Författararkiv: Tony

Bilder dumpningsplats Eugeniavägen. Karta körväg.

Flygbilder och foton på dumpningsplatsen vid dåvarande Eugeniavägens industriområde. Och karta med kortast dåvarande bilväg mellan de två fyndplatser där säckar hittades.

Flygfoton Eugeniavägens industriområde och Karolinska m.m.

Bild ovan: röd ring=rättsläkarstationen. Gul pil=dumpningsplats Eugeniavägen. Sett från sydväst. 1968?

Bild ovan: gul pil=dumpningsplats Eugeniavägen. Sett från söder. 1977.

Bild ovan: röd pil=dumpningsplats Eugeniavägen. Årtal okänt.

Färdväg dumpning

Nedanstående karta visar hur gm (gärningsmannen/-männen) kan ha färdats när säckarna dumpades vid Eugeniavägens industriområde samt vid Karlbergsparken (Ekelundsvägen). Vägbeskrivningen utgår från domen gällande den s.k. ’obducenten’ och ’allmänläkaren’.

Karta ovan:
#1 = rättsläkarstationen.
#2 = ungefärligt område på Eugeniavägen (i industriområdet) där gm vänder och kör tillbaka för att dumpa. Ett annat alternativ är att gm dumpar direkt vid #3 och därefter vänder bilen. Anm: den delen av Eugeniavägen som sträcker sig genom industriområdet är en återvändsgata, det var skyltat vid infarten (vid #3 på kartan ovan).
#3 = första dumpningsplatsen (Eugeniavägen 17).
#4 = andra dumpningsplatsen (Ekelundsvägen vid Karlbergsparken).
Det är ca 1,7 km fågelvägen mellan de två dumpningsplatserna.

På det gamla rivningshotade Eugeniavägens industriområde, mellan Karolinska sjukhuset och SJ:s järnvägsspår, fanns över femtio aktiva småföretag som inom några år skulle tvingas flytta sina verksamheter då hela området skulle rivas för ett motorvägsbygge (Norra Länken). Dumpningsplatsen låg nära infarten till industriområdet.

Dumpningsplatsen i utkanten av industrområdet

Dumpningsplatsen (fyndplatsen, vid gatunummer 17) ligger till vänster strax efter att man svängt in på den del av Eugeniavägen som leder till Eugeniavägens industriområde (från gult till grönt på bilden nedan):

Bild ovan: Eugeniavägen leder dels till Norrbackainstitutet (vid Karolinska sjukhuset), och dels till Eugeniavägens industriområde.

Dumpningsplats Eugeniavägen i bilder

Gärningsmannen valde troligen denna plats därför att den låg i utkanten av ett rivningshotat industriområde med inga eller få aktiviteter nattetid.

Strax efter att gm svängt in på vägen till Eugeniaområdets industriområde ser gm en lämplig dumpningsplats på vänster sida:

Dumpningsplatsen är dold av högt buskage intill det gamla skjulet där ingen tycks varit på länge (även högt buskage framför skjulets dörr).

Gm kör långsamt förbi och vidare en bit in på Eugeniavägens industriområde för att förvissa sig om att inga nattliga aktiviteter pågår där, med folk som riskerar att överraska gm.
Gm vänder sedan bilen och kör tillbaka. Gm närmar sig dumpningsplatsen, nu på gm:s högra sida, på väg ut från industriområdet:

Gm stannar vid skjulet på Eugeniavägen 17:

…och förbi en bit så att bakluckan befinner sig intill buskaget vid sidan om skjulet.
Gm stiger ur bilen, öppnar bagageluckan och lyfter ut en av säckarna (de väger cirka tio kg vardera), tar ett steg åt sidan och kastar iväg säcken, ut över buskarna, den landar bakom buskaget. Kanske lät det överraskande mycket när säcken slog i marken. Gm tar ett steg tillbaka, lyssnar spänt igen.
Gm lyfter ut nästa säck och hivar iväg den, säcken dunsar ner bakom buskaget.

Gm blir störd av något, stänger bagageluckan och kör iväg ut från Eugeniavägen. Färden går sedan med de övriga säckarna mot Ekelundsvägen vid Karlbergsparken.

Om dumpningen

Utplaceringen av säckarna kan alltså ha skett i omvänd ordning än hur de hittades – som i ovanstående tänkbara händelseförlopp – och samtliga säckar kan ha utplacerats inom ett kort tidsintervall, på samma kväll/natt.

Mindre risk att dumpa allt samtidigt. Vid dumpning med längre tids mellanrum finns risk att något uppstår som medför att polisen har ökad uppmärksamhet eller rentav att säckarna hittas.
Mer sannolikt att gm söker sig till en mer avskild, inte mindre avskild, dumpningsplats om gm blir störd.
Den prydligt ihopvikta handduken vid dumpningsplats Karlbergsparken antyder att dumpningen var klar och avslutad. Den ihopvikta handduken antyder också att gm var en ordningsam person.

Några tidigare inlägg om Catrine da Costa-fallet

– Den ordningsamme gärningsmannen. (Bl.a. om handduken vid fyndplats 1).
– Kall och regnig sommar i Stockholm 1984.
– Fyndplats 1. Karlbergsparken. (Andra dumpningsplatsen, enligt ovanstående beskrivning).
– Fyndplats 2. Eugeniavägen. (Första dumpningsplatsen, enligt ovanst. beskrivning).

Artonåring försvunnen i sju år, hittades i skorsten

Här är ett mysterium som löstes. Åtminstone nästan, man vet inte varför pojken hamnade i den lilla stugans skorsten.

Artonårige Josh (Joshua) Maddux, 183 cm, 68 kg, försvann spårlöst den 8 maj 2008. Han lämnade hemmet på morgonen och återkom aldrig. Sju år senare, i augusti 2015, när en ödestuga revs 1,5 kilometer från pojkens hem hittades hans kvarlevor i den lilla stugans skorsten.

Obduktionen visade inga fysiska skador som brutna ben eller skottskada. Inga spår av droger hittades. Rättsläkaren uppgav att det inte fanns tecken på trauma. Enligt en källa var knäna ovanför huvudet.

Stugans ägare uppgav att de tittade till stugan ibland, för att skrämma bort djur och försöka hitta källan till lukten som de trodde kom från råttor.

Polisen tror att Josh klättrade ned i skorstenen för att komma in i stugan.
Systern till Josh beskriver honom som intelligent, snäll och kreativ. ”Intelligent” behöver inte betyda att personen ifråga är kunnig i skorstenars anatomi. Josh kan ha vilseletts av skorstenens form på utsidan, om den hade en lätt konisk form som på denna bild:

Den utvändiga formen kan ge intrycket att även insidan är bredare ju längre ned man kommer, för att slutligen mynna ut i en bred spisöppning. Dvs så länge man lyckas ta sig in i hålet längst upp, så kan det verka lätt att slinka in i huset via skorstenen. Men inuti kan det se helt annorlunda ut:

Rökkanalen är inte lodrät ända ned, och trängre nedtill. Svårt eller omöjligt att ta sig in den vägen alltså. Och halvvägs ned kan det vara omöjligt att ta sig upp igen av egen kraft.

Ett alternativ till polisens hypotes kan vara att Josh klättrade upp på hustaket för att ställa sig på skorstenen – som ett barnsligt infall eller för att få bättre utsikt – och sedan tappade fotfästet.
Att han blev utsatt för brott tycks verka mindre sannolikt.

Cold case status: solved

Ur CBI:s ”cold case” databas (Colorado Bureau of Investigation):

——————————
Källor: – news.sky.com. – dailymail.co.uk. – nowp.co. – inquisitr.com. – CBI, colorado.gov.
* Ang. knäna: ”the report said the young man’s legs had been dislodged from his body, his knees were above his head”. Detta kan ha inträffat successivt senare, av naturliga orsaker.

Skolformer förr och nu

När en äldre person berättar att h*n tog ”realexamen” i ”realskolan” så motsvarar det ungefär en nuvarande grundskoleexamen, ibland något högre nivå. Realskolan var steget mellan ”folkskolan” och gymnasieskolan.

Fram till 1962*, på vissa orter fram till 1972, fanns följande skolformer:

Folkskola, 6 år. Obligatoriskt. (Gratis för eleven). 1936 beslutade riksdagen 7-årig folkskola, men det var inte genomfört i hela landet förrän framåt 1948-1949.
Skolstart skedde vid 7-9 års ålder, vanligen vid 7. De två första åren i folkskolan kallades ”småskolan”.
Realskola. 3-6 år. Frivilligt. (Inte gratis). Mål: realexamen.
Man kunde börja realskolan efter två, fyra eller sex år folkskola. Totala antalet läsår folkskola+realskola var 8 till 10 år (se nedan).
Gymnasium. Mål: studentexamen.
Högskola / Universitet.

Folkskola var alltså högst sex läsår. Eller sju, beroende på vilket år man studerade och på vilken ort i landet.
Begåvade barn kunde börja realskolan direkt efter småskolan, dvs efter två år i folkskolan, och sedan gå sex år i realskolan. Dvs totalt 2+6 = 8 läsår.
Eller så kunde man börja realskolan efter fjärde eller sjätte årskursen i folkskolan:

Efter fjärde folkskoleåret, till femårig realskola (4+5 = 9 läsår).
Eller efter sjätte folkskoleåret, till 3- eller 4-årig realskola (6 + 3 eller 4 = 9 eller 10 läsår).

Eller så blev det bara högst 6-7 år i folkskolan, om läslust eller/och pengar saknades. För de medborgare som även gick realskola och tog realexamen så blev totala studietiden folkskola+realskola 8 till 10 läsår beroende på vilka val som gjordes.

Efter realexamen kunde man fortsätta med gymnasiet och ta studentexamen. Och därefter universitet / högskola.

Under perioden 1962 och 1972 ersattes folkskolan och realskolan av den nioåriga (obligatoriska) grundskolan*.
År 2018 blev förskoleklassen obligatorisk, med skolplikt från det år barnen fyller sex år (istället för sju år som tidigare). Dvs skolplikten blev tioårig istället för nioårig.

Kunskapsmässigt motsvarar en utbildning på realskolenivå ungefär den nutida grundskolan, 9 till 10 läsår.

Exempel på beskrivning* av studier på 1950-talet

En Åke* berättar:

”Jag är född och uppvuxen i Mora där jag tog realexamen (4-årig) 1952. […]
Jag började vid Högre tekniska läroverket i Stockholm 1952 och tog examen på 1955 elektroteknisk linje år 1955. […]
År 1964 tog jag efter studier på fritid fil. kand-examen vid Stockholms universitet med ämneskombinationen matematik, matematisk statistik, teoretisk fysik och företagsekonomi, som i kombination med min tidigare ingenjörsexamen har visat sig mycket användbar.”

Vid studier i nutid skulle ovanstående kunna formuleras som att:
– gått ut grundskolan (”realexamen”),
– fortsatt på treårigt gymnasium (”Högre tekniska läroverket”), blev gymnasieingenjör,
– följt av universitetsstudier.

* Mera:
”Folkskolan och grundskolan” (av Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund m.fl).
”Med beslutet vid 1962 års riksdag gick en gammal skolepok i graven. Den nya grundskolan skulle ersätta folkskolan, fortsättningsskolan, högre folkskolan, kommunala mellanskolan, realskolan och kommunala flickskolan.”

* ”Åke”, beskrivning av studier: docplayer.se.

Realexamen uttalas med betoning på a (re-Al), som i realtid och realvärde.

Uppdaterad 2022 (om tioårig skolplikt 2018).

Inte för sent att hitta Johan med kvalificerad liksökhund

Om kvarlevorna finns under markytan t.ex. i skogarna vid Bosvedjan så skulle en rätt tränad liksökhund idag kunna hitta Johan Asplund. Trots att det gått 35 år sedan han försvann.
Uppdaterad 21 september 2015

I ett tidigare inlägg ifrågasätts om polisens hundar 1980 hade rätt kvalifikationer för att kunna hitta Johan när de sökte i skogarna vid hans bostad i Bosvedjan och andra områden. Under de senaste decennierna har kunskapen ökat kring träning och specialisering av liksökhundar. Exempelvis finns nu i Sverige den första certifierade arkeologihunden, specialiserad på mänskliga benrester.

Arkeologihunden Fabel med sin tränare Sophie.

Fabel – Sveriges första certifierade arkeologihund

Fabel är schäfern som hittar nedgrävda gamla människoben ned till 1,5 meters djup. Fabel är tränad av arkeologen Sophie Vallulv. Ur artikel ”En nos i arkeologins tjänst”, GP, 16 september 2015 (min fetstil):

[…] Det blev många timmars träning varje dag och efter ett och ett halvt år hade hon en hund som med 94 procents säkerhet kunde skilja människoben från djurben.
Slutprovet fick Fabel göra vid Sandby borg på Öland, en fornborg där en massaker tros ha ägt rum på 400-talet.
– Jag och hunden visste inte var benen låg, men en arkeolog från länsmuseet i Kalmar visste.
Fabel kunde markera för benrester på en och en halv meters djup. Arbetet har resulterat i en masteruppsats i experimentell arkeologi och dessutom ett nystartat företag, som ska erbjuda tjänster åt arkeologer.

Sophie Vallulv har fått frågor från andra hundägare hur man gör. Men vem som helst har inte rätt att hantera mänskliga kvarlevor. Själv har hon fått låna ben från olika institutioner och sedan har hon tränat hunden med bomullstussar som legat intill sådana ben. Fabel själv har aldrig varit i närheten av att få gnaga på gamla människoben. […]
– Källa, GP, 2015.

Notera att hunden inte bara kan hitta gamla benrester (där övrigt av kroppen är borta sedan länge), den kan även skilja människoben från djurben. Det tycks alltså finnas goda möjligheter att en liksökhund än idag skulle kunna hitta Johans kvarlevor om de inte ligger alltför djupt.

Mer om likhundar som hittar nedgrävda mänskliga benrester

Ur nedanstående citat från 2008 till 2014 kan man ana utvecklingen det senaste decenniet. 2008 talade man om att hitta 25 år gamla benrester ”2 feet deep” (0,6 meter). År 2014 nämns möjligheten ”hundratals år”, och man visar hur tjugo år gamla benrester hittades ”15 feet down” (4,5 meter). År 2015 (ovan) konstateras vetenskapligt att hunden Fabel kan spåra 1600 år gamla benrester på 1,5 meters markdjup.
Anm: möjligt sökdjup beror på typ av mark/jord, hur kompakt den är m.m, benresternas ålder, träningen m.m.

Några citat från 2008 till 2014:

syracuse.com/news (2014):
”Experts: Cadaver dogs 95 percent accurate, can smell remains 15 feet underground.
A well-trained cadaver dog almost never gets it wrong, according to experts.
If the dog has the proper training in picking up the full range of scents of human decomposition, his accuracy rate is about 95 percent, said Sharon Ward, a cadaver dog trainer in Portland, Ore.
[…] Depending on the type of soil, its aeration and the presence of tree roots in the ground, a cadaver dog can pick up the scent of remains deep underground
[…] the remains of 1994 kidnap victim […] All three dogs put their noses in the same area and alerted, she said. She told the police to bring in a bulldozer, and they found a body 15 feet down, Ward said.
Cadaver dogs are trained to not alert on dead animals in the area — only human remains, she said.
[…] How old can the skeletal remains be? Hundreds of years, said Cat Warren, a cadaver dog expert from North Carolina who published a book, ”What the Dog Knows: The Science and Wonder of Working Dogs.” But she and Ward both warned that the dogs are like people. They do make mistakes sometimes. ”The dogs are not magic,” Warren said. ”It depends on their training.”
– Källa, 2014.

aboutforensics.co.uk (2013):
”Depending on the use of the cadaver dog, they will be trained to detect specific decomposition odours. For example, some may be trained to detect odours associated with the early stages of decomposition, whereas others may be required to locate older remains. Some dogs are specifically trained to detect dead bodies underwater, with the canine situated on a shoreline or boat. A newer concept is that of historical human remains detection dogs, which are trained to locate historical or archaeological graves.”
– Källa, 2013.

slate.com/articles/ (2012):
Can cadaver dogs really sniff out 30-year-old remains?
Yes, if you have the right dog. Genetics matter: beagles, bloodhounds, German shepherds, and Labrador retrievers are best, although many breeds are appropriate as long as the dogs prove smart and eager to please. Education is also crucial.
– Källa, 2012.

independent.co.uk/news/ (2008):
”But how good are dogs at detecting a skeleton from which all the flesh has fallen away? The anthropologist Keith Jacobi of the University of Alabama has investigated this at a police-dog training facility, where human remains ranging from fresh to skeletonised have been buried (the remains were bequeathed by donors).
In one study involving four dogs and their handlers, Jacobi says the dogs were able to detect remains at all stages of decomposition. Performance varied between dogs, but some could locate skeletonised remains buried in an area of 300ft by 150ft. ”The few single human vertebrae I used in the study were well over 25 years old, and dry bone,” Jacobi says. ”This made the discovery of one of these vertebrae, which we buried in dense woods 2ft deep, by a cadaver dog pretty remarkable.”
– Källa, 2008.

Mera: Vetenskapens värld i SVT om hunden Fabel. Kan ses till 5 mars 2016. Börjar 38:30 in i programmet.

Om surhål, rotvältor och Johan

I skogarna vid Bosvedjan tycks det funnits gott om ställen för en liten pojke att försvinna i. Genom olyckshändelse eller på annat sätt. Surhål, rotvältor, bergsskrevor, grottor.
Uppdaterad 21 september 2015

I juni 1986, drygt fem år efter Johan Asplunds försvinnande, genomförde hans föräldrar en ny sökinsats i skogarna intill Bosvedjan. Tillsammans med pappans gamle brottarvän advokaten Pelle Svensson och ytterligare en bekant, samt en metalldetektor, begav de fyra sig ut i skogen intill Johans bostad och sökte bland rotvältor, surhål, grottor, bergsskrevor och stenrösen. Det lär även funnits gott om sankmarker inom gångavstånd från Johans bostad i Bosvedjan. Samtliga låg nära promenadstigar.
Uppenbarligen ansåg föräldrarna att polisens eftersökningar 1980 kanske inte hade varit tillräckligt noggranna.

Föräldrarnas sökinsats gav inget resultat. Finns Johan kvar där nånstans bland sankmarkerna och bergen vid Bosvedjan? Trampade Johan ned i ett djupt surhål? Ramlade han ned i en bergsskreva? Hamnade han under en rotvälta? Eller blev han tagen av ”Johanmannen” som bodde i Sundsvall, eller rentav av Bergwall som bodde i Falun (men som hade varit bosatt i Sundsvall många år tidigare när han var intagen på Sidsjöns sjukhus)?

Om Surhål / Blöthål

Johans föräldrar sökte bland annat i surhål, det framgår i följande beskrivning av deras eftersökning 1986. Ur ”Fallet Johan” av Göran Elwin, sid 7:
”De letar i stenrösen, trevar sig in i grottor och känner ner i surhål, men framför allt tittar de efter rotvältor med avsågade stammar.”

Nedan visas några exempel på olyckor gällande surhål.

Artikel ”Kvinna saknas i fjällen”, Dagens Nyheter, 1993-06-08 (min fetstil):
”En 32-årig kvinna från Laholm är sedan tre dygn spårlöst försvunnen i Härjedalsfjällen i närheten av Mittådalen. Ett stort räddningspådrag har med hjälp av ridande polis och helikopter genomsökt ett sex kvadratmil stort område.
– Kvinnan försvann i ett område med sämsta tänkbara terräng. Tjärnar, myrar och stora surhål avlöser varandra. Man kan passera nästan intill en människa utan att märka något. Och går man ned i ett av de otaliga surhålen kan man försvinna helt på nolltid, säger Christer Ramsell vid polisen i Funäsdalen. […]”
Anm: Mittådalen ligger ca 25 mil väster om Sundsvall.

Artikel ”Nedgången kvinna drogs ur surhål” (i Dalarna), DT, 2002-09-14 (min fetstil):
”Klockan 14 30 i går ringde en man till SOS och berättade att en medelålders kvinna gått ner sig i en myr och fastnat. Själv tordes han inte gå ut på myren. Han var rädd för att hans också skulle fastna.
Stationen i Tandådalen ryckte, något undrande, ut med full styrka: fem man i brandbil, bandvagn och dubbelbemannad ambulans. Efter några minuter och en kilometers färd var de framme vid olyckssplatsen. Knappt 100 meter från vägen fanns kvinnan, nedsjunken till midjan i ett blöthål. Bandvagnen stannade på vägen. Räddningsstyrkan med ambulanspersonalen i spetsen tog sig fram till den nödställda till fots och efter tio minuter var hon på fast mark igen. […]”

Artikel ”Pojke räddades ur gyttjan” (i nordvästra Skåne), DN, 1994-04-20:
”Klockan är halv elva på kvällen, det är nollgradigt och åttaårige Johan är fortfarande försvunnen. En av polisens hundar markerar flera gånger att den hittat något och springer ut i den sanka kärrmarken. Och när polisen riktar sin strålkastare ut mot gyttjan ser de Johans huvud och ena axel sticka upp ur dyn.
– Egentligen är det otroligt, säger Leif Swahn, vakthavande befäl vid Ängelholmspolisen. Hade vi inte hittat honom då hade han inte klarat sig. […]”.

Om Rotvältor

Rotvältor är träd som fallit och slitit upp hål i marken där rötterna varit.

Rotvälta. Grotta eller koja som kan bli en dödsfälla om den slår igen.

1986 sökte Johans föräldrar vid rotvältor (som sannolikt även polisen hade gjort 1980). Deras teori var, enligt Elwin sid 7:
”En mördare som vill gömma en kropp kan lägga den i hålet efter en rotvälta och såga av trädets topp. Då förskjuts tyngdpunkten och rotvältan fjädrar tillbaka, slår till som en råttfälla över hålet och döljer kroppen.”

Den animerade bilden ovan visar hur rotvältan slår igen blixtsnabbt när man sågar av stammen.
En rotvälta kan dock slå igen av sig själv, utan sågning. T.ex. om trädet knäcktes då det träffade marken så att endast en mindre del av trädet håller rotvältan uppe.

Det verkar mindre sannolikt att en mördare skulle ställa sig och såga i en trädstam vid den döda kroppen för att få en rotfälla att slå igen för att dölja kroppen (som i föräldrarnas antagande i citatet ovan från Elwins bok). I äldre tidningsartiklar där man hittat mordoffer i rotvältor så tycks de varit nedgrävda eller nedstoppade i rotvältorna, dvs rotvältorna var fortfarande mer eller mindre öppna.

Mer om rotvältor
Ur artikel ”Skogen livsfarlig lekplats efter höstens stormar”, Helsingborgs Dagblad, 1996-04-02 (min fetstil):
”Det finns närmare 20 miljoner potentiella dödsfällor i skogar, parker och strövområden. […]
Farliga kojor. En välta kan väga lika mycket som en personbil och skogsstyrelsen liknar den fallande vältan vid en kross. Inuti finns det ofta stenar och hårda, kantiga rötter. Och den kan falla åt båda hållen. Skogsstyrelsen varnar speciellt för vältor i strövområden och parker. Ofta finns ris kvar runt vältorna från när träden sågades upp. Påsklediga barn kan lätt frestas att använda riset till att bygga en koja med vältan som en av väggarna. Det räcker att någon kliver på vältan eller befinner sig i dess närhet för att den ska slå igen och katastrofen kan vara ett faktum. Enligt Anders Olsson på skogsstyrelsen är det inte ovanligt med olyckor där vältor faller över människor. Oftast handlar det om skogsarbetare som råkar illa ut.”

Polisens hundar 1980

Varken polisens eftersökning 1980 eller föräldrarnas sökinsats 1986 i skogarna utanför Bosvedjan gav något resultat. Hur noggrant sökte polisen med hundar 1980 i skogarna vid Bosvedjan? I de artiklar och intervjuer som hittats här uppges endast sparsamt att polisen ”hade hundar ute” vid eftersökningarna (inte närmare specificerat som liksökhundar e.dyl). Hade de hundarna de egenskaper som krävdes, var hundarna renodlade liksökhundar? Hur väl tränade var de för liksökning, kan man undra.
Exempelvis enligt polisens hundförare år 2013 så är det först på senare år som polisen satsat på hundar som enbart markerar för mänsklig förruttnelse (tidigare anlitades privattränade liksökhundar). Det har skett en kompetensutveckling genom åren, både hos polisens egna hundar och gällande sökhundar generellt. Frågan är då hur kapabla hundarna var som användes 1980 vid eftersökningarna av Johan Asplund, och hur väl de hundarna användes.

Inga bortträngda minnen, enligt Bergwallkommissionen

I Bergwallkommissionens 716-sidors rapport framgår att det inte kan bevisas att teorin om bortträngda minnen tillämpades i Quickfallet. Kommissionen utdelar dock annan minneskritik.

– Inledning.
– Kommissionens minneskritik.
– Hur terapin såg ut i VERKLIGHETEN.
– Kommissionens tvivel på nutida Bergwall.

Bergwallkommissionens rapport* blev klar juni 2015. Ur den kan man bl.a. dra följande slutsatser gällande vården och rättsväsendet åren 1992-2001 i fallet Thomas Quick:

Kommissionen hittade INGA BEVIS för att vården eller rättsväsendet tillämpade teorin om bortträngda* minnen.

Kommissionen hittade INGA BEVIS för att terapeuterna använde metoder för att avtäcka bortträngda minnen.

I kommissionens rapport finns flera uppgifter som TALAR EMOT att teorin om bortträngda minnen tillämpades i Quicks fall.

Kommissionen kritiserar vården och polisen för att man lyssnade för mycket på Quick och accepterade Quicks egen förklaring att han hade svårt att minnas och berätta om morden.

Kommissionen menar att sakkunnige psykologens bedömning – att Quicks svårighet att minnas berodde på att Quick medvetet avvärjde eller förträngde mordminnen – gav viss vetenskaplig legitimitet till Quicks egna förklaringar. Och att det medförde att polis, åklagare och domstol fick ett mindre kritiskt synsätt till Quicks uppgifter.

Kommissionen hittade alltså inga bevis för att vården eller rättsväsendet skulle ha arbetat utifrån teorin om bortträngda minnen. Och således inte heller använt metoder för att avtäcka bortträngda minnen (som t.ex. hypnos eller guidad visualisering).

Däremot utgick vården och polisen ifrån – enligt kommissionen – att Quick MEDVETET trängde undan, förträngde eller avvärjde mordminnen.
Den typen av minneshantering är INTE ifrågasatt eller kontroversiell bland minnesforskare. Till skillnad från bortträngda* minnen och avtäckning av bortträngda minnen, som är starkt ifrågasatt sedan flera decennier tillbaka.

Och det är anledningen till att kritiker som t.ex. frilansjournalisten Dan Josefsson med bestämdhet hävdar att teorin om bortträngda minnen tillämpades i Quickfallet. Därför att då får Josefsson hela forskarvärldens kritiska syn på sin sida, och det stärker Josefssons trovärdighet och boksäljande.

Massmedia håller dock tyst om att Bergwallkommissionen inte hittade bevis för bortträngda minnen i Quickfallet. Det skulle ju rasera en del av den kritiska Quickbild som massmedia har byggt upp de senaste åren.

Kommissionens minneskritik

Den minneskritik Bergwallkommissionen utdelar är exempelvis att terapeuter m.fl. gjorde fel som lyssnade mycket på Thomas Quicks berättelser, och att man godtog Quicks egen förklaring att han hade svårt att minnas gamla mordhändelser, att han hade svårt att närma sig och berätta detaljer om morden.
Ur kommissionens rapport:
”En allt för okritisk anpassning skedde till [Quicks] egen förklaring till varför han hade så svårt att lämna korrekta och utförliga uppgifter, nämligen att det var svårt att närma sig och berätta om minnena från morden och att han, som en följd av det, även kunde lämna avsiktligt felaktiga uppgifter, så kallade ”medvetna avvikelser”. Förklaringen tycks inte ha ifrågasatts av utredarna. En bidragande orsak till det var sannolikt den legitimitet som förklaringsmodellen, i vart fall indirekt, fick av såväl [Quicks] psykoterapeuter som den psykolog som anlitades som rådgivare till polis och åklagare. Utredarnas tilltro till förklaringsmodellen innebar att knapphändiga eller felaktiga svar inte behövde betyda annat än att [Quicks] hade svårt att berätta eller att det handlade om ”medvetna avvikelser”.”

I rapporten sägs också att den uppmärksamhet Quick fick av omgivningen kan ha uppmuntrat honom att fabulera ännu mer, kanske så långt att han ljög så han trodde sig själv och på så sätt ”i snävt definierad mening” skapade ”falska minnen”.
Men observera att Bergwall i nutid har uppgett att han ljög medvetet, och att skälen enligt honom var att få uppmärksamhet och att han VILLE bli dömd för mord. Så några falska minnen i ordets rätta bemärkelse var det aldrig frågan om.

Hur terapin såg ut i VERKLIGHETEN

Bland det mest relevanta i frågan om Quicks terapi BORDE vara hur terapin såg ut i praktiken. I följande inlägg visas en rad sådana konkreta exempel, från både dåtid och senare:
”Terapeuten hann knappt sätta sig förrän Quick började minnas”.

Flera av uppgifterna i det inlägget är från 1990-talet, och således inga nutida efterhandskonstruktioner. Där ges inblickar i hur terapin gick till i verkligheten. Det framgår att terapeuterna mestadels hade en passiv, lyssnande roll, och att Quick var aktiv och förberedde sig noga genom att i förväg skriva ned sina mordberättelser i anteckningsblock.

Redan här kan man ana att det inte förekom plantering av falska minnen, inte heller avtäckning av bortträngda minnen eller andra liknande aktiviteter från terapeutens sida.
Det är tydligt att mordberättelserna formulerades och framfördes av en aktiv, självgående Quick, utan påverkan från terapeuterna.

Exempelvis i en notering från 1993 uppger chefsöverläkaren att terapeuten Kjell:
”mest sitter tyst och att patienten [Quick] börjar komma ihåg så fort Kjell slår sig ned i rummet.”

I en annan uppgift från 1998 uppgav terapeuten Ståhle att deras roll var huvudsakligen lyssnande, och att:
”terapin inte styrs av henne; Thomas Quick berättar fritt utan att detaljfrågor ställs.”

I ett längre textstycke från 1990-talet beskriver Quick/Bergwall själv ingående hur han skrev ned sina mordberättelser i förväg, innan han hade samtal med terapeuten.

Kommissionens tvivel på nutida Bergwall

Bergwallkommissionen är inte övertygad om att Bergwalls nutida uppgifter är helt sanna, eller att Quicks morderkännanden enbart var fabulerande. Det framgår på flera ställen i rapporten där man resonerar kring Quicks/Bergwalls ”sällsynta” och ”extraordinära fallenhet för fabulerande och manipulerande”. Kommissionen pekar på möjligheten att Bergwall i nutid kan ha vilselett kommissionen.

Några exempel ur kommissionens rapport:

”När Bergwall nu återtagit sina morderkännanden och sina berättelser om traumatiska barndomsupplevelser så är, enligt min mening, frågan om bortträngda minnen avförd. Frågan blir i stället: Byggde hans berättande på falska minnen, framkallade i terapin och under brottsutredningarna, eller rörde det sig om rent fabulerande? Kan det bland all osanning ha dolt sig uppgifter som faktiskt varit sanna?
Vårdpersonalen, psykoterapeuterna, de poliser vi mött och åklagaren säger samstämmigt att många av de uppgifter Sture Bergwall lämnade trodde de aldrig på. I de fallen rörde det sig med all sannolikhet om rent fabulerande.” (sid 663).

”Sture Bergwalls väl belagda fabulerande och manipulerande förmågor gör att man måste förhålla sig kritiskt även till vad han berättat under senare år. Jag utesluter inte att hans nya berättelser kan vara tillrättalagda – han kan inte utan förbehåll betraktas som fullt ut trovärdig i de intervjuer och förhör han gett i samband med att han tog tillbaka sina erkännanden och senare. Denna reservation innefattar det Sture Bergwall uppgav om psykoterapin under resningsprocesserna och när han under Rättsmedicinalverkets utredning 2013 modifierade sin levnadsberättelse när det gällde pedofili och sadism.

Den medpatient vi intervjuat har reagerat på att Bergwalls berättelser refererats så okritiskt som sanningar i senare års skriverier – åtskilliga uppgifter stämmer inte alls med hur medpatienten uppfattat Bergwall och hans vård.

Det kan också vara klokt inta en försiktig hållning till Sture Bergwalls uppgifter i kommissionens samtal med honom. Han kan mycket väl ha avlyssnat oss som intervjuare och anpassat sitt berättande på motsvarande sätt som han gjort tidigare.”
(sid 664-665).

”Sture Bergwall har ofta framträtt i en offerroll. Den nu förhärskande publika bilden är att han varit ett offer för vården (psykoterapin och läkemedelsbehandlingen) och för rättsväsendet (polisutredningarna, åklagaren, i viss mån också domstolarna), en bild som varit väl ägnad att stödja resningsprocesserna. Enligt min bedömning är det delvis korrekt att vården och rättsväsendet bidragit till att Bergwallsaken utvecklats så illa som den gjort.
Men jag vill samtidigt påpeka att offerrollen inte är ny för Sture Bergwall. Den har varit ett genomgående tema i Sture Bergwalls liv, något som blivit uppenbart under vårt utredningsarbete.”
[…]
”Vid rättegångarna, i intervjuer och i sin bok Kvarblivelse talade Bergwall om den stora skuld han bar på, om hur ångesten och sorgen ständigt plågade honom och hur denna plåga utgjorde det ultimata straffet för hans illgärningar. I boken och under terapin talade han mer om sig själv som offer än som gärningsman. Också i det material Margit Norell bevarade uttryckte Bergwall ofta att han var ett offer.”
[…]
”Huvudtemat i artikeln var dock att han blivit sviken av dem som ifrågasatt hans berättelser, främst Leif GW Persson och Kerstin Koorti. Han hade blivit ett offer för deras misstrogenhet.” (sid 667-669).

”Även om personer med samma extraordinära fallenhet för fabulerande och manipulerande som Sture Bergwall är sällsynta, är det uppenbart att vården (och rättsväsendet) behöver skyddsmekanismer mot manipulation. Frågan är hur detta kan åstadkommas utan att vården förlorar sig i cynism och misstänkliggörande.” (sid 675).

* ”Bortträngda” minnen: är – enligt teorin – traumatiska (mycket omskakande) minnen som personen ifråga är helt omedveten om. Men som finns kvar i det undermedvetna och med vissa metoder kan avtäckas, enligt den starkt kritiserade teorin.

Här kan tilläggas att det är INDIVIDUELLT vilka händelser som upplevs som traumatiska och ger traumatiska minnen. En mördarens mordminnen måste inte vara traumatiska minnen. Om mördaren t.ex. är psykopat, saknar empati, är psykiskt störd, eller/och om mördaren var drogpåverkad, så behöver mordet inte upplevas som en traumatisk eller omskakande händelse. Då kan en sån person hantera minnet av mordet i stort sett som vilka andra minnen som helst. Låta det mer eller mindre falla i glömska eller förtränga det genom att låta tankarna upptas av annat. Det är inte ”bortträngda minnen”, det är inte traumatiska minnen. Personen är medveten om mordhändelsen, men vill kanske inte berätta om den och förnekar därför helt eller delvis minnet av händelsen inför omvärlden.

* Bergwallkommissionens rapport, SOU 2015:52: hemsida | pdf-fil (5 juni 2015).

Hjärntvätt föregick resningsprocesserna

Sjutton (17) gånger sände SVT de vinklade Quickfilmerna fram till före hovrättens första resningsbeslut. Därefter sändes de vid ytterligare fyra tillfällen. Totalt tjugoen (21) gånger.

SVT och journalisten Hannes Råstam gjorde totalt tre tv-filmer om Quickfallet: ”Thomas Quick” del 1 och 2, samt ”Att skapa en seriemördare: Thomas Quick”.
Den tredje filmen var i stort sett en sammanfattning av de två första, och dess specifika syfte framgår av att den sändes intensivt i SVT månaden innan hovrättens första resningsbeslut väntades.

Kort bakgrund:

De filmerna tillkom därför att Sture Bergwall (Thomas Quick*) tog tillbaka sina morderkännanden efter några möten med Råstam år 2008 på Säter rättspsyk där Bergwall var intagen.
DOCK, vid de första mötena med Råstam stod Bergwall fast vid sina mord (trots att han då hade varit drogfri i sju år). Många före Råstam hade kallat Quick/Bergwall för mytoman och några hade försökt få honom att medge det, men misslyckats.

Det var först efter att Råstam träffat Bergwall flera gånger och presenterat en plan för att lägga skulden på vården och på polisen, som Bergwall tog tillbaka sina morderkännanden. Med den listiga planen slapp Bergwall få skulden för allt sitt ljugande genom åren.

Samtliga mord som Quick/Bergwall erkände var kalla fall, dvs polisutredningarna hade lagts ner för länge sen. Några av fallen hade dessutom ansetts vara försvinnanden, inte mord.

Quicks samtliga erkännanden inleddes med att han angav sig själv, dvs hans erkännanden var helt ”självgående”. Polisen hade INTE ursprungligen misstänkt Quick för nåt av de mord han erkände.
Inledningsvis, omkring 1992, var polisen också skeptisk till Quicks morderkännanden eftersom han var intagen på rättspsyk. Men när Quick började lämna uppgifter som man ansåg att bara mördaren kan ha känt till, så förändrades läget.

Programtablå SVT, tidslinje

Filmernas centrala budskap är samma som i Råstams bok som utkom några år senare, de innehåller samma vinklade uppgifter om vården och de rättsliga skeendena.

Nedan visas samtliga 21 st sändningstillfällen i SVT2, SVT1 och SVT24 av Råstams tre tv-filmer om Quick. Här visas även när första resningsansökan lämnades in, när den beviljades och när åtalet lades ned, samt när bröderna Bergwalls bok utkom.

2008-12-14, kl 20:00-21:00, SVT2: Dokument inifrån:
Thomas Quick, Del 1 av 2.
2008-12-20, kl 14:25-15:25, SVT2: Dokument inifrån:
Thomas Quick, Del 1 av 2.
2008-12-20, kl 21:00-22:00, SVT24: Dokument inifrån:
Thomas Quick, Del 1 av 2.
.
2008-12-21, kl 20:00-21:00, SVT2: Dokument inifrån:
Thomas Quick, Del 2 av 2.
2008-12-23, kl 15:35-16:35, SVT2: Dokument inifrån:
Thomas Quick, Del 2 av 2.
2008-12-27, kl 21:00-22:00, SVT24: Dokument inifrån:
Thomas Quick, Del 2 av 2.
.
2009-04-21: första resningsansökan lämnas in av Bergwalls advokat. (Gällande Yenon Levi).
2009-05-18: Boken ”Thomas Quick är död” publiceras. Författare bröderna Sture Bergwall och Sten-Ove Bergwall.
.
2009-07-05, kl 20:00-21:00, SVT2: Dokument inifrån:
Thomas Quick, Del 1 av 2.
2009-07-09, kl 16:40-17:40, SVT2: Dokument inifrån:
Thomas Quick, Del 1 av 2.
2009-07-11, kl 16:30-17:30, SVT2: Dokument inifrån:
Thomas Quick, Del 1 av 2.
.
2009-07-12, kl 20:00-21:00, SVT2: Dokument inifrån:
Thomas Quick, Del 2 av 2.
2009-07-16, kl 16:40-17:40, SVT2: Dokument inifrån:
Thomas Quick, Del 2 av 2.
2009-07-18, kl 14:30-15:30, SVT2: Dokument inifrån:
Thomas Quick, Del 2 av 2.
.
2009-11-08, kl 20:00-21:00, SVT2: Dokument inifrån:
Att skapa en seriemördare: Thomas Quick.
2009-11-09*, kl 04:15-05:15, SVT1: Dokument inifrån:
Att skapa en seriemördare: Thomas Quick.
2009-11-12, kl 15:10-16:10, SVT2: Dokument inifrån:
Att skapa en seriemördare: Thomas Quick.
2009-11-14, kl 12:30-13:30, SVT2: Dokument inifrån:
Att skapa en seriemördare: Thomas Quick.
2009-11-14, kl 21:30-22:30, SVT24: Dokument inifrån:
Att skapa en seriemördare: Thomas Quick.
.
2009-12-17: resning beviljas av Svea hovrätt, gällande Yenon Levi.
2010-04-20: andra resningsansökan lämnas in av Bergwalls advokat, gällande Therese Johannesen.
2010 maj: åtalet gällande Yenon Levi läggs ned.
.
2010-08-22, kl 20:00-21:00, SVT2: Dokument inifrån:
Att skapa en seriemördare: Thomas Quick.
2010-08-23*, kl 01:00-02:00, SVT1: Dokument inifrån:
Att skapa en seriemördare: Thomas Quick.
2010-08-26, kl 16:20-17:20, SVT2: Dokument inifrån:
Att skapa en seriemördare: Thomas Quick.
2010-08-28, kl 13:00-13:59, SVT2: Dokument inifrån:
Att skapa en seriemördare: Thomas Quick.
2010 september: resning beviljas av Svea hovrätt, gällande Therese Johannesen.
.

Råstams tredje film om Quickfallet visades alltså första gången den 8 november 2009, cirka en månad innan hovrätten väntades fatta sitt beslut om resning. Samma månad sändes den filmen ytterligare fyra gånger, dvs totalt fem gånger.

Den 13 november 2009 skrev Johan Croneman i DN:

”Hur kommer det sig förresten att det plötsligt kommer en del 3 om Thomas Quick, just nu? En tredje del som egentligen mest sammanfattar del 1 & del 2.
[…]
Är det så att ett beslut om resningsansökan är nära förestående? Ja, så är det faktiskt, det lär kunna komma under de två sista veckorna i november. Thomas Quicks försvarare har fått ut sitt budskap vid exakt rätt tidpunkt. Igen.”

Råstams filmer om Quick sändes 21 gånger, varav 17 gånger före hovrättens första resningsbeslut

Det är uppenbart att syftet med alla dessa tv-filmvisningarna var att påverka resningsprocessen, resningsåklagarna och hovrättsdomarna. Att få dem välvilligt inställda till tanken på resning och nedläggning. Råstam och SVT:s frenetiska malande med sina vinklade uppgifter, vid sjutton sändningstillfällen före första resningsbeslutet, fungerade som en slags hjärntvätt.

Råstams och SVT:s påverkan på resningsåklagarnas stackars mänskliga psyken syftade också till att få en mildare bevisvärdering av de indicier som en gång hade fällt Bergwall. Och resningsåklagarnas bevisvärdering ledde som bekant till att åtalen lades ned istället för att gå till domstolsprövning. Inte bara i några av fallen, utan i samtliga sex fall, och utan något motstånd gentemot Bergwalls försvarare, och utan att förhöra Bergwall närmare.

Det bör stå helt klart att resningsåklagarna var under stark påverkan av Råstams lyckosamma mediestrategi. Frågan är väl om de överhuvudtaget var vid sina sinnens fulla bruk.

Tidningarnas Quick-drev startade 2008

Det fanns misstroende mot Quicks morderkännanden långt innan Bergwall (Quick) år 2008 tog tillbaka sina morderkännanden.
T.ex. år 2001 riktades kritik i media mot Quick, han kallades för mytoman. Vilket ledde till att han slutade samarbeta med polisen, men han vidhöll fortfarande att han hade mördat.
Även åren dessförinnan, på 1990-talet, hade Quicks morderkännanden ifrågasatts.

Det stora mediedrevet inleddes 2008, efter Bergwalls uttalande att han aldrig hade mördat någon.
Nedan visas några exempel på tidningsartiklar 2008-2009, fram till före hovrätten beviljade första resningen. Begrepp som ”rättsskandal” florerade i mediedrevet redan på den tiden.

> Åklagare: Quick tar tillbaka erkännanden, Tidningarnas Telegrambyrå, 2008-11-19
> Ingen tänkande människa har ju trott på honom, Aftonbladet, 2008-11-20
> Quick uppges ta tillbaka erkännanden av mord, Dagens Nyheter, 2008-11-20
> Thomas Quick begär troligen resning, Tidningarnas Telegrambyrå, 2008-11-20
> Största rättsskandalen någonsin, Aftonbladet, 2008-12-14
> Johans familj: Äntligen, Kvällsposten, 2008-12-14
> ”Det här är en rättsskandal”, Expressen, 2008-12-14
> SVT-dokumentär i kväll: DÄRFÖR TOG THOMAS QUICK TILLBAKA ALLT, GT, 2008-12-14
> Avslöjad av video, Expressen, 2008-12-14
> Advokaten: Dömd på falskt erkännande, Tidningarnas Telegrambyrå, 2008-12-14
> Utredarna anmäls, Aftonbladet, 2008-12-15
> Fakta: Dokumentären om Quick, Tidningarnas Telegrambyrå, 2008-12-15
> Så ska han bli frikänd, GT, 2008-12-15
> Starka mediciner bakom Quicks erkännanden, Göteborgs-Posten 1, 2008-12-15
> Skandalen kostade min familjs heder, Expressen, 2008-12-15
> Thomas Quick måste få resning, Dagens Nyheter, 2008-12-18
> En gåta att Quick åtalades, Aftonbladet, 2008-12-22
> Quick skyller på terapin, Dagens Nyheter, 2008-12-22
> Bevis mot Quick i Norge ifrågasätts, Sydsvenskan, 2008-12-22
> Hannes Råstam ska ha tack, GT, 2009-01-07
> Läkare: ”Åklagaren krävde förmåner för Quick – trots mordmisstankarna”, Expressen, 2009-02-10
> Olustiga påtryckningar från van der Kwast, Dagens Nyheter, 2009-02-10
> 17 april söker Quick resning, Falu Kuriren, 2009-04-01
> Quick skriver bok med brodern, Södra Dalarnes Tidning, 2009-04-08
> Nu begär han resning: ”Skönt”, Expressen, 2009-04-21
> Rättssäkerhet skött av tv, Expressen, 2009-05-13
> Quick: Här är min sanning, Kvällsposten, 2009-05-23
> Han fick Quick att ändra sig, Falu Kuriren, 2009-05-27
> Seriemord eller justitiemord?, Svenska Dagbladet, 2009-06-03
> Thomas Quick är död Quick – den stora rättsskandalen, Nya Ludvika Tidning, 2009-06-11
> Strukturell defekt bakom rättsskandal?, Göteborgs-Posten 1, 2009-06-15
> Nuddar bara vid skandalen, Svenska Dagbladet, 2009-07-07
> Ny tv-film om Thomas Quick, Nya Ludvika Tidning, 2009-11-07
> Professor lät Quick bestämma medicindos, Dagens Nyheter, 2009-11-08

Även i många tidningsartiklar fick Råstams och SVT:s budskap stort utrymme.
Förutom SVT:s tre tv-filmer som sändes flitigt så gjordes även debattprogram och andra tv-program om Quickfallet under dessa år. Sveriges Radio låg inte heller på latsidan med radioprogram om Quick.

Från 2008 och några år framåt pågick ett massivt tryck från media inklusive SVT och SR, som på ett eller annat sätt påverkade hela Sverige inklusive varje enskild juristhjärna inom rättsväsendet.

Ögonblick av klarsyn

I Bergwallkommissionens rapport* som publicerades för några månader sedan (juni 2015) reflekterar utredare Daniel Tarschys över Bergwalls trovärdighet. Tarschys har ett ögonblick av klarsyn och funderar på om Bergwall kanske har blåst även kommissionen (sid 664):

”Sture Bergwalls väl belagda fabulerande och manipulerande förmågor gör att man måste förhålla sig kritiskt även till vad han berättat under senare år. Jag utesluter inte att hans nya berättelser kan vara tillrättalagda – han kan inte utan förbehåll betraktas som fullt ut trovärdig i de intervjuer och förhör han gett i samband med att han tog tillbaka sina erkännanden och senare.
Denna reservation innefattar det Sture Bergwall uppgav om psykoterapin under resningsprocesserna och när han under Rättsmedicinalverkets utredning 2013 modifierade sin levnadsberättelse när det gällde pedofili och sadism.”

”Den medpatient vi intervjuat har reagerat på att Bergwalls berättelser refererats så okritiskt som sanningar i senare års skriverier – åtskilliga uppgifter stämmer inte alls med hur medpatienten uppfattat Bergwall och hans vård.”

”Det kan också vara klokt inta en försiktig hållning till Sture Bergwalls uppgifter i kommissionens samtal med honom. Han kan mycket väl ha avlyssnat oss som intervjuare och anpassat sitt berättande på motsvarande sätt som han gjort tidigare.”

Mera:
– Terapeuten hann knappt sätta sig förrän Quick började minnas.
– Falskt fundament i Bergwalls förklaring [Utskrivningsmyten].

* Sture Bergwall bytte namn till Thomas Quick år 1992, och bytte sedan tillbaka till Sture Bergwall år 2002.
Han tog inte tillbaka sina morderkännanden förrän år 2008, efter sju års drogfrihet och ”tystnad”. Då hade han hållit fast vid sina morderkännanden i 15 år.

* Bergwallkommissionens rapport (juni 2015):
– ”www.regeringen.se/…rapport-fran-bergwallkommissionen.pdf”

* Info om tv-sändningar:
– Svensk Mediedatabas (sökord: ”Hannes Råstam” Quick typ:tv).

”Kerstin Ekman vägrar skriva mördarbiografi”

Rubriken ovan är från en tidningsartikel som visar hur angelägen Quick (Bergwall) var att bli publicerad. Efter omvärldens svala mottagande av Quicks bok ”Kvarblivelse” år 1999 kontaktade han flera andra författare.

Författaren Sture Bergwall publicerade under namnet Thomas Quick sin mördarbok ”Kvarblivelse” vid årsskiftet 1998/1999. Boken var ett år försenad, och när den äntligen kom ut så omnämndes den knappt i media. Istället kallades han mytoman.
Bergwall planerade redan då nästa bok som hade arbetsnamnet ”Mordolog”. (Men den kom aldrig att publiceras).

Bergwall och författaren Kerstin Ekman

Efter att ”Kvarblivelse” hade floppat kontaktade Bergwall således författaren Kerstin Ekman, han ville att Ekman skulle skriva hans biografi.
Ur artikeln ”Kerstin Ekman vägrar skriva mördarbiografi” (23 juni 1999, Aftonbladet):

”Den för flera mord dömde Thomas Quick har i ett brev bett författarinnan Kerstin Ekman att skriva hans biografi. I det norska tv-programmet ”Kerstin Ekman möter Norge” – också sänt i Sverige – har hon sagt att hon tog mycket illa vid sig av förfrågan.

I sin roman ”Händelser vid vatten” använder Kerstin Ekman mordet på ett holländskt par i ett tält i Appojaure som utgångspunkt. Efter det att boken kommit ut erkände Thomas Quick morden. Han är också dömd för dem. För en tid sedan fick så Kerstin Ekman ett brev från Thomas Quick. I det skickade han sina biografiska uppgifter och bad författarinnan att skriva en biografi om honom. I tv-programmet, där hon intervjuades av den norska professorn Eva Bratholm, sa Kerstin Ekman, att hon omedelbart avböjde begäran och att hon också tagit mycket illa vid sig.”

Några månader senare publicerade samma tidning en djupare artikel om Kerstin Ekman, där bland annat Bergwalls begäran till Ekman åter omtalades.
Där uppges att Bergwall hade skickat ”ett stort bakgrundsmaterial” om sig själv till Ekman, men att han fått nobben.

Ur artikeln ”Wennman möter Kerstin Ekman” (25 sept 1999, Aftonbladet):

”Efter romanen ”Händelser vid vatten” kontaktades du av massmördaren Thomas Quick. Han ville att du skulle skriva hans självbiografi.
– Måste vi prata om det? Han är en så djupt tragisk person…en av dessa psykopater som söker publicitet. Han skickade ett stort bakgrundsmaterial om sig själv. Jag har inte läst det och tänker inte göra det heller. Jag skrev ett ytterst formellt brev tillbaka.”

Bergwall och författaren Kristina Hjertén von Gedda

Några år senare gick det dock bättre. Då kontaktade Bergwall en annan författare, Kristina Hjertén von Gedda.

Hösten 2003 – under den period som Bergwall numera kallar de ”tysta åren” och de drogfria åren – lyckades Bergwall få Gedda att intervjua honom. Det resulterade i ett kapitel i Geddas bok ”Bortom allt rimligt tvivel” som utkom 2005.

Några citat ur Geddas bok, i kapitlet om Sture Bergwall:

Sidan 44:
”Nu tar jag mitt ansvar, mina offers anhöriga får svar på sina frågor, gärningsmannen, alltså jag, har gått in för att lindra deras skuld – jag blir nästan tårögd – rättegången blir till ett slags reningsbad för dem att tvätta bort den egna skulden. Barnet är dött och jag rår för det. Dom var inte där och kunde rädda barnet, den skulden tar jag ifrån dom och lägger på mig själv.”

Sidan 67:
”Det första mordet var i Växjö, där jag tog mitt namn (Thomas). Honom la jag i en vedbod, placerade honom på ett väldigt speciellt sätt.”

Sidan 76:
”Du har anklagat din bror Sten-Ove för att ha deltagit i mordet på John Asplund?
’Gärningen står jag för.’
Så han var inte med då?
’Jo, men inte på ett medvetet plan.’”

Anm: i bokens Källor uppges att ”Intervjuerna med Sture Bergwall gjordes hösten 2003.”

Bergwall och författaren Janne Mattsson

En tredje författare som författaren Bergwall hade kontakt med var Janne Mattsson. År 2002 publicerade Mattsson en hel bok om Bergwall:
”Gåtan Thomas Quick”.

Några citat ur Mattssons bok (e-bok):

Om hur många Quick har dödat:
”Thomas Quick tycks själv inte veta, eller vilja veta, hur många de är. Han skakar bara på huvudet och vill inte ens tänka denna tanke helt ut.
– Jag har aldrig räknat dom, jag kan inte göra det. Det är alldeles för ohyggligt. Och ju tydligare jag ser mina offer desto svårare blir det att försöka separera sig själv från dem och att se dem i deras utsatta situation.”

Om studierna inför konfirmationen i St. Stefans kapell i Hälsingegården:
”– Ganska snart började prästen utnyttja mig sexuellt, även om jag själv inte uppfattade det som ett utnyttjande då. Men utnyttjare och utnyttjade hittar alltid varandra.
Den sexuella relationen mellan Thomas Quick och prästmannen skulle fortgå fram till dess Quick några år senare flyttade till Uppsala för att gå på Fjellstedtska gymnasiet. Samtidigt fortsatte prästen att förföra sina unga konfirmander, vilket naturligtvis inte kunde hållas hemligt i längden. Det hade kunnat få mycket allvarliga följder för denne kyrkans tjänare. Men skandalen polisanmäldes aldrig utan tystades ner. Han fråntogs dock rätten till konfirmationsundervisning.”

Att Bergwall kontaktade flera författare och ville att de skulle skriva om honom som den mördare han då framställde sig som*, framgår även i Bergwallkommissionens rapport från 2015 (sid 664):
”Detta hindrade inte att han tog kontakt med författare och bad dem skriva om hans fall. På Bergwalls initiativ ägnade t.ex. Kristina Hjertén von Gedda ett avsnitt i boken ”Bortom allt rimligt tvivel – Fyra svenska rättsfall”, åt Bergwall.”

* Sture Bergwall framställde sig själv som mördare åren 1992 fram till 2008, dvs i drygt femton år. (År 2002 blev han drogfri men han fortsatte vidhålla sina mord de följande sex åren). Under tio av de femton åren hette han Thomas Quick (1992-2002).

Vid årsskiftet 1998/1999 utkom Quick med boken ”Kvarblivelse” där han berättar om några av de personer han hävdade att han hade mördat, och om hans skuld, ånger och egna lidande.
I boken finns även traditionella dikter av Bergwall, samt sjutton kåserier som han skrev tjugo år tidigare.

Texterna och dikterna handlar mestadels om att Bergwall är offer för sin barndom, och om några av mordoffren och den ånger Bergwall långt senare kom att uppleva. Syftet tycks vara att få medkänsla, följaktligen saknar boken ingående detaljskildringar av morden eftersom det hade motverkat syftet.

Om sitt eget stora lidande (pga ångern, skulden och det lidande han orsakat), skriver Bergwall bl.a:
”Det kan, måhända, finnas moraliska aspekter på detta mitt lidande men oavsett de slutsatser dessa aspekter kan ge, så lider jag. Jag lider i mig och jag lider med det lidande jag orsakat.”

Mera:
– ”Quick/Bergwall om Zelmanovits och förlåt” (Om Quicks bok ”Kvarblivelse”).

Stängd Bergwallblogg förebådar skadeståndsprocess?

Författaren Sture Bergwalls blogg är stängd och tycks hålla på att försvinna från sökmotorerna. Det kan tyda på att Bergwalls försvar förbereder en större skadeståndsprocess, och att man anser att innehållet på hans blogg kan störa den processen. Eller så har Bergwall tröttnat på att blogga…

När jag häromdan (juli 2015) råkade trycka på länken ”Jag ljög för att bli fälld och mitt egna ansvar är stort” i krönikan ”Förtalsbonanza” hos Magasinet Paragraf, så visade det sig att Bergwalls blogg numera är stängd. Den bloggen har varit online i fem år, sedan maj 2010, och innehåller flera hundra blogginlägg.

Lite efterforskning visade att Bergwall stängde bloggen omkring den 10 juni 2015, några dar efter att Bergwallkommissionens rapport var klar. Han vidtog då två åtgärder:
1: Stoppade sökrobotar från att besöka hans bloggsidor*.
2: Stängde bloggen för allmänheten*.

Den första av ovanstående åtgärder medför att sökmotorer (Google, Bing, m.fl) plockar bort bloggsidorna från sökmotorsidorna, det brukar ta uppåt några månader. Vilket medför att bloggsidor som sökmotorerna har SPARAT (cachade sidor) inte längre kan nås av allmänheten. (I annat fall kan besökarna läsa bloggsidorna även om bloggen är stängd. Se exempel nedan på en sådan cachad sida som ännu inte hunnit försvinna från Google).

De två ovanstående åtgärderna visar att Bergwall inte längre vill att de hundratals blogginlägg han skrivit ska vara tillgängliga för allmänheten, varken direkt eller via sökmotorers sparade/cachade bloggsidor. Men varför var det så bråttom för Bergwall att få bort sidorna? kan man fråga sig.

Exempel på Bergwalls bloggtexter

Nedan visas några citat från Bergwalls numera stängda blogg, från bloggsidor som är cachade.
Uppenbarligen finns det en del uttalanden på hans blogg som inte fungerar så bra ihop med ett eventuellt kommande skadeståndsanspråk.

”Jag ljög för att bli fälld och mitt egna ansvar är stort”
Källa: sturebergwall.wordpress.com/2012/09/02/parentes-goran-lambertz-och-sanningen/
Anm: här är Bergwall tydlig med att han ljög för att bli fälld i domstol. Det inlägget är daterat sept 2012, då var han fortfarande inlåst och hade tre morddomar kvar att överklaga.

”Jag har baxat den jag var till hitsidan av det oerhörda bedrägeriet som iscensattes av mig, av andra, av oss tillsammans”
Källa: http://sturebergwall.wordpress.com/2013/11/25/aterblickar-vem-ar-din-bror/
Anm: här använder Bergwall själv uttrycket ”bedrägeri” om sitt agerande på nittiotalet.

”Jag visste att jag ljög, och jag visste att det var orättfärdigt. När jag ringde Claes Borgström så var mina första ord till honom: – Är du beredd att värna om min rättssäkerhet?
Jag hoppades, någonstans i mig där jag var nykter, att ett advokatbyte skulle leda till att erkännandena skulle upphöra, att min advokat skulle säga: – Stopp och belägg!”
Källa: sturebergwall.wordpress.com/2010/05/27/22/
Anm: Bergwall klargör att han ljög medvetet, och att han visste att det var fel att ljuga.
Angående advokatbytet på nittiotalet så uppgav Bergwall då en helt annan anledning till bytet. Då ansåg han att mordutredningen (Zelmanovits) hade gått för långsamt, därför ville han byta advokat.
Ur tidningsartikel från 1995:
”Efter två och ett halvt år lämnar advokat Gunnar Lundgren uppdraget som Quicks försvarare i en rad mordfall. Nytt ombud blir advokat Claes Borgström. Enligt Lundgren anser Quick att utredningen gått för långsamt.”

”Kedjad vid mina svar fördes jag till domstol och dömdes för brott jag var fjärran.”
Källa: sturebergwall.wordpress.com/2013/01/02/parentes-jag-ar-mitt-liv-del-23/
Anm: Bergwalls anser att hans egna uppgifter förde honom till domstolen.

”Minnesexperten var aldrig intresserad av hur det hade varit. ”Berätta om hur du som pojke plågade djur, om hur du fantiserade om att göra dina föräldrar illa”, hetsade han. Han fick vad han ville ha medan jag tyst grät över alla jag svek och över hur illa jag gjorde mig själv.”
Källa: sturebergwall.wordpress.com/2013/01/14/parentes-jag-ar-mitt-liv-del-27/
Anm: här lyckas han framställa sig själv som offer för sina egna uppgifter och berättelser.

”Nästintill ofattbart smärtsamma är de år jag levde under annat namn och de sju år i absolut tystnad som följde. Jag bär detta idag, i det som är mitt liv nu.
Min styrka är att jag i grunden fått erfara vad det är att vara sann. För mig är det ingen klyscha att säga att sanningen befriar – jag vet att det är så.”
Källa: sturebergwall.wordpress.com/2013/02/22/parentes-jag-ar-mitt-liv-del-44/
Anm: samma uttryck, ”sanningen befriar”, använde Bergwall under Quickåren. Men då handlade det om hur hans morderkännanden ”befriade” honom. Att han blev fri genom att erkänna sina mord. Och hur han därmed gick från ”kvarblivelse” (fångad i det förflutna) till ”tillblivelse” (leva i nuet), enligt hans bok ”Kvarblivelse” från 1998.

”Jag tror att det var så det kom sig att jag en dag sa till terapeuten:
– Jag har begått skändliga handlingar, sådana som inte syns i min anamnes.”
Källa: sturebergwall.wordpress.com/2013/11/25/aterblickar-vem-ar-din-bror/

”Jag har flera bokprojekt i tankarna. […]
Jag kommer också att skriva om livet, det som är och som vi alla lever, om natur, längtan, om vart och varthän. I det skrivande tänker jag använda mig av, om jag kan, ett poetiskt språk.”
Källa: sturebergwall.wordpress.com/2013/12/18/parentes-jag-kommer-att-skriva/
Anm: författaren Bergwall tycks ha ständigt pågående bokprojekt, både förr och nu.

Bloggstängningen gjordes kort tid efter Bergwallkommissionens rapport

Bergwallkommissionens rapport kom den 5 juni (efter 1,5 års arbete). Bergwalls blogg stängde fem dagar senare.
I den rapporten riktades kritik mot rättsväsende och vården. (Någon djupare granskning av resningprocessen gjordes inte). I rapporten fanns visserligen även några tvivel på sanningshalten i Bergwalls nutida uppgifter, inklusive en referens till en annan intagen som inte kände igen den nya mediebilden av Bergwall.
Men merparten av rapporten kan sägas gå i samma spår som Bergwalls nutida uppgifter (och i rakt motsatt riktning mot hans DÅTIDA uppgifter). Dvs till fördel för nutida Bergwall.

Med det stödet i ryggen kan Bergwallförsvaret nu anse det vara dags att lägga fram det STORA skadeståndsanspråket. Då pratar vi inte om några futtiga hundratusen som i tidigare anmälningar gällande förtal, utan om mångmiljonbelopp. Det står mycket på spel och då gäller det för Bergwall att ligga lågt och inte komma med uttalanden, blogginlägg m.m. som kan störa en sådan mångmiljonprocess. (Likt hans bloggrubriker som visas ovan i detta inlägg).

Detta kan vara anledningen till att bloggen stängts och så skyndsamt som möjligt plockas bort från sökmotorerna.

Eller så har Bergwall helt enkelt tröttnat på att blogga. Men i så fall kan man fråga sig varför han så snabbt som möjligt vill ha bort allt blogginnehåll från sökmotorerna och allmänhetens ögon.

Mera:

Att Bergwall stoppade sökrobotar den 10 juni framgår av filen robots.txt där datum för ändringen framgår:
# This file was generated on Wed, 10 Jun 2015 16:11:46 +0000
User-agent: *
Disallow: /wp-login.php
User-agent: *
Disallow: /

https://sturebergwall.wordpress.com/robots.txt

Att stoppa sökrobotor görs enkelt av bloggägaren (Bergwall) på bloggens administrationssida, och då skapas automatiskt filen ”robots.txt”.

Anm: följande direktiv i robots.txt stoppar sökrobotar för hela bloggen:
User-agent: *
Disallow: /
Se en.wikipedia.org/wiki/Robots_exclusion_standard

Google-cachad sida:
Den senast google-sparade sidan är daterad 10 juni. Dvs inga sidor har sparats av Google efter den 10 juni 2015 beroende på att Bergwall stoppade sökrobotarna den 10 juni.

Tips:
För att se allt som Google eller Bing har just nu om Bergwalls blogg, skriv följande rad i deras sökfält:
site:sturebergwall.wordpress.com
Anm: kommandot ”site:” fungerar hos båda sökmotorerna.

Falskt fundament i Bergwalls förklaring [Utskrivningsmyten]

Ända sedan år 2008 – då Sture Bergwall efter femton år tog tillbaka sina morderkännanden – har det felaktigt hävdats att Bergwall började erkänna mord därför att Säter rättspsykiatriska klinik planerade utskrivning av honom år 1992. (Året dessförinnan, i juni 1991, hade han dömts för bankrån samt grov stöld*).
Det har påståtts att han hellre ville stanna kvar i den trygga miljön än att bli frisläppt, och att det var därför han började berätta att han hade mördat.

Men i Bergwallkommissionens rapport* som utkom nyligen (juni 2015) finns flera uppgifter som visar att Bergwall inte alls var på väg att skrivas ut. Att det tvärtom bedömdes att han skulle stanna kvar mycket länge på rättspsyk.

Uppgiften om utskrivning motsägs exempelvis av följande (enligt sidan 102 i kommissionens rapport):

I ett utlåtande från överläkaren i början av år 1992 uppges bland annat att ”vården beräknas bli mycket långvarig”.
Journalerna hos rättspsyk från den tiden innehåller inga uppgifter om utskrivning av Bergwall.
Flera i personalen på rättspsyk uppger att det inte var aktuellt med utskrivning.

Enligt kommissionen finns det dock en notering hos kommunen, hos kommunens bostadsbolag, att utskrivning var aktuell. Men det tycks vara Bergwalls egen (felaktiga) uppgift som han uppgav till bostadsbolaget när han sökte bostad hos dem.
Hans ansökan lär ha lämnats till det kommunala bostadsbolaget i augusti 1992. När Bergwall en kort tid senare i september blev erbjuden en lägenhet så återtog han ansökan.

En anledning till att Bergwall sökte lägenhet kan varit att han ville ha ett rum på stan att vistas i då han hade frigång eller permissioner från Säter rättspsyk.
Men det verkar inte sannolikt att han skulle ha missuppfattat läget och verkligen trodde att han skulle friges. Han dömdes alltså i juni 1991 för grova brott, dvs bara ett år tidigare, så han bör förstått att frigivning inte redan var aktuell 1992.

Samma utskrivningslögn år 2002 men med annan vinkel

Det falska påståendet om utskrivning återfinns även i Janne Mattssons bok* ”Gåtan Thomas Quick” som utkom 2002.
Men den gången uppgav Bergwall (Quick) att han stannade kvar på rättspsyk därför att han var för farlig att skrivas ut.
Ur Mattssons e-bok (min fetstil):

”Men vid ett besök i den nya lägenheten drabbas Thomas Quick av en så stark längtan till sitt tidigare destruktiva liv att han inte vågar flytta ut från sjukhuset.
– Då var det helt klart för utskrivning. Men jag kände att det här kommer att gå åt skogen, att jag fortfarande var farlig. Det hade väl terapin hjälpt mig att inse.

Hade han inte själv satt stopp för utskrivningen, så hade han kunnat slå sig till ro i småstadsidyllen Hedemora och fortsätta att fara runt i riket och döda och skända oskyldiga offer. Men nu valde han en kanske livslång inlåsning på sjukhus istället för en hägrande frihet.”

Mattsson tycks förlitat sig helt på Bergwalls ord, det sägs inget i boken om att Mattsson kontrollerade Bergwalls uppgifter.

Sammanfattning

År 1992 etablerar Bergwall den felaktiga uppgiften att han skulle skrivas ut, en uppgift som användes vid flera olika tillfällen:

År 1992:
för att få en lägenhet hos bostadsbolaget.
År 2002:
för att hävda hur farlig han var, och att han därför valt att stanna kvar på rättspsyk.
År 2008 (då han efter 15 år tagit tillbaka sina morderkännanden):
som förklaring till varför han började bekänna mord, därför att han ville stanna kvar i tryggheten.

Den felaktiga uppgiften om utskrivning har alltså använts vid minst tre olika tillfällen med olika syften.

Komplettering 2018:
även i JK:s avslag juni 2018 på Bergwalls ersättningskrav för frihetsberövande, kommenteras påståendet om utskrivning 1992:

”Att så skulle ha varit fallet motsägs emellertid dels av ett utlåtande från avdelningens överläkare daterat i början av 1992 där det angavs att ”vården beräknas bli mycket långvarig”, dels av den omständigheten att en förestående utskrivning överhuvudtaget inte berörs i AA:s journaler vid den tiden.”

* Angående bankrån m.m. I juni 1991 dömdes Bergwall av hovrätten för grovt rån (bankrån med gisslantagande, dec 1990) samt grov stöld (begicks feb 1990, ett fingerat rån mot sin arbetsgivare bingohallen). Bytet blev 200 tusen kr samt 180 tusen kr, varav delar av de pengarna aldrig återfanns.
Hovrätten ogillade delvis tingsrättsdomen som förutom grovt rån och grov stöld även hade dömt honom för mordbrand och grovt bedrägeri.

* Bergwallkommissionens rapport, juni 2015:
– www.regeringen.se/…rapport-fran-bergwallkommissionen.pdf
(sidan 102).

– Bok ”Gåtan Thomas Quick”, av Janne Mattsson, 2002.

* Komplettering 2018, JK:s avslag juni 2018:
– www.jk.se/beslut-och-yttranden/2018/06/…