För vissa vuxna kan det komma som en diabolisk överraskning att små barn i 1-3-årsåldern kan minnas händelser, t.ex. om den vuxne gjort dumma saker mot barnet i tron att små barn saknar minnesförmåga.
Att barn i åldern 2 till 3 år kan minnas och tala om tidigare händelser i sina liv framgår bland annat i studien* ”Infantile Amnesia Across the Years: A 2‐Year Follow‐up of Children’s Earliest Memories”, av Dr Carole Peterson m.fl. Översättning till svenska:
”Omfattande forskning har visat att 2- och 3-åringar har ett välfungerande minnessystem och lätt kan prata om tidigare händelser, inklusive sådana som inträffade när de var månader eller till och med mer än ett år yngre […]”.
Engelska originaltexten från studien:
”Considerable research has shown that 2- and 3-year-olds have a well-functioning memory system and can readily talk about past events, including ones that occurred when they were months or even more than a year younger (Bahrick, Parker, Fivush, & Levitt, 1998; Cleveland & Reese, 2008; Fivush & Schwarzmueller, 1998; Harley & Reese, 1999; Peterson, 1999; Peterson & McCabe, 2004; Peterson & Rideout, 1998; Van Abbema & Bauer, 2005).”
Observera, det handlar inte om att 2-3-åriga barn kan lämna en redogörelse eller en sammanhängande berättelse, så som äldre barn och vuxna kan göra.
Men det lilla barnet har förmågan att minnas tidigare händelser lång tid tillbaka, och barnet kan uttrycka det verbalt mer eller mindre begripligt eller fragmenterat. Under förutsättning förstås att barnet har börjat tala, vilket vanligen sker omkring 1,5 års ålder, eller tidigare om barnet är tidigt språkligt utvecklat.
Händelser som av barnet upplevs som omskakande eller traumatiska brukar ligga kvar längre tid och starkare i minnet, än vardagliga eller triviala händelser.
Längre fram i barndomen försvinner dock de tidigaste minnena på grund av barndomsamnesi* (eller infantil amnesi), så att vi som äldre barn och vuxna inte längre minns de händelserna.
Mer ur ovanstående studie (fortsättningen på ovanstående citat):
”[…] This is all the more remarkable when one considers that children can also recall many events from several years in the past. For example, Peterson and her colleagues (Peterson & Parsons, 2005; Peterson & Whalen, 2001) found that 7- and 8-year-olds had detailed and mostly accurate memory for injuries they had sustained 5 years previously when they had been only 2 or 3 years old, and likewise Fivush and her colleagues found that former 3- and 4-yearolds recalled a destructive hurricane very well after the passage of 6 years (Fivush, Sales, Goldberg, Bahrick, & Parker, 2004; Sales, Fivush, Parker, & Bahrick, 2005; for reviews of long-term memory in children, see Bauer, 2006, 2007; Peterson, 2002).
Thus, young children demonstrate that they have verbally accessible memory for many events that occurred when they were 2 or 3 years of age and yet adults seem to have no recall of any of those events, and the years in their early lives when those events took place become shrouded by childhood amnesia. […]”
Enligt ovanstående citat ur studien hade 7-8-åriga barn detaljerade minnen av kroppsskador de åsamkades vid 2-3 års ålder. Och 6-åringar mindes en svår orkan som inträffade när barnen var 3-4 år.
Men att de som vuxna inte minns de händelserna på grund av barndomsamnesi.
Mikael Heimann, professor i psykologi, forskar om spädbarns minne, förklarar* varför en del människor felaktigt tror att småbarn inte är kapabla att minnas och tala om tidigare händelser:
”Att vi inte minns något från vår spädaste barndom är förmodligen en bidragande orsak till att man i den klassiska psykologin sade att långtidsminnet utvecklas sent och att vi först vid 18 till 24 månader ålder börjar få medvetna minnen.
Men forskningen visar att det inte stämmer, händelseminnen kan vi lagra mycket tidigare.”*
I citatet ovan av Heiman framgår att vi som vuxna inte minns våra första levnadsår (på grund av barndomsamnesi), och att det kan vara orsaken till missuppfattningen att små barn påstås inte kunna minnas nåt alls.
Heiman uppger vidare att ”Från ett års ålder ökar minnesförmågan markant. Ett barn på 12–13 månader minns en specifik händelse i cirka två månader, ett barn på 18 månader kan minnas en händelse efter sex månader.” Och ännu längre i vissa fall, enligt Carole Petersons studier.
Även barn yngre än 1 år kan minnas tidigare händelser, men kortare tid. I den åldern ökar sedan minnesförmågan markant, månad för månad.
Forna tiders missuppfattning att små barn inte kan minnas händelser kan alltså bero på att man misstolkade fenomenet barndomsamnesi eller infantil amnesi.
Ett exempel på sådan missuppfattning är docent Tomas Erikssons vittnesmål år 2010 i Attunda tingsrätt gällande skadeståndskrav från de två läkarna i da Costaärendet.
Eriksson var begärd av läkarnas försvarare och skulle uttala sig om tillförlitligheten i ”barnets berättelse”. (”Barnet” var en 2-3-årig flicka som antogs ha varit utsatt för något mycket skrämmande vid 1,5 års ålder).
Docent Eriksson utbrast med emfas i rättssalen att barn inte kan minnas något förrän de är 3-4 år gamla, ”eftersom det inte finns nånting att fastna i!”:
(Fakta är dock att minnen kan ”fastna” hos barn i 1-2-årsåldern och finnas kvar i månader och ibland över ett år).
Annat som Eriksson sa var korrekt men irrelevant för da Costafallet, exempelvis att små barn inte kan lämna ”redogörelser” och att man som vuxen inte minns sina tidigaste barndomsår.
Inget av det hade med da Costafallet att göra eftersom det inte handlade om att barnet hade lämnat en redogörelse eller sammanhängande berättelse, och inte heller handlade det om en vuxens minnen.
I samma rättegång år 2010 hördes även en annan docent, Nils Wiklund, som inte höll med docent Eriksson gällande små barns minnesförmåga. Wiklund sa (citat ur tingsrättsdomen 2010, min fetstil):
”Det går inte att säga något generellt om hur gammalt ett barn måste vara för att kunna redogöra för ett sammanhang. Man kan i för sig tänka sig att ett litet barn kan såväl förmedla ett innehåll som återspegla en verklighet så fort barnet överhuvudtaget kan yttra några ord.
När det handlar om en rättsprocess som rör misstankar om övergrepp är det dock viktigt att sådana utsagor bedöms noga.
Men det är ingenting som hindrar att även ett litet barn mycket väl skulle kunna förmedla en verklighet.”
Uppgifter om små barns minne återfinns även i svenska vårdguiden*. Där uppges bland annat att barn i ettårsåldern kan minnas händelser som inträffade för flera månader sedan:
”I ettårsåldern lär sig barn mycket nytt genom att göra samma sak om och om igen. […] I den här åldern är det vanligt att barn gör detta:
– Börjar känna igen sig själv på bild och i spegeln.
– Kommer ihåg var saker finns, till exempel att nallen ligger i sängen och att skorna står i hallen.
– Minns saker hen har upplevt flera månader tillbaka i tiden.”
Och, att barn mellan 1 och 2 år kan visualisera en sak genom att höra ett ord:
”Många barn mellan 1 och 2 år gör detta:
– Se likheter och olikheter.
– Förstå ”rätt och fel”.
– Kan få en bild i huvudet när de hör ett ord, utan att saken är närvarande.
– Utveckla och tydligt visa sin egen vilja.”
De uppgifterna i vårdguiden uppdaterades 2024-09-02, och granskarna var:
Gustaf Waxegård, psykolog, psykoterapeut, specialist i klinisk psykologi, Barnkliniken och FOU.
Amanda Wikerstål, psykolog, Familjehälsan.
Martin Jägervall, barnläkare, barnneurolog, BVC- och skolläkare.
Sammanfattning, små barns minne
Små barn kan minnas händelser. Små barn har förmågan till ”episodiskt minne” eller ”explicit minne”, men inte lika utvecklat som hos äldre barn och vuxna.
Vid 6 månaders ålder kan barn komma ihåg en händelse några veckor, vid 12 månaders ålder ett par månader, och längre fram över ett år.
Barn i 1,5 årsåldern kan visualisera en sak (få en bild i huvudet) när de hör ett ord, utan att saken är närvarande.
Efter att barn börjat tala, omkring 1,5 års ålder, eller tidigare om barnet är språkligt tidigt utvecklat, så kan barn verbalt uttrycka sina minnen eller minnesfragment mer eller mindre begripligt.
Kopplingen mellan språkutveckling och minnesförmåga är viktig: ju mer språkligt avancerat ett barn är, desto bättre kan barnet organisera och beskriva sina minnen. Dessa tidiga minnen kan dock vara vaga och baserade på fragment av upplevelser snarare än tydliga, detaljerade återberättelser eller redogörelser.
Generellt kan barn börja utveckla mer stabila och återkallande minnen vid omkring 3-4 års ålder. Enligt nutida rättsliga riktlinjer hålls därför inte förhör med barn förrän i den åldern.
Vid 3-4 års ålder eller äldre försvinner de tidigaste minnena, vilket medför att äldre barn och vuxna inte längre minns sina tidigaste levnadsår. Det kallas barndomsamnesi eller infantil amnesi*. Det är stor variation mellan olika individer vid vilken ålder amnesin inträffar.
Att vi som vuxna inte minns våra första levnadsår kan vara en anledning till att man tidigare trodde att små barn inte minns något.
*)
– Studie av Carole Peterson m.fl: ”Infantile Amnesia Across the Years: A 2‐Year Follow‐up of Children’s Earliest Memories” (pdf-fil, 2011).
– Artikel med Mikael Heimann: ”Spädbarn minns mer än vi trott” (Svd, 2012-08-06).
– Svenska vårdguiden, om ”Barnets utveckling 1-2 år” (2024-09-02).
– Inlägg om barndomsamnesi: ”Minnet hos barn och vuxna”. (2018).
I vissa källor jämställs barndomsamnesi med infantil amnesi. I andra källor uppges infantil amnesi vara den glömska som uppstår hos barn upp till cirka 2 år, t.ex. när minnet av en händelse försvinner efter några månader hos ett 12-månaders barn. Och barndomsamnesi är då barn 3-4 år eller äldre glömmer tidigare händelser.
Bild överst, flicka, av ”Loaivat”.