Kategoriarkiv: Catrine da Costa-fallet

Den ordningsamme gärningsmannen

Vid fyndplats Karlbergsparken hittades även en handduk intill de svarta hopknutna sopsäckarna. Handduken låg prydligt ihopvikt, vilket indikerar att gärningsmannen var en ordningsam person.

Det skulle dröja tjugo år innan polisen kunde fastställa att handduken sannolikt hade en koppling till da Costa-fallet. År 2005 kunde man med ny* DNA-teknik visa att ett av tio hårsstrån som hade sparats från handduken 1984 sannolikt tillhörde Catrine da Costa.

Man kunde även konstatera att inget av de övriga nio hårstråna tillhörde ’obducenten’ eller ’allmänläkaren’. Vilket inte bevisade att de är oskyldiga, men det öppnade upp möjligheten att hitta alternativa gärningsmän. En handfull personer har sedan dess DNA-testats men utan större framgång.
De nio hårstråna behöver förstås inte ha kommit från gm (gärningsmannen), handduken kan ha tillhört Catrine eller nån annan än gm och använts av fler personer.

Inga spår av blod på handduken

Polisen hittade inga spår av blod eller sperma på handduken. Den hade troligen inte använts vid själva våldshanteringen eller under tiden säckarna packades och knöts ihop.

En ordningsam gärningsman

Enligt polisens protokoll låg handduken ”snyggt hoplagd med två vikningar” intill säckarna. Den som placerat handduken där tycks vara en ordningsam person. Säckarna var också ordentligt hopknutna. Ordning och reda.

Möjligt händelseförlopp:
Nattetid. Gm tog med sig handduken när säckarna skulle dumpas ifall det skulle regna och bli söligt. Det var som bekant en regnig och kall sommar.
Gm körde med bil till Eugenivägen 17, dumpade de två dubbelsäckarna, men blev störd av något och körde vidare. Efter en stunds sökande med bilen kom gm till Karlbergsparken där de kvarvarande enkelsäckarna dumpades. Gm torkade sig sedan om händerna med handduken, medan gm slängde ett öga i bilens bagageutrymme för att kontrollera att inget glömts kvar.

Därefter vek gm ihop handduken, snyggt och prydligt – två gånger – böjde sig ned och placerade handduken intill säckarna.
Den handlingen markerade också att nu var det avslutat och klart.

Om dumpningen

Säckarna dumpades alltså i omvänd ordning som de hittades (enligt ovanstående hypotes).

Dumpningsplatsen vid Karlbergsparken låg mer undanskymt belägen än platsen vid Eugeniavägen (som var i utkanten av ett mindre industriområde). Om gm blev störd vid första dumpningen, så är det mer sannolikt att han sökte sig till en plats som är MER avskild (som vid Karlbergsparken), inte mindre avskild.

Och samtliga säckar utplacerades inom ett kort tidsintervall, på samma natt.
Om dumpningen istället hade utförts i två etapper, med längre tids mellanrum, så finns risk att säckarna på första platsen hittades innan gm var klar med allt. I så fall medför även det korta avståndet mellan dumpningsplatserna (1,7 km fågelvägen) en ökad risk. Polisens med fleras uppmärksamhet är troligen större omkring det området än längre därifrån.
Därför är det säkrare för en gm att dumpa allt samma natt.

Angående dubbelsäckarna vid den första dumpningsplatsen, Eugeniavägen, så kan gm använt dubbla säckar därför att innehållet i de säckarna upplevdes som större eller tyngre. Eller/och så fanns det inte tillräckligt många säckar för att ha dubbelt på alla. Den oknutna yttersäcken underlättade även bärandet.

Mer om handduken

Följande nedtecknades av polisen på åttiotalet, innan man kunde visa att ett av hårstråna på handduken sannolikt kom från Catrine:

En mörkblå frottehandduk, ca 85 cm lång och ca 50 cm bred, fållad runt om med mörkblått band. Försedd med en etikett; Green Hills, Fashion Towels. Handduken låg snyggt hoplagd med två vikningar. Eftersom handduken anträffades på marken ca 0,5 m från den plats plastsäckarna hittades på, i den riktning säckarna rimligen borde ha kommit dit på, kunde det inte uteslutas att handduken hade samband med säckarna.

Salufördes av firma Robert Ditzinger med försäljningsställe i Stockholm, vid Norrmalmstorg, samt i Göteborg, Sundsvall och Örebro. Handdukar med aktuell märkning hade firman salufört i ca tio år. Med ledning av färg och storlek var det troligt att handdukar av den typen saluförts i ca tre år. Handduken såldes i stora mängder och kostade i handeln 49.50 kr.

Bild ovan: foto på handduken. Bildtext: ”Foto av handduk som anträffats vid fyndplatsen Karlberg.”




* Angående dna-teknik: S.k. mitokondrieanalys, inte lika säker som traditionell DNA-analys. (Traditionell DNA-analys var inte möjlig eftersom hårstråna saknade hårsäckar). Däremot är mitokondrieanalys tillräcklig för att med 100% säkerhet UTESLUTA att ett dna-prov tillhör en viss person.
Anm: mtDNA i ett av hårstråna matchade ett hårstrå som man fått från Catrines mamma, alltså var det sannolikt Catrines hår.

Kall och regnig sommar i Stockholm 1984

Sommaren då Catrine da Costa dog var en kall och regnig sommar. Det var en av flera orsaker till att de kroppsdelar som hittades inuti ihopknutna plastsäckar var ”påfallande väl bevarade” som Socialstyrelsen uttryckte det fyra år senare.

Sista kända iakttagelsen av Catrine i livet gjordes söndag 10 juni 1984, en kylig och regnig pingstdag.
Första fyndet (F1) gjordes 18 juli. Två svarta plast-sopsäckar.
Andra fyndet (F2) gjordes 7 augusti. Två, dubbla, svarta plast-sopsäckar.

Inneslutningen i plastsäckar medför att innehållet bryts ner långsammare.
Även låg temperatur och rikligt regnande är viktiga faktorer som bromsar nedbrytningsprocessen:


Bild ovan: utomhustemperatur (grader Celsius) och nederbörd (mm) den 9 juni till 8 augusti 1984 i Stockholm.

Notera de två ”luckorna” med finare väder före F1 och F2. De dagarna med högre temperatur och mindre regn medförde att nedbrytningsprocesserna gynnades. Och det började lukta omkring säckarna. (Regnuppehåll medför även att värme inte leds bort från säckarna i samma utsträckning som när det regnar).

Efter F1 sjönk temperaturen igen och nedbrytningsprocessen bromsades åter upp.
Dvs mellan de två luckorna med bättre väder var det kallare, med regn och blåst. När det regnade kan temperaturen i säckarna t.o.m. varit lägre än den uppmätta lufttemperaturen.

Ännu kallare var det vid försvinnandet den 10 juni, och troligen då brottet begicks. Då var temperaturen omkring 10 grader dagtid och bara 6-7 grader nattetid.
Därefter fram till F1 var det ofta nedåt 10 grader på natten, med några dagars undantag. Mellan F1 och F2 var det något högre temperaturer.

Socialstyrelsens miss (pga tidsbrist?)

Socialstyrelsen granskade fallet nästan fyra år efter brottet, deras utlåtande är daterat 29 februari 1988. De skriver bl.a. att kroppsdelarna i säckarna var påfallande väl bevarade och att det därför kan misstänkas att de inte hade legat utomhus så länge som framkom i polisutredningen 1984.

MEN, i Socialstyrelsens utlåtande nämns inget alls om väderförhållandena. Socialstyrelsen verkar inte varit medvetna om att det fyra år tidigare var en ovanligt kall och regnig period vid Catrine da Costas försvinnande och de därpå följande månaderna.

Det är en grov miss i Socialstyrelsens bedömning, eftersom temperaturen kan vara avgörande för nedbrytningsprocesserna och hållbarheten.
Även regnet kan ha stor inverkan eftersom regnet leder bort värme från säckarna.
Regn kan dessutom vara kallare än lufttemperaturen och därmed kyla ned säckarna ytterligare, till ännu lägre temperatur än den uppmätta lufttemperaturen.

Låg lufttemperatur, rikligt med regn, samt inneslutning i (dubbla) plastsäckar, är alltså främsta förklaringen till att kroppsdelarna uppfattades som ”väl bevarade”.

Att Socialstyrelsen missade en sådan viktig uppgift kan bero på att de hade ont om tid vid sin granskning. I deras utlåtande uppges nämligen följande om tidsbristen: ”Den korta tid, som stått till socialstyrelsens förfogande, har inte medgett en egen tillfredsställande undersökning av benpreparaten”.

Sammanfattning

Fyndplats 1 (18 juli 1984):

det första fyndet gjordes intill en liten parkeringsplats, ”där motionärerna bruka parkera sina bilar inför kvällens träningspass.”
Hundägaren / mannen som rapporterade fyndet hade lagt märke till de svarta sopsäckarna redan en månad tidigare. (Hunden hade dock varit helt ointresserad av säckarna). Ett par veckor innan mannen rapporterade fyndet så hade säckarna börjat lukta illa, vilket sammanfaller med temperaturhöjningen den 6-7 juli och att det hade varit uppehållsväder några dagar. Lukten hade även uppmärksammats av fotbollsspelande poliser som brukade parkera nära fyndplatsen.
Säckarna tycks ha legat i skugga (”under en stor gran” enligt mannen som hittade dem. Enligt polisens protokoll var fyndplats 1 ”väl insynsskyddad under lövverket i en skogsdunge”).

Fyndplats 2 (7 augusti 1984):

det andra och sista fyndet gjordes i en grässlänt intill en liten bilväg i utkanten av ett gammalt industriområde som snart skulle komma att avvecklas inför byggandet av ”norra länken”.
Det var DUBBLA säckar, dvs ökat skydd mot inverkan från omgivning och mot lukt. Även vid detta fyndtillfälle var det några dagars temperaturhöjning kort tid före fyndet.
Botaniker bedömde att säckarna hade legat där i omkring två månader. Bedömningen gjordes genom att analysera växtligheten under och omkring säckarna.
Dubbelsäckarna vid fyndplats 2 tycks också legat helt eller delvis i skugga, strax intill fanns buskage och träd med ymnigt lövverk samt ett skjul.

Det finns alltså flera orsaker till att kroppsdelarna i säckarna var relativt väl bevarade:
de var inneslutna i ihopknuten, tjock* plast, och inre organ hade avlägsnats, och det kalla och regniga vädret samt skuggig fyndplats höll temperaturen under optimal nedbrytningstemperatur.


Mera om fyndplatserna:

– ”Fyndplats 1”.
– ”Fyndplats 2”.




* Tjock plast: sopsäckar i svart plast, tjockare och tåligare än plasten i matkassar o.dyl. Dessutom var detta på 1980-talet, de säckarna tycks varit tjockare än dagens säckar.

Mera om vädret 1984 den aktuella perioden i Stockholm:
Luftens medeltemperatur från försvinnandet fram till första fyndet var 13,9 grader.
Därefter fram till andra fyndet var medeltemperaturen 16,4 grader.
Det var regnrekord under perioden juni till juli 1984, jämfört med hela 1980-talet.
Den mest regnrika dagen den perioden var 14 juli, då det föll 54 mm regn, vilket ligger i rekordskiktet sedan mätningarna startade 1961. Under de 53 år som mätningarna utförts vid den mätstationen har det bara fallit mer nederbörd vid två tillfällen: 1961 (59 mm) och 1994 (56 mm).

Väderkälla: SMHI Öppna data.
SMHI…stockholm_daily_mean_temperature_1756_2017.zip.

Fyndplats 2

Det andra fyndet gällande Catrine da Costa gjordes vid Eugeniavägen 17, en bit nedanför Karolinska Sjukhuset, i Stockholm. Även detta fynd (liksom fynd 1) föregicks av några dar med lite varmare väder och mindre regn än tidigare.

Fyndet bestod av två paket med kroppsdelar i varsin dubbel svart plastsäck (sopsäck). Den inre säcken i respektive paket var hopknuten. Säckarna låg i grässlänten intill ett skjul. Fyndet rapporterades till polisen tisdag den 7 augusti 1984. En gående man hade upptäckt säckarna då han steg åt sidan för två lastbilar som möttes på den smala vägen.

Den ena säcken innehöll överkroppen (ej huvud) och den andra säcken armar och underben. Polisen kunde nu identifiera kroppen med fingeravtryck och konstatera att det var Catrine da Costa.

En botaniker som granskade växtligheten under och vid säckarna konstaterade att de hade legat där i omkring två månader, som hade varit en ovanligt kall och regnig period. Dvs de kan ha dumpats där kort tid efter att Catrine sist sågs i livet den 10 juni.

Karta och bilder från fyndplats 2

Karta ovan: fyndplats 2 (röd pil) strax söder om gränsen mellan Solna och Stockholm kommun.

Flygfoto från 1984: fyndplats 2 (röd pil), där syns även Norrbackainstitutet, Eugeniavägens industriområde och järnvägen.

Bild ovan: skjulets vita nummerskylt och dörrens vita list skymtar på detta foto från polisen.

Två bilder ovan: Eugeniavägen 17. Säckarna låg till vänster om skjulet, bakom det höga buskaget. Det är även högt buskage framför skjulets dörrar, ingen tycks varit därinne på länge.

Bild ovan: här tycks polisen flyttat säckarna för att granska marken där de legat.

Om mannen som hittade säckarna

Säckarna hittades av en promenerande man som arbetade en bit därifrån på Eugeniavägens industriområde. Ur artikel (8 aug 1984, Aftonbladet):

– Jag steg åt sidan för två lastbilar som möttes och lade märke till säckarna i gräset. jag öppnade den ena och såg en säck till inuti, berättar Christer.
Redan då märkte han att det luktade illa, men tänkte att det var slaktavfall. Igår på lunchen tittade Christer närmare:
– Jag petade upp ett hål på den ena säcken. Sedan ringde jag polisen och bad dem komma och ta hand om de illaluktande säckarna.

Det verkar som att säckarna inte var synliga för Christer förrän han tvingades kliva åt sidan för två lastbilar som möttes på den trånga stenbelagda vägen.
Buskaget/gräset var ganska högt vid och framför det gamla skjulet, vilket är en av flera förklaringar till varför ingen uppmärksammade säckarna tidigare.

Kuriosa: Fyndplats 2 försvann några år senare

Eugeniavägen och Eugeniavägens industriområde revs 1987, inför byggnationen av E20 (”norra länken”) som blev klar och invigdes 1991. Planeringen av det arbetet inleddes redan i början på 1980-talet, och företagsverksamheterna i området började avvecklas omkring mitten på 1980-talet .




Mera:
– ”Fyndplats 1”.
– ”Kall och regnig sommar i Stockholm 1984”.

Fyndplats 1

Det första fyndet från Catrine da Costa gjordes vid Ekelundsvägen vid Karlbergsparken i Solna i Stockholm.
Det bestod av två paket med kroppsdelar invirade i varsin svart, hopknuten plastsäck (sopsäck). Säckarna låg under en stor gran, enligt mannen som hittade dem. Fyndet rapporterades till polisen onsdag 18 juli 1984, men mannen hade lagt märke till dem redan en månad tidigare – dvs kring den 20 juni – men antagit att det var sopor. Den ena säcken innehöll låren (ej underbenen) och den andra säcken innehöll underkroppen. Polisen kunde inte identifiera vem delarna tillhörde.

Polisen hade ingen aning om att det var Catrine da Costa. Hon var inte ens anmäld som försvunnen. Först tre veckor senare, då fler kroppsdelar hittades (fyndplats 2), lyckades man identifiera henne.

Catrine sågs sist i livet den 10 juni. Döden inträffade alltså troligen någon gång mellan den 10 – 20 juni 1984. Anm: Catrines födelsedag var den 19 juni, så om det inträffade innan dess så var hon 27 år när hon gick bort.

Karta, fyndplats 1 och 2

F1 = fyndplats 1, F2=fyndplats 2.  Anm: kartan är från 1970 (motionsspåret vid F1 finns inte utsatt på senare kartor).

Bilder från fyndplats 1

Bild ovan: parkeringsplatsen invid fyndplats 1. Motionsspåret leder in i Karlbergsparken där det bl.a. fanns en liten fotbollsplan.
Fotot är taget från Essingeleden (Karlsbergsbron) som löper på en betongkonstruktion ovanför marknivå.
Parkeringsplatsen nås via Ekelundsvägen som löper delvis under Essingeleden.

Bild ovan: vy från Karlbergsparken. Den lilla parkeringsplatsen och arbetsvagnen skymtar bakom träden. Karlsbergsbron (Essingeleden) syns till höger.

Mannen som hittade fynd 1

Mannen som hittade säcken (säckarna, det var två) på första fyndplatsen hade lagt märke till säcken redan en månad tidigare, men antagit att det var sopor.
Mannens hund hade inte visat något intresse för varken säcken eller innehållet.

Citat ur artikeln (21 juli 1984, Expressen):

Georg rastar sin schäfer Buster i Karlbergsparken två gånger om dagen – sommar som vinter.
– För en månad sedan lade jag märke till den svarta säcken. Den låg under en stor gran vid parkeringsplatsen. Säcken hade inte funnits där tidigare. Jag brydde mig inte om den eftersom det är rätt vanligt att soppåsar ligger i parken.

– För två veckor sedan började det stinka från säcken. Det luktade allt värre för varje dag. Jag trodde säcken innehöll något dött djur och tänkte ta kontakt med polisen. Men det blev inte av förrän i onsdags, säger Georg.
(…)
Han är förvånad att inte polisen hittade säcken på egen hand.
– Varje dag har det stått två, tre polisbilar på parkeringsplatsen intill granen där säcken låg. Poliserna brukar jogga på motionsslingan eller spela fotboll hundra meter in i parken.
(…)
– Jag har hört att hundar undviker att gå nära döda kroppar. Det stämmer i alla fall på Buster. Han visade inte något intresse för säcken eller dess innehåll.

I en annan tidningsartikel uppges att poliserna hade känt liklukt när de spelade fotboll i parken föregående vecka, men de undersökte aldrig varifrån lukten kom. (20 juli 1984, Aftonbladet).

Den sommaren var en ovanligt kall och regnig sommar. Under några dagar strax före fynd 1 hade det dock varit lite varmare och mindre regn.

Bilder från nutid

Bild ovan: Karlbergsparken, flygfoto (nutid). Röd pil=fyndplats 1, nära Essingeleden.

2 bilder ovan: gatuvy (nutid), fyndplats 1.



Mera:
– ”Fyndplats 2”.
– ”Kall och regnig sommar i Stockholm 1984”.

Catrine da Costa-fallet

I boken som citeras i inlägget ”Quicks kärnor av sanning” finns även ett kapitel om Catrine da Costa (”Och flickan hon går i ringen”) vilket väckte nyfikenheten på det fallet.

Sammanfattning: Catrine da Costa, född 1956, drogmissbrukare och prostituerad i Stockholms innerstad. Saknade fast bostadsadress. Sågs sist i Kungsträdgården, på pingstdagen söndagen den 10 juni 1984, som var en kall och regnig dag. (Det var för övrigt inledningen på en flera månader lång period med mestadels kallt och regnigt väder).

Drygt en månad efter försvinnandet gjordes det första fyndet, onsdag 18 juli 1984. Då hittades två svarta plastsäckar med delar av Catrine da Costas styckade kropp, vid Talludden under Essingeleden.

Några veckor senare påträffades det andra fyndet, tisdag 7 augusti. Då hittades ytterligare två säckar med kroppsdelar, vid dåvarande Eugeniavägen nedanför Karolinska Sjukhuset, ca 1,7 kilometer från första fyndplatsen. Dock saknades huvudet, genitalier, de inre organen och det ena bröstet. Dessa kroppsdelar återfanns aldrig.

Några år senare åtalades två personer för mord, den s.k. ”allmänläkaren” och ”obducenten” (rättsläkare), men båda friades.

Karta över fyndplatserna med mera (nutid)

Bild ovan: karta över delar av Solna och Stockholm (från 2014).

  1. Fyndplats 1, vid Ekelundsvägen under/jämte Essingeleden, mellan Talludden-Karlberg. Två paket kroppsdelar invirade i varsin hopknuten svart plastsäck (sopsäck).
  2. Fyndplats 2, vid dåvarande Eugeniavägen (finns ej längre, numera överbyggd av E20), nedanför Karolinska Sjukhuset. Två paket kroppsdelar i varsin DUBBEL svart plastsäck (sopsäck), de inre säckarna var hopknutna.
  3. Container som eventuellt kan ha innehållit resterande kroppsdelar. Den stod någonstans vid Karolinska Institutet. Obs denna uppgift kom från en renhållningsarbetare som framåt vintern kontaktade polisen och uppgav att han under sommaren transporterat en mycket illaluktande container från den platsen. Men polisen gjorde inga fynd på soptippen där containern hade tömts.
  4. Rättsläkarstationen, ”obducentens” arbetsplats.
  5. Malmskillnadsgatan, ”prostitutionsstråket”.
  6. Kungsträdgården, där Catrine da Costa sist sågs i livet.

Anm: det är ca 1,7 km fågelvägen mellan fyndplats 1 och 2.

Äldre karta över fyndplatserna m.m.

Bild ovan: karta från 1970, över fyndplatserna F1 och F2 m.m.
Anm: motionsspåret som 1984 löpte intill F1 tycks varit en körbar väg 1970, men den reducerades senare till ett motionsspår och är inte utsatt på senare kartor.

Båda fyndplatserna, F1 och F2, ligger i vegetation, bara några meter från körbar bilväg. Säckarna var inte noggrant gömda men de låg i buskage. Vid båda platserna upptäcktes säckarna av en förbipasserande gående (inte samma person). Andra kan tidigare ha lagt märke till de säckarna men antagit att det var sopor.

F1 ligger vid Ekelundsvägen (jämte Essingeleden) och det dåvarande motionsspåret.
Dåvarande Eugeniavägen är som sagt numera överbyggd och finns inte längre.

Om ”allmänläkaren” och ”obducenten”

En rättsläkare på rättsläkarstationen hade vid flera tillfällen köpt sex hos prostituerade på Malmskillnadsgatan. Hans arbetsplats låg mellan de båda platserna där delar av kroppen återfunnits.
Rättsläkaren anhölls i december 1984 men släpptes några dagar senare.
1988 åtalades rättsläkaren och en allmänläkare för att tillsammans ha mördat och styckat Catrine da Costa på rättsläkarstationen. De åtalade kom i massmedia att kallas ”allmänläkaren” och ”obducenten”.
I mars 1988 fann rätten det vara bevisat att de åtalade gjort sig skyldiga till mord, och man vilandeförklarade målet i avvaktan på rättspsykiatrisk undersökning. Men efter att en nämndeman därefter hade talat med en journalist så överklagade försvarsadvokaterna tingsrättens beslut.

Rättegången togs om, i tingsrätten samma år (1988). Inför den nya rättegången anlitades fler sakkunniga som ansåg att eftersom vitala organ saknades kunde dödsorsaken inte fastställas och därmed kunde man inte utesluta att Catrine da Costa dött en naturlig död och därefter styckats.
I den nya rättegången friades de båda åtalade från mordmisstankar. I domskälen angav dock tingsrätten att det var ställt utom rimligt tvivel att de två läkarna hade styckat kroppen, men att brottet var preskriberat.



Mera:
– ”Fyndplats 1”.
– ”Fyndplats 2”.
– ”Kall och regnig sommar i Stockholm 1984”.