Framtidsglimt: HÖJ globala temperaturen, ÖKA koldioxiden

I en fjärran framtid kommer globala temperaturen och koldioxidhalten i atmosfären att betraktas annorlunda än idag. Här är några glimtar från kristallkulan.

Bilden* nedan visar de senaste 420 tusen årens större varma och kalla perioder jämfört med nutid:

Den blå kurvans regelbundet återkommande toppar är interglacialer (värmetider, mellanistider) med varmare klimat.
Däremellan är glacialer, dvs långa istider (då många landområden inklusive Sverige var täckta med kilometertjock is).

Vår nuvarande interglacial har hittills pågått i ungefär elva tusen år.
De tre föregående interglacialerna varade cirka tolv-, fem- och fjorton tusen år. Dvs två av dem var något längre och en var kortare än vår hittillsvarande interglacial.
Det lär ha förekommit högre temperaturer i de föregående interglacialerna än i den nuvarande.

NÄR inleds nästa glacial / istid? I kurvan ovan ser den ut att kunna påbörjas när som helst (i ett geologiskt tidsperspektiv), vid jämförelse med tidigare istider. Om den inte motverkas eller fördröjs av nuvarande globala uppvärmningen.

Sanningen är att ingen vet NÄR nästa glacial inleds. Inte förrän mänskligheten har facit i hand, efter en längre tid med låga temperaturer. En vanligt förekommande uppfattning / gissning är att nästa glacial kommer att påbörjas inom fem- till tio tusen år.

Vår nuvarande interglacial

Bild ovan: nuvarande interglacial, elva tusen år fram till år 1980. Rekonstruerad temperatur från Grönlands inlandsis.

De senaste drygt hundra årens globala uppvärmning inleddes under andra hälften av 1800-talet, i den så kallade ”lilla istiden” som hade pågått i cirka fyrahundra år. (Till höger i ovanstående bild).

Orsaken till den uppvärmningen antas till största delen vara människans förbränning av fossila bränslen som ökar t.ex. koldioxidhalten i atmosfären. Dvs om de utsläppen hade varit en bråkdel av idag – t.ex. om befolkningsmängden hade varit en bråkdel av dagens – så hade vi fortfarande haft temperaturnivåer som på ”lilla istiden” eller kanske ännu kallare. Det är förstås bara antaganden, inget vet säkert hur globala klimatet sett ut med t.ex. 1 miljard mänskliga tvåbeningar (som vid början på 1800-talet) istället för nästan 8 miljarder (som nu, 2020-talet).

Lilla istiden föregicks i sin tur av den ”medeltida värmeperioden” som lär haft temperaturer högre än 1980, den pågick i flera hundra år.
Ännu längre tillbaka i vår elvatusenåriga nuvarande interglacial var det ännu varmare, i den flertusenåriga värmeperioden för cirka niotusen till femtusen år sedan.

I ovanstående bild / diagram med rekonstruerade temperaturer framgår att det förekommit många klimatförändringar under de senaste elvatusen åren fram till 1980. En del med temperaturförändringar på flera grader under kort tid. (Ovanstående gäller alltså Grönland, inte globalt). Anm: poängen med bilden ovan är att visa att det förekommit många temperaturförändringar för tusentals år sedan.

Fler repetitiva grejer

En helt annan typ av repetitivt mönster eller upprepad rörelse förekommer i följande videoklipp med två glada dansande tjejer:

Det har förstås samband med nåt så repetitivt som musik:

.

När nästa glacial inleds…

…och så sakteliga börjar bli verklighet för den tidens människor, då kommer folk att resonera tvärtom (jämfört med nu) angående den globala temperaturen och koldioxidhalten (CO2) i atmosfären.
Då kommer man att vilja HÖJA globala temperaturen istället för att sänka den, genom att ÖKA koldioxidhalten istället för att minska den.

Då blir det dax för fetaste koldioxidfesten. Tvärtom mot nutida strävanden. Sån’t är livet på denna globen.



Mera:
– ”Nytt år: ring UT gnällspikarna, ring IN problemlösarna”.



*Diverse info:
– Diagrambilden, källa: Petit, J.R., et al., 2001, Vostok Ice Core Data for 420,000 Years.
Data från analyser av kilometerlånga isborrkärnor på Antarktis (Sydpolen). Kurvan visar temperaturskillnaden (grader Celsius) jämfört med medeltemperaturen i vår nuvarande interglacial (på Antarktis). Anm: dataseriens eller kurvans (osynliga) ”mätpunkter” består av intervall på hundratals år. Man kan alltså inte stoppa in ett nutida årsmedelvärde (t.ex. för år 2019) sist i kurvan som jämförelse, det skulle bli missvisande.
Mer info om Vostok ice core data, t.ex: ”Istidernas klimat” (SMHI).
– Musiksnutt från ”Rock my heart”, Haddaway.
– Översta bilden (”kristallkulan”) av ”birgl” (Pixabay).

Mer information:
Ovanstående temperaturnivåer från tusentals år tillbaka baseras på s.k. proxydata* (analysdata från paleoklimatarkiv*) från Antarktis (Sydpolen) och Grönland. Dvs rekonstruerade LOKALA temperaturer, i de här fallen från isborrkärnor.

Gällande ”GLOBALA temperaturen” (oftast globala årsmedeltemperaturen) så finns det ingen vetenskaplig konsensus för att beräkna global temperatur så långt tillbaka i tiden. Inte heller för att jämföra nutida temperaturmätningar med temperaturer från gamla proxydata.
Vetenskapliga beräkningar av ”globala temperaturen” sträcker sig bara drygt hundra år tillbaka (omkring 1850). Det är först vid den tiden som det anses finnas tillräckligt många mätstationer fördelade över jorden.

* Proxydata* kommer från analyser av s.k. paleoklimat-arkiv, som isborrkärnor eller trädringar, havssediment, koraller m.m.
Proxydata benämns också ”data från paleoklimatarkiv” (engelska ”paleoclimate archives”).

Paleoklimat är klimatet innan det fanns mätinstrument.


Ännu mera om äldre temperaturuppgifter:
På webben m.m. kan man hitta oseriösa uppgifter och diagram med “globala temperaturen” för tusentals år tillbaka i tiden, och som dessutom jämförs med nutida globala temperaturen.
Vilket så att säga blir dubbelt oseriöst och bör betraktas med stor skepticism, därför att:

  • En eller flera av temperaturserierna från olika proxydata kan ha låg upplösning (långa tidsintervall). Exempelvis om tidsintervallet är hundratals år mellan värdena i en temperaturserie, så kan det innebära att vissa år, årtionden eller t.o.m. århundraden med hög temperatur har försvunnit eller “smetats ut” så att de inte syns. Att då jämföra en sån temperaturserie med en nutida global t.ex. årsmedel- eller tioårsmedeltemperatur kan bli gravt missvisande.
  • Det finns inte tillräckligt antal lokala källor i det äldre underlaget och/eller de är inte tillräckligt fördelade över jorden.
  • Rekonstruerade temperaturer har viss osäkerhet, det är inte exakta temperaturmätningar.
  • Det finns ingen vetenskaplig konsensus för hur äldre GLOBALA temperaturer ska rekonstrueras.

MEN, om man trots ovanstående invändningar ändå gör ett diagram som jämför rekonstruerade temperaturer med instrumentella temperaturer, genom att överlagra de två olika mätserierna, så kan det se ut så här för Grönland de senaste 11 tusen åren fram till år 2016:

dvs då börjar temperaturen 2016 närma sig högsta rekonstruerade temperaturen för tretusen år sedan och längre tillbaka.

Tillägg: för koldioxid (CO2) finns inte samma invändningar som för temperatur. I motsats till en lokal, rekonstruerad temperatur så kan enstaka lokalt uppmätta koldioxidhalter betraktas som globala värden, eftersom det inte är stora skillnader i co2-halterna jorden runt vid en given tidpunkt, till skillnad från lokala temperaturer.