Kategoriarkiv: Olle Högbom-fallet

Försvinnandet av 18-åriga Olle Högbom i Sundsvall 1983.

En till Sundsvallsbo om Olle Högbomfallet

Så var det dax igen, en till Sundsvallsbo träder fram och kommer ihåg saker.

Så här: en Jörgen Boije i Sundsvall påstod häromveckan att han en dag i september 1983 (för 40 år sedan) såg pappas kollega komma till arbetsplatsen och där tvätta av sin vita, fyradörrars Mercedes 220 D. Bilen hade krockskador och blod på fronten.

Ur en av SVT:s videor om Jörgen:

– Det var blod på skärmen och på motorhuven. Det var lite skador också på framskärmen och lyktan var spräckt.
– Är du säker på att det var blod?
– Ja, det var blod. För det var rött. Mannen gjorde rent bilen.
Jörgen frågade mannen vad han gjort, han svarade:
– Jaa, jag har kört på något.
– Jaha vad då?
– Näe, det…
”Sen vart det inget mer.” (Tog Jörgens fantasi slut där?)

Enligt den bilägaren skulle olyckan ”hänt i de västra delarna av centrala Sundsvall, nära järnvägen”, dvs nånstans i området där Olle sågs sista gången av sina kompisar. (Det var liksom snällt av mannen att berätta var nånstans i Sundsvall han hade kört ihjäl en människa så blodet skvätte).

POLISEN har förhört Jörgen, men inte lyckats fastställa att den utpekade mannen (som avled för många år sedan) hade en sådan Mercedes:
”Har ni kunnat knyta den utpekade mannen i tipset till en vit Mercedes av den aktuella modellen?
– Nej, det har vi inte kunnat göra.”

Jörgen uppger att han redan några dagar senare den gången för 40 år sedan funderade på om bilen med blodet kunde ha något att göra med Olle Högboms försvinnande. Men att ”polletten” enligt Jörgen inte trillade ner förrän 40 år senare då en Stefan berättade sin historia om en vit bil.

De nutida och dåtida detaljerna hänger inte riktigt ihop:

  • Stefan påstod 2023 att han 1983 såg en cyklist bli påkörd av en vit bil, strax intill A på kartan ovan. Och att det nog var Olle Högbom. Men att Stefan kände sig förföljd av kriminella personer i skinnjackor och därför inte vågade säga nåt. (Anm: en krock mellan bil och cykel inträffade faktiskt den dagen i Sundsvall, men det var inte Olle, se annat inlägg).
  • Jörgen påstår 2024 att han 1983 sett pappas kollega tvätta sin blodiga, krockade vita bil på deras arbetsplats. Och att den bilägaren sagt att olyckan inträffat i den delen av staden.
  • Men Olles glasögon och cykelnyckel hittades (1983) vid B på kartan, på olika platser, cirka hundra meter från A. Olles cykel stod parkerad långt därifrån, låst, hos en kompis där de haft fest, på Klockgjutaregatan (”Klockmakareg.” på kartan ovan).
  • En boende i huset vid B lär uppgett (1983) att han hört krockljud strax intill huset B.
  • Och Olles pappa påstod att polisen hade hittat bromsspår vid B.

Man kan undra om Jörgens pappas kollega var ”kriminell” och hade ”skinnjacka”?
Eller/och korkad, som efter att ha kört ihjäl en människa (Olle), transporterat och gömt kroppen så att den aldrig hittades, begav sig till arbetsplatsen med sin krockade bil, tvättade av Olles blod från bilen inför vittnen, och dessutom berättade för Jörgen var påkörningen hade ägt rum?
Eller var det nån annan som gömde Olles döda kropp? Nån som såg påkörningen och tänkte: Oj där smet den dumma vita bilen och lämnade kvar en död kropp. Bäst att jag transporterar bort kroppen och gömmer den så att ingen nånsin hittar den.

Denna gång har SVT endast lyckats knåpa ihop 3 artiklar (till skillnad från 7 artiklar om Stefan förra året):

Kan vara värt påminna om mytomanen för några år sedan i Johan Asplundfallet, mer om det finns längst ner i inlägget:
”Troll i SVT: jag såg Olle Högbom bli dödad men väntade 40 år med polisanmälan”

De luddiga bromsspåren och suddiga glasögonen

Här skärskådas de tidigare nämnda bromsspåren och glasögonen.

I flera decennier skrev pappa Ruben långa texter i sorg över sonen Olles försvinnande 1983. Och i ilska över polisen som inte klarade upp försvinnandet, och som enligt Ruben motarbetade en lösning. Ruben skrev en bok och bloggade:

  • Boken ”Har du sett Olle?” Utkom 1989, sex år efter försvinnandet.
  • Blogg åren 200? till 2008 (då den bloggplattformen lades ner hos Yahoo GeoCities).
  • Blogg (på annan plattform) åren 2010 till 2020 (då Ruben avled).
  • Ett häfte bestående av blogginlägg. (Utkom 2012. Såldes endast privat, för 100 kr/st inkl. porto).

I Rubens bok (1989) nämner han bromsspåren ett par gånger:

  1. Citat ur boken: ”Polisen hade berättat att man fotograferat bromsspår från en bil, intill det övergångsställe där Olles glasögon hittats. Vi började diskutera möjligheten av att Olle blivit indragen mellan gymnastikhuset och häcken och utsatts för övergrepp – kränkning – eller misshandel.” (Sid 120).
    Ruben uppger inte vem som hade sagt att polisen berättat om bromsspåren.
  2. Nästa gång i boken som bromsspåren nämns skriver Ruben att hustrun Kerstin hade ställt frågor till polisen och att de hade svarat:
    ”Beträffande bromsspåren så sätter vi inte dem i samband med Olles försvinnande. Men vi har i alla fall fotograferat dem.” (Sid 130).

På Rubens blogg (2010-2020, här och här) nämns bromsspåren några gånger, mycket kortfattat, exempelvis enstaka ord med kommatecken emellan:

”bromsspår, Floragatan, teknisk undersökning, FOTO, (diarienr H43:5)”

Inget mer komplett citat från polisutredningen, trots att Ruben på sin blogg uppger att han läst polisutredningen vid minst tre flera tillfällen:
påsken 1984, år 1990, samt ”på Polishuset i Stockholm i februari 1999”.

I ett blogginlägg från 2011 svarar Ruben mycket vagt på en läsarfråga om bromsspåren:

”Du undrar bla a över bromsspåren.
Jag tror att det i någon av mina pärmar finns det ett tidningsklipp om bromsspåren.
Jag vill minnas att tidningsreportaget gjordes endast några dagar efter försvinnandet, medan polisen uppger ett senare datum.”

Ännu mer luddiga blir bromsspåren av följande:

  • I lokaltidningen två veckor efter Olles försvinnande, enligt tf chefen vid spaningsroteln i Sundsvall fanns det inga bromsspår där:
    ”Det finns i vart fall inga bromsspår eller några andra tecken på att han eventuellt skulle ha blivit påkörd på den plats där glasögonen upphittades, tillägger Hans Sporrong.” (Sundsvalls tidning, 23 september 1983).
  • I en intervju 2008 i en regionaltidning sa Ruben att uppgifterna försvunnit ur polisutredningen:
    ”Hans glasögon och cykelnycklar hittades precis vid övergångsstället på Floragatan. Där fanns också bromsspår, och ett kvinnligt vittne har berättat att hon hörde en duns och någon som sedan skrek ’nej, nej…’ Dessa uppgifter försvann sedan ur utredningen, säger Ruben Högbom”. (30 dec 2008, tidningenangermanland.se).
    Men på Rubens blogg de efterföljande åren tycks inte nämnas att uppgifter försvunnit ur utredningen.

Polisen sa alltså 1983 klart och tydligt att det inte fanns några bromsspår där glasögonen hittades.
Men enligt Ruben fanns det bromsspår där.
25 år senare sa Ruben att uppgifterna hade försvunnit ur polisutredningen…

DET KAN varit så att polisen såg bromsspår på annan plats på den gatan, men inte där glasögonen hittades, och bedömde att spåren inte hade samband med Olles försvinnande. (Dvs ungefär så som polisen hade sagt till Rubens hustru Kerstin, enligt uppgift i Rubens bok).

Osäkert också med Olles glasögon…

… som enligt Rubens bok hittades oskadade och med prydligt ihopfällda skalmar, på ”en låg stenmur” vid övergångsstället på Floragatan, intill norra änden av Gymnastikhuset. Det var några ”ungdomar” som hittat dem på fredagen (2 dagar efter att Olle försvann), och sedan lekt med glasögonen så att de gick sönder. Efter en vecka lämnade de in glasögonen till polisen.

Men i Rubens bok uppges också att han ”nära ett år senare” kontaktades av en skolflicka som sa att hon hade hittat Olles glasögon, med skalmarna utfällda, på asfaltplanen vid norra änden av Gymnastikhuset. Hon hade sedan hängt upp glasögonen på en käpp vid ingången till Gymnastikhuset, nära den plats där hon hittat dem.

Ruben drog då slutsatserna att någon annan person EFTER flickan hade tagit glasögonen från käppen och lagt dem med ordentligt ihopvikta skalmar på den låga stenmuren. Och att det var flickan som var den allra första som hanterade glasögonen efter Olle.

Enligt Ruben hade Olle därmed sannolikt råkat ut för våldshandlingar så att glasögonen åkte av och hamnade på asfaltplanen, där flickan sedan hittade dem.

Så här svarade Ruben många år senare en bloggläsare som frågade om glasögonen:

”Ang. glasögon:
glasögonen var hela när de hittades. De låg på asfaltplanen med utfällda skalmar, framför Norra ingången till Gymnastikhuset. Vi hittade så småningom den flicka som först hanterat dem, en elev på Läroverket, och lämnade dumt nog namnet till polisen, som schabblade bort det viktigaste i flickans berättelse: NÄR hittade hon glasögonen?

Det troliga är att hon fann dem på torsdagsmorgon den 8:e. Men det är möjligt att glasögonen, liksom cykelnyckeln som låg i gräset strax intill, hade kastats dit senare – en idé som några av de siare som vi haft kontakt med, pratat om.
Det är ju möjligt att det funnits fler saker med koppling till Olle där framför Gymnastikhuset.
Det dröjde ju tre veckor innan jag kom dit för att söka. Det hade ju kommit ihållande och våldsamma regn, och små saker kan ju ha spolats bort.”

I citatet ovan framgår också att Ruben hade kontakt med siare. Och att det regnade ”ihållande och våldsamt” tiden efter Olles försvinnande.

Flickans uppgift är behäftad med stor osäkerhet:

  • Det var närmare ETT ÅR efter Olles försvinnande som flickan talade med Ruben. Om hon överhuvudtaget hade hittat några glasögon just där så kanske det inte ens var Olles glasögon. Där rörde sig folk på dagarna, det kan varit någon annans glasögon.
  • Enligt Ruben sa hon inte vilket dag hon hittade glasögonen. Ruben antog att hon hittat dem på torsdagen, dagen efter Olles försvinnande. (Eftersom ”ungdomarna” hade hittat dem på fredagen).
  • Inte heller vet man om flickan i så fall var den första som hittade glasögonen, efter att Olle skildes från dem. Nån kan ju hittat dem före flickan, med ihopfällda skalmar, och slängt dem på asfaltplanen med utfällda skalmar.

KONTENTAN av alla uppgifter om glasögonen blir att,
det enda någorlunda säkra är att glasögonen var hela när de lämnade Olle.

Ruben drog också slutsatsen att Olle hade utsatts för hårdhänt våld:

”Olles glasögon var av s k ”orienteringsmodell”, med skalmar som gick runt öronen och som Olle bar även när han tränade karate, eller spelade fotboll – vittnade om att här hade Olle blivit utsatt för hårdhänt våld.”

Fast man kan lika gärna dra slutsatsen att Olle INTE blev utsatt för hårdhänt våld, just av den anledningen att glasögonen var HELA. Glasögonen var av en modell som sitter fast ordentligt även vid hårdhänt våld som karate med mera. Så länge glasögonen inte går sönder så sitter de kvar (till en viss gräns). Om man inte tar av sig dem självmant.
Olle kan alltså själv tagit av sig glasögonen. Visserligen hade han dålig syn, men det krävdes knappast glasögon enbart för att gå en bit på trottoaren.

Om glasögonen istället hade varit sönder när de hittades så hade det varit mer motiverat att dra slutsatsen att Olle utsatts för våld. Men även det hade varit osäkert, eftersom vi inte vet vad som hände med glasögonen tiden mellan att de lämnade Olle och fram till de hittades.

Återigen, det enda man kan säga säkert
utifrån glasögonens tillstånd då de hittades, är att de inte hade utsatts för våld så att de gick sönder.

Sammanfattning

  • Det fanns inga bromsspår vid platsen där Olles glasögon påträffades. Åtminstone om man ska tro polisens uttalande veckorna efter Olles försvinnande.
  • Olles glasögon var hela när de påträffades, enligt de ungdomar som hittade och lämnade dem till polisen. Glasögonen låg på en låg stenmur intill Floragatan, med skalmarna ihopfällda.
  • Uppgiften om flickan som ett år senare påstod att hon hittat Olles glasögon på asfaltplanen, hela men med skalmarna utfällda, är osäker. Om uppgiften var korrekt så är det ändå okänt om nån annan hanterade glasögonen före flickan (förutom Olle).

Rubens övertygelse var…

… att Olle blev dödad av en eller flera poliser. Den övertygelsen grundades på uppgifterna om bromsspår och glasögonen, och på Olles cykelnyckel som Ruben hittade månaden efter försvinnandet vid den plats där glasögonen hade hittats. OCH på det faktum att polisen sökte några tjuvar efter ett inbrottslarm i Gamla Flickskolan 150 meter från Gymnastikhuset där Olles glasögon hittades. Ruben ansåg det ”ganska orimligt om två remarkabla händelser, som inträffa samtidigt och i samma område, inte skulle ha koppling till varandra.”

Teorin att Olle ramlat i ån och förts ut i havet (i det höga vattenflöde som orsakades av det ihållande och våldsamma regnen), avfärdades av Ruben med argumentet att Olle inte kan ha ”krupit på alla fyra” de 400 metrarna från Gymnastikhuset till ån.
Varför en berusad Olle måste ha krupit den sträckan istället för att ha gå på två ben, var troligen för att det blir enklare att avfärda å-teorin om något moment framstår som osannolikt (som att krypa 400 meter på alla fyra). Citat från bloggen: ”Om nu Olle krupit på alla fyra ner till ån, måste han ju ha observerats av någon av de polismän som vaktade i korsningen Floragatan-Kyrkogatan?”
Tanken att Olle skulle ha krupit en lång sträcka kom enligt Ruben från en polis:
”Polismästare Rolf Stenberg underrättade press och allmänhet: -Redlöst berusad Olle Högbom har på alla fyra kravlat sig ner till ån för att pissa. Där har han ramlat i vatnet, fått en kallsup och drunknat.” (Det är okänt varifrån Ruben hämtat det citatet).

I ett sista inlägg på sin blogg …

… i augusti 2020 efterlyste Ruben ett klarläggande om Olles död, och det klarläggandet skulle peka åt ett bestämt håll:

”… Kontakten med myndigheten har misslyckats, och jag drar slutsatsen: Polisen är inte intresserad av att lösa ärendet Olle Högbom.
Ett klarläggande skulle innebära, att polis, enskild eller i patrull, avslöjas som gärningsman, mord, på Olle.
Att leva med ovissheten om vad som hänt Olle är en daglig tortyr, där jag slits mellan förhoppningar, sorg och desperation. Det har kommit till min kännedom att polisen under senare tid fått vissa uppgifter och som föranlett att utredningen aktiverats. Det är min förhoppning att detta arbete påskyndas …”

De uppgifter som Ruben hoppades på, gällde en journalist som ”upptäckt” att de poliser som var på plats i Sundsvall när Olle försvann inte hade förhörts.
Men på den tiden var rutinen att polisen avrapporterade skriftligt, det är först på senare år som rutinerna ändrats till att även hålla förhör.
Efter journalistens ”tips” år 2020 förhördes några av de kvarlevande poliserna som var i tjänst den kvällen år 1983. Men inget framkom som förde utredningen närmare en lösning.

Ruben avled några månader efter sitt sista blogginlägg.

God Jul retroaktivt! Och mer om Olle Högbom.

Om din jul mot förmodan inte var ”god” – exempelvis tomten var packad eller/och släkten värst – då kan du bortse från den retroaktiva julhälsningen.

Nytt ämne. Tidigare i vintras kom ett tips som kan vara relevant för uppgifterna om Sundsvalls-Stefan som dröjde 40 år med att polisanmäla bevittnandet av Olle Högboms död. Stefan påstod alltså att han sett en cyklist bli påkörd av en bil samma kväll som Högbom försvann, och att cyklisten var Olle Högbom. Och de andra var gängmedlemmar, som indirekt hotade Stefan till 40 års tystnad.

Faktum är att det faktiskt inträffade en kollision mellan en bil och en cyklist, den onsdagen i Sundsvall när Olle försvann. Det framgår i en gammal notis med rubriken ”Häcken vållade olyckan”, i lokaltidningen torsdagen 8 september 1982, dagen efter Olles försvinnande.

MEN, enligt notisen var det på eftermiddagen, inte kvällen, och cyklisten var en 12-årig pojke. Det uppges inte på vilken plats i Sundsvall olyckan inträffade, endast att det var en korsning med en häck som skymde sikten. Pojken fördes med ambulans till sjukhus där han röntgades för ett misstänkt benbrott.

Och: i en nutida artikel i lokaltidningen framgår att Stefan är socialdemokratisk kommunpolitiker (som fritidspolitiker). Det kan förklara hela stefanmysteriet.

Julbild av JuliusH.

Olle Högboms försvinnande

Här visas mer uppgifter om Olle Högboms försvinnande, som komplement till föregående inlägg.

Olle Högbom var en 18-årig kille som försvann en lillelördag för fyrtio år sedan, onsdag 7 september 1983, i Sundsvall. Några veckor tidigare hade Olle flyttat från Härnösand till Sundsvall där han skulle gå sitt tredje gymnasieår, på kemilinjen i Västermalmsskolan. Familjen hade köpt en nersliten lägenhet åt Olle som planerade att rusta upp den under höstlovet.

På onsdag kväll cyklade Olle ett par kilometer från sin lägenhet på Nackstavägen till en kompis på Klockaregatan där det var klassfest.
Vid 22-tiden beslutade Olle och fem klasskamrater att gå till nattklubben Nattoxen vid Strand hotell, som ligger på 15-20 minuters gångavstånd österut i närheten av där Selångersån rinner ut i havet.

Efter några minuters promenad satte sig Olle ner på marken, med ryggen mot ett trådstängsel strax norr om järnvägsövergången på Floragatan. Han ville, orkade eller kunde inte gå längre. Kanske sa Olle till de andra att gå i förväg, eller att han tänkte gå hem, det förekommer olika uppgifter.

Olle kom aldrig till Nattoxen, han sågs ingen annanstans heller sedan dess, han var försvunnen.
Senare hittades Olles glasögon (oskadade) och en cykelnyckel vid Gymnastikhusets norra ingång, hundra meter från järnvägsövergången där Olle hade satt sig.

Bild ovan: äldre flygfoto. A=där Olle sågs sist av klasskompisarna.
B=där Olles glasögon hittades några dar senare av en skolelev, vid Gymnastikhuset (Hedbergska skolans gymnastiksal), intill Floragatan. En månad senare hittade hans pappa Ruben en cykelnyckel på samma plats (i gräsranden intill asfaltplanen). Enligt Rubens blogg var nyckeln ”häftad till en blank GULF-bricka” som Ruben tyckte att han hade sett tidigare på Olles byrå. Nyckeln påstods tillhöra Olle (man får anta att det fastställdes på fler sätt än enbart igenkännandet av den masstillverkade Gulf-brickan). Olle hade ställt sin låsta cykel på Klockaregatan när han kom dit till klassfesten.

Enligt uppgifter från Ruben:
Samma kväll som Olle försvann larmades polisen om ett inbrott i Gamla Flickskolan en liten bit norrut på Floragatan. En av tjuvarna påträffades. Polisen sökte sedan i området efter ytterligare en person. Detta fick sedan Ruben att spekulera att poliser varit inblandade i Olles försvinnande.
Och:
En boende på andra våningen i Gymnastikhuset hade vaknat av bråk och höga röster från gatan under hennes sovrumsfönster. Och hon hade hört dunsar mot plåt, och någon hade skrikit AJ – AJ!
Och enligt Ruben fanns det bromsspår på Floragatan vid Gymnastikhusets norra ingång. Detta motsägs dock av dåtida polisens uttalande i lokaltidningen där det uppges att inga bromsspår påträffades*.

En teori är att Olle blev påkörd och avled, alternativt upplockad och därefter dog av misshandel eller kvävd av egna uppkastningar, och sedan bortforslad och gömd på en plats där ingen kunnat hitta honom. Olles pappa Ruben misstänkte att det var poliser som orsakat Olles död. (Den misstanken kan Ruben fått från siare, se nedan). Det finns dock inga bevis eller indicier att polis var inblandad.
Ruben avled 2020 men hans blogg finns kvar:
rubenhogbom.blogspot.com
På Rubens gripande blogg framgår bland annat att han och hustrun var frireligösa (medlemmar i Härnösands Baptistförsamling) och nykterister. Ruben skriver en del angående graden av berusning hos Olle kvällen han försvann:

”Olle var den aktuella kvällen inte redlöst berusad, sannolikt var han inte berusad, möjligen något påverkad efter att har druckit vin, berättar kamraterna.
Den pojke som Olle sist talade med vid klassfesten, Tony Nilsson, berättar för oss att Olle stod för sig själv under de ca 20 minuter som de pratades vid.
När Olle fick veta att Tony och hans kamrater arbetade med timmerbärgning, började han prata om skog och virkesavverkning.
– Jag minns mycket väl den här långa pojken som stammade lite, berättar Tony. Han var vaken, klar och alert. Men när han började dra fram statistik om hur mycket man kunde minska avverkningarna genom att ta reda på allt sjunktimmer, då hängde jag inte med.’

Men Olles tillstånd innan han lämnade festen – att han kunde stå upp på egna ben, och prata statistik om virkesavverkning – säger inte mycket om hur Olle mådde en halvtimme senare vid järnvägsövergången. Under en festkväll kan tillståndet förändras plötslig och drastiskt, exempelvis efter ytterligare lite vin eller annat, så att det tippar över.
Enligt Ruben sa Olles klasskamrater:
”Visst hade det druckits en del… Men inte såå våldsamt, väl? Hela klassen var i skolan följande dag. Endast en kamrat vågade skolka.”
En klasskamrat sa:
”Vi uppfattade inte att Olle var så påverkad, att han inte kunde ta hand om sej själv”.
Olle tycks alltså inte varit redlöst berusad eller däckad när kamraterna skildes från honom vid järnvägsövergången.
Men en berusad person kan framstå som hyfsat nykter, kontaktbar, fysiskt aktiv, pratsam och kan gå utan att vingla alltför mycket, men samtidigt vara så berusad att minnet dan efter är helt blankt. (Och det garvas åt stolligheterna som hände kvällen innan, när de återberättas av kompisarna).
Det betyder inte att Olle hade alkoholproblem eller var missbrukare. Alla som haft en normal uppväxt, med fester då och då, har själva råkat ut för liknande åtminstone nån gång.

Ruben utreddes av polisen, i ett par år, enligt hans blogg. Polisen stödde sig på statistik att gärningsmannen ofta finns bland de närmast anhöriga. Eftersom de övriga anhöriga hade alibi eller inte omfattades av statistiken, så det var bara pappan kvar att utreda.

Ruben och hustrun anlitade en privatdetektiv, annonserade i tidningar, och utlovade en belöning på etthundratusen kronor till den som kunde ge en anvisning om vad som hänt Olle. Och de blev blåsta på åtskillliga tusenlappar av en förslagen skojare.

Ruben och hustrun kontaktade även – och blev kontaktade av – flera siare (spåmän/spåkvinnor). En siare såg Olle plockas upp av polisen och: ”Olle har kräkts i bilen, poliserna har gripits av vettlös ilska och gett honom ännu mer stryk, Olle har kvävts av sina uppkastningar och av misshandel.”
Det är okänt om den teorin ursprungligen kom från en siare, eller om siaren bara spann vidare på Rubens teori.

Trots att siarnas syner inte ledde till att Olle hittades, så uttrycker Ruben ändå visst förtroende för dem: ”I kontakten med dessa siare har vi mött intressanta, respektingivande personligheter. Det vore ohederligt, omöjligt, att förneka deras förmåga.”

Polisen antog att Olle drunknat. Antingen i den närliggande dammen, eller i Selångersån och sedan flutit ut i havet.
Polisen tömde dammen, ”Bünsowska tjärnen”, men ingen Olle fanns där.

Selångersån ligger tio minuters promenad (cirka 400 meter) norrut från järnvägsövergången där Olle satte sig på marken. Därefter flyter ån drygt femhundra meter österut till Sundsvallsfjärden och havet. Ån är 25-30 meter bred och på en del ställen ganska lätt att ramla i:

Olle kan exempelvis begett sig mot nattklubben Nattoxen, efter att ha vilat en stund vid stängslet vid  järnvägsövergången. Men gått lite fel, fram till ån, råkat ut för en fallolycka, hamnat i vattnet och medvetslös/död flutit vidare till havet.
Enligt Rubens blogg finns det åtminstone ett liknande känt fall:
”Detta har tyvärr också hänt tidigare. Mannen som fallit i ån, hittades ilandfluten på ett skär i havsbandet. Hans gylf var öppen.”
I en lokaltidning uppges:
”Det har tidigare hänt att mystiska försvinnanden klarats upp sedan det visat sig att personer t.ex. fallit i Selångersån och förts med strömmarna ända ut till Bremön utanför Njurundakusten.” (Sundsvalls tidning 23 sept. 1983).

Dagarna innan Olle försvann regnade det, och regnet fortsatte därefter i över en vecka. Som mest föll 92 millimeter på ett dygn. Det kraftigt ökade vattenflödet i Selångersån kan snabbt fört kroppen ut till havs.

1994 påstod Thomas Quick att han hade mördat Olle. Men Quickutredarna avskrev honom, han blev inte åtalad.
Quicks erkännande försämrade knappast möjligheten att klara upp Olles försvinnande, även om en viss romanförfattare vid namn GW hävdade det i sin strävan att ”hämnas” på Quickutredarna för de andra fall där Thomas Quick dömdes för mord.
”GW & GUILLOU satsar miljoner på HÄMNDPLAN” (bild höger, förstasidan av Aftonbladet 6 sept 2012):

Ollefallet var iskallt sedan många år tillbaka. Och polisen har ingen skyldighet att utreda försvinnanden om det inte finns brottsmisstanke.

År 2011 draggade polisen i Segersjön ett par mil väster om Sundsvall, efter ett tips.
Flera liknande och andra tips har inkommit.
Senast tipset kommer från en Stefan som dröjde fyrtio år:
Troll i SVT: jag såg Olle Högbom bli dödad men väntade 40 år med polisanmälan

* Bromsspår, se ”Troll i SVT: jag såg Olle…”

Troll i SVT: jag såg Olle Högbom bli dödad men väntade 40 år med polisanmälan

SVT når nya höjder inom spjutspetsjournalistiken, denna gång med ett trolliknande scoop om det gamla försvinnandet av Olle Högbom i Sundsvall. Det leder tankarna till Johan Asplund-mytomanen för några år sedan, också i Sundsvall.

Fyrtio år efter försvinnandet av 18-årige Olle Högbom i Sundsvall onsdagen 7 september 1983 träder nu en Stefan Eriksson fram i SVT, efter att han nyligen varit i kontakt med polisen och berättat sin historia.
Stefan uppger att han den onsdagskvällen för 40 år sedan bevittnade hur en kille på cykel dödades då han blev påkörd av en vit personbil. Det var vid 22.20-tiden vid samma plats där Olle befann sig en stund tidigare då han sågs för sista gången av sina klasskompisar.
MEN, efter påkörningen blev Stefan förföljd hem och bevakad av okända män som han trodde ingick i ett kriminellt gäng som ville skrämma honom till tystnad. Därför har han inte vågat berätta för någon annan under dessa 40 år, förrän nu.

SVT har verkligen bemödat sig om att övertyga läsarna att uppgiftslämnaren Stefan har alla hästar i stallet. SVT har för närvarande publicerat hela sju (7) sex (6) artiklar om Stefan:

Bild: inför SVT:s kamera visar Stefan skisser som han påstås ritat kort tid efter påkörningen. Han trodde att polisen skulle höra av sig och kalla honom som vittne, men det gjorde de inte, säger Stefan.
På olycksplatsen, där Stefan stannade en halv minut med sin bil, såg han 5 personer utöver den påkörde mannen som Stefan uppfattade som död.

SVT har gjort flera videor om Stefan, bland annat en där han beskriver händelseförloppet den kvällen för fyrtio år sedan.

Bild: videon inleds med att Stefan sitter i en bil och pekar och berättar att han från sin bil såg två personer som jagade en cyklist.

I videon illustreras på SVT-ritade kartor var Stefans bil, cyklisten med flera befann sig den kvällen, enligt Stefans uppgifter:

I position (1) ovan befinner sig Stefans bil på Norra Järnvägsgatan och den jagade cyklisten på den korsande Floragatan. Men i videosekvensen där Stefan sitter i bilen och pekar var han såg den jagade cyklisten, så befinner de sig egentligen som den svarta bilen i position (4), där den påkörde killen ligger, trehundra meter österut på N. Järnvägsgatan. Det framgår av omgivningen som syns genom bilrutorna.*
Anledningen till denna lilla konstighet kan exempelvis vara:

  • Stefan är förvirrad och pekar åt fel håll.
  • Eller att SVT har klippt in Stefans röst från position (1) i en filmsekvens från position (4). Eftersom det filmas snett bakifrån så syns det inte om tal och läpprörelser inte hänger ihop.

För Stefans berättelse spelar det ingen större roll, men det är ett exempel på att det man ser inte alltid är vad det ser ut att vara.

Ännu ett skäl till att Stefan inte anmälde det tidigare uppges vara att han trodde att påkörningen och försvinnandet var två separata händelser. Han trodde att Olle Högbom försvann på en fredag eller lördag eftersom det uppgavs i tidningar att Olle varit på fest och skulle gå på nattklubb. Stefan säger att han inte visste att folk kan festa och gå på krogen andra dagar än fredag och lördag.
Men det förutsätter att Stefan inte läste tidningar, eller levde isolerad i en bunker. Olles försvinnande var omskrivet i flera år, både i riks- och lokaltidningar, och där angavs både veckodag och datum för Olles försvinnande.

Stefan tycks försökt få sin historia att passa in med sedan länge kända fakta från kvällen då Olle försvann, med varierande framgång. Exempel:

– En cyklande kille jagades av två personer, enligt Stefan. Det antyder att Olle stal en cykel en bit norrut på Floragatan.
Enligt kända fakta i Ollefallet hittades Olles cykelnyckel (och glasögon) hundra meter norrut vid den gatan, utanför norra ingången till Gymnastikhuset. Olle tycks alltså i verkligheten rört sig längs den sträckan, vilket kan inspirerat Stefan att placera cyklisten längs samma sträcka.

– Cyklisten blev påkörd av en bil, enligt Stefan.
Enligt uppgift från Ruben Högbom uppgav en kvinna att hon väcktes av bråk och höga röster och skrik från gatan under hennes sovrumsfönster, hon hade även hört dunsar mot plåt… och sedan upptäcktes bromsspår* där på gatan. Enligt samma källa var bromsspåren och kvinnans bostad hundra meter norrut på Floragatan, vid Gymnastikhuset. Så dessa ljud och bromsspår var inte från Stefans cykelolycka.
Stefan kan hört talas om kvinnans vittnesmål och tyckt att hans berättelse hade bra koppling till kända uppgifter, men missat exakt var ljuden och bromsspåren hade förekommit.

– Två av de fem personerna på olycksplatsen hade ”läderjackor eller lädervästar”, enligt Stefan, och de gjorde livräddning på den påkörda, livlösa mannen:
”Precis bakom bilen ser jag två personer i läderjackor eller lädervästar som gör livräddning, känner på pulsen och liknande…” (ur en av SVT:s videor).
”När de hade kollat andning och puls ställde de sig och diskuterade situationen med varandra och lät honom ligga där. Därför drog jag också slutsatsen att den liggande, orörliga personen var död…” (ur en av SVT:s artikeltexter).
Stefans tanke med de uppgifterna kan ha samband med det faktum att Olles pappa Ruben spekulerade att poliser varit inblandade i Olles försvinnande. Det kan liksom verka mer sannolikt att livräddningsförsök utförs av polis än av kriminella gängmedlemmar.

Stefans upptåg påminner en aning om en annan tipsare för några år sedan, då gällde det 11-årige Johan Asplund som försvann 1980, OCKSÅ i Sundsvall.

Den tipsaren påstod att han på sin mobiltelefon hade spelat in en man som erkänt att han mördat Johan. SVT rapporterade exempelvis: ”Fallet har sedan dess varit ett mysterium med ser nu ut att kunna lösas tack vare ett tips som polisen fick i somras”.
Fyra månader senare erkände tipsaren för polisen att han ljugit, det fanns ingen film.
Några av SVT:s rubriker var:

Asplund-mytomanens förklaring till polisen var att han hade:
”…handlat i syfte att försöka skapa klarhet kring vad som hänt med Johan Asplund.”
Ungefär samma motivering uppgav Stefan Eriksson när han kontaktade SVT. I en video berättar reportern hur det gick till när scoopet kom till dem och vad Stefan sa:
”…han vill bidra till klarhet och att det här kanske kan lösa sig till sist.”

Rubriken ovan som inleds med ”GW” syftar på den så kallade Johanmannen som pekas ut och förtalas av GW, en man som Johans föräldrar jagade i många år med hjälp av en annan Sundsvallsbo: exbrottaren och advokaten Pelle Svensson som bistod paret Asplund med att väcka enskilt åtal mot Johanmannen. Det slutade 6 år efter Johans försvinnande med att hovrätten friade Johanmannen och riktade stark kritik mot Pelle Svensson för att ha dragit det till domstol utan tillstymmelse till bevis. Att det saknas bevis och att Johanmannen friades i hovrätten tycks dock inte påverkat GW:s och paret Asplunds inställning.
Se även:
Senaste mysteriet i Johan Asplund-fallet [LÖST].

Varför Stefan inte kontaktade polisen tidigare förklaras med att han var rädd för okända kriminella. Och att han då trodde att den dödade cyklisten och Olle inte var samma person och händelse.
40 år senare kontaktar han inte bara polisen… han fläker även ut sig i SVT och inför svenska folket.

En gissning är att det så småningom framkommer att Stefan varit intagen på mentalsjukhus eller psykiatriskt dito, eller har / har haft någon annan form av störning uti huvudknoppen. Den som överlever får se.

Mera:
Olle Högboms försvinnande

* Omgivningen i position (1) och (4): kan lätt kollas med Street View: position (1), position (4) (bildinsamling från aug. 2023). Kännetecken position (4): gräsmattan till vänster, trådstängslet till höger, byggnaderna och träden längre fram.

* Angående att polisen skulle ha hittat bromsspår vid Gymnastikhuset: den uppgiften kommer från Olles pappa Ruben. Enligt lokaltidningen och tf chefen vid spaningsroteln i Sundsvall hittades inga bromsspår där:
”Det finns i vart fall inga bromsspår eller några andra tecken på att han eventuellt skulle ha blivit påkörd på den plats där glasögonen upphittades, tillägger Hans Sporrong.” (Sundsvalls tidning, 23 sept 1983).