Kategoriarkiv: Läkare utan gränser

Gränslösa läkare med flera som har begått mord eller andra grova brott.

Gissa seriemördarläkaren

På översta bilden är han 15 år. Fem år senare gifte han sig, de fick fyra barn. Några år senare blev han läkare, och började så småningom ta livet av sina patienter. Gissa vem.

Harold Frederick Shipman, eller Fred Shipman. Eller ”Dr Death”.

År 1998 åkte han fast, vid 52 års ålder. År 2000 dömdes han mot sitt nekande för mord på femton patienter.
Analyser visade att de hade injicerats med dödliga doser medicinska preparat. De dödas journaluppgifter hade ändrats i efterhand för att dölja morden. Och det bevisades att han hade förfalskat patienters testamenten.

Denne Doktor Död misstänks ha mördat ytterligare ett par hundra personer under åren 1975-1998.
År 2004 begick han självmord i fängelset.

Läkaren som kidnappade prostituerad kvinna till hemlig bunker

Om ”bunkerläkaren” och hans hemliga bunker för kidnappade kvinnor och shemales. Ännu en läkare utan gränser.

Läkaren byggde en ljudisolerad bunker, dold inuti en stor ladugårdsliknande byggnad på hans gård i Skåne. Därefter drogade och kidnappade han en prostituerad kvinna i Stockholm och låste in henne i bunkern. Och våldtog henne när hon var nedsövd, enligt åklagaren.
En variant på stenåldersmannen som klubbar kvinnor och släpar hem dom till grottan, fast lite mer komplicerat.

Hovrätten dömde läkaren till 8 års fängelse för människorov. Han friades dock från åtalspunkten grov våldtäkt. I januari 2021 blev han villkorligt frigiven. Redo för nya äventyr.

Här ges en inblick i bunkern med bilder. Men först…

…en kort bakgrund

”Bunkerläkaren” utbildades på Karolinska Institutet (KI) i Stockholm. Han lär haft toppbetyg. Militärtjänst gjordes på Jägarregementet i Kiruna.

När läkaren besökte kvinnans lägenhet i Stockholm för att köpa sexuella tjänster, bjöd han på champagne och chokladdoppade jordgubbar preparerade med sömnmedel. Några av jordgubbarna var inte preparerade så att han kunde äta själv också. Deras foderblad var märkta med svart tuschpenna:

När kvinnan hade somnat satte läkaren en kateter i hennes arm för att hålla henne fortsatt nedsövd. Han placerade kvinnan i en rullstol, som han hade med sig, och förflyttade henne till sin svarta Volvo V70.

Därefter körde läkaren de 54 milen hem till sin bunker i Skåne. Vid flera tillfällen under resans gång när hon började vakna till liv, stannade läkaren och injicerade sederande medel så att hon skulle fortsätta sova.

Bunkern

Den ljudisolerade betongbunkern är placerad inuti en röd träbyggnad som ser ut som en lada eller ett slags magasin, med en svart port och två garagedörrar.
Den svarta ”porten” är dock fejkad. Liksom den ena garagedörren som egentligen döljer en liten insynsskyddad ”rastgård” på 3×7 meter och tre meter hög inhägnad. Bilder nedan:

Bunkern har krävt mycket planering och flera års jobb för denna läkare att bygga. Han har installerat el, vatten och avlopp. Bunkerns ventilationssystem är dimensionerat för sju personer. I läkarens beräkningar för ventilationen har han noterat att det finns kapacitet för:
”3 escorts, 3 shemales, jag”. Det vill säga tre prostituerade, tre transsexuella, samt läkaren själv.

Bunkern är ca 60 kvadratmeter, har 35 cm tjocka betongväggar och är placerad inuti träbyggnadens ”maskinhall”. Träbyggnaden är totalt ca 160 kvm.

Efter att ha passerat två dörrar in i träbyggnaden till ”maskinhallen”, så kommer man in i bunkern via en sluss bestående av tre dörrar: först två dörrar (dubbel dörr), och därefter ännu en dörr.

Samtliga dörrar är kraftiga säkerhetsdörrar av metall. Dörrarna har fem kraftiga låskolvar vardera. På utsidan av slussdörrarna finns nyckelhål, på insidan även kodlås på två av dörrarna.
Man måste alltså passera fem dörrar för att komma in i bunkern.

På planritningen nedan markeras bunkern med fet linje:

Bild ovan: sydöstra delen av bunkern inne i ”maskinhallen”. Avståndet mellan ytterväggen och bunkerväggen är ca 60 cm.

Bild ovan: utrymmet mellan bunkerväggen och ytterväggen. I utrymmet står diverse byggmaterial. Här går man för att komma till den lilla ”rastgården” vid träbyggnadens norra del.

Bild ovan: gången som leder till ingången till bunkern. Rakt fram till höger ser man dörren som leder in i bunkerns sluss.

Bild ovan: sett inifrån bunkern ut genom slussen. Bilden visar de två metalldörrarna med kodlås på insidan samt bunkerns yttre dörr. (Slussens innersta dörr med sitt kodlås syns till höger).

Bild ovan: toaletten i östra delen av bunkern. Toalett och tvättställ är inkopplade och fungerar.

Bild ovan: östra delen av bunkern. Denna del har en viss möblering: säng, bord, stolar, kyl/frys. Diskbänk skymtar till vänster.

Bild ovan: östra delen, diskbänken. I bild syns även dörr mot slussen/utgången.

Bild ovan: västra delen är mindre färdig än den östra.

Bild ovan: västra delen, pågående byggnation av dusch och toalett.

Ovan: mellan ytterväggen och bunkern i träbyggnadens nordvästra hörn står ventilationsanläggningen som förser bunkern med frisk luft för sju personer.

Citerat ur domen

I tingsrättens dom förklaras hur det gick till när den 38-åriga läkaren träffade prostituerade kvinnor:

”förutom A träffade han en kvinna i Oslo som han köpte sex av. Han träffade även en kvinna i Köpenhamn men det var inte rätt tillfälle eller rätt kvinna. Han var en flitig surfare på olika eskortsidor och den 5 september fick han träff på en av A:s annonser. Han tyckte att A såg fantastisk ut med perfekta mått, men det som tilltalade honom mest var A:s beskrivning av sig själv eftersom han uppfattade att hon skiljde sig från mängden.”

Anledningen till att läkaren sökte sig till prostituerade var enligt honom att han upplevde samhörighet med dem. Ur tr-domen:
”I hans föreställningsvärld hade han tänkt att en prostituerad kvinna levde i samma utanförskap som han själv. Att valet föll på prostituerade kvinnor var därför inte en tillfällighet.”

Läkaren lär också sagt, att om den kidnappade kvinnan ”bara fick en chans att umgås med honom så skulle hon vilja vara hans livspartner”.



Mera:

– Den nämnda kvinnan har publicerat en bok om händelserna: ”I bunkerläkarens våld – Den sanna historien bakom rubrikerna”. (Under pseudonymen Isabel Eriksson).

– Kvinnan kan vara tacksam över att läkaren inte råkade ut för t.ex. en dödlig trafikolycka medan hon satt inlåst i bunkern. Det var ljudisolerat, ljustätt, och låst. Hon kunde ha svultit ihjäl. Eller kanske kvävts om ventilationsanläggningen hade fallerat.

– ”Bunkerhuset” är beläget i nordöstra Skåne, vid Knislinge några mil från Kristianstad. Det såldes år 2018, två år efter domen.


Uppdaterad 2021.

Den tredje läkaren i ”koffertmordet”

Det kan ha varit en tredje läkare involverad i styckningen av Margareta af Forselles. Det hävdar en person med insyn och som ägnat tusentals timmar åt fallet.

I det s.k. koffertmordet i Göteborg 1969 blev MaF (Margareta af Forselles) styckad av en läkare. Läkaren, kallad ”Ajten”, dömdes dock inte eftersom han dog kort tid innan sanningen uppdagades (bl.a. via hans egna föräldrar) cirka två år efter mordet.

Den läkarkollega/festpartner, här kallad läkareGB, som befann sig hos Ajten kvällen MaF mördades, nekade till inblandning. Han hade dock känt till mordet och styckningen men hållit tyst.

Följande (nya) uppgifter kommer från en person som vi kan kalla källaX:

  • Ajtens kollega läkareGB blev chockad av mordet och åkte hem till Stockholm. Samtidigt anlände den tredje läkaren, här kallad läkareHG, till kollegan Ajten i Göteborg. LäkareHG medverkade sedan vid styckningen av MaF.
    .
  • Tjugo år tidigare hade läkareHG haft MaF som hembiträde, när hon var 17 år och gravid.
    .
  • LäkareHG var från Stockholm där han jobbade på Karolinska sjukhuset. Han var patolog och hudläkare, men även narkoman. Drev också en privatpraktik. Hans extraknäck var illegala aborter.
    .
  • LäkareHG förekom aldrig i polisutredningen. Han tog sitt liv 1970-02-17, ett halvår efter mordet.

Enligt källaX lär det finnas fler uppgifter som pekar i samma riktning gällande den tredje läkaren, bl.a. uppgifter från en kriminalkommisarie som deltog i utredningen.



Mer om fallet:
– Läkaren gifte sig efter styckningen.
– Mordet på Margareta af Forselles, ”Koffertmordet”.

Läkaren gifte sig efter styckningen

Läkaren eller ”koffertmördaren” tycks inte ha störts nämnvärt av sin bestialiska hantering. Fem månader senare gifte han sig, och bosatte sig en halvmil från brottsplatsen.

Läkaren som styckade den prostituerade Margareta af Forselles och dumpade henne i resväskor i havet, var 32 år gammal när det skedde (född 1937-02-20). Vi kan kalla honom för S.A.
Styckningen ägde rum i SA:s lägenhet på Kungshöjdsgatan i Göteborg natten mellan söndag-måndag den 6-7 juli 1969.

Den manlige läkarkollegan som också befann sig i SA:s lägenhet på mordnatten lär varit på besök från Stockholm*.

Kungshöjdsgatan i Göteborg (nutid).

Giftermål strax före nyårsafton 1969

Lördagen den 27 december 1969 – drygt fem månader efter mordet – gifte sig SA med en kvinna, som vi kan kalla Barbro. Hon var två år yngre (född 1939-10-28) än SA.

Bröllopet ägde alltså rum fyra månader efter att den första resväskan (av två) innehållande en del av Margaretas kvarlevor hade hittats i havet vid Gåsö (augusti 1969).

Efter det fyndet hade SA ringt till sina föräldrar och erkänt att det var han som hade dumpat Margareta i havet. Föräldrarna, som då var 63 respektive 70 år, hade sagt till SA att han skulle kontakta polisen.
Men istället gifte han sig. Och föräldrarna höll tyst om SA:s erkännande.

SA och Barbro bosatte sig på Lyrfågelgatan i Göteborg, cirka en halvmil från brottsplatsen.

Karta ovan: 1=Biljardhallen och puben på Andra Långgatan. 2=Kungshöjdsgatan. 3=Lyrfågelgatan. Det är ca en halvmil mellan 2 och 3.

SA:s läkarkollega Bo Martin

En av SA:s läkarkollegor var Bo Martin, en på 1970-talet känd radioprofil. Han var ”radiodoktor” 1971-1979, och gav ut flera böcker under åttiotalet. Bo Martin föddes utanför Örebro, mitt emellan Stockholm och Göteborg.

I januari 1971 blev Bo Martin radiodoktor och hans röst kunde höras uti stugorna runtom i landet.
Tre månader senare dog SA av en överdos (april 1971).
Ytterligare några månader senare påträffades de resterande kvarlevorna av Margareta i en resväska i havet vid Gåsö (augusti 1971). Två år efter att styckningen hade ägt rum.

Kort tid därefter bröt SA:s föräldrar sin två år långa tystnad och berättade för polisen att deras son var ”koffertmördaren”.

Bo störd av SA:s kvinnor

Tio år tidigare – under studietiden kring slutet på femtiotalet – var Bo Martin och SA kurskamrater i Göteborg och hade rum intill varandra. Bo Martin lär ha klagat över att han ibland hade svårt att sova på grund av ”nattliga ljud på andra sidan väggen”, när SA ”smugit in kvinnor på sitt rum”.

Uppgiften om Bo och SA:s kvinnor på rummet berättas av en annan kurskamrat – läkaren Nils Eriksson* – som på Internet offentliggjort 160 sidor texter med minnen från sin tid som medicinstuderande, varav endast en liten del handlar om SA. Nils beskrivning är inte känslomässig, han konstaterar bara torrt att SA tyvärr blev koffertmördare.

Bo:s berättelse om SA

1969 hade SA, Nils Eriksson och Bo Martin varit bekanta i minst tio år. Nils återger vad Bo Martin berättat för honom om SA och mordet på Margareta. (Anm: SA kallades ”Ajten” av kurskamraterna, och ”Bosse” är Bo Martin). Ur Nils Erikssons texter*, sidan 18:

”Av kamraterna i vår skrivgrupp blir Jallis senare anestesiolog och ambulansläkare. Bosse blir allmänläkare och radiodoktor och Ajten någon sorts societetsläkare. Dessutom kommer han tyvärr att bli koffertmördare.
Flera år senare berättar Bosse:
”Ajten skötte min mottagning en tid medan jag hade semester. När jag kom tillbaka berättade Ajten att han varit tvungen skaffa helt ny inredning i sin bil, en Volvo P1800. En katt hade rivit sönder klädseln, sade han. Året därpå såg jag på förstasidan i GT bilden av en kvinna, Margareta af Forselles, som jag hade haft som patient på Nordhemspolikliniken. Hon hade hittats styckad, liggande i en resväska utanför Gåsö. Alltså den ö där Ajten har bott. Så småningom framkom det att resväskan tillhörde Ajten. Bosse förstod då att Ajtens motiv för att byta inredning i Volvon var, att det fanns blod från den mördade kvinnan på klädseln.”

I april 1971, då jag arbetade på Sahlgrenska sjukhuset, kom ambulansen till akutmottagningen med Ajten. Han var död av en överdos knark. Det hann inte bli någon rättegång. Mordet är beskrivet på Wikipedia under rubriken Koffertmordet.”

Utifrån Nils berättelse gällande Bo Martins mottagning, semester och SA:s (”Ajten”) utbytta bilklädsel, tycks det åtminstone inte varit Bo Martin som var läkarkollegan i SA:s lägenhet den 6-7 juli 1969. Vem denne kollega var är inte offentliggjort.

Märkligt bröllop

Man kan undra hur bröllopet gestaltade sig för läkaren SA, hustrun Barbro, SA:s föräldrar med flera, som då alla visste eller anade att brudgummen SA varit involverad i det brott som omtalades så flitigt i massmedia.

En tid före bröllopet hade SA erkänt inför sina föräldrar. Och på mordkvällen hade SA sagt i telefon till sin blivande hustru Barbro att han hade en död kvinna i lägenheten. Barbro hade betraktat det som fantasier, troligen ville hon inte heller att något skulle störa bröllopsplanerna.

Sanningen delvis dold

SA tycks inte gjort sitt bästa för att dölja sitt brott:
han berättade både för föräldrarna, för en svåger, och för sin blivande hustru, enligt deras senare vittnesmål till polisen (efter att samtliga hållit tyst i två år).

Enligt föräldrarna hade SA sagt att han ”blivit tvingad att ta hand om kroppen”, och han hade försäkrat att han inte hade mördat Margareta.
Enligt ”svågerns” uppgift till polisen hade SA sagt något liknande till honom, och att det var SA:s läkarkollega som hade dödat henne.
Läkarkollegan uppgav för polisen att SA bett om hjälp att föra bort liket, men kollegan hade vägrat och åkt hem till Stockholm.

Exakt vad som hände och hur dessa människor tänkte lär man knappast få reda på.
Läkaren SA avled 1971. Förundersökningen lades ned. SA:s föräldrar är borta sedan länge, mamman avled 1973 bara två år efter att SA gått bort. Pappan dog 1993.
Hustrun ”Barbro” tycks finnas kvar i livet, hon gifte om sig några år efter SA:s död.
Läkarkollegan som också var i lägenheten på mordnatten vet vi för tillfället inget mera om. Inte heller svågern som också kände till mordet.



Mera:
– Mordet på Margareta af Forselles, ”Koffertmordet”.


*Källor:
– Att SA gifte sig 1969, m.m: Sveriges dödbok, Sveriges befolkning.
– Att läkarkollegan var från Stockholm: bok ”Brott vi minns”, Stawreberg, sid 50.

– Kurskamraten och läkaren Nils Erikssons texter: ”Medicinare” (pdf-fil. Skapad 2012).

Mordet på Margareta af Forselles, ”Koffertmordet”

Två styckande läkare figurerade i Catrine da Costa-fallet. Även i fallet Margareta af Forselles – ”koffertmordet” i Göteborg – var det med stor sannolikhet läkare som stod för styckningen. Fallet anses vara polisiärt uppklarat.

I juli 1969 blev den 37-åriga prostituerade Margareta af Forselles kvävd till döds, styckad och dumpad i två koffertar (resväskor) i havet vid Gåsö utanför Lysekil, några mil utanför Göteborg.

Ytterligare ett obehagligt faktum är att flera personer visste vem som låg bakom Margaretas död, men de hörde inte av sig till polisen förrän flera år senare när det började brännas.

Margareta var gift med den finske greven Bengt af Forselles, båda var alkoholiserade och tycks haft dålig ekonomi. På kvällen den 6 juli försvann Margareta efter att ha lämnat puben Sjöboden på Andra Långgatan i Göteborg. Hon hade gått ut för att ta en nypa luft, paret skulle därefter träffas på ett diskotek.
Den 10 juli anmälde maken henne som försvunnen. Anledningen till makens dröjsmål var att hon vid tidigare tillfällen hade försvunnit och återkommit.

Puben Sjöboden på Andra Långgatan i Göteborg.

Första fyndet

En månad senare, den 7 augusti, råkade några dykare i båt på väg till jobb få syn på en rutmönstrad resväska som flöt omkring på havet vid Gåsö.

Kring väskan fanns en kätting som var fäst med nylonlina. Inuti väskan fanns en bål från kvinna, inlindad i tidningssidor från bl.a. Göteborgsposten med senaste datering den 6 juli 1969, dvs samma datum som Margareta hade försvunnit en månad tidigare.

Man kunde inte säkert identifiera kvarlevorna i detta första fynd, men rättsläkare konstaterade att styckningen hade utförts av någon som var insatt i anatomi.

Utifrån uppskattad ålder, ett ärr vid naveln samt makens anmälan om Margaretas försvinnande, antog polisen att det var Margaretas kvarlevor som hittats vid Gåsö.
En vecka efter första fyndet, den 15 augusti, publicerades en efterlysning av Margareta med hennes bild och följande beskrivning:
”Den saknade kvinnan är 160 cm lång med ordinär, möjligen något spenslig kroppsbyggnad, svart, långt hår, gröna ögon, något buskiga svarta ögonbryn, rak, möjligen konkav näsa, samt protes i över- och underkäke.”

Hett tips, två år senare

Först två år senare, den 11 augusti 1971, fick polisen ett hett tips gällande en 34-årig läkare (född 1937) som kom från en gammal känd Gåsöfamilj (ön vid fyndplatsen). Den läkaren hade sin praktik i Göteborg och han brukade enligt tipsaren träffa prostituerade kvinnor. Läkaren hade dött av en överdos alkohol och tabletter i april samma år (dvs knappt två är efter Margaretas död).
Tipset stämde med rättsläkarens tidigare utlåtande att styckaren var insatt i anatomi.

Dagen efter tipset, den 12 augusti 1971, råkade en fiskare vid Gåsö göra ytterligare fynd som ledde till att man hittade Margaretas övriga kvarlevor och resterna av en andra resväska. Därmed kunde man med säkerhet identifiera den hittade kroppen som Margareta af Forselles.

Läkarens föräldrar träder fram och vittnar

En vecka efter de slutliga fynden i augusti 1971, två år efter försvinnandet, kontaktades polisen av föräldrarna till den avlidne läkaren. De uppgav att de hela tiden vetat om att sonen varit inblandad i mordet. Han hade besökt Gåsö fyra dagar efter Margaretas försvinnande, haft med sig två resväskor som han tagit med sig ut i sin segelbåt. När han kom tillbaka från segelturen var resväskorna borta.

Och efter att den första resväskan hade hittats en månad senare hade läkarsonen ringt till sina föräldrar och erkänt. Ur ”Brott vi minns”, Stawreberg, sida 50 (min fetstil):

Under mötet med läkarens föräldrar, som var fyllt av starka känslor från föräldrarnas sida, kom det fram att sonen besökt Gåsö fyra dagar efter Margareta af Forselles försvinnande. Han hade med sig två resväskor som han utan kommentarer hade lagt i sin segelbåt innan han seglat iväg.
När han kommit tillbaka till föräldrahemmet var väskorna försvunna. Han hade tvättat sina händer med kommentaren ”Nu tvår jag mina händer som Pontius Pilatus”, men inte förklarat närmare vad han menat.
Föräldrarna sa att de hela tiden vetat om att sonen varit inblandad i mordet, eftersom han redan när den första resväskan hittats, hade ringt hem och berättat att han blivit tvingad att ta hand om kroppen. Sonen hade dock försäkrat att han inte mördat kvinnan, men föräldrarna uppmanade honom ändå att kontakta polisen, något som han aldrig gjorde.

Min anm: kommentaren som läkaren lär ha fällt inför föräldrarna, ”Nu tvår jag mina händer som Pontius Pilatus”, syftade troligen på att Pilatus enligt myten sägs ha tvättat sina händer när han sände Jesus till döden.

Fler vittnen

Efter att läkarens föräldrar trätt fram efter två års tystnad kunde polis få fram ytterligare vittnesmål:

  • En kollega, som varit i läkarens lägenhet i Göteborg när Margareta dog. De hade varit berusade. Kollegan uppgav att läkaren senare i telefon berättat om hur han styckat Margareta i badkaret.
  • Läkarens hustru, som varit bortrest kvällen då Margareta försvann men som hade talat med honom i telefon den kvällen. Han hade då sagt att han hade en död kvinna i lägenheten, men hustrun hade uppfattat det som fyllesnack och fantasier.
  • Läkarens svåger, som hela tiden vetat att Margareta varit i läkarens lägenhet. Enligt svågern hade läkaren berättat att det var kollegan som dödade henne.

Utredningen lades ned

Att Margareta dött genom kvävning kunde bevisas, det var ingen naturlig död, ”andningsvägarna har blockerats utifrån”, kvävningen har skett ”med någons handaverkan”. Men det kunde inte fastställas hur det gått till, om det var mord eller exempelvis en sexlek, s.k. strypsex*.

Enligt rättsläkare visade styckningen på olika beteenden, dvs den kan ha utförts av två personer: ”T.ex. höger lårben är inte avskiljt från underbenet som vänster lårben är, etc.”

Den misstänkte gärningsmannen – läkaren – var avliden. Kollegan uppgav att det var läkaren som var gärningsmannen. Svågern uppgav att läkaren sagt att det var kollegan som dödat Margareta. Ord stod mot ord.

Man kunde inte avgöra vem som utfört kvävningen, om det var läkaren eller kollegan. Förundersökningen lades därför ned den 28 januari 1972. Margaretas man överklagade nedläggningsbeslutet två gånger utan framgång. Ärendet anses polisiärt avklarat.



Mera:
– Läkaren gifte sig efter styckningen.


*Källor: bok ”Brott vi minns”, Anna-Maria Stawreberg, 2010.
Om koffertmordet: Wikipedia.
Om strypsex: – erotic asphyxiation.

Bevisningen mot ’Obducenten’ och ’Allmänläkaren’

Bevisningen m.m. från 1988 redovisas här.

Ingen av de två läkarna dömdes för brott. Däremot ansåg tingsrätten det vara ställt utom rimligt tvivel att de hade styckat Catrine da Costa, men det brottet var preskriberat.

Skälet till att de friades gällande mord var bl.a. att tingsrätten inte utom rimligt tvivel kunde fastställa att Catrine hade bragts om livet, den exakta dödsorsaken kunde inte fastställas.
MEN även om tingsrätten hade kunnat dra slutsatsen att Catrine bragts om livet så skulle man ändå ha friat dem, därför att det var flera (två) gärningsmän, en inte unik situation i rättshistorien. (Se mer under ’Citat ur domen’ nedan).

Anm: förutom att Obducenten och Allmänläkaren var åtalade för mord, alternativt grov misshandel och grovt vållande till annans död, så var även Allmänläkaren åtalad för grov otukt med barn och grovt sexuellt utnyttjande av underårig (sin dotter). Och Obducenten var även åtalad för misshandel (strypgrepp på en kvinna hösten 1983).

Vittnesbevisningen m.m:

  • Fotohandlarkvinnans berättelse om fotografiernas inlämnande (bilder med en styckad kropp).
  • Fotohandlarmannens berättelse om fotografiernas inlämnande.
  • En kund i fotobutiken,  befann sig där då fotohandlarparet reagerade över nämnda fotografier.
  • Dagboksvittnet, vännen som Catrine da Costa hade berättat för om sin samvaro med två läkare och den enes dotter.
  • Dotterns märkliga uppträdande, bevittnat av flera personer, bl.a. personal på daghemmet och personal/utredare på sjukhus.
  • Dotterns mamma, vittnade om Allmänläkaren (hennes make) och Obducenten.
  • Rättsläkaren som obducerade Catrine och som bedömde att styckningen var av offensiv och sexualsadistisk karaktär, och att gärningsmannen/männen haft allmänna kunskaper i kirurgi och ortopedi och specialkunskaper i anatomi och obduktionsteknik.
  • En polis som sett Obducenten och Catrine tillsammans i tunnelbanan våren 1984.
  • Ett femtiotal prostituerade kvinnor identifierade Obducenten och uppgav att de träffat denne på Malmskillnadsgatan. Av dessa hade 23 kvinnor haft sexuella kontakter med Obducenten. Ytterligare 80 kvinnor ”trodde” sig känna igen Obducenten. (Fotovisning företogs med 130 kvinnor, de flesta fick titta i ett album med 13 kända ”torskar”. Totalt hörde polisen 188 kvinnor från Malmskillnadsgatan).
  • En botaniker, som bedömde att säckarna vid fyndplats 2 (den 7 aug 1984) hade placerats där två månader tidigare plus/minus högst två veckor. (Se ”Citat ur domen”).
  • Tre sakkunniga: en rättsläkare, en läkare, samt chefen för tekniska roteln. Deras utlåtande bedömdes av tingrätten ge stöd för att styckningen ”inte helt igenom kunnat utföras av lekmän” (Se Citat ur domen nedan). Tingsrätten hade då även beaktat Socialstyrelsens utlåtande som till vissa delar skilde sig från övriga sakkunniga.
  • En djurskötare på rättsläkarstationen, samt en rättsläkare och dennes hustru, hade sett en obehörig – Obducenten – vid djuravdelningen, på annandag pingst (11 juni).
  • En kvinna som sett två män med en barnvagn och ett litet barn gå in i en byggnad en bit från rättsläkarstationen, sannolikt på annandag pingst 1984. Hon pekade ut läkarna som de män hon sett.
  • En kvinna som sett Obducenten tillsammans med Catrine i Gamla Stan 1982.
  • ……….

OBS: tingsrätten bortsåg från de två sista vittnena i ovanstående lista (som hade sett de två läkarna med barnvagn vid rättsläkarstation, samt i Gamla Stan 1982).
De tillmättes inte någon betydelse vid tingsrättens prövning av målet. (Sid 64 och 61 i domen juli 1988).

Forts följer…………

Citat ur domen 1988:

Senast möjliga dag då Catrine dog, enligt tingsrätten, sid 59:

”Enligt tingsrättens mening kan [Botanikerns] vittnesmål läggas till grund för den bedömningen att Catrine da Costa dött senast den 21 juni 1984.”

Ang. kunden i fotobutiken, sid 59:

”Makarnas berättelse om denna händelse vinner sådant stöd av vad vittnet [Kund i fotobutiken] uppgett att tingsrätten finner styrkt att händelsen verkligen inträffat. Genom [Kundens] uppgifter har tidpunkten för händelsen kunnat bestämmas till den 21 juni 1984.”

Notera att tingsrätten var öppna för möjligheten att Catrine dog senare än åklagarens beskrivning, så sent som den 21 juni 1984.

Att styckningen inte helt igenom kunnat utföras av lekmän, sid 61:

”Det redovisade materialet utgör emellertid enligt tingsrättens mening ett starkt stöd för att styckningen inte helt igenom kunnat utföras av lekmän och för att det vid styckningen har brukats sådana eggverktyg son brukar användas vid obduktioner. Härtill kommer att makarna Schröders vittnesmål talar för att den styckning som de sett bilder av hade skett i sjukhusmiljö.”

Ang. de två läkarnas skuld gällande styckning, sid 64:

”Vid en samlad bedömning av det upptagna – främst [Fotohandlarparets] berättelse om fotografiernas inlämnande, Catrine da Costas egna uppgifter till [Dagboksvittnet] om sin samvaro med två läkare och den enes dotter, samt [Dotterns] uppträdande – finner tingsrätten, att det är ställt utom allt rimligt tvivel att de båda läkare och den lilla flicka, som Catrine da Costa talat om med [Dagboksvittnet], är identiska med [Obducenten], [Allmänläkaren] och [Dottern] samt att [Obducenten] och [Allmänläkaren] tillsammans och i närvaro av [Dottern] styckat Catrine da Costas kropp under pingsthelgen 1984 eller i anslutning till denna helg.”

Avslutande formulering ang. styckningen, sid 67:

”För fullständighetens skull bör läggas till att [Obducentens] och [Allmänläkarens] styckning av Catrine da Costes kropp är att betrakta som brott mot griftefrid. Åklagaren har emellertid inte väckt åtal för denne gärning, för vilken preskription inträdde sommaren 1986.”

Motiveringen för frikännande gällande mord, sid 66-67 (min fetstil):

”Många omständigheter talar alltså starkt för att Catrine da Costa blev bragd om livet genom brott, som är att bedöma som mord, eller genom brott, som är att bedöma som grov misshandel och grovt vållande till annans död. Emellertid kan enligt tingsrättens mening utredningen härom i målet inte sägas ha nått så långt att den saken kan sägas vara ställd utom varje rimligt tvivel. Redan detta gör att [Obducenten] och [Allmänläkaren] inte kan fällas till ansvar i målet för de gärningar som avses med åtalspunkten 2.

Det bör emellertid anmärkas att, även om tingsrätten på grundval av föreliggande utredning i målet skulle ansett sig ha kunnat dra slutsatsen att Catrine da Costa bragts om livet, så hade den utredningen inte gett tingsrätten tillräckligt underlag för ståndpunkttagande att det skulle vara ställt utom allt rimligt tvivel att den påstådda gärningen (alt. gärningarna) utförts gemensamt och i samråd mellan [Obducenten] och [Allmänläkaren] eller av den ene av dem. Det är följden av att två personer är inblandade. Även om det alltså i målet skulle ha utretts att Catrine da Costa bragts om livet, så skulle tingsrätten haft att frikänna dem. Åtalet i dess helhet skall således lämnas utan bifall.”

Övrigt: Sagt och gjort av Obducenten (ej bevisning)

  • Obducenten antog att Catrin dog den 10 juni:
    ”Det är ytterst rimligt att anta att da Costas död inträffat under söndagen den 10 juni, då det överensstämmer väl med total avsaknad av vittnesuppgifter efter kl. 10.30 den 10 juni 1984 samt vidare den påvisade låga koncentrationen av heroin i kroppen och uppgiften om da Costas heroininjicering hos arkitekt A. Det är [Obducentens] uppfattning.” (Gedda, sid 126-127).
  • Obducenten hade frågat sin svärmor om hon ville att hennes dotter skulle kremeras ”vid sidan om”, på rättsläkarstation. Obducenten närvarade inte heller vid jordfästningen. Anm: obducentens fru hade hittats hängd, han hade misstänkts för mord.
    (Fingerade namn: Ann-Britt=svärmor, Anne-Catherine=Obducentens fru):
    ”Därefter gick det inte lång tid innan hon kremerades. Det var Obducenten som ordnade med kremeringen.
    – Han frågade om han skulle fixa det ”vid sidan om”, säger Ann-Britt. På rättsläkarstationen alltså. Men då satte jag mig emot. Jag blev arg och sa: Hon är ingen hund! Så gick Anne-Catherines pappa och hennes bror och ordnade med jordfästning.
    Platsen bestämdes av Obducenten. Det blev S :t Botvids kapell i Huddinge söder om Stockholm. Där spreds Anne-Catherines aska, i minneslunden.
    – Hade ni någon anknytning dit?
    – Nej, men hans mamma bodde i närheten.
    – Var närheten till hans mamma avgörande?
    – Så uppfattade jag det.
    – Var han med vid jordfästningen?
    – Nej. Han tyckte visst inte om kyrkan, som institution, han hade planer på att bli buddist eller något. Men jag reagerade inte. Jag hade slutat reagera vid det laget.” (Borgnäs, sid 255-256).
  • Obducenten övertygad om att Allmänläkaren hade styckat Catrine:
    ”Obducenten uppgav i de första förhören att han, utifrån Barnets uppgifter, var övertygad om att Allmänläkaren var skyldig till styckningen av da Costa.”
    /…/
    H sa då att Obducenten uppenbarligen var övertygad om att Allmänläkaren på något sätt
    hade varit med vid styckningen, och Obducenten menade att detta var hans uppfattning utifrån två saker. Den ena var att det i Barnets berättelse hade framkommit alldeles för mycket för att hon skulle ha varit sinnessjuk eller påverkad av någon annan. Han trodde att det funnits något i berättelsen som faktiskt stämt. Det andra var att Allmänläkaren under detta förhör inte haft någon som helst rimlig förklaring, eller ens försökt prestera en tänkbar situation eller händelse som kunnat förklara vad som hade kunnat ge upphov till det som Barnet senare berättat. Han menade att det verkade som det hela inte tycktes bekomma Allmänläkaren.” (Styrlin-Nyberg)
  • ………

Sagt och gjort av Allmänläkaren:

…… Forts. följer …..

Info

  • Fotohandlarparet = makarna som drev den fotobutik i Solna där film med bilder föreställande en styckad kropp enligt uppgift lämnats in av Allmänläkaren för framkallning.
  • Dagboksvittnet = Kvinna som varit bekant med Catrine i 8-9 år (sedan 1975-76) och som förde dagbok.
  • Dottern = ’Allmänläkarens’ dotter, som var 1,5 år då Catrine hittades död.



Anm: de flesta namn utom Catrines är anonymiserade.