Här visas diverse uppgifter från och om den s.k. ’Obducenten’. Hade han vad som krävs?
Grundfrågan inför detta inlägg var huruvida OB (’Obducenten’) – som var den ena av de två läkare som anses ha styckat Catrine da Costa – hade de rätta egenskaperna för att begå en sådan handling. Nedan visas några av OB:s personliga egenskaper och hantverksmässiga erfarenheter (enligt uppgifter från polisutredningen), och vad den kombinationen av förutsättningar kan leda till. (Därmed inte sagt att ett sådant brott inte kan begås utifrån helt andra förutsättningar).
Hantverksmässigt
Gällande det praktiska förfarandet – skärandet och hanteringen av döda människokroppar – så hade den trettioåriga OB enligt egen uppgift genomfört totalt ca 1000 (tusen) obduktioner.
Han var alltså mycket van att skära i döda människor, att avlägsna och hantera kroppsdelar från döda människor. Det var en del av hans vardag. Precis som det är för andra rättsläkare m.fl. där det ingår i jobbet att utföra obduktioner. Vilket förstås inte gör dem mer benägna än folk i andra yrkesgrupper att begå brott mot griftefriden.
Men, OB hade även förutsättningar som i kombination med hans omfattande praktiska erfarenhet av isärplockning av döda människor gjorde honom som klippt o skuren för uppgiften.
Personliga egenskaper
Vad som rörde sig i OB:s huvud, hur han tänkte, resonerade och agerade på den tiden finns delvis dokumenterat bl.a. i de polisförhör som gjordes med honom. Inte bara gällande fallet da Costa, utan även rörande hans hustrus något udda död två år tidigare och som OB under en tid misstänktes ha varit involverad i. (Hustrun hade till synes strypt/hängt sig själv med en snara fäst i SÄNGGAVELN i parets sovrum).
I dessa polisförhör med OB, yrkeskollegor och vittnen framträder bilden av en person med psykopatiska drag, dvs känslokyla, störningar i empatiska förmågan, brister i hänsynstagande till andra människor, problem att förstå sociala samspelet. Nedan följer några exempel.
Kollegor och vittnen på rättsläkarstation uppgav att OB var ”skärglad”, dvs att han skar i döda människor när det inte var befogat, t.ex: ”[OB] är allmänt känd för att skära i onödan”.
Exempel: OB skar ut en kvinnas underliv, ovidkommande för obduktionen: ”[OB] stod och grävde och gotta sig, det hade inget att göra med dödsorsaken.”
På direkt fråga i förhör tyckte OB inte att det var besvärande att kollegor betraktade honom som skärglad, därför att det inte binder honom vid brott. Det är visserligen korrekt att det inte binder honom vid brott, men han tycktes inte förstå att det finns andra, mänskliga aspekter som innebär att ”skärglad” uppfattas som besvärande, särskilt inom det yrket.
OB tyckte det är ok att behålla huvuden och andra kroppsdelar från avlidna utan de anhörigas vetskap och tillstånd.
Han ansåg att det inte är fel därför att han tyckte sig behöva kranier m.m. som referens- och studiematerial.
OB tycktes inte förstå den mänskliga aspekten, om etik och respekt för den döde och de anhöriga. Inte ens i efterhand, när han satt i polisförhör.
Halskotpelare var extra intressanta för OB.
Kollegor på rättsläkarstationen berättade om OB:s särpräglade intresse för våldsvideor och hans fascination inför strypnings- och hängningsfall.
Våldsfilm från 1980-talet.
OB talade ofta om dessa filmer på sin arbetsplats, vilket kollegor reagerade starkt på. Några citat från kollegor:
”[OB] berättade att han hyrde mycket film med perversa drag. [OB] gottade sig i det här”.
”Det är ett naturligt samtalsämne från [OB] sedan lång tid tillbaka”.
”Kan inte finna det riktigt friskt att titta på sånt här. Allra minst när man har ett sånt jobb som vi har”.
Det behöver inte alls vara fel att uttrycka intresse för våldsfilm. Men i vissa sammanhang blir det helt fel, vilket OB inte verkade förstå.
OB hade (enligt egen uppgift) vid flera tillfällen anlitat prostituerade kvinnor för sexuella tjänster. (Han identifierades även av prostituerade kvinnor som sexkund).
OB övertalade sin hustru att prostituera sig (!), för att få pengar till hans studier.
Visserligen var både prostitution och sexköp lagligt på den tiden, men OB:s agerande stärker bilden ytterligare av en självcentrerad person med bristande hänsyn till andra människor, kanske framför allt till kvinnor.
Ett vittne uppgav att OB:s hustru var rädd för honom. Att hustrun tyckte han var sjuk eftersom han pratade så mycket om strypningar och hängningar och hade bilder av hängningsoffer utlagda hemma i lägenheten.
När OB trodde att hustrun hade tagit livet av sig hemma så ansträngde han sig inte för att ta sig in i lägenheten. Motivering var att ”jag tyckte det var dumt att förstöra inventarierna”. Han ”tyckte det var mer våld än nöden krävde, därför att jag ändå hade den där känslan och vissheten av att det faktiskt var slut”.
OB visste alltså inte om hon var död, döende eller medvetslös och gick att rädda. OB:s agerande gick emot läkaretiken (att rädda liv) och emot vad medkännande människor skulle ha gjort i en liknande situation.
Att OB dessutom i efterhand berättade detta som om det vore ett normalt agerande indikerar sammantaget psykopatiska drag.
Efter att OB:s hustru dött frågade han fruns mamma om hon ville att han skulle ordna kremeringen ”vid sidan om”, dvs på rättsläkarstation. (Mamman hade blivit arg och svarat ”Hon är ingen hund!”).
OB närvarade inte vid jordfästningen av sin hustru. Anledningen var enligt hustruns mamma att: ”Han tyckte visst inte om kyrkan, som institution, han hade planer på att bli buddist eller något”.
I de två ovanstånde exemplen bekräftas återigen OB:s bristande empatiska förmåga.
Sju veckor efter att OB:s hustru hittats död i en snara fäst i deras sänggavel, publicerades i tidningen Svensk Polis en artikel om hängningar som OB hade skrivit. Rubriken var ”Hängning är nästan alltid självmord”. OB hade inte stoppat publiceringen av artikeln. Han påstod att det inte varit möjligt, vilket inte var sant enligt tidningens chefredaktör.
Artikel ”Hängning är nästan alltid självmord”.
Vid obduktion av en flicka som omkommit i en trafikolycka letade OB efter spermier i hennes underliv. En kollega tyckte det var ”sjukt beteende” för det hade inget att göra med dödsorsaken.
I ett polisförhör förklarade OB att han velat ”öva upp sin diagnostiska säkerhet”, han sa att det ”är ingalunda en enkel undersökning” att leta spermier. OB uppgav att han betraktar varje fall som ”ett övningsobjekt” eller lärdomsobjekt.
Vid en föreläsning hade OB plötsligt nämnt sin döda fru på ett sätt som väckte obehag hos åhörarna. ”Ja min fru begick ju självmord – ja hon gick ju förresten här när hon gjorde sin utbildning.”
Flera av åhörarna uppgav att de ”hade uppfattat honom som ytterst känslokall, och även funderat om han var psykopat”.
I förhör uppgav OB att han behöll huvuden och kroppsdelar från avlidna, utan de anhörigas vetskap (se även stycke längre upp i detta inlägg). Huvuden preparerades så att både kranium och halskotpelare sparades. Exempel ur två förhör med OB:
– ”Varför jag tillvaratog kraniet, jo det kan jag säga. Den huvudsakliga anledningen var att undersöka halskotpelaren.”
– ”Ja det, jag vill minnas att det var både kranium och halskotpelare som jag sparade, preparerade fram.”
Att spara halskotpelaren var viktigt för OB eftersom han var mycket intresserad av strypnings- och hängningsfall. Troligen ville han studera hur strypningen eller hängningen hade påverkat vävnad, struphuvud och skelett.
För att få med så mycket som möjligt av halsarna / halskotpelarna tycks avskiljningen gjorts vid halskota 6 eller 7, dvs längst ner på halsen:
Halskotpelare (Cervical vertebrae).
På kvarlevorna efter Catrine da Costa hade halsen avskilts på liknande sätt:
mellan kota 6 och 7 enligt obduktionsrapporten.
Det är mycket ovanligt i styckningsfall att det görs såpass långt ner.
Varken hals eller huvud har någonsin återfunnits i da Costa-fallet.
Motiv och händelseförlopp
Ur diverse källor samt ovanstående uppgifter om OB görs följande antaganden om motiv och händelseförlopp.
Skälet till styckningen var i första hand att bli av med kroppen, dvs en transportstyckning. De befann sig på en plats som hade anknytning till OB, i annat fall hade kroppen kunnat lämnas kvar.
Till saken hör också att OB gillade att skära utanför sina arbetsuppgifter (se ovan), och här yppade sig tillfället att göra precis som han ville utan att följa strikta regler. Det var befriande att ”leka” lite, att utföra galna moment han aldrig skulle kunna på ordinarie arbetstid med kollegor som iakttog. OB skred därför till verket med viss entusiasm.
En annan förklaring till att vissa moment i styckningen utfördes skickligt medan andra utfördes mindre skickligt, kan vara att OB ville undvika att det blev uppenbart att styckningen utförts av en obducent eller yrkesman. Han ville undvika att sätta sin ’signatur’ på styckningen. Ungefär som en anonym pappersbrevskrivare som gör medvetna avvikelser i sin handstil.
Anledningen till att OB överhuvudtaget hamnade i den situationen var att han anlitat den prostituerade kvinnan för att utforska något strypningsrelaterat eller helt enkelt leka strypsex, i utbyte mot morfin eller heroin som OB hade tillgång till.
Han hade inte planerat att döda henne.
Hon avled exempelvis av strypning eller hängning/kvävning, eventuellt med överdos som bidragande orsak. (Senare rön visar att morfinhalten hos en avliden kan vara låg även om överdosering skett).
Anledningen till avskiljandet av huvud+hals var att OB sparade de delarna för närmare granskning, i ett slags forskningssyfte. Liksom han hade gjort i andra fall pga sitt intresse av strypning och hängning (se ovan).
Och anledningen till att underliv inklusive livmoder avlägsnades var att få bort spår efter hans sädesvätska (se ovan om tidigare uppgifter att han letade spermier i trafikoffer).
Inga försök gjordes att försvåra polisens identifiering av offret, i annat fall hade offrets fingrar (fingeravtryck) också avlägsnats.
Säckarna med kroppsdelar dumpades på platser som inte hade anknytning till OB. Han räknade med att de snart skulle hittas. (Se även tidigare inlägg med beskrivning som visar varför utplaceringen gjordes på flera platser: Bilder dumpningsplats Eugeniavägen. Karta körväg).
Komplettering 2016-04-26
Några läsare har framfört synpunkter som kan vara värda att kommentera. Obs: här görs fördjupning i detaljer som kan vara ännu mer obehagliga än ovan.
”Man kan inte utesluta att dödsorsaken var knivhugg i buken”.
SVAR: det stämmer att det inte kan uteslutas, eftersom buken och innanmätet inte återfanns. Dödsorsaken är okänd. Antagandena ovan bygger på uppgifter från och om OB.
”Gärningsmannen ville dölja dödsorsaken genom att avlägsna huvudet”.
SVAR: det låter märkligt. Mer sannolikt i detta fall är att hals+huvud avlägsnades för att studera skadorna av strypningen eller kvävningen.
I obduktionsrapporten antas att dödsorsaken var våld mot huvud eller hals, t.ex. strypning. Och att gärningsmannen bland annat ville försvåra identifiering (inte att dölja dödsorsaken). Men rättsläkarens utlåtande tycks utgått från fynden som gjordes inledningsvis, vid obduktionstillfället, samt statistik. Inte från de uppgifter om OB som framkom senare i polisförhör, t.ex. att han skurit omotiverat i underliv och tagit både halsar och huvud från avlidna utan anhörigas vetskap. Avsaknaden av huvud och hals kan alltså ha annan förklaring än att försvåra identifiering.
”Offrets kropp var ”mycket blodfattig” och att det betyder att hon dog av blödande skada istället för strypning?”
SVAR: det kan men måste inte varit så. I obduktionsrapporten framgår följande:
– ”tämligen bleka, blodfattiga lungor med diskreta förändringar av den typ som kan ses hos injektionsnarkomaner”
– ”tämligen väl bevarad, blek och blodfattig skelettmuskulatur”
Det bleka och blodfattiga kan bero på att styckningen påbörjats kort tid efter döden, vilket också antas i rättsläkarens rapport.
”Offret kan inte kan ha strypts därför att lungorna inte var blodfyllda?”
SVAR: det är en falsk premiss eftersom död genom strypning eller kvävning inte behöver medföra att lungorna fylls med blod.
Om diverse kroppsdelar
På skissen ovan från obduktionsrapporten är streckskuggade områden delar som aldrig återfanns. Anledningen till vissa av momenten kan vara följande:
- Hals/huvud sparades som sagt i studiesyfte.
- Kvinnobröst sparades pga upplevt symbolvärde, som trofé eller souvenir. (Möjligen var tanken att båda skulle sparas men det ena råkade hamna i en av säckarna).
- Underliv inklusive livmoder avlägsnades för att få bort spår efter gm.
Notera att det framkom i förhör att OB tidigare hade avlägsnat underliv samt försökt räkna spermier, utan att det var befogat (se ovan). I samband med detta avlägsnades även annat innanmäte, av praktiska skäl för fortsatta hanteringen.
Ovan antas att gärningsmannen har ”lekt”, alternativt medvetet försökt dölja att gärningsmannen var en yrkesman, vilket medförde att vissa moment i styckningen utfördes mindre skickligt.
Sammanfattning
Det centrala som framkommer i detta inlägg är att OB hade både yrkesmässiga färdigheter, personliga egenskaper (psykopatiska drag) och annan bakgrund som gjorde honom lämpad att utföra handlingen att stycka Catrine da Costa.
Så svaret på frågan i inledningen blir: Ja, uppenbarligen hade OB vad som krävs.
En helt annan fråga är om det var han som styckade da Costa, där blir svaret: vet inte.
Mera:
– Statistik hals/huvud och da Costa-fallet.
Källor: Förhör med OB, 28 oktober 1987. Förhör med OB, 1 december 1987. Förhör med OB och ’Allmänläkaren’, 10 december 1987. Förhör med OB, 29 oktober 1987. Obduktionsprotokoll D:nr F 2278/84, D:nr F 2461/84. Sakkunnigutlåtande av W.Lange, 1987-12-28. Med mera.