Rubriken ovan är från en tidningsartikel som visar hur angelägen Quick (Bergwall) var att bli publicerad. Efter omvärldens svala mottagande av Quicks bok ”Kvarblivelse” år 1999 kontaktade han flera andra författare.
Författaren Sture Bergwall publicerade under namnet Thomas Quick sin mördarbok ”Kvarblivelse” vid årsskiftet 1998/1999. Boken var ett år försenad, och när den äntligen kom ut så omnämndes den knappt i media. Istället kallades han mytoman.
Bergwall planerade redan då nästa bok som hade arbetsnamnet ”Mordolog”. (Men den kom aldrig att publiceras).
Bergwall och författaren Kerstin Ekman
Efter att ”Kvarblivelse” hade floppat kontaktade Bergwall således författaren Kerstin Ekman, han ville att Ekman skulle skriva hans biografi.
Ur artikeln ”Kerstin Ekman vägrar skriva mördarbiografi” (23 juni 1999, Aftonbladet):
”Den för flera mord dömde Thomas Quick har i ett brev bett författarinnan Kerstin Ekman att skriva hans biografi. I det norska tv-programmet ”Kerstin Ekman möter Norge” – också sänt i Sverige – har hon sagt att hon tog mycket illa vid sig av förfrågan.
I sin roman ”Händelser vid vatten” använder Kerstin Ekman mordet på ett holländskt par i ett tält i Appojaure som utgångspunkt. Efter det att boken kommit ut erkände Thomas Quick morden. Han är också dömd för dem. För en tid sedan fick så Kerstin Ekman ett brev från Thomas Quick. I det skickade han sina biografiska uppgifter och bad författarinnan att skriva en biografi om honom. I tv-programmet, där hon intervjuades av den norska professorn Eva Bratholm, sa Kerstin Ekman, att hon omedelbart avböjde begäran och att hon också tagit mycket illa vid sig.”
Några månader senare publicerade samma tidning en djupare artikel om Kerstin Ekman, där bland annat Bergwalls begäran till Ekman åter omtalades.
Där uppges att Bergwall hade skickat ”ett stort bakgrundsmaterial” om sig själv till Ekman, men att han fått nobben.
Ur artikeln ”Wennman möter Kerstin Ekman” (25 sept 1999, Aftonbladet):
”Efter romanen ”Händelser vid vatten” kontaktades du av massmördaren Thomas Quick. Han ville att du skulle skriva hans självbiografi.
– Måste vi prata om det? Han är en så djupt tragisk person…en av dessa psykopater som söker publicitet. Han skickade ett stort bakgrundsmaterial om sig själv. Jag har inte läst det och tänker inte göra det heller. Jag skrev ett ytterst formellt brev tillbaka.”
Bergwall och författaren Kristina Hjertén von Gedda
Några år senare gick det dock bättre. Då kontaktade Bergwall en annan författare, Kristina Hjertén von Gedda.
Hösten 2003 – under den period som Bergwall numera kallar de ”tysta åren” och de drogfria åren – lyckades Bergwall få Gedda att intervjua honom. Det resulterade i ett kapitel i Geddas bok ”Bortom allt rimligt tvivel” som utkom 2005.
Några citat ur Geddas bok, i kapitlet om Sture Bergwall:
Sidan 44:
”Nu tar jag mitt ansvar, mina offers anhöriga får svar på sina frågor, gärningsmannen, alltså jag, har gått in för att lindra deras skuld – jag blir nästan tårögd – rättegången blir till ett slags reningsbad för dem att tvätta bort den egna skulden. Barnet är dött och jag rår för det. Dom var inte där och kunde rädda barnet, den skulden tar jag ifrån dom och lägger på mig själv.”
Sidan 67:
”Det första mordet var i Växjö, där jag tog mitt namn (Thomas). Honom la jag i en vedbod, placerade honom på ett väldigt speciellt sätt.”
Sidan 76:
”Du har anklagat din bror Sten-Ove för att ha deltagit i mordet på John Asplund?
’Gärningen står jag för.’
Så han var inte med då?
’Jo, men inte på ett medvetet plan.’”
Anm: i bokens Källor uppges att ”Intervjuerna med Sture Bergwall gjordes hösten 2003.”
Bergwall och författaren Janne Mattsson
En tredje författare som författaren Bergwall hade kontakt med var Janne Mattsson. År 2002 publicerade Mattsson en hel bok om Bergwall:
”Gåtan Thomas Quick”.
Några citat ur Mattssons bok (e-bok):
Om hur många Quick har dödat:
”Thomas Quick tycks själv inte veta, eller vilja veta, hur många de är. Han skakar bara på huvudet och vill inte ens tänka denna tanke helt ut.
– Jag har aldrig räknat dom, jag kan inte göra det. Det är alldeles för ohyggligt. Och ju tydligare jag ser mina offer desto svårare blir det att försöka separera sig själv från dem och att se dem i deras utsatta situation.”
Om studierna inför konfirmationen i St. Stefans kapell i Hälsingegården:
”– Ganska snart började prästen utnyttja mig sexuellt, även om jag själv inte uppfattade det som ett utnyttjande då. Men utnyttjare och utnyttjade hittar alltid varandra.
Den sexuella relationen mellan Thomas Quick och prästmannen skulle fortgå fram till dess Quick några år senare flyttade till Uppsala för att gå på Fjellstedtska gymnasiet. Samtidigt fortsatte prästen att förföra sina unga konfirmander, vilket naturligtvis inte kunde hållas hemligt i längden. Det hade kunnat få mycket allvarliga följder för denne kyrkans tjänare. Men skandalen polisanmäldes aldrig utan tystades ner. Han fråntogs dock rätten till konfirmationsundervisning.”
Att Bergwall kontaktade flera författare och ville att de skulle skriva om honom som den mördare han då framställde sig som*, framgår även i Bergwallkommissionens rapport från 2015 (sid 664):
”Detta hindrade inte att han tog kontakt med författare och bad dem skriva om hans fall. På Bergwalls initiativ ägnade t.ex. Kristina Hjertén von Gedda ett avsnitt i boken ”Bortom allt rimligt tvivel – Fyra svenska rättsfall”, åt Bergwall.”
* Sture Bergwall framställde sig själv som mördare åren 1992 fram till 2008, dvs i drygt femton år. (År 2002 blev han drogfri men han fortsatte vidhålla sina mord de följande sex åren). Under tio av de femton åren hette han Thomas Quick (1992-2002).
Vid årsskiftet 1998/1999 utkom Quick med boken ”Kvarblivelse” där han berättar om några av de personer han hävdade att han hade mördat, och om hans skuld, ånger och egna lidande.
I boken finns även traditionella dikter av Bergwall, samt sjutton kåserier som han skrev tjugo år tidigare.
Texterna och dikterna handlar mestadels om att Bergwall är offer för sin barndom, och om några av mordoffren och den ånger Bergwall långt senare kom att uppleva. Syftet tycks vara att få medkänsla, följaktligen saknar boken ingående detaljskildringar av morden eftersom det hade motverkat syftet.
Om sitt eget stora lidande (pga ångern, skulden och det lidande han orsakat), skriver Bergwall bl.a:
”Det kan, måhända, finnas moraliska aspekter på detta mitt lidande men oavsett de slutsatser dessa aspekter kan ge, så lider jag. Jag lider i mig och jag lider med det lidande jag orsakat.”
Mera:
– ”Quick/Bergwall om Zelmanovits och förlåt” (Om Quicks bok ”Kvarblivelse”).