I Sverige har det funnits ”mobiltelefoner” i över sextio år, sedan 1956 e.Kr. Här kollar vi när de krympte tillräckligt för att bäras likt axelremsväskor, och sedan blev ännu mindre.
– Bakgrund.
– Några av 1980-talets mobiltelefoner i Sverige.
– Nittiotalet & lite till.
– Om yuppienalle.
– Sverige vs USA.
– För de som inte hade råd: köp en fejkmobil.
Bakgrund
Televerket lär ha sålt mobila telefoner redan 1953, men då kallades de biltelefoner. Det var ett fåtal användare och enbart i Stockholm till att börja med. Telefonen monterades i kundens bil och fungerade som i ett mobilt, publikt telefonisystem.
Med en sån telefon kunde man ringa till det vanliga telefonnätet på ungefär samma sätt som från en fast telefon.
Radioutrustningen var rörbestyckad, vägde kring 40 kilo och ockuperade halva bagageutrymmet.
På bilderna ovan visas endast telefonluren och nummerskivan (som man slog numret med genom att snurra på skivan).
År 1956 börjande man kalla dem mobiltelefoner istället för biltelefoner, bl.a. eftersom de även användes i båtar. Samma år infördes mobiltelefonisystemet MTA (MobilTelefonisystem A).
År 1962/65 lanserades (i Sverige) mobiltelefonisystemet MTB. Och med ny teknik minskades radioutrustningens storlek och vikt så att den halverades. (Med transistorer istället för elektronrör).
Nästa teknikskifte kom 1971 med mobiltelefonisystemet MTD, en tillfällig lösning som inte var automatisk. Uppringningarna gjordes istället manuellt via telefonister. Det lär funnits 700 telefonister i Sverige som betjänade abonnenterna.
Mobiltelefonernas vikt minskade ytterligare. En telefon kunde bestå av en telefonlur med en spiralkabel till en låda som innehöll radiosändaren och -mottagaren:
Bild ovan: Handic MTD 450 från 1976.
Parallellt med MTD pågick utvecklingen av MTC som hade försenats, och som 1981 kom att bli mobiltelefonisystemet NMT (Nordic Mobile Telephone). NMT samverkade över landsgränserna inom Norden (i motsats till MTA och MTB).
Några av 1980-talets mobiltelefoner i Sverige
År 1981 invigdes som sagt NMT 450, ett helautomatiskt mobiltelefonisystem. (450 betyder att radiovågornas frekvens är 450 MHz). NMT benämns första generationens mobiltelefoni, ”1G”.
Nedan visas några av de märken och modeller av mobiltelefoner som såg dagens ljus under åttiotalet. Och annonser från flera företag som saluförde telefonerna i Stockholm.
1982:
År 1982 uttryckte Mobiras vd Jorma Nieminen sin framtidsvision:
”En dag kommer folk att gå med telefoner i fickan på samma sätt som de nu går med miniradioapparater.”
Samma år (1982) släpptes den ”bärbara” mobiltelefon Mobira Senator, från Nokia (Mobira tillhörde Nokia).
Den bestod av två enheter: en bärbar låda (med handtag) innehållande radioutrustningen, och telefonluren som var ansluten till lådan med en spiralsladd.
Alltihop vägde 9,8 kg, varav lådan utgjorde merparten av vikten. (Se bild längre ner).
Priset var 21.250 kr inklusive moms, det motsvarar ca 57.300 kr i dagens penningvärde (2018).
Här kan inflikas att i USA år 1983 började Motorola sälja telefonen DynaTAC 8000X.
Den var överlägsen mobiltelefonerna i Sverige med avseende på bärbarhet:
vikt endast ca 800 gram och bestående av endast en (1) enhet i tegelstensstorlek, dvs allt kunde hållas i ena handen.
1984:
Bärbara Mobira Talkman, från Nokia, kom år 1984. Pris 25.000 kr, eller leasing. Kunde även hyras kortare tid.
Vikt 4,9 kg. (Hälften av föregångaren Mobira Senators vikt).
Knappsatsen hade ”trafiksäker grön belysning”.
”Från Mobira Talkman kan du ringa över hela världen utan att gå genom någon manuell växel”, enligt reklamen.
Bild ovan: Mobira Senator (1982) och Mobira Talkman (1984), från finska Nokia.
Bild ovan: reklam i Sverige för Mobira Talkman.
Bild nedan: annonser år 1984-1985 för Mobira Talkman. Från tre olika företag, i Stockholm (NTAB, Philipson Stockholm Bil Ab, Söderbergs bilstereo):
Bilder ovan: annonser ur Dagens Nyheter och Expressen, år 1984-1985.
1985:
År 1985 hade antalet NMT-abonnenter i Sverige passerat 100.000, vilket var långt över förväntningarna. (Televerket hade räknat med 100.000 år 1990).
Bilder ovan och nedan: några mobiltelefoner från mitten på 1980-talet. Man kunde ha ”lådan” i en axelremsväska medan man höll telefonluren i ena handen och samtalade.
Bild ovan: annons för mobiltelefon från Siemens, man lockar med ”Bärväska på köpet… värd 4.630 kr”. Företag GEAB, i Stockholm. (Ur Dagens Nyheter, 3 december 1985).
1986:
Hösten 1986 lanserade Ericsson sin bärbara mobiltelefon Hotline Combi (bild höger).
Bestod av två enheter (bärbar låda + luren).
Vikt 4 kg.
Pris 30.000 kr (exkl? moms).
NEC saluförde sin liknande modell i februari 1986.
Bild nedan: annons för mobiltelefoner från NEC, hos ”Stockholms Bilradio”, i Stockholm.
Bild ovan: annons ur Dagens Nyheter, 9 februari 1986.
1987:
Vid årsskiftet 1986/87 introducerades mobiltelefonisystemet NMT 900. Även kallat ”ficktelefonsystemet”.
År 1987 började de första ficktelefonerna att säljas i Sverige.
De bestod av en enda enhet, som kunde hållas med ena handen:
– Mobira Cityman, från Nokia.
Vikt 790 gram.
Ca 18 cm lång (exklusive antennen), 4 cm bred och nästan 8 cm tjock. Samtalstid 50 minuter på en laddning.
– HotLine 900 Pocket, från Ericsson.
Vikt 630 gram.
Ca 20 cm lång (exklusive antennen), 7 cm bred och 4 cm tjock. Samtalstid 30 minuter på en laddning. Pris 30.000 kr (exkl? moms). ”Den får plats i rockfickan”, enligt reklamen.
Bilder höger: Mobira Cityman (vänster) och HotLine 900 Pocket (höger).
Cityman var nästan dubbelt så tjock och hade tjugo minuter längre samtalstid än Hotline. (Bilderna visar inte telefonernas storlek i förhållande till varandra).
År 1987 fanns det 170.000 NMT-abonnenter i Sverige.
Bild ovan: Mobira Cityman provades av Sovjetunionens ledare M. Gorbatjov på en presskonferens 1987.
1989:
År 1989 lär mobiltelefonen Motorola MicroTAC varit världens då minsta och lättaste mobiltelefon. Får plats i skjortfickan, enligt reklamen. Vikt 350 gram.
Den hade en ny sorts ”flip”-teknik, ett hölje som fälldes ner över sifferknapparna. (Den var inte ”vikbar” som andra telefoner som kom långt senare).
Bild ovan: Motorola MicroTAC. Längd 23 cm med höljet utfällt (dvs kortare med höljet infällt). Antennen gick att dra in. Pris kring 20.000 kr. Började säljas i Sverige 1989-1990.
Nittiotalet & lite till
År 1990 hade antalet NMT-abonnenter ökat till ca 500.000 (i Sverige). Dvs fem gånger mer än vad som beräknades vid starten 1981.
I hela Norden lär det funnits ca en miljon NMT-abonnenter år 1990.
1992 introducerades GSM, ett digitalt mobiltelefonissystem (”Group Special Mobile”, eller ”Global System for Mobile communications”). GSM benämns andra generationens mobiltelefonisystem, ”2G”. Ersatte så småningom helt det analoga NMT.
Telefonerna fortsatte krympa, här ett litet urval från 1990-talet:
Bild ovan: Eri=Ericsson, Nok=Nokia, Mot=Motorola.
Globalt under 1990-talet föddes också (varav en del inte är med på bilden ovan):
– Mobiltelefon med pekskärm/touch screen (IBM).
– Mobiltelefon med inbyggd, ej synlig antenn.
– Mobiltelefon med WAP (Wireless Application Protocol) med enkel åtkomst till webben.
– Mobiltelefon med SMS.
– Smartmobil (smartphone) och handdator (PDA, Personal Digital Assistant), med bildskärm, tangentbord och bl.a. e-mail, t.ex. Nokia Communicator och BlackBerry.
Globalt under 2000-talet kom första mobiltelefonen med inbyggd kamera (Sanyo).
Nästa generationens mobilnät introducerades, 3G, med snabbare överföringshastighet av data (t.ex. då man tar emot och skickar bilder). Senare följt av 4G.
År 2007 knöt Apple ihop säcken med iPhone, och 2010 med surfplattan iPad.
Om yuppienalle
Ordet yuppienalle uppstod i Sverige troligen 1988-1989. Det tycks förekomma första gången i dagstidningar i november 1989 (”yuppie-nalle”).
Ordet syftade ursprungligen på dyra handhållna stora mobiltelefoner av typen Mobira Cityman, Hotline Pocket med flera fabrikat och modeller, som yuppier höll tätt intill sig som om det vore ett kramdjur eller en nallebjörn.
Sverige vs USA
Sverige lär varit först i världen med utvecklingen av mobiltelefonisystem. I Sverige ringdes också världens första mobiltelefonsamtal, år 1950, med en prototyp.
Ibland hävdas att det var i USA som världens första mobiltelefonsamtal ägde rum, år 1973 av företaget Motorola.
De olika uppfattningarna kan förstås bero på hur man definierar ”mobil” telefon. Som är mobil oavsett storlek, vikt och antal enheter? Eller som är mobil och handhållen bestående av endast 1 enhet? Eller som är mobil och som ryms i alla fickor?
Motorolas mobiltelefon, som började säljas i USA år 1983 (efter tio års ytterligare utveckling efter ”första samtalet” 1973), var helt handhållen. Man kunde hålla hela telefonen inklusive radioutrustningen i ena handen. Bild höger:
mobiltelefonen Motorola DynaTAC 8000X. Vikt ca 800 gram. Pris 4000 dollar. En laddning räckte till 30 minuters samtal.
Amerikanarna hade dock inte samma typ av mobiltelefonisystem (AMPS) som Sverige (NMT).
Först omkring år 1990 och framåt tycks det saluförts Motorola mobiltelefoner i Sverige.
Motorolas DynaTAC 8000X från 1983 anses av en del vara världens första kommersiella mobiltelefon. Vilket inte stämmer om man definierar ”mobiltelefon” som en telefon som är mobil oavsett storlek och antal enheter, som t.ex. Nokias Mobira Senator från 1982. Mer korrekt blir det möjligen om man benämner 8000X-telefonen som världens första kommersiella ficktelefon för stora fickor.
För de som inte hade råd: köp en fejkmobil
Suget efter mobiltelefoni var stort, vilket inte är konstigt eftersom en av våra mer framträdande sysselsättningar är kommunikation.
Som statussymbol lär de dyra mobiltelefonerna också varit hett eftertraktade.
Folk som ville imponera eller känna sig viktiga men inte hade råd med en riktig mobiltelefon kunde köpa en billig attrapp som de exponerade för omgivningen. Dvs en fejkad eller falsk mobiltelefon som folk flashade eller låtsades prata i, ute på stan eller bakom bilratten.
Bild ovan: fejkmobiltelefonen ”Cellular Phoney”. (phoney=falsk, phone=telefon).
Eller varför inte skaffa en falsk antenn att sätta på biltaket, för att ge sken av att äga en dyr mobiltelefon:
Bild ovan: annons för fejk-mobiltelefonantenn. Ur annonstexten:
”Looks exactly like the real thing! Everyone will think you’ve installed an expensive new cellular phone in your car. They’ll be impressed, but only YOU will know the truth.”