Uttrycket ”globala temperaturen”, eller: globala årsmedeltemperaturen, förekommer ofta när det talas om klimatförändringarna och den globala uppvärmningen.
Men hur mäts globala temperaturen? Finns det en jättestor febertermometer uppstoppad i Moder Jords globala mun, armhåla eller bak? Självklart inte, det var en silly fråga.
Att beräkna / uppskatta jordens nutida globala temperatur är ingen trivial uppgift. Det finns ett antal organisationer eller institut världen över som ägnar sig åt detta. Varje organisation samlar årligen in stora mängder data, utför sina beräkningar och presenterar sin variant av den globala årsmedeltemperaturen. Några exempel på såna organisationer* är NASA GISS (USA), Berkeley Earth (USA), Copernicus Climate (EU), CRU (Storbritannien), JMA (Japan), NOAA (USA).
Varje sådan aktör bearbetar data från tusentals eller tiotusentals lokala mätstationer jorden runt, på land och på hav, det handlar om miljontals temperaturvärden. Exempel:
NASA GISS använder data från 6.300 mätstationer, plus observationer från fartyg, bojar m.m*
Berkeley Earth hämtar data från 20.000 mätstationer, plus observationer från fartyg, bojar m.m*
I slutändan kommer de olika aktörerna fram till nästan samma värden på de nutida globala årsmedeltemperaturerna:
Bild: skillnader mellan olika aktörers beräknade globala årsmedeltemperaturer för åren 1860 till 2018.
Ju äldre temperaturer desto större skillnader mellan olika aktörer. Under senare hälften av 1900-talet blir de mer samstämmiga.
Jordens nutida globala uppvärmning kan alltså åskådliggöras så här:
Bild: diagram från NASA*, globala årsmedeltemperaturen åren 1880 till 2020 (som avvikelse från globala medeltemperaturen åren 1951-1980).
De senaste hundra åren har globala årsmedeltemperaturen ökat med drygt en grad Celsius.
Längre tillbaka än omkring 1850-talet kan den globala temperaturen inte beräknas i mer seriösa sammanhang, eftersom underlaget från äldre tider är för osäkert och inte tillräckligt omfattande.
Klimatförändringar är ett faktum, men det förekommer en del vilseledanden i den allmänna rapporteringen. I syfte att skrämmas eller av okunskap. Exempelvis häromdan skrev SVT m.fl. om en rapport från FN:s klimatpanel IPCC. Svt.se presenterar följande alarmistiska och till synes säkra uppgifter: ”FN:s klimatpanel: Så här varmt har det inte varit på 100.000 år”. (svt.se, 9 aug. 2021).
Men, SVT döljer för läsarna att den uppgiften klassas som ”medium confidence”*.
Dvs FN IPCC bedömer själva att det egentligen är en osäker uppgift, att den bara med femtio procents säkerhet anses korrekt. Det kan alltså lika gärna vara en felaktig uppgift. (Se skärmbild nedan under ”Mera”).
Rapporten från FN IPCC består av nästan fyratusen sidor. Klassningen ”medium confidence” förekommer nästan tvåtusen gånger (1913 st) i den rapporten. Och ”low confidence” förekommer på 1356 ställen i rapporten.
Totalt så finns det fler av osäker art (3277 st) än mer säker (2797 st)* i den rapporten.
Man bör alltså vara uppmärksam på att många TILL SYNES säkra påståenden i FN-rapporten faktiskt åtföljs av t.ex. parentesen ”(medium confidence)” eller ”(low confidence)”, eller av en liten fotnot där osäkerheten framträder.
Med andra ord så fungerar det ofta enligt följande i FN-panelens rapporter:
”PÅSTÅENDE, FRAMSTÅR SOM FASTSTÄLLT FAKTA [+eventuellt tillägg], åtföljt av en kort parentes som upphäver eller försvagar påståendet och tillägget”.
Dvs som i följande exempel, något tillspetsat:
”The moon is made of cheese [Parmesan cheese] (not).”
(månen är gjord av parmesanost… inte).
Eller varför inte som i denna välkända scen: Borat – Not Joke (full scene). ”THIS SUIT IS BLACK… (not)”
Nu är det förstås inte fullt så illa i rapporten som med Borats kostym…
Kontentan av denna lilla granskning är att många uppgifter i FN IPCC-rapporten är osäkra, och att rapporten formulerar sig aningen förrädiskt så att det kan uppfattas som säkra uppgifter för en slarvig läsare.
ATT rapporten har ett visst mått av osäkerhet är självklart eftersom den uttalar sig om både framtiden och det förflutna långt tillbaka. Och att det finns osäkerhet i den typen av hypoteser vet de allra flesta… utom möjligen en del mediefolk som missat det, eller medvetet misstolkar i syfte att skapa mer braskande rubriker.
Men de flesta medborgare läser nog inte rapporten från FN:s klimatpanel.
De flesta ser bara massmedia, som hellre sätter panikartade rubriker.
Från det ena till det andra panikskapandet…
I januari 2019 spreds klimatbudskapet via massmedia: ”I WANT (you to) PANIC”
”jag (vi) vill skapa panik”, eller ”jag (vi) vill att ni ska få panik”.
De hysteriskt skrikande människorna i ljudklippet ovan illustrerar den önskade paniken. (För dig som inte vet: tryck till vänster på ljudklippet för att lyssna). OBS att det är ett ljudmontage, folk skrek inte så, åtminstone inte inför kameran…
Panikbudskapet ovan uttalades av en svensk så att säga medieprodukt som bildades sommaren 2018, bara fem månader tidigare.
Den medieprodukten, som numera även är ett registrerat varumärke*, är utformad som en liten och till synes spröd, klimatoroad flicka. Tillsammans med sina föräldrar offentliggjorde flickan i en bok* (sommaren 2018) sina sjukdomsdiagnoser och ätstörningar. Den beskrivna bräckligheten och skörheten medför att media alltid måste stryka medhårs, den typen av medieprodukt kan/får självklart inte ifrågasättas eller kritiseras i media.
Några månader efter det panikbudskapet upprepades önskan om panik. Det var i EU-parlamentet i april 2019. Då var budskapet dessutom – förutom önskan om panik – att om mänskligheten inte bättrar sig så kommer det att leda till ”the end of our civilization as we know it”, ”around the year 2030”.
Den formuleringen kan för övrigt ha inspirerats av uttrycket ”The end of the world as we know it”, som förekommer i en apokalyptisk tv-serie* i en skräckgenre som flickans mamma följer sedan flera år tillbaka.
* Senare samma år som panikbudskapen (2019) så ansökte man om registrering* i EU och i Storbritannien av varumärket ”Greta Thunberg” (dvs den lilla flickans personnamn). Syftet är att ingen annan än de själva ska kunna tjäna pengar på det namnet (inom de affärsområden som varumärket är registrerat).
Mera:
* Skärmbild ur FN IPCC-rapporten (for policymakers), sidan 9 (mina färgmarkeringar):
* ”medium confidence” är en av fem nivåer av bedömd säkerhet (ipcc:s egen bedömning):
very low, low, medium, high, och very high.
”Medium” definieras: ”Odds of being correct: about 5 out of 10 chance”.
(Men definitionen finns inte beskriven i ipcc-rapporten).
I FN IPCC-rapporten förekommer det 3277 st. very low-, low- och medium confidence, och 2797 high- och very high confidence. (Det har räknats med ett pdf-program som visar totala antalet förekomster av söktext i ett dokument).
Osäkerheten beror bl.a. på att FN IPCC bollar med osäkra och ibland rentav ovetenskapliga metoder:
– dels gällande rekonstruerade tusentals år gamla temperaturer,
– dels jämförelse av rekonstruerade temperaturer med nutida temperaturmätningar,
– och dels beräkning av ”globala” temperaturen för tusentals år sedan, ur ett fåtal lokala, rekonstruerade temperaturer.
* IPCC:s rapport ”Climate Change 2021”, daterad ”7 August 2021 17:00 CEST”: mysterium24.se/…/IPCC_AR6_WGI_SPM.pdf
Se rapport-sida 9 (pdf-sida 10), färgmarkerad text. Rapporten hämtades 11 augusti 2021.
Detta är inte fulla rapporten (som består av 3949 pdf-sidor), det är en 42-sidors sammanställning gjord för ”policymakers” (beslutsfattare / politiker).
Anm: på sid 3 i denna och den fulla rapporten anges med röd text ”This document is subject to final copy-editing”, dvs rapporten är inte helt klar. Rapporten finns på ipcc:s webbsida (vid ”Full report, Download full report”, alternativt ”Summary for Policymakers, Download SPM”).
* Uttrycket ”The end of the world as we know it” i en skräck-tv-serie år 2017:
– en.wikipedia.org/wiki/TEOTWAWKI….
(serien ”Fear the Walking Dead” är en spinoff av ”The Walking Dead”).
Sluttanke: bra att minska förbrukningen av fossila bränslen, också av skälet att det är en ändlig resurs som så småningom kommer att sina. Men vad som behövs är konkreta förslag på hur det kan ske, och hur vi kan anpassa oss till nuvarande klimatförändringar, utan att orsaka kaos. Förslag från folk som har rätta kunskaperna och den empati som krävs. Inte panik.
I en fjärran framtid kommer globala temperaturen och koldioxidhalten* i atmosfären att betraktas annorlunda än idag. Här är några glimtar från kristallkulan.
Bilden* nedan visar
de senaste 420 tusen årens större varma och kalla perioder jämfört med nutid:
Den blå kurvans regelbundet återkommande toppar är interglacialer (värmetider, mellanistider) med varmare klimat.
De långsträckta dalarna däremellan är glacialer, långa istider då många landområden inklusive Sverige var täckta med kilometertjock is.
Vår nuvarande interglacial, där vi just nu befinner oss, har hittills pågått i ungefär elva tusen år.
De tre föregående interglacialerna varade cirka tolv-, fem- och fjorton tusen år. Dvs två av dem var något längre och en var kortare än vår hittillsvarande interglacial.
Det lär ha förekommit högre temperaturer i de föregående interglacialerna än i den nuvarande.
NÄR inleds nästa glacial / istid? I kurvan ovan ser den ut att kunna påbörjas när som helst (i ett geologiskt tidsperspektiv), vid jämförelse med tidigare istider.
Sanningen är att ingen vet NÄR nästa glacial inleds. Inte förrän mänskligheten har facit i hand, efter en längre tid med låga temperaturer.
En vanligt förekommande uppfattning / gissning är att nästa glacial kommer att påbörjas inom fem- till tio tusen år. Om den inte fördröjs eller uteblir på grund av nuvarande globala uppvärmningen.
Vår nuvarande interglacial
Bild ovan: nuvarande interglacial, elva tusen år fram till år 1980. Rekonstruerad relativ temperatur från Grönlands inlandsis.
De senaste drygt hundra årens globala uppvärmning inleddes under andra hälften av 1800-talet, i den så kallade ”lilla istiden” som hade pågått i cirka fyrahundra år (höger i ovanstående bild).
Orsaken till den uppvärmningen anses till största delen vara människans förbränning av fossila bränslen som ökar t.ex. koldioxidhalten* i atmosfären.
Dvs om utsläppen hade varit en bråkdel av idag – t.ex. om befolkningsmängden hade varit en bråkdel av dagens – så hade vi fortfarande haft temperaturnivåer som på ”lilla istiden” eller kanske ännu kallare. Det är förstås bara antaganden, inget vet säkert hur globala klimatet sett ut idag med t.ex. 1 miljard mänskliga tvåbeningar (som vid början på 1800-talet) istället för nästan 8 miljarder (som nu, 2020-talet).
Lilla istiden föregicks i sin tur av den ”medeltida värmeperioden” som lär haft temperaturer högre än 1980, den pågick i flera hundra år.
Ännu längre tillbaka i vår elvatusenåriga nuvarande interglacial var det ännu varmare, i den flertusenåriga värmeperioden för cirka niotusen till femtusen år sedan.
I ovanstående bild / diagram med rekonstruerade relativa temperaturer framgår att det förekommit många klimatförändringar under de senaste elvatusen åren fram till 1980. En del med temperaturförändringar på flera grader under kort tid. (Ovanstående gäller alltså Grönland, inte globalt). Anm: poängen med bilden ovan är att visa att det förekommit många relativt snabba temperaturförändringar för tusentals år sedan.
När nästa glacial inleds…
…och så sakteliga börjar bli verklighet för den tidens människor, då kommer folk att resonera tvärtom (jämfört med nu) angående den globala temperaturen och koldioxidhalten (CO2) i atmosfären.
Då kommer man att vilja HÖJA globala temperaturen istället för att sänka den, genom att ÖKA koldioxidhalten istället för att minska den.
Då blir det dax för fetaste koldioxidfesten. Tvärtom mot nutida strävanden. Sån’t är livet på denna globen.
Diverse info:
* 420-tusenårs diagrambilden, källa: Petit, J.R., et al., 2001, ”Vostok Ice Core Data for 420,000 Years”.
Data från analyser av kilometerlånga isborrkärnor på Antarktis (Sydpolen). Kurvan visar temperaturskillnaden (grader Celsius) jämfört med uppskattade medeltemperaturen i vår nuvarande interglacial (på Antarktis) fram till år 2001.
Anm: dataseriens eller kurvans (osynliga) ”mätpunkter” består av intervall på hundratals år. Man kan alltså inte stoppa in ett nutida årsmedelvärde (t.ex. för år 2019) sist i kurvan som jämförelse, det skulle bli missvisande.
Mer info om Vostok ice core data, t.ex: ”Istidernas klimat” (SMHI).
Mera:
Ovanstående temperaturer från tusentals år tillbaka baseras på s.k. proxydata* (analysdata från paleoklimatarkiv*) från Antarktis (Sydpolen) och Grönland. Dvs rekonstruerade LOKALA temperaturer, i de här fallen från isborrkärnor.
Angående ”GLOBALA temperaturen” (oftast globala årsmedeltemperaturen) så finns det ingen vetenskaplig konsensus för att beräkna global temperatur så långt tillbaka i tiden. Inte heller för att jämföra nutida temperaturmätningar med temperaturer från gamla proxydata.
Vetenskapliga beräkningar av ”globala temperaturen” sträcker sig bara drygt hundra år tillbaka (omkring 1850). Det är först vid den tiden som det anses finnas tillräckligt många mätstationer fördelade över jorden.
* Proxydata* kommer från analyser av s.k. paleoklimat-arkiv, som isborrkärnor eller trädringar, havssediment, koraller m.m.
Proxydata benämns också ”data från paleoklimatarkiv” (engelska ”paleoclimate archives”). Paleoklimat är klimatet innan det fanns mätinstrument.
* Begreppet koldioxidavtryck omfattar alla växthusgaser, inklusive metan, lustgas m.fl. Det kan anges i koldioxidekvivalenter (CO2e) men uttrycks ofta förenklat som koldioxid. Koldioxid m.m. bildas bl.a. vid förbränning av fossila bränslen. Metan kommer från bl.a. nedbrytning av torvmarker och djurens matsmältning.
Ännu mera om äldre temperaturuppgifter: På webben m.m. kan man hitta oseriösa uppgifter och diagram med “globala temperaturen” för tusentals år tillbaka i tiden och som jämförs med nutida globala temperaturen. Vilket så att säga blir dubbelt oseriöst och bör betraktas med stor skepticism därför att:
En eller flera av temperaturserierna från olika proxydata kan ha låg upplösning (långa tidsintervall). Exempelvis om tidsintervallet är hundratals år mellan värdena i en temperaturserie, så kan det innebära att vissa år, årtionden eller t.o.m. århundraden med hög temperatur har försvunnit eller “smetats ut” så att de inte syns. Att då jämföra en sån temperaturserie med en nutida global t.ex. årsmedel- eller tioårsmedeltemperatur kan bli gravt missvisande.
Det finns inte tillräckligt antal lokala källor i det äldre underlaget och/eller de är inte tillräckligt fördelade över jorden.
Rekonstruerade temperaturer har viss osäkerhet, det är inte exakta temperaturmätningar.
Det finns ingen vetenskaplig konsensus för hur äldre GLOBALA temperaturer ska rekonstrueras.
MEN om man trots ovanstående invändningar ändå gör ett diagram som jämför rekonstruerade temperaturer med instrumentella temperaturer, genom att överlagra de två olika mätserierna, så kan det se ut så här för Grönland de senaste 11 tusen åren fram till år 2016:
dvs då börjar temperaturen 2016 närma sig högsta rekonstruerade temperaturen för tretusen år sedan.
Ring ut* klimatalarmisterna och domedagsprofeterna. Ring ut de enkelspåriga klagosångerna.
Ring in…
Ring in konstruktiva tvåbeningar som genuint bryr sig om både människor och klimat, på riktigt, som inte bara gnäller.
Ring in positiva, lösningsorienterade medborgare med konkreta förslag på åtgärder, lokalt och globalt. Inklusive åtgärder för anpassning, ifall mänskligheten skulle misslyckas med de grandiosa planerna att hålla denna planet vid önskad temperatur. (Risken för ett sånt misslyckande kan inte anses liten, för att uttrycka det återhållsamt).
Hear hear:
ut med de ältande gnällspikarna, in med positiva problemlösare.
*Ring ut/in syftar på kyrkklockor som t.ex. i dikten ”Nyårsklockan” eller ”Ring klocka ring” av Alfred Tennyson, som brukar reciteras i statliga televisionen vid nyårsslaget.
”Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten mot rymdens norrskenssky och markens snö; det gamla året lägger sig att dö . . . Ring själaringning över land och vatten!
Ring in det nya och ring ut det gamla i årets första, skälvande minut. Ring lögnens makt från världens gränser ut, och ring in sanningens till oss som famla. […]”
Vår nutida domedagsprofetia är inte vilken profetia som helst, den är vetenskapligt underbyggd. Den förkunnar en eventuell undergång inom en obestämd framtid. OM inte människan gör botgöring.
Det är de syndande människornas eget fel. Fast inte med hundra procents säkerhet, och inte till hundra procent. Med andra ord:
det är ”stor sannolikhet” att människan har skuld (till klimatförändringen). Och OM människan har denna skuld så utgör den 92 procent av hela skulden (till orsaken), de övriga 8 procenten är moder Jords fel, enligt en forskarrapport. Kort sagt: människans skuld är inte hundraprocentig, men det hjälper oss inte… om vi har skuld.
Denna raffinerade och moderna undergångsprofetia erbjuder dock möjlighet till bättring och botgöring för att kanske undslippa den eventuella apokalypsen.
Det kan göras på flera sätt: genom att människan tillämpar ”nollutsläpp” med framtida teknik, magi eller/och global fattigdom.
Eller genom att människan blir sparsam med moder Jords tillgångar, och rustar sig för ett mer varierat klimat.
ELLER genom att decimera det gigantiska människobeståndet (ungefär som vi gör med andra däggdjur när de blivit för många) så att antalet fossilbrännande individer minskar avsevärt.
De förstnämnda alternativen är att föredra framför decimering, av flera skäl. Men om vi misslyckas så kommer nämnda moder att på egen hand sköta decimerandet av nämnda tvåbeningar.
(Bild höger ovan: jordens folkmängd åren 1800 till 2016, samt tre olika framtidsgissningar enligt FN).
Vi pratar alltså om den globala uppvärmningen, med nyckelord som växthuseffekten, växthusgaser och koldioxid (CO2). Som medför smältande isar och annat som rubbar vår kinkiga balans.
Den kinkiga människan har blivit klimat-CURLAD eller bortskämd av moder Jord under perioden Holocen, dvs de senaste elvatusen åren. Då temperaturen plötsligt blev hyfsat stabil och höll sig inom snäva gränser, till skillnad mot tidigare.
Curlingperioden Holocen är inringad med rött i bilden nedan:
Bilden* ovan visar i olika tidsskalor hur temperaturen har varierat de senaste fem miljoner åren. Samt när i tiden några arter av släktet människor och dess föregångare existerade.
Holocen (eng. Holocene) är den tidsperiod vi befinner oss i sedan cirka elvatusen år. En interglacial eller “mellanistid”. (Enligt SGU (Sveriges geologiska undersökning) inleddes Holocen för “drygt elvatusen år sedan”). Eem (eng. Eemian) är den föregående interglacialen som varade cirka tiotusen år. Temperaturen under Eem lär varit några grader högre än under Holocen.
Perioden mellan Eem och Holocen är den senaste glacialen eller istiden, varade i cirka hundratusen år.
Mera överblick
Bild* ovan: illustrerar nuvarande istidsperioden (som hittills pågått ca 3 miljoner år), samt jordens ungefärliga temperaturvariationer de senaste 65 miljoner åren. Tidsaxeln är uppdelad i fyra block med olika tidsskalor.
Den första ”äkta” människan (som var längre och hade större hjärnvolym än tidigare), arten Homo habilis, tycks ha utvecklats under första delen av vår nuvarande istidsperiod som inleddes för knappt tre miljoner år sedan.
Inte att förväxla med ”den moderna människan”, arten Homo sapiens som vi tillhör, som lär sett dagens ljus för omkring 200 tusen år sedan.
Dvs primater av släktet Homo har alla utvecklats under nuvarande istidsperiod. (Bild höger: rekonstruktion av Homo habilis).
Apokalyps sing-along: Den växthustid nu kommer
Det förutspås visserligen att det kommer en ny glacial (dvs en istid i istiden), men att den har fördröjts eller avvärjts av den nuvarande globala uppvärmningen. Antagandet hos en del klimatforskare är att en glacial skulle ha infunnit sig om några tusen år. Men att det nu lär dröja betydligt längre, uppåt hundratusen år.
Innan dess kan jordens temperatur stiga såpass mycket att det motsvarar VÄXTHUSTID i klimatet. I värsta fall kan det innebära att isarna och glaciärerna smälter, haven dränker stora landområden likt en hundratals år smygande syndaflod. Med sjukdomar, svält, krig och död i släptåg. Våra ansträngningar att stoppa klimatförändringarna har varit förgäves.
Massmedia med flera sprider domedagsstämning. Innan detta inlägg avslutas så kan vi komma i ytterligare domedagsstämning med en känd psalm som brukar användas vid helt andra avslutningar.
Häll upp ett glas whisky med is (on the rocks), tänd nåt njutbart som ryker upp i atmosfären – exempelvis en god cigarr, cigarett, pipa, ett stearinljus, en mysig brasa, eller julbocken på torget – och stäm in i sången.
Sångtext (lätt modifierad apokalypsversion av ”Den blomstertid nu kommer”):
Den växthustid nu kommer, med lust och fägring stor.
Du nalkas ljuva växthus, där gräs och gröda gror.
Med het och livlig värma, till allt som varit fött,
sig solens strålar närma, och allt blir åter dött.
Musik:
(tryck ovan för att sjunga till pampig kyrkorgel)
.
Mera:
* Bilderna med temperaturdiagram är grova uppskattningar, rekonstruerade temperaturer från t.ex. Antarktis och Grönland.
* Nollutsläpp (eller noll nettoutsläpp) innebär att utsläppen av växthusgaser (inklusive koldioxid) vägs upp av att motsvarande mängd kol binds upp t.ex. naturligt av jorden, skogarna och haven. – I nuläget är globala nettoutsläppen större än noll så därför vill man försöka minska utsläppen bl.a. genom att kraftigt minska användningen av fossila bränslen. – Negativa utsläpp erhålls t.ex. med (framtida) tekniska lösningar för att samla/suga in och lagra koldioxid, så att nettoutsläppen blir mindre än noll (så att koldioxidhalten i atmosfären kan sänkas i snabbare takt). – I Sverige bestämdes år 2017 att målet för Sverige är nollutsläpp till år 2045, och därefter är målet negativa utsläpp. – Målen är tänkt att nås med tekniska lösningar som inte existerar ännu eller som nu bara finns i laboratorier och små testanläggningar. Kombinerat med att folk behöver sänka sin konsumtion och levnadsstandard, beroende hur framtida teknik ser ut.
Texterna ovan motsäger inte den globala uppvärmningen och att den anses vara delvis orsakad av mänskliga aktiviteter. (Dvs AGW, Anthropogenic global warming, orsakad av människan). Inlägget motsäger inte heller att klimatforskare inte alltid har rätt i alla detaljer.
Frågan om jordens stora befolkningsfolkmängd är förstås knepig. Om folkmängden istället legat på 1950 års nivå (cirka en tredjedel av dagens), då hade marginalerna varit betydligt större och vi hade troligen inte pratat om växthusgaser. Frågan tycks olöslig, vi överlåter tills vidare åt moder Jord att lösa befolkningsfrågan på egen hand.
Sommaren då Catrine da Costa dog var en kall och regnig sommar. Det var en av flera orsaker till att de kroppsdelar som hittades inuti ihopknutna plastsäckar var ”påfallande väl bevarade” som Socialstyrelsen uttryckte det fyra år senare.
Sista kända iakttagelsen av Catrine i livet gjordes söndag 10 juni 1984, en kylig och regnig pingstdag.
Första fyndet (F1) gjordes 18 juli. Två svarta plast-sopsäckar.
Andra fyndet (F2) gjordes 7 augusti. Två, dubbla, svarta plast-sopsäckar.
Inneslutningen i plastsäckar medför att innehållet bryts ner långsammare.
Även låg temperatur och rikligt regnande är viktiga faktorer som bromsar nedbrytningsprocessen:
Bild ovan: utomhustemperatur (grader Celsius) och nederbörd (mm) den 9 juni till 8 augusti 1984 i Stockholm.
Notera de två ”luckorna” med finare väder före F1 och F2. De dagarna med högre temperatur och mindre regn medförde att nedbrytningsprocesserna gynnades. Och det började lukta omkring säckarna. (Regnuppehåll medför även att värme inte leds bort från säckarna i samma utsträckning som när det regnar).
Efter F1 sjönk temperaturen igen och nedbrytningsprocessen bromsades åter upp.
Dvs mellan de två luckorna med bättre väder var det kallare, med regn och blåst. När det regnade kan temperaturen i säckarna t.o.m. varit lägre än den uppmätta lufttemperaturen.
Ännu kallare var det vid försvinnandet den 10 juni, och troligen då brottet begicks. Då var temperaturen omkring 10 grader dagtid och bara 6-7 grader nattetid.
Därefter fram till F1 var det ofta nedåt 10 grader på natten, med några dagars undantag. Mellan F1 och F2 var det något högre temperaturer.
Socialstyrelsens miss (pga tidsbrist?)
Socialstyrelsen granskade fallet nästan fyra år efter brottet, deras utlåtande är daterat 29 februari 1988. De skriver bl.a. att kroppsdelarna i säckarna var påfallande väl bevarade och att det därför kan misstänkas att de inte hade legat utomhus så länge som framkom i polisutredningen 1984.
MEN, i Socialstyrelsens utlåtande nämns inget alls om väderförhållandena. Socialstyrelsen verkar inte varit medvetna om att det fyra år tidigare var en ovanligt kall och regnig period vid Catrine da Costas försvinnande och de därpå följande månaderna.
Det är en grov miss i Socialstyrelsens bedömning, eftersom temperaturen kan vara avgörande för nedbrytningsprocesserna och hållbarheten.
Även regnet kan ha stor inverkan eftersom regnet leder bort värme från säckarna.
Regn kan dessutom vara kallare än lufttemperaturen och därmed kyla ned säckarna ytterligare, till ännu lägre temperatur än den uppmätta lufttemperaturen.
Låg lufttemperatur, rikligt med regn, samt inneslutning i (dubbla) plastsäckar, är alltså främsta förklaringen till att kroppsdelarna uppfattades som ”väl bevarade”.
Att Socialstyrelsen missade en sådan viktig uppgift kan bero på att de hade ont om tid vid sin granskning. I deras utlåtande uppges nämligen följande om tidsbristen: ”Den korta tid, som stått till socialstyrelsens förfogande, har inte medgett en egen tillfredsställande undersökning av benpreparaten”.
Sammanfattning
Fyndplats 1 (18 juli 1984):
det första fyndet gjordes intill en liten parkeringsplats, ”där motionärerna bruka parkera sina bilar inför kvällens träningspass.”
Hundägaren / mannen som rapporterade fyndet hade lagt märke till de svarta sopsäckarna redan en månad tidigare. (Hunden hade dock varit helt ointresserad av säckarna). Ett par veckor innan mannen rapporterade fyndet så hade säckarna börjat lukta illa, vilket sammanfaller med temperaturhöjningen den 6-7 juli och att det hade varit uppehållsväder några dagar. Lukten hade även uppmärksammats av fotbollsspelande poliser som brukade parkera nära fyndplatsen.
Säckarna tycks ha legat i skugga (”under en stor gran” enligt mannen som hittade dem. Enligt polisens protokoll var fyndplats 1 ”väl insynsskyddad under lövverket i en skogsdunge”).
Fyndplats 2 (7 augusti 1984):
det andra och sista fyndet gjordes i en grässlänt intill en liten bilväg i utkanten av ett gammalt industriområde som snart skulle komma att avvecklas inför byggandet av ”norra länken”.
Det var DUBBLA säckar, dvs ökat skydd mot inverkan från omgivning och mot lukt. Även vid detta fyndtillfälle var det några dagars temperaturhöjning kort tid före fyndet.
Botaniker bedömde att säckarna hade legat där i omkring två månader. Bedömningen gjordes genom att analysera växtligheten under och omkring säckarna.
Dubbelsäckarna vid fyndplats 2 tycks också legat helt eller delvis i skugga, strax intill fanns buskage och träd med ymnigt lövverk samt ett skjul.
Det finns alltså flera orsaker till att kroppsdelarna i säckarna var relativt väl bevarade:
de var inneslutna i ihopknuten, tjock* plast, och inre organ hade avlägsnats, och det kalla och regniga vädret samt skuggig fyndplats höll temperaturen under optimal nedbrytningstemperatur.
* Tjock plast: sopsäckar i svart plast, tjockare och tåligare än plasten i matkassar o.dyl. Dessutom var detta på 1980-talet, de säckarna tycks varit tjockare än dagens säckar.
Mera om vädret 1984 den aktuella perioden i Stockholm: Luftens medeltemperatur från försvinnandet fram till första fyndet var 13,9 grader. Därefter fram till andra fyndet var medeltemperaturen 16,4 grader. Det var regnrekord under perioden juni till juli 1984, jämfört med hela 1980-talet. Den mest regnrika dagen den perioden var 14 juli, då det föll 54 mm regn, vilket ligger i rekordskiktet sedan mätningarna startade 1961. Under de 53 år som mätningarna utförts vid den mätstationen har det bara fallit mer nederbörd vid två tillfällen: 1961 (59 mm) och 1994 (56 mm).
Jordens nutida globala uppvärmning kan alltså åskådliggöras så här:
Denna raffinerade och moderna undergångsprofetia erbjuder dock möjlighet till bättring och botgöring för att kanske undslippa den eventuella apokalypsen.
Mera överblick
Den första ”äkta” människan (som var längre och hade större hjärnvolym än tidigare), arten Homo habilis, tycks ha utvecklats under första delen av vår nuvarande istidsperiod som inleddes för knappt tre miljoner år sedan.
Apokalyps sing-along: Den växthustid nu kommer
