Män dominerar stort både som mördare och mordoffer. Varför? Forskarna är inte eniga.

Omkring 90 procent av mördarna är män (i Sverige), och 70 procent av mordoffren är också män. Endast 10 procent av mördarna är kvinnor. Varför denna skillnad, varför är män kraftigt överrepresenterade? Några vanliga svar från folk i allmänhet är ”testosteronet”, ”evolutionen”, ”naturliga urvalet”, ”könsroller” och våldskulturen i mänsklighetens historia. Det sammanfattar nog lagom svepande uppfattningen även bland forskare, även där finns olika meningar om vad som har störst inverkan. En del lutar mer åt gener och könshormoner, andra mer åt sociala och kulturella faktorer.

”Att män begår våldsbrott har inte alls att göra med muskler eller testosteron, om man får tro en av världens främsta forskare på manlighet.”

”Vanmakt är våldets moder, hävdar psykologen Per Isdal. Han får stöd av socialpsykologen James Garbarino och författaren Susan Faludi. Men hjärnforskaren Martin Ingvar anser att det är biologin som gör männen brutalare än kvinnorna.”

Att manliga anatomin tycks bättre lämpad för strid och fysiskt våld kan nog åtminstone de flesta enas om:

”The fact that males are more aggressive and more violent is reflected by their anatomy itself; in many animals species they are heavier, more muscular, better armed with means of attack and defense.
In humans, for example, the arms of men are, on average, 75 percent more muscular than those of women; and the top of a male body is 90 percent stronger that the top of a female body [Bohannon, 1997; Abe et al., 2003, apud Goetz, 2010, p. 16].

Also, men are taller, they have denser and heavier bones, their jaw is more massive, their reaction time is shorter, their visual acuity is better, their muscle/fat ratio is greater, their heart is bulkier, their percentage of hemoglobin is higher, their skin is thicker, their lungs bigger, their resistance to dehydration is higher etc.
In other words, from all points of view, men are more suited for battle than women, and these skills are native; they were selected and evolutionary polished [Sell et al., 2012, p. 33].”

En mer optimistisk framtidssyn framträder om mäns större våldsbenägenhet mestadels beror på sociala och kulturella faktorer. Då kan det finnas möjlighet att utjämna skillnaderna inom någon generation eller så. I annat fall blir tidsperspektivet längre (om inte människan lyckas manipulera fram genvägar), med miljoner år av ytterligare evolution.