Vad är GLOBAL temperatur?

Uttrycket ”globala temperaturen”, eller: globala årsmedeltemperaturen, förekommer ofta när det talas om klimatförändringarna och den globala uppvärmningen.
Men hur mäts globala temperaturen? Finns det en jättestor febertermometer uppstoppad i Moder Jords globala mun, armhåla eller bak? Självklart inte, det var en silly fråga.

Att beräkna / uppskatta jordens nutida globala temperatur är ingen trivial uppgift. Det finns ett antal organisationer eller institut världen över som ägnar sig åt detta. Varje organisation samlar årligen in stora mängder data, utför sina beräkningar och presenterar sin variant av den globala årsmedeltemperaturen. Några exempel på såna organisationer* är NASA GISS (USA), Berkeley Earth (USA), Copernicus Climate (EU), CRU (Storbritannien), JMA (Japan), NOAA (USA).

Varje sådan aktör bearbetar data från tusentals eller tiotusentals lokala mätstationer jorden runt, på land och på hav, det handlar om miljontals temperaturvärden. Exempel:

  • NASA GISS använder data från 6.300 mätstationer, plus observationer från fartyg, bojar m.m*
  • Berkeley Earth hämtar data från 20.000 mätstationer, plus observationer från fartyg, bojar m.m*

I slutändan kommer de olika aktörerna fram till nästan samma värden på de nutida globala årsmedeltemperaturerna:

Bild: skillnader mellan olika aktörers beräknade globala årsmedeltemperaturer för åren 1860 till 2018.
Ju äldre temperaturer desto större skillnader mellan olika aktörer. Under senare hälften av 1900-talet blir de mer samstämmiga.

Jordens nutida globala uppvärmning kan alltså åskådliggöras så här:

Bild: diagram från NASA*, globala årsmedeltemperaturen åren 1880 till 2020 (som avvikelse från globala medeltemperaturen åren 1951-1980).
De senaste hundra åren har globala årsmedeltemperaturen ökat med drygt en grad Celsius.

Längre tillbaka än omkring 1850-talet kan den globala temperaturen inte beräknas i mer seriösa sammanhang, eftersom underlaget från äldre tider är för osäkert och inte tillräckligt omfattande.



Bild från NASA: climate.nasa.gov/…/global-temperature .
Bild, skillnader: berkeleyearth.org/… .
Några organisationer / institut:
berkeleyearth.org/land-and-ocean-data
giss.nasa.gov/gistemp
nasa.gov/vital-signs/global-temperature
jma.go.jp/tcc/tcc/products/gwp/temp/ann_wld.html
copernicus.eu/node/201
crudata.uea.ac.uk/cru/data/temperature/
noaa.gov/sotc
metoffice.gov.uk/hadobs/hadcrut4

* Uppgifterna om antalet mätstationer är från år 2018.


Mera:
”I want PANIC” (Om FN och massmedia).

”I want PANIC” (Om FN och massmedia)

Klimatförändringar är ett faktum, men det förekommer en del vilseledanden i den allmänna rapporteringen. I syfte att skrämmas eller av okunskap. Exempelvis häromdan skrev SVT m.fl. om en rapport från FN:s klimatpanel IPCC. Svt.se presenterar följande alarmistiska och till synes säkra uppgifter:
”FN:s klimatpanel: Så här varmt har det inte varit på 100.000 år”. (svt.se, 9 aug. 2021).

Men, SVT döljer för läsarna att den uppgiften klassas som ”medium confidence”*.
Dvs FN IPCC bedömer själva att det egentligen är en osäker uppgift, att den bara med femtio procents säkerhet anses korrekt. Det kan alltså lika gärna vara en felaktig uppgift. (Se skärmbild nedan under ”Mera”).

Rapporten från FN IPCC består av nästan fyratusen sidor. Klassningen ”medium confidence” förekommer nästan tvåtusen gånger (1913 st) i den rapporten. Och ”low confidence” förekommer på 1356 ställen i rapporten.
Totalt så finns det fler av osäker art (3277 st) än mer säker (2797 st)* i den rapporten.

Man bör alltså vara uppmärksam på att många TILL SYNES säkra påståenden i FN-rapporten faktiskt åtföljs av t.ex. parentesen ”(medium confidence)” eller ”(low confidence)”, eller av en liten fotnot där osäkerheten framträder.

Med andra ord så fungerar det ofta enligt följande i FN-panelens rapporter:
”PÅSTÅENDE, FRAMSTÅR SOM FASTSTÄLLT FAKTA [+eventuellt tillägg], åtföljt av en kort parentes som upphäver eller försvagar påståendet och tillägget”.

Dvs som i följande exempel, något tillspetsat:
”The moon is made of cheese [Parmesan cheese] (not).”
(månen är gjord av parmesanost… inte).
Eller varför inte som i denna välkända scen:
Borat – Not Joke (full scene).
”THIS SUIT IS BLACK… (not)”

Nu är det förstås inte fullt så illa i rapporten som med Borats kostym…
Kontentan av denna lilla granskning är att många uppgifter i FN IPCC-rapporten är osäkra, och att rapporten formulerar sig aningen förrädiskt så att det kan uppfattas som säkra uppgifter för en slarvig läsare.
ATT rapporten har ett visst mått av osäkerhet är självklart eftersom den uttalar sig om både framtiden och det förflutna långt tillbaka. Och att det finns osäkerhet i den typen av hypoteser vet de allra flesta… utom möjligen en del mediefolk som missat det, eller medvetet misstolkar i syfte att skapa mer braskande rubriker.

Men de flesta medborgare läser nog inte rapporten från FN:s klimatpanel.
De flesta ser bara massmedia, som hellre sätter panikartade rubriker.

Från det ena till det andra panikskapandet…

I januari 2019 spreds klimatbudskapet via massmedia:
”I WANT (you to) PANIC”

”jag (vi) vill skapa panik”, eller ”jag (vi) vill att ni ska få panik”.

De hysteriskt skrikande människorna i ljudklippet ovan illustrerar den önskade paniken. (För dig som inte vet: tryck till vänster på ljudklippet för att lyssna). OBS att det är ett ljudmontage, folk skrek inte så, åtminstone inte inför kameran…

Panikbudskapet ovan uttalades av en svensk så att säga medieprodukt som bildades sommaren 2018, bara fem månader tidigare.
Den medieprodukten, som numera även är ett registrerat varumärke*, är utformad som en liten och till synes spröd, klimatoroad flicka. Tillsammans med sina föräldrar offentliggjorde flickan i en bok* (sommaren 2018) sina sjukdomsdiagnoser och ätstörningar. Den beskrivna bräckligheten och skörheten medför att media alltid måste stryka medhårs, den typen av medieprodukt kan/får självklart inte ifrågasättas eller kritiseras i media.

Några månader efter det panikbudskapet upprepades önskan om panik. Det var i EU-parlamentet i april 2019. Då var budskapet dessutom – förutom önskan om panik – att om mänskligheten inte bättrar sig så kommer det att leda till ”the end of our civilization as we know it”, ”around the year 2030”.
Den formuleringen kan för övrigt ha inspirerats av uttrycket ”The end of the world as we know it”, som förekommer i en apokalyptisk tv-serie* i en skräckgenre som flickans mamma följer sedan flera år tillbaka.

* Senare samma år som panikbudskapen (2019) så ansökte man om registrering* i EU och i Storbritannien av varumärket ”Greta Thunberg” (dvs den lilla flickans personnamn). Syftet är att ingen annan än de själva ska kunna tjäna pengar på det namnet (inom de affärsområden som varumärket är registrerat).




Mera:

* Skärmbild ur FN IPCC-rapporten (for policymakers), sidan 9 (mina färgmarkeringar):

* ”medium confidence” är en av fem nivåer av bedömd säkerhet (ipcc:s egen bedömning):
very low, low, medium, high, och very high.
”Medium” definieras: ”Odds of being correct: about 5 out of 10 chance”.
(Men definitionen finns inte beskriven i ipcc-rapporten).
I FN IPCC-rapporten förekommer det 3277 st. very low-, low- och medium confidence, och 2797 high- och very high confidence. (Det har räknats med ett pdf-program som visar totala antalet förekomster av söktext i ett dokument).

Osäkerheten beror bl.a. på att FN IPCC bollar med osäkra och ibland rentav ovetenskapliga metoder:
– dels gällande rekonstruerade tusentals år gamla temperaturer,
– dels jämförelse av rekonstruerade temperaturer med nutida temperaturmätningar,
– och dels beräkning av ”globala” temperaturen för tusentals år sedan, ur ett fåtal lokala, rekonstruerade temperaturer.

* IPCC:s rapport ”Climate Change 2021”, daterad ”7 August 2021 17:00 CEST”:
mysterium24.se/…/IPCC_AR6_WGI_SPM.pdf
Se rapport-sida 9 (pdf-sida 10), färgmarkerad text. Rapporten hämtades 11 augusti 2021.
Detta är inte fulla rapporten (som består av 3949 pdf-sidor), det är en 42-sidors sammanställning gjord för ”policymakers” (beslutsfattare / politiker).
Anm: på sid 3 i denna och den fulla rapporten anges med röd text ”This document is subject to final copy-editing”, dvs rapporten är inte helt klar. Rapporten finns på ipcc:s webbsida (vid ”Full report, Download full report”, alternativt ”Summary for Policymakers, Download SPM”).

* Det registrerade varumärket: euipo.europa.eu/…/trademarks/018171377

* Bok ”Scener ur hjärtat” (2018) av föräldrarna Malena Ernman och Svante Thunberg, där bl.a. döttrarnas diagnoser och problem beskrivs. Se även:
– ”Greta Thunbergs bakgrund, kaos, familjens bok & business”.

* Uttrycket ”The end of the world as we know it” i en skräck-tv-serie år 2017:
en.wikipedia.org/wiki/TEOTWAWKI….
(serien ”Fear the Walking Dead” är en spinoff av ”The Walking Dead”).


Sluttanke: bra att minska förbrukningen av fossila bränslen, också av skälet att det är en ändlig resurs som så småningom kommer att sina. Men vad som behövs är konkreta förslag på hur det kan ske, och hur vi kan anpassa oss till nuvarande klimatförändringar, utan att orsaka kaos. Förslag från folk som har rätta kunskaperna och den empati som krävs. Inte panik.

”Do you know this woman?” (Isdalskvinnan)

Bilden ovan är en uppdatering och lätt modifiering av en äldre ”efterlysning” från NRK (norska public service, Norsk rikskringkasting). Kvinnans ålder har reviderats sedan dess, efter en analys år 2017 av hennes tänder.

Det handlar om den mycket omtalade oidentifierade ”Isdalskvinnan” (eller kvinnan i ”dödsdalen”), som hittades död i Isdalen utanför staden Bergen i Norge, söndag 29 november 1970 kl 13:15.
Hon var svårt bränd men det fanns inga rester av nån brasa eller eldplats. Däremot spår av bensin i marken under henne. Hon hade många sömntabletter i magen. Och hon hade minst 8 falska identiteter.

Bild ovan: fyndplatsen, med kroppen och några av hennes tillhörigheter, inklusive en likörflaska som stod intill. (På bilden syns också en fot troligen tillhörande en polis, kan man anta). Bilden finns omaskerad och i större format t.ex. här (NRK, öppnar nytt fönster).

Fyndplatsen ligger ett par kilometer från Bergen, några hundra meter från en mindre bilväg och en stig.
Platsen är högt belägen, den sägs varit en populär utsiktspunkt:

Bild ovan: utsikt från fyndplatsen med delar av Isdalen och sjön Svartediket.

Kvinnan låg på rygg, svårt bränd på framsidan. Det fanns inga rester efter nån campingbrasa e.dyl, hon blev alltså inte bränd på bål. Armarna var sträckta framåt, vilket är vanligt förekommande på kroppar som brunnit.
Polisen hittade spår av bensin i marken under henne och på en pälsmössa intill.
Det lär inte funnits några spår av bensin i de två små plastflaskor som låg där, det var vattenflaskor.

Hon hade minst femtio halvsmälta sömntabletter i magen. (Det låg ett dussintal på marken också).
Dödsorsaken uppges vara en kombination av kolmonoxidförgiftning och överdosering av sömntabletter.

Hennes armbandsur och smycken var avtagna och låg bredvid.

Hon hade inga avvärjningsskador på armar och händer, dvs hon verkar inte ha försvarat sig häftigt mot nån angripare.
Men i nacken fanns ett blåmärke som kan uppstått självförvållat av fall, eller av slag från en angripare.

Bild ovan: fyndplatsen efter att polis avlägsnat kroppen. Där syns bl.a. likörflaskan, brända kläder, vattenplastflaska.

Ok, men det verkar väl varit självmord? (Norska polisens officiella slutsats var självmord). OM det inte hade funnits en rad ytterligare underligheter, bland annat hade hon flera falska identiteter, och hon (eller nån annan) hade vidtagit fler åtgärder för att försvåra identifiering.
– Det hittades inga identitetshandlingar på fyndplatsen.
– Märkestaggarna på kläderna var borttagna.
OCH senare hittade norska polisen hennes resväska i en förvaringsbox på järnvägsstationen. I väskan fanns bl.a:
– Ett par glasögon med hennes fingeravtryck.
– Ett anteckningsblock med noteringar i chifferform (dvs kodat), som visade sig vara beskrivningar av hennes resande, som hade varit omfattande (både in- och utrikes).
– En receptbelagd eksemkräm där etiketten med läkarens/patientens namn tagits bort.
– Tyska och norska sedlar, och mynt från Belgien, Storbritannien och Österrike.
– Flera peruker. Kosmetika, kam, hårborste.

Polisen kontaktade flera hotell, och hotellpersonal och andra personer som trodde sig ha mött kvinnan tidigare. Det framkom att kvinnan haft minst åtta falska identiteter och falska pass. (Men polisen uppges aldrig hittat passen). De falska identiteterna hon använde i Norge var:
Elisabeth Leenhouwfr, Claudia Nielsen, Genevieve Lancier, Alexia Zarna-Merchez, Claudia Tielt, Vera Jarle, Finella Lorck.

På flera hotell i Paris hade hon använt namnet Vera Schlosseneck.
Ur hennes kodade anteckningsblock framkom att de sista resorna var från Paris till Stavanger, vidare till Bergen, till Trondheim, tillbaka till Stavanger och slutligen till Bergen där hon sågs gå in i en taxi den 23 november 1970.

En butiksägare som sålt ett par gummistövlar till henne sa att hon doftade/luktade vitlök. Flera personer uppgav att hon talat dålig engelska, men bra tyska och franska.
Hotellpersonal sa att kvinnan haft en elegant framtoning och utstrålat självförtroende. Ibland begärde hon att byta rum, flera gånger.

 Nån har räknat ut att hennes resrutter sammanföll med testningen av vapensystem. Dvs hon kan ha sysslat med underrättelseverksamhet eller spionage. (I norska polisens officiella kommentar uteslöt man dock att kvinnan var spion).

Att hon var involverad i nåt skumt verkar uppenbart, vanligt hederligt folk har inte åtta falska identiteter och pass. Om det inte var spionage så var det nån (annan) kriminell verksamhet.
Men det utesluter förstås inte att det var självmord, helt på egen hand.

En titt i våran excellenta kristallkula, som även kan se bakåt i tiden, avslöjar följande om hur Isdalskvinnan dog.

Hon följde med frivilligt till utsiktspunkten i Isdalen, under falska förespeglingar. Det medfördes bl.a. en flaska likör.
Väl på plats sa gärningspersonen att kvinnan skulle bli avrättad, hon fick välja mellan att skjutas eller att frivilligt svälja massa sömnpiller.
Gärningspersonen tänkte att det vore bra om det såg ut som självmord. Kvinnan tänkte att hon kunde vinna lite tid, och kanske överleva, om hon valde sömnpillren.

Hon tog själv av sig sitt armbandsur och sina smycken, för ”så brukar jag göra innan jag somnar”.
När kvinnan började bli dåsig av sömntabletterna skvätte gärningspersonen bensin på henne och tände på, som en säkerhetsåtgärd så att hon säkert skulle dö. Behållaren som innehållit bensinen tog gärningspersonen med sig från platsen.

Kristallkulan ger en alternativ version, nämligen att kvinnan helt på egen hand var i färd med att begå självmord med piller, då en fullblodspsykopat som stalkat eller förföljt henne dök upp på platsen.

…Även kristallkulor är ombytliga, nu kom en tredje version. Eftersom Isdalskvinnan lade ner såpass energi på att dölja sin identitet så är det konsekvent att hon löpte linan ut vid ett självmord och försökte utplåna sig själv helt och hållet, med eld.
Hon hade alltså med sig bensin i en liten plastflaska. Efter att hon hällt ut innehållet på sig själv så hivade hon iväg den lilla flaskan bland stenröset så att den råkade försvinna ner i nån spricka och sen aldrig hittades.

Signalement

Isdalskvinnan beräknas varit 36-44 år (född 1926-1934), 164 cm lång, smärt med breda höfter, brunsvart hår, bruna ögon.
Några hade hört henne tala tyska, franska och flamländska, samt dålig engelska.

Hon var mest sannolikt född i sydöstra Tyskland, och i vuxen ålder bosatt i Frankrike, enligt analys av tandemaljen.
Enligt tandanalysen flyttade hon i tonåren till västra Tyskland, till Nederländerna, till Belgien. Som vuxen var hon mest troligen bosatt i norra Frankrike. Andra forskningsresultat utesluter England och Spanien.


Und so weiter, und so weiter (och så vidare, på Isdalskvinnans språk tyska). Mer om detta fall finns massor på webben. En del källor skiljer sig åt i vissa uppgifter, så det skadar inte att jämföra flera källor.

Familjen i Kevinfallet vill ha pengar. Men glöm inte Saxmordfallet…

Tobias, mordoffer

Häromveckan begärde familjen i Kevinfallet ersättning* från regeringen för att polisen år 1998 misstänkte att familjens två söner hade orsakat 4-årige Kevins död i Arvika.

Men, kära läsare, glöm då inte bort pojken i saxmordfallet, han borde i så fall också få ersättning i form av en hög pengar.
Polisen misstänkte år 2001 att den pojken hade huggit ihjäl sin klasskompis 11-åriga Tobias Lindquist (bild) i Hovsjö, Södertälje med en sax. Ärendet gick inte vidare till domstol eftersom pojken var minderårig (liksom ”kevinbröderna” var).

Saxmordpojken avfördes som misstänkt i mars 2019, efter en mediekampanj som uppstod i svallvågorna efter att ”kevinbröderna” hade avförts som misstänkta år 2018 tack vare den känslofyllda kampanjen om Kevinfallet som media hade drivit sedan våren 2017.

Det var en annan åklagare än i Kevinfallet som fattade det slutliga beslutet i saxmordfallet. Tre (3) föregående åklagare hade vid olika granskningar (2001, 2017, 2018) bedömt att den ursprungliga saxmordutredningen var bra utförd och att saxmordpojken skulle kvarstå som misstänkt. Men en fjärde åklagare klarade inte (?) medietrycket och gjorde en annan bevisvärdering (på exakt samma bevis).

Men brödernas föräldrar hjälpte ju till att peka ut bröderna som misstänkta, hur ska man se på det?

”Kevinbrödernas” föräldrar lämnade 1998 flera uppgifter som misstänkliggjorde bröderna. Men numera (bort-)förklarar föräldrarna sina uppgifter genom att påstå att de var påhittade under påverkan av ”narkotikaklassade mediciner” som de fick och därför att polisen hotat ta barnen ifrån dem.

Föräldrarna berättade 1998 exempelvis att de haft problem med att ena brodern hade ovanan att ta struptag på andra barn, och att bröderna kommit inrusande och sagt att de sett Kevin ligga vid vattnet (vilket föräldrarna då hade ignorerat och istället åkte familjen iväg på en fisketur). Pappan skrev t.o.m. ned sådana redogörelser på papper.

Har föräldrarna under alla dessa år inte själva vetat om att uppgifterna som de lämnade 1998 var falska? (om de var falska).

Om föräldrarna visste att deras uppgifter från 1998 var falska så borde de för länge sedan ha avvisat och tagit avstånd från de uppgifterna. På så sätt hade preskriptionstiden även kunnat brytas, så att de hade sluppit få avslag på skadeståndsbegäran som lämnades till JK häromåret.
Men om föräldrarna säger sig INTE ha vetat att deras egna uppgifter om sina egna barn var falska – om de var falska – då kan det bli svårt att ta deras nutida påståenden som sanningar.

Ska även fler som varit misstänkta men inte häktade få ersättning?

Sedan uppstår frågan gällande ytterligare personer som liksom ”kevinbröderna” och saxmordpojken varit misstänkta för mord eller annat grovt brott, men inte häktade (och förstås inte heller dömda i domstol), och sedan har avförts från polisutredningen.

Hur lång tid ska det ha gått mellan misstanke och avskrivning för att få ersättning?
20 år? 10 år? 5 år? 1 år? 1 månad?

Från det ena till det andra… Kevinstiftelsens tre år av misslyckad jakt på stipendiater

År 2018 startade nämnda familj inklusive ”kevinbröderna” en insamlingsstiftelse ”till Kevins ära”. Ändamålet med Kevinstiftelsen uppgavs vara att under våren varje år utse två stipendiater, två personer som ”kämpat sig till examen i såväl grundskola som gymnasieskola”, eller ”någon som kämpat mot alla odds och lyckats”.
Stipendierna är på 5 tusen kr vardera. (Dock inte i kontanter: ”…Kevinstiftelsen kommer betala den faktura som är kopplad till stipendiaternas val av förkovring”).

MEN det har gått dåligt att hitta någon som vill ha det stipendiet, och som uppfyller kriterierna.

Bild ovan: ur kvartsidesannons ”Ansök om stipendie från Kevinstiftelsen” i lokaltidningen.

Sedan starten av Kevinsstiftelsen år 2018 och fram till hösten 2020 hade de:
– fått in cirka 70 tusen kronor i gåvor och andra intäkter,
– och spenderat cirka 20 tusen kr av dem.
enligt förra årets årsredovisning. (De har brutet räkenskapsår, 1 oktober till 30 september).

Merparten av de kostnaderna bör vara annonseringen våren 2019 i pappers-lokaltidningen, fyra stycken kvartsidesannonser (ganska stora annonser alltså).
Men inga ansökningar inkom då enligt kriterierna, så inget stipendium delades ut första året.

Under stiftelsens andra år hade coronapandemin börjat så smått, och ett halvhjärtat försök gjordes på deras blogg att hitta stipendiater. Sen blev det tyst. Och det blev inga stipendiater andra året heller.

Inte heller tredje året, dvs 2021 som pågår nu, har det utsetts nån stipendiat enligt de ursprungliga kriterierna.
Dock såg man sig nödgad att ändå trolla fram två stipendiater, men enligt andra kriterier än de ursprungliga. Man raggade helt enkelt själv upp två stipendiater, som fick 5 tusen kr vardera:
en innebandyspelare och en förening.
…Istället för att vänta ytterligare ett fjärde år på att två relevanta personer ska söka deras stipendium.

Skälet kan vara Sveriges stiftelselag, som kräver att stiftelsen inte försummar sitt ändamål längre tid än ett par år, om inte ”synnerliga skäl” föreligger. Enligt 11 kap:

”2 a § En insamlingsstiftelse ska under en period om tre sammanhängande räkenskapsår använda minst tre fjärdedelar av sina intäkter för stiftelsens ändamål, om det inte finns synnerliga skäl. Lag (2009:244).”

Pandemin kan möjligen ses som ”synnerliga skäl”… Men eftersom Kevinstiftelsens stipendier vänder sig till personer som klarat svårigheter och ”kämpat mot alla odds”, och de flesta studenter faktiskt HAR klarat examen TROTS pandemin, så blir det underligt när Kevinstiftelsen skyller på pandemin.

Sanningen är väl att folks intresse för Kevinstiftelsens stipendier har varit obefintligt under dessa tre åren, men det vill man helst inte tala öppet om.


Mera, om deras bok:
Bok om Kevinfallet kastar sten i glashus. (Där familjen bl.a. misstänkliggör en annan pojke för att ha orsakat Kevins död).


* Önskat belopp i begäran till regeringen är okänt, men förra året (2020) sökte ”kevinbröderna” 20 miljoner kr i skadestånd hos Justitiekanslern, men fick avslag pga preskription.

Ang. Kenvinstiftelsen och stiftelselagen: under en period på tre år måste en insamlingsstiftelse använda minst tre fjärdedelar av sina intäkter för stiftelsens ändamål. Enligt förra årets redovisning hade Kevinstiftelsen bara använt drygt en fjärdedel. Där har de ytterligare nåt att beakta i sin verksamhet.

Salige Zampo och lurige Lambertz

Om Zampo, 25 april 1993, Expressen

F.d. domaren i Högsta domstolen Göran Lambertz har en blogg där han regelbundet skriver om bl.a. Sture Bergwall* och Quickfallet, och argumenterar för att Bergwalls morderkännanden var sanna i de sex mordutredningar och rättegångar där Bergwall dömdes åren 1994 till 2001.

Enligt Lambertz* är det starkaste beviset för Bergwalls skuld de markeringar som likhunden Zampo gjorde*. Framför allt i två av polisutredningarna som ledde till fällande dom, gällande Therese Johannesen och Johan Asplund. De hundmarkeringarna gjordes åren 1996 till 2000.
Zampo markerade även i några andra utredningar, som inte ledde till åtal, exempelvis 1996 på vinden i ett hus där Bergwall hade bott, och 1996 i Lindesberg ang. de norska flyktingpojkarna.

Lambertz förutsätter att Zampo var en optimalt tränad, renodlad likhund. Det finns inte ett uns ifrågasättande av detta i Lambertz resonemang om hundmarkeringarna.
Det är lurigt, eftersom mycket pekar på att likhunden Zampo inte var en renodlad likhund (se nedan). Vilket medför att Lambertz höga bevisvärdering* av hundmarkeringarna bör betraktas som överdriven.

Zampo var ingen renodlad likhund vid 1993-1995

Saliga hunden Zampo, som sen länge befinner sig i himmelen, användes alltså som likhund i Quickutredningarna redan år 1996. Men det finns dokumenterade uppgifter från åren dessförinnan att Zampo inte var en renodlad likhund, dvs att han markerade även för annat än likluktmolekyler från människa.

I några tidningsartiklar* från 1993 och 1995 framgår bland annat följande om Zampo (vars hundförare och ägare hette John Sjöberg). Citat (min fetstil):

  • – ”Zampo är även tränad till att söka reda på fientliga grodmän som gömmer sig under vattenytan.”  (Expressen, 1993-04-25).
    .
  • – ”Zampo står i fören på båten med nosen i vädret. Biter i vattnet. När han får vittring på Expressens grodmansfotograf börjar han skälla. Genom att bita i vattenytan markerar han för John var grodmannen döljer sig.  (Expressen, 1993-04-25).
    .
  • – ”Zampo klarar av att leta efter både levande och döda människor”  (Tidningarnas Telegrambyrå, 1993-08-28).
    .
  • ”På måndagen demonstrerade officeren John Sjöberg sin hund Sampo i räddningsaktion i Norra hamnen inför militär, polis och personal inom både brand- och räddningstjänst. Räddningshunden Sampo är ivrig att få hälsa på dykaren som han spårat upp i Norra hamnen.”  (Helsingborgs Dagblad, 1995-12-05).
    .
  • – ”Oavsett väder, ljus eller mörker, kan hunden med sitt välutvecklade luktsinne få
    vittring på en drunknad, eller någon i sjönöd. Eller få korn på oljeutsläpp från
    en båt på drygt en kilometers avstånd. Målsättningen är inte att hunden är bäst i alla lägen, säger John Sjöberg, officer och en försiktig general. Men med sin hund klarar han av vattensökning i till exempel skärgården.”  (Helsingborgs Dagblad, 1995-12-05).
    .
    Anm: i några artiklar stavas Zampo med S, liksom i en av Quick-domarna.

I artiklarna från 1993/1995 så framställs Zampo enbart positivt. Kritiken mot honom och Quickutredningarna kom inte förrän många år senare, framför allt efter år 2008 (då Bergwall efter sju års drogfrihet och ”tystnad” tog tillbaka sina morderkännanden).

Zampo aldrig renodlad likhund?

Zampo började som sagt användas 1996 i Quickutredningarna. Ovanstående senaste artikeln är från december 1995.
Det verkar osannolikt att Zampos ägare John Sjöberg på den korta tiden hade lyckats träna Zampo till att markera ENBART för mänsklig liklukt.

Frågan är om det överhuvudtaget var möjligt att med hård träning ”omprogrammera” Zampo från att markera för både död och levande människa inklusive grodmän, till att med HÖG PRECISION enbart markera för död människa? Det är svårt att lära gamla hundar sitta, sägs det, år 1996 var Zampo sju år gammal eller typ i 50-årsåldern om han varit en mänsklig tvåbening. (Zampo var född april 1989).

År 2001 den 18 mars (då Zampo var 12 år, eller 84 människoår), skrev Sjöberg dokumentet ”Kompletterande upplysningar till sökrapport 98-06-23 Ryggen och 99-05-28 Åviken, Västerå”, där han förklarar skillnaden mellan att hunden har ”visat intresse” och ”markerat”. Där skrev Sjöberg även följande:
”[…] Sedan 1989 har Zampo och jag tränat specifikt för att söka efter och markera vittring av människor i en mängd skilda miljöer.”
”[…] Zampo har även visat att han flera år efter deponering och borttransport kan upptäcka, identifiera och i förekommande fall markera kvarlämnad vittring efter människa, eller visa intresse för men ej markera vittring från exempelvis djurben”.

Sjöberg talade enbart om ”människor”, inte döda sådana. Tillsammans med nämnda artiklar ovan så blir det tydligt vad John uttrycker i dokumentet ovan:
Zampo var tränad att markera för människor, både döda och i VISSA SITUATIONER ÄVEN levande människor, men inte för djur, varken döda eller levande.

Slutsats:
Zampo var en likhund, men ingen renodlad likhund. Inte före 1996 och inte heller efter.

Men, men…

Men, det gjordes väl flera tester som visade att Zampo markerade rätt?
Och hur kunde Bergwall peka på en viss plats och att hunden sedan markerade precis där Bergwall pekat? Och vid flera olika tillfällen?
Svaren blir följande.

 Ja det lär ha gjorts ett par tester som visade att Zampo markerade för (döda) mänskliga kvarlevor. Första testet innehöll dock frågetecken. Det gjordes 1997 av norska polisen i samarbete med professor Per Holck (han med ”benbitarna”). Man grävde ner följande i sju hål:
fragment från död människa i tre hål, och i vardera av de övriga hålen en träkolsbit, ett djurben, och ingenting i de två återstående hålen.
Zampo markerade fem av de sju hålen: de tre med människorester, samt hålet med träkol och det ena tomma hålet. Dvs två felmarkerade objekt av sju.

De två felmarkeringarna förklarades med att spaden man hade grävt med (som inte hade använts till alla de sju hålen) hade varit kontaminerad med likluktmolekyler. Vilket iofs är möjligt, men i ett mer professionellt test hade man knappast gjort det misstaget.
Då gjordes ett nytt test, på annan plats, med enbart fyra hål innehållande en köttbit i tre av hålen och en träkolsbit i det fjärde. Zampo markerade inget av de fyra hålen. En svaghet är att det testet inte hade fler objekt inklusive ett med mänsklig rest som Zampo borde markerat.

Vid ett annat tillfälle utfördes ett inomhustest av arkeologen Roger Blidmo, med arkeologiskt mänskligt material på tre ställen. Där lär Zampo markerat alla tre korrekt.
(En något mer detaljerad beskrivning av testerna finns i åklagare Kwasts bok om Quickfallet).
Det borde utförts utomhustest av specialutbildad personal som mer professionellt klarlade Zampos förmåga, precision osv. Men det gjordes inte.
Det finns inte heller någon dokumentation över hur Zampo tränades.

Angående Bergwalls utpekanden av platser:
det finns inga dokument i Quickutredningarna som KLART OCH TYDLIGT visar att Bergwall i förväg pekade ut en specifik liten yta och då berättade att han precis där hade dödat eller styckat en viss människa, och exakt var den platsen var belägen, dokumenterat t.ex. på en karta. Därefter följt av en hundmarkering av nämnda yta, också det korrekt dokumenterat.
…Men det finns alltså inte.
Det som hände under polisutredningarna var att Bergwall ofta nämnde större områden, ibland flera, där polisen sedan sökte. Ibland markerade hunden för nåt, och då delgavs Bergwall resultatet och då berättade han detaljer. Det framställdes eller misstolkades sedan som att Bergwall i förväg, detaljerat hade pekat ut just den specifika platsen där hunden senare markerade.

Vill man ställa nämnde Lambertz mot väggen så kan man uppmana honom att presentera belägg (dokument enligt ovan) för sina påståenden. Det vill säga belägg som håller för kritisk granskning, inte enbart för generös tolkning. Han kommer att misslyckas.

Bild ovan: några kvadratmeter nånstans i Åvike (Åvikebruk), utanför Sundsvall. Bergwall uppgavs ha pekat ut den platsen vid vallning år 1993, och år 1999 lär Zampo markerat där vid sökning i ett större område på ca 5 hektar (ca 200×250 meter).
Men det finns inga korrekt daterade dokument som tydligt visar att Bergwall uppgav att styckning skett på den markytan (enligt bild ovan), och att hunden sedan markerade just där.

För den som ändå vill använda argument som att:
…Det spelar ingen roll var i de stora områdena Zampo markerade…
…därför att sannolikheten för flera felmarkeringar är mikroskopisk.
I så fall behöver man visa att sannolikheten verkligen är mikroskopisk. Gör en utomhusstudie där en icke renodlad likhund (som även markerar för grodmän eller annat…) avsöker ett dussintal, slumpvis valda, större områden på minst fem hektar vardera. Hur många markeringar kommer hunden att göra? är frågan.

Gällande hunden Zampos markeringar så gör vi här följande heltäckande antaganden om de tillfällen då hunden användes i Quickutredningar:
– I samtliga fall, eller i vissa fall, eller i inget fall, markerade hunden för vissa molekyler från levande människa, eller annat.
– I samtliga fall, eller i vissa fall, eller i inget fall, markerade hunden för molekyler från död människa.

Just det. Att Zampo inte var en renodlad likhund måste inte innebära att han i Quickutredningarna aldrig markerade för mänsklig liklukt… Hu, vad kusligt det blev.




* Angående hundmarkeringarna:
– I några av hundsöken i Quickfallen användes även norsk likhund (inte samtidigt), men de flesta områden som Zampo sökte i användes INTE norsk likhund också.
– På någon enstaka plats markerade även norsk likhund där Zampo markerade.
– På flera platser markerade INTE norsk likhund där Zampo markerade.
– Vid ingen av de markerade platserna hittades några synliga mänskliga kvarlevor. (Men det kan förstås ändå funnits mänskliga likluktmolekyler där).

* Från Göran Lambertz blogg, juli 2021, urHalvårsbetraktelse om Quickärendet 2021”:
”6. Det starkaste beviset för Quicks skuld är likhundarnas markeringar. Och jag har nu ställt de här frågorna så många gånger att det har blivit tjatigt men – tror jag – också övertygat dom som tänkt efter: ”Hur bar Quick sig åt för att peka på ett ställe som hunden någon tid senare skulle komma att markera på? Och hur bar han sig åt för att göra det tio gånger?” – Det enda svar jag har fått från rättsskandalanhängarna, förutom rena dumheter, är att ”så kan det inte ha gått till”. Men just så gick det faktiskt till. Och försök gärna svara på frågan: Hur bar han sig åt? – Så småningom trillar polletten ner även hos de allra mest troende.”

* Om bevisvärdering:
En annan sak som kan vara lurig med Lambertz är hans matematiska beräkningar av bevisvärdet i Quickmålen. Sifferexercisen kan ge det falska intrycket att hans bevisvärdering är bättre än andras värdering.

Lambertz sifferhantering tycks börjat i hans bok Quickologi (2015), där han bl.a. pedagogiskt med siffror illustrerar för noviser hur bevisvärdering går till. Han förklarar också i boken att det inte ska tolkas strikt matematiskt… vilket kritikerna gjorde ändå, förstås. Så efter ett tag ändrade han sig och började söka en matematisk formel för att räkna samman bevis. Numera är hans beräkningar matematiskt korrekta, men slutresultatet avgörs självklart helt och hållet av hans egna bedömningar av bevisvärdet liksom vid vanlig traditionell bevisvärdering.

* Om Sture Bergwall:
han bytte namn till Thomas Quick år 1992, och bytte sedan tillbaka till Sture Bergwall år 2002. Det var året efter att Säter rättspsyk hade stoppat Quicks bensomedicinering. Det året (2001) hade Quick också blivit starkt ifrågasatt i media, vilket enligt honom själv var anledningen till att han slutade samarbeta med polisen.
Men sina morderkännanden tog Bergwall inte tillbaka förrän år 2008, efter sju års drogfrihet och ”tystnad”. Då hade han hållit fast vid sina mord i 15 år, varav 7 år som drogfri.


Mera:
Tre likhundar och en studie om liklukt utan kropp.


 

”Det gör ont men gå ändå, du är här och kom hit som en vandrare”

Just det. Du vandrar bara en kort stund här på jorden.
Enastående vandring. Ibland gör det ont…

…men gå ändå, du kom hit som en vandrare.

Följande existentiella av människan frambringade verk & värk i folkmusikton håller än idag.

– ”Nordman – Vandraren”. Gruppen Nordman med ”Vandraren”. Från 1994. Hesa rösten tillhör Håkan Hemlin. Låttexten av Py Bäckman, musik Mats Wester.

Fler som tolkat den låten:
– ”Blackmore’s Night – Journeyman (Vandraren)”. Folkrockband. (Missa inte långa gitarrsolot de sista minuterna med Ritchie Blackmore, tidigare medlem i de gamla hårdrockbanden Rainbow och Deep Purple).
– ”Loa Falkman – Vandraren”. Operasångare.
– ”Ensiferum – Vandraren (Nordman cover)”. Finskt viking metalband, här sång på svenska.
– ”Östen Med Resten – Vandraren”.

Andra verk om vandring, gång och språng i olika former, oftast något lättsammare än ovan:

– ”Ten Walls – Walking With Elephants [Official Video]”.
– ”CHER – Walking In Memphis”.
– ”Pugh Rogefeldt – Vandrar I Ett Regn”.
– ”Katrina & The Waves – Walking On Sunshine”. Superglad.
– ”Mumford & Sons – Hopeless Wanderer”. Parodi.

– ”Annie Lennox – Walking on Broken Glass (Official Video)”.
– ”Walking On Cars – Speeding Cars”. (”heya heya heya”).
– ”The Bangles – Walk Like an Egyptian (Video Version)”.
– ”Vikingarna – Vi Ska Vandra Tillsammans”. Dansband.
– ”Ensiferum – Wanderer”. Viking-metal.
– ”Vi vandrar saman”. Norsk visa.
– ”Depeche Mode – Walking In My Shoes (Official Video)”.
– ”Herdar Vandrar Glatt (Sung in Swedish) (arr. M. Ricklund)”. Barnkör.

Vandraren: fler videor + låttexten

Fler versioner av ”Vandraren” med Hemlin/Nordman:
– ”Nordman – Vandraren, live juli 2018”.
– ”Nordman – Vandraren (live, textad)”. Från nittiotalet?
– ”Vandraren” i nytolkning med Håkan Hemlin och Cleo (rappare)”.
– ”Hemlin i Så ska det låta, 2018”.

Video med låttexten:
– ”Nordman – Vandraren (with Swedish lyrics and English subtitles)”.
Låttexten: [lyricstranslate.com]



Återpublicering, från 2019.

Två små apor och en grävling

Visst är de söta de små silkesaporna, som i följande julannons uppges gilla att ”titta på TV och ta snaps med dig”:

Till salu: Christmas Baby silkesapa apor
Min man och jag, ger ut ut söta apor barn silkesapa för antagande till någon husdjur kärleksfull och omtänksam familj oavsett var allt de kunde vara.
Våra barn är hus upp, bär blöja utbildad, koppel tränade, kläder och gillar att lägga runt, titta på TV och ta snaps med dig.
Vänligen kontakta för mer information om dessa barn. De vaccinerade, älskar lydig, intelligent, akrobatisk, mycket frisk och företaget av barn och andra husdjur.”

Att annonsören inte är svensk framgår väl tydligt, men det är kanske inte lika uppenbart för alla hugade spekulanter att man riskerar att antingen bli utsatt för bedrägeri eller att bli haffad av polisen.
Säljaren vill att man betalar i förskott innan aporna uppges ska transporteras från utlandet till Sverige. Skulle aporna mot förmodan nå köparen kan denne komma att åtalas för brott mot djurskyddslagen, och dömas till böter eller fängelse i högst två år. Några apfall genom åren:

Böter för skånsk apägare. En vitörad silkesapa. 30 dagsböter.
Böter för apa i lägenhet. En lemur. 1500 kr böter.
Apornas tidigare ägare åtalas. Två silkesapor.

Det är alltså inte tillåtet att hålla apor, rovdjur eller rovfåglar som sällskapsdjur. Inte heller individer som fångats i det vilda.

Grävling och iller kan dock hållas som husdjur. Men de måste vara uppfödda i fångenskap. Och ett krav gällande grävling är att man kan erbjuda en inhägnad på minst 600 kvadratmeter.
Uppfödare säljer vanligen sina grävlingar till hundägare för grythundträning. Några enstaka används som sällskapsdjur, exempelvis grävlingen Tor som både gosar och pussas:

Enligt grävlingägaren Mats ”finns det många felaktiga myter om just grävlingar. Att man ska bli jagad och få benen avbitna är bara en av dem. Men hur tam kan egentligen en grävling bli?
Mats och frun Annas bröllop skulle kunna vara beviset.
– Maya, vår första grävling, var med och sprang runt bland alla gäster och lekte. Med andra ord, de kan bli hur tama som helst, säger Mats med ett stort leende.”

Artikel och video med grävlingen Tor:
TV: Grävlingen Tor ”bästa husdjuret” (Norrtelje tidning, dec 2014).


Mera:
– Ur Statens jordbruksverks författningssamling (pdf-fil):
”5 § Det är inte tillåtet  att hålla,  förmedla eller sälja apor, rovdjur, rovfåglar, hybrider mellan tamhund och vilda hunddjur eller hybrider mellan tamkatt och vilda kattdjur för sällskap och hobby. Detsamma gäller för korsningar mellan sådana hybrider och vild art.
Tamiller och grävling får dock hållas, förmedlas eller säljas för sällskap och hobby.”


Ovanstående är en återpublicering, från år 2017.

Släpp fångarna loss, det är vår… melodi

Här bjuds på en vårmelodi, som faktiskt kan passa året runt eftersom den så att säga är vår melodi för alla fångar.

Först ut är Sedlighetsroteln med följande refräng från 2001:

”det är dags att släppa loss alla dom som sitter fångna
kolla in dom är alldeles för många
det är hög tid å samla in alla får
släpp fångarna loss det är vår”

Hela finns här:
Sedlighetsroteln – Släpp fångarna loss”, skivinspelning. (Youtube).

Låttexten bygger en aning på en gammal visa av Birger Sjöberg från början på förra århundradet: ”Släpp fångarne loss, det är vår! Var mänska i sin själ, i grunden vill så väl!” (”…när grön naturen står”).

Här är några mer gammaldags tolkningar:

– ”Släpp fångarne loss det är vår”, utomhusvideo med Anna Dedorson och Tobbi Anderberg.
– ”Släpp fångarne loss!”, skivinspelning med Henrik Hugo och David Härenstam.

Mera:
– Kosläpp: ”Cows coming out in the summer. Happy cows!” Se så glad man kan bli av att släppas loss.


Ovanstående är en återpublicering, från år 2019, nu något modifierad.

Soldaten Deniz försvinnande och död

I Stockholms milda november 2020 försvann en 31-årig yrkesmilitär vid namn Deniz Arda. Efter 3,5 månader påträffade en privatperson kvarlevorna i svårtillgänglig terräng i Tyresta naturreservat vid Tyresta nationalpark.

Fyndplatsen låg ett par kilometer från Sörmlandsleden, långt från leden där Deniz skulle löpträna fem mil. Polisen misstänker inte brott. Dödsorsaken är okänd*.
(Bild ovan: Deniz skor, en av de bilder som publicerades av anhöriga efter försvinnandet).

Sörmlandsleden är en cirka hundra mil lång vandringsled, den sträcker sig långt utanför Stockholm. Leden är uppdelad i cirka hundra etapper (inklusive avstickare som t.ex. etapperna 5:1, 5:2, 5:3).

Karta 1 ovan: Sörmlandsleden med några av dess etapper. De blå pilarna är:

  • ”Bostad” = Deniz lägenhet (en liten etta på 26 kvm).
  • ”Ledstart” = där Sörmlandsledens första etapp börjar. Ca fyra km från Deniz bostad.
  • ”Fyndplats” = drygt 2,5 mil från ledstarten, cirka två kilometer från Sörmlandsleden (vid etapp 3), i ”svårtillgänglig terräng”, och ca en kilometer från en annan, mindre vandringsled (ej utsatt på kartan) som ansluter till Sörmlandsleden.
  • ”Osäkert tips” = uppgift att Deniz befann sig på Sörmlandsleden söder om sjön Uttran (dvs vid etapp 8) på lördagen 14 nov mellan kl 11-13.
    MEN, från etapp 8 till fyndplatsen är det 6,6 mil längs Sörmlandsleden, och uppåt nio mil hem. Till saken hör också att sista digitala spåret efter Deniz var på fredag förmiddag. Sammantaget antyder det att tipset om lördag var felaktigt.

Om Deniz tänkte springa fem mil så kunde han börjat vid ledstarten och vänt efter halva sträckan.
OBS: vid den vändpunkten, dvs efter 2,5 mil, befinner man sig i nivå med fyndplatsen.

För en vältränad person kan det ta omkring fyra timmar att springa fem mil (vid 45-50 minuter per mil). Börjar man springa vid 12-tiden så hinner man tillbaka innan det blivit helt mörkt, i Stockholm vid den tiden på året.
Dagarna då Deniz försvann var det ganska milt novemberväder, 7-9 plusgrader dagtid, ingen nederbörd, svag- till måttlig vind.

Fredag den trettonde kan varit dagen då Deniz råkade ut för något, tidigast några timmar efter kl 11:17 (då sista digitala spåret efter honom avsattes i hans dator).
Kanske vid 14-15-tiden efter att ha avverkat halva femmilasträckan längs Sörmlandsleden, och där avvikit långt ut i terrängen istället för att vända tillbaka.

Ett annat möjligt händelseförlopp…

…är att Deniz inte alls sprang Sörmlandsleden och ut i terrängen, utan istället hamnade på fyndplatsen söderifrån via en väg som leder fram till fyndplatsens närhet.

Karta 2 ovan: delar av Tyresta nationalpark och Tyresta naturreservat (skilda med tjock grön linje).

  • Grov blå-streckad linje = del av Sörmlandsleden.
  • Gul-prickade linjer: mindre vandringsleder, ansluter till Sörmlandsleden.
  • Röd ring = fyndplatsområde.
  • ”A” = 2,5 mil från Sörmlandsledens start.
  • ”B” = väg fram till området där fyndplatsen är belägen.
    Från Åvavägen (asfalterad bilväg) in på grusväg / traktorväg (förbi en vägbom) drygt en kilometer fram till fyndplatsområdet.
  • ”Brandområdet” =  från skogsbranden år 1999.

I området där fyndplatsen är belägen finns berg, raviner och vildvuxen natur.

Bilden ovan är från privatpersonen Orij Lozowski som hittade kvarlevor vid den ravinen. Upptäckten gjordes lördag 27 februari, mannen såg Deniz blåvitorange sko i en bergsskreva. Polisen lär kommit till platsen måndag 1 mars (2021).

Mera / Bakgrund

I en offentlig fejsbokgrupp med över 30 tusen medlemmar samt i diverse artiklar i massmedia framgick / framgår bl.a. följande om Deniz och försvinnandet.

  • – Deniz är ”elitsoldat”, född 1988-12-07, har kort mörkblont hår, är cirka 182 cm och väger cirka 85 kg.
  • – I sin lägenhet hade Deniz lämnat kvar mobilen, plånboken, busskortet och passet.
    (Han tycks inte haft körkort och inget motorfordon).
  • – Hans cykel fanns vid bostaden.
  • – Klädsel okänd. Men i hans lägenhet saknas ett par joggingskor, en liten ryggsäck, samt en musikklocka.
  • – Deniz försvann någon gång mellan den 12-14 november 2020.
  • – Torsdag 12 november 2020 kl 15:20 är Deniz och tränar på gymmet och filmas med deras övervakningskamera när han lämnar gymmet.
  • – Fredag 13 nov på morgonen skriver han ett meddelande i en gruppchatt till sina kollegor om att han ska ut och springa 5 mil nästa dag (lördag), på Sörmlandsleden.
  • – Fredag 13 nov kl 11:17 sker hans sista digitala spår då han tittar på en Youtubevideo.
  • – Söndag 15 nov skulle Deniz flyga till Arvidsjaur för att delta i en övning senare i veckan, men detta flyg kom han aldrig med och han dök inte upp på övningen.
  • – Onsdag 18 nov anmäldes han försvunnen.
  • – ”Vi har en indikator och ett tips som är trovärdigt att Deniz befunnit sig på Sörmlandsleden söder om Uttran lördag 14 nov från klockan 11 till 13.”

Notera att Deniz lämnade mobiltelefonen hemma, istället för att ta med den i ryggsäcken.

Angående dödsorsaken* / dödssättet. Det kan vara svårt eller omöjligt att avgöra dödsorsaken efter 3,5 månader bland vildsvin, mårdar, grävlingar, rävar, lodjur samt diverse andra djur som sägs finnas i det området. Av det som blir kvar kanske flera delar inte ens kan hittas.

* Polisen har gjort en ”bedömning” av dödsorsaken men den offentliggörs inte, troligen därför att dödsorsaken inte kunnat fastställas med säkerhet (på grund av ovanstående beskrivna svårigheter).
”När Deniz Arda avled är dock ingenting som polisen kommenterar i nuläget.
– De detaljerna väljer vi i nuläget att inte offentliggöra och inte heller den bedömda dödsorsaken, säger Ola Österling, presstalesman på polisen i Stockholm.” (8 mars 2021, Aftonbladet)

Det ganska unika…

…med Deniz försvinnande är att det blev mycket omtalat i media. De flesta som försvinner nämns knappt eller inte alls.
Att en person försvinner är inte unikt, det försvinner tusentals personer årligen, de flesta försvinnanden slutar dock lyckligt. Inte heller är det unikt att den försvunne hittas död, ett femtiotal försvunna personer hittas döda per år.
Mera: ”Sverige har 800 olösta försvinnanden”.