Kategoriarkiv: Statistik

Sverige har 800 olösta försvinnanden (sedan 1951)

I Sverige finns cirka åttahundra ouppklarade försvinnanden sedan 1951. Eller mer utförligt: enligt polisen/Noa* finns det t.o.m. år 2018 registrerat 767 personer som varit försvunna i mer än 60 dygn och ännu inte hittats. Det nationella registret sträcker sig fr.o.m. 1951.
Det blir i genomsnitt cirka ett dussintal olösta försvinnanden per år.

Illustrativ bild ovan: hisnande många pingviner, som liksom vi går på två ben och säkert oxå har massa olösta försvinnanden… inga jämförelser i övrigt.

I en annan rapport* uppges att det varje år görs ca tjugofemtusen(!) händelserapporter om försvinnanden i Sverige. De flesta försvunna personer hittas ganska fort.
Ca 450 försvinnanden leder till räddningsinsatser enligt LSO*. 97 procent av dem klaras upp. Av dessa anträffas ca 11 procent avlidna,
dvs ca 48 försvunna personer hittas döda (per år) av de försvinnanden som ledde till räddningsinsatser.

Med andra ord, shit happens verkligen.


Liknande saker:
Sverige har 650 olösta mordfall (från 1985 till 2020).



Mera info:
* Försvunna personer, enligt rapporten ”Efterforskning av försvunna personer”:
”Personer kan vara försvunna av olika skäl och på olika sätt. En till synes enkel definition är komplicerad vid närmare påseende:
Försvunna personer omfattar ett flertal olika typer av försvinnanden och olika aktörer, varav vissa är nödställda medan andra inte är det. Det finns frivilliga försvinnanden där någon håller sig undan av olika skäl, det finns försvinnanden där den försvunne själv inte upplevt sig försvunnen men å andra sidan inte sett något skäl att aktivt meddela anhöriga om sin vistelseort. Ungdomar rymmer hemifrån, asylsökande går ”under jorden” och kriminella flyr utomlands. Brottsliga bortföranden förekommer, men de är mycket ovanliga. Personer med psykisk ohälsa drar sig undan för att få vara ifred och suicidala gör det för att avsluta sitt liv. Slutligen finns de fall där den försvunne är vilse och inte själv kan finna vägen till tryggheten och säkerheten.”

* Noa, enligt SVT: ”enligt polisens Nationella operativa avdelning (Noa), finns 767 personer registrerade som fortsatt försvunna efter 60 dagar, under perioden 1951-01-01—2018-12-31. Av dem är 196 st kvinnor.
440 personer som saknas har inte svenskt medborgarskap, och av dem är det troligt att majoriteten är asylsökande som avvikit frivilligt. De är alltså inte försvunna i ordets rätta bemärkelse, men det utesluter inte att de kan ha utsatts för brott.
[…]
I Sverige finns ett nationellt register med personer som varit försvunna i mer än 60 dagar och ännu inte hittats. Det innehåller cirka 800 personer. Det äldsta fallet är från 1951.”

svt.se/nyheter/… (11 sept 2019).

* Rapporten ”Efterforskning av försvunna personer”, samarbete mellan Linköpings universitet, Högskolan i Borås och Polisen:
hb.diva-portal.org/…FULLTEXT01.pdf  (16 okt 2019).

* LSO: lagen om skydd mot olyckor. Enligt LSO omfattar Svenska Polisens räddningstjänstområde att ”efterforska personer som har försvunnit under sådana omständigheter att det kan befaras att det föreligger fara för deras liv eller allvarlig risk för deras hälsa”.

Pingvinbilden av ”Martin Wettstein”.

Din mor eller far dör på din namnsdag, slump eller budskap?

Om din mamma eller pappa avlider samma dag som du har namnsdag, då beror det på omständigheterna och/eller din världsbild huruvida du kommer att uppfatta detta dödsdatum som slumpen eller som ett mystiskt budskap.

Om dödsorsaken och dödssättet visar att det var en onaturlig död, som mord eller självmord (eller olycka), då kan dödsdatum vara ett aktivt val av en mördare eller den avlidna. Som ett budskap till Dig och omvärlden. Då blir det nog kusligt för dig. Om du inte uppfattar det som slumpen.

Om det istället var en naturlig död (dvs pga sjukdom), och om du tror starkt på HÖGRE MAKTER (religion eller annat) då kan det ligga nära till hands att uppfatta dödsdatum som ett budskap. Ett positivt eller negativt budskap. T.ex. att du varit en god son/dotter… eller en dålig (i så fall kan det vara hälsosamt att istället betrakta dödsdatum som rena slumpen).

De flesta skulle nog uppfatta ett sånt dödsdatum som ett verk av slumpen.
När nån dör så sker det högst troligen på någons namnsdag, eftersom nästan alla dagar på ett kalenderår är namnsdagar (359 dagar av 365, eller 366 vid skottår).
Omkring 250 personer dör på Din namnsdag i Sverige per år. (Vi har i genomsnitt cirka 90 tusen dödsfall per år enligt statistik åren 2000-2019, det omfattar inte coronapandemin).

Risken eller sannolikheten för att en viss person som t.ex. din mamma dör på din namnsdag (om hon avlider före dig) är visserligen inte stor: endast 0,3 procent. (1 på 365 dagar på ett kalenderår).
Men sannolikheten blir större om du har flera förnamn (som finns i almanackan).
Och den ökar ännu mer om du inkluderar samtliga nära anhöriga. Eller samtliga nära anhöriga, anhöriga och släktingar. Eller samtliga dina vänner, bekanta, nära anhöriga, anhöriga och släktingar.

Så i slutändan kan det bli ganska troligt att nån du känner kommer att dö på din namnsdag nån gång under ditt liv.
Vi får hoppas, av flera skäl, att dödssättet inte visar sig vara onaturligt.

7 mord på 6 dygn, vojne vojne

Senaste tiden har osedvanligt många mord rapporterats av polisen.

Sju mord på sex dygn, under perioden 28/11 till 3/12 (år 2020). Eller åtta mord sedan den 22/11.
Notera att antalet kan komma att krympa, eller öka, rubriceringar kan ändras.
Nedanstående uppgifter är statiska*.

Mord/dråp i Nacka: (torsdag, 2020-12-03 15:20:00 +01:00)
03 december 15:20, Mord/dråp, Nacka
En kvinna har påträffats död i en lägenhet i Fisksätra och omständigheter gör att en förundersökning om mord har inletts.
En man har gripits.

Mord/dråp i Stockholm: (tisdag, 2020-12-01 5:45:00 +01:00)
01 december 05:45, Mord/dråp, Stockholm
En man påträffas livlös i ett källarutrymme i Rinkeby.
En person är gripen.

Mord/dråp i Filipstad: (måndag, 2020-11-30 20:43:00 +01:00)
30 november 20:43, Mord/dråp, Filipstad
En man har anträffats avliden i en fastighet. Misstänkt mord pga fynd som gjorts på platsen.

Mord/dråp i Västerås: (söndag, 2020-11-29 14:26:00 +01:00)
29 november 14:26, Mord/dråp, Västerås
Avliden man i 50-årsåldern anträffad på adress på Pettersberg.
En man i 35-årsåldern är misstänkt.

Mord/dråp i Borlänge: (lördag, 2020-11-28 12:21:00 +01:00)
28 november 12:21, Mord/dråp, Borlänge
En svårt skadad man i 20-årsåldern anträffades utomhus i närheten av polishuset. Han avled senare. Är inte sedan tidigare känd av polisen.

Mord/dråp i Åstorp: (lördag, 2020-11-28 13:49:00 +01:00)
28 november 13:49, Mord/dråp, Åstorp
En kvinna i 50-årsåldern anträffad död i bostad, Åstorp.

Mord/dråp i Malmö: (lördag, 2020-11-28 4:17:00 +01:00)
28 november 04:17, Mord/dråp, Malmö
En död man anträffad i en lägenhet. En person är frihetsberövad.

Mord/dråp i Arvika: (söndag, 2020-11-22 10:00:00 +01:00)
22 november 10:00, Mord/dråp, Arvika
En död person anträffad i Glava i närheten av Arvika. Vid obduktion upptäcktes skador som ger anledning att tro personen har utsatts för våld från någon annan.


*Ovanstående uppgifter är statiska, de uppdateras inte automatiskt
(som de gör på sidan ”Polisens senaste mord, mordförsök och funna döda”)

Var tredje-fjärde mördare kommer undan (numera)

I senaste rapporten från Brå gällande dödligt våld i Sverige framgår att de senaste åren (fram till 2017) var uppklaringen endast 68 procent, dvs 32 procent ouppklarade fall.
Dvs nästan var tredje mördare åkte inte fast. Eller var fjärde, om vi rundar av åt andra hållet.

Tidigare var uppklaringen omkring 80 procent. Så var det i många år. Fram till några år efter 2010 då andelen uppklarade mord började minska rejält. Vad hände? (Förutom att det föregicks av misslyckade politiska beslut). Svar: ökat antal mord i kriminella miljöer med fler skjutningar i storstäderna. Av de fallen klarades endast 23 procent upp.

Bild ovan: sjunkande uppklaringskurva, ur Brås rapport från juni 2019. Mer ur rapporten:
– Åren 1990-2010 varierade uppklaringen mellan 75 och 90 procent, men minskade därefter successivt.
– Åren 2014-2017 klarades 68 procent av det dödliga våldet upp.

Mera: ”Dödligt våld i Sverige 1990–2017” (Brå, 2019, pdf-fil).

(I detta inlägg används ”mord” i betydelsen ”dödligt våld”, omfattar även dråp och misshandel med dödlig utgång).

Sverige har 650 olösta mordfall (från 1985 till 2020)

Förra året hade Sverige ungefär 630* ouppklarade mordfall (”kalla fall”), som har samlats på hög sedan 1985 (enligt kriminologen Mikael Rying). I år (2020) kan antalet ha ökat till cirka 650*.

Det finns förstås många fler ouppklarade mord om man tittar längre bak i tiden än 1985. Då tillkommer alla de mord som preskriberades genom åren ända fram till 1985, innan man år 2010 beslutade att retroaktivt slopa preskriptionstiden för mord begångna efter juni 1985.

Ett av de omkring 650 ouppklarade morden är mordet på statsminister Olof Palme (februari 1986). Som skulle ha preskriberats i februari 2011. Vilket var ett av skälen till att man ett halvår dessförinnan avskaffade preskriptionstiden 25 år bakåt i tiden. Man ville kunna fortsätta utreda det mordet. Huvudskälet för slopad preskription var att DNA-tekniken kunde ge nya möjligheter att lösa gamla mord.
Sedan dess har dock endast ett fåtal av de över sexhundra mordfallen klarats upp.


Liknande saker:
Sverige har 800 olösta försvinnanden (sedan 1951).



Mer info:
* 630 gäller antalet från juli 1985 till årsskiftet 2018/2019. Uppgift från Mikael Rying, kriminolog vid Noa (polisens nationella operativa avdelning), via TT och och ett gäng tidningar 2019.

* 650 är (lågt?) uppskattat ur Ryings uppgifter (ca 630 fall på 33,5 år, samt en ökning de senaste åren till 30 till 40 årligen).

Misshandel: Kvinnor slår lika ofta som män, men svagare

I nära relationer begås misshandel lika mycket av kvinnor som av män, enligt flera studier.
Men när kvinnor har slagit behöver offren inte uppsöka vård i lika stor utsträckning, eftersom kvinnor ofta har mindre styrka. De kan helt enkelt inte slå lika hårt som män.
Följaktligen görs inte polisanmälan i samma utsträckning av män som blivit slagna av en kvinna, som när kvinnor blivit slagna av en man.

Enligt en stor studie av Brå (Brottsförebyggande rådet) år 2014 gällande våld i nära relation år 2012 så uppgav knappt två procent av kvinnorna respektive männen att de hade utsatts för misshandel, och en halv procent vardera uppgav att de hade utsatts för grov misshandel. Bild:

I denna och liknande studier används en bredare definition av misshandel.
I andra studier med snävare definition så är det istället flest kvinnor som uppger sig blivit utsatta (i nära relationer), vilket alltså kan förklaras med att kvinnor ofta inte kan slå lika hårt (och att en del av de kvinnliga slagen då inte ingår i de studierna).

En ”avvikelse” från ovanstående resultat från Brå-studien uppstår när de intervjuade tillfrågades om misshandel under hela sin livstid (istället för ett år). Då är det fler kvinnor än män som uppger att de utsatts för misshandel i nära relationer. Men det behöver inte betyda att män för många år sedan slog oftare än kvinnor. Skälet kan istället vara att en del av de (kvinnliga) slag som de männen utsattes för har fallit i glömska genom åren, eftersom de knappast orsakade större smärta eller rädsla*. (Ett annat skäl är möjligen att det kan vara en typisk manlig egenskap att negativa händelser (här slag som inte orsakade längre tids smärta) faller i glömska genom åren i större utsträckning än hos kvinnor).

Anm: ovanstående studie omfattar som synes även andra typer av våld än misshandel. Både psykiskt och fysiskt våld. För flera av dem är kvinnor mer utsatta än män (i nära relationer), t.ex. gällande hot och sexualbrott.

Här följer några citat från andra studier* med liknande resultat som ovan. I vissa studier visar sig män vara MER utsatta än kvinnor (i nära relationer):

”More men (11%) than women (8%) reported exposure to physical assault in the past year, while more women reported exposure to sexual coercion.”

”Män rapporterar en större utsatthet för fysiskt våld i relationen än vad kvinnor gör. Däremot får våld i relationen svårare hälsokonsekvenser för kvinnor. Det visar två studier med sammanlagt 1 400 svenskar som genomförts vid Sahlgrenska akademin.”

”Men fortfarande rapporterar fler kvinnor än män att de använt våld i självförsvar, medan män framför allt uppgav att de blivit sårade och kränkta och därför använt våld, säger professor Gunilla Krantz som lett studierna.”

Citat från andra källor* som hänvisar till andra studier:

”En kvinna som blir slagen av sin man behöver inte enbart vara offer. Det hävdar den kontroversiella holländska experten Justine van Lawick som under veckan föreläser på Gävle konserthus om våld i nära relation.
– Oftast är det eskaleringen mellan två som är problemet, säger hon.”

”Det är i stora kvantitativa enkätundersökningar det har visat att ungefär lika många kvinnor som män utövar våld mot sin partner.
Forskarna har använt sig av frågeformuläret CTS (Conflict Tactics Scale) där män och kvinnor har fått svara på en lång rad frågor hur ofta de har skrikit på, knuffat, slagit, och så vidare, sin partner. Man har också fått svara på hur ofta man har varit utsatt för samma slags våld.
De flesta av dessa studier är gjorda i Nordamerika och på en relativt ung befolkning. Men det finns också flera studier i Norden.”

”I Sverige genomförde Peter Gill och Carita Remahl en stor enkätstudie som publicerades 2005 och vars resultat i stort överensstämd med de internationella undersökningarna. Dessutom visade resultatet att kvinnan var den som oftast tog initiativet till våldet, det vill säga att det var kvinnan som slog först.”

”- Sverige är ett av världens mest jämställda länder och det är naivt att framställa kvinnor som offer. Det har florerat flera felaktiga siffror på hur stor andel av kvinnorna som varit utsatta för misshandel av sina män, säger Gill.”

Angående ovanstående citat från Gill så är deras definition av misshandel sannolikt bredare än t.ex. domstolarnas.

Misshandelsvåldet i dessa studier omfattar både våld med ringa skador och grövre våld. Det fysiskt mindre allvarliga våldet, t.ex. slag och sparkar som inte medför allvarliga personskador, tycks vara vanligast förekommande.
Det är också skillnad mellan sporadiskt, spontant våld som uppstår vid t.ex. gräl, där båda könen är ungefär lika våldsaktiva, och mer regelbundet, terroriserande våld där kvinnor är mer utsatta än män.

När det gäller grövre våld så är kvinnor alltså mer utsatta än män, både fysiskt och psykiskt. Men om kvinnor hade haft lika stor muskelmassa som män så skulle det troligen varit jämställt mellan könen även gällande grövre våld.

Kvinnor och män slår alltså i ungefär samma omfattning. Och när ena partnern utdelar ett slag, eller utövar någon form av psykiskt våld, så kan bråket eskalera snabbt till grövre fysiskt våld. Därför borde alla antivåldskampanjer rikta sig till BÅDA könen (eller rättare sagt: alla tre*).




*Källor / Länkar:

– Studie: ”Brott i nära relationer. En nationell kartläggning” (2014, Brå. PDF-fil). Studien är en fördjupning av ett avsnitt ur Nationella trygghetsundersökningen (NTU) som Brå genomför årligen.
– Studie: ”Men’s and women’s exposure and perpetration of partner violence”. (2012, Loevestad and Krantz).
– Studie: ”Män mer utsatta för våld i relationen än kvinnor”. (2013, Sahlgrenska akademin).
– Artikel: ”När kvinnor slår”. (2011, baserad på uppgifter från NIKK, Nordisk information för kunskap om kön).
– Artikel: ”Föreläser för socialtjänsten – ger kvinnor större skuld i våld i nära relation”. (18 mar 2016, intervju med holländska experten Justine van Lawick).
* Tredje könet (wikipedia).

* Angående misshandel under livstiden och att kvinnor minns fler slag än män:
”Since women mostly are physically disadvantaged we hypothesize that women may feel more threatened than men and subsequently recall bias would be less in women than in men.
Such a hypothesis may also explain why men’s reported exposure to physical assault for the period earlier in life was lower than expected (it was of the same size as for the past year) .
Support for this reasoning is also found in a study by Dobash and Dobash [8] where men described women’s violence as “insignificant,” “comical” and “ludicrous” (pp 340), hereby demonstrating that the violence was less frightening to them and less import to recall.”

bmcpublichealth.biomedcentral.com/… (2012, ”Men’s and women’s exposure and perpetration of partner violence”)

– Bild / silhuett överst av Gerd Altmann.

Barns våld mot barn

Här visas diverse uppgifter och (äldre*) statistik om våld mellan barn.

MAN KAN ana att antalet fall med dödligt våld mellan barn är högre än vad som är känt för allmänheten, t.ex. därför att det inte blir någon rättslig påföljd för de gärningspersoner som inte uppnått straffbarhetsålder (15 år), dvs som inte är straffmyndiga.
Eller som fallet med fyraåringarna i Norge 1992 som tystades ned av myndigheterna, men råkade avslöjas två år senare i ett annat sammanhang.

Liknande gäller icke-dödligt våld mellan barn. Och där finns även ett mörkertal för våld som inte anmäls.

Dödligt våld mellan barn

 När ett barn utövar dödligt våld mot ett annat barn så är det oftast mot någon barnet känner, t.ex. en lekkamrat.

 Barn har inte samma konsekvenstänkande som vuxna och samma förmåga till bedömning av risker. Barn har sämre empatisk förmåga och inser inte människokroppens bräcklighet.
Dock, många barn har sett döda djur och vet att även människor dör.

 Orsaken till dödligt våld mellan barn kan vara en lek som går för långt och leder till en olyckshändelse. Det kan handla om barn som inte lärt sig att sätta gränser och hantera sin aggressivitet på grund av en torftig social miljö. Eller så är det ett barn med ett genetiskt arv som gör att det har svårt att hantera impulser och aggressivitet.

 Barn med lättväckt aggressivitet, sämre impulskontroll, och kanske dessutom föräldrar med egna problem, har större risk att begå allvarliga våldshandlingar.

 Det finns inget som säger att barn måste ha en psykisk störning för att döda andra barn. En lek kan gå snett även för friska barn.

Icke-dödligt våld mellan barn

Misshandel mellan barn är betydligt vanligare än dödligt våld mellan barn.
Uppgifter från 1994, Sverige:

”Statistiska centralbyråns kriminalstatistik visar det tydligt: barn misshandlar barn. Fallen blir fler och fler. 1983 var antalet uppklarade misshandelsfall där såväl gärningsmannen som offret var under 15 år 108. I fjol, tio år senare, var motsvarande siffra 633.
Ser man på samtliga misshandelsfall där gärningsmännen är under 15 år och offrets ålder kan vara högre, är siffrorna lika förskräckande:
1990 anmäldes 536 fall till polisen. 1993 anmäldes 1 003 fall.

– Och det enda vi kan säga med säkerhet för 1994 är att kurvan fortsätter brant uppåt, säger forskaren Torbjörn Israelsson vid SCB.
Vid SCB understryker man att en del av ökningen säkert beror på en större medvetenhet hos föräldrar och därmed en större benägenhet att anmäla fallen till polisen.
– Men det här är i vilket fall som helst bara en del av det totala antalet. Här finns ett mörkertal, säger Torbjörn Israelsson.”

Ett ansenligt antal våldbrottsutredningar läggs ned, där gärningspersonen är barn under 15 år. Uppgift* från 2011, Sverige:
”Allt fler anmälda våldsbrott läggs ned på grund av att den misstänkte gärningspersonen är under 15 år. Förra året (2010) lades 3320 brottsutredningar ner på grund av den orsaken, en ökning med 16,5 procent jämfört med år 2005. Siffrorna är svåra att tolka, eftersom ökningen kan bero på ökad anmälningsbenägenhet.”

Barns utsatthet för icke-dödligt våld, totalt

Om vi avviker något från rubrikämnet och tittar på misshandel (inklusive grov) mot barn där gärningspersonens ålder inte är angiven (kan vara vuxen eller barn), så framgår det hur utsatta barn är för våld i landet Sverige.

År 2010 till 2014, mot barn 0-6 år*:
2550, 2900, 3231, 3261, 3797 fall.

År 2010 till 2014, mot barn 7-14 år*:
9054, 9293, 8814, 8780, 9866 fall.

Under 2014 anmäldes alltså över trettontusen fall av våld mot barn 0-14 år, där gärningspersonen är vuxen eller barn. Utöver detta tillkommer de fall som aldrig anmäls.

Fall där barn misshandlar barn kommer alltså vanligen inte till medias/allmänhetens kännedom p.g.a. sekretess. Och för att en del fall inte polisanmäls.

Mera:

– ”Lista: Barn som dödar barn”.
– ”Silje fem år, dödad av sexåringar”. (Norge).
– ”Fyraåringar dödade liten pojke”. (Norge).


Uppgifterna ovan kommer från en rad källor, bland annat några från kriminologen Mikael Rying. Statistiken för 2010-2014 kommer från Brå.
* Övriga statistikuppgifter i detta inlägg har ytterligare några år på nacken, eftersom det f.n. inte tycks finnas någon lättillgänglig senare statistik som även omfattar åldern på gärningspersonen.

Mördarstatistik, kvinnor/män

Män är mer mordbenägna än kvinnor. Även bland offren dominerar männen. Här visas hur dödligt våld och misshandel är fördelade mellan könen.

Statistik, Dödligt våld

Cirka 90 procent av de personer som begår brott med dödligt våld är män. Bland offren är cirka 70 procent män.

År 2015 var 74 procent av offren män och 26 procent var kvinnor, av totalt 112 st offer för dödligt våld i Sverige.

  • 2015: 74% män, 26% kvinnor, av totalt 112 offer.
  • 2014: 71% män, 29% kvinnor, av totalt 87 offer.
  • 2013: 70% män, 30% kvinnor, av totalt 87 offer.
  • 2012: 68% män, 32% kvinnor, av totalt 68 offer.
  • 2011: 69% män, 31% kvinnor, av totalt 81 offer.

Under de senaste 20 åren har det årligen i Sverige skett i genomsnitt 95 fall av dödligt våld i form av mord, dråp och misshandel med dödlig utgång. Antalet har dock minskat något under denna period.
Ofta är både gärningspersonerna och offren missbrukare eller/och har psykiska problem. I 75 procent av fallen känner de inblandade varandra sedan tidigare, antingen som familjemedlemmar eller på annat sätt.
Drygt 80 procent av brotten med dödligt våld klaras upp.

Omkring 70 procent av det dödliga våldet utövas med något slags vapen. Andelen fall med knivhugg och skjutvapen är större vid manliga offer jämfört med när offret är en kvinna. Däremot är de kvinnliga offren i högre grad drabbade av hugg eller slagvapen och i mycket högre grad av strypning/kvävning.

OBS: ovanstående statistik över mördare/offer är specialgranskad* av BRÅ, till skillnad från nedanstående statistik över anmälda brott.

Statistik, Anmälda brott

Nedan: Försök till mord eller dråp, utan skjutvapen, mot man respektive kvinna:

I genomsnitt anmäls mer än dubbelt så många mord-/dråpförsök utan skjutvapen mot män än mot kvinnor.

Nedan: Försök till mord eller dråp, med skjutvapen, mot man respektive kvinna:

Mångdubbelt fler anmälningar årligen gällande mord-/dråpförsök med skjutvapen mot män, och ökande för män senaste åren.

Nedan: Misshandel inklusive grov misshandel*, mot man respektive kvinna 15 år eller äldre:

Även misshandel mot män anmäls i betydligt större utsträckning än mot kvinnor. Skillnaden mellan könen i antal anmälningar tycks minskat senare år.



Mera, från Brå:
– www.bra.se/bra/brott-och-statistik/mord-och-drap.
– Brottsutvecklingen i Sverige 2008–2011.
– Det dödliga våldet i Sverige 1990–2014.



* Uppgifterna att bland mördare är 90% män och bland mordoffer är 70% män, är ungefärliga (ca 20% av dessa brott klaras inte upp). Siffrorna för offren är ett genomsnitt för de senaste åren.
* BRÅ = Brottsförebyggande rådet.

* – Om specialgranskad statistik:
”Statistiken över det anmälda dödliga våldet visar samtliga anmälda händelser med dödlig utgång där det finns anledning att utreda om dödligt våld kan ha förekommit. Många av dessa händelser visar sig efter utredning avse annat än dödligt våld, till exempel självmord, olycka eller naturlig död. Det händer även att flera polisanmälningar upprättas för ett och samma fall av misstänkt dödligt våld, vilket innebär att statistiken innehåller dubbletter. Vidare händer det att försök, förberedelse eller stämpling till mord eller dråp felaktigt registreras som fullbordade mord eller dråp.
Därför gör Brå varje år specialstudien ”Konstaterade fall över dödligt våld” där samtliga polisanmälningar granskas för att ge en mer tillförlitlig statistik.” (Brå om Mord och dråp).
Det är de siffrorna som redovisas överst i detta inlägg under rubriken ”Statistik, Dödligt våld”.

* – Om statistiken för anmälda brott, misshandel:
”Misshandel och grov misshandel […] utgör majoriteten av de våldsbrott som polisanmäls i Sverige. Mörkertalet är stort och man räknar med att ungefär en fjärdedel av alla misshandelsbrott anmäls till polisen. Grova brott anmäls oftare än lindriga, brott mellan obekanta oftare än mellan bekanta och brott som sker på allmän plats oftare än de som sker på privat plats.” (BRÅ).

Ang. statistiken före 2000: ”BRÅ har gjort stora omläggningar av sitt statistiksystem som har lett till både tillfälliga och permanenta förändringar i brottsstatistiken. I viss mån påverkar detta statistiken för år 1999. Den största förändringen är att BRÅ från och med slutet av år 1999 direkt inhämtar uppgifter från polisens och åklagarnas ärendesystem.” (BRÅ).