Kategoriarkiv: Statistik

Polismästarens ”skrämmande ögonöppnare” om våldet bland barn 0-14 år

Det kraftigt ökande våldet bland barn i åldrarna 0-14 år uppmärksammades häromdan i en artikel med polismästare Carin Götblad (Polisen.se, 11 juli 2022*):

”Alla goda krafter krävs för att vända utvecklingen. […] Antalet anmälda våldsbrott i Sverige med misstänkt gärningsperson under 15 år låg 2021 på 9367.
Mellan 2015-2019 så skedde det en ökning med 40 procent men under pandemin har den planats ut något.”

Denna typ av statistik hålls dold* i Sveriges officiella kriminalstatistik sedan hösten 2014 då vänsterregeringen tillträdde, så det är bra att den skenande våldsutvecklingen synliggörs på andra sätt.

Våldet bland barn 0-14 år har visserligen skenat ända sedan 1980-talet fram till nutid, men att Götblad begränsar sig till åren 2015-2021 är i alla fall bättre än att hålla tyst.

Götblad har även tidigare år talat om våldet bland barn, citat från 9 juli 2021, polisen.se*:

”Att antalet anmälda våldsbrott där gärningsmannen är under 15 år, och alltså inte straffmyndig, hade gått upp med 40 procent under fem år fram till 2020 blev en skrämmande ögonöppnare även för mig.”

Om man som Götblad tycker att de senaste sex årens FYRTIOprocentiga våldsökning är en ”skrämmande ögonöppnare”, så blir det knappast mindre skrämmande med de senaste fyra decenniernas TVÅTUSENprocentiga ökning av misshandel mellan barn 0-14 år.

Mer från Carin Götblad, den 10 augusti 2020 (polisen.se*):

”Barnen som utsätts är mycket rädda och får ofta ta emot hot efter händelsen vilket kan leda till att varken målsägarna eller föräldrar vågar anmäla eller medverka i utredningar.”

”– Vi har väldigt många barn som berättat att de farit oerhört illa i samband med våldsbrott, till exempel personrån, misshandel, olaga hot och trakasserier. Om det här skulle ske mot oss vuxna på väg till eller från arbetet skulle det vara helt oacceptabelt, så varför agerar vi inte så när det gäller unga? säger Carin Götblad.”

Götblads statistik gäller ”anmälda” våldsbrott, som polisen uppenbarligen också har utrett eftersom det uppges finnas misstänkt gärningsperson. Enligt Götblad finns det även många såna våldsbrott som inte är anmälda (ett ”stort” mörkertal), därför att varken offren eller föräldrarna vågar polisanmäla på grund av hot.

”Våldsbrott” omfattar flera olika brottstyper. Exempelvis misshandel, personrån, våldtäkt, mord/dråp, mordförsök, våld mot tjänsteman m.m. Den överlägset största våldsbrottstypen (flest antal brott) gällande barn 0-14 år är misshandel.

Om man vill vidga sitt perspektiv längre tillbaka än till år 2015, så kan Götblads uppgifter kompletteras med statistik från Brå* för åren 1995-2013. (Samt första halvåret 2014, därefter redovisar Brå inte längre statistik med gärningsperson 0-14 år).

Antalet våldsbrott med gärningspersoner 0-14 år, kan för några år i perioden 1995 till 2021 se ut ungefär så här:

År 2021: 9367 (enligt Götblad).
År 2015: 6700 (enligt Götblads procentangivelse).
År 2010: 3928 (enligt Brå).
År 1995: 1550 (enligt Brå).

För åren 1995 till 2021 är ökningen* ca 500 procent. (410 % per capita).

Denna statistik hos Brå är inte helt lätt att få fram, dels därför att den ligger i massa Excelfiler, och dels därför att våldsbrott omfattar flera brottstyper. Och det är oklart hur urvalet gjorts för Götblads statistik. Det som tagits fram ovan ur statistiken från Brå omfattar nämnda våldsbrottstyper samt några till så det är troligen hyfsade siffror för åren 1995 och 2010.

I Sverige år 2021 begicks alltså 9367 våldsbrott med gärningspersoner yngre än femton år, enligt Götblad. I genomsnitt 25 våldsbrott per dag.

Endast några enstaka av alla såna våldsbrott kommer till allmänhetens kännedom. Det nyliga mordförsöket mot en 9-årig flicka i Skellefteå, med gärningsperson 13 år*, är ett av undantagen. De flesta misshandelsbrott, mordförsök osv. med gärningsperson 0-14 år rapporteras inte i massmedia.

För att lösa ett problem måste man först vara medveten om att problemet existerar. Håller man tyst om det omfattande våldet bland barn, så tror folk att allt är bra och ingen gör nåt. Götblad tycks åtminstone försöka.

Mera:
– ”OKÄNDA mord som begicks av barn 0-14 år, i Sverige”.
– ”Våldet mellan barn 0-14 år mörkas, har ökat flera tusen procent” (gäller misshandel).
– ”Gärningspersoner 0-14 år: mord och mordförsök 1995-2013”.
– ”Lista: Barn som dödar”.

* Statistiken hålls dold:
”Gärningspersoner 0-14 år: mord och mordförsök 1995-2013”.
”Våldet mellan barn 0-14 år mörkas, har ökat flera tusen procent”.

* Brå: Brottsförebyggande rådet, ansvarar för Sveriges officiella kriminalstatistik, på uppdrag av regeringen.

* Mordförsöket på 9-åriga flickan i Skellefteå i juli 2022:
den 10 augusti 2022 framkom att den 13-åriga pojken (gärningspersonen) är minst femton år. Föräldrarna och pojken hade uppgett fel ålder när de kom till Sverige för några år sedan.

* Uttryck som ”0-14 år” o.dyl. används i statistiken. Det kanske bör förtydligas att merparten brott i den åldersgruppen begås av 12-14-åringar. Omkring 15 procent är yngre än tolv år. Det finns exempel på brottsmisstänkta i femårsåldern. (Dessa uppgifter gäller år 2012, källa Brå).
I Götblads material uppges yngsta gärningspersonen vara sju år.

Barn yngre än 15 år är inte straffmyndiga eller straffbara. När en sån polisutredning är klar avslutas den och ärendet övergår till sociala myndigheter, allt under stor sekretess (allra oftast får allmänheten aldrig reda på att brottet har inträffat). I sällsynta fall väcks bevistalan, för att avgöra skuldfrågan i domstol, men nåt straff utdöms inte.

* Ökningen ca 500 % åren 1995-2021 blir 410 % per capita.

* Artiklarna med Carin Götblad:
”polisen.se/aktuellt/nyheter/2022/juli/alla-goda-krafter-kravs-for-att-vanda-utvecklingen/” (11 juli 2022).
”polisen.se/aktuellt/nyheter/2021/juli/kraftsamling-mot-kriminella-barn-och-unga/” (09 juli 2021).
”polisen.se/aktuellt/nyheter/2020/augusti/valdsbrott-bland-barn-har-okat/” (10 augusti 2020).

Bild överst av ”Bob_Dmyt” och ”geralt” (montage).

Barnadråp – Endast för kvinnor

Barnadråp är när en mor dödar sitt barn vid barnets födelse eller vid en senare tidpunkt, om det bedöms att modern var ”i upprivet tillstånd eller i svårt trångmål” (t.ex. en förlossningspsykos eller förlossningsdepression) på grund av nedkomsten.

Barnadråp är straffrättsligt en lindrigare variant av mord och dråp, max fängelsestraff för barnadråp är 6 år*.

Längsta utdömda fängelsestraffet hittills i Sverige för barnadråp är tre år, och det har inträffat i två fall:
2002 i Nacka (2 barn) och 2004 i Uppsala (1 barn). I båda de fallen hade det nyfödda barnet placerats i en plastpåse och gömts undan.

Gällande Nacka 2002 så hade kvinnan fött hemma år 1993 och 1999. De två spädbarnen låg i varsin plastpåse i kvinnans frys. De hade blivit strypta en timma efter födseln.

Ett annat fall som sticker ut gäller en läkare i Nyköping, hon dömdes år 2012 (för barnadråp) till rättspsykiatrisk vård. Läkaren hade skurit sin två månaders pojke i halsen så att han förblödde. Hon hade även skurit sig själv. Läkaren bedömdes ha haft en förlossningspsykos. Hon fick behålla sin läkarlegitimation. (Ivo ansåg att legitimationen skulle dras in, HSAN tyckte tvärtom).

Statistik från Brå, gällande barnadråp i Sverige åren 2000 till 2021*:

46 barnadråp polisanmäldes åren 2000 till 2021*. I genomsnitt drygt två per år.
5 av dem ledde till åtal.
I 16 av fallen som lades ner UTAN misstänkt gärningsperson* kan orsaken varit t.ex. att det upphittade döda spädbarnets mamma inte kunde spåras.
I 12 av fallen som lades ner MED misstänkt gärningsperson* kan orsaken varit t.ex. självmord.

Det finns andra fall (med dödade spädbarn) där kvinnan åtalades för mord, men där rätten istället dömde för barnadråp.

* Barnadråp, enligt 3 kap. 3 $ i brottsbalken:
”riksdagen.se/sv/svensk-forfattningssamling/brottsbalk…”
”Dödar kvinna sitt barn vid födelsen eller eljest å tid då hon på grund av nedkomsten befinner sig i upprivet sinnestillstånd eller i svårt trångmål, dömes för barnadråp till fängelse i högst sex år.”

* I Brå:s statistik för åren 2000-2021 så saknas det uppgift för två av de åren (2019 och 2020).

* Fr.o.m. år 2021 har Brå ändrat upplägg, nu är det inte längre uppdelat i Med- och Utan misstänkt gärningsperson.

* 16 av fallen, återfinns i statistiken t.o.m. år 2020 under ”Utan misstänkt”, ”Övrigt”.
* 12 av fallen, återfinns i statistiken t.o.m. år 2020 under ”Med misstänkt”, ”Övrigt”.

Bilden överst (barnhand): ”Michal Jarmoluk”.

Den groteskt skenande våldsutvecklingen mot barn

Numera anmäls årligen omkring arton tusen misshandelsbrott mot barn i åldrarna 0-14 år, med gärningspersoner i alla åldrar.

Diagram #1: Antal polisanmälda brott med misshandel mot barn 0-14 år. Gärningspersoner alla åldrar. Åren 1981-2021. Sverige. Källa: Brå*.
(Anm: den tillfälliga nedgången år 2020 lär bl.a. orsakats av pandemins restriktioner, framför allt gällande misshandel mot obekanta. År 2021 ökade antalet igen).

Av alla dessa anmälda brott leder omkring hälften till att misstänkta gärningspersoner hittas, och av dessa är uppåt hälften inte straffmyndiga (dvs de är 0-14 år, och de polisutredningarna läggs ner).

Med andra ord: i 20-25 procent av anmälda misshandel mot barn 0-14 år hittas en misstänkt gärningsperson som också är 0-14 år.
Exempel: år 2009 var antalet anmälda drygt 10 tusen, och av dessa identifierades cirka 2.400 misstänkta gärningspersoner som var 0-14 år.

I början på 1980-talet anmäldes omkring 1000 fall per år. I början på 1990-talet var det ca 2000. På den tiden förfasade sig folk över den ökningen, som idag framstår liten i jämförelse med nutida 18000 fall.

Diagram #1b, samma som diagram #1 ovan men antal brott per 100.000 invånare:

UPPKLARADE misshandelsbrott där både gärningsperson och brottsoffer är barn 0-14 år:

Diagram #2: uppklarade misshandel där både gärningspersoner och offer är 0-14 år.
Åren 1983 och 1993, samt åren 1995-2013.
År 2000 har ett känt statistikfel, därav det årets låga antal.
Åren 2014 till nutid är dolda, den statistiken slutade redovisas fr.o.m. hösten 2014 då Sverige fick en S-regering.

* Brå (Brottsförebyggande rådet): levererar Sveriges officiella kriminalstatistik på uppdrag av regeringen.

OKÄNDA mord som begicks av barn 0-14 år, i Sverige

Här är några fall i Sverige med mord som begicks av barn i åldrarna 0-14 år, och som inte tycks ha kommit till allmänhetens kännedom, som inte har rapporterats i massmedia*.

Med ”mord” avses här dödligt våld som mord, dråp eller misshandel med dödlig utgång, och där det finns en misstänkt gärningsperson yngre än femton år, enligt statistik från Brå*.

Följande mord i statistiken har INTE rapporterats i media*:

År 2009:
ett barn i åldern 0-14 år dödade en flicka eller kvinna.

År 2010:
ett barn i åldern 0-14 år dödade en flicka eller kvinna.

År 2012:
ett barn i åldern 0-14 år dödade en flicka eller kvinna.

År 2013:
ett barn i åldern 0-14 år dödade en pojke eller man.

Anm: offrens ålder anges inte i statistiken, endast kön. I inget av fallen användes skjutvapen, enligt statistiken.

Följande mord HAR rapporterats i media:

År 2011:
ett barn i åldern 0-14 år dödade en pojke eller man.

Detta var sannolikt den 10-årige pojke som ströp 4-årige Texas Linderot till döds med ett hopprep, i Ljungby, oktober 2011.

OBS denna typ av statistik hos Brå sträcker sig endast fram till första hälften av år 2014. Därefter och fram till nutid framgår inte uppgifter om gärningsperson 0-14 år.

* Statistikuppgifterna om ovanstående mord kommer från den officiella kriminalstatistiken, som tillhandahålls i form av Excelfiler som kan hämtas från Brå:s webbplats.

* Uttrycken ”okända” och ”mord som inte beskrivits i massmedia” innebär att mer information om de morden inte har hittats i massmedia från den tiden. Med andra ord, reservation görs för att hittillsvarande eftersökningar kan varit otillräckliga. Inlägget kan komma att ändras om nya uppgifter framkommer.

* Med ”mord” avses här dödligt våld som har rubricerats som mord, dråp eller misshandel med dödlig utgång.

Samtliga ovan beskrivna mord hade i sina respektive polisutredningar en misstänkt gärningsperson som var yngre än femton år (dvs inte straffmyndig, som inte kan lagföras) då polisutredningen lades ner med beslutet ”Misstänkt yngre än 15 år”.

I Brå:s statistik för åren 2000-2013 är beslutstypen ”Misstänkt yngre än 15 år” placerad i kategori ”Misstänkt person finns ej”, men det syftar på att personen inte är lagförd / åtalad för mordet. (Och egentligen att personen i fortsättningen därmed inte ska betraktas som misstänkt).
Här kan dock tilläggas att i Brå:s statistik för åren 2014-2020 är beslutstypen ”Misstänkt yngre än 15 år” placerad i kategori ”Brott med misstänkt person” (dvs de var misstänkta då polisutredningen lades ner). MEN, i den statistiken är beslutstypen ”Misstänkt yngre än 15 år” inte längre synlig, den har bakats in i beslutstypen ”Övrigt” i kategorin brott med misstänkt person.
I Brå:s statistik för 2021 har upplägget ändrats återigen, men det går vi inte närmare in på här.

Bilden överst från ”SarahRichterArt”.

Skillnader mellan ”försvunnen” och ”försvunnen”

Den lite mystiska rubriken ovan syftar på ”försvunnen” i folkbokföringsregistret* och i polisens register.

När polisen registrerar en person som ”försvunnen”…

…så brukar det vara NN:s vänner och bekanta som upplever NN som försvunnen och som har anmält det till polisen.
Det anmäls över tjugotusen försvinnanden per år i Sverige, de flesta klaras upp ganska snabbt.
Omkring ett femtiotal av de försvunna personerna hittas döda. (Dvs enstaka promille av alla anmälda försvinnanden).

I genomsnitt cirka tolv personer (per år) förblir polisiärt försvunna. För lång eller evig tid. (Exempelvis pga olycka eller brott i miljöer där kvarlevorna förblir dolda för omvärlden).

När folkbokföringen registrerar en person som ”försvunnen”…

…så är det staten som upplever NN som försvunnen. (Det behöver inte betyda att NN:s vänner och bekanta också upplever NN som försvunnen).
När Skatteverkets folkbokföringssystem upptäcker att NN inte haft nån känd hemvist minst två år i följd, då avregistreras NN från folkbokföringen genom att registreras som ”försvunnen”. NN är då inte längre folkbokförd i Sverige, men finns kvar i registret.

Det kan t.ex. handla om att NN är hemlös, eller har utvandrat utan att anmäla det till myndigheter (det kan förklara de stora variationerna mellan vissa år).
Eller att NN faktiskt har försvunnit från sina nära och kära och vänner och bekanta, och inte har hittats.

Antal personer per år som registreras som ”försvunnen” i folkbokföringsregistret varierar en del (källa SCB):

År 2021:	   97 personer.
År 2020:	1.267 personer.
År 2019:	  262 personer.
År 2018:	  793 personer.
År 2017:	1.026 personer.
År 2016:	1.248 personer.
År 2015:	1.549 personer.
År 2014:	1.188 personer.
År 2013:	1.016 personer.
År 2012:	  855 personer.
År 2011:	  556 personer.
År 2010:	4.170 personer.
År 2009:	  172 personer.
År 2008:	1.892 personer.
År 2007:	  338 personer.
År 2006:	  865 personer.
År 2005:	  820 personer.
År 2004:	  431 personer.
År 2003:	  619 personer.
År 2002:	  581 personer.
År 2001:	  340 personer.
År 2000:	  309 personer.

År 2010 genomförde Skatteverket en insats för att förbättra kvaliteten i adressuppgifterna i registret, vilket ledde till att ovanligt många personer (4.170) registrerades som försvunna det året.

År 2021 registrerades alltså bara 97 personer som försvunna. Bland dessa kan det som sagt även finnas personer som har utvandrat men som inte meddelat myndigheter.
Och troligen är ett antal av de 97 personerna även anmälda som försvunna hos polisen (omkring ett dussin, om antalet är som statistiska genomsnittet).

Mera:
– ”Sverige har 800 olösta försvinnanden (1951-2021)”.

* Folkbokföringsregistret hanteras av Skatteverket sedan 1991. Innan dess var det Svenska kyrkan som i sina kyrkböcker noterade och dokumenterade uppgifter om befolkningen.
Statistik från folkbokföringsregistret tillhandahålls av SCB.

Anm: tidigare kallades en försvunnen person för ”obefintlig” (”OB”) i folkbokföringen.

Bilden överst från ”IO-Images”.

Gärningspersoner 0-14 år: mord och mordförsök 1995-2013

Vi fortsätter syna Sveriges misshandlade officiella kriminalstatistik rörande våld bland barn. Denna gång där barn 0-14 år begått mord och mordförsök.

Statistiken för våld mellan barn åren 2014 till nutid är inte åtkomlig hos Brå*, den är dold, avhuggen, stympad, amputerad, fimpad (se diagram ovan med mord och mordförsök).

I ett tidigare inlägg framgår att antalet fall av MISSHANDEL mellan barn har ökat med över tvåtusen procent från 1980-talet fram till för cirka tio år sedan (diagram till höger). Det handlar om tusentals misshandelsfall per år.
Även där fimpades statistiken efter år 2013, liksom för statistiken över mord och mordförsök.

En del av den kraftiga ökningen misshandel mellan barn kan bero på att fler anmäler brott. Men när det gäller mord, dråp och dödlig misshandel kan vi vara hyfsat säkra på att fallen åren 2009-2013 (översta diagrammet) inte beror på ökad anmälningsbenägenhet.

Mord och mordförsök begångna av barn 0-14 år förekommer förstås i mycket mindre omfattning än misshandel mellan barn. För åren 1995 till 2013 finns det 28 fall med försök till mord eller dråp, i den officiella kriminalstatistiken. (Under första halvåret 2014 förekom även 1 sådant fall, det visas inte diagrammen på denna sida).

Samt 5 fall med mord, dråp och dödlig misshandel. (Fram till år 2018 var det 7 fall*).
Samtliga de fem mordfallen inträffade åren 2009 till 2013, och strax därefter fimpade Brå den typen av statistik:

I diagrammet ovan och överst visas antalet uppklarade mord, dråp och misshandel med dödlig utgång, samt försök till mord eller dråp, där gärningspersonen är 0-14 år. I Sverige, åren 1995 till 2013. Källa* Brå.
De två röda prickarna vid år 2001 och 1998 är mord där åklagare tjugo år senare avförde de misstänkta gärningspersonerna från polisutredningen efter massiva mediekampanjer (se sidfot).

Korrigering: under första halvåret 2014 förekom även ett fall av försök till mord eller dråp med gärningsperson 0-14 år, det framgår inte i diagrammen ovan.

För den nyfikne uppstår frågan vilka är de fem mordfallen 2009 till 2013? Vilka fem personer var det som åren 2009 till 2013 dödades av barn yngre än 15 år?

Mordet år 2011 var troligen i Ljungby där en 10-årig pojke ströp 4-årige Texas Linderot med ett hopprep.

I mordfallen år 2009, 2010 och 2012 var offret en kvinna eller flicka, och år 2013 var offret en man eller pojke. Samtliga de morden skedde UTAN användning av skjutvapen. (Det framgår i Brå:s statistik).

De flesta av de nämnda morden och de 28 mordförsöken har troligen inte publicerats i media och aldrig kommit till allmänhetens kännedom.

För de 28 fallen av försök till mord eller dråp (med gärningspersoner 0-14 år) finns följande ytterligare information (från Brå:s statistik):

1995: 1 fall, utan användning av skjutvapen.
1996: 5 fall, varav fyra utan användning av skjutvapen, och ett fall med användning av skjutvapen.
1997: 2 fall, utan användning av skjutvapen.
1998: 3 fall, utan användning av skjutvapen.
1999: 1 fall, utan användning av skjutvapen.
2000: 0 fall. (KÄNT STATISTIKFEL).
2001: 0 fall.
2002: 0 fall.
2003: 2 fall, mot man/pojke, varav ett utan och ett med användning av skjutvapen.
2004: 1 fall, mot kvinna/flicka, utan användning av skjutvapen.
2005: 1 fall, mot kvinna/flicka, utan användning av skjutvapen.
2006: 1 fall, mot man/pojke, utan användning av skjutvapen.
2007: 0 fall.
2008: 3 fall, varav två mot man/pojke utan användning av skjutvapen. Och ett fall mot kvinna/flicka MED användning av skjutvapen.
2009: 4 fall, varav ett mot kvinna/flicka utan användning av skjutvapen. Och tre mot man/pojke, varav två fall utan användning av skjutvapen och ett MED användning av skjutvapen.
2010: 0 fall.
2011: 2 fall, mot man/pojke, utan användning av skjutvapen.
2012: 1 fall, mot man/pojke, utan användning av skjutvapen.
2013: 1 fall, mot man/pojke, utan användning av skjutvapen.
2014, första halvåret: 1 fall, mot man/pojke, utan användning av skjutvapen.

Anm: Fr.o.m. år 2001 redovisar Brå även om offret var man eller kvinna. (Med man/kvinna avses även personer under 18 år, dvs barn (enligt FN:s definition).
Fr.o.m. andra halvåret år 2014 redovisar Brå inte beslutstypen ”Gärningsperson yngre än 15 år”.

Mera:
– ”Våldet mellan barn 0-14 år mörkas, har ökat flera tusen procent”. (Gäller misshandel mellan barn, INTE mord, mordförsök och dödlig misshandel).
– ”Lista: Barn som dödar”.

* Brå: Brottsförebyggande rådet, ansvarar för Sveriges officiella kriminalstatistik, på uppdrag av regeringen.

* Källa/underlag till statistiken och diagrammen ovan består av Excelfiler hos Brå, det beskrivs närmare i ett tidigare inlägg (under rubriken ”Om källorna”).

* Angående de två röda prickarna i diagrammet, och att det i perioden 1995–2018 var 7 mordfall (där det finns misstänkt gärningsperson) som sedan minskade till 5 mordfall.
De två röda prickarna är mord/dråp/dödlig misshandel där gärningspersonerna (0-14 år) cirka tjugo år senare avfördes som misstänkta.
– År 2001: saxmordfallet, den misstänkte avfördes år 2019.
– År 1998: kevinfallet, de misstänkta avfördes år 2018.

Våldet mellan barn 0-14 år mörkas, har ökat flera tusen procent

I Sveriges officiella kriminalstatistik kan medborgarna inte längre se antalet uppklarade misshandelsbrott mellan barn 0 till 14 år. De uppgifterna plockades bort efter att våldet hade ökat med tvåtusen (!) procent. Vi tar en titt.

Rubriker: Tvåtusen procents ökning. Misshandel mot barn 0-14 år där den misstänkte är 0-14 år. Misshandel mot barn 0-6 år där den misstänkte är 0-14 år. Om källorna.

Tvåtusen procents ökning

Antalet uppklarade* misshandelsbrott mellan barn i åldrarna 0 till 14 år ökade från 108 fall år 1983 till 2425 fall år 2009 (se diagram ovan). En ökning* med över 2000 procent. (1906 % per capita).

Några år senare fortsatte troligen den kraftiga ökningen, efter en nedgång fram till år 2013. Men vi vet inte säkert, eftersom Brå* slutade redovisa de uppgifterna år 2014. (Anm: det är Brå som ansvarar för den officiella kriminalstatistiken, på uppdrag av regeringen).

Så hur är det i NUTID med våldet bland dina och våra kära små barn? (Dvs fr.o.m. år 2014?)
Har misshandelsbrotten fortsatt öka mellan 0-14-åringar de senaste tio åren?
Hur är det med barns misshandel mot barn 0-6 år? Och barns misshandel mot barn 0-14 år?
Eller med andra ord: har antalet såna fall som kommer till polisens kännedom ökat de senaste tio åren? Ja, det pekar åt det hållet.

Innan ovanstående frågor besvaras mer ingående så kollar vi ett exempel på åldersfördelningen bland brottsmisstänkta barn 0-14 år. Det gäller dock samtliga brott, inte enbart barns misshandel mot barn, och uppgiften är från år 2012 (källa Brå).
Av det årets 5704 brottsmisstänkta barn i åldrarna 0-14 år så var åldersfördelningen enligt följande:

72 procent av de misstänkta gärningspersonerna var 13-14 år.
14 procent var 12 år. (=ca 800 st).
14 procent var 11 år eller yngre. (=ca 800 st).
De yngsta brottsmisstänkta var fem år gamla.

(Man får tänka på att inte jämställa så unga brottsmisstänkta med vuxna brottsmisstänkta gällande konsekvenstänk, motiv osv. Barn är ju bara barn, så att säga).
Anm: detta är enda exemplet (på åldersfördelning) som kunde hittas hos Brå.

Misshandel mot barn 0-14 år där den misstänkte är 0-14 år

Om man i nutid (år 2022) vill veta om antalet misshandel mellan barn 0-14 år har fortsatt att skena iväg uppåt eller inte, så blir det som sagt frågetecken från och med år 2014. Men sannolikt har ökningen fortsatt fram till nutid trots minskningen åren 2012-2013 (visas längre ner på denna sida).

Diagram #1 ovan: antal UPPKLARADE misshandel mot barn 0 till 14 år, där misstänkta gärningspersoner är 0 till 14 år.
Åren 1983 och 1993, källa SCB*. Åren 1995-2013 (och luckan 2014-2021), källa Brå.

Vi ser en kraftig uppgång från 1980- till 1990-talet (det rapporterades år 1994 i massmedia med viss oro*, det ansågs ”förskräckande”).
Och därefter har vi en ännu större ökning fram till omkring 2009 (som märkligt nog inte alls tycks ha omtalats i tryckt media).
Anm: mellan 1980 till 2009 ökade Sveriges folkmängd med <13 procent, det är marginellt i jämförelse med den tvåtusenprocentiga ökningen av antalet sådana fall.

Angående felet år 2000 (och eventuellt även åren 2001-2003), citat från Brå:
”Under år 2000 skedde en omläggning av de datasystem som levererar underlag till brottsstatistiken. Detta har bland annat fått konsekvenser för statistiken över uppklarade brott.”
Angående luckan utan data år 2014 och framåt, citat från Brå:
”Som ett led i att målgruppsanpassa och kvalitetssäkra produkterna i brottsstatistiken publicerar Brå från och med helåret 2014 ny statistik […] I och med revideringen utgår redovisningarna av antalet uppklarade brott respektive tekniskt uppklarade brott.”.
(Uppgiften om ”misstänkt gärningsperson <15 år” ingick i ”tekniskt uppklarade brott”, och försvann därför också, min anm).

Komplettering: även under första halvåret 2014 finns det statistik (med gärningsperson 0-14 år), det framgår inte i diagrammen på denna sida. Under första halvåret 2014 var det 506 misshandelsfall, vilket indikerar att totala antalet fall år 2014 kan varit fler än föregående år. Dvs att antalet återigen ökade, strax innan Brå / regeringen dolde den typen av statistik.

Den som är lite konspiratoriskt lagd eller har foliehatten på, kan av det ovanstående till synes stympade diagrammet få intrycket att några politiker e.dyl. har härjat i statistiksystemet för att försöka trolla bort den kraftiga våldsutvecklingen mellan barn. Förklaringen från Brå är förstås en annan* (se mer i sidfoten).

Ett sätt att få en hint om våldsutvecklingen efter år 2013 är att titta på antalet ANMÄLDA brott av den typen (dvs ännu inte handlagda/utredda brott, ingen misstänkt gärningsperson ännu):

Diagram #2: Antal ANMÄLDA brott av typen misshandel mot barn 0-14 år (gärningspersoner alla åldrar). År 1981 till 2020, källa Brå.

Hela kurvan för anmälda brott är kraftigt stigande, vid år 2013 avstannar ökningen och sjunker en aning, vilket överensstämmer med diagram #1 vid år 2013 (som gäller uppklarade brott), sedan stiger det igen. (Den lilla sänkningen år 2020 beror troligen på covid-pandemins restriktioner).

Jämförelsen av diagrammen leder till antagandet att sänkningen år 2013 i diagram #1 för uppklarade brott bara var tillfällig, och att barns våld mot barn fortsatte öka efter år 2013. Kanske till uppåt tretusen procents ökning, sedan 1980-talet.
(I det antagandet ingår även antagandet att fördelningen mellan olika åldrar bland samtliga gärningspersoner inte förändrades drastiskt efter år 2013).

Ökningen i statistiken kan som sagt bero på en kombination av att våldet mellan barn faktiskt har ökat, och att folk genom åren har blivit alltmer benägna att göra polisanmälan.

Misshandel mot barn 0-6 år där den misstänkte är 0-14 år

Nedan visas motsvarande uppgifter för brottsoffergruppen 0 till 6 år (istället för 0-14 år).

Diagram #3, ovan: antal UPPKLARADE misshandel mot barn 0 till 6 år, där misstänkta gärningspersoner var 0 till 14 år. Åren 1995 till 2013 (och luckan 2014-2021), källa Brå.

Och så jämför vi med antalet ANMÄLDA brott (ej ännu handlagda/utredda):

Diagram #4, ovan: antal ANMÄLDA brott av typen misshandel mot barn 0-6 år (gärningspersoner alla åldrar). År 1981 till 2020, källa Brå.

Trenden överensstämmer ganska bra med diagram #3, inklusive den tillfälliga dippen vid år 2013.
Så även för brottsoffergruppen 0 till 6 år verkar antalet misshandelsfall ha ökat ytterligare under de senaste tio åren.

Om källorna

Underlaget till diagrammen ovan kommer mestadels från Brå. Uppgifterna om åren 1983 och 1993 kommer från SCB via media* från 1994 (se fotnot).

Statistik över Uppklarade brott, misshandel mot barn, där antalet misstänkta gärningspersoner 0-14 år framgår, är inte särskilt lättillgängligt hos Brå. (Finns inte som diagram).
De uppgifterna ligger i 19 stycken Excel-filer*, en fil för varje år 1995 till 2013.
Anm: i Brås material är åldrarna uppdelade på 0-6 år och 7-14 år.
Anm2: där finns även data för första halvåret 2014 (är inte utsatt i diagrammen ovan). Antalet det halvåret var totalt 506, dvs mer än hälften av föregående år 2013 vilket antyder en ökning för hela år 2014.

Motsvarande statistik fr.o.m. 2014 finns också i excelfiler (”Handlagda brott”). Men där saknas alltså statistik med antalet misstänkta gärningspersoner yngre än 15 år.

Statistiken över Anmälda brott, misshandel mot barn, hittas i Brås online sökfunktion* ”Databas över anmälda brott”, där man kan välja sökkriterier och få fram en tabell med siffrorna, eller presenterat i ett diagram.
Där finns data fr.o.m. år 1981 (för brottstypen misshandel mot barn). Men det är enbart Anmälda brott, och där finns inte heller statistik över antalet misstänkta gärningspersoner 0-14 år.
Deras diagramfunktion har dock vissa brister så därför har egna diagram gjorts ovan även för anmälda brott.

* ”Uppklarat brott” innebär att det anmälda brottet har handlagts och avslutats av polisen (med eller utan misstänkt gärningsperson eller lagföring). Sedan år 2014 kallas det ”handlagt” brott.
I ovanstående fall med barns misshandel mot barn så har ärendena avslutats därför att den misstänkta gärningspersonen inte var straffbar (straffmyndig) och därmed inte kan lagföras, dvs personen var yngre än 15 år. (Ärendet har därefter övergått till sociala myndigheter).

* Brå och SCB: Statistiska centralbyrån ansvarade för Sveriges officiella kriminalstatistik fram till 1994-1995 då det övertogs av Brå, Brottsförebyggande rådet.

* Ökningen ca 2000 % åren 1983-2009 blir 1906 % per capita.

* Den stora ökningen från 1983 till 1993 rapporterades bl.a. i Expressen 1994-11-02, citat:
”Statistiska centralbyråns kriminalstatistik visar det tydligt: barn misshandlar barn. Fallen blir fler och fler. 1983 var antalet uppklarade misshandelsfall där såväl gärningsmannen som offret var under 15 år 108.
I fjol, tio år senare, var motsvarande siffra 633.
Ser man på samtliga misshandelsfall där gärningsmännen är under 15 år och offrets ålder kan vara högre, är siffrorna lika förskräckande:
1990 anmäldes 536 fall till polisen. 1993 anmäldes 1 003 fall.
– Och det enda vi kan säga med säkerhet för 1994 är att kurvan fortsätter brant uppåt, säger forskaren Torbjörn Israelsson vid SCB.”.

* Om omläggningen 2014 hos Brå:
planeringen inför den stora omläggningen inleddes troligen flera år innan det nya systemet sjösattes år 2014. Ändringarna innebar bl.a. att statistiken från och med redovisningsåret 2014 omfattar samtliga anmälda brott där ett beslut har fattats under året, istället för som tidigare ett urval av de beslutade brotten. Numera ingår även direktavskrivna brott.
Man ersatte benämningen ”uppklarade brott” med ”handlagda brott”, det kan anses tydligare eftersom uttrycket ”uppklarade brott” kan missuppfattas som ”personuppklarade brott” (att någon har lagförts).
Och man tog bort beslutstyper som exempelvis ”misstänkt <15 år”, som ingick i ”tekniskt uppklarade brott”.
Av de som före 2014 benämndes som olika typer av ”uppklarade brott” finns endast kvar ”personuppklarade brott”, som omfattar lagförda personer med minst 15 års ålder.
Nåt annat skäl att ta bort redovisningen av beslutstypen ”misstänkt <15 år” har inte framkommit.

* Excel-filer för Uppklarade brott 1995-2013 (med misstänkt gärningsperson 0-14 år):
bra.se/statistik/kriminalstatistik/handlagda-brott.html
(längst ned på sidan)
under rubriken ”Uppklarade brott, T. o. m. första halvåret 2014”.
Välj ”Tabeller – Slutlig statistik”, ”Uppklarade brott efter brottstyp och typ av beslut”.

Excelfil för första halvåret 2014, med misstänkt gärningsperson 0-14 år:
som ovan men under ”Tabeller – Preliminär statistik” (istället för Tabeller – Slutlig statistik).

* Excel-filer för Handlagda brott 2014-2020:
bra.se/statistik/kriminalstatistik/handlagda-brott.html
under rubriken ”Handlagda brott, Fr. o. m helåret 2014”.
Välj ”Tabeller – Slutlig statistik”, ”Handlagda brott efter om utredning har bedrivits eller ej och typ av beslut”.

* Brås sökfunktion ”Databas över anmälda brott”:
statistik.bra.se/solwebb/action/index

Polishändelser t.o.m. december 2021 (diagram)

Diagram ovan: antal polishändelser per månad december 2020 t.o.m. december 2021.

Mord/dråp per månad: röda fyrkanter.
Mord-/dråpförsök per månad: blåa fyrkanter.
Anträffad död per månad: svarta trekanter. Stiger kraftigt under tidig vår och planar sedan ut (självmord utgör troligen en ansenlig del av de fallen*).

Uppgifterna kommer från (svenska) polisens publicerade händelser gällande mord/dråp, mord/dråp-försök och anträffad död.
Obs att rubriceringarna är från inledningsskedet av polisens utredningar, en del av fallen kan senare fått annan rubricering (t.ex. en ”anträffad död” kanske senare visade sig vara mord, eller vice versa).

Mera:
– ”Polisens senaste mord, mordförsök och funna döda”.

* Folkhälsomyndigheten: ”Flest suicid sker på våren”.

Uppdaterad enligt ovanstående angivna månad/år.

Coronavirus bryr sig inte

Drygt 14 tusen personer har avlidit i sjukdomen covid-19 i Sverige sedan den 11 mars 2020 då det första registrerade coviddödsfallet inträffade i landet.
Bilden ovan visar antalet avlidna per dag, från mars 2020 till augusti 2021*.

De första som insjuknade* av detta coronavirus (sars-cov-2) OCH som kontaktade sjukvården OCH som testades för covid-19, var:

31 januari 2020, en kvinna i Jönköping.
26 februari 2020, en man i Göteborg.
27 februari 2020, en kvinna i Uppsala.
27 februari 2020, tre personer i Västra Götaland.
27 februari 2020, en kvinna i Stockholm.

Den första som avled* av covid-19 OCH som testades för covid-19 var:
11 mars 2020, en äldre person i Stockholm.

Det är förstås okänt hur många som i början av pandemin dog av covid-19 men som aldrig testades för covid-19 och där läkare bedömde att dödsorsaken var en annan (t.ex. på äldreboenden).

Rekordet och nuläget

Över hundra personer dog per dag när det var som värst. Rekordet är 121 personer, den 28 december 2020.

Bild ovan: antal coviddödsfall per dag omkring årsskiftet 2020/2021.

De senaste veckorna, fram till början på september 2021, har högst några enstaka personer per dag avlidit av covid-19.

Bild ovan: antal coviddödsfall per dag de senaste veckorna t.o.m. 5 september 2021.

Skräckscenario

Under sommaren har många medborgare vaccinerats. Restriktioner hävs, på virusfronten tycks det vara ganska LUGNT (september 2021). För att du inte ska somna av lugnet så kommer här ett skräckscenario:

Bild ovan: scenario, antal döda börjar stiga mycket kraftigt i kommande oktober-december när nya virusvarianter uppstår. Antalet döda blir flera tusen per dygn, förskräckligt många fler än tidigare.
Hårdare restriktioner än tidigare införs. Utegångsförbud. Inga restaurang- och krogbesök. Begränsat kollektivt resande. Inga publikhav, inga sportevenemang, inga teatrar, inga konserter. Några musiker snyftar i media.

Sådär, nu är du vaken, eller hur, och vi lämnar det hemska scenariot.
Ha en fortsatt trevlig dag, som det brukar heta.

Mera:
– Påsk, virusblame och publikhav (från april 2020).

* Diagram och de flesta uppgifter kommer från Folkhälsomyndighetens webbplats, några diagram är lätt kompletterade av mysterium24.
* Uppgiften om första avlidna kommer från Läkartidningens webbplats.

På förekommen anledning:
bör ord som covid-19, coronavirus o.dyl. inledas med liten eller stor bokstav?
Svar: liten, enligt svenska skrivregler (om ordet inte inleder en mening).

Sverige har 800 olösta försvinnanden (1951-2021)

I Sverige finns cirka åttahundra ouppklarade försvinnanden sedan 1951. Eller mer utförligt: enligt polisen/Noa* finns det t.o.m. år 2018 registrerat 767 personer som varit försvunna i mer än 60 dygn och ännu inte hittats. Det nationella registret sträcker sig fr.o.m. 1951.
Det blir i genomsnitt cirka ett dussintal olösta försvinnanden per år.

Illustrativ bild ovan: hisnande många pingviner, som liksom vi går på två ben och säkert oxå har massa olösta försvinnanden… inga jämförelser i övrigt.

I en annan rapport* uppges att det varje år görs ca tjugofemtusen(!) händelserapporter om försvinnanden i Sverige. De flesta försvunna personer hittas ganska fort.
Ca 450 försvinnanden leder till räddningsinsatser enligt LSO*. 97 procent av dem klaras upp. Av dessa anträffas ca 11 procent avlidna,
dvs ca 48 försvunna personer hittas döda (per år) av de försvinnanden som ledde till räddningsinsatser.

Med andra ord, shit happens verkligen.

Liknande saker:
– Sverige har 650 olösta mordfall (1985-2021).

Mera info:
* Försvunna personer, enligt rapporten ”Efterforskning av försvunna personer”:
”Personer kan vara försvunna av olika skäl och på olika sätt. En till synes enkel definition är komplicerad vid närmare påseende:
Försvunna personer omfattar ett flertal olika typer av försvinnanden och olika aktörer, varav vissa är nödställda medan andra inte är det. Det finns frivilliga försvinnanden där någon håller sig undan av olika skäl, det finns försvinnanden där den försvunne själv inte upplevt sig försvunnen men å andra sidan inte sett något skäl att aktivt meddela anhöriga om sin vistelseort. Ungdomar rymmer hemifrån, asylsökande går ”under jorden” och kriminella flyr utomlands. Brottsliga bortföranden förekommer, men de är mycket ovanliga. Personer med psykisk ohälsa drar sig undan för att få vara ifred och suicidala gör det för att avsluta sitt liv. Slutligen finns de fall där den försvunne är vilse och inte själv kan finna vägen till tryggheten och säkerheten.”

* Noa, enligt SVT: ”enligt polisens Nationella operativa avdelning (Noa), finns 767 personer registrerade som fortsatt försvunna efter 60 dagar, under perioden 1951-01-01—2018-12-31. Av dem är 196 st kvinnor.
440 personer som saknas har inte svenskt medborgarskap, och av dem är det troligt att majoriteten är asylsökande som avvikit frivilligt. De är alltså inte försvunna i ordets rätta bemärkelse, men det utesluter inte att de kan ha utsatts för brott.
[…]
I Sverige finns ett nationellt register med personer som varit försvunna i mer än 60 dagar och ännu inte hittats. Det innehåller cirka 800 personer. Det äldsta fallet är från 1951.”
svt.se/nyheter/… (11 sept 2019).

* Rapporten ”Efterforskning av försvunna personer”, samarbete mellan Linköpings universitet, Högskolan i Borås och Polisen:
hb.diva-portal.org/…FULLTEXT01.pdf (16 okt 2019).

* LSO: lagen om skydd mot olyckor. Enligt LSO omfattar Svenska Polisens räddningstjänstområde att ”efterforska personer som har försvunnit under sådana omständigheter att det kan befaras att det föreligger fara för deras liv eller allvarlig risk för deras hälsa”.

Pingvinbilden av ”Martin Wettstein”.