Vid fyndplats Karlbergsparken hittades även en handduk intill de svarta hopknutna sopsäckarna. Handduken låg prydligt ihopvikt, vilket indikerar att gärningsmannen var en ordningsam person.
Det skulle dröja tjugo år innan polisen kunde fastställa att handduken sannolikt hade en koppling till da Costa-fallet. År 2005 kunde man med ny* DNA-teknik visa att ett av tio hårsstrån som hade sparats från handduken 1984 sannolikt tillhörde Catrine da Costa.
Man kunde även konstatera att inget av de övriga nio hårstråna tillhörde ’obducenten’ eller ’allmänläkaren’. Vilket inte bevisade att de är oskyldiga, men det öppnade upp möjligheten att hitta alternativa gärningsmän. En handfull personer har sedan dess DNA-testats men utan större framgång.
De nio hårstråna behöver förstås inte ha kommit från gm (gärningsmannen), handduken kan ha tillhört Catrine eller nån annan än gm och använts av fler personer.
Inga spår av blod på handduken
Polisen hittade inga spår av blod eller sperma på handduken. Den hade troligen inte använts vid själva våldshanteringen eller under tiden säckarna packades och knöts ihop.
En ordningsam gärningsman
Enligt polisens protokoll låg handduken ”snyggt hoplagd med två vikningar” intill säckarna. Den som placerat handduken där tycks vara en ordningsam person. Säckarna var också ordentligt hopknutna. Ordning och reda.
Möjligt händelseförlopp:
Nattetid. Gm tog med sig handduken när säckarna skulle dumpas ifall det skulle regna och bli söligt. Det var som bekant en regnig och kall sommar.
Gm körde med bil till Eugenivägen 17, dumpade de två dubbelsäckarna, men blev störd av något och körde vidare. Efter en stunds sökande med bilen kom gm till Karlbergsparken där de kvarvarande enkelsäckarna dumpades. Gm torkade sig sedan om händerna med handduken, medan gm slängde ett öga i bilens bagageutrymme för att kontrollera att inget glömts kvar.
Därefter vek gm ihop handduken, snyggt och prydligt – två gånger – böjde sig ned och placerade handduken intill säckarna.
Den handlingen markerade också att nu var det avslutat och klart.
Om dumpningen
Säckarna dumpades alltså i omvänd ordning som de hittades (enligt ovanstående hypotes).
Dumpningsplatsen vid Karlbergsparken låg mer undanskymt belägen än platsen vid Eugeniavägen (som var i utkanten av ett mindre industriområde). Om gm blev störd vid första dumpningen, så är det mer sannolikt att han sökte sig till en plats som är MER avskild (som vid Karlbergsparken), inte mindre avskild.
Och samtliga säckar utplacerades inom ett kort tidsintervall, på samma natt.
Om dumpningen istället hade utförts i två etapper, med längre tids mellanrum, så finns risk att säckarna på första platsen hittades innan gm var klar med allt. I så fall medför även det korta avståndet mellan dumpningsplatserna (1,7 km fågelvägen) en ökad risk. Polisens med fleras uppmärksamhet är troligen större omkring det området än längre därifrån.
Därför är det säkrare för en gm att dumpa allt samma natt.
Angående dubbelsäckarna vid den första dumpningsplatsen, Eugeniavägen, så kan gm använt dubbla säckar därför att innehållet i de säckarna upplevdes som större eller tyngre. Eller/och så fanns det inte tillräckligt många säckar för att ha dubbelt på alla. Den oknutna yttersäcken underlättade även bärandet.
Mer om handduken
Följande nedtecknades av polisen på åttiotalet, innan man kunde visa att ett av hårstråna på handduken sannolikt kom från Catrine:
En mörkblå frottehandduk, ca 85 cm lång och ca 50 cm bred, fållad runt om med mörkblått band. Försedd med en etikett; Green Hills, Fashion Towels. Handduken låg snyggt hoplagd med två vikningar. Eftersom handduken anträffades på marken ca 0,5 m från den plats plastsäckarna hittades på, i den riktning säckarna rimligen borde ha kommit dit på, kunde det inte uteslutas att handduken hade samband med säckarna.
Salufördes av firma Robert Ditzinger med försäljningsställe i Stockholm, vid Norrmalmstorg, samt i Göteborg, Sundsvall och Örebro. Handdukar med aktuell märkning hade firman salufört i ca tio år. Med ledning av färg och storlek var det troligt att handdukar av den typen saluförts i ca tre år. Handduken såldes i stora mängder och kostade i handeln 49.50 kr.
Bild ovan: foto på handduken. Bildtext: ”Foto av handduk som anträffats vid fyndplatsen Karlberg.”
* Angående dna-teknik: S.k. mitokondrieanalys, inte lika säker som traditionell DNA-analys. (Traditionell DNA-analys var inte möjlig eftersom hårstråna saknade hårsäckar). Däremot är mitokondrieanalys tillräcklig för att med 100% säkerhet UTESLUTA att ett dna-prov tillhör en viss person.
Anm: mtDNA i ett av hårstråna matchade ett hårstrå som man fått från Catrines mamma, alltså var det sannolikt Catrines hår.
Mannen som hittade säcken (säckarna, det var två) på första fyndplatsen hade lagt märke till säcken redan en månad tidigare, men antagit att det var sopor.
