I Sverige finns cirka åttahundra ouppklarade försvinnanden sedan 1951. Eller mer utförligt: enligt polisen/Noa* finns det t.o.m. år 2018 registrerat 767 personer som varit försvunna i mer än 60 dygn och ännu inte hittats. Det nationella registret sträcker sig fr.o.m. 1951.
Det blir i genomsnitt cirka ett dussintal olösta försvinnanden per år.
Illustrativ bild ovan: hisnande många pingviner, som liksom vi går på två ben och säkert oxå har massa olösta försvinnanden… inga jämförelser i övrigt.
I en annan rapport* uppges att det varje år görs ca tjugofemtusen(!) händelserapporter om försvinnanden i Sverige. De flesta försvunna personer hittas ganska fort.
Ca 450 försvinnanden leder till räddningsinsatser enligt LSO*. 97 procent av dem klaras upp. Av dessa anträffas ca 11 procent avlidna,
dvs ca 48 försvunna personer hittas döda (per år) av de försvinnanden som ledde till räddningsinsatser.
Med andra ord, shit happens verkligen.
Liknande saker:
– Sverige har 650 olösta mordfall (1985-2021).
Mera info:
* Försvunna personer, enligt rapporten ”Efterforskning av försvunna personer”:
”Personer kan vara försvunna av olika skäl och på olika sätt. En till synes enkel definition är komplicerad vid närmare påseende:
Försvunna personer omfattar ett flertal olika typer av försvinnanden och olika aktörer, varav vissa är nödställda medan andra inte är det. Det finns frivilliga försvinnanden där någon håller sig undan av olika skäl, det finns försvinnanden där den försvunne själv inte upplevt sig försvunnen men å andra sidan inte sett något skäl att aktivt meddela anhöriga om sin vistelseort. Ungdomar rymmer hemifrån, asylsökande går ”under jorden” och kriminella flyr utomlands. Brottsliga bortföranden förekommer, men de är mycket ovanliga. Personer med psykisk ohälsa drar sig undan för att få vara ifred och suicidala gör det för att avsluta sitt liv. Slutligen finns de fall där den försvunne är vilse och inte själv kan finna vägen till tryggheten och säkerheten.”
* Noa, enligt SVT: ”enligt polisens Nationella operativa avdelning (Noa), finns 767 personer registrerade som fortsatt försvunna efter 60 dagar, under perioden 1951-01-01—2018-12-31. Av dem är 196 st kvinnor.
440 personer som saknas har inte svenskt medborgarskap, och av dem är det troligt att majoriteten är asylsökande som avvikit frivilligt. De är alltså inte försvunna i ordets rätta bemärkelse, men det utesluter inte att de kan ha utsatts för brott.
[…]
I Sverige finns ett nationellt register med personer som varit försvunna i mer än 60 dagar och ännu inte hittats. Det innehåller cirka 800 personer. Det äldsta fallet är från 1951.”
svt.se/nyheter/… (11 sept 2019).
* Rapporten ”Efterforskning av försvunna personer”, samarbete mellan Linköpings universitet, Högskolan i Borås och Polisen:
hb.diva-portal.org/…FULLTEXT01.pdf (16 okt 2019).
* LSO: lagen om skydd mot olyckor. Enligt LSO omfattar Svenska Polisens räddningstjänstområde att ”efterforska personer som har försvunnit under sådana omständigheter att det kan befaras att det föreligger fara för deras liv eller allvarlig risk för deras hälsa”.
Pingvinbilden av ”Martin Wettstein”.