Kategoriarkiv: Olle Högbom-fallet

Försvinnandet av 18-åriga Olle Högbom i Sundsvall 1983.

God Jul retroaktivt! Och mer om Olle Högbom.

Om din jul mot förmodan inte var ”god” – exempelvis tomten var packad eller/och släkten värst – då kan du bortse från den retroaktiva julhälsningen.


Nytt ämne. Tidigare i vintras kom ett tips som kan vara relevant för uppgifterna om Sundsvalls-Stefan som dröjde 40 år med att polisanmäla bevittnandet av Olle Högboms död. Stefan påstod alltså att han sett en cyklist bli påkörd av en bil samma kväll som Högbom försvann, och att cyklisten var Olle Högbom. Och de andra var gängmedlemmar, som indirekt hotade Stefan till 40 års tystnad.

Faktum är att det faktiskt inträffade en kollision mellan en bil och en cyklist, den onsdagen i Sundsvall när Olle försvann. Det framgår i en gammal notis med rubriken ”Häcken vållade olyckan”, i lokaltidningen torsdagen 8 september 1982, dagen efter Olles försvinnande.

MEN, enligt notisen var det på eftermiddagen, inte kvällen, och cyklisten var en 12-årig pojke. Det uppges inte på vilken plats i Sundsvall olyckan inträffade, endast att det var en korsning med en häck som skymde sikten. Pojken fördes med ambulans till sjukhus där han röntgades för ett misstänkt benbrott.

Och: i en nutida artikel i lokaltidningen framgår att Stefan är socialdemokratisk kommunpolitiker (som fritidspolitiker). Det kan förklara hela stefanmysteriet.



Julbild av JuliusH.

Olle Högboms försvinnande

Här visas mer uppgifter om Olle Högboms försvinnande, som komplement till föregående inlägg.

Olle Högbom var en 18-årig kille som försvann en lillelördag för fyrtio år sedan, onsdag 7 september 1983, i Sundsvall. Några veckor tidigare hade Olle flyttat från Härnösand till Sundsvall där han skulle gå sitt tredje gymnasieår, på kemilinjen i Västermalmsskolan. Familjen hade köpt en nersliten lägenhet åt Olle som planerade att rusta upp den under höstlovet.

På onsdag kväll cyklade Olle ett par kilometer från sin lägenhet på Nackstavägen till en kompis på Klockaregatan där det var klassfest.
Vid 22-tiden beslutade Olle och fem klasskamrater att gå till nattklubben Nattoxen vid Strand hotell, som ligger på 15-20 minuters gångavstånd österut i närheten av där Selångersån rinner ut i havet.

Efter några minuters promenad satte sig Olle ner på marken, med ryggen mot ett trådstängsel strax norr om järnvägsövergången på Floragatan. Han ville, orkade eller kunde inte gå längre. Kanske sa Olle till de andra att gå i förväg, eller att han tänkte gå hem, det förekommer olika uppgifter.

Olle kom aldrig till Nattoxen, han sågs ingen annanstans heller sedan dess, han var försvunnen.
Senare hittades Olles glasögon (oskadade) och en cykelnyckel vid Gymnastikhusets norra ingång, hundra meter från järnvägsövergången där Olle hade satt sig.

Bild ovan: äldre flygfoto. A=där Olle sågs sist av klasskompisarna.
B=där Olles glasögon hittades några dar senare av en skolelev, vid Gymnastikhuset (Hedbergska skolans gymnastiksal), intill Floragatan. En månad senare hittade hans pappa Ruben en cykelnyckel på samma plats (i gräsranden intill asfaltplanen). Enligt Rubens blogg var nyckeln ”häftad till en blank GULF-bricka” som Ruben tyckte att han hade sett tidigare på Olles byrå. Nyckeln påstods tillhöra Olle (man får anta att det fastställdes på fler sätt än enbart igenkännandet av den masstillverkade Gulf-brickan). Olle hade ställt sin låsta cykel på Klockaregatan när han kom dit till klassfesten.


Enligt uppgifter från Ruben:
Samma kväll som Olle försvann larmades polisen om ett inbrott i Gamla Flickskolan en liten bit norrut på Floragatan. En av tjuvarna påträffades. Polisen sökte sedan i området efter ytterligare en person. Detta fick sedan Ruben att spekulera att poliser varit inblandade i Olles försvinnande.
Och:
En boende på andra våningen i Gymnastikhuset hade vaknat av bråk och höga röster från gatan under hennes sovrumsfönster. Och hon hade hört dunsar mot plåt, och någon hade skrikit AJ – AJ!
Och enligt Ruben fanns det bromsspår på Floragatan vid Gymnastikhusets norra ingång. Detta motsägs dock av dåtida polisens uttalande i lokaltidningen där det uppges att inga bromsspår påträffades*.


En teori är att Olle blev påkörd och avled, alternativt upplockad och därefter dog av misshandel eller kvävd av egna uppkastningar, och sedan bortforslad och gömd på en plats där ingen kunnat hitta honom. Olles pappa Ruben misstänkte att det var poliser som orsakat Olles död. (Den misstanken kan Ruben fått från siare, se nedan). Det finns dock inga bevis eller indicier att polis var inblandad.
Ruben avled 2020 men hans blogg finns kvar:
rubenhogbom.blogspot.com
På Rubens gripande blogg framgår bland annat att han och hustrun var frireligösa (medlemmar i Härnösands Baptistförsamling) och nykterister. Ruben skriver en del angående graden av berusning hos Olle kvällen han försvann:

”Olle var den aktuella kvällen inte redlöst berusad, sannolikt var han inte berusad, möjligen något påverkad efter att har druckit vin, berättar kamraterna.
Den pojke som Olle sist talade med vid klassfesten, Tony Nilsson, berättar för oss att Olle stod för sig själv under de ca 20 minuter som de pratades vid.
När Olle fick veta att Tony och hans kamrater arbetade med timmerbärgning, började han prata om skog och virkesavverkning.
– Jag minns mycket väl den här långa pojken som stammade lite, berättar Tony. Han var vaken, klar och alert. Men när han började dra fram statistik om hur mycket man kunde minska avverkningarna genom att ta reda på allt sjunktimmer, då hängde jag inte med.’

Men Olles tillstånd innan han lämnade festen – att han kunde stå upp på egna ben, och prata statistik om virkesavverkning – säger inte mycket om hur Olle mådde en halvtimme senare vid järnvägsövergången. Under en festkväll kan tillståndet förändras plötslig och drastiskt, exempelvis efter ytterligare lite vin eller annat, så att det tippar över.
Enligt Ruben sa Olles klasskamrater:
”Visst hade det druckits en del… Men inte såå våldsamt, väl? Hela klassen var i skolan följande dag. Endast en kamrat vågade skolka.”
En klasskamrat sa:
”Vi uppfattade inte att Olle var så påverkad, att han inte kunde ta hand om sej själv”.
Olle tycks alltså inte varit redlöst berusad eller däckad när kamraterna skildes från honom vid järnvägsövergången.
Men en berusad person kan framstå som hyfsat nykter, kontaktbar, fysiskt aktiv, pratsam och kan gå utan att vingla alltför mycket, men samtidigt vara så berusad att minnet dan efter är helt blankt. (Och det garvas åt stolligheterna som hände kvällen innan, när de återberättas av kompisarna).
Det betyder inte att Olle hade alkoholproblem eller var missbrukare. Alla som haft en normal uppväxt, med fester då och då, har själva råkat ut för liknande åtminstone nån gång.

Ruben utreddes av polisen, i ett par år, enligt hans blogg. Polisen stödde sig på statistik att gärningsmannen ofta finns bland de närmast anhöriga. Eftersom de övriga anhöriga hade alibi eller inte omfattades av statistiken, så det var bara pappan kvar att utreda.

Ruben och hustrun anlitade en privatdetektiv, annonserade i tidningar, och utlovade en belöning på etthundratusen kronor till den som kunde ge en anvisning om vad som hänt Olle. Och de blev blåsta på åtskillliga tusenlappar av en förslagen skojare.

Ruben och hustrun kontaktade även – och blev kontaktade av – flera siare (spåmän/spåkvinnor). En siare såg Olle plockas upp av polisen och: ”Olle har kräkts i bilen, poliserna har gripits av vettlös ilska och gett honom ännu mer stryk, Olle har kvävts av sina uppkastningar och av misshandel.”
Det är okänt om den teorin ursprungligen kom från en siare, eller om siaren bara spann vidare på Rubens teori.

Trots att siarnas syner inte ledde till att Olle hittades, så uttrycker Ruben ändå visst förtroende för dem: ”I kontakten med dessa siare har vi mött intressanta, respektingivande personligheter. Det vore ohederligt, omöjligt, att förneka deras förmåga.”


Polisen antog att Olle drunknat. Antingen i den närliggande dammen, eller i Selångersån och sedan flutit ut i havet.
Polisen tömde dammen, ”Bünsowska tjärnen”, men ingen Olle fanns där.

Selångersån ligger tio minuters promenad (cirka 400 meter) norrut från järnvägsövergången där Olle satte sig på marken. Därefter flyter ån drygt femhundra meter österut till Sundsvallsfjärden och havet. Ån är 25-30 meter bred och på en del ställen ganska lätt att ramla i:

Olle kan exempelvis begett sig mot nattklubben Nattoxen, efter att ha vilat en stund vid stängslet vid  järnvägsövergången. Men gått lite fel, fram till ån, råkat ut för en fallolycka, hamnat i vattnet och medvetslös/död flutit vidare till havet.
Enligt Rubens blogg finns det åtminstone ett liknande känt fall:
”Detta har tyvärr också hänt tidigare. Mannen som fallit i ån, hittades ilandfluten på ett skär i havsbandet. Hans gylf var öppen.
I en lokaltidning uppges:
”Det har tidigare hänt att mystiska försvinnanden klarats upp sedan det visat sig att personer t.ex. fallit i Selångersån och förts med strömmarna ända ut till Bremön utanför Njurundakusten.” (Sundsvalls tidning 23 sept. 1983).

Dagarna innan Olle försvann regnade det, och regnet fortsatte därefter i över en vecka. Som mest föll 92 millimeter på ett dygn. Det kraftigt ökade vattenflödet i Selångersån kan snabbt fört kroppen ut till havs.


1994 påstod Thomas Quick att han hade mördat Olle. Men Quickutredarna avskrev honom, han blev inte åtalad.
Quicks erkännande försämrade knappast möjligheten att klara upp Olles försvinnande, även om en viss romanförfattare vid namn GW hävdade det i sin strävan att ”hämnas” på Quickutredarna för de andra fall där Thomas Quick dömdes för mord.
”GW & GUILLOU satsar miljoner på HÄMNDPLAN” (bild höger, förstasidan av Aftonbladet 6 sept 2012):

Ollefallet var iskallt sedan många år tillbaka. Och polisen har ingen skyldighet att utreda försvinnanden om det inte finns brottsmisstanke.

År 2011 draggade polisen i Segersjön ett par mil väster om Sundsvall, efter ett tips.
Flera liknande och andra tips har inkommit.
Senast tipset kommer från en Stefan som dröjde fyrtio år:
Troll i SVT: jag såg Olle Högbom bli dödad men väntade 40 år med polisanmälan




* Bromsspår, se ”Troll i SVT: jag såg Olle…

Troll i SVT: jag såg Olle Högbom bli dödad men väntade 40 år med polisanmälan

SVT når nya höjder inom spjutspetsjournalistiken, denna gång med ett trolliknande scoop om det gamla försvinnandet av Olle Högbom i Sundsvall. Det leder tankarna till Johan Asplund-mytomanen för några år sedan, också i Sundsvall.

Fyrtio år efter försvinnandet av 18-årige Olle Högbom i Sundsvall onsdagen 7 september 1983 träder nu en Stefan Eriksson fram i SVT, efter att han nyligen varit i kontakt med polisen och berättat sin historia.
Stefan uppger att han den onsdagskvällen för 40 år sedan bevittnade hur en kille på cykel dödades då han blev påkörd av en vit personbil. Det var vid 22.20-tiden vid samma plats där Olle befann sig en stund tidigare då han sågs för sista gången av sina klasskompisar.
MEN, efter påkörningen blev Stefan förföljd hem och bevakad av okända män som han trodde ingick i ett kriminellt gäng som ville skrämma honom till tystnad. Därför har han inte vågat berätta för någon annan under dessa 40 år, förrän nu.

SVT har verkligen bemödat sig om att övertyga läsarna att uppgiftslämnaren Stefan har alla hästar i stallet. SVT har för närvarande publicerat hela sju (7) sex (6) artiklar om Stefan:

Bild: inför SVT:s kamera visar Stefan skisser som han påstås ritat kort tid efter påkörningen. Han trodde att polisen skulle höra av sig och kalla honom som vittne, men det gjorde de inte, säger Stefan.
På olycksplatsen, där Stefan stannade en halv minut med sin bil, såg han 5 personer utöver den påkörde mannen som Stefan uppfattade som död.

SVT har gjort flera videor om Stefan, bland annat en där han beskriver händelseförloppet den kvällen för fyrtio år sedan.

Bild: videon inleds med att Stefan sitter i en bil och pekar och berättar att han från sin bil såg två personer som jagade en cyklist.

I videon illustreras på SVT-ritade kartor var Stefans bil, cyklisten med flera befann sig den kvällen, enligt Stefans uppgifter:

I position (1) ovan befinner sig Stefans bil på Norra Järnvägsgatan och den jagade cyklisten på den korsande Floragatan. Men i videosekvensen där Stefan sitter i bilen och pekar var han såg den jagade cyklisten, så befinner de sig egentligen som den svarta bilen i position (4), där den påkörde killen ligger, trehundra meter österut på N. Järnvägsgatan. Det framgår av omgivningen som syns genom bilrutorna.*
Anledningen till denna lilla konstighet kan exempelvis vara:

  • Stefan är förvirrad och pekar åt fel håll.
  • Eller att SVT har klippt in Stefans röst från position (1) i en filmsekvens från position (4). Eftersom det filmas snett bakifrån så syns det inte om tal och läpprörelser inte hänger ihop.

För Stefans berättelse spelar det ingen större roll, men det är ett exempel på att det man ser inte alltid är vad det ser ut att vara.

Ännu ett skäl till att Stefan inte anmälde det tidigare uppges vara att han trodde att påkörningen och försvinnandet var två separata händelser. Han trodde att Olle Högbom försvann på en fredag eller lördag eftersom det uppgavs i tidningar att Olle varit på fest och skulle gå på nattklubb. Stefan säger att han inte visste att folk kan festa och gå på krogen andra dagar än fredag och lördag.
Men det förutsätter att Stefan inte läste tidningar, eller levde isolerad i en bunker. Olles försvinnande var omskrivet i flera år, både i riks- och lokaltidningar, och där angavs både veckodag och datum för Olles försvinnande.

Stefan tycks försökt få sin historia att passa in med sedan länge kända fakta från kvällen då Olle försvann, med varierande framgång. Exempel:

– En cyklande kille jagades av två personer, enligt Stefan. Det antyder att Olle stal en cykel en bit norrut på Floragatan.
Enligt kända fakta i Ollefallet hittades Olles cykelnyckel (och glasögon) hundra meter norrut vid den gatan, utanför norra ingången till Gymnastikhuset. Olle tycks alltså i verkligheten rört sig längs den sträckan, vilket kan inspirerat Stefan att placera cyklisten längs samma sträcka.

– Cyklisten blev påkörd av en bil, enligt Stefan.
Enligt uppgift från Ruben Högbom uppgav en kvinna att hon väcktes av bråk och höga röster och skrik från gatan under hennes sovrumsfönster, hon hade även hört dunsar mot plåt… och sedan upptäcktes bromsspår* där på gatan. Enligt samma källa var bromsspåren och kvinnans bostad hundra meter norrut på Floragatan, vid Gymnastikhuset. Så dessa ljud och bromsspår var inte från Stefans cykelolycka.
Stefan kan hört talas om kvinnans vittnesmål och tyckt att hans berättelse hade bra koppling till kända uppgifter, men missat exakt var ljuden och bromsspåren hade förekommit.

– Två av de fem personerna på olycksplatsen hade ”läderjackor eller lädervästar”, enligt Stefan, och de gjorde livräddning på den påkörda, livlösa mannen:
”Precis bakom bilen ser jag två personer i läderjackor eller lädervästar som gör livräddning, känner på pulsen och liknande…” (ur en av SVT:s videor).
”När de hade kollat andning och puls ställde de sig och diskuterade situationen med varandra och lät honom ligga där. Därför drog jag också slutsatsen att den liggande, orörliga personen var död…” (ur en av SVT:s artikeltexter).
Stefans tanke med de uppgifterna kan ha samband med det faktum att Olles pappa Ruben spekulerade att poliser varit inblandade i Olles försvinnande. Det kan liksom verka mer sannolikt att livräddningsförsök utförs av polis än av kriminella gängmedlemmar.


Stefans upptåg påminner en aning om en annan tipsare för några år sedan, då gällde det 11-årige Johan Asplund som försvann 1980, OCKSÅ i Sundsvall.

Den tipsaren påstod att han på sin mobiltelefon hade spelat in en man som erkänt att han mördat Johan. SVT rapporterade exempelvis: ”Fallet har sedan dess varit ett mysterium med ser nu ut att kunna lösas tack vare ett tips som polisen fick i somras”.
Fyra månader senare erkände tipsaren för polisen att han ljugit, det fanns ingen film.
Några av SVT:s rubriker var:

Asplund-mytomanens förklaring till polisen var att han hade:
”…handlat i syfte att försöka skapa klarhet kring vad som hänt med Johan Asplund.”
Ungefär samma motivering uppgav Stefan Eriksson när han kontaktade SVT. I en video berättar reportern hur det gick till när scoopet kom till dem och vad Stefan sa:
”…han vill bidra till klarhet och att det här kanske kan lösa sig till sist.”

(Rubriken ovan som inleds med ”GW” syftar på den så kallade Johanmannen som pekas ut och förtalas av GW, en man som Johans föräldrar jagade i många år med hjälp av en annan Sundsvallsbo: exbrottaren och advokaten Pelle Svensson som bistod paret Asplund med att väcka enskilt åtal mot Johanmannen. Det slutade 6 år efter Johans försvinnande med att hovrätten friade Johanmannen och riktade stark kritik mot Pelle Svensson för att ha dragit det till domstol utan tillstymmelse till bevis. Att det saknas bevis och att Johanmannen friades i hovrätten tycks dock inte påverkat GW:s och paret Asplunds inställning).


Varför Stefan inte kontaktade polisen tidigare förklaras med att han var rädd för okända kriminella. Och att han då trodde att den dödade cyklisten och Olle inte var samma person och händelse.
40 år senare kontaktar han inte bara polisen… han fläker även ut sig i SVT och inför svenska folket.

En gissning är att det så småningom framkommer att Stefan varit intagen på mentalsjukhus eller psykiatriskt dito, eller har / har haft någon annan form av störning uti huvudknoppen. Den som överlever får se.



Mera:
Olle Högboms försvinnande




* Omgivningen i position (1) och (4): kan lätt kollas med Street View: position (1), position (4) (bildinsamling från aug. 2023). Kännetecken position (4): gräsmattan till vänster, trådstängslet till höger, byggnaderna och träden längre fram.

* Angående att polisen skulle ha hittat bromsspår vid Gymnastikhuset: den uppgiften kommer från Olles pappa Ruben. Enligt lokaltidningen och tf chefen vid spaningsroteln i Sundsvall hittades inga bromsspår där:
”Det finns i vart fall inga bromsspår eller några andra tecken på att han eventuellt skulle ha blivit påkörd på den plats där glasögonen upphittades, tillägger Hans Sporrong.” (Sundsvalls tidning, 23 sept 1983).