De luddiga bromsspåren och suddiga glasögonen

Här skärskådas de tidigare nämnda bromsspåren och glasögonen.

I flera decennier skrev pappa Ruben långa texter i sorg över sonen Olles försvinnande 1983. Och i ilska över polisen som inte klarade upp försvinnandet, och som enligt Ruben motarbetade en lösning. Ruben skrev en bok och bloggade:

Boken ”Har du sett Olle?” Utkom 1989, sex år efter försvinnandet.
Blogg åren 200? till 2008 (då den bloggplattformen lades ner hos Yahoo GeoCities).
Blogg (på annan plattform) åren 2010 till 2020 (då Ruben avled).
Ett häfte bestående av blogginlägg. (Utkom 2012. Såldes endast privat, för 100 kr/st inkl. porto).

I Rubens bok (1989) nämner han bromsspåren ett par gånger:

Citat ur boken: ”Polisen hade berättat att man fotograferat bromsspår från en bil, intill det övergångsställe där Olles glasögon hittats. Vi började diskutera möjligheten av att Olle blivit indragen mellan gymnastikhuset och häcken och utsatts för övergrepp – kränkning – eller misshandel.” (Sid 120).
Ruben uppger inte vem som hade sagt att polisen berättat om bromsspåren.
Nästa gång i boken som bromsspåren nämns skriver Ruben att hustrun Kerstin hade ställt frågor till polisen och att de hade svarat:
”Beträffande bromsspåren så sätter vi inte dem i samband med Olles försvinnande. Men vi har i alla fall fotograferat dem.” (Sid 130).

På Rubens blogg (2010-2020, här och här) nämns bromsspåren några gånger, mycket kortfattat, exempelvis enstaka ord med kommatecken emellan:

”bromsspår, Floragatan, teknisk undersökning, FOTO, (diarienr H43:5)”

Inget mer komplett citat från polisutredningen, trots att Ruben på sin blogg uppger att han läst polisutredningen vid minst tre flera tillfällen:
påsken 1984, år 1990, samt ”på Polishuset i Stockholm i februari 1999”.

I ett blogginlägg från 2011 svarar Ruben mycket vagt på en läsarfråga om bromsspåren:

”Du undrar bla a över bromsspåren.
Jag tror att det i någon av mina pärmar finns det ett tidningsklipp om bromsspåren.
Jag vill minnas att tidningsreportaget gjordes endast några dagar efter försvinnandet, medan polisen uppger ett senare datum.”

Ännu mer luddiga blir bromsspåren av följande:

I lokaltidningen två veckor efter Olles försvinnande, enligt tf chefen vid spaningsroteln i Sundsvall fanns det inga bromsspår där:
”Det finns i vart fall inga bromsspår eller några andra tecken på att han eventuellt skulle ha blivit påkörd på den plats där glasögonen upphittades, tillägger Hans Sporrong.” (Sundsvalls tidning, 23 september 1983).
I en intervju 2008 i en regionaltidning sa Ruben att uppgifterna försvunnit ur polisutredningen:
”Hans glasögon och cykelnycklar hittades precis vid övergångsstället på Floragatan. Där fanns också bromsspår, och ett kvinnligt vittne har berättat att hon hörde en duns och någon som sedan skrek ’nej, nej…’ Dessa uppgifter försvann sedan ur utredningen, säger Ruben Högbom”. (30 dec 2008, tidningenangermanland.se).
Men på Rubens blogg de efterföljande åren tycks inte nämnas att uppgifter försvunnit ur utredningen.

Polisen sa alltså 1983 klart och tydligt att det inte fanns några bromsspår där glasögonen hittades.
Men enligt Ruben fanns det bromsspår där.
25 år senare sa Ruben att uppgifterna hade försvunnit ur polisutredningen…

DET KAN varit så att polisen såg bromsspår på annan plats på den gatan, men inte där glasögonen hittades, och bedömde att spåren inte hade samband med Olles försvinnande. (Dvs ungefär så som polisen hade sagt till Rubens hustru Kerstin, enligt uppgift i Rubens bok).

Osäkert också med Olles glasögon…

… som enligt Rubens bok hittades oskadade och med prydligt ihopfällda skalmar, på ”en låg stenmur” vid övergångsstället på Floragatan, intill norra änden av Gymnastikhuset. Det var några ”ungdomar” som hittat dem på fredagen (2 dagar efter att Olle försvann), och sedan lekt med glasögonen så att de gick sönder. Efter en vecka lämnade de in glasögonen till polisen.

Men i Rubens bok uppges också att han ”nära ett år senare” kontaktades av en skolflicka som sa att hon hade hittat Olles glasögon, med skalmarna utfällda, på asfaltplanen vid norra änden av Gymnastikhuset. Hon hade sedan hängt upp glasögonen på en käpp vid ingången till Gymnastikhuset, nära den plats där hon hittat dem.

Ruben drog då slutsatserna att någon annan person EFTER flickan hade tagit glasögonen från käppen och lagt dem med ordentligt ihopvikta skalmar på den låga stenmuren. Och att det var flickan som var den allra första som hanterade glasögonen efter Olle.

Enligt Ruben hade Olle därmed sannolikt råkat ut för våldshandlingar så att glasögonen åkte av och hamnade på asfaltplanen, där flickan sedan hittade dem.

Så här svarade Ruben många år senare en bloggläsare som frågade om glasögonen:

”Ang. glasögon:
glasögonen var hela när de hittades. De låg på asfaltplanen med utfällda skalmar, framför Norra ingången till Gymnastikhuset. Vi hittade så småningom den flicka som först hanterat dem, en elev på Läroverket, och lämnade dumt nog namnet till polisen, som schabblade bort det viktigaste i flickans berättelse: NÄR hittade hon glasögonen?

Det troliga är att hon fann dem på torsdagsmorgon den 8:e. Men det är möjligt att glasögonen, liksom cykelnyckeln som låg i gräset strax intill, hade kastats dit senare – en idé som några av de siare som vi haft kontakt med, pratat om.
Det är ju möjligt att det funnits fler saker med koppling till Olle där framför Gymnastikhuset.
Det dröjde ju tre veckor innan jag kom dit för att söka. Det hade ju kommit ihållande och våldsamma regn, och små saker kan ju ha spolats bort.”

I citatet ovan framgår också att Ruben hade kontakt med siare. Och att det regnade ”ihållande och våldsamt” tiden efter Olles försvinnande.

Flickans uppgift är behäftad med stor osäkerhet:

Det var närmare ETT ÅR efter Olles försvinnande som flickan talade med Ruben. Om hon överhuvudtaget hade hittat några glasögon just där så kanske det inte ens var Olles glasögon. Där rörde sig folk på dagarna, det kan varit någon annans glasögon.
Enligt Ruben sa hon inte vilket dag hon hittade glasögonen. Ruben antog att hon hittat dem på torsdagen, dagen efter Olles försvinnande. (Eftersom ”ungdomarna” hade hittat dem på fredagen).
Inte heller vet man om flickan i så fall var den första som hittade glasögonen, efter att Olle skildes från dem. Nån kan ju hittat dem före flickan, med ihopfällda skalmar, och slängt dem på asfaltplanen med utfällda skalmar.

KONTENTAN av alla uppgifter om glasögonen blir att,
det enda någorlunda säkra är att glasögonen var hela när de lämnade Olle.

Ruben drog också slutsatsen att Olle hade utsatts för hårdhänt våld:

”Olles glasögon var av s k ”orienteringsmodell”, med skalmar som gick runt öronen och som Olle bar även när han tränade karate, eller spelade fotboll – vittnade om att här hade Olle blivit utsatt för hårdhänt våld.”

Fast man kan lika gärna dra slutsatsen att Olle INTE blev utsatt för hårdhänt våld, just av den anledningen att glasögonen var HELA. Glasögonen var av en modell som sitter fast ordentligt även vid hårdhänt våld som karate med mera. Så länge glasögonen inte går sönder så sitter de kvar (till en viss gräns). Om man inte tar av sig dem självmant.
Olle kan alltså själv tagit av sig glasögonen. Visserligen hade han dålig syn, men det krävdes knappast glasögon enbart för att gå en bit på trottoaren.

Om glasögonen istället hade varit sönder när de hittades så hade det varit mer motiverat att dra slutsatsen att Olle utsatts för våld. Men även det hade varit osäkert, eftersom vi inte vet vad som hände med glasögonen tiden mellan att de lämnade Olle och fram till de hittades.

Återigen, det enda man kan säga säkert
utifrån glasögonens tillstånd då de hittades, är att de inte hade utsatts för våld så att de gick sönder.

Sammanfattning

Det fanns inga bromsspår vid platsen där Olles glasögon påträffades. Åtminstone om man ska tro polisens uttalande veckorna efter Olles försvinnande.
Olles glasögon var hela när de påträffades, enligt de ungdomar som hittade och lämnade dem till polisen. Glasögonen låg på en låg stenmur intill Floragatan, med skalmarna ihopfällda.
Uppgiften om flickan som ett år senare påstod att hon hittat Olles glasögon på asfaltplanen, hela men med skalmarna utfällda, är osäker. Om uppgiften var korrekt så är det ändå okänt om nån annan hanterade glasögonen före flickan (förutom Olle).

Rubens övertygelse var…

… att Olle blev dödad av en eller flera poliser. Den övertygelsen grundades på uppgifterna om bromsspår och glasögonen, och på Olles cykelnyckel som Ruben hittade månaden efter försvinnandet vid den plats där glasögonen hade hittats. OCH på det faktum att polisen sökte några tjuvar efter ett inbrottslarm i Gamla Flickskolan 150 meter från Gymnastikhuset där Olles glasögon hittades. Ruben ansåg det ”ganska orimligt om två remarkabla händelser, som inträffa samtidigt och i samma område, inte skulle ha koppling till varandra.”

Teorin att Olle ramlat i ån och förts ut i havet (i det höga vattenflöde som orsakades av det ihållande och våldsamma regnen), avfärdades av Ruben med argumentet att Olle inte kan ha ”krupit på alla fyra” de 400 metrarna från Gymnastikhuset till ån.
Varför en berusad Olle måste ha krupit den sträckan istället för att ha gå på två ben, var troligen för att det blir enklare att avfärda å-teorin om något moment framstår som osannolikt (som att krypa 400 meter på alla fyra). Citat från bloggen: ”Om nu Olle krupit på alla fyra ner till ån, måste han ju ha observerats av någon av de polismän som vaktade i korsningen Floragatan-Kyrkogatan?”
Tanken att Olle skulle ha krupit en lång sträcka kom enligt Ruben från en polis:
”Polismästare Rolf Stenberg underrättade press och allmänhet: -Redlöst berusad Olle Högbom har på alla fyra kravlat sig ner till ån för att pissa. Där har han ramlat i vatnet, fått en kallsup och drunknat.” (Det är okänt varifrån Ruben hämtat det citatet).

I ett sista inlägg på sin blogg …

… i augusti 2020 efterlyste Ruben ett klarläggande om Olles död, och det klarläggandet skulle peka åt ett bestämt håll:

”… Kontakten med myndigheten har misslyckats, och jag drar slutsatsen: Polisen är inte intresserad av att lösa ärendet Olle Högbom.
Ett klarläggande skulle innebära, att polis, enskild eller i patrull, avslöjas som gärningsman, mord, på Olle.
Att leva med ovissheten om vad som hänt Olle är en daglig tortyr, där jag slits mellan förhoppningar, sorg och desperation. Det har kommit till min kännedom att polisen under senare tid fått vissa uppgifter och som föranlett att utredningen aktiverats. Det är min förhoppning att detta arbete påskyndas …”

De uppgifter som Ruben hoppades på, gällde en journalist som ”upptäckt” att de poliser som var på plats i Sundsvall när Olle försvann inte hade förhörts.
Men på den tiden var rutinen att polisen avrapporterade skriftligt, det är först på senare år som rutinerna ändrats till att även hålla förhör.
Efter journalistens ”tips” år 2020 förhördes några av de kvarlevande poliserna som var i tjänst den kvällen år 1983. Men inget framkom som förde utredningen närmare en lösning.

Ruben avled några månader efter sitt sista blogginlägg.