Charles Zelmanovits var 15 år när han försvann 1976. Född i Göteborg 16 juli 1961. Hans bror Frederick var 12 år vid försvinnandet.

Familjen var bosatt utomlands långa perioder i Spanien och Marocko, mestadels i Spanien. Familjen flyttade till Piteå sommaren 1976, ca tre månader innan Charles försvann.

Anledningen till flytten lär varit att mamman ville hem ”för att pojkarna skulle få en bättre utbildning. Hennes spanske make Alexander var kirurg men hade accepterat en anställning som företagsläkare på Munksunds sågverk.”

Enligt Frederick var Charles den lugnare av dem. Charles var duktig i idrott. Han uppges varit populär bland tjejer. Ur intervju med Frederick:

”Charles var två och ett halvt år äldre. Han skulle nog varit veterinär nu, tror Frederick. Bosatt i en mindre stad, gift, med ungar. Han var den sortens kille. Stadig. ”Brådmogen”, säger andra.
(…)
Han bär många bilder av Charles inom sig. De stod varandra nära. Charles var en vacker pojke. Den lugnare av dem. Som det första och omhuldade barnet ofta blir. Han var duktig i idrott. Hade flicktycke”.

Charles lär ha varit före sina jämnåriga i studierna: ”Han gick på gymnasiet trots att han egentligen var ett år för ung och klarade skolan galant.”

Han hade exklusiva kläder, skinnjackan var handsydd och specialbeställd i Spanien. Och ett läderbälte som lär varit uppseendeväckande, som sedan aldrig har återfunnits.

Charles tycks ha festat ibland, som de flesta andra. I utredningen 1976 framkom att han till förfesten hade en kvarting Bacardi (som 12-åriga brodern Frederick inte kände till).

Huruvida Charles festnyttjade annat än alkohol är okänt. (På 1970-talet var Sverige mer drogliberalt*).

Vissa källor hävdar att Charles hade epilepsi* och att det kan ha orsakat hans död. Charles bror Frederick säger sig dock vara övertygad om att varken sjukdom eller olycka ligger bakom Charles död, han tror att Charles blev dödad.

Bild ovan: Familjen Zelmanovits bostad på Munksundsvägen, år 1976.

* Om epilepsi:
Enligt Charles mor var det tre år sedan Charles hade haft ett epileptiskt anfall (enligt Bergwallkommissionens rapport 2015). De mest kända böckerna om Quick, Zelmanovits m.fl. nämner inte Charles epilepsi. Teorin om epilepsi som orsak till Charles död tycks ha torgförts av romanförfattaren Leif GW Persson. År 2002 skrev Leif GW Persson: ”CZ drogs med de vanliga pubertetsproblemen, dessutom hade han ordinerats medicin mot epilepsi” (Expressen, 7/7 2002).
Nästa gång uppgiften förekommer är sex år senare, återigen från Leif GW Persson: ”Han hade epilepsi och kan ha fått ett anfall och frusit ihjäl.” (Expressen, 15 dec 2008, vilket för övrigt var dagen efter att en av Råstams Quickfilmer sändes i SVT första gången den 14/12 2008).
Därefter förekommer uppgiften lite då och då i olika artiklar och från andra skribenter, bl.a. Leif GW Perssons kompis psykiatern Ulf Åsgård den 20 dec 2008. (Som då uppgav att han och Leif skulle skriva en bok tillsammans om Quick, men det blev aldrig av).

Den 16 dec 2008 spånade skribenten Karin Östman i Aftonbladet: ”Charles Zelmanovits hade varit i ett gruff på skoldansen, han led av epilepsi. Han kan ha gått till fots till platsen som ligger ett par kilometer från skolan. Han kan ha fått ett psykomotoriskt anfall och bara travat på som i trans, och sedan lagt sig ner och frusit ihjäl.”. Förutom att hypotesen är märklig så är påståendet felaktigt att fyndplatsen ligger ett par kilometer från skolan (det stämmer inte ens fågelvägen, gångsträckan från skolan var det tredubbla, dvs uppåt 6 kilometer, via den korsning där Charles sist sågs).

* Om drogliberala 1970-talet:
Även cannabis (marijuana / hasch) var delvis accepterat på 1970-talet. På den tiden i Sverige var det inte olagligt att bruka cannabis eller att inneha en mindre mängd för eget bruk. 1972 lär uppåt 15% av pojkar i årskurs nio ha provat cannabis. (Notera då att det handlar om att ha provat någon/några gånger, inte att de var narkomaner).

Citaten ovan kommer från ett antal olika källor, t.ex: Hannes Råstams bok om Quickfallet. Artikel i PT (Piteå-Tidningen) 2012-11-02. Aftonbladet 1994-11-01, skribent Weigl Kerstin. Aftonbladet, 2008-12-16, Karin Östman.