Bild ovan: Piteå-Tidningen 1993-09-28: ”Gåtan på väg lösas. Kvarlevor efter spårlöst försvunnen 15-åring har hittats?”

Tidningen rapporterade att mycket tyder på att kvarlevorna som påträffades den 19 september (1993) är från Charles Zelmanovits. Polisen har inga misstankar om brott.
Citat ur artikeln:

”… Nu tycks det tragiska försvinnandet vara på väg att klaras upp. Mycket tyder på att de kvarlevor som hittats i ett otillgängligt skogsområde ett par kilometer från Pitholmsskolan är identiska med den unge pojken.
… Polisen har i nuläget inga misstankar om att något brott har begåtts.

Mysteriet med det upphittade kraniet på Pitholmsheden utanför Piteå i förra veckan är på väg att lösas. På måndagen fortsatte undersökningen av platsen och då hittades ytterligare skelettdelar samt en jacka.
…
Fyndplatsen ligger relativt otillgängligt till, en bra bit från den plats vid Gamla Brandstationen i Munksund där Charles Zelmanovits sist sågs i livet.
Kanske fortsatte han förbi Grus & Makadam och vidare över heden, men något svar på varför han hamnade i det aktuella skogspartiet, flera hundra meter från närmaste väg, lär aldrig fås.
Inte heller varför han blev kvar där den kalla novembernatten för 17 år sedan. (Natten mellan den 12-13 november var det minst tio minusgrader i Piteå).
…
En teori gick ut på att han på något sätt tagit sig dit och sedan höll sig undan.
…
Men någon misstanke om brott finns alltså inte?
– Nej, det finns ingenting som tyder på det. Kroppen är inte begravd, utan övervuxen av mossa och annan vegetation.
…
Fortfarande saknas en del kroppsdelar, så teknikernas platsundersökning kommer att fortsätta under veckan.
– Alla fynd har gjorts inom en radie av fem meter. Området är avspärrat så vi vill inte gå ut exakt med var fyndplatsen är belägen.
PT följde dock med Norberg och hans kollega Lars Granberg till platsen under gårdagen. I området har skogsavverkning skett, men med tanke på terrängen är det inte så konstigt att ingen sett något under årens lopp.”

I artikeln uppges att kroppen inte var begravd, den var övervuxen av mossa och annan vegetation.
Men det utesluter inte att kroppen hade dolts med granris e.dyl. sjutton år tidigare, vilket skulle förklara att Charles inte hittades trots omfattande sökinsatser.

En teori presenteras att Charles ”på något sätt tagit sig dit och sedan höll sig undan.” Vilket även kan omfatta att han blev jagad ut i skogen och gömde sig där. Och somnade och frös ihjäl.

Polisen uppger att alla fynd har gjorts inom en radie av fem meter, och att fyndplatsen ligger ”flera hundra meter från närmaste väg”.

”I området har skogsavverkning skett, men med tanke på terrängen är det inte så konstigt att ingen sett något under årens lopp.” Dvs fyndplatsen är otillgänglig med tanke på den rikliga vegetationen med träd och buskar.
Sedan försvinnandet kan dock vegetationen förändrats avsevärt, buskar och träd kan vuxit flera meter. Så området kan snarare varit mer lättillgängligt än otillgängligt 17 år tidigare när de omfattande skallgångskedjorna pågick vid sökandet efter Charles.

Anm: på flera fotografier i ovan nämnda tidningsartikel kan man ana att presenningen som mannen viker upp ligger ovanpå ett relativt stort objekt som är flera decimeter högt, t.ex. en stubbe eller stor sten. Det kan haft betydelse i Quickfallet, att det var en av uppgifterna som Quick kunde inhämta via gamla tidningsartiklar. Liksom vilka kläder Charles Zelmanovits hade, fyndplatsens geografiska läge och andra uppgifter som framgår i tidigare och senare tidningsartiklar.

Bild ovan, ur Piteå-Tidningen: ”Makabert fynd i skogsområde. Vandrare fann människokranium i Pitetrakten.”
Fyndet gjordes söndagen den 19 september 1993.

Några citat ur Piteå-Tidningen 1993-09-23:

”En privatperson gjorde en makaber upptäckt under en skogspromenad i Pitetrakten i söndags.
Vandraren praktiskt taget snubblade över ett människokranium som av alla tecken att döma har legat mycket länge, troligen flera år, i marken i det aktuella skogspartiet.
…
Kriminalpolisen … ville i går kväll inte yppa några detaljer om fyndplatsen eller vem som hittade skallen.
…
Polisen har noga sökt igenom området där kraniet låg överväxt av mossa och annan vegetation, men trots idogt letande har man inte hittat några ytterligare skelettrester än en enda ryggkota.
Rättsmedicinalverket i Umeå ska nu undersöka kraniet och försöka fastställa bland annat den dödas kön och ålder.
…
Fyra personer har försvunnit spårlöst i Piteå under de senaste 15-20 åren. Två av dessa omkom vid drunkningsolyckar. Det gäller dels en kvinna, vars kropp aldrig hittades efter den omfattande drunkningsolyckan i Vargödraget där sju personer drunknade på 80-talet. Och dels en drunkningsolycka i Pitsund 1981, då en man drunknade. Inte heller hans kvarlevor har påträffats.
Vidare försvann en patient spårlöst från Öjebyns sjukhem 1987. Och slutligen gäller det en pojke i yngre tonåren som försvann i samband med en skoldans på Pitholmsskolan.”

Bild ovan: Piteå-Tidningens förstasida, två dagar efter försvinnandet: ”Var finns Charles? 15-åring försvann efter ungdomsdans”.

Natten mot lördag 13 november 1976 försvann 15-årige Charles Zelmanovits i Piteå efter en skoldans i Pitholms sporthall. Vid försvinnandet var det 8-10 minusgrader och mestadels barmark.

I artikeln ges signalementet att Charles var klädd i brun jacka och blåa jeans, och att han är cirka 170 cm lång och har cendre hårfärg.

Under söndagen gick ett tiotal poliser och lika många civila skallgång i området.
Några citat ur artikeln:

”15-årige Charles Zelmanovits /…/ är sedan natten mot lördagen försvunnen efter att ha bevistat en diskotekdans i Pitholms sporthall. Det var när han var på väg hem tillsammans med två kamrater som han plötsligt försvann utan att dessa kan lämna någon upplysning om hur detta gått till.
Försvinnandet skedde någonstans i närheten av Munksunds brandstation och mellan denna och sporthallen. (…)
När pojken inte återkommit på söndagsmorgonen igångsattes spaning med bl a skallgång i vilken deltog ett tiotal poliser och lika många civila. Bl a gjorde man en mycket noggrann undersökning av alla lador.
(…)
Piteåpolisen sände på söndagseftermiddagen ut en efterlysning enligt vilken pojken vid försvinnandet var klädd i brun jacka och blåa jeans. Han är cirka 170 cm lång och har cendre hårfärg.
(…)
Spaningarna avbröts vid mörkrets inbrott på söndagen då man hade genomsökt hela det aktuella området. De fortsätter i dag. Polisen lutar åt den uppfattningen att pojken gömt sig undan hos någon kamrat.
(…)
Försvinnandet sätts inte i något avseende i samband med de bråk som förekom vid fredagskvällens tonårsdans i Pitholms sporthall, eftersom pojken inte förefaller ha varit inblandad i dessa. (…)”

Under den följande månaden gjordes flera omfattande sökinsatser med poliser, hundar, helikopter, skolelever och andra frivilliga. Några tidningsrubriker under november-december 1976:

• “Pitholmselever sökte förgäves efter Charles!”
• “Kan 15-åringen ha smugit sig ombord på Gorthon-båt?”
• “Ingen ledtråd i sökandet efter Charles”.
• “Cykelmysteriet är löst. Stort pådrag i dag”.
• “Frivilliga och helikopter sökte efter 15-åringen – men utan resultat”.
• “Fallet Charles en gåta. Onormalt tyst, säger polisen”.
• “Charles spanska kamrater kontaktas av polisen”.

Sökinsatserna och efterforskningarna var förgäves. Fallet lades på is. Olösbara försvinnanden inträffar ibland. Charles ansågs vara ett av de fall där ungdomar försvunnit på ett eller annat sätt och inte återfunnits.
Men Charles skulle komma att hittas. Sjutton år senare.