Sticky post:

Hur Quick lurade polisen med efterforskningar och utstuderad strategi

Här visas hur Quick (Bergwall) kan ha efterforskat uppgifter för att lura polisen och domstolen. Vi gör här antagandet att han numera talar sanning om att han tidigare ljög under de femton år som han vidhöll mord på Charles Zelmanovits.
[Publicerad 2015]

När domstolen år 1994 dömde Thomas Quick (Sture Bergwall) för mord på Charles Zelmanovits så bestod bevisningen av en mängd uppgifter som Quick självmant hade lämnat till polisen under Zelmanovitsutredningen 1993-1994. (Quick ville dömas för mord).
Det var mestadels uppgifter som polisen och domstolen ansåg att endast mördaren kan ha känt till.

Många år senare, år 2008 efter att ha tagit tillbaka sina morderkännanden, sa Bergwall att han hade efterforskat uppgifter i media för att lura polisen och domstolen. Men han lämnade inga närmare detaljer om detta.

Nedan visas en del av de bevisuppgifterna, med förslag på hur Quick/Bergwall kan ha gått tillväga. Vi går i Quicks fotspår, så att säga, för att se hur han gjorde i Zelmanovitsfallet.

Rubriker:

  • Inledande strategi, bädda för bedrägeri.
  • Hur Quick efterforskade fyndplatsens ungefärliga läge.
  • Hur Quick efterforskade att Charles kvarlevor låg intill en stor sten.
  • Hur Quick efterforskade Charles signalement och att han haft jeans på sig.
  • Hur Quick efterforskade exakt NÄR och VAR Charles försvann.
  • Delresultat av Quicks efterforskningar, dags för analys och strategi.
  • Hur Quick efterforskade att det fanns myrmark i närheten av fyndplatsen.
  • Hur Quick efterforskade att det fanns ett hus i närheten av fyndplatsen.
  • Hur Quick efterforskade att skogsvägen lutade.
  • Hur Quick visste så mycket om Ö.S. och hans hemlighet.
  • Hur Quick visste att änkan skulle vittna att Ö.S. varit hemifrån just de dagarna.
  • Hur Quick visste att det  fanns en såg under mossan på fyndplatsen.
  • Hur Quick efterforskade att det fanns ett brett dike vid skogsvägen.
  • Hur Quick efterforskade vilken typ av mossa och skog som fanns på fyndplatsen.
  • Hur Quick efterforskade att det fanns ett timmerupplag vid fyndplatsen.
  • Sammanfattning.
  • Förtydligande.
  • Bakgrund.

Inledande strategi, bädda för bedrägeri:

Quick skaffade sig kunskaper inom psykologi och psykoterapi för att lära sig hur han skulle agera trovärdigt när han berättade om svåra övergrepp han utsatts för i barndomen. Dessa övergrepp skulle sedan stärka Quicks trovärdighet och utgöra en förklaring till att han senare i livet hade mördat och skändat. Att Quick var påläst inom dessa ämnesområden framgår i de uppgifter som publicerats offentligt.

Quick efterforskade sedan uppgifter om mord och miljö i Zelmanovitsfallet på flera olika sätt:

  • Mikrofilm / tidningsartiklar, hos biblioteket (t.ex. i Falun eller i Stockholm).
  • Kartor, topografiska kartor, ekonomiska kartor, fastighetskartor. (Anm: flygfoto*, se fotnot).
  • Telefon / brev, t.ex. kontakta en botaniker gällande information om mossor (se nedan).
  • Fackböcker, uppslagsverk, diverse fakta om natur, miljö, psykologi, med mera.

I de uppgifter Quick efterforskade förde han ibland in medvetna avvikelser så att polisen inte skulle misstänka att uppgifterna var efterforskade. Quick spelade dessutom rollen som offer för en hemsk barndom och som ångerfull mördare. Den kombinationen var effektiv, att Quick under vånda och förvirring lämnade uppgifter som stämde med faktiska omständigheter och att han själv var ett offer. Quicks utstuderade strategi ledde till att han kunde uppfattas som trovärdig och få omgivningens medkänsla.

I detta inlägg visas hur dessa verktyg och metoder kan ha använts av Quick för att lura polisen och domstolen i Zelmanovitsfallet.

Hur Quick efterforskade fyndplatsens ungefärliga läge:

På Säter rättspsyk i Falun såg Quick den 11 december 1993 en liten notis i Dagens Nyheter med några knapphändiga uppgifter om att de mänskliga kvarlevor som hade påträffats i Piteå några månader tidigare, tillhörde en Charles Zelmanovits som var 15 år när han försvann.

På biblioteket hittade Quick en mer uttömmande artikel i Piteås lokaltidning Piteå-Tidningen från den 11 december 1993. Där fanns bl.a. följande uppgifter:
– fyndplatsen ligger i en skogPitholmsheden
– ungefär tre kilometer från Pitholmskolan,
– och 300 meter från närmaste väg.

Nu kunde Quick med hjälp av en detaljerad Piteåkarta från biblioteket, en linjal och penna ringa in det troligaste området där fyndplatsen kunde tänkas vara:

Karta ovan: X1 till X4 ligger var och en ca 300 meter från närmaste väg. Plats X2 är mest troliga fyndplatsen, eftersom X1 ligger i ett träskliknande område och X3/X4 ligger inte i skog.

Med avståndsuppgiften 300 meter som fanns i tidningsartikeln kunde Quick dessutom vid ett senare tillfälle stega ungefär rätt avstånd vid en rekonstruktion som gjordes i Falun.

Ytterligare uppgifter i den artikeln: det var en kall novembernatt, man hade hittat en jacka, och man hade påträffat fler skelettdelar vid efterföljande undersökningar.
I artikeln framgick att det var i november månad (1976) som Charles hade försvunnit, den uppgiften underlättade sedan för Quick att efterforska och hitta äldre artiklar på mikrofilm.

Hur Quick efterforskade att Charles kvarlevor låg intill en stor sten:

Quick besökte biblioteket och letade i tidigare nummer av Piteå-Tidningen. I en drygt två månader gammal artikel från den 28 sept 1993 hittade Quick några bilder från fyndplatsen i en skog. På de bilderna syns en presenning som ligger över ett dolt objekt som tycks sticka upp några decimeter från marken:

Quick drog slutsatsen att kvarlevorna legat intill det objektet, och att det sannolikt är en sten eller stubbe.
I den artikeln kunde Quick även läsa att kvarlevorna var övervuxna ”av mossa och annan vegetation”.

Hur Quick efterforskade Charles signalement och att han haft jeans på sig:

Utifrån aktuella tidningsuppgifter att Charles försvann i november 1976 så besökte Quick återigen biblioteket och plockade fram eller beställde via fjärrlån mikrofilmrullen för november 1976 innehållande Piteå-Tidningen.

Det kan vara ett tidsödande arbete att veva mikrofilm, man måste gå igenom och läsa varje tidningssida manuellt för att hitta det man söker:

Efter att ha vevat igenom igenom halva novembers filmrulle hittade Quick en artikel från den 15 november 1976. Där kunde Quick läsa följande signalement av Charles: ”pojken var vid försvinnandet klädd i brun jacka och blåa jeans. Han är cirka 170 cm lång och har cendre hårfärg.”

Senare i förhör gjorde Quick medvetna avvikelser kring signalementet så att det inte skulle bli uppenbart att han läst sig till uppgifterna. Quick insåg att det skulle väcka misstankar om han kunde minnas exakt vad Charles haft för kläder en natt för sjutton år sedan.

Hur Quick efterforskade exakt NÄR och VAR Charles försvann:

I samma artikel som ovan (PT, 15/11 1976) kunde Quick också läsa att Charles varit på diskotek i Pitholms sporthall och att han försvann natten mot lördagen 13 november 1976 ”någonstans i närheten av Munksunds brandstation”.

Quick vevade vidare i mikrofilmen och hittade nästa artikel från den 16 november 1976. Där läste Quick att sista platsen någon hade sett Charles var vid ”vägskälet vid brandstationen i Munksund”. I denna artikel finns även samma signalement som i föregående artikel.

Delresultat av Quicks efterforskningar, dags för analys och strategi

Ovanstående efterforskningar genomförde Quick på biblioteket i Falun och/eller i Stockholm under senare hälften av december 1993, dvs innan hans permissioner drogs in i januari 1994. Falun bibliotek kan ha haft senare nummer av Piteå-Tidningen i pappersformat, det kan även varit möjligt att fjärrlåna mikrofilm från Stockholm och beställa kopior av kartor om han inte hade möjlighet att själv ta sig till Stockholm. Det finns även möjlighet att köpa kartor från Lantmäteriet.

Quicks efterforskningar hade hittills lett fram till följande information:

  • Exakt när Charles försvann (natten mot lördag 13 nov 1976).
  • Var han iakttogs sist i livet av vännerna (vid Munksund brandstation).
  • Charles signalement (170 cm, cendre hårfärg, jeans, brun jacka). Anm: senare i förhör gjorde Quick medvetna avvikelser kring signalementet (se ovan).
  • Ungefär var Charles kvarlevor hittades sjutton år senare.
  • Att kvarlevorna var övervuxna av mossa.

Detta räckte för att bygga grundstommen för en berättelse om hur Quick mördat Charles. Men det behövdes fler detaljer, så Quick fortsatte med att efterforska fler detaljer.

Hur Quick efterforskade att det fanns myrmark i närheten av fyndplatsen:

När Quick studerade en av bibliotekets topografiska kartor från 1976 upptäckte han att det finns gott om stora myrmarker 2-4 kilometer öster om fyndplatsen. Där finns ett tiotal stora myrar, med namn som Snottermyran, Lapptjärnmyran, Komyrorna, Degerbergsmyran, Killingmyran, Stenåkersmyran, Sjulsvikmyran, Svartnäsmyran, Kåtamyran och Fattigmyran:

Quick kunde utläsa att det även finns flera mindre myrliknande områden (blötmyr/träsk/tjärn) nästan intill fyndplatsen, bara 100-200 meter därifrån, både öster, norr och söder om fyndplatsen.

Detta framgick ännu tydligare på följande karta från 1988 (”Gula kartan”*) där både topografi och fastigheter framgår:

Efter att ha studerat dessa kartor visste Quick att det finns myrmark i närheten av fyndplatsen.

Att myrar kan dofta – som Quick uppgav att det gjorde på fyndplatsen 1976 – och att myrar även kan dofta på vintern (doften orsakas av en vintergrön växt), kan Quick ha läst sig till eller så var det en kunskap han redan hade.

Hur Quick efterforskade att det fanns ett hus i närheten av fyndplatsen:

På kartan såg Quick också att det fanns ett hus cirka femhundra meter från fyndplatsen, det är inringat i övre vänstra hörnet på kartan ovan. (Anm: huset finns både på kartan från 1976 och 1988).

Detta hus ritade Quick sedan på en skiss några månader före vallningen i Piteå:

Bild ovan: Quicks skiss av fyndplatsens läge. Några beteckningar i skissen: ”Väg”, ”Timmerstapel”, ”Kroppen”, ”Bilen”, ”FAST” (=huset som låg utom synhåll från bilen och fyndplatsen).

Quick var så listig att han ritade medvetna avvikelser i skissen så att det inte skulle se ut att vara hämtat från en karta. Exempelvis avståndet mellan fyndplatsen och huset var i verkligheten mycket större, och kurvan däremellan saknas på skissen).
Quick placerade dessutom söder uppåt istället för nedåt som är brukligt på kartor.

Quicks metoder var utstuderade, han hade mycket noggrant tänkt igenom hur han skulle framstå som allra mest trovärdig.

Hur Quick efterforskade att skogsvägen lutade:

När Quick analyserade de olika specialkartorna över området kring fyndplatsen så lade han märke till att det är några meters höjdskillnad mellan områdena norr och söder om fyndplatsen. Markhöjden vid Halssjön är ca 20 meter och nedanför T-korsningen ca 15 meter över havet.

Quicks granskning av kartan avslöjade även att det rinner en bäck från myrmarken västerut fram till skogsvägen, och sedan söderut längs skogsvägen:

Karta ovan (”Gula kartan”): bäckens riktning är markerad med blå pil.

Bäcken ansluter till vägen ca 50 meter från T-korsningen. Ur Quicks noggranna studier av kartorna kunde han dra slutsatsen att vägen lutar, åtminstone från där bäcken ansluter till vägen.

Vägens lutning var en av många korrekta detaljer som Quick lämnade till polisen för att stärka sin berättelse att han hade varit på platsen 1976 och dödat Charles Zelmanovits.

Hur Quick visste så mycket om Ö.S. och hans hemlighet:

Ö.S. var den man som Quick uppgav hade varit med honom i Piteå 1976, och som hade chockats och börjat gråta när Quick ströp Charles till döds.

Quick var väl bekant med Ö.S, de hade haft ett hemligt förhållande i flera år. Det vidhåller Bergwall än idag, och han säger att han tog med ÖS i morderkännandet därför att han tyckte det passade bra eftersom ÖS inte levde längre då erkännandet gjordes år 1993.

1976 bodde ÖS granne med Quick, var dubbelt så gammal som Quick, gift med en kvinna och hade två barn i 20-årsåldern. Quick/Bergwall var då 26 år.

ÖS begick självmord nio månader efter att Charles försvann/mördades.

ÖS änka bekräftade i vittnesmål 1994 att ÖS var homosexuell, och enligt änkans dagbok hade ÖS inte varit hemma de dagarna i november 1976 när Charles Zelmanovits försvann.

Anm: ÖS var jägare sedan många år tillbaka (sedan 1951). Quick/Bergwall kan ha lärt sig ett och annat från ÖS om slakt och styckning. I några av Quicks morderkännanden förekom detaljerade uppgifter om hur Quick hade styckat sina offer, så även i Zelmanovitsfallet.

Hur Quick visste att änkan skulle vittna att Ö.S. varit borta just de dagarna:

Quick kunde förstås inte veta i förväg att ÖS änka skulle vittna om att ÖS inte varit hemma de dagarna som Charles försvann.

Quick hade återigen en väldig TUR att ÖS änka inte kunde ge sin avlidne make alibi. Att hon istället via sin dagbok vittnade att ÖS inte varit hemma just de dagar som Quick och ÖS (enligt Quick) hade varit i Piteå tillsammans den 12-13 november 1976.

Tack vare änkans vittnesmål så kunde Quick fortsätta hävda och ”bevisa” med diverse uppgifter ”som bara mördaren kan ha känt till” att han hade dödat Charles Zelmanovits.

Hur Quick visste att det  fanns en såg under mossan på fyndplatsen:

Hade Quick planterat en såg i skogen på sjuttiotalet i syfte att lura polisen på nittiotalet? Nej det låter inte sannolikt eller hur. Så här var det istället:

Quick hade en enastående TUR. Han uppgav för polisen att han och hans partner ÖS haft en såg med sig i skogen 1976.
När polisen sedan sökte där med metalldetektor 1994 så hittade de en rostig såg under sex centimeter mossa, ca hundra meter från fyndplatsen i riktning mot där Quick och partnern ÖS hade ställt bilen vid den lilla skogsvägen. Av sågens skick och läge under mossan kunde polisen dra slutsatsen att den kunde ha legat där länge.

Bild ovan: den rostiga sågen som hittades på fyndplatsen 1993. En bågsåg av mindre modell, ca 50 cm lång, lämpad för t.ex. trädgårdsarbete.

Markägaren vittnade att han inte hade förlorat nån liknande såg.
Och en skogsavverkare som hade arbetat i det området uppgav att man inte använde såna sågar inom skogsbruket.
De vittnesmålen är ytterligare exempel på hur TURSAM Quick var i sitt morderkännande.

Hur Quick efterforskade att det fanns ett brett dike vid skogsvägen:

Quick uppgav korrekt att det fanns ett dike som var så brett att man inte kunde kliva över det. Hur visste han det?

Diken är inte utsatta på kartor, men längs nedre delen av vägen fram till T-korsningen finns en bäck utsatt på kartan (som nämnts tidigare ovan):

Bäcken ansluter till vägen ca 50 meter från T-korsningen och följer sedan vägen söderut.
Quick kan vid studier av kartan antagit att vandringen till fyndplatsen skulle ske därifrån, att man behövde kliva över bäcken för att komma in i skogen. Quick antog att bäcken var bred, och som medveten avvikelse kallade han bäcken för ett brett dike.
Och Quick hade åter tur, hans beskrivning stämde.

Foto ovan: till höger skymtar det breda diket vid skogsvägen som leder förbi fyndplatsen.

Hur Quick efterforskade vilken typ av mossa och skog som fanns på fyndplatsen:

Quick hade tidigare efterforskat att Charles kvarlevor var övervuxna av ”mossa och annan vegetation” (Piteå-Tidningen 28/9 och 23/9). På tidningsbilder av fyndplatsen kunde Quick se hur växtligheten vid fyndplatsen såg ut, dock syntes inte mossan tydligt.
I senare förhör lämnade Quick detaljerade uppgifter om mossan, det framgår i domskälen: ”Quick gav en detaljrik skildring bl a av mossan”. Hur kände Quick till detaljer om mossan?

Internet fanns inte 1993 men det fanns facklitteratur och telefon förstås. Quick besökte biblioteket och lånade en bok om mossor, t.ex. ”Mossor – En fälthandbok” (från 1985) som även innehåller färgfoton på 240 mossarter i Sverige.

Quick sökte nån som visste mer om skogarna runt Pitholmsheden öster om Piteå. Han kontaktade Piteå Turistbyrå som hänvisade till en lokal botaniker och medlem i Svenska Botaniska Föreningen. Quick utgav sig för att vara naturintresserad amatörfotograf som skulle besöka Piteå för första gången. Inom tio minuter fick Quick en beskrivning av vilken typ av skog som finns där och vilken som var den vanligaste markväxande mossan i de skogarna.
En stund efter telefonsamtalet kunde Quick i sin lånade bok om mossor hitta en färgbild på den angivna mossan.

Quick hade åter TUR, hans beskrivning av mossan stämde med den mossa som polisen hade hittat kvarlevorna under. Att Quick kunde beskriva mossan för polisen stärkte Quicks berättelse att ha mördat Charles.

Hur Quick efterforskade att det fanns ett timmerupplag vid fyndplatsen:

Enligt Quick hade han strypt Charles till döds vid ett timmerupplag vid vägen några hundra meter öster om T-korsningen (dvs en bit nedanför den ljusblå pilen):

Hur visste Quick att det funnits ett timmerupplag där sjutton år tidigare?

Genom att granska ”Gula kartan” från 1988 kunde Quick se att skog hade avverkats i området. Quick antog att det avverkades skog även 1976 och att det kunde ha funnits ett timmerupplag på lämplig plats vid den intilliggande vägen. Och han antog att de avverkade trädens tillfälliga placering runtom i skogarna inte fanns dokumenterat så lång tid efteråt.

Timmer i väntan på transport framåt våren.

Skogsägaren som vittnade uppgav att det funnits ett brett dike vid vägen (se ovan), och att den typ av såg som hittats (se ovan) inte användes inom skogsbruket.
Och enligt skogsägaren hade det sannolikt funnits en timmerstapel där hösten 1976. Årstiden stämde också eftersom timret hämtades framåt vårkanten.

Quicks uppgifter om det breda diket, sågen som hittades, och timmerstapeln, stärkte Quicks berättelse ytterligare, att han hade varit på platsen och strypt Charles till döds.

 


Sammanfattning

Quick kan alltså ha efterforskat uppgifter med hjälp av kartor, mikrofilm, telefon, papperstidningar och fackböcker. Och sedan fört in medvetna avvikelser så att polisen inte skulle misstänka att uppgifterna var efterforskade.
Dessutom var Quick påläst inom psykologi för att vara övertygande i sina roller som ångerfull mördare och offer för övergrepp i barndomen.

I flera av ovanstående tänkbara händelseförlopp var Quick även väldigt tursam. T.ex. att polisen hittade en såg under mossan vid fyndplatsen efter att Quick berättat om en såg. Och att änkan till Quicks partner (ÖS) vittnade ur sin dagbok att ÖS inte varit hemma då Charles försvann.

Quicks kombination av utstuderad strategi, rollspel och ren tur var ett framgångsrecept. Han blev dömd för flera mord, precis som han själv ville.

Förtydligande

Samtliga beskrivningar ovan av Quicks efterforskningar är antaganden.
Efter att Bergwall (Quick) år 2008 tog tillbaka sina morderkännanden så medgav han att han hade sökt information i tidningsartiklar på biblioteket för att kunna lämna uppgifter ”som bara mördaren kände till”. Men han gick inte närmare in på detaljer hur han hade gjort. Vi vet alltså inte exakt hur Quick fick fram alla uppgifter.

Vi vet inte heller om Quick befann sig i Piteå 1976 eller inte. Han kan ha varit i Piteå och råkat träffa Charles men inte orsakat hans död, det skulle i så fall vara en annan förklaring till de kunskaper Quick hade och som han lämnade till polisen.

Bergwalls egen nuvarande förklaring är att han aldrig har varit i Piteå. Och att han var mytoman i femton år, från 1993 fram till den 17 september 2008 då journalisten Hannes Råstam dök upp och presenterade en lösning som Bergwall själv faktiskt aldrig hade tänkt på tidigare. (Nämligen att skylla sina morderkännanden på psykvården, på medicineringen och på polisen).

Bakgrund

Charles Zelmanovits försvann spårlöst en kall novembernatt 1976 i Piteå. Hans kvarlevor påträffades i skogen av en jägare sjutton år senare (1993). Dödsorsaken kunde inte fastställas. Brott kunde varken styrkas eller uteslutas.

År 1992 började Quick antyda inför vårdpersonalen på rättspsyk att han kan ha begått mord. Efter några diffusa morderkännanden så berättade Quick att han även hade dödat Charles Zelmanovits.
Därefter kontaktades polisen (1993).
Quick uppgav bl.a. att hans partner Ö.S. också hade varit på platsen, han hade chockats och börjat gråta. Polisen kunde dock inte förhöra ÖS eftersom han hade begått självmord nio månader efter ”mordet”.

Quick var intagen på Säter rättspsyk sedan 1991 för grovt rån med gisslantagande, samt grov stöld mot Falu bingohall. (Han hade fejkat ett rån mot honom på bingohallen där han jobbade).
Tingsrätten hade även dömt för mordbrand och grovt bedrägeri, men det ändrades av hovrätten.
I sin tidigare historik fanns även flera grova våldsbrott, varav ett dråpförsök med kniv (1974) då en man var mycket nära att dö. (”Thomas Quick högg 12 gånger”, Aftonbladet).

Prognosen var att han skulle behöva stanna mycket lång tid på rättspsyk. Det var alltså inte aktuellt med frigivning 1992 som det har påståtts av Bergwall m.fl. som förklaring till varför han började erkänna mord (det konstaterades i Bergwallkommissionens granskning 2015).

Sture Bergwall var/är en skrivande person. Förutom texter om sina mord innehåller hans bok ”Kvarblivelse” (1998) även egna dikter samt 28 sidor med sjutton kåserier som han skrev tjugo år tidigare (varav nån enstaka lär ha publicerats i en tidning).
En del av texterna i boken om Zelmanovitsfallet skrev Quick redan 1994, dvs 4-5 år innan boken var klar.
Då ”Kvarblivelse” utkom vid årsskiftet 1998/1999 (efter ett års försening) planerade han nästa mördarbok under arbetsnamnet ”Mordolog” (men den kom aldrig att publiceras).

Den egentliga anledningen till att Quick började erkänna mord kan varit att han hade storslagna författarplaner, som en slags äkta mördarförfattare.
Men ”Kvarblivelse” floppade, det blev ingen sådan författarkarriär för Thomas Quick.

Efter 2008 då Sture Bergwall efter femton år tog tillbaka alla sina morderkännanden, så har han publicerat ytterligare två böcker som i stort sett handlar om att han inte har mördat någon.




Anm: Quick lämnade fler korrekta uppgifter än vad som finns medtaget i ovanstående texter. Exempelvis att skogsvägen var breddad där de hade ställt bilen, att stenen på fyndplatsen såg ut som en ”vägsugga”, fler uppgifter om Charles och om kroppsdelar, samt ytterligare en rad detaljer.
Alla uppgifter behöver dock inte varit efterforskade av Quick, vissa uppgifter kan ha överförts till Quick av polisen / förhörsledarna själva p.g.a. misstag, slarv eller inkompetens.

* Om ”Gula kartan”: Lantmäteriets ”Ekonomiska karta”, numera kallad Fastighetskartan.
* Om flygfoto: Quick kan fått tag i detaljerat flygfoto taget på låg höjd (dock knappast tillgängligt på biblioteket). Här är ett exempel på flygfoton från söder om Piteå (Munksund, Skuthamn, Pitholmsheden) men de är från 1950-talet.

Einar mördades av en advokat och fotbollsspelare

Så här var det:

Polisen kontaktades av Einars sambo som sa att Einar är försvunnen.

Polisen genomförde sökinsatser. Einars kompis Atli deltog i sökandet efter Einar.
Atli sa oroligt: ”Det är inte likt Einar att hålla sig undan på det här sättet”.

Dagen efter försvinnandet hittades Einars bil parkerad vid ett hotell vid stadens flygplats, ett par kilometer från klädbutiken ”GAP Collection” som Einar drev tillsammans med Atli.
Hade Einar rest bort utan att meddela varken sin sambo eller sin affärspartner? undrade man.

Den försvunne var Einar Örn Birgisson, 27 år, fotbollsspelare och butiksinnehavare.

Hans affärspartner var förre landslagsspelaren och advokaten Atli Helgason, 33 år.
Några år tidigare hade Atli arbetat på en advokatbyrå, men blivit uppsagd på grund av vårdslös hantering av advokatbyråns medel. I samband med det hade Atli varit på behandlingshem för drogproblem.

Einar och Atli hade känt varandra i flera år, och de hade spelat tillsammans i klubben Vikingur, där Atli var lagkapten. Atli spelade tre landskamper, och gjorde mål för Island 1991.
Einar provspelade för Gunnilse IS i Göteborg 1997, men fick inget kontrakt. 1998 spelade han för Lyn i Norge. År 2000 började han i mästarlaget KR Reykjavik.

Atli var delägare i klädbutiken ”GAP Collection”. Atli ägde 20 procent, Einar resten. Butiken hade öppnat den 4 november, bara fyra dar före försvinnandet den 8 november år 2000.

Deras butik låg vid Laugavegur i Reykjavik, knappt två kilometer från flygplatsen och Hótel Loftleiðir där Einars bil hittades efter försvinnandet.

Misstankarna riktades mot Atli, polisen höll flera förhör. Den 14 november gjordes husrannsakan i Atlis hem och på kontoret, och man hittade blodiga kläder som med DNA-analys band Atli till brottet.

Bild ovan, tidningsrubrik den 15 november 2000: ”Atli bröt samman i natt”.  (Atli till vänster, Einar till höger).

Den 15 november, dagen efter husrannsakan, en vecka efter Einars försvinnande, bröt Atli ihop och erkände att han dödat Einar med en hammare. Och han sa att han hade dumpat kroppen i Grindavík fem mil från Reykjavik.
Nästa dag hittade polisen Einars kropp.

Atli uppgav bl.a. följande förklaringar till polisen:

Han och Einar hade träffats på onsdag förmiddag den 8 november vid parken Öskjuhlíð, ett populärt rekreationsmål knappt en kilometer från Hótel Loftleiðir vid flygplatsen i Reykjavik.

De hade kommit dit i varsin bil. Ett bråk om ekonomi hade uppstått. Einar hade attackerat Atli som sprang undan, runt bilen. Atli öppnade bakdörren på passagerarsidan och tog ut en hammare ur verktygslådan som fanns där. När Einar attackerade igen slog Atli ett eller två slag mot Einar. Han minns inte var på kroppen slagen träffade.
När Einar låg livlös på marken gjorde Atli återupplivningsförsök.

Atli fick panik, körde Einars kropp de fem milen till lavafältet nära Grindavík och dumpade kroppen där.
Atli minns inte om det var före eller efter dumpningen som han flyttade Einars bil den knappa kilometern från parken Öskjuhlíð till bilparkeringen vid Hótel Loftleiðir vid flygplatsen.


Polisens undersökning visade att Einar hade fått fyra slag i huvudet. Atli sa att några av de skadorna kan uppstått då kroppen hanterades vid transporten eller vid dumpningen.
I Einars kropp hittades inga droger, gifter eller tecken på sjukdomar som kunde ha bidragit till hans död.

Atli åtalades för dråp och förskingring.
Domstolen dömde Atli för dråp (”manndráp”), men inte förskingring.

Domstolens motivering var bl.a:
”Det finns ingenting som tyder på att den åtalade tidigare hade fattat beslut om att döda Einar. Det måste antas att hans avsikt uppstod när han slog med hammaren. Attacken mot den åtalade var våldsam. Han dödade Einar genom att slå honom fyra gånger i huvudet med en hammare.”

Den 29 maj 2001 dömde Reykjavíks tingsrätt Atli till 16 års fängelse.


År 2010 frigavs Atli.
År 2014 blev han delägare i en advokatbyrå.
År 2018 fick han tillbaka sin advokatlicens. Domaren sa att Atlis brott hade varit upprörande, men:
”å andra sidan måste det beaktas att 17 år har gått sedan Atli fick straffet, han har avtjänat sitt straff och har inte dömts för någon kriminell verksamhet sedan dess. Det är därför lämpligt att godkänna hans begäran”.




Några isländska ord:
lögregla = polis, lögfræðingur = advokat, játaði = erkände, manndráp = dråp, morð = mord, hinn látni = den avlidne, saksóknari = åklagare, Héraðsdómur = tingsrätten.

Isländska stavningar av Einar Örn Birgisson:
Einars Arnar Birgissonar, Einari Erni Birgissyni, Einar Erni Birgisson

Skyddspersonen som dog i en polisbil (Lars Vilks)

Här är två mysterier: ett tragiskt och smått osannolikt, och ett som handlar om vilseledande bildperspektiv. Bild ovan: inringad plats för frontalkollision på en nästan rak E4-sträcka.

En skyddsperson och hans två livvakter dödades när polisens livvaktsbil med punkteringsfria däck körde över vajerräcket in på mötande vägbanan och frontalkrockade med en lastbil. Lastbilschauffören överlevde.
De omkomna är Lars Vilks, 75 år, konstnär, samt hans livvakter Andreas ***, 44 år, polisinspektör, och David *******, 36 år, polisinspektör.

Vad som egentligen hände på E4:an vid Markaryd utreds just nu. Livvaktsbilen var på väg söderut, det var bred europaväg, bra väglag, dagsljus, en söndag, tvåfiligt åt båda hållen, vajerräcke och nästan raksträcka. Så det är lite av ett mysterium hur det kunde gå så illa.

En person som på avstånd hörde men inte såg kraschen beskrev vad som kan varit en explosion strax före krocken:
”jag hörde en stor smäll, tänkte det var ett långtradardäck eller nåt sånt, och sen ett stort brak, och sedan iiiiiiiiiiii, och sen bom! och sen blev det tyst.”

Livvaktsbilen hade hög hastighet, enligt ett annat vittne i massmedia.

Här är några hypoteser, osorterade, både med och utan inledande ”stor smäll”:

  • Däckexplosion hos livvaktsbilen så att föraren tappade kontrollen. Man hittade däckrester före kollisionsplatsen. Vad som talar emot den hypotesen är att däcken uppges varit punkteringsfria. Däckexplosionhypotesen passar bättre för vanliga däck och som är slitna eller/och gamla*.
  • Attentat mot Lars Vilks*. Vad som talar för den hypotesen sammanfaller med anledningen till att Vilks fått dygnet-runt-skydd av polisen det senaste decenniet. Men i nuläget talar inga fynd för attentat, säger polisen.
  • Väjde för älgtjur (som kan väga över ett halvt ton) eller annat vilt, och tappade kontrollen. Vad som talar emot är att det finns viltstängsel där. Å andra sidan är det stängslet placerat lite längre bort från (södergående) körbanan på den sträckan.
  • Ett plötsligt, drastiskt tekniskt fel, t.ex. pga felaktigt underhåll (eller sabotage).
  • Nån form av bråk uppstod i bilen mellan livvakterna och Vilks. Han hade levt med detta personskydd i många år, det var säkert påfrestande ibland.
  • De larvade sej i bilen, så att föraren tappade kontrollen.
  • Plötslig sjukdom hos föraren.
  • Alkohol- eller drogpåverkan.
  • Eller föraren tappade helt enkelt kontrollen pga för hög hastighet, eller att han somnade eller gjorde nåt annat misstag.

Vägen är tvåfilig i båda vägbanorna som är åtskilda med mittremsa och vajerräcke:

Bild ovan: södergående vägbanan, där livvaktsbilen färdades, strax före platsen där frontalkrocken inträffade på motsatta körbanan.

Livvaktsbilen hade en följebil, men den uppges varit utom synhåll så de såg inte krocken.

Enligt polisen vägde livvaktsbilen 4,5 ton, omkring dubbelt så mycket som en vanlig SUV. Om bilen varit mindre tung så hade kanske vajerräcket hindrat den från att hamna på motsatta vägbanan.

Bilder ovan: däckspår några dagar efter kraschen*. Övre: södergående vägbanan (livvaktsbilens däckspår). Undre: norrgående vägbanan.

Livvaktsbilen tycks ha tryckt ner och passerat över vajerräcket. På ett annat fotografi, från kort tid efter kraschen, framgår att vajerräckets fyra vajrar var obrutna (men slaka) och att några av vajerstolparna hade slitits loss/knäckts.

Livvaktsbilen hade troligen (dolda) kameror både framåt och bakåt, som ständigt filmar, med ljud. (Liknande dashcam eller dashboard camera som även en del privatbilister har). Och en ”svart låda”. Om den utrustningen överlevde* branden så kan det åtminstone delvis ge svar på vad som hände. Eventuellt tillsammans med film från andra trafikanters fordonskameror.

Mysterium #2: Vilseledande bildperspektiv

Missvisande foto.

Några fotografier i massmedia är missvisande så att det ser ut som en skarp kurva vid kollisionsplatsen (se bild höger), vilket det alltså inte är.

Och på andra liknande foton ser vissa objekt nära krockplatsen ut att ligga mycket närmare varandra än i verkligheten, och däckspåren har större vinkel mot vajerräcket än i verkligheten.

Bild ovan: missvisande foto av södergående vägbanan. Däckspåren tycks vara vinkelräta mot vajerräcket, i verkligheten är det mycket mindre vinkel. Även vajerstolparna närmast kameran ser ut att sitta mycket tätare än i verkligheten.


Mysteriets förklaring är att de bilderna är fotograferade på långt avstånd med teleobjektiv.
Exempel på liknande effekt:

Vänster bild ovan: de två objekten ser ut att vara placerade tätt intill varandra, och det ena snett bakom det främre.
På högra bilden framgår att de egentligen är placerade med avsevärt avstånd, och i rät linje med mattans mönster.




* Video med lastbilsdäck och personbilsdäck som går sönder/exploderar vid färd, troligen mestadels slitna/gamla, inte punkteringsfria däck:
– ”Tyres exploding while driving (Prt1) (Youtube)

* Däckspåren, från videor av:
Peter Lindmark och Pekka Kääntyi.

* Innehållet i ”svarta lådan” e.dyl. enheter kan vara intakt även när fordonet har brunnit häftigt, t.ex. om enheten slets loss vid kraschen och hamnade utanför brandhärden.

* Lars Vilks: Polisen har i över tio år dygnet-runt-skyddat Lars Vilks mot en del radikala muslimer eller islamister som dödshotat Vilks och försökt mörda honom, därför att Vilks år 2007/2010 tecknade profeten Mohammed som rondellhund.

Gissa seriemördarläkaren

På översta bilden är han 15 år. Fem år senare gifte han sig, de fick fyra barn. Några år senare blev han läkare, och började så småningom ta livet av sina patienter. Gissa vem.

Harold Frederick Shipman, eller Fred Shipman. Eller ”Dr Death”.

År 1998 åkte han fast, vid 52 års ålder. År 2000 dömdes han mot sitt nekande för mord på femton patienter.
Analyser visade att de hade injicerats med dödliga doser medicinska preparat. De dödas journaluppgifter hade ändrats i efterhand för att dölja morden. Och det bevisades att han hade förfalskat patienters testamenten.

Denne Doktor Död misstänks ha mördat ytterligare ett par hundra personer under åren 1975-1998.
År 2004 begick han självmord i fängelset.

Urgamla mordfall i våra istider

Vi befinner oss i en 11-tusenårig mellanistid i en 3-miljonerårig istidsperiod*. En naturlig fråga i det istidssammanhanget är: Vad finns det för urgamla mordfall i våra istider? (well vi kan väl åtminstone låtsas att det är en naturlig fråga, i det sammanhanget).
Svaret blir då att det har upptäckts exempelvis följande urgamla mord eller vad som kan tolkas som mord.

Innehåll:
– Ismannen Ötzi.
– Stora Bjersmannen.
– Några fler urgamla mord.
– Allra äldsta kända mordet?
– I vilka istider begicks dessa mord?
– *Iskristallklar istidshistorik.

Ismannen Ötzi

Ett bland de tidigaste kända morden i våran nuvarande mellanistid, och där offrets kropp har påträffats, tycks ha inträffat för omkring 5300 år sedan (ca 3300 f.Kr.) i Italiens alper alldeles intill gränsen till Österrike. År 1991 hittades där det unikt välbevarade mordoffret i en smältande glaciär på drygt tretusen meters höjd. Mannen fick namnet Ötzi, ismannen Ötzi, efter Ötztalalperna där kroppen hittades.

Mordet antas ha skett under försommaren (enligt analys av innehållet i en bägare av björknäver).
Ötzi sköts med pil bakifrån i vänstra skuldran. Pilskadan medförde troligen kraftig blödning som ledde till döden på några minuter. Någon drog ut pilen, en liten bit av pilspetsen blev kvar.
Han hade också en huvudskada som antas uppstått vid mordtillfället. På vänster hand fanns ett några dagar gammalt djupt skärsår (som hade börjat läka), kanske från ett slagsmål.

Då Ötzi mördades tycks han varit väl klädd och utrustad för jakt och naturliv. Han hade bland annat en kopparyxa, som anses varit värdefull och betraktades som en statussymbol, en kniv av flinta med träskaft, en pilbåge, flera pilar i ett koger, en ryggsäck, en midjeväska. Allt var väl bevarat efter den femtusenåriga nedfrysningen, dock lär utrustningen varit välanvänd och sliten.

Bild ovan: kvarlevorna var uttorkade men för övrigt välbevarade inklusive de inre organen. Överst på bilden syns kopparyxan, med kopparbladet fastbundet på ett 60 cm långt träskaft.

Att den dyrbara kopparyxan fanns kvar anses tyda på att det inte var ett rånmord. Fast det kan förstås finnas andra skäl till att mördaren/mördarna inte tog yxan, t.ex. att yxan i tumultet råkade döljas. Eller att mördaren var rädd att bli avslöjad om nån kände igen yxan.
Man vet inte heller om mördaren stal nån annan av Ötzis ägodelar. OM det var hans ägodelar, han kanske själv hade stulit yxan. Eller att han rentav själv var en mördare som nån hämnades på.

Bild ovan: fyndplatsen i Italien intill Österrikiska gränsen där Ötzi påträffades.

Stora Bjersmannen

Denne man i 35-40-årsåldern mördades* för knappt niotusen år sedan (ca 7000 f.Kr). Skelettet låg i en grav som påträffades 1953 vid gården Stora Bjärs i Stenkyrka socken på Gotland (Sverige). Fyndet fick namnet Stora Bjersmannen* eller Stora Bjärsmannen. Han antas varit en bland de första invånarna på Gotland.

Det fanns ett hål i kraniet som efter en stenyxa (bild ovan), och vänster underkäke var delvis krossad så att sex tänder slagits ut. Man hittade även en flisa efter en pilspets som kan ha skjutits in i höften på mannen.

* Enligt den senaste undersökningen (rapporterad i media) blev Bjersmannen mördad, men man kommenterar inte tidigare undersökningar där det konstaterades att skadan i huvudet hade börjat läka, samt att det finns frågetecken kring flisan i eller vid höften.

* Stavningen Stora Bjärs (orten) tycks vanligast förekommande, men när ovanstående fynd omtalas så används mestadels stavningen med e (dvs Bjers).

Några fler urgamla mord

Det har hittats många lik i mossar runtom i Europa, de flesta inte lika gamla som ovanstående och alla inte mördade. Nedan visas några av dessa som tagits av daga eller mördats.

Bockstensmannen (bild höger) dog för över 600 år sedan, under senare hälften av 1300-talet e.Kr.
Trolig dödsorsak: tre kraftiga slag mot huvudet. Efter döden pålades han med tre pålar genom överkroppen, varav den ena genom hjärtat. Anledningen till pålningen kan varit att man ville förhindra att den mördade mannen skulle återuppstå och hämnas.

Bockstensmannen hittades i en mosse några mil utanför Varberg i Sverige år 1936. Skelettet och håret var välbevarat, liksom mannens dräkt (som är Europas enda fullständig bevarade mansdräkt från medeltiden). Även vissa hudbitar, muskelstycken samt hjärnan kunde identifieras.

Bild ovan: Grauballemannen dog för cirka 2300 år sedan (omkring 300 f.Kr).
Han dödades med ett snitt i halsen från öra till öra.
Den välbevarade kroppen hittades i en mosse nära Silkeborg i Danmark år 1952.

Bild ovan: Tollundmannen dog för cirka 2300 år sedan (omkring 300 f.Kr).
Han dödades genom hängning.
Mannen hittades i en mosse på Jylland i Danmark år 1950. Kroppen var välbevarad inklusive de inre organen.

Den rödaktiga hårfärgen som syns på flera av bilderna ovan är inte offrens naturliga hårfärg, det lär orsakats av missfärgning från mossarnas vatten.

Allra äldsta kända mordet?

I en grotta i norra Spanien påträffade arkeologer ett 430 tusen år gammalt kranium med skador som tyder på att den personen blev ihjälslagen. Fyndet kallas kort o gott ”Cranium 17”.

Det har hittats ännu äldre skelettdelar som bevisar kannibalism och skador, men inga som definitivt kunnat kopplas till mord.
Kranium 17 tycks vara det första ”bevisade” mordfallet som påträffats bland mänskliga fossiler. Fast man kan vara hyfsat säker på att tvåbeningar har mördat varandra betydligt längre tillbaka i tiden än så.

I vilka istider begicks dessa mord?

Samtliga ovanstående mord utom det allra äldsta inträffade i vår nuvarande mellanistid (interglacial). Där Stora Bjersmannen är äldst med sina nästan 9 tusen år, följd av ismannen Ötzi med sina drygt 5 tusen år .

Det allra äldsta mordet, på sydligare nejder, för 430 tusen år sedan, begicks tidigare i vår nuvarande tremiljoneråriga istidsperiod: omkring eller i den femte istiden eller glacialen sedan nutid.

* Iskristallklar istidshistorik

Jorden befinner sig nu i en istidsperiod som hittills har pågått i nästan tre miljoner år. Inom denna tremiljoneråriga istidsperiod har vi haft flera långa hundratusenåriga istider (med inlandsis över t.ex. hela Sverige) och flera kortare tiotusenåriga mellanistider. Glacialer och interglacialer.
Just nu lever vi i en mellanistid eller interglacial sedan ca 11 tusen år tillbaka, med is vid t.ex. jordens poler och inlandsis på Grönland. Det är iskristallklart.

Sedan jordens begynnelse för över fyra miljarder år sedan, så lär vi haft minst 5 såna långa istidsperioder på flera miljoner år vardera:




Mera:
– Ötzi: South Tyrol Museum of Archaeology: iceman.it
– Ötzi: 3D-bilder på kroppen: icemanphotoscan.eu
– Ötzi: Karta  | Streetview | Terrängkarta (google).


Återpublicering från november 2018.

Ödesdigra feltramp, ibland dödliga

Här en titt på vad som kan hända när bilförare trampar på fel pedal. Här finns också viss ’koppling’ till Josefin Nilssonmysteriet*.

Grunderna:
i en manuellt växlad bil finns tre fotpedaler:
kopplingen, bromsen och gasen.
Kopplingspedalen trycks ner med vänsterfoten när man vill växla (med växelspaken).
Till broms- och gaspedalen används vanligen högerfoten.

Sen är det bara att hålla tungan i rätt mun och trycka på RÄTT pedal vid RÄTT tillfälle. Vilket inte alltid blir fallet, eftersom vi alla bara är männ’skor, som härstammar från aporna.

De mest ödesdigra feltrampen tycks vara när föraren trycker på gasen och tror det är bromsen. Bilen skeenar iväg medan föraren har hjärnsläpp och trycker ännu hårdare på gasen för att försöka bromsa bilen.

När det händer inne i stan eller på en p-plats så kan det bli spektakulärt, och även fastna på nån övervakningskamera, bilkamera (dashcam) eller annan kamera. Följaktligen finns det ganska många såna olyckor beskrivna på nätet (se exempel nedan).

Ett annat feltramp är när föraren med vänsterfoten råkar trycka på bromsen istället för kopplingspedalen.
Dvs föraren tvärbromsar istället för att växla. (Det kan vara vad som hände i bilolyckan 1997 i Josefin Nilssonfallet, se nedan).
Om hastigheten då är hög och det ligger en annan bil bakom som inte hinner bromsa, så kan det inträffa otäcka olyckor med whiplashskador som följd.

Exempel, feltramp: gasen istället för bromsen

Video: ”Gas, Brake Pedal Confusion” (från ABC News. Några exempel på feltramp. De tar även upp ett fall där gaspedalen fastnade i gummimattan, inte ett ”feltramp” dock).
Video: ”27 examples of woman drivers who slammed on the gas instead of the brake” (10 minuter blandat).
Video: ”Man presses down on the wrong pedal and drives off a cliff”. (p-plats intill ett stup).
Video: ”Driver Uses Wrong Pedal”. (p-plats).
Artikel: ”Tog fel pedal – kraschade med busskur”.
Artikel: ”Tryckte på fel pedal – övningskörare med familj kraschade”. (med lyktstolpe).
Video: ”Trampar på fel pedal” (p-plats. Kör över annan bil).

Exempel, feltramp: bromsen istället för kopplingen

Denna typ av feltramp, bromsen istället för kopplingen, kan också vara ganska vanligt förekommande, men leder oftast inte till så spektakulära följder som ovanstående så länge hastigheten är låg och det inte ligger en annan bil strax bakom.
Följaktligen tycks det inte finnas många sådana feltramp beskrivna på nätet. Här är några:

Kille med Lexus krockade med framförvarande bil som tvärbromsade:
”Yes the other guy did stop, and he cam running out saying how sorry he was, and he had pressed the ”wrong pedal”.
He had pressed the brake instead of the clutch.
He has wrote this all down on a bit of paper.
car has gone to UK Assistant Accident Repair Centre :(

En medlem (hos garaget .org)  som diskuterar körskolelektioner:
”Här i stan var det en kille som tryckte på bromsen istället när han skulle växla, han trodde det var kopplingen. Fick en rejäl utskällning, men fick fortsätta övningsköra ändå.”

Annat fall, från twitter:
”Was so tired this morning accidentally pressed the break instead of my clutch, with my left foot may I add, and nearly went through the fkn window.”

* Troligt feltramp i Josefin Nilsson-mysteriet

Följande var sannolikt också ett feltramp, dvs att föraren Marie av misstag tryckte på bromsen istället för kopplingen när hon skulle växla.

Följderna av systrarna Maries och Josefin Nilssons bilkrasch 1997 som orsakade whiplashskada med många års svår smärta och huvudvärk (kanske ända fram till Josefins död) beskrev Josefin själv flera år senare (år 2003):
”Det är skitjobbigt. Jag har så vansinnigt ont i huvudet och nacken varje dag. Det har påverkat mig och det är trist. Men så är det.”

Olyckan rapporterades så här (1998-04-18, Aftonbladet):
“Olyckan hände för nio månader sen, när vi höll på att skriva material till plattan, säger Marie. De var på väg till flygplatsen på Gotland. Marie Nilsson växlade ner i en kurva och bromsarna låste sig. Lastbilen bakom höll inte avståndet och brakade in i bakvagnen. (…) Josefin och Marie drabbades av så kallade pisksnärtsskador (whiplash) och lider ännu av det.”

I senare tidningsartiklar har Maries förklaring ändrats, från att hon växlade och ”bromsarna låste sig” till att hon var tvungen att bromsa häftigt. Mer om det och om bilkraschen:
Josefin Nilsson och rygg-mysteriet.

Mer om whiplashskada: Kronisk whiplash-skada (pisksnärtskada).



Återpublicering från 2019.

SVT mission

Bild ovan: falsk uppgift om IPCC förmedlad av SVT:s ”klimatkorrespondent” Erika Bjerström i nyhetsprogrammet Aktuellt (14 sept).

På bilden nedan framgår vad FN IPCC-rapporten egentligen säger gällande de nämnda 100 tusen åren:

Rapporten säger: IPCC är osäkra, ”medium confidence”.

Mera:
”I want PANIC” (Om FN och massmedia).

Inte heller Erikas påstående om mängden koldioxid för tre miljoner år sedan återfinns i IPCC-rapporten.



En tröst för Erika/SVT kan vara att hon/de inte är de enda inom massmedia som vantolkar och vilseleder.

SVT hade kunnat vara ärliga genom att stoppa in ordet ”kanske” (…rapporten visar att det kanske var varmare…), och för övrigt förmedlat vad som faktiskt står i IPCC-rapporten utan att fabulera.
Men eftersom SVT:s uppdrag eller mission är att klimatskrämmas så funkar det inte så bra med såna tveksamheter.

Sommartid… och att leva är enkelt, fiskar hoppar och bomullen står hög

Det har gjorts många tolkningar av ”Summertime”. Här visas några av de låtarna och lite till.

Denna ”Summertime” (av Gershwin/Heyward) är ursprungligen en vaggvisa, som inleds så här:
”Summertime, and the livin’ is easy
Fish are jumpin’ and the cotton is high”
(Hela texten finns längst ned).

Textraderna beskriver en gynnsam sommar. Med ”Fish are jumpin” avses att det finns mycket fisk att fånga, och ”the cotton is high” innebär att bomullsbuskarna man odlat har växt sig höga och kommer att ge bra skörd:

En del tolkningar har inga likheter alls med en vaggvisa. Nedan blandas friskt mellan ytterligheterna. Njut av mångfalden.

 Vi börjar med vaggvisa, ligger nära originalet, kort version:
– ”Sissel Kyrkjebø: ”Summertime” – 29.06.17” (live)

 Raka motsatsen till vaggvisa, lär varit stor hit i USA, en R&B-sångare:
– ”Billy Stewart – Summertime

 Närmast originalet, ur en filmatisering av operan ”Porgy and Bess” där Summertime ingår som en aria:
– ”GEORGE & IRA GERSHWIN Summertime HAROLYN BLACKWELL” (filmscen)

”The king of soft rock”, med band (live):
– ”Michael Bolton – Summertime

Afrikanskt sound, sångerskan är från Benin. (Tips: höj volymen så att syrsorna/cikadorna hörs i bakgrunden):
– ”Angelique Kidjo – Summertime

Taktfast pop/jazz (video med sommartema, modifierad text):
– ”Gare du Nord – Summertime

 Lugn version med Annie Lennox, piano och diskreta stråkar (live):
– ”Annie Lennox – Summertime

 Duett med Schuur och Manilov, med Stan Getz och band (finlir på hög nivå):
– ”Barry Manilow summertime duet with Diane Schuur feat Stan Getz

 Ska-punk-band, med fragment av originalet:
– ”Sublime – Doin’ Time/Summertime

 Akustisk gitarr och sång, countrystuk:
– ”Doc Watson – Summertime” (bildspel).

 Duett med legendariska Fitzgerald och Armstrong:
– ”Ella Fitzgerald & Louis Armstrong – Summertime

Janis Joplin:
– ”Janis Joplin ”Summertime” (Live -1969)
Den låten utkom på ett album (Cheap Thrills, 1968) med ett tecknat omslag som såg ut så här:

För låten Summertime hade serietecknaren placerat en vit bebis i famnen på en svart kvinna ritad som en stereotyp ”blackface”-figur, vilket lär orsakat en del rabalder. I originalets handling (dvs i librettot för operan ”Porgy and Bess” där låten Summertime ingår) var det en svart bebis som vaggades av sin svarta mamma, och senare av mammans svarta väninna efter att mamman hade dött.
Kuriosa: märkningen på skivomslagets nedre högra hörn, ”Approved by Hell’s Angels – Frisco” (godkänd av Hell’s Angels, San Fransisco), lär varit på Joplins initiativ. Mer kuriosa: en av deras gemensamma nämnare var drogen LSD (”syra”, ”acid”).

 Munspelande tjej i köket (live):
– ”Summertime – Gershwin by Christelle Berthon

Elektroswing (blandning av musik från tidigt 1900-tal och modern elektronisk musik), med The Parov Stelar Band och Maya Bensalem:
– ”Parov Stelar feat. Maya Bensalem – Summertime

 Smått märklig instrumental version, ”hawaiigitarr” (steel guitar) + elgitarr (rhythm guitar):
– ”Santo & Johnny – Summertime
Kommentar hos Youtube: ”This sounds like a perfect song for a serial killer, while driving on the road”

Jazz/blues med ”Lady Day”, 1950-talet:
– ”Billie Holiday – Summertime

 Funk (live, i källaren):
– ”Summertime – Porgy and Bess – FUNK cover featuring Olivia Kuper Harris

– ”Whitney Houston – Summertime
– ”Paul McCartney- Summertime (1988)
– ”Summertime – Frank Sinatra (1947)
– ”Summertime – The Zombies
– ”Mocean Worker – Summertime / Sometimes I feel like a motherless child
– ”Fun Boy Three – Summertime
– ”Leona Lewis – Summertime” (Från ”Idol”, USA).
– ”Angelina Jordan – summertime” (8-årigt ”underbarn”, 2014).
– ”Miles Davis – Summertime (with Quincy Jones & Orchestra Live At Montreux 1991)
– ”Norah Jones – Summertime (2003)” (Jazz)
– ”Sidney Bechet – Summertime (1939)” (Jazz)
– ”Renee Olstead – Summertime” (Jazz)
– ”Scarlett Johansson – Summertime (2006)
– ”Herbie Hancock & Joni Mitchell – Summertime” (Jazz)
– ”Sylvester – Summertime
– ”Funky Company – Summertime (Part Two)
– ”Me First and the Gimme Gimmes – SummerTime
– ”HoWlin Wilf and the Vee jays -james hunter summertime

Det lär ha spelats in över 30 tusen olika versioner med olika band och musiker av ”Summertime” sedan 1935. En bråkdel av dessa finns på Youtube, varav länkarna ovan är ett urval av det utbudet.

Summertime, text

Summertime, and the livin’ is easy
Fish are jumpin’ and the cotton is high
Oh, your daddy’s rich and your ma is good-lookin’
So hush, little baby, don’t you cry

One of these mornings you’re gonna rise up singing
And you’ll spread your wings and you’ll take to the sky
But till that morning, there ain’t nothin’ can harm you
With daddy and mammy standin’ by

Summertime, and the livin’ is easy
Fish are jumpin’ and the cotton is high
Oh, your daddy’s rich and your ma is good-lookin’
So hush, little baby, don’t you cry

Text: DuBose Heyward, musik: George Gershwin / Ira Gershwin.

I videon ”Doc Watson – Summertime” ovan sjunger han ”catfish…” istället för ”fish” (som hoppar), troligen därför att platsen som upphovspersonerna Heyward&Gershwin skrev om kallades för ”Catfish Row”, låg vid Atlantkusten, i Charleston, South Carolina, och att man där fiskade catfish (havsmal).


Ovanstående är en återpublicering, från sommaren 2018.

Coronavirus bryr sig inte

Drygt 14 tusen personer har avlidit i sjukdomen covid-19 i Sverige sedan den 11 mars 2020 då det första registrerade coviddödsfallet inträffade i landet.
Bilden ovan visar antalet avlidna per dag, från mars 2020 till augusti 2021*.

De första som insjuknade* av detta coronavirus (sars-cov-2) OCH som kontaktade sjukvården OCH som testades för covid-19, var:

  • 31 januari 2020, en kvinna i Jönköping.
  • 26 februari 2020, en man i Göteborg.
  • 27 februari 2020, en kvinna i Uppsala.
  • 27 februari 2020, tre personer i Västra Götaland.
  • 27 februari 2020, en kvinna i Stockholm.

Den första som avled* av covid-19 OCH som testades för covid-19 var:
11 mars 2020, en äldre person i Stockholm.

Det är förstås okänt hur många som i början av pandemin dog av covid-19 men som aldrig testades för covid-19 och där läkare bedömde att dödsorsaken var en annan (t.ex. på äldreboenden).

Rekordet och nuläget

Över hundra personer dog per dag när det var som värst. Rekordet är 121 personer, den 28 december 2020.

Bild ovan: antal coviddödsfall per dag omkring årsskiftet 2020/2021.

De senaste veckorna, fram till början på september 2021, har högst några enstaka personer per dag avlidit av covid-19.

Bild ovan: antal coviddödsfall per dag de senaste veckorna t.o.m. 5 september 2021.

Skräckscenario

Under sommaren har många medborgare vaccinerats. Restriktioner hävs, på virusfronten tycks det vara ganska LUGNT (september 2021). För att du inte ska somna av lugnet så kommer här ett skräckscenario:

Bild ovan: scenario, antal döda börjar stiga mycket kraftigt i kommande oktober-december när nya virusvarianter uppstår. Antalet döda blir flera tusen per dygn, förskräckligt många fler än tidigare.
Hårdare restriktioner än tidigare införs. Utegångsförbud. Inga restaurang- och krogbesök. Begränsat kollektivt resande. Inga publikhav, inga sportevenemang, inga teatrar, inga konserter. Några musiker snyftar i media.

Sådär, nu är du vaken, eller hur, och vi lämnar det hemska scenariot.
Ha en fortsatt trevlig dag, som det brukar heta.



Mera:
Påsk, virusblame och publikhav (från april 2020).



* Diagram och de flesta uppgifter kommer från Folkhälsomyndighetens webbplats, några diagram är lätt kompletterade av mysterium24.
* Uppgiften om första avlidna kommer från Läkartidningens webbplats.

På förekommen anledning:
bör ord som covid-19, coronavirus o.dyl. inledas med liten eller stor bokstav?
Svar: liten, enligt svenska skrivregler (om ordet inte inleder en mening).

Sommar-oväder på 1800-talet: 380 mm regn. Hela Belgien under vatten. Hagel stora som hönsägg.

Här ges en glimt av hur stora utrikes ovädershändelser rapporterades i forna tider, då såna katastrofer inte alls blev lika synliga för omvärlden som i nutid.

I forna tider hade media en blygsam utbredning och synlighet jämfört med nutid. Tidningar var enda nyhetsmediet. Tidningarna bestod av ett fåtal sidor, inga fotografier, sidorna var tättskrivna.
Även artiklarnas rubriker var blygsamma (utom logotypen längst upp på förstasidan), både till storlek och innehåll. Rubriker som den ovanstående stora, långa och mer detaljerade rubriken förekom knappast på den tiden.

Det var i industrialismens barndom. Människans utsläpp var marginella, globalt sett. Jordens befolkningsmängd var bara drygt 1 miljard, istället för närmare 8 miljarder som nu.

Bild nedan: Aftonbladets förstasida år 1850, den 31 augusti. På förstasidan står ingenting om de svåra översvämningar som drabbat Belgien och Frankrike, men på sidan 3 i den tunna tidningen omtalas de händelserna.

Bild ovan: sidan 3, från 31 augusti 1850.
Den sidan är ännu mer kompakt och tättskriven än förstasidan. Längst ner i fjärde kolumnen, under rubriken ”Blandade ämnen”, med fortsättning överst i sista kolumnen (rödmarkerat), några axplock ur texten (min fetstil):

  • ”ÖFVERSVÄMNINGAR I BELGIEN OCH FRANKRIKE”
  • »I mannaminne», säger en tidning, »har aldrig ett så ymnigt, starkt, ihållande och allmänt regn fallit. Hela landet (Belgien) är öfversvämmadt».
  • ”Under medlet af Augusti månad hafva häftiga störtregn, som fallit i dessa länder, medfört stora öfversvämningar på många ställen, så att ofta hela hus och skogar blifvit nästan bortsopade och flera menniskolif spilda. I Hirson, hvarest le Gland kastar sig i l’Oise, stodo alla gator under vatten den 16 Aug.”
  • nya stenbroar hade blifvit kullstörtade.”
  • ”Gatorna, heter det, i en berättelse från Brüssel, bildade rigtiga floder, hvilkas häftiga strömmar till och med bortförde gatuläggningen.”
  • ”Några bönder, som i trakten af Wenderghem den 15 Aug. återkommo från kyrkan, öfverraskades på vägen ar en häftig orkan och togo sin tillflykt till en qvarn. Åskan förföljde dem äfven här. Den slog ned och träffade 12 personer, af hvilka trenne afledo och de öfriga blefvo mer eller mindre svårt sårade.”
  • ”I Gent hade kanalen på 43 timmar stigit öfver 2 alnar.”
  • ”Bestörtning och sorg är målad på alla ansigten.”

Ett annat exempel på oväder förr i tiden är sommaren 1882, den 5 augusti. Några axplock ur texten (min fetstil):

  • ”Skyfall och orkaner i Tyskland och Österrike.”
  • ”våldsamma skyfall, på många ställen i förening med orkanartade vindstötar samt hagelskurar”
  • ”I staden Brandenburg föll på några få timmar 380 millimeter regn.
  • Dammen vid Pruskworka genombröts.”
  • ”Vid Neckarfloden föllo hagel så stora som duf- och hönsägg.”
  • ”en öfversvämning, så att vattnet stod 5 fot högt i källarne.”
  • ”Många personer sårades af de nedhaglande ispiggarne.”
  • ”I Brünn hade invånarne knappast tid att rädda sig, och flere personer drunknade. Tusentals landtmän ha mist hela sin skörd.”

Skeptikern tänker kanske att vissa av uppgifterna från den tiden kan vara överdrivna. Föll det verkligen 380 mm regn på några få timmar? (Det är mer än dubbelt så mycket som i Gävle häromdan under 24 timmar, vid översvämningarna där som uppmärksammades flitigt i media).
Var haglen i augusti verkligen stora som duv- och hönsägg? Var verkligen hela Belgien översvämmat?

Absolut visshet om detta lär vi inte få. Men nuförtiden – i vår moderna tid – överdrivs, vinklas och friseras det, så varför inte heller då.

Hursomhelst, om de två nämnda oväderexemplen från utlandet hade inträffat i nutid, så hade de fått MYCKET stor spridning i massmedia. På förstasidor, med stora rubriker och chockerande bilder och videoklipp, uppföljning och inträngande reportage lokalt på plats flera dar i sträck.
Därför att vädret och klimatet är numera hett, eller högaktuellt som det också heter.



Mera:

De citerade tidningstexterna ovan är inlästa med ett maskininläsningsprogram (OCR), det kan finnas felstavningar.

Tidningssidorna med de två artiklarna ovan (hos kb.se, Kungliga biblioteket):
1850-08-31, sidan 3, Aftonbladet. (kolumn 4 och 5, längst ner resp. upp).
1882-08-05, sidan 3, Aftonbladet. (kolumn 3, en bit ner).
Tips, hos kb.se:
tryck på den lilla tidningssidan för större bild. Tryck sedan på + och – knapparna för att zooma in eller ut. Dra på tidningssidan med musen (eller fingret) för att flytta tidningssidan. Stäng med x längst upp till höger.

Bilder överst, stora hagel, av AngelaJMaher / Georgex25.