Efter sjutton år hittades kvarlevorna efter den spårlöst försvunne Charles Zelmanovits 15 år. Polisen hade inga brottsmisstankar men brott kunde heller inte uteslutas. Här visas en karta över området, samt några omständigheter som kan tyda på brott.

Rubriker:
– Karta över Munksund och Pitholmsheden.
– Mindre sannolikt med lång vandring över Pitholmsheden och sedan flera hundra meter rakt in i skogen, mitt i natten.
– Attraktivt jaktområde, märkligt att kroppen inte hittades tidigare om den låg öppet.
– Några tänkbara orsaker/motiv till brott.
– Brodern övertygad att Charles blev bragd om livet.
– Om Thomas Quick.

Karta över Munksund och Pitholmsheden

Karta ovan (från 2014, skogsvägarna på Pitholmsheden är ungefär samma 1976):
1 = Charles bostad.
2 = förfesten.
3 = skoldansen (Pitholm sporthall).
4 = där Charles sågs sist (november 1976), korsningen Järnvägsgatan – Pitholmsgatan.
F = fyndplatsen i skogen där Charles kvarlevor påträffades 1993.

Det går även att närma sig fyndplatsen med bil, via N. Pitholmsvägen och in på en skogsväg som passerar bara några hundra meter från fyndplatsen.

Mindre sannolikt med lång vandring över Pitholmsheden och sedan flera hundra meter rakt in i skogen, mitt i natten

Från skoldansen till fyndplatsen är det minst 5,6 kilometers vandring, inklusive 200-300 meter in i skogen. Det motsvarar ca en timmas promenad, i kylan. (Avståndet gäller gångsträckan via vägar och stigar, inte fågelvägen. Se karta ovan).

Det verkar mindre sannolikt att Charles, utan mössa och klädd i endast lågskor, jeans, skjorta, tröja, skinnjacka och handskar, skulle ha vandrat längs små skogsvägar över hela Pitholmsheden – i rakt motsatt riktning från hemmet – och slutligen lämna skogsvägen och bege sig 200-300 meter rakt in i skogen, mitt i natten.

Det tycks heller inte finnas några uppgifter från vännerna som sist såg honom att Charles skulle varit väldigt berusad. Annars är det förstås fullt möjligt att han vandrat dit helt självmant, t.ex. om han mådde illa och inte ville gå hem, och sedan lagt sig för att vila, somnat och frusit ihjäl.
Men i så fall är det ändå märkligt att först korsa Pitholmsheden och sedan lämna skogsvägen och ta sig såpass långt in i skogen. Hade Charles istället hittats strax intill skogsvägen så hade det inte varit lika underligt.

Närmar man sig istället fyndplatsen från andra hållet, dvs från nordväst på N. Pitholmsvägen, så leder en skogsbilväg förbi fyndplatsen på bara några hundra meters avstånd. Vilket är en fördel ur ett gärningsmannaperspektiv.

Attraktivt jaktområde, märkligt att kroppen inte hittades tidigare om den låg öppet

Även om det var ett stort område för polis och frivilliga att söka och gå skallgång i när Charles försvann, så var det flera som senare tyckte det var märkligt att han inte hade hittats.

Kvarlevorna låg i ett attraktivt jaktområde och borde ha hittats tidigare om den legat öppet och inte varit övertäckt/dold.
Jägaren som sjutton år senare (1993) råkade hitta Charles kvarlevor var förbryllad över att kroppen inte hittats tidigare:

”Fyndet förbryllade honom. En kropp kunde inte ha legat på platsen någon längre tid utan att upptäckas. Här brukade de gå i drevkedja och han hade passerat platsen otaliga gånger. Och hans far hade för ett par år sedan avverkat skog ett stenkast bort.”
(Ur ”Fallet Thomas Quick”, H. Råstam, 2012, e-bok)

Även Charles kusin Ola Hedlund, som var bland de sista som såg Charles i livet 1976, anser att det är märkligt att Charles inte hittades tidigare:

”Han förundras också över att ingen påträffade Charles förrän många år senare, för i närheten till fyndplatsen färdas det folk.”
(Norrbottens-Kuriren, 2013-08-01, sida 4)

Enligt SMHI var det ingen nederbörd den natten 1976 när Charles försvann och inte heller under den följande veckan, så kroppen tycks inte heller varit dold under snö medan efterspaningarna pågick den veckan.
Därefter – då efterspaningarna fortgick – kom det lite regn eller snö, det var upp till sju plusgrader en vecka efter försvinnandet.

Om Charles blev dödad, så kan han dolts under kvistar och annan vegetation som gärningspersonen lagt över honom. Material som senare försvann och förmultnade.
Det kan i så fall kan förklara varför han inte hittades tidigare.

Och man kan anta att vegetationen på fyndplatsen inte var lika uppvuxen 1976 som när kvarlevorna hittades sjutton år senare. Vilket gör det ännu märkligare att han inte hittades tidigare, om kroppen hade legat helt öppet utan att vara övertäckt.

Några tänkbara orsaker/motiv till brott

Svartsjuka? Hämnd? Charles sägs varit populär bland tjejer. Det berättas att 15-årige Charles hade samlag samma kväll, utanför skoldansen (utomhus i vinterkylan), och sedan fick kritik av nån för att vara nonchalant mot henne.

Ekonomiskt motiv? Avundsjuka? Charles kom från en välbeställd familj. (Pappan var företagsläkare på Munksunds sågverk i Piteå. I Spanien hade han varit kirurg). Charles uppges haft exklusiva kläder. Skinnjackan var handsydd och specialbeställd i Spanien. Till förfesten hade han med sig en flaska dyrare sprit. Charles var dessutom duktig i skolan, han gick på gymnasiet ett år före sina jämnåriga. Allt det där kan ha stuckit i ögonen på nån tokstolle.

Främlingsfientlighet? Familjen Zelmanovits hade flyttat från Spanien till Piteå tre månader tidigare. Charles talade dock bra svenska, han var född i Sverige. Mamman var också svensk, från Piteåtrakten. De flyttade till Sverige för att Charles och brodern Frederick (som var 12 år) skulle få bättre utbildning.

Hypotes:
Charles kan ha fått lift av någon – han kanske erbjöds skjuts hem – men de begav sig istället till den lilla skogsvägen utanför staden. Där uppstod en oväntad situation som ledde till att han blev dödad, med berått mod eller av en olyckshändelse, varefter han placerades dold i skogen.

Eller att Charles efter bilfärden till skogsvägen utsattes för hot och sprang in i skogen, eller att han bara lämnades vid skogsvägen och sedan gick vilse. Men i så fall är det alltså märkligt att han inte hittades tidigare, om han låg öppet i terrängen (se ovan).

Man vet inte heller NÄR Charles hamnade på fyndplatsen, det kan ha varit vid ett senare tillfälle än natten han försvann.

Brodern övertygad att Charles blev bragd om livet

Charles bror Frederick Zelmanovits säger sig vara övertygad om att Charles utsattes för brott, men inte av Thomas Quick (se nedan). Frederick är troligen en av dem som har bäst insyn i fallet och som vet mest om Charles liv och bakgrund.
Frederick kan t.ex. ha kännedom om eventuella hot eller problem Charles kan ha utsatts för tidigare från omgivningen. Brodern utesluter också teorin om sjukdom som det har spekulerats om i media.

”- Jag vill inte säga vad min teori går ut på men jag är övertygad på att min brors död inte är en olycka eller självförvållat.
Min broder är bragd om livet och det är inte Thomas Quick som är den skyldige.”
(Ur ”Min bror mördades – men inte av Quick”, NSD, 2012-05-19)

Frederick Zelmanovits blev även intervjuad av journalisten H. Råstam vilket beskrivs i dennes bok om Quickfallet:

”Frederick har aldrig trott på teorierna om självmord, om att Charles skulle ha varit sjuk eller om att han inte vågat gå hem. Frederick säger att det är otänkbart att Charles skulle ha försvunnit frivilligt.
– Det är någon som gjort något mot honom, det har alltid varit min övertygelse.”

Även Charles mamma lär ha varit av den uppfattningen: ”Redan på ett tidigt stadium var hon övertygad om att sonen hade mördats.” (Piteå-Tidningen 1994-11-03). Mammans skäl till den uppfattningen kan varit samma som broderns, t.ex. något de inte ville berätta om vissa boende i trakten.

Om Thomas Quick

Sedan finns det även frågetecken gällande Thomas Quick, eller Sture Bergwall, som numera är friad efter att ha tagit tillbaka sina morderkännanden (som han höll fast vid i femton års tid, åren 1993-2008). Det finns frågetecken* kring några vittnesmål (t.ex frun till Quicks homosexuella partner*), en upphittad såg, samt kring de uppgifter som Quick lämnade när han angav sig själv och erkände att han strypt Charles till döds.

Några alternativa händelseförlopp gällande mytomanen Quick är att han var i Piteå med sin partner* från Falun, erbjöd Charles lift, men att Quick inte dödade honom utan istället lämnade honom vid skogsvägen därför att Charles inte var intresserad av homosexuella aktiviteter, och att Charles sedan gick vilse. Men i så fall är det alltså märkligt att han inte hittades tidigare (se ovan).
Eller att Charles blev bragd om livet därför att han var ointresserad av Quicks inviter.
Eller att det istället var Quicks partner som dräpte Charles…

Även om vi utgår ifrån att Bergwall (Quick) talar sanning idag, att han inte var involverad i Charles död, så kvarstår alltså andra omständigheter som kan tyda på att Charles död inte var självförvållad.

* Quick/Bergwall vidhåller än idag att mannen som Quick uppgav var med i Piteå 1976 var hans dåvarande partner och att de hade ett längre förhållande.
I en intervju år 2012 i NSD uppgav Bergwall att: ”Vi hade också haft en homosexuell kontakt. Han var gift och hade barn och levde ett hemligt liv.”
Enligt Bergwall varade den sexuella relationen i ”ett par år” (2013, RMV).
Den mannen bodde 180 meter gångsträcka från Bergwall i villaområdet i Korsnäs i Falun, och han var gift och hade barn. Han tog livet av sig nio månader efter att Charles försvann.
Änkan vittnade sjutton år senare att mannen tycktes varit homosexuell. Hon vittnade också att han enligt hennes dagbok inte varit hemma den 12-13 november 1976, dvs dagarna då Charles försvann.

Den 11 december 1993 fanns följande TT-notis i Dagens Nyheter, som rapporterade att rättsläkare fastslagit identiteten hos de kvarlevor av Charles Zelmanovits som en privatperson råkade hitta i ett skogsområde i september samma år.

Citat:

”I nära 16 år var skolpojken Charles Zelmanowits spårlöst försvunnen. Nu har rättsläkare fastslagit att det var 15-åringens kvarlevor som tidigare i höst påträffades i ett skogsområde utanför Piteå.
– Vi vet inte hur pojken har avlidit men det är bra att han har påträffats. Det känns aldrig tillfredsställande att ha ouppklarade försvinnanden, säger kriminalkommissarie Harry Nyman till TT. Med det här beskedet kan rättsläkaren skriva dödsintyg och pojken kan begravas, säger Harry Nyman.”

Anm: uppgiften 16 år i notisen är felaktig, ska vara 17 år.

Den 11 december 1993 rapporterade Piteå-Tidningen på förstasidan att ”Misstankarna är bekräftade – efter 17 år”. Och ”Efter 17 år är Charles Zelmanovits dödförklarad”.
Några citat:

”Han försvann för 17 år sedan – nu dödförklaras Charles Zelmanovits. Det är nämligen fastställt att det var skelettdelarna efter den försvunna pojken som påträffades på Pitholmsheden i höstas.
…
Dödsorsaken går emellertid inte att fastställa, och polisen räknar inte med att det någonsin kommer att bli möjligt att göra.
Harry Nyman vid krim i Piteå säger att brott inte kan uteslutas men det finns heller inget som talar för detta.
…
Fyndplatsen ligger ungefär tre kilometer från skolan och 300 meter från närmaste väg.
…
Rättsmedicinalverket i Umeå undersökte fynden. I det arbete som pågått sedan i september har bland annat ingått att ålders- och könsbestämma kroppen. Rättsmedicinalverket har skickat ner kroppen till rättsodontologen i Stockholm. Där har man genom en särskild metod kunnat fastställa identiteten.
…
Jag har pratat med rättsläkaren. Med full säkerhet rör det sig om Charles Zelmanovits. Det betyder också att dödsbevis nu kan utfärdas, säger Harry Nyman vid kriminalpolisen i Piteå. Därmed lägger polisen i Piteå ner den 17 år gamla utredningen.

Det uppges bland annat att fyndplatsen är belägen på Pitholmsheden, ”ungefär tre kilometer från skolan och 300 meter från närmaste väg”.

Bild ovan: Piteå-Tidningen 1993-09-28: ”Gåtan på väg lösas. Kvarlevor efter spårlöst försvunnen 15-åring har hittats?”

Tidningen rapporterade att mycket tyder på att kvarlevorna som påträffades den 19 september (1993) är från Charles Zelmanovits. Polisen har inga misstankar om brott.
Citat ur artikeln:

”… Nu tycks det tragiska försvinnandet vara på väg att klaras upp. Mycket tyder på att de kvarlevor som hittats i ett otillgängligt skogsområde ett par kilometer från Pitholmsskolan är identiska med den unge pojken.
… Polisen har i nuläget inga misstankar om att något brott har begåtts.

Mysteriet med det upphittade kraniet på Pitholmsheden utanför Piteå i förra veckan är på väg att lösas. På måndagen fortsatte undersökningen av platsen och då hittades ytterligare skelettdelar samt en jacka.
…
Fyndplatsen ligger relativt otillgängligt till, en bra bit från den plats vid Gamla Brandstationen i Munksund där Charles Zelmanovits sist sågs i livet.
Kanske fortsatte han förbi Grus & Makadam och vidare över heden, men något svar på varför han hamnade i det aktuella skogspartiet, flera hundra meter från närmaste väg, lär aldrig fås.
Inte heller varför han blev kvar där den kalla novembernatten för 17 år sedan. (Natten mellan den 12-13 november var det minst tio minusgrader i Piteå).
…
En teori gick ut på att han på något sätt tagit sig dit och sedan höll sig undan.
…
Men någon misstanke om brott finns alltså inte?
– Nej, det finns ingenting som tyder på det. Kroppen är inte begravd, utan övervuxen av mossa och annan vegetation.
…
Fortfarande saknas en del kroppsdelar, så teknikernas platsundersökning kommer att fortsätta under veckan.
– Alla fynd har gjorts inom en radie av fem meter. Området är avspärrat så vi vill inte gå ut exakt med var fyndplatsen är belägen.
PT följde dock med Norberg och hans kollega Lars Granberg till platsen under gårdagen. I området har skogsavverkning skett, men med tanke på terrängen är det inte så konstigt att ingen sett något under årens lopp.”

I artikeln uppges att kroppen inte var begravd, den var övervuxen av mossa och annan vegetation.
Men det utesluter inte att kroppen hade dolts med granris e.dyl. sjutton år tidigare, vilket skulle förklara att Charles inte hittades trots omfattande sökinsatser.

En teori presenteras att Charles ”på något sätt tagit sig dit och sedan höll sig undan.” Vilket även kan omfatta att han blev jagad ut i skogen och gömde sig där. Och somnade och frös ihjäl.

Polisen uppger att alla fynd har gjorts inom en radie av fem meter, och att fyndplatsen ligger ”flera hundra meter från närmaste väg”.

”I området har skogsavverkning skett, men med tanke på terrängen är det inte så konstigt att ingen sett något under årens lopp.” Dvs fyndplatsen är otillgänglig med tanke på den rikliga vegetationen med träd och buskar.
Sedan försvinnandet kan dock vegetationen förändrats avsevärt, buskar och träd kan vuxit flera meter. Så området kan snarare varit mer lättillgängligt än otillgängligt 17 år tidigare när de omfattande skallgångskedjorna pågick vid sökandet efter Charles.

Anm: på flera fotografier i ovan nämnda tidningsartikel kan man ana att presenningen som mannen viker upp ligger ovanpå ett relativt stort objekt som är flera decimeter högt, t.ex. en stubbe eller stor sten. Det kan haft betydelse i Quickfallet, att det var en av uppgifterna som Quick kunde inhämta via gamla tidningsartiklar. Liksom vilka kläder Charles Zelmanovits hade, fyndplatsens geografiska läge och andra uppgifter som framgår i tidigare och senare tidningsartiklar.

Bild ovan, ur Piteå-Tidningen: ”Makabert fynd i skogsområde. Vandrare fann människokranium i Pitetrakten.”
Fyndet gjordes söndagen den 19 september 1993.

Några citat ur Piteå-Tidningen 1993-09-23:

”En privatperson gjorde en makaber upptäckt under en skogspromenad i Pitetrakten i söndags.
Vandraren praktiskt taget snubblade över ett människokranium som av alla tecken att döma har legat mycket länge, troligen flera år, i marken i det aktuella skogspartiet.
…
Kriminalpolisen … ville i går kväll inte yppa några detaljer om fyndplatsen eller vem som hittade skallen.
…
Polisen har noga sökt igenom området där kraniet låg överväxt av mossa och annan vegetation, men trots idogt letande har man inte hittat några ytterligare skelettrester än en enda ryggkota.
Rättsmedicinalverket i Umeå ska nu undersöka kraniet och försöka fastställa bland annat den dödas kön och ålder.
…
Fyra personer har försvunnit spårlöst i Piteå under de senaste 15-20 åren. Två av dessa omkom vid drunkningsolyckar. Det gäller dels en kvinna, vars kropp aldrig hittades efter den omfattande drunkningsolyckan i Vargödraget där sju personer drunknade på 80-talet. Och dels en drunkningsolycka i Pitsund 1981, då en man drunknade. Inte heller hans kvarlevor har påträffats.
Vidare försvann en patient spårlöst från Öjebyns sjukhem 1987. Och slutligen gäller det en pojke i yngre tonåren som försvann i samband med en skoldans på Pitholmsskolan.”

Bild ovan: Piteå-Tidningens förstasida, två dagar efter försvinnandet: ”Var finns Charles? 15-åring försvann efter ungdomsdans”.

Natten mot lördag 13 november 1976 försvann 15-årige Charles Zelmanovits i Piteå efter en skoldans i Pitholms sporthall. Vid försvinnandet var det 8-10 minusgrader och mestadels barmark.

I artikeln ges signalementet att Charles var klädd i brun jacka och blåa jeans, och att han är cirka 170 cm lång och har cendre hårfärg.

Under söndagen gick ett tiotal poliser och lika många civila skallgång i området.
Några citat ur artikeln:

”15-årige Charles Zelmanovits /…/ är sedan natten mot lördagen försvunnen efter att ha bevistat en diskotekdans i Pitholms sporthall. Det var när han var på väg hem tillsammans med två kamrater som han plötsligt försvann utan att dessa kan lämna någon upplysning om hur detta gått till.
Försvinnandet skedde någonstans i närheten av Munksunds brandstation och mellan denna och sporthallen. (…)
När pojken inte återkommit på söndagsmorgonen igångsattes spaning med bl a skallgång i vilken deltog ett tiotal poliser och lika många civila. Bl a gjorde man en mycket noggrann undersökning av alla lador.
(…)
Piteåpolisen sände på söndagseftermiddagen ut en efterlysning enligt vilken pojken vid försvinnandet var klädd i brun jacka och blåa jeans. Han är cirka 170 cm lång och har cendre hårfärg.
(…)
Spaningarna avbröts vid mörkrets inbrott på söndagen då man hade genomsökt hela det aktuella området. De fortsätter i dag. Polisen lutar åt den uppfattningen att pojken gömt sig undan hos någon kamrat.
(…)
Försvinnandet sätts inte i något avseende i samband med de bråk som förekom vid fredagskvällens tonårsdans i Pitholms sporthall, eftersom pojken inte förefaller ha varit inblandad i dessa. (…)”

Under den följande månaden gjordes flera omfattande sökinsatser med poliser, hundar, helikopter, skolelever och andra frivilliga. Några tidningsrubriker under november-december 1976:

• “Pitholmselever sökte förgäves efter Charles!”
• “Kan 15-åringen ha smugit sig ombord på Gorthon-båt?”
• “Ingen ledtråd i sökandet efter Charles”.
• “Cykelmysteriet är löst. Stort pådrag i dag”.
• “Frivilliga och helikopter sökte efter 15-åringen – men utan resultat”.
• “Fallet Charles en gåta. Onormalt tyst, säger polisen”.
• “Charles spanska kamrater kontaktas av polisen”.

Sökinsatserna och efterforskningarna var förgäves. Fallet lades på is. Olösbara försvinnanden inträffar ibland. Charles ansågs vara ett av de fall där ungdomar försvunnit på ett eller annat sätt och inte återfunnits.
Men Charles skulle komma att hittas. Sjutton år senare.