Frimurarebarnhuset i Stockholm i början på 1900-talet. Dit kunde barn komma som var föräldralösa eller vars föräldrar inte kunde ta hand om dem.
Noteringar från barnhuset för några av barnen
Nedan visas några noteringar från 1930-talet, då barnhuset var beläget i Blackeberg i Stockholm (verksamheten flyttades dit 1930 från Kristineberg). Som mest fanns där 167 barn (1934). Barnhuset hade egen skola där barnen fick undervisning. Barnhusverksamheten lades ned 1940.
Rune E, 10 år:
Runes levnadsförhållanden före intagningen till barnhuset beskrivs bl.a. som: ”Stort armod råder och gossen har fått gå mycket dåligt klädd samt särskilt under sista året fått fara mycket illa”.
Bild ovan: i beskrivningen av Rune under vistelsen på barnhuset ges bl.a. följande omdömen av flera personer:
”Snäll glad och villig”. (1932) ”Som ovan, men har även visat trilska”. (1933) ”Mestadels skötsam och ordentlig, men kan bli mycket häftig och obstinat om han råkar i dispyt med någon”. (1935) ”Rune Egnell är f.n. en liten ”rackar-unge”, men blir alldeles säkert, när denna perioden är över, en ovanligt käck o. trevlig pojke!”. (1936)
Harry H, 7 år:
Bild ovan: beskrivning av Harry under vistelsen på barnhuset:
”Opålitlig och slarvig.” (1931) ”Mycket ombytlig, ovanligt barnslig och obalanserad. Visat förstörelselusta”. (1933) ”Psykopatbarn!” (1936) ”Tyrann och plågoande mot dem han rår på. Retfull mot jämnåriga. Vid minsta motgång är det tårfloder (krokodiltårar). Smidig och artig utan att det verkar fjäsk.” (1938)
Elzy A, 7 år:
Bild ovan: beskrivning av Elzy under vistelsen på barnhuset:
”Opålitlig! Skvalleraktig! Kan f.n. ej klara sig utan ständig tillsyn! Mycket intresserad av pojkar. Hjälpklassbarn! Intresserad av småbarn! Äger en viss ”smidighet” i sitt uppträdande!” (1938)
Klas H, 8 år:
Bild ovan: beskrivning av Klas under vistelsen på barnhuset:
”Snäll, men nervös och har svårt att hålla tankarna samlade vid läxläsningen”. (1931) ”Nervös, egenkär, lögnaktig, lat, skådespelare”. (1933) ”Behöver praktisk sysselsättning, är inställsam och narras, men han kan även vara tillgiven och hjälpsam”. (1934) ”Psykopatbarn i högsta grad!” (1934)
Anna-Greta W, 8 år:
Bild ovan: beskrivning av Anna-Greta under vistelsen på barnhuset:
”Slarvig, mycket opålitlig! Växlande sinnesstämning! Mycket intresserad av pojkar! Ibland har jag gjort mig den frågan: Hur är det med hennes förstånd?” (1938)
Regelbrott som barnen begick…
I barnhusets ”Straffjournal” från 1934 redovisas vad som föranledde notering, varning eller bestraffning. Exempel:
”glömt vantar i matsalen”
”beträtt gräsmattan trots förbud”
”smitit från skolan”
(pojkar) ”klippta för förgripelse å flickor” (klippta=åkt fast)
(flickor) ”klippta för slarv med gossar”
”homosexuell förlöpn”
”visslat i matsalen”
”ej tackat för maten”
”för sent till uppställning”
”kastat sten och slagit sönder fönster”
”slagits i matsalen. olydig.”
”slö, slapp, likgiltig i gymnastik, visat humör, utkörd från lektion.”
”använt Gunnar Bäckströms mössa”
”för sent till aftonvard”
”badat utan lov kl 4.30”
”stulit äpplen”
”prat i matsalen”
”stulit 25 öre fr. kamrat, förneka tills överbevisad”
”upprepat sladder i matsalen”
”byggt koja mot förbud, rökt i samma”
”innehaft tändstickor”
…och straffen barnen fick
Exempel på bestraffningar:
”ris 10 slag”
”Söndags arrest”
”Straffhandräckn.”
”Rotting 8 slag”
”8 dagars planstraff”
”instängd”
”mörk arrest”
”2 lördagar planstraff”
”smaka ridspö”
”smörj” (=stryk)
”2 sönd. mörk arr.”
”Ris af pastor Bergö”
”1 söndag på planen”
”agad av Pastor B.”
”Ris i kamraters närvaro – Skamvrå i 3 dagar.”
Det är oklart vad som avses med ”planstraff”, på ”planen”.
”Söndagsarrest” lär innebära att barnet inte får lämna huset eller rummet den söndagen.
”Mörk arrest”, oklar betydelse, möjligen inlåst i skrubb e.dyl.
Fler exempel på förseelser och straff, från 1934-1935:
”smörj ris 10 slag för homosexuell förlöpn”
”Grovt övervåld mot yngre kamrat”. Straff: ”Rotting 8 slag”.
”De hade slagits med varandra”. Straff: ”Ris 9 slag”.
”Hade tagit 90 öre från Åke Petterson”. Straff: Ris 8 slag”.
Ris och rotting
Att aga ett barn med ris, rotting eller ridspö innebär att man slår på barnets kropp med ett tillhygge.
Bild ovan: ris och rotting. Ris:
en bunt björkris (utan löv) eller ris från annan växt. Slogs t.ex. på barnets nakna rumpa. Rotting:
en käpp eller längd av hårt flätad rotting, alt. en tunn gren från växten bambu. Slogs t.ex. på barnets hand eller fingrar.
I Sverige fick lärare bestraffa elever med aga ända fram till 1958 då det blev olagligt.
Föräldrars rätt att aga sina barn avskaffades 1966, förbud infördes 1979.
Den s.k. KB-mannen stal över hundra antika böcker för uppåt 25 miljoner kronor, och sprängde sig i luften efter att ha avslöjats. Hade nån mer person vetskap om stölderna? Vart tog pengarna vägen?
Boktjuven eller ”KB-mannen” som han kallades i media var förstebibliotekarie och chef för handskriftsenheten på KB (Kungliga biblioteket) i avdelningen för specialsamlingar. Och familjefar med hustru och två barn. Akademiska bakgrunden var filosofie doktor i idéhistoria, samt juristexamen och bibliotekarieexamen.
Bokstölderna pågick många år, troligen från 1987 fram till 2004 då han avslöjades.
En månad efter avslöjandet, den 8 december 2004 – efter att KB-mannen hade släppts från häktet – lämnade han jordelivet med buller och brak genom att kapa stålslangen till gasspisen i en lägenhet på Surbrunnsgatan 45. När gasen fyllt lägenheten antändes den troligen av en gnista från nån elektrisk apparat, t.ex. kylskåpets termostat.
Ovanstående bildcollage: den sprängda tvårumslägenheten i översta våningen på Surbrunnsgatan 45 (femte lägenhetsvåningen) i Stockholm.
Lägenheten totalförstördes, taket skadades, fasaden blåstes ut, tegelstenar och takpannor haglade ned över gatan. Mannen begravdes i lägenheten under ett berg av bråte. Sprängkraften lär ha motsvarat två kilo trotyl.
Intilliggande lägenheter skadades liksom flera hus mittemot. Omgivande människor hade änglavakt, ingen annan dödades men några skadades ”lindrigt”.
”Vilken jävla smäll” (Dynamit-Harry)*
Avslöjandet skedde för länge sedan men aktualiseras fortfarande då och då, exempelvis av Sveriges Radio den 26 augusti 2016 (länk):
”Det var en stöldhärva som bok-Sverige knappast upplevt tidigare. Den så kallade ”KB-mannen” eller ”Bibliotekstjuven” Anders Burius visade sig 2004 ha fört ut och sålt en mängd värdefulla böcker från sitt arbete på Kungliga Biblioteket, för ett sammanlagt försäljningsvärde av uppåt 25 miljoner kronor, innan han tog sitt liv.”
”Nyligen återlämnades två av de böcker som stals av Anders Burius, den så kallade KB-mannen, till Kungliga biblioteket i Stockholm. Under sin tid som chef för handskriftsavdelningen stal Burius 62 värdefulla böcker ur Kungliga bibliotekets samlingar, av vilka endast sju har kunnat återföras.”
Över hundra bokstölder
Totalt har över hundra böcker identifierats som stulna av KB-mannen: 62 böcker från KB, och drygt 40 böcker från tre andra bibliotek: Karolinska institutets bibliotek, Carolina Rediviva (Uppsala universitetsbibliotek) samt Stockholms universitetsbibliotek.
Böckerna såldes genom en auktionsfirma i Tyskland (Ketterer Kunst, tidigare F. Dörling).
Bokstölderna tycks ha intensifierats kring millenniumskiftet (åtminstone tycks antalet sålda stulna KB-böcker varit fler under åren 1999-2000*).
1995 anställdes mannen på KB. Dessförinnan stal han böcker på andra bibliotek, tidigast identifierade stölden tycks ha skett 1987. Men merparten av böckerna, och möjligen de mest dyrbara, stals troligen under tiden på KB, kanske med tyngdpunkt från 1999 fram till avslöjandet 2004.
I mars 2004, drygt ett halvår innan avslöjandet, medan en internutredning av stölderna pågick hos KB sedan oktober 2003, stal han bl.a. en bok från 1523 som såldes för uppåt en miljon kronor. För det priset fick köparen en femhundra år gammal bok som på 38 sidor latin beskriver en världshistorisk expedition: den första världsomseglingen, genomförd 1519-1522 av spanjoren Ferdinand Magellan. Bokens författare är Maximilianus Transsylvanus.
Ovan: första och sista sidan i boken från 1523 om Magellan.
Ovan, ur boken: den 10 (”decimo”) augusti år 1519 (”MDXIX”) avseglade Magellan från Sevilla (”Hispali”) med fem fartyg (”quinq nauib”).
Tillägg, november 2021: ovanstående bok (av Maximilianus Transsylvanus) återbördades till KB i oktober 2021*, efter sjutton år.
Vart tog pengarna vägen?
Senaste källan uppger att böckernas säljvärde var uppåt 25 miljoner kr, vilket innebär att KB-mannen kan ha håvat in omkring 20 miljoner kronor (SEK) efter att den tyska auktionsfirman tagit sin provision. Han lär fått betalt i kontanter (sedlar) av auktionsfirman.
KB-mannen 2002
KB-mannen erkände bara ett mindre antal av böckerna och att de hade inbringat ca nio miljoner kronor. Han vägrade säga mer än att pengarna hade spenderats på ”vidlyftigt leverne”. Polisen hittade inga större summor på mannens bankkonton. Och det fanns inget annat iögonfallade kring mannens vanor, inte heller hos hustrun.
Om han levt ”vidlyftigt” så tycks det varit dolt för omgivningen. En källa uppger:
”I media sades det att Anders levde ett liv med Armanikavajer och lyxbilar, men det var fel. Anders ägde en Mercedes SLK från 1997 som hade gått över 8 000 mil och var värderad till 90 000. Hans andra bil var en Jaguar Mark II från 1962 – en rishög, avställd sedan 25 år och värderad till 15 000. Hans konton och värdepapper låg vid hans död sammanlagt på strax över 141 000 kronor, hans skulder på under en miljon. Marie ägde två bilar, en Volvo 745 från 1989 och en BMW 525 från 2001. Inte heller i hennes ekonomi fanns det något som stack ut överdrivet.” (Walter Repo, 2006)*
Kontanter, sedelbuntar.
Möjligen kan en mindre del av bytet bekostat tvårumslägenheten (på Surbrunnsgatan) som mannen skaffade vid en provseparation i början på tvåtusentalet, den kan kostat kring ett par miljoner. Eller sexrumsvillan i Uppsala i början på nittiotalet. (Det är f.n. okänt om polisen efterforskade hur boendet finansierats).
Eller gömde han undan kontanter? I en låda hos nån väns vind eller källare?
Att gömma hos en bekant är inte helt gripet ur luften. Strax innan biblioteket polisanmälde stölderna hann KB-mannen gömma undan en låda med stulna böcker i garaget hos en kvinnlig bekant. Men den hittades av hyresvärden som kontaktade polisen.
Även hos KB-mannens mamma lär polisen hittat stulna böcker.
KB-mannen och pappan bytte till ett noblare efternamn
KB-mannens ursprungliga efternamn var Jonsson, ett av de vanligare efternamnen (numera på 12:e plats av vanligaste namnen). Vid 18 års ålder bytte han efternamn till Burius, ett namn som ingen annan i Sverige tycks burit vid den tiden.
Även hans pappa E.M. bytte till samma efternamn, båda namnbytena gjordes samtidigt, juli 1975 (tolv år innan de första belagda bokstölderna). En teori är att de tog namnet efter Johannes Bureus, Sveriges förste riksbibliotekarie.
Man kan undra vem som kläckte idén till namnbytet. Varför bytte pappa EM efternamn vid 56 års ålder? Hade även han behov av ett namn med finare klang? Ja, kanske. Lite släktforskning visar att EM tycks varit ett ”oäkta barn” som det hette förr, i kyrkböcker från den tiden uppges att EM:s mor var ogift och fadern okänd. EM flyttades till annan ort kort tid efter födseln, han tycks ha separerats från modern. (Ett par år efter födseln uppges modern vara ”obefintlig” och ådöms ”tvångsarbete” vid flera tillfällen).
KB-mannens mamma var troligen inte involverad i namnbytet, föräldrarna skilde sig när han var fyra år (1960).
KB-mannen gifte sig 1988, och då fanns det alltså tre personer i Sverige med namnet Burius: KB-mannen, hustrun och mannens pappa. Hustrun fick annat efternamn 2006, dvs ett par år efter avslöjandet. Idag bär ingen i Sverige efternamnet Burius.
Pappan dog samma dag som KB upptäckte bokstölderna
Den 28 oktober 2003 lär KB fått en förfrågan via email från Tyskland gällande en av böckerna som hade stulits. Detta email medförde att biblioteket upptäckte att boken var stulen, vilket så småningom ledde fram till att KB-mannen avslöjades (efter ett års internutredning).
Samma dag, 28 okt 2003, avled KB-mannens pappa, vilket förstås kan vara en slump att det inträffade samma dag. Eller så finns det nån slags koppling, t.ex. att pappans död triggat nån som hade vetskap om stölderna att på ett subtilt sätt och utan att själv få uppmärksamhet göra biblioteket medvetna att det förekom stölder.
KB-mannens ilska över att inte bli professor
1988, några månader innan KB-mannen gifte sig, sökte han en tjänst som professor. 1989 fick han beskedet att tjänsten gått till någon annan, vilket gjorde honom mycket upprörd:
”Anders blev rasande när han 1989 fick veta att han inte skulle bli professor i bok- och bibliotekshistoria vid Lunds universitet. […] ”Det gick så långt att Anders gav ut en bok med konkurrenternas meriter. (”Professuren i bok- och bibliotekshistoria : en akademisk vitbok”, min anm). – Han gjorde det för att visa hur dumma vi sakkunniga var, menade Harry Järv. Upprättelse fick Anders ändå inte. Däremot hade han fixat en kontakt i Tyskland genom vilken han samma år, 1989, sålde elva av sina stulna böcker på det ansedda auktionshuset F. Dörling.” (Walter Repo, 2006)*
”Jäv och inkompetens präglar tillsättningen, menar Anders B, som förgäves överklagar hela vägen till regeringen.” (Jesper Huor, 2008)*
Detta inträffade alltså 1989, några år efter de första belagda bokstölderna (1987), så bråket kring professortjänsten lär inte varit upptakten till bokstölderna.
Övrigt
När KB-mannen lämnade in stulna böcker till auktionsfirman i Tyskland kallade han sig Karl Fields. En teori är att det namnet syftade på poeten Erik Axel Karlfeldt, KB-mannen lär varit med i föreningen Karlfeldtsamfundets styrelse.
Att det tog många år innan stölderna upptäcktes eller offentliggjordes kan bero på flera saker. KB har mycket material att hålla reda på, idag ca 18 miljoner objekt. Som Sveriges nationalbibliotek har KB sedan 1661 i uppdrag att samla in och bevara allt svenskt tryck. Det kan också vara så att vissa av stölderna – även på de andra drabbade biblioteken – har upptäckts tidigare men inte kopplats samman eller har tystats ned.
* – Om att antalet stulna böcker ökade vid millennieskiftet. I KB:s lista (engelska, svenska) över de 62 KB-böcker som identifierats som stulna av KB-mannen framgår sälj-årtal för 53 av böckerna. Det ger följande sammanställning, antal KB-böcker per år som såldes via auktionsfirman:
1995: 2 st, 1996: 6 st, 1997: 2 st, 1998: 4 st, 1999: 14 st, 2000: 10 st, 2001: 5 st, 2002: 3 st, 2003: 5 st, 2004: 2 st.
Sälj-årtal saknas för nio av de 62 KB-böckerna, i deras lista anges de nio som: 2 st ”Sales unknown”, och 7 st ”Repatriated to KB” (återbördade).
Enbart markering från en liksökhund används i vissa fall som en del av bevisningen i rättegång.
En rätt tränad liksökhund är oerhört träffsäker, den kan uppfatta enstaka luktmolekyler från en död människa även om kroppen inte finns kvar på platsen. En sådan hund markerar endast för död människa, inte för djur, spillning eller annat.
Om en liksökhund markerar kvarleva från död människa men inga synliga rester från kroppen hittas, så kan en sådan markering tillsammans med hundförarens uppgifter utgöra bevisning i en rättegång. Men det är inte okontroversiellt. Nedan några exempel.
Kate Prout (UK) När Kate Prout försvann 2007 föll misstankarna på hennes man Adrian som nekade. Det fanns inga spår efter kamp, blod eller liknande, men en liksökhund markerade för död människa i parets vardagsrum.
2010 dömes Adrian för mord, bevisningen utgjordes av indicier samt hundens markering.
Senare erkände han och kvarlevorna efter hustrun kunde därmed hittas.
Bianca Jones (USA) Tvååriga Bianca Jones försvann 2011, pappan Lane hävdade att hon blivit bortförd av beväpnade män. Den åttaåriga systern vittnade att pappan varit våldsam mot henne när hon kissat på sig. En liksökhund markerade för död människa i en garderob i barnens sovrum och i pappans bil.
2012 dömdes pappan för mord, där hundens markering var en del av bevisningen. Det fanns ingen teknisk bevisning.
Tips för den som vill söka fler liknande utländska mordfall där markering av liksökhund varit en del av bevisningen i fällande dom eller i utredningen:
Guadeloupe Montano (1990), Susan Pilley (2010), Cori Baker (2007), Amir Jennings (2011), Shakara Dickens (2010).
En annan typ av användning av hundmarkering som bevis är med s.k. ID-hundar eller ”dofthundar”, som används för att avgöra om en misstänkt hållit i t.ex. ett hittat mordvapen.
Sverige
I Sverige har hundmarkering använts som en del av bevisningen i mordåtal. Några exempel:
Dubbelmordet i Hells Angels lokal utanför Göteborg, år 2001. En liksökhund markerade att människolik funnits i lokalen. De båda kropparna hittades senare i en bergtäkt. En man dömdes för mord, bevisen utgjordes bl.a. av dna-spår i lokalen från de mördade männen, telefonsamtalslistor samt hundens markering. (12 sep 2002, Aftonbladet).
En sjubarnspappa i Malmö försvann sommaren 2016. Hans kropp har inte hittats. I en misstänkt mans bil som påträffades några månader efter försvinnandet fanns blod från pappan. En liksökhund markerade i bilen för död människa. (Den hunden är tränad att markera endast för lukt från människolik, inte för blod eller annat).
Rätten ansåg att mannen utsatt pappan för dödligt våld. Men eftersom uppsåt inte kunde fastställas dömdes mannen för grov misshandel och grovt vållande till annans död, istället för mord. (25 augusti 2017, Sydsvenskan).
Hundmarkering = Skäligen misstänkt…
Markering från liksökhund kan i vissa fall motsvara misstankegraden skäligen misstänkt. (Dvs det behövs ytterligare bevisning för att kunna leda till åtal, som i exemplen ovan).
I följande dokument från ett kanadensiskt företag som utbildar hundförare till polis och militär finns ytterligare några exempel på rättsfall där markering av liksökhund ingick i bevisningen, med förklaring hur man resonerade kring detta. www.policek9.com/Fleck/Cadaver%20Dogs.pdf
(Där nämns även en hundförare som dömdes för att ha planterat bevis, lämningar från död människa).
När en äldre person berättar att h*n tog ”realexamen” i ”realskolan” så motsvarar det ungefär en nuvarande grundskoleexamen, ibland något högre nivå. Realskolan var steget mellan ”folkskolan” och gymnasieskolan.
Fram till 1962*, på vissa orter fram till 1972, fanns följande skolformer:
Folkskola, 6 år. Obligatoriskt. (Gratis för eleven). 1936 beslutade riksdagen 7-årig folkskola, men det var inte genomfört i hela landet förrän framåt 1948-1949.
Skolstart skedde vid 7-9 års ålder, vanligen vid 7. De två första åren i folkskolan kallades ”småskolan”.
Realskola. 3-6 år. Frivilligt. (Inte gratis). Mål: realexamen.
Man kunde börja realskolan efter två, fyra eller sex år folkskola. Totala antalet läsår folkskola+realskola var 8 till 10 år (se nedan).
Gymnasium. Mål: studentexamen.
Högskola / Universitet.
Folkskola var alltså högst sex läsår. Eller sju, beroende på vilket år man studerade och på vilken ort i landet.
Begåvade barn kunde börja realskolan direkt efter småskolan, dvs efter två år i folkskolan, och sedan gå sex år i realskolan. Dvs totalt 2+6 = 8 läsår.
Eller så kunde man börja realskolan efter fjärde eller sjätte årskursen i folkskolan:
Efter fjärde folkskoleåret, till femårig realskola (4+5 = 9 läsår).
Eller efter sjätte folkskoleåret, till 3- eller 4-årig realskola (6 + 3 eller 4 = 9 eller 10 läsår).
Eller så blev det bara högst 6-7 år i folkskolan, om läslust eller/och pengar saknades. För de medborgare som även gick realskola och tog realexamen så blev totala studietiden folkskola+realskola 8 till 10 läsår beroende på vilka val som gjordes.
Efter realexamen kunde man fortsätta med gymnasiet och ta studentexamen. Och därefter universitet / högskola.
Under perioden 1962 och 1972 ersattes folkskolan och realskolan av den nioåriga (obligatoriska) grundskolan*.
År 2018 blev förskoleklassen obligatorisk, med skolplikt från det år barnen fyller sex år (istället för sju år som tidigare). Dvs skolplikten blev tioårig istället för nioårig.
Kunskapsmässigt motsvarar en utbildning på realskolenivå ungefär den nutida grundskolan, 9 till 10 läsår.
Exempel på beskrivning* av studier på 1950-talet
En Åke* berättar:
”Jag är född och uppvuxen i Mora där jag tog realexamen (4-årig) 1952. […] Jag började vid Högre tekniska läroverket i Stockholm 1952 och tog examen på 1955 elektroteknisk linje år 1955. […] År 1964 tog jag efter studier på fritid fil. kand-examen vid Stockholms universitet med ämneskombinationen matematik, matematisk statistik, teoretisk fysik och företagsekonomi, som i kombination med min tidigare ingenjörsexamen har visat sig mycket användbar.”
Vid studier i nutid skulle ovanstående kunna formuleras som att:
– gått ut grundskolan (”realexamen”),
– fortsatt på treårigt gymnasium (”Högre tekniska läroverket”), blev gymnasieingenjör,
– följt av universitetsstudier.
* Mera:
”Folkskolan och grundskolan” (av Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund m.fl). ”Med beslutet vid 1962 års riksdag gick en gammal skolepok i graven. Den nya grundskolan skulle ersätta folkskolan, fortsättningsskolan, högre folkskolan, kommunala mellanskolan, realskolan och kommunala flickskolan.”
I många år brottades romanförfattaren Leif GW Persson förgäves med att försöka förstå Quickfallet, så att han skulle kunna skriva klart sin Quickbok.
GW:s bokskrivande om seriemördaren Thomas Quick offentliggjordes år 2003 då massmedia tillkännagav att GW och hans kompis psykiater Ulf Åsgård arbetar med en bok om Quickfallet:
”Nu arbetar Leif GW Persson på en bok i ämnet tillsammans med psykiater Ulf Åsgård. Där ska de kritiskt granska utredningarna.”
Ett par år senare, 2005, beklagade sig GW att hans kommande bok om Quickfallet hängde som en kvarnsten runt halsen:
”Den hänger som en kvarnsten runt halsen på mig.
Jag får ingen ordning på den eftersom historien är så enfaldig från början och dessutom tillkrånglad bortom allt förstånd. Man måste kunna skildra historien så inte folk tror att det kommit in ytterligare en galning, berättaren. Men den ska bli färdig.”
En kvarnsten.
Sanningen var nog att GW hade problem med brottsstatistiken. Som han ofta lutar sig mot. Quicks agerande var liksom UNIKT. Och maximalt vansinnigt.
Om en viss typ av brottsligt agerande inte har inträffat tidigare i historien, så kan det väl inte ha inträffat nu heller, tänkte GW, och så blev det kortslutning uti huvudknoppen när han ändå försökte få grepp om Quickfallet.
GW försöker greppa Quick.
Några år senare hade dock GW tagit nya tag, och var FULL av optimism.
År 2007 utbrast han:
”Boken om Quick har blivit försenad i flera år. Men nu är den färdigskriven och väntas komma ut nästa sommar.”
Tyvärr blev det ingen bok den gången heller.
Ytterligare några år senare var det dags igen, 2009. För då hade det hänt saker. Quick hade året dessförinnan försäkrat omvärlden att han hade ljugit om precis allting de senaste femton åren. Men att han nu enbart talade Sanning.
Ett nytt scenario såg dagens ljus: alla OMKRING Quick var skyldiga, medans Quick själv var oskyldig. Precis tvärtom mot innan, så att säga.
Och GW sa att arbetet med boken tog en oväntad vändning när Quick plötsligt tog tillbaka sina erkännanden. Nu skulle boken minsann bli klar:
”Leif GW Persson hoppas att boken ska vara ute till sommaren. Tillsammans med sin medförfattare, psykiatern Ulf Åsgård, ska han nu sätta sig ner och redigera det digra råmanuskriptet. – Vi ska stryka ner materialet så att den här obegripliga historien blir fattbar.”
Men… det gick åt pipan igen. De fick inte ordning på boken då heller. Inte ens när Quick sade sig bära den äkta sanningens prägel. Och tänk om Quick plötsligt ändrade sig igen…
GW har byggt upp sitt namn på att fabulera, att skriva romaner. Vilket är hedervärt för en författare. Som tur är för GW fanns det andra böcker för honom att skriva, andra fabler att berätta.
Källor: artiklar från DN (2003-09-01), TT (2005-09-09), TT (2007-12-09), och GP (2009-01-03).
Regelbrott som barnen begick…
Över hundra bokstölder
När Kate Prout försvann 2007 föll misstankarna på hennes man Adrian som nekade. Det fanns inga spår efter kamp, blod eller liknande, men en liksökhund markerade för död människa i parets vardagsrum.
Tvååriga Bianca Jones försvann 2011, pappan Lane hävdade att hon blivit bortförd av beväpnade män. Den åttaåriga systern vittnade att pappan varit våldsam mot henne när hon kissat på sig. En liksökhund markerade för död människa i en garderob i barnens sovrum och i pappans bil.
När en äldre person berättar att h*n tog ”realexamen” i ”realskolan” så motsvarar det ungefär en nuvarande grundskoleexamen, ibland något högre nivå. Realskolan var steget mellan ”folkskolan” och gymnasieskolan.
