Kategoriarkiv: Udda fyndplatser

Ovanliga platser för olyckor, dödsfall och mord.

Dricksvattenrysare och mystiska försvinnanden

De allra flesta drunknings- och mordoffer återfinns inte i dricksvattenreservoarer och vattentorn. Men när det inträffar så kan kranvattnet bli smått skräckinjagande.

Vattentorn eller vattenreservoarer kan vara formade som en cylinder (bild höger) eller ha annan utformning. Man kan klättra upp till toppen och öppna manluckan för att t.ex. inspektera vattenytan eller ta prover. Eller ramla ner i vattnet…

Här är några dricksvattenrysare med försvinnanden som involverar vattentorn och vattentankar, dvs större och mindre vattenreservoarer som tillhandahåller dricksvatten till folks bostäder.

USA, Los Angeles (2013)
Kvinna 21 år, Elisa, försvann och hittades några veckor senare i en liten dricksvattentank på taket på den höga hotellbyggnad där hon bodde.
Hotellgäster hade klagat på att det var lågt vattentryck.
Dödsorsaken uppgavs vara drunkning, med psykisk sjukdom som bidragande faktor.
Det finns frågetecken kring hur hon lyckades ta sig upp till taket och in i vattentanken.

Tanken var endast två och en halv meter hög, rymde tre kubikmeter, det var en av fyra dricksvattentankar på hotelltaket.

Mexiko, Mexiko City (2014)
Kvinna 27 år, Carmen, försvann och hittades elva månader senare i en dricksvattentank nära hennes bostad efter att de boende klagat på att vattnet smakade illa.
Enligt vissa källor var dödsorsaken strypning.

Vattentanken var ansluten till ett femtiotal lägenheter. Tankens storlek var uppskattningsvis 20-30 kubikmeter, dvs större än i Elisa-fallet.

USA, Princeton, West Virginia (1989)
En okänd man hittades i ett vattentorn efter att de omkringboende klagat på vattnets smak och lukt.
Manluckan ovanpå vattentornet var öppen och kläderna låg intill. Polisen avslöjade varken dödsorsak eller mannens identitet. Myndigheterna uppgav att vattnet inte utgjorde någon hälsofara.

Vattentornet var 40 meter högt, varav själva vattentanken var 12 meter hög och rymde ca 380 kubikmeter dricksvatten. Dvs mycket större än i fallen med Elisa och Carmen. (Fast ändå ganska litet jämfört med vattentorn som rymmer flera tusen kubikmeter).

Anläggningen var omgiven av staket, och stegens nedersta del satt sex meter ovanför markytan, så mannen lär fått anstränga sig rejält för att ta sig upp till toppen. (Bilden till höger är ett annat vattentorn av ungefär samma storlek).

Sverige

För flera decennier sedan var säkerheten mot intrång i svenska vattentorn och vattenanläggningar mycket lägre eller rentav obefintlig. Inga larmanläggningar, ingen kamerabevakning, dörrar hade standardlås, manluckan på toppen av tornet hade ett enkelt hänglås.

Numera är säkerheten i svenska vattentorn generellt högre än tidigare, sedan skyddslagen skärptes år 2010. Allmänheten har inte heller tillträde till aktiva vattentorn i samma utsträckning som tidigare, t.ex. som utsiktsplats eller kafé med utsikt.

Men trots att säkerheten har förbättrats så sakteliga så inträffar ibland oönskade händelser i svenska dricksvattentorn. Några exempel från de senaste tio åren:

2014 juni: Stenungsund, skadegörelse mot vattentornet, manluckan var öppen. Invånarna uppmanades att inte dricka kranvatten. Vattentornet tömdes, prover togs.
”Man har fått tillgång till vattnet och då vet vi inte om någon eller några hade förorenat vattnet. Skadegörelse bestod i att ett lås på en lucka på tornets tak var borta så att luckan gick att öppna, vilket gjorde att det gick att komma åt vattnet.” (Göteborgsposten).

2014 nov: Kristianstad, en död fågel hittades i vattenreservoaren, man vet inte hur länge den legat där. Invånarna uppmanades koka dricksvattnet.
”Det var vid en så kallad inre filmning – som görs var tredje eller var femte år – inuti anläggningen som den döda fågeln hittades.” (Kristianstadsbladet).

2019 sept: Degerfors, intrång i vattenreservoar, luckan var uppbruten. Polis- och Säpoanmält.
”Det var på onsdagen som kommunen upptäckte att någon brutit upp grindarna och luckan till reservoaren. Det är dock oklart om vattnet förorenats på något sätt… Vattenprover har skickats på analys, och innan klartecken ges uppmanas invånare att koka dricksvattnet som en försiktighetsåtgärd.” (Svenska Dagbladet).

2017 juni: Robertsfors, inbrott i vattentornet.
”Vattentornet måste tömmas och rengöras. Analyssvaren på vattnet kommer dröja i tre dygn, och invånare uppmanas för säkerhets skull att koka kranvattnet som nu tillförs från en reservkälla… Vi har regelbundet personal som åker förbi, så det har självklart funnits ett säkerhetstänk och ordentliga lås och dörrar i flera lager där. Det är inget öppet torn, utan har forcerats med ordentligt våld.” (SVT).

2014 juli: Stenungsund, inbrott i vattentornet.
”…någon har passerat både våra larm och våra låsanordningar med verktyg för att ta sig in. Vi har ett skydd som jag bedömer är i paritet med andra kommuner. Men jag tror ändå vi ska se över att öka bevakningen till exempel med kamerabevakning eller om vi behöver inhägna områdena kring de här objekten” (SR).

2010 juni: Hammarstrand, sabotage, nån tömde en brandsläckare ner i dricksvattnet i vattenreservoaren. ”Konsekvensen blev att kommunen tvingades stänga av vattnet under mer än ett dygn”. (SVT).

2009 sept: Sundsvall, höjer nu bevakningen vid sina vattenanläggningar.
”I Bosvedjan har ett stängsel satts upp och snart ska även övervakningskameror komma på plats… Vattentornet i Bosvedjan har de senaste åren utsatts för skadegörelse i form av klotter och förstörelse. Det har även eldats upp kablar på tornet.” (SVT).

Det sista exemplet ovan, från år 2009 i Bosvedjan i Sundsvall, gäller samma område som där en elvaårig pojke försvann år 1980 (se nedan).

Fotografi ovan, från 1980: en kille som via ett stängsel klättrar upp på ett vattentorn vid elljusspåret intill Bosvedjan, i samband med sökinsatserna efter en elvaårig pojke som försvann spårlöst. (Och som aldrig har återfunnits*).

Det fanns två vattentorn i bostadsområdet där pojken var bosatt: ett torn 300 meter från bostaden, och ett torn på fem minuters cykelavstånd från pojkens bostad, vid elljusspåret (foto ovan).
Därmed inte sagt att pojken som försvann hamnade i ett vattentorn och därför aldrig hittades (sannolikheten för det kan anses liten). Det är dock okänt vilka kontroller som gjordes efter försvinnandet, t.ex. om tornen genomsöktes ordentligt (t.ex. genom tömning).

Anm: vattentornet på fotot ovan rymmer troligen 1300 kubikmeter eller mer, dvs mycket större vattenvolym än vid de utländska dödsfallen som beskrivs inledningsvis. (Stor vattenvolym späder ut föroreningar mera, smak- och lukt påverkas inte lika lätt).


Det verkar inte finnas några kända, av massmedia rapporterade, mänskliga dödsfall inuti svenska vattentorn och reservoarer. Åtminstone inte i aktiva, vattenfyllda anläggningar.

Numera klassas många vattentorn i Sverige som skyddsobjekt vilket ger möjlighet till större resurser för skydd mot intrång och sabotage, enligt skyddslagen från 2010 (som föregicks av lagen från 1990).
Skälen till det höjda säkerhetstänket kan varit ökande risk för terrorhot, sabotage, intrång och skadegörelse. Och att utbyggnaden av mobiltelefonnätet har lett till att en del vattentorn används av teleoperatörer för att placera sina antenner, vilket medför att sådana anläggningar kan behöva ökad säkerhet.

Svenska skyddslagen före 1990 – som tillkom femtio år tidigare (1940) – var mer inriktad på skydd för försvaret och militäranläggningar, eller ”industriell eller annan verksamhet av väsentlig betydelse för försvaret eller folkförsörjningen”. Men inte specifikt anläggningar för vattenförsörjning och inte som skyddsobjekt, som i nutida skyddslag.

Övrigt

Företag i USA som inspekterar och rengör dricksvattentorn invändigt berättar på sina webbplatser varför man bör anlita dem. Deras bilder visar hur det kan se ut om man inte öppnar plånboken och anlitar dessa företag tillräckligt ofta:

Bild ovan: exempel på kadaverfynd vid rengöring av dricksvattentorn i USA.

Vid rengöring av vattentorn i Sverige kan nämnas Göteborg, där vattentornen ”renas en gång per år av personer som måste bära klorerade och sterila kläder för att inte riskera att förorena dricksvattnet.”

Djurkadaver- eller likfynd i svenska dricksvattentorn eller reservoarer verkar numera ovanligt. Eller så kommer det inte alltid till allmänhetens kännedom.
Däremot inträffar ibland olyckor så att dricksvatten förorenas t.ex. med kolibakterier. Då vidtas åtgärder som t.ex. att tömma vattentornet och rengöra det, att klorera vattnet, att uppmana befolkningen i området att koka vattnet. Också en slags rysare.




* Skyddslagar: 2010 (nu gällande).  1990 (upphävdes 2010).  1940 (upphävdes 1991).
* Pojken som försvann: Johan Asplund, år 1980.

Rubrikbilden (vattenkran) avArcaion”.


Delvis återpublicering från 2016.

Urgamla mordfall i våra istider

Vi befinner oss i en 11-tusenårig mellanistid i en 3-miljonerårig istidsperiod*. En naturlig fråga i det istidssammanhanget är: Vad finns det för urgamla mordfall i våra istider? (well vi kan väl åtminstone låtsas att det är en naturlig fråga, i det sammanhanget).
Svaret blir då att det har upptäckts exempelvis följande urgamla mord eller vad som kan tolkas som mord.

Innehåll:
– Ismannen Ötzi.
– Stora Bjersmannen.
– Några fler urgamla mord.
– Allra äldsta kända mordet?
– I vilka istider begicks dessa mord?
– *Iskristallklar istidshistorik.

Ismannen Ötzi

Ett bland de tidigaste kända morden i våran nuvarande mellanistid, och där offrets kropp har påträffats, tycks ha inträffat för omkring 5300 år sedan (ca 3300 f.Kr.) i Italiens alper alldeles intill gränsen till Österrike. År 1991 hittades där det unikt välbevarade mordoffret i en smältande glaciär på drygt tretusen meters höjd. Mannen fick namnet Ötzi, ismannen Ötzi, efter Ötztalalperna där kroppen hittades.

Mordet antas ha skett under försommaren (enligt analys av innehållet i en bägare av björknäver).
Ötzi sköts med pil bakifrån i vänstra skuldran. Pilskadan medförde troligen kraftig blödning som ledde till döden på några minuter. Någon drog ut pilen, en liten bit av pilspetsen blev kvar.
Han hade också en huvudskada som antas uppstått vid mordtillfället. På vänster hand fanns ett några dagar gammalt djupt skärsår (som hade börjat läka), kanske från ett slagsmål.

Då Ötzi mördades tycks han varit väl klädd och utrustad för jakt och naturliv. Han hade bland annat en kopparyxa, som anses varit värdefull och betraktades som en statussymbol, en kniv av flinta med träskaft, en pilbåge, flera pilar i ett koger, en ryggsäck, en midjeväska. Allt var väl bevarat efter den femtusenåriga nedfrysningen, dock lär utrustningen varit välanvänd och sliten.

Bild ovan: kvarlevorna var uttorkade men för övrigt välbevarade inklusive de inre organen. Överst på bilden syns kopparyxan, med kopparbladet fastbundet på ett 60 cm långt träskaft.

Att den dyrbara kopparyxan fanns kvar anses tyda på att det inte var ett rånmord. Fast det kan förstås finnas andra skäl till att mördaren/mördarna inte tog yxan, t.ex. att yxan i tumultet råkade döljas. Eller att mördaren var rädd att bli avslöjad om nån kände igen yxan.
Man vet inte heller om mördaren stal nån annan av Ötzis ägodelar. OM det var hans ägodelar, han kanske själv hade stulit yxan. Eller att han rentav själv var en mördare som nån hämnades på.

Bild ovan: fyndplatsen i Italien intill Österrikiska gränsen där Ötzi påträffades.

Stora Bjersmannen

Denne man i 35-40-årsåldern mördades* för knappt niotusen år sedan (ca 7000 f.Kr). Skelettet låg i en grav som påträffades 1953 vid gården Stora Bjärs i Stenkyrka socken på Gotland (Sverige). Fyndet fick namnet Stora Bjersmannen* eller Stora Bjärsmannen. Han antas varit en bland de första invånarna på Gotland.

Det fanns ett hål i kraniet som efter en stenyxa (bild ovan), och vänster underkäke var delvis krossad så att sex tänder slagits ut. Man hittade även en flisa efter en pilspets som kan ha skjutits in i höften på mannen.

* Enligt den senaste undersökningen (rapporterad i media) blev Bjersmannen mördad, men man kommenterar inte tidigare undersökningar där det konstaterades att skadan i huvudet hade börjat läka, samt att det finns frågetecken kring flisan i eller vid höften.

* Stavningen Stora Bjärs (orten) tycks vanligast förekommande, men när ovanstående fynd omtalas så används mestadels stavningen med e (dvs Bjers).

Några fler urgamla mord

Det har hittats många lik i mossar runtom i Europa, de flesta inte lika gamla som ovanstående och alla inte mördade. Nedan visas några av dessa som tagits av daga eller mördats.

Bockstensmannen (bild höger) dog för över 600 år sedan, under senare hälften av 1300-talet e.Kr.
Trolig dödsorsak: tre kraftiga slag mot huvudet. Efter döden pålades han med tre pålar genom överkroppen, varav den ena genom hjärtat. Anledningen till pålningen kan varit att man ville förhindra att den mördade mannen skulle återuppstå och hämnas.

Bockstensmannen hittades i en mosse några mil utanför Varberg i Sverige år 1936. Skelettet och håret var välbevarat, liksom mannens dräkt (som är Europas enda fullständig bevarade mansdräkt från medeltiden). Även vissa hudbitar, muskelstycken samt hjärnan kunde identifieras.

Bild ovan: Grauballemannen dog för cirka 2300 år sedan (omkring 300 f.Kr).
Han dödades med ett snitt i halsen från öra till öra.
Den välbevarade kroppen hittades i en mosse nära Silkeborg i Danmark år 1952.

Bild ovan: Tollundmannen dog för cirka 2300 år sedan (omkring 300 f.Kr).
Han dödades genom hängning.
Mannen hittades i en mosse på Jylland i Danmark år 1950. Kroppen var välbevarad inklusive de inre organen.

Den rödaktiga hårfärgen som syns på flera av bilderna ovan är inte offrens naturliga hårfärg, det lär orsakats av missfärgning från mossarnas vatten.

Allra äldsta kända mordet?

I en grotta i norra Spanien påträffade arkeologer ett 430 tusen år gammalt kranium med skador som tyder på att den personen blev ihjälslagen. Fyndet kallas kort o gott ”Cranium 17”.

Det har hittats ännu äldre skelettdelar som bevisar kannibalism och skador, men inga som definitivt kunnat kopplas till mord.
Kranium 17 tycks vara det första ”bevisade” mordfallet som påträffats bland mänskliga fossiler. Fast man kan vara hyfsat säker på att tvåbeningar har mördat varandra betydligt längre tillbaka i tiden än så.

I vilka istider begicks dessa mord?

Samtliga ovanstående mord utom det allra äldsta inträffade i vår nuvarande mellanistid (interglacial). Där Stora Bjersmannen är äldst med sina nästan 9 tusen år, följd av ismannen Ötzi med sina drygt 5 tusen år .

Det allra äldsta mordet, på sydligare nejder, för 430 tusen år sedan, begicks tidigare i vår nuvarande tremiljoneråriga istidsperiod: omkring eller i den femte istiden eller glacialen sedan nutid.

* Iskristallklar istidshistorik

Jorden befinner sig nu i en istidsperiod som hittills har pågått i nästan tre miljoner år. Inom denna tremiljoneråriga istidsperiod har vi haft flera långa hundratusenåriga istider (med inlandsis över t.ex. hela Sverige) och flera kortare tiotusenåriga mellanistider. Glacialer och interglacialer.
Just nu lever vi i en mellanistid eller interglacial sedan ca 11 tusen år tillbaka, med is vid t.ex. jordens poler och inlandsis på Grönland. Det är iskristallklart.

Sedan jordens begynnelse för över fyra miljarder år sedan, så lär vi haft minst 5 såna långa istidsperioder på flera miljoner år vardera:




Mera:
– Ötzi: South Tyrol Museum of Archaeology: iceman.it
– Ötzi: 3D-bilder på kroppen: icemanphotoscan.eu
– Ötzi: Karta  | Streetview | Terrängkarta (google).


Återpublicering från november 2018.

Sveriges första kvinnliga styckmördare: Anna Brita i Göteborg 1862

I det lilla spisrummet högst upp i huset skar Anna Brita halsen av Lotta och utförde sedan en transportstyckning, för den kanske kortaste transporten i svensk mordhistoria.

Anna Brita Persson i Haga, Göteborg år 1862, är Sveriges första kvinnliga dömda styckmördare. Mordet blev också en visa som sjöngs på gator och torg.

Offret var Lotta Andreasdotter, 23 år, även kallad Marbo-Lotta (eller Marbolotta). Hon var en ganska välbeställd hemmadotter som gick omkring och sålde tyger i Göteborg. Lotta kom från Marks härad (i Västergötland), därav smeknamnet Marbo-Lotta.

Orsaken till mordet kan innehålla ingredienser som pengadispyt, hot om polisanmälan, alkohol. Och att Anna kan haft nån form av impulskontrollstörning, som vid kleptomani. Hon lär varit en notorisk tjuv och bedragare, hon stal även från sina vänner. En del av stöldgodset gömde hon hemma, i taket på det spisrum där Anna bodde tillsammans med sin man Magnus. Där förvarades också smuggelgods från affärer hon gjorde med sjömän i hamnen.

Anna sägs ha lurat till sig hundra riksdaler och en del tyger från Lotta, som vid upprepade tillfällen försökt få tillbaka detta. Och det sägs att Lotta fått reda på Annas gömställe och hotat avslöja det.

Anna – som vid mordtillfället var 30 år (född 15 dec 1831) – och hennes man gasverksarbetaren Magnus, 25 år, hade nyligen gift sig. De bodde i ett litet spisrum eller vindsrum i ett tvåvåningshus i västra Haga i Göteborg. Anna utförde en del sömnadsarbete på beställning.

Bild ovan: ”bagaremästaren Schultz hus n:s 31 & 32 vid hörnet af Nygatan och Landsvägsgatan i Vestra Haga”, där Anna och Magnus hyrde spisrummet som var ”inbygdt under vindstaket, så att man under detta kunde gå ofvanpå rummets tak”.

Bild ovan: hörnhuset (ombyggt) i nutid (2019). Haga Nygata / Landsvägsgatan, nära Järntorget.

Bild ovan: exempel på dåtida spisrum, med lågt i tak.

Mordet skedde natten till söndag den 26 oktober 1862 hemma hos Anna. Lotta skulle sova över. Magnus arbetade natt på gasverket.

Anna skar halsen av Lotta med en rakkniv, ”ett djupt sår om 5 decimaltums längd å den dödas hals”. Hon försökte sedan få upp kroppen ovanför rummets tak. Det var för tungt, så därför kapades offrets båda ben vid ljumskarna med en bandkniv.
Med hjälp av ett snöre drog och släpade Anna kroppen på en matta, längs en sluttande brandkupa som utanför rummet sträckte sig upp till spisrummets tak.

Kroppsdelarna gömdes sedan bland sågspånen i takets bjälklag, under plankor (rödmarkerat nedan).

Bild ovan, snabbskiss, spisrummet var ”inbyggt under vindstaket, så att man under detta kunde gå på rummets tak”:

Mordet upptäcktes inte förrän två månader senare. Men innan dess (16 december) hade en av Annas vänninnor tröttnat på Annas stjälande och polisanmält henne, så hon satt häktad misstänkt för stölder och bedrägerier.

Magnus fick reda på att man uti ”hemlighuset” (utedasset / ”avträdet”) hade hittat vad som antogs vara Lottas kofta, sjal och kjol. Han och en bekant fattade misstankar, började leta och hittade till slut Lottas kvarlevor ovanpå spisrummet. Det var två dar före julafton, måndag 22 december 1862.

När mordet upptäcktes var Anna alltså redan häktad för andra brott.

Tidningsartikel

Här ett exempel ur en av många artiklar om fallet, måndag 29 dec 1862 (Aftonbladet):

Mordet i Haga uti Göteborg.
[…] Såsom förut är nämndt, är det gasarbetaren Magnus Pehrssons för stöld och bedrägerier den 16 dennes häktade hustru Anna Britta Pehrsson, som med skäl misstänkes att ha begått denna rysliga missgerning, samt under så ohyggliga och upprörande omständigheter, att man knappast skulle kunna tro en qvinna vara i stånd dertill; ty vid obduktionen befanns ett djupt sår om 5 decimaltums längd å den dödas hals och blåmärken å bröstet, hvilket sår tillfogats med knif eller annat skärande instrument, hvadan man antager att den döda, som utom allt tvifvel är den försvunna flickan Lotta Andreasdotter från Mark, blifvit den 1 November på aftonen eller under påföljande natt af hustru Pehrsson på ett kannibaliskt sätt slagtad uti det af makarne i bagaremästaren Schultz’ hus n:s 31 & 32 vid hörnet af Nygatan och Landsvägsgatan i Vestra Haga då bebodda vindsrum, hvarefter offret styckats och gömts på vinden öfver samma rum, der det sedermera funnits.
Som vi omtalat kunde hustru Pehrsson vid enskildt polisförhör i tisdags ej förmås att meddela någon upplysning härom, utan var lika kall och lugn som om hon ej vetat någonting om detta hemska mord.”


I ovanstående artikel dateras mordet till lörd-sönd 1-2 november 1862, och det datumet tycks polis, vittnen m.fl. utgått från i flera år. Först efter att Anna erkänt i november 1864 ändrades morddatum till lörd-sönd 25-26 oktober 1862.

Prästens notering efter begravningen av Lotta

Bild ovan: efter begravningen av Lotta noterade prästen och förtydligade med rödpenna i kyrkans “Död- och Begrafningsbok”:

“Mördad och Sönderstyckad i Haga vid Götheborg och derstädes jordfäst enligt attest af pastor F.D. Hedberg af den 8 Januari 1863.”

Livstids straffarbete istället för halshuggning

Under lång tid blånekade Anna och lämnade olika förklaringar till vad som kunde ha hänt, innan hon slutligen erkände. Hon satt häktad lång tid och flera rättegångar hölls. I april 1863 födde Anna ett barn i häktet, det lämnades bort och avled senare. Vid mordtillfället var hon alltså gravid i tredje månaden.

Samtliga tre instanser – rådhusrätten, hovrätten och Högsta domstolen – var involverade flera gånger fram till den slutgiltiga domen i oktober 1865.

I februari 1864 beslutade rådhusrätten att Anna inte kunde dömas för mord därför att bevisningen ansågs otillräcklig och att hon nekade. Istället för att fria Anna för mordet åberopades en paragraf som gav möjlighet att ”lemna saken åt framtiden, då den kunde uppenbar varda”.
Däremot dömdes Anna till 6 månaders straffarbete för en av de bedrägerier hon tidigare hade anmälts för. Domen fastställdes i hovrätten.

Oktober 1864 beslutade Högsta domstolen att man skulle isolera Anna och med prästens hjälp försöka få henne att erkänna mordet:

”Hustru Person skall insättas i allmänt fängelse, för att, förvaras i enskilt rum och avskiljd från umgänge med andra personer, av vederbörande prästerskap flitigt förmanas till uppriktig bekännelse av nämnda grova brott, samt att emellertid med verkställigheten av den henne ådömda bestraffning för bedrägeri kommer att anstå.”.

Efter att Anna den 9 nov 1864 förflyttats från Göteborg till fängelse i Stockholm och där under isolering ”flitigt förmanats” av präst, så tog det bara några dagar tills hon erkände att hon mördat Lotta.

Cirka fem månader därefter, april 1865, dömde rådhusrätten Anna till ”straffarbete för livstid samt förlust av medborgerligt förtroende.”
Domaren ansåg det osannolikt att Anna på egen hand utfört mordet och frågade återigen om hon haft en medbrottsling. Efter en lång paus svarade Anna: ”det var… djefvulen”, och: ”jag bedyrar, att ingen menniska deltagit i brottet eller bidragit till dess utförande”.

Framåt sommaren 1865 dömde hovrätten Anna till döden:
”att mista lifvet genom halshuggning”. En av hovrättens fem ledamöter var skiljaktig och ville behålla rådhusrättens dom.

Fyra månader efter hovrättens dödsdom, oktober 1865, ändrades domen till livstids straffarbete.

Mordvisan om Anna Brita och Marbo-Lotta

Medan rättsprocessen pågick började gatumusikanter och ”positivhalare” sjunga följande visa:

”Vid det mord, som begicks i Haga, artonhundrasextiotvå, Anna Brita Persson slog Marbo-Lotta, så att hon dog. Tralledia, trallelia! Trallelalala, lalalalala! Tralledia, trallelia! Trallelalalala!”

Exakt när visan började höras på gator och och torg är okänt men visan omnämndes i en krönika i augusti 1865 i Göteborgsposten. Det var cirka en månad efter att hovrätten hade beslutat att Anna skulle halshuggas. (Det ändrades sedan till livstids straffarbete).

Många år senare nedtecknades mordvisan av August Bondeson, som var författare, folklivsskildrare och läkare. År 1903 sattes visan på pränt i vishäftet ”Visbok, folkets visor sådana de leva och sjungas ännu i vår tid”.
Tryck nedan för att låta datorn pianoplinka Bondesons noter:

Ovan: Bondesons noter lästa och spelade av ett datorprogram år 2017 hos Mysterium24.se.

Det finns bara en enda vers av denna visa i Bondesons vishäfte. Man kan ana att det sjöngs fler verser med hemska detaljer om mordet, men att Bondeson valde att utelämna dessa. I artiklar från 1865 uppges att visan åtföljdes av ”tragiska illustrationer” och ”bloddrypande bilder i bjärta färger”.

Frågetecken hos domstolen med flera

Det florerade teorier att Anna haft en medbrottsling, därför att det ansågs att en kvinna inte kan begå så bestialiska handlingar. Och inte är tillräckligt fysiskt stark. Ännu ett argument var att Anna hade varit gravid vid mordtillfället (visserligen bara i tredje månaden).

En del detaljer i Annas erkännande uppges inte heller ha stämt med fynden på mordplatsen, t.ex. blodfynden, och hur plankorna låg ovanpå gömstället på rummets tak. Blodspår i sängen antydde att Lotta mördats i sängen, men Anna sa att det hade skett strax utanför rummet. Plankorna lär varit fastspikade vid fyndtillfället, Anna sa att hon lagt dem löst ovanpå.

Verktyget, en bandkniv, som påstods ha använts för att avskilja offrets ben var det också frågetecken kring.

Bild ovan: exempel på bandkniv, knappt femtio cm lång, eggen 25 cm. Ungefär samma längd som i detta mordfall (”omkring 3 qvarter lång”). Vikten var troligen över ett halvt kilo.

Anna berättade hur det gått till:
”Jag sköt med foten ett vedträ under låren, så att det svarade vid hugget”.
Just den uppgiften fanns det ingen anledning för domstolen av betvivla.

Däremot ifrågasattes att delningen skett med en bandkniv. ”Läkaren” som ”besiktigat” kroppen hade uppgivit att:
”låren varit jemt afhuggna, antagande läkaren att det dervid begagnade instrumentet bestått af en bredbladig, hvass huggyxa.”
Ordföranden frågade:
”Hur många hugg gjorde du? Ni hade ju yxor i huset, troligen har du begagnat någon av dem?”.
Anna svarade:
”Jag begagnade ej något annat jern än bandknifven, som var skarp och hvilken låg å vindsskrubben. Jag minnes ej huru många hugg jag gjorde.”

Ett expertvittne tillfrågades om han ansåg att ett lårben kunde ”afhuggas med en bandknif, såsom Pehrson uppgifvit”. Han svarade: ”det berodde på hvad styrka Pehrson haft, men han skulle dock knappast tro att en en kvinna förmått sådant.”.


Anna hade pratat om utländska sjömän i rummet. Andra boende i huset vittnade att det varit mycket folk som besökt Annas och Magnus lilla rum, men inga som liknade sjömän. Exempel:

  • ”Flickan Eugenia Charlotta Löfdal i tjenst hos kapten Petterson boende i Schutzska huset och ännu tjenande derstädes, hade sett mycket folk besöka makarne Perssons bostad, men ej bland de besökande varseblifvit något engelskt sjöfolk.”
  • Ett annat vittne, ”Augusta”, hade hört buller från folk som gått upp och ned i trappan. Och hon hade ”bemärkt att en mängd personer, så väl karlar som qvinnor af sämre klass, besöka hustru Persson, men bland dem ej något sjöfolk och ännu mindre några engelsmän.”

Annas man Magnus var en tid misstänkt som medbrottsling, men friades från misstankar då det visade sig finnas bevis för att han varit på sin arbetsplats varje natt hela veckan kring och på det datum mordet hade begåtts.

Det ansågs varit för tungt för Anna att på egen hand få upp Lottas kropp på rumstaket. Men observera att Anna sa att hon släpat kroppen, på en matta, längs en sluttande brandkupa som sträckte sig upp till rumstaket. Hon hade alltså inte lyft kroppen rakt upp från golv till tak.

Mordoffret Lotta uppgavs ha varit ungefär lika lång som Anna ”samt starkt och groft byggd”.
Anna hade enligt media ”stark kroppsställning”, ”breda skuldror” och var ”5 fot 6 tum” lång (ca 168 cm), så hon framstod knappast som klen vid mordtillfället. Men i förhör långt senare (mars 1865) hade Anna förändrats:
”Ansigtet var betydligt afmagradt och hela kroppen ihopsjunken, så att hon blott var en ruin af den fordna kraftfulla qvinnan.”

Övrigt

Mordmotivet varierar mellan olika källor. En del anger Lottas pengabörs innehållande 36 riksdaler som motiv. Men enligt Annas erkännande var orsaken inte Lottas pengabörs utan en plötslig ingivelse att bli kvitt Lottas ständiga hot och krav att få tillbaka sina pengar:
”Just då, utan en tanke på mord förut, slog henne tanken att mörda Lotta för att dymedels göra sig qvitt denna efterhängsna fordringsegare, som hon icke såg sig i stånd att betala.”
Enligt Anna hade Lotta även hotat att avslöja Annas affärer med smuggelgods.
Mordorsaken kan varit flera samverkande faktorer, som nämns ovan inledningsvis.

Lynchstämning. Anna erkände som sagt inte förrän hon efter ca två år hade flyttats från Göteborg, till Stockholm. Att hon inte erkände tidigare kan bero på att det var lynchstämning och hotfullt i Göteborg:
”Vid första ransankningen i rådhusrätten var folket på väg att lyncha Anna Britta, hvilken af polis och militär måste skyddas, när hon återfördes till häktet.”


I fängelset fortsatte Anna att stjäla och blev straffad för det.
Efter 30 år i Norrköpings kvinnofängelse och fyra nådeansökningar blev Anna benådad och frigiven år 1895.

Därefter bodde Anna i Norrköping fram till sin död i augusti 1911 då hon var 79 år.

Den bisarra trallvisan har bidragit till att eftervärlden fortfarande minns denna händelse för hundrafemtio år sedan: Vid det mord, som begicks i Haga, artonhundrasextiotvå, Anna Brita Persson slog, Marbo-Lotta så att hon dog. Tralledia, trallelia! Trallelalala, lalalalala! Tralledia, trallelia! Trallelalalala!




Mera:
– ”Rådhusrättens rannsakning: ”Det var djävulen”” (Referat från domstolsförhör med Anna).
– ”Annas man försvann, kände sorg i Göteborg”. (Om maken Magnus).


Tjuvar i skorstenar, del 2

Inbrottstjuven fastnade i skorstenen. Husägaren kom hem ovetandes och tände en brasa.

För ett tag sedan* var det 18-årige Josh som hittades död i en skorsten där han hade fastnat sju år tidigare vid ett troligt inbrottsförsök. Bara några månader efter upptäckten av Josh var det dags för en annan tonåring…

19-årige Cody upptäcktes visserligen medan han var i livet, men först efter att husägaren kommit hem och hunnit tända en brasa i spisen. Då Cody började skrika och huset fylldes med rök försökte husägaren släcka brasan. Cody visade livstecken när brandmän kom till platsen och började plocka isär skorstenen, men avled innan de fått ut honom.
Båda ovanstående fall inträffade i USA.

Polismans varning med Santa Claus

I ett amerikanskt nyhetsklipp nämner en pedagogisk polisman Santa Claus och varnar för att det inte går att komma in genom skorstenar som jultomten brukar göra. Eftersom det oftast längst ned i skorstenen finns en metallplatta som bara har nån decimeters öppning som man inte kommer förbi. (Länk nedan).

Fler skorstensfall (med varierande utgång)




* ”Artonåring försvunnen i sju år. Hittades i skorsten.
nydailynews. (inkl. video med polisman om Santa Claus).

– theguardian.

Artonåring försvunnen i sju år, hittades i skorsten

Här är ett mysterium som löstes. Åtminstone nästan, man vet inte varför pojken hamnade i den lilla stugans skorsten.

Artonårige Josh (Joshua) Maddux, 183 cm, 68 kg, försvann spårlöst den 8 maj 2008. Han lämnade hemmet på morgonen och återkom aldrig. Sju år senare, i augusti 2015, när en ödestuga revs 1,5 kilometer från pojkens hem hittades hans kvarlevor i den lilla stugans skorsten.

Obduktionen visade inga fysiska skador som brutna ben eller skottskada. Inga spår av droger hittades. Rättsläkaren uppgav att det inte fanns tecken på trauma. Enligt en källa var knäna ovanför huvudet.

Stugans ägare uppgav att de tittade till stugan ibland, för att skrämma bort djur och försöka hitta källan till lukten som de trodde kom från råttor.

Polisen tror att Josh klättrade ned i skorstenen för att komma in i stugan.
Systern till Josh beskriver honom som intelligent, snäll och kreativ. ”Intelligent” behöver inte betyda att personen ifråga är kunnig i skorstenars anatomi. Josh kan ha vilseletts av skorstenens form på utsidan, om den hade en lätt konisk form som på denna bild:

Den utvändiga formen kan ge intrycket att även insidan är bredare ju längre ned man kommer, för att slutligen mynna ut i en bred spisöppning. Dvs så länge man lyckas ta sig in i hålet längst upp, så kan det verka lätt att slinka in i huset via skorstenen. Men inuti kan det se helt annorlunda ut:

Rökkanalen är inte lodrät ända ned, och trängre nedtill. Svårt eller omöjligt att ta sig in den vägen alltså. Och halvvägs ned kan det vara omöjligt att ta sig upp igen av egen kraft.

Ett alternativ till polisens hypotes kan vara att Josh klättrade upp på hustaket för att ställa sig på skorstenen – som ett barnsligt infall eller för att få bättre utsikt – och sedan tappade fotfästet.
Att han blev utsatt för brott tycks verka mindre sannolikt.

Cold case status: solved

Ur CBI:s ”cold case” databas (Colorado Bureau of Investigation):

——————————
Källor: – news.sky.com. – dailymail.co.uk. – nowp.co. – inquisitr.com. – CBI, colorado.gov.
* Ang. knäna: ”the report said the young man’s legs had been dislodged from his body, his knees were above his head”. Detta kan ha inträffat successivt senare, av naturliga orsaker.