Författararkiv: Tony

”Dödsgåtan Viola Widegren” (ny bok)

Boken ”Dödsgåtan Viola Widegren” av John Karlsson kommenteras och sammanfattas här, enligt tidigare inlägg. Med tidigare okända uppgifter och sin helhetsbild av Violafallet ger boken en djupare förståelse av vad som hände Viola.
[Inlägget uppdaterat 12 augusti 2024]

Viola eller ”Vivi” (bild ovan) var alltså en 17-årig tjej som försvann spårlöst en decemberkväll några mil från Sollefteå.
Bokens undertitel är ”Polisutredningen om tjejen som spårlöst försvann”. Boken granskar hela polisutredningen som består av ett par tusen sidor. (Dvs inte bara enstaka förhör som i tidigare inlägg här på bloggen).
Utöver det granskas också sjukjournaler, bouppteckningar, brev till och från Viola, andra gamla dokument inklusive gamla tidningar och tidskrifter.
Många av uppgifterna har detaljerade källhänvisningar, boken innehåller hundratals fotnoter.
Boken utkom i april 2024. Läsprov finns här  (öppnar nytt fönster).

Spoilervarning! Följande text i detta inlägg visar några exempel på uppgifter i boken.

Många och långa polisförhör

Kriminalstatspolisen övertog utredningen efter några dagar (från ortspolisen), och de höll ett 100-tal förhör med över 70 personer under första året.
Förhören med Violas föräldrar och lillasyster var omfattande, sammanlagt tretton förhör hölls med de tre familjemedlemmarna:

  • Med pappan Carl hölls fem förhör, det längsta förhöret varade 6,5 timmar.
  • Med mamman Agnes hölls sex förhör, det längsta förhöret varade 5,5 timmar.
  • Violas syster förhördes två gånger, längsta förhöret varade 1 timma 15 minuter.

Statspolisen var sunt kritiska, de försökte hitta viktiga avvikelser i familjemedlemmarnas uppgifter, det framgår bland annat av polisens noteringar med penna i förhörsutskrifterna. Men inget framkom som gav anledning att misstänka att någon av dem ljög.
Ingen av de tre familjemedlemmarna var formellt brottsmisstänkta av polisen. Inte heller någon annan var brottsmisstänkt.
I allra första förhöret med respektive familjemedlem nämndes visserligen inte att Viola fått näsblod av en örfil. Det förklarades i nästföljande förhör med att de inte ansett det vara en viktigt uppgift, eftersom det bara var ”lite näsblod” som snabbt upphörde. På den tiden var fysisk bestraffning tillåten och fullt laglig så länge det inte medförde skada som inte ansågs som ringa. Örfilar och näsblod ansågs som ringa och överskred inte gränsen för vad som var lagligt.

Bland ortsbefolkningen cirkulerade massor av rykten och mordmisstankar, och till polisen inkom anonyma tips om mord och var Violas kropp fanns. Den envisa ryktesfloran samt den enorma medieuppmärksamheten tycks också varit anledningen till att kriminalstatspolisen lade stora resurser på fallet.

Några misstag och svagheter i polisutredningen

Polisutredningen var till stora delar noggrant och väl utförd, bortsett från några misstag som exempelvis:

  • Polisen missade att undersöka Violas oskyddade tillhörigheter på elevhemmet, bl.a. hennes resväska som innehöll massa brev, anteckningar med mera, som förvarades olåst så att vem som helst kunde kliva in rota bland de sakerna.
    Det dröjde 11 månader innan polisen insåg det misstaget. Under den tiden kan det försvunnit / stulits viktiga ledtrådar, särskilt om försvinnandet hade en förhistoria (t.ex. Violas sjukdom, studiepress, brott eller annat som hon eller annan kan tänkas skrivit om i brev, anteckningar eller dagbok).
    Det misstaget berodde på ett missförstånd mellan polisledningen och spaningsledaren, vilket sedan hemlighölls bakom sekretess.
    .
  • Överst på Violas adresslista, som polisen fick tag i efter 11 månader, finns en kvinna som polisen aldrig förhörde och som inte omnämns någonstans i utredningen eller i något av de 100-tal förhör som polisen höll med olika personer. Hon tycks varit en av de personer som Viola ofta hade kontakt med sedan en tid tillbaka. Den kvinnan kan haft viktig information eller nåt hon ville dölja och som kunde framkommit i skickligt utförda förhör.

Det är okänt om de två uteblivna utredningsåtgärderna hade någon inverkan på utredningens slutresultat. Om det t.ex. aldrig fanns någon ledtråd bland Violas tillhörigheter i resväskan på elevhemmet så spelade förstås det misstaget knappast någon roll. Men i annat fall kan det misstaget varit orsaken till att Violagåtan förblev olöst.

De oöppnade breven till Viola

I polisutredningen fanns ett trettiotal öppnade brev till Viola (framför allt från den brevvänklubb som Viola var med i). Bokens granskning hittade också fem oöppnade brev till Viola, brev som dåtida polisen missade eller ignorerade. Ett av de fem breven var från en tysk kille som en kort tid innan Violas försvinnande skrev att han planerat en resa till Sverige. Boken resonerar kring ett möjligt händelseförlopp som involverar den killen.

Nya uppgifter om Violas sjukdom

Olika källor har genom alla år uppgett att Viola opererades för brusten blindtarm vid första sjukhusvistelsen (hösten året innan hon försvann), och att en ”böld” togs bort vid den andra sjukhusvistelsen (våren samma år som hennes försvinnande).

I boken avslöjas att ”brusten blindtarm” var en osäker uppgift, sjukdomsförloppet var inte typiskt för brusten blindtarm (appendix). Och i sjukjournalen angavs ”man finner icke säkert appendix”. Man kan av misstag tagit bort höger äggledare, i värsta fall även delar av eller hela höger äggstock. Flera sådana misstag finns dokumenterade i media i andra fall genom åren.
Det framgår också att den odefinierade ”bölden” vid vårens operation var inflammation i vänster äggstock och äggledare, och att båda togs bort.

Violas två sjukhusvistelser föregående höst och på våren, och som varade sammanlagt över fyra månader, medförde nedsatt förmåga att få egna barn. I värsta fall förlorade barnkära Viola helt möjligheten till egna barn.
Detta har inte varit allmänt känt tidigare, och stärker i viss mån teorin om självmord.

Det seglivade, falska ryktet om Violas sjukdom

I boken avslöjas att Viola föregående höst inte alls hade legat hemma ”alldeles för länge” med magsmärtor innan hon fick komma till sjukhus, så som flera källor uppgett genom åren. Det falska ryktet uppstod på Violas tid och har sedan spridits i tidningar och böcker ända fram till nutid. Violas föräldrar Carl och Agnes fick under många år utstå felaktig kritik och misstänkliggörande på grund av detta.

Enligt bokens granskning av Violas sjukjournal samt polisförhör med Violas väninna så hade Viola endast feber, och hon vägrade att åka till läkare. Hon sa att hon ville klara sig själv så länge som möjligt.
Efter drygt en veckas feber, utan magbesvär, tvingade pappan Carl henne till Garnisons-sjukhuset, den 26 september. Där konstaterade läkare att hon var ”fullständigt besvärsfri”.
Det var först tredje dagen på sjukhuset som Viola plötsligt fick smärtor till _vänster_ i buken, och hon flyttades då från sjukhuset till lasarettet. Två dar senare opererades hon för misstänkt inflammation i blindtarmsbihanget (appendix), vilket var en osäker diagnos (se ovan).
Bukröntgen kort tid efter operationen gav misstanke om inflammation på vänster sida av buken. Viola behandlades därefter på lasarettet med flera antibiotikakurer, och hon skrevs ut från lasarettet den 26 november, två månader efter att hon anlänt till sjukhuset.

Cirka fyra månader senare fick Viola smärtor till vänster i buken, och hon lades in på lasarettet den 27 mars. Efter sex veckor tog man bort hennes vänstra äggstock och äggledare. Den våren fick Viola ligga över två månader på lasarettet. Hon skrevs ut den 4 juni, nästan exakt ett halvår innan hon försvann den 5 december.

Violas lillebror som dog

Ett år innan Viola försvann, när hon var inlagd på lasarettet i Sollefteå första gången för ”blindtarmen”, dog hennes nyfödda lillebror. Några dagar senare skrev Viola från lasarettet till väninnan Inga-Maj (citat ur boken, sid 39):

”Pappa har varit hit i dag också, å då rymde jag med honom ner till BB, och hälsa på mamma. Du vet jag har fått en liten bror men han har dött. Jag är så arg så jag tror jag spricker i bitar, när man äntligen har fått en bror, då ska han dö. Och jag som så gärna ville ha en bror.”

Mamman Agnes var prematurföderska, pojken kom 2,5 månader för tidigt. (Hennes 8-åriga dotter hade bara varit en månad för tidig och klarat sig).
De föregående åren hade flera av Violas närmaste avlidit: hennes biologiska mormor, morfar och längre tillbaka Violas biologiska mamma.

Pengarna Viola ärvde

Vid 12 års ålder ärvde Viola 1672 kronor från sin biologiska morfar (ca 37.000 kr i nutida penningvärde).
Vid 15 år ärvde hon 7207 kronor från sin biologiska mormor (ca 163.000 kr i nutida värde).
De pengarna kunde lyftas tidigast när Viola blev myndig (21 år), eller tidigare med tillstånd av överförmyndaren samt av Carl som var Violas förmyndare.
Carl lånade 4000 kronor av Violas arv mot en inteckning i gården.
Anmärkning: Viola ärvde inte efter sin biologiska mor (som dog av tuberkulos och diabetes när Viola var 6 år) eftersom make/maka ärver före bröstarvingar.

Violas studier och arbete

Vid 13 års ålder, kort tid efter att familjen flyttat till Västerbränna utanför Sollefteå, blev Viola klar med 6-årig folkskola. Hon hade bra betyg men inte toppbetyg (ett litet a, inga stora A, bland ämnesbetygen). Mindre bra var bl.a. ”Räkning” och ”Naturkunnighet” (betyg Ba). Engelska fanns inte på schemat.
Året därpå, när Viola var 14 år, köptes en 3-årig distanskurs för realexamen till Viola (motsvarande nutida grundskoleexamen), för en del av arvet efter morfar. Där ingick både engelska och tyska. Planen var att bli föreståndare för en poststation.
Vid 15 års ålder svalnade Violas intresse för distanskursen. Och hon började jobba i mataffärer. Fick betyg B- i ett svenskprov, inte fullt godkänd.

När 16-åriga Viola blev sjuk och inlagd två månader på lasarettet, blev hon intresserad av arbete inom sjukvården. Viola och familjen ändrade planerna från poststationsföreståndare till sjuksköterska. Det diskuterades att Viola efter realexamen kunde studera 2-3 år på sjuksköterskeskola på annan ort. (På den tiden räckte realexamen som förkunskap).

Men på våren året därpå blev Viola sjuk igen, med över två månader på lasarettet.
Framåt sommaren-hösten ville 17-åriga Viola söka jobb inom nästan vilket yrke som helst, bland annat som biträde på ett ålderdomshem i södra Sverige. Mamma Agnes hade frågat Viola om hon skulle trivas med det, Viola hade svarat resolut: ”Ja, gör jag inte det så sticker jag hem igen, det är inte mer med det.”

Distansstudierna för realexamen tycks gått dåligt för Viola, troligen på grund av de långa sjukhusvistelserna, att hon tappat intresset eller/och att det helt enkelt var för svårt. Hon kan haft problem med matematik och naturvetenskapliga ämnen som gått mindre bra i folkskolan.

I början på oktober sökte Viola arbete på Garnisonssjukhuset i Sollefteå, hon fick ett korttidsvikariat som extra sjukvårdsbiträde. Vikariatet förlängdes sedan i omgångar. Viola hade tillåtelse av föräldrarna att bo i stan (Sollefteå) med villkoren att hon skötte sina skolstudier och att hon hälsade på ibland hemma hos föräldrarna i Västerbränna.
Det var långa, slitsamma arbetsdagar på sjukhuset, framgår i brev Viola skrev till en väninna. Viola trivdes med arbetet, men det blev knappast nån tid över till studierna.

Enligt boken verkar det som att Viola under hösten övergett planen att bli sjuksköterska, utan att tala med föräldrarna, och att hon satte upp ett annat mål. På den tiden kunde man nämligen bli sjukvårdsbiträde och undersköterska utan egentliga skolstudier. Citat ur boken, sid 59 (min fetstil):

”Kanske började Viola nu inse att hon kunde bli sjukvårdsbiträde – istället för sjuksköterska – utan att behöva kämpa med realexamen och därefter högre skolstudier. På den tiden utbildades sjukvårdsbiträdena på arbetsplatsen. Sjukhusen bedrev själva också vidareutbildning till undersköterskor. (De utbildningsformerna kom senare att ändras till yrkesskolor och vårdskolor).
Genom att flytta målet från sjuksköterska till sjukvårdsbiträde och undersköterska, skulle Viola slippa de tråkiga skolstudierna ensam hemma i Västerbränna följt av flera års studier på sjuksköterskeskola.”

På så vis kunde Viola få möjlighet att arbeta inom sjukvården som hon så gärna ville, även om hon skulle misslyckas med distanskursen eller om betygen inte skulle räcka för att komma in på sjuksköterskola.
Men distanskursen hade kostat ganska mycket pengar, och Viola var omvittnat sparsam, hur skulle hon hantera ett sånt misslyckande? kan varit en fråga hon brottades med. Och hur skulle hon i så fall berätta för föräldrarna om sin nya plan?

Kvällen Viola försvann

Viola hade inte varit hemma i Västerbränna sedan oktober, när hon i början på december ringde hem och sa att hon fått ett nytt vikariat och inte kunde komma hem.
När föräldrarna sedan av en slump fick reda på att hon var ledig flera dagar, började Carl misstänka att Viola hamnat ”i dåligt sällskap”. Och hon hade inte följt överenskommelsen att besöka föräldrarna. Och lillasyster var ledsen för att Viola inte varit hemma på länge. Carl ringde elevhemmet och sa att Viola måste komma hem för att prata.

När Viola kom till Västerbränna med bussen klockan 18.30 den 5 december, efter 1,5 timmas bussfärd i vintermörkret, hälsade hon inte på nån, tog inte av sig kappan, utan började direkt konfrontera Carl med ”hög röst”: ”Vad menas med detta? Nu vill jag först och främst ha reda på vad ni vill mig!”.
Därefter utbröt ett tio minuters gräl. Carl tyckte att Viola var ”som förbytt” och ”fullkomligt hysterisk”, och han sa att hon måste stanna hemma resten av vintern för att läsa klart distanskursen. Viola ”skrek” att hon hade lovat sjukhuset att arbeta, grälet fortsatte. Under grälet fick Viola flera örfilar, varav en orsakade ”lite näsblod”.
Därefter lugnade det ner sig, Viola sa att hon skulle stanna hemma. Hon satt på sängen 5 minuter, därefter gick hon ut lugnt och stilla, som för att gå till toaletten som fanns i byggnaden intill. Hon lämnade kvar sin hatt och handväska på köksbordet.

När Viola inte kom tillbaka från toaletten gick Carl ut och sökte i närområdet, och han tittade in hos grannen, och cyklade en bit på landsvägen och sökte.
Familjen trodde att Viola tagit sig tillbaka till stan där hon hade både arbetskamrater och släktingar.
Carl trodde att Viola hade lämnat kvar hatten och handväskan därför att hon insåg att Carl annars skulle förstått av hon tänkte ge sig av tillbaka till stan.

Så gick det till enligt föräldrarna och lillasystern, enligt de omfattande förhören som statspolisen höll med de tre familjemedlemmarna.

Tiden efter försvinnandet

På måndag morgon, dan efter försvinnandet, när telefonväxeln öppnat, ringde Agnes runt till folk i stan. Carl stannade hemma från arbetet och sökte i hemtrakterna, ifall Viola inte hade tagit sig tillbaka till stan. Nere vid älven såg Carl inga spår i snön på stigen, och de tunna isflaken ovanpå älvens tjocka is var obrutna, så han trodde inte att Viola gått ner i den naturliga vaken som fanns där. Carl ringde också till flera personer inklusive till sjukhuset.

På tisdagen fortsatte föräldrarna söka. På eftermiddan i ett telefonsamtal med Violas mosters man Hugo Boman sa Carl att han tänkte polisanmäla försvinnandet då, men Hugo avrådde Carl eftersom det redan var mörkt ute.
De kom då överens att Carl skulle polisanmäla på onsdag eftermiddag efter arbetet. Vilket Carl sedan gjorde.

Därför trodde familjen att Viola levde

Carl, Agnes och Violas lillasyster trodde i många år att Viola hade rymt och höll sig undan. Deras tro grundades på och stärktes av flera uppgifter, exempelvis:

  • Enligt Carl hade det inte funnits spår i snön på stigen vid älven eller andra tecken på att Viola gått ner i den naturliga vaken.
  • Det ansågs inte troligt att Viola begett sig ut i den otillgängliga skogen, och med den klädseln hon hade då: kjol och kappa (och nån form av lättare skor).
  • Viola hade talat med sin väninna om att rymma långt bort. De rymningsplanerna avfärdades visserligen långt senare av väninnan som ”ungdomliga fantasier”. Men Carl trodde inte det, och enligt honom visade det att ”Violas sinne var riktat utåt, hon ville ut i världen.”
  • Viola använde ofta ordet ”rymma” i olika sammanhang, enligt Carl. Det framgår även i brev från Viola (t.ex. när hon var inlagd på sjukhus så ville hon ”rymma” hem).
    Carl tyckte att det ”bevisade hennes läggning”, och: ”Såvida det inte passa henne så var det bara tal om sticka eller rymma”.
  • Viola hade försvunnit tidigare vid minst ett tillfälle, en kväll när hon var sju år. Carl hade sökt och till slut hittat henne klockan ett på natten i närheten av älven.
  • Flera utomstående sa och skrev att de trodde Viola hade rymt och att hon levde, bland andra författaren Sture Lönnerstrand, författaren Jan Fridegård, och andra brevskrivare.
  • De många iakttagelser av Viola som tidningarna rapporterade om under många år, med folk som påstod att de hade sett Viola, och ibland även talat med henne efter försvinnandet, stärkte familjen Widegrens tro.
  • Elva månader efter försvinnandet hittade polisen de bruna promenadskorna som Viola enligt signalementen hade burit kvällen hon försvann. Skorna låg i elevhemmet bland Violas tillhörigheter (som polisen missat att undersöka, och som Carl inte hade vågat hämta på grund av ortsbornas hot och mordbeskyllningar).
    DESSUTOM saknades Violas svarta mockaskor med hög klack…
    Det tolkades av familjen Widegren som att Viola varit där och bytt skor efter att hon lämnade föräldrahemmet kvällen hon försvann. Det blev ännu ett skäl att tro att Viola hade rymt och levde.
    (Uppgiften om skorna på elevhemmet är en av bokens uppgifter som inte varit kända för allmänheten tidigare).

Dödshoten mot familjen Widegren

Under lång tid trakasserades och förföljdes familjen Widegren skriftligen och muntligen, med brev, telefonterror och direkta konfrontationer. Familjen fick motta flera dödshot. Ett par månader efter Violas försvinnande skickade Carl telegram till polisen:
”Familjen har genom ord och skrift blivit hotad till livet. Var vänlig vidtag omedelbart åtgärder.”
Nån hade skrivit att gården skulle flyga i luften en natt. Andra skrev att naglarna skulle brännas av dem, att familjemedlemmarna skulle dränkas som råttor, att Carl skulle lynchas.

Ett av dödshotbreven består av fyra handskrivna sidor och återges i sin helhet i boken. Brevskrivarens handstil är prydlig, till skillnad från innehållet. Brevet inleds (citat ur boken, sid 269):

”Mördare!
Ni har 7 dagar kvar att leva, du, din häxkäring och din satunge. Din fräcka djävul, erkänner du mordet på din dotter inom dessa 7 dagar så klarar ni er, annars ska ni torteras och dö. Försök inte att neka, ty jag vet att ni mördat henne. Du ska tala om var ni gömt henne. Ni bar ju ut henne, neka inte. […]”

Bilden ovan är ur boken (sid 269, del av brevets första sida).
I brevet beskrivs detaljerat hur Carl, Agnes och Violas 8-åriga lillasyster ska torteras om de inte erkänner, t.ex. ”Ni ska få ögonen utbrända med glödande kol, ni ska få små skärsår över hela kroppen och däri ska droppas outspädd lut.”

Bakom det hotbrevet låg troligen en ortsbo, kanske flera. I brevet står:
”vi är nämligen två som tänker utföra dådet. Det är inte första gången vi pressat folk att erkänna. Tänk på att jag finns i din närhet varje dag, men jag är ingen granne till dig. Jag är en person som du minst av allt anar.”

En rad udda detaljer…

… finns också i boken, där inte alla har med försvinnandet att göra men som visar hur det var för Viola, familjen och folket på den tiden.
Några exempel:

– Violas pappa Carl hade en bror som också hette Karl (med k), bosatt i Umeå, och som liksom Carl också hade två döttrar.
Det blev förvirrande för Sollefteå-bygdens illasinnade ryktesspridare, som trodde att Karls två döttrar var Carls barn och att de hade omhändertagits av myndigheterna på grund av Carls 8-åriga dotter (som i hotbrev kallades ”satunge” och ”slynunge”).

– Ett tackbrev några år tidigare till Viola från Norge hade öppnats (”geöffnet”) av nazisternas brevcensur och stämplats med hakkorset. (Bild, detalj från bild i boken).
Brevskrivaren tackade för en rock som Viola (Vivi) hade skickat med hjälpsändning till de krigsdrabbade i det ockuperade Norge. Brevet, som skrevs av mamman till 7-årige Asbjörn, inleds
”Kjare milde gode Vivi!”
Mamman tackar Viola för ”den gode varme rocken” som sonen fått, och hon beskriver hur familjen efter senaste explosionen måste bo 10 vuxna och 3 barn i ett litet rum.

– Ett av många tips till polisen var ett ”horoskop” som landade på spaningsledarens Janne Sundins bord några månader efter Violas försvinnande (bild, detalj ur boken).
Han skickade det vidare till SKA (Statens kriminaltekniska anstalt) med begäran om analys.
Underlaget som Sundin bifogade till forensikerna på SKA ”bestod av sex tättskrivna sidor med astrologiska symboler och beräkningar, Violas, Carls och Agnes namn och födelsedatum, samt uttryck som: ’Detta tyder på våldsam död’. Undertecknat av ’Felix Straube, Kramfors, Stadshotellet’.” (sid 232 i boken).

Mera i boken

Boken fördjupar sig i skospåren som hittades i snön vid älven, i polisens eftersökningar på land och i vatten (bland annat de 24 dagarnas dyksökningar i älven under loppet av 14 månader), förhören som hölls med Violas 8-åriga lillasyster, de vaga tipsen som inkom till polisen om sexbrott mot Viola, den mystiske ”midnattsmannen”, Violas pengaarv, de utländska brevklubbvännerna, ryktena och dödshoten, Carls många kritiska brev till polisen, med mera.

De nya uppgifterna om Violas motgångar stärker teorin om självmord eller olycka. Bokens uppgifter öppnar också för andra alternativ, som att Viola sökte sig tillbaka till stan och sedan höll sig undan eller senare utsattes för brott. Det konstateras också att mord inte kan uteslutas.

Boken går igenom olika hypoteser om vad som hände vid försvinnandet, och tiden efteråt. Och hur det sedan gick för familjen Widegren. Det dröjde många år innan förtalet och ryktesspridningen upphörde, vilket var kopplat till en specifik händelse som inträffade 14 år efter att Viola försvann.

Violas kropp hittades aldrig.
I många år efter försvinnandet framstod Carl och familjen som övertygade att Viola var i livet. Att hon hade rymt och höll sig undan.
I ett av de många och långa kritiska brev som Carl skickade till polisen under flera år efter Violas försvinnande (brev som allmänheten inte fick kännedom om), där Carl begärde och krävde att polisen skulle återuppta spaningarna efter Viola, skrev han bland annat (citat ur boken, sid 292):

”Hade mina synpunkter blivit beaktade tror jag snart fallet ej behövt bliva Sveriges största kriminalgåta.
Det måste väl stå klart för varje vettig människa att söker man en person som med 99 % säkerhet finnes i livet och man uteslutande söker under jorden och vattnet, kan den lättaste gåta bli svår nog.”

Dödförklaringen av Viola, efter 20 år

Avslutningsvis berättas i boken om Cornelis Vreeswijks avskedsvisa ”Felicia adjö” som utkom och började spelas i radio tjugo år efter Violas försvinnande.
Ett halvår efter att Cornelis visa börjat höras runtom i landet, ansökte Carl till häradsrätten om dödförklaring av Viola. Carl sa till journalister: ”Jag tror inte längre på ett under.” (sid 295 i boken).

Carl kan berörts av Cornelis visa om hur Felicia försvann spårlöst, men att hoppet nu var ute att hon var vid liv. Citat ur Cornelis vistext:
”Felicia är död, död är mitt enda hopp
Försvunnen hennes kropp
Av näcken blev hon tagen
Och ned i älven dragen
Hon flyter aldrig opp
Felicia är död, försvunnen hennes kropp”.

Tryck för att lyssna på avskedsvisan ”Felicia adjö” med Cornelis Vreeswijk:

Dödsgåtan Viola Widegren ger en ny och djupare bild av dåtida ”Sveriges största kriminalgåta”, och en inblick i helt andra tider som rådde då. Rekommenderas starkt!

Bilder ovan: Viola, brev, brevdetalj, horoskop: från ”Dödsgåtan Viola Widegren” av John Karlsson

Ny bok om Viola Widegren

Här på bloggen finns flera inlägg om mysteriet Viola Widegren, så det fallet är extra intressant härifrån sett.

För några år sedan utkom ett par Violaböcker innehållande inget nytt under solen.
Men senaste Violaboken ser lovande ut, en trehundrasidors ”dokumentärbok”:
Dödsgåtan Viola Widegren
– Polisutredningen om tjejen som spårlöst försvann
av John Karlsson
Ur beskrivning hos bokhandlarna:

”… Denna dokumentärbok ger en inträngande skildring av händelserna och en djupgranskning av den digra polisutredningen.
Boken innehåller uppgifter som aldrig publicerats tidigare, många detaljer ur polisutredningen, samt polisens misstag som kan gjort gåtan olösbar. …”

Mer ur beskrivningen:

”… Antal sidor i boken: 334. Innehållsförteckning:
– Inledning och förord
– Familjen och Viola 0-15 år
– Sjuk vid lingonplockningen, Viola vägrar läkare
– Sjukhus 2 månader, ”icke säkert” blindtarmen
– Falskt rykte mot Carl
– Sjukhus igen, 2 månader
– ”Jag måste höra om ni lever”, skriver Viola
– Korttidsvikariat som extra sjukvårdsbiträde
– De utländska brevklubbvännerna
– Tiden innan Viola försvann
– Kvällen då Viola försvann för alltid
– Dagarna efter försvinnandet fram till polisanmälan
– Polisutredningen inleds
– Förhören med Violas lillasyster, 8 år
– Midnattsmannen
– Violas pengar. Och Carls mark.
– Skospåren i snön vid älven. Timmervältan. Vädret.
– Om Janne Sundin. Och Sture Lönnerstrand
– Sökinsatserna på land och i vatten
– Polisens misstag som kan gjort gåtan olöslig
– Violas bortglömda adresslista. Och en ny bästis
– Tipsen, iakttagelserna och uppenbarelserna
– Ryktena och dödshoten
– Carls kritik mot polisen
– Viola dödförklaras, efter tjugo år
– Tankar & teorier
– Så gick det sedan för familjen
– Källor och noter”

Senare kommer boken att kommenteras här på bloggen.

Åren med koranbränningar i protest mot islam

Religionen islam styr auktoritära, odemokratiska regimer som förföljer, fängslar och avrättar kvinnor, homosexuella och andra som bryter mot islams lagar.
Exempelvis homosexuella handlingar är förbjudna inom islam och bestraffas hårt.
Protestyttringar mot islam, t.ex. att elda sin egen koranbok, ”koranbränning”, kan ge dödsstraff i ett land styrt av islam.

I Sverige lär uppåt tio procent av befolkningen identifiera sig som muslimer, dvs uppåt en miljon av Sveriges tio miljoner invånare bekänner sig till islam. Alla är troligen inte bokstavstroende, man vet inte hur många av dem som anser att bögar och koranbrännare ska avrättas eller att det åtminstone borde vara förbjudet med homosexualitet och ”koranbränning”.

Sedan några år tillbaka förekommer ibland protestyttringar mot islam, av personer som anser att Sverige håller på att islamiseras. Det är inte olagligt i Sverige att offentligt bränna eller på annat sätt förstöra sin koranbok i islamkritiska manifestationer. Så länge det inte riktas specifikt mot muslimer så att det kan betraktas som hets mot folkgrupp. (Att kritisera en religion är inte detsamma som att kritisera dess följare, ungefär som att kritisera ett bilmärke inte är att kritisera folk som kör bilar av det märket).

Efter ett par år med ett fåtal koranbränningar genomfördes en serie koranbränningar med kulmen i april 2022, mitt i muslimernas heliga fastemånad Ramadan (som det året pågick från den 2 april till den 1 maj).
I flera svenska städer uppstod då omfattande kravaller med stenkastning och skadegörelse (med bland annat mängder av skadade poliser, utbrunna polisbilar och andra fordon), som reaktion mot eldningen av koranboken.

I några städer där koranbränning hade planerats och utannonserats (plats och klockslag hade meddelats tidigare i media) uppstod kravaller innan koranbrännaren ens var på plats (och som därmed ställde in de koraneldningarna). Där uppstod alltså korankravaller utan att någon bok eldades, vilket en del debattörer sedan använde som felaktigt argument för att kravallerna inte hade koppling till koranen och islam.

Stenkastarna var både yngre män och kvinnor men även barn och äldre personer.
Omkring trehundra poliser och några civila lär skadats i de korankravallerna. (Eller ”påskupploppen” som de också kallas eftersom de skedde under påskhelgen. Det var visserligen även mitt i Ramadan, så kravallerna skulle kunna benämnas Ramadankravallerna. Men det som bäst beskriver de händelserna är ”korankravallerna” eftersom det var eldandet av koranbok som var grundorsaken till stenkastningen och kravallerna, det framkom tydligt bland annat i de efterföljande rättsprocesserna).

Efter de våldsamma kravallerna i de svenska städerna i april 2022 började rättsväsendet identifiera och lagföra stenkastarna och våldsverkarna.
Uppåt ett hundratal personer har dömts för brott, som våldsamt upplopp, (försök till) våld mot tjänsteman och grovt sabotage mot blåljusverksamhet. Flera dömdes till fängelse.

De rättsliga konsekvenserna för de islamtroende stenkastarna och våldsverkarna har medfört att vid senare koranbränningar och andra protester mot islam så har det inte uppstått kravaller liknande april 2022.
Koranbränningarna, och den stora uppmärksamheten kravallerna fick i media, och de efterföljande rättsprocesserna mot stenkastarna, har handgripligen lärt muslimer och andra islamtroende hur yttrandefrihet fungerar i en demokrati, i motsats till de islamiserade länder varifrån de själva kommer. Som en fantastiskt pedagogisk insats, värd något slags pris.

Här följer en lista…

…på några protestaktioner mot islam (genom eldning eller annan förstörelse av en koranbok) i Sverige de senaste åren (några från Danmark visas också). Aktionerna var lagliga, och de olika arrangörerna hade (oftast) demonstrationstillstånd av polisen.

2024:

Den 3 maj 2024: en man och en kvinna (okänt vilka) eldade en koranbok, på Gustav Adolfs torg, Stockholm, dagen innan festligheterna inför Eurovision Song Contest.

Den 26 april 2024: prästen Jade Sandberg, ”korskvinnan” eldade en koranbok, Skärholmen, Stockholm.

Den 12 mars 2024: prästen Jade Sandberg, tillsammans med Salwan Momika (från Irak), eldade en koranbok i centrala Stockholm.

2023:

Under juni till oktober 2023 arrangerade Salwan Momika och Salwan Najem islamkritiska manifestationer vid ett tiotal tillfällen, med eldande av koranbok, i Stockholm och Malmö. Bland annat utanför Irans ambassad i Stockholm, de attackerades då av en person med brandsläckare. Vid en manifestation på Värnhemstorget i Malmö i september fick eldandet avbrytas när åskådare försökte storma och tränga igenom polisens avspärrningar. Vid en annan manifestation spelade arrangörerna koranfotboll (med en koranbok), i Malmö. Manifestationer med koranbränning genomfördes även utanför riksdagen, utanför en moské samt utanför Iraks ambassad. Det sistnämnda ledde till att flera hundra personer stormade den svenska ambassaden i Irak.

Den 3 augusti 2023: kvinnan Bahrami Marjan från Iran brände en koranbok vid Ängbybadet i Bromma, Stockholm. Ett 20-tal personer bevittnade, mest journalister. En vecka senare utfärdade Turkiet en arresteringsorder för henne.

Under januari till augusti 2023 genomfördes följande islamkritiska manifestationer i Danmark.
– Den iranska kvinnan och konstnären Firoozeh Bazrafkan protesterade mot islam genom att riva sönder sidorna i en koranbok framför den iranska ambassaden i Danmark (den 5 augusti).
– Den islamkritiska gruppen ’Danska Patrioter’ genomförde islamkritiska aktioner utanför flera ambassader i Köpenhamn.
– Den dansk-svenske politikern Rasmus Paludan eldade koranbok utanför Turkiets ambassad i Köpenhamn.
Och några dagar innan dess även utanför Turkiets ambassad i Stockholm.

2022:

Den 15 maj 2022 eldade nämnde Paludan en koranbok i Linköping, som ett avslut på sin valturné i Sverige.
Dagarna dessförinnan, den 12 till 14 maj, höll Paludan islamkritiska möten och eldade koranbok i Uppsala, Stockholm, Örebro, Västerås.

Den 30 april och 1 maj 2022 eldade Paludan koranbok utanför moskeér, i Värnamo och Jönköping. Vid Stockholms moské blev hans bil blev då attackerad och sönderslagen av folk som kom ut från moskén.

Den 14 till 17 april 2022, efter att koranbränningar hade utannonserats i diverse media i samband med Rasmus Paludans valturnè, uppstod korankravaller i flera svenska städer. I några fall innan han ens hade anlänt till platsen.
De stenkastande kravalldeltagarna, som skanderade ”allahu akbar”, orsakade stor skadegörelse och många poliser skadades, i Linköping, Norrköping, Stockholm, Landskrona, Malmö och Örebro.
Det spekuleras för övrigt att Paludan är homosexuell och att det är en anledning till hans starka engagemang mot islam med deras förföljelse av bögar.

2021:

I Danmark den 2 mars 2021 eldade Paludan koranbok i Köpenhamn.
Ett maskerat gäng gick till attack med slag och sparkar.
Paludan sa då att han ska bränna koranbok varje dag i 20 dagar.

2020:

Den 23 oktober 2020, eldades koranbok i samband med en minnesceremoni i Stockholm för läraren Samuel Paty som halshöggs i Frankrike efter att i sin undervisning om yttrandefrihet ha visat Muhammedkarikatyrer.

Den 11 september 2020 eldades koranbok av medlemmar i Paludans parti Stram Kurs, i Malmö, Göteborg och Trollhättan. I Malmö blev medlemmarnas bil sönderslagen.
Den 28 augusti 2020 eldades koranbok i Malmö.

2019:

Den 15 april 2019, i Danmark, medlemmar i Paludans parti höll en demonstration i Köpenhamn och eldade koranbok. Det utbröt upplopp med stenkastning, vandalisering och bränder.
Det var en av flera demonstrationer som hölls runtom i Danmark.

Ovanstående är ett urval, det är inte en komplett lista över islamkritiska aktioner involverande koranbok.

I listan framgår att koranbränningar förekom under flera år innan den stora urladdningen  med korankravallerna april 2022. De kravallerna fick mycket uppmärksamhet i media, och de följdes sedan av många rättsprocesser mot de våldsamma kravalldeltagarna.

Koranbränningarna genom åren sedan dess har oftast avlöpt utan större våldsinslag från arga åskådare. Några undantag finns, men inte som 2022. De våldsbejakande islamkramarna tycks lärt sig något.

Bild, kvinna som eldar, av vikkibilan.

De luddiga bromsspåren och suddiga glasögonen

Här skärskådas de tidigare nämnda bromsspåren och glasögonen.

I flera decennier skrev pappa Ruben långa texter i sorg över sonen Olles försvinnande 1983. Och i ilska över polisen som inte klarade upp försvinnandet, och som enligt Ruben motarbetade en lösning. Ruben skrev en bok och bloggade:

  • Boken ”Har du sett Olle?” Utkom 1989, sex år efter försvinnandet.
  • Blogg åren 200? till 2008 (då den bloggplattformen lades ner hos Yahoo GeoCities).
  • Blogg (på annan plattform) åren 2010 till 2020 (då Ruben avled).
  • Ett häfte bestående av blogginlägg. (Utkom 2012. Såldes endast privat, för 100 kr/st inkl. porto).

I Rubens bok (1989) nämner han bromsspåren ett par gånger:

  1. Citat ur boken: ”Polisen hade berättat att man fotograferat bromsspår från en bil, intill det övergångsställe där Olles glasögon hittats. Vi började diskutera möjligheten av att Olle blivit indragen mellan gymnastikhuset och häcken och utsatts för övergrepp – kränkning – eller misshandel.” (Sid 120).
    Ruben uppger inte vem som hade sagt att polisen berättat om bromsspåren.
  2. Nästa gång i boken som bromsspåren nämns skriver Ruben att hustrun Kerstin hade ställt frågor till polisen och att de hade svarat:
    ”Beträffande bromsspåren så sätter vi inte dem i samband med Olles försvinnande. Men vi har i alla fall fotograferat dem.” (Sid 130).

På Rubens blogg (2010-2020, här och här) nämns bromsspåren några gånger, mycket kortfattat, exempelvis enstaka ord med kommatecken emellan:

”bromsspår, Floragatan, teknisk undersökning, FOTO, (diarienr H43:5)”

Inget mer komplett citat från polisutredningen, trots att Ruben på sin blogg uppger att han läst polisutredningen vid minst tre flera tillfällen:
påsken 1984, år 1990, samt ”på Polishuset i Stockholm i februari 1999”.

I ett blogginlägg från 2011 svarar Ruben mycket vagt på en läsarfråga om bromsspåren:

”Du undrar bla a över bromsspåren.
Jag tror att det i någon av mina pärmar finns det ett tidningsklipp om bromsspåren.
Jag vill minnas att tidningsreportaget gjordes endast några dagar efter försvinnandet, medan polisen uppger ett senare datum.”

Ännu mer luddiga blir bromsspåren av följande:

  • I lokaltidningen två veckor efter Olles försvinnande, enligt tf chefen vid spaningsroteln i Sundsvall fanns det inga bromsspår där:
    ”Det finns i vart fall inga bromsspår eller några andra tecken på att han eventuellt skulle ha blivit påkörd på den plats där glasögonen upphittades, tillägger Hans Sporrong.” (Sundsvalls tidning, 23 september 1983).
  • I en intervju 2008 i en regionaltidning sa Ruben att uppgifterna försvunnit ur polisutredningen:
    ”Hans glasögon och cykelnycklar hittades precis vid övergångsstället på Floragatan. Där fanns också bromsspår, och ett kvinnligt vittne har berättat att hon hörde en duns och någon som sedan skrek ’nej, nej…’ Dessa uppgifter försvann sedan ur utredningen, säger Ruben Högbom”. (30 dec 2008, tidningenangermanland.se).
    Men på Rubens blogg de efterföljande åren tycks inte nämnas att uppgifter försvunnit ur utredningen.

Polisen sa alltså 1983 klart och tydligt att det inte fanns några bromsspår där glasögonen hittades.
Men enligt Ruben fanns det bromsspår där.
25 år senare sa Ruben att uppgifterna hade försvunnit ur polisutredningen…

DET KAN varit så att polisen såg bromsspår på annan plats på den gatan, men inte där glasögonen hittades, och bedömde att spåren inte hade samband med Olles försvinnande. (Dvs ungefär så som polisen hade sagt till Rubens hustru Kerstin, enligt uppgift i Rubens bok).

Osäkert också med Olles glasögon…

… som enligt Rubens bok hittades oskadade och med prydligt ihopfällda skalmar, på ”en låg stenmur” vid övergångsstället på Floragatan, intill norra änden av Gymnastikhuset. Det var några ”ungdomar” som hittat dem på fredagen (2 dagar efter att Olle försvann), och sedan lekt med glasögonen så att de gick sönder. Efter en vecka lämnade de in glasögonen till polisen.

Men i Rubens bok uppges också att han ”nära ett år senare” kontaktades av en skolflicka som sa att hon hade hittat Olles glasögon, med skalmarna utfällda, på asfaltplanen vid norra änden av Gymnastikhuset. Hon hade sedan hängt upp glasögonen på en käpp vid ingången till Gymnastikhuset, nära den plats där hon hittat dem.

Ruben drog då slutsatserna att någon annan person EFTER flickan hade tagit glasögonen från käppen och lagt dem med ordentligt ihopvikta skalmar på den låga stenmuren. Och att det var flickan som var den allra första som hanterade glasögonen efter Olle.

Enligt Ruben hade Olle därmed sannolikt råkat ut för våldshandlingar så att glasögonen åkte av och hamnade på asfaltplanen, där flickan sedan hittade dem.

Så här svarade Ruben många år senare en bloggläsare som frågade om glasögonen:

”Ang. glasögon:
glasögonen var hela när de hittades. De låg på asfaltplanen med utfällda skalmar, framför Norra ingången till Gymnastikhuset. Vi hittade så småningom den flicka som först hanterat dem, en elev på Läroverket, och lämnade dumt nog namnet till polisen, som schabblade bort det viktigaste i flickans berättelse: NÄR hittade hon glasögonen?

Det troliga är att hon fann dem på torsdagsmorgon den 8:e. Men det är möjligt att glasögonen, liksom cykelnyckeln som låg i gräset strax intill, hade kastats dit senare – en idé som några av de siare som vi haft kontakt med, pratat om.
Det är ju möjligt att det funnits fler saker med koppling till Olle där framför Gymnastikhuset.
Det dröjde ju tre veckor innan jag kom dit för att söka. Det hade ju kommit ihållande och våldsamma regn, och små saker kan ju ha spolats bort.”

I citatet ovan framgår också att Ruben hade kontakt med siare. Och att det regnade ”ihållande och våldsamt” tiden efter Olles försvinnande.

Flickans uppgift är behäftad med stor osäkerhet:

  • Det var närmare ETT ÅR efter Olles försvinnande som flickan talade med Ruben. Om hon överhuvudtaget hade hittat några glasögon just där så kanske det inte ens var Olles glasögon. Där rörde sig folk på dagarna, det kan varit någon annans glasögon.
  • Enligt Ruben sa hon inte vilket dag hon hittade glasögonen. Ruben antog att hon hittat dem på torsdagen, dagen efter Olles försvinnande. (Eftersom ”ungdomarna” hade hittat dem på fredagen).
  • Inte heller vet man om flickan i så fall var den första som hittade glasögonen, efter att Olle skildes från dem. Nån kan ju hittat dem före flickan, med ihopfällda skalmar, och slängt dem på asfaltplanen med utfällda skalmar.

KONTENTAN av alla uppgifter om glasögonen blir att,
det enda någorlunda säkra är att glasögonen var hela när de lämnade Olle.

Ruben drog också slutsatsen att Olle hade utsatts för hårdhänt våld:

”Olles glasögon var av s k ”orienteringsmodell”, med skalmar som gick runt öronen och som Olle bar även när han tränade karate, eller spelade fotboll – vittnade om att här hade Olle blivit utsatt för hårdhänt våld.”

Fast man kan lika gärna dra slutsatsen att Olle INTE blev utsatt för hårdhänt våld, just av den anledningen att glasögonen var HELA. Glasögonen var av en modell som sitter fast ordentligt även vid hårdhänt våld som karate med mera. Så länge glasögonen inte går sönder så sitter de kvar (till en viss gräns). Om man inte tar av sig dem självmant.
Olle kan alltså själv tagit av sig glasögonen. Visserligen hade han dålig syn, men det krävdes knappast glasögon enbart för att gå en bit på trottoaren.

Om glasögonen istället hade varit sönder när de hittades så hade det varit mer motiverat att dra slutsatsen att Olle utsatts för våld. Men även det hade varit osäkert, eftersom vi inte vet vad som hände med glasögonen tiden mellan att de lämnade Olle och fram till de hittades.

Återigen, det enda man kan säga säkert
utifrån glasögonens tillstånd då de hittades, är att de inte hade utsatts för våld så att de gick sönder.

Sammanfattning

  • Det fanns inga bromsspår vid platsen där Olles glasögon påträffades. Åtminstone om man ska tro polisens uttalande veckorna efter Olles försvinnande.
  • Olles glasögon var hela när de påträffades, enligt de ungdomar som hittade och lämnade dem till polisen. Glasögonen låg på en låg stenmur intill Floragatan, med skalmarna ihopfällda.
  • Uppgiften om flickan som ett år senare påstod att hon hittat Olles glasögon på asfaltplanen, hela men med skalmarna utfällda, är osäker. Om uppgiften var korrekt så är det ändå okänt om nån annan hanterade glasögonen före flickan (förutom Olle).

Rubens övertygelse var…

… att Olle blev dödad av en eller flera poliser. Den övertygelsen grundades på uppgifterna om bromsspår och glasögonen, och på Olles cykelnyckel som Ruben hittade månaden efter försvinnandet vid den plats där glasögonen hade hittats. OCH på det faktum att polisen sökte några tjuvar efter ett inbrottslarm i Gamla Flickskolan 150 meter från Gymnastikhuset där Olles glasögon hittades. Ruben ansåg det ”ganska orimligt om två remarkabla händelser, som inträffa samtidigt och i samma område, inte skulle ha koppling till varandra.”

Teorin att Olle ramlat i ån och förts ut i havet (i det höga vattenflöde som orsakades av det ihållande och våldsamma regnen), avfärdades av Ruben med argumentet att Olle inte kan ha ”krupit på alla fyra” de 400 metrarna från Gymnastikhuset till ån.
Varför en berusad Olle måste ha krupit den sträckan istället för att ha gå på två ben, var troligen för att det blir enklare att avfärda å-teorin om något moment framstår som osannolikt (som att krypa 400 meter på alla fyra). Citat från bloggen: ”Om nu Olle krupit på alla fyra ner till ån, måste han ju ha observerats av någon av de polismän som vaktade i korsningen Floragatan-Kyrkogatan?”
Tanken att Olle skulle ha krupit en lång sträcka kom enligt Ruben från en polis:
”Polismästare Rolf Stenberg underrättade press och allmänhet: -Redlöst berusad Olle Högbom har på alla fyra kravlat sig ner till ån för att pissa. Där har han ramlat i vatnet, fått en kallsup och drunknat.” (Det är okänt varifrån Ruben hämtat det citatet).

I ett sista inlägg på sin blogg …

… i augusti 2020 efterlyste Ruben ett klarläggande om Olles död, och det klarläggandet skulle peka åt ett bestämt håll:

”… Kontakten med myndigheten har misslyckats, och jag drar slutsatsen: Polisen är inte intresserad av att lösa ärendet Olle Högbom.
Ett klarläggande skulle innebära, att polis, enskild eller i patrull, avslöjas som gärningsman, mord, på Olle.
Att leva med ovissheten om vad som hänt Olle är en daglig tortyr, där jag slits mellan förhoppningar, sorg och desperation. Det har kommit till min kännedom att polisen under senare tid fått vissa uppgifter och som föranlett att utredningen aktiverats. Det är min förhoppning att detta arbete påskyndas …”

De uppgifter som Ruben hoppades på, gällde en journalist som ”upptäckt” att de poliser som var på plats i Sundsvall när Olle försvann inte hade förhörts.
Men på den tiden var rutinen att polisen avrapporterade skriftligt, det är först på senare år som rutinerna ändrats till att även hålla förhör.
Efter journalistens ”tips” år 2020 förhördes några av de kvarlevande poliserna som var i tjänst den kvällen år 1983. Men inget framkom som förde utredningen närmare en lösning.

Ruben avled några månader efter sitt sista blogginlägg.

God Jul retroaktivt! Och mer om Olle Högbom.

Om din jul mot förmodan inte var ”god” – exempelvis tomten var packad eller/och släkten värst – då kan du bortse från den retroaktiva julhälsningen.

Nytt ämne. Tidigare i vintras kom ett tips som kan vara relevant för uppgifterna om Sundsvalls-Stefan som dröjde 40 år med att polisanmäla bevittnandet av Olle Högboms död. Stefan påstod alltså att han sett en cyklist bli påkörd av en bil samma kväll som Högbom försvann, och att cyklisten var Olle Högbom. Och de andra var gängmedlemmar, som indirekt hotade Stefan till 40 års tystnad.

Faktum är att det faktiskt inträffade en kollision mellan en bil och en cyklist, den onsdagen i Sundsvall när Olle försvann. Det framgår i en gammal notis med rubriken ”Häcken vållade olyckan”, i lokaltidningen torsdagen 8 september 1982, dagen efter Olles försvinnande.

MEN, enligt notisen var det på eftermiddagen, inte kvällen, och cyklisten var en 12-årig pojke. Det uppges inte på vilken plats i Sundsvall olyckan inträffade, endast att det var en korsning med en häck som skymde sikten. Pojken fördes med ambulans till sjukhus där han röntgades för ett misstänkt benbrott.

Och: i en nutida artikel i lokaltidningen framgår att Stefan är socialdemokratisk kommunpolitiker (som fritidspolitiker). Det kan förklara hela stefanmysteriet.

Julbild av JuliusH.

Olle Högboms försvinnande

Här visas mer uppgifter om Olle Högboms försvinnande, som komplement till föregående inlägg.

Olle Högbom var en 18-årig kille som försvann en lillelördag för fyrtio år sedan, onsdag 7 september 1983, i Sundsvall. Några veckor tidigare hade Olle flyttat från Härnösand till Sundsvall där han skulle gå sitt tredje gymnasieår, på kemilinjen i Västermalmsskolan. Familjen hade köpt en nersliten lägenhet åt Olle som planerade att rusta upp den under höstlovet.

På onsdag kväll cyklade Olle ett par kilometer från sin lägenhet på Nackstavägen till en kompis på Klockaregatan där det var klassfest.
Vid 22-tiden beslutade Olle och fem klasskamrater att gå till nattklubben Nattoxen vid Strand hotell, som ligger på 15-20 minuters gångavstånd österut i närheten av där Selångersån rinner ut i havet.

Efter några minuters promenad satte sig Olle ner på marken, med ryggen mot ett trådstängsel strax norr om järnvägsövergången på Floragatan. Han ville, orkade eller kunde inte gå längre. Kanske sa Olle till de andra att gå i förväg, eller att han tänkte gå hem, det förekommer olika uppgifter.

Olle kom aldrig till Nattoxen, han sågs ingen annanstans heller sedan dess, han var försvunnen.
Senare hittades Olles glasögon (oskadade) och en cykelnyckel vid Gymnastikhusets norra ingång, hundra meter från järnvägsövergången där Olle hade satt sig.

Bild ovan: äldre flygfoto. A=där Olle sågs sist av klasskompisarna.
B=där Olles glasögon hittades några dar senare av en skolelev, vid Gymnastikhuset (Hedbergska skolans gymnastiksal), intill Floragatan. En månad senare hittade hans pappa Ruben en cykelnyckel på samma plats (i gräsranden intill asfaltplanen). Enligt Rubens blogg var nyckeln ”häftad till en blank GULF-bricka” som Ruben tyckte att han hade sett tidigare på Olles byrå. Nyckeln påstods tillhöra Olle (man får anta att det fastställdes på fler sätt än enbart igenkännandet av den masstillverkade Gulf-brickan). Olle hade ställt sin låsta cykel på Klockaregatan när han kom dit till klassfesten.

Enligt uppgifter från Ruben:
Samma kväll som Olle försvann larmades polisen om ett inbrott i Gamla Flickskolan en liten bit norrut på Floragatan. En av tjuvarna påträffades. Polisen sökte sedan i området efter ytterligare en person. Detta fick sedan Ruben att spekulera att poliser varit inblandade i Olles försvinnande.
Och:
En boende på andra våningen i Gymnastikhuset hade vaknat av bråk och höga röster från gatan under hennes sovrumsfönster. Och hon hade hört dunsar mot plåt, och någon hade skrikit AJ – AJ!
Och enligt Ruben fanns det bromsspår på Floragatan vid Gymnastikhusets norra ingång. Detta motsägs dock av dåtida polisens uttalande i lokaltidningen där det uppges att inga bromsspår påträffades*.

En teori är att Olle blev påkörd och avled, alternativt upplockad och därefter dog av misshandel eller kvävd av egna uppkastningar, och sedan bortforslad och gömd på en plats där ingen kunnat hitta honom. Olles pappa Ruben misstänkte att det var poliser som orsakat Olles död. (Den misstanken kan Ruben fått från siare, se nedan). Det finns dock inga bevis eller indicier att polis var inblandad.
Ruben avled 2020 men hans blogg finns kvar:
rubenhogbom.blogspot.com
På Rubens gripande blogg framgår bland annat att han och hustrun var frireligösa (medlemmar i Härnösands Baptistförsamling) och nykterister. Ruben skriver en del angående graden av berusning hos Olle kvällen han försvann:

”Olle var den aktuella kvällen inte redlöst berusad, sannolikt var han inte berusad, möjligen något påverkad efter att har druckit vin, berättar kamraterna.
Den pojke som Olle sist talade med vid klassfesten, Tony Nilsson, berättar för oss att Olle stod för sig själv under de ca 20 minuter som de pratades vid.
När Olle fick veta att Tony och hans kamrater arbetade med timmerbärgning, började han prata om skog och virkesavverkning.
– Jag minns mycket väl den här långa pojken som stammade lite, berättar Tony. Han var vaken, klar och alert. Men när han började dra fram statistik om hur mycket man kunde minska avverkningarna genom att ta reda på allt sjunktimmer, då hängde jag inte med.’

Men Olles tillstånd innan han lämnade festen – att han kunde stå upp på egna ben, och prata statistik om virkesavverkning – säger inte mycket om hur Olle mådde en halvtimme senare vid järnvägsövergången. Under en festkväll kan tillståndet förändras plötslig och drastiskt, exempelvis efter ytterligare lite vin eller annat, så att det tippar över.
Enligt Ruben sa Olles klasskamrater:
”Visst hade det druckits en del… Men inte såå våldsamt, väl? Hela klassen var i skolan följande dag. Endast en kamrat vågade skolka.”
En klasskamrat sa:
”Vi uppfattade inte att Olle var så påverkad, att han inte kunde ta hand om sej själv”.
Olle tycks alltså inte varit redlöst berusad eller däckad när kamraterna skildes från honom vid järnvägsövergången.
Men en berusad person kan framstå som hyfsat nykter, kontaktbar, fysiskt aktiv, pratsam och kan gå utan att vingla alltför mycket, men samtidigt vara så berusad att minnet dan efter är helt blankt. (Och det garvas åt stolligheterna som hände kvällen innan, när de återberättas av kompisarna).
Det betyder inte att Olle hade alkoholproblem eller var missbrukare. Alla som haft en normal uppväxt, med fester då och då, har själva råkat ut för liknande åtminstone nån gång.

Ruben utreddes av polisen, i ett par år, enligt hans blogg. Polisen stödde sig på statistik att gärningsmannen ofta finns bland de närmast anhöriga. Eftersom de övriga anhöriga hade alibi eller inte omfattades av statistiken, så det var bara pappan kvar att utreda.

Ruben och hustrun anlitade en privatdetektiv, annonserade i tidningar, och utlovade en belöning på etthundratusen kronor till den som kunde ge en anvisning om vad som hänt Olle. Och de blev blåsta på åtskillliga tusenlappar av en förslagen skojare.

Ruben och hustrun kontaktade även – och blev kontaktade av – flera siare (spåmän/spåkvinnor). En siare såg Olle plockas upp av polisen och: ”Olle har kräkts i bilen, poliserna har gripits av vettlös ilska och gett honom ännu mer stryk, Olle har kvävts av sina uppkastningar och av misshandel.”
Det är okänt om den teorin ursprungligen kom från en siare, eller om siaren bara spann vidare på Rubens teori.

Trots att siarnas syner inte ledde till att Olle hittades, så uttrycker Ruben ändå visst förtroende för dem: ”I kontakten med dessa siare har vi mött intressanta, respektingivande personligheter. Det vore ohederligt, omöjligt, att förneka deras förmåga.”

Polisen antog att Olle drunknat. Antingen i den närliggande dammen, eller i Selångersån och sedan flutit ut i havet.
Polisen tömde dammen, ”Bünsowska tjärnen”, men ingen Olle fanns där.

Selångersån ligger tio minuters promenad (cirka 400 meter) norrut från järnvägsövergången där Olle satte sig på marken. Därefter flyter ån drygt femhundra meter österut till Sundsvallsfjärden och havet. Ån är 25-30 meter bred och på en del ställen ganska lätt att ramla i:

Olle kan exempelvis begett sig mot nattklubben Nattoxen, efter att ha vilat en stund vid stängslet vid  järnvägsövergången. Men gått lite fel, fram till ån, råkat ut för en fallolycka, hamnat i vattnet och medvetslös/död flutit vidare till havet.
Enligt Rubens blogg finns det åtminstone ett liknande känt fall:
”Detta har tyvärr också hänt tidigare. Mannen som fallit i ån, hittades ilandfluten på ett skär i havsbandet. Hans gylf var öppen.”
I en lokaltidning uppges:
”Det har tidigare hänt att mystiska försvinnanden klarats upp sedan det visat sig att personer t.ex. fallit i Selångersån och förts med strömmarna ända ut till Bremön utanför Njurundakusten.” (Sundsvalls tidning 23 sept. 1983).

Dagarna innan Olle försvann regnade det, och regnet fortsatte därefter i över en vecka. Som mest föll 92 millimeter på ett dygn. Det kraftigt ökade vattenflödet i Selångersån kan snabbt fört kroppen ut till havs.

1994 påstod Thomas Quick att han hade mördat Olle. Men Quickutredarna avskrev honom, han blev inte åtalad.
Quicks erkännande försämrade knappast möjligheten att klara upp Olles försvinnande, även om en viss romanförfattare vid namn GW hävdade det i sin strävan att ”hämnas” på Quickutredarna för de andra fall där Thomas Quick dömdes för mord.
”GW & GUILLOU satsar miljoner på HÄMNDPLAN” (bild höger, förstasidan av Aftonbladet 6 sept 2012):

Ollefallet var iskallt sedan många år tillbaka. Och polisen har ingen skyldighet att utreda försvinnanden om det inte finns brottsmisstanke.

År 2011 draggade polisen i Segersjön ett par mil väster om Sundsvall, efter ett tips.
Flera liknande och andra tips har inkommit.
Senast tipset kommer från en Stefan som dröjde fyrtio år:
Troll i SVT: jag såg Olle Högbom bli dödad men väntade 40 år med polisanmälan

* Bromsspår, se ”Troll i SVT: jag såg Olle…”

Troll i SVT: jag såg Olle Högbom bli dödad men väntade 40 år med polisanmälan

SVT når nya höjder inom spjutspetsjournalistiken, denna gång med ett trolliknande scoop om det gamla försvinnandet av Olle Högbom i Sundsvall. Det leder tankarna till Johan Asplund-mytomanen för några år sedan, också i Sundsvall.

Fyrtio år efter försvinnandet av 18-årige Olle Högbom i Sundsvall onsdagen 7 september 1983 träder nu en Stefan Eriksson fram i SVT, efter att han nyligen varit i kontakt med polisen och berättat sin historia.
Stefan uppger att han den onsdagskvällen för 40 år sedan bevittnade hur en kille på cykel dödades då han blev påkörd av en vit personbil. Det var vid 22.20-tiden vid samma plats där Olle befann sig en stund tidigare då han sågs för sista gången av sina klasskompisar.
MEN, efter påkörningen blev Stefan förföljd hem och bevakad av okända män som han trodde ingick i ett kriminellt gäng som ville skrämma honom till tystnad. Därför har han inte vågat berätta för någon annan under dessa 40 år, förrän nu.

SVT har verkligen bemödat sig om att övertyga läsarna att uppgiftslämnaren Stefan har alla hästar i stallet. SVT har för närvarande publicerat hela sju (7) sex (6) artiklar om Stefan:

Bild: inför SVT:s kamera visar Stefan skisser som han påstås ritat kort tid efter påkörningen. Han trodde att polisen skulle höra av sig och kalla honom som vittne, men det gjorde de inte, säger Stefan.
På olycksplatsen, där Stefan stannade en halv minut med sin bil, såg han 5 personer utöver den påkörde mannen som Stefan uppfattade som död.

SVT har gjort flera videor om Stefan, bland annat en där han beskriver händelseförloppet den kvällen för fyrtio år sedan.

Bild: videon inleds med att Stefan sitter i en bil och pekar och berättar att han från sin bil såg två personer som jagade en cyklist.

I videon illustreras på SVT-ritade kartor var Stefans bil, cyklisten med flera befann sig den kvällen, enligt Stefans uppgifter:

I position (1) ovan befinner sig Stefans bil på Norra Järnvägsgatan och den jagade cyklisten på den korsande Floragatan. Men i videosekvensen där Stefan sitter i bilen och pekar var han såg den jagade cyklisten, så befinner de sig egentligen som den svarta bilen i position (4), där den påkörde killen ligger, trehundra meter österut på N. Järnvägsgatan. Det framgår av omgivningen som syns genom bilrutorna.*
Anledningen till denna lilla konstighet kan exempelvis vara:

  • Stefan är förvirrad och pekar åt fel håll.
  • Eller att SVT har klippt in Stefans röst från position (1) i en filmsekvens från position (4). Eftersom det filmas snett bakifrån så syns det inte om tal och läpprörelser inte hänger ihop.

För Stefans berättelse spelar det ingen större roll, men det är ett exempel på att det man ser inte alltid är vad det ser ut att vara.

Ännu ett skäl till att Stefan inte anmälde det tidigare uppges vara att han trodde att påkörningen och försvinnandet var två separata händelser. Han trodde att Olle Högbom försvann på en fredag eller lördag eftersom det uppgavs i tidningar att Olle varit på fest och skulle gå på nattklubb. Stefan säger att han inte visste att folk kan festa och gå på krogen andra dagar än fredag och lördag.
Men det förutsätter att Stefan inte läste tidningar, eller levde isolerad i en bunker. Olles försvinnande var omskrivet i flera år, både i riks- och lokaltidningar, och där angavs både veckodag och datum för Olles försvinnande.

Stefan tycks försökt få sin historia att passa in med sedan länge kända fakta från kvällen då Olle försvann, med varierande framgång. Exempel:

– En cyklande kille jagades av två personer, enligt Stefan. Det antyder att Olle stal en cykel en bit norrut på Floragatan.
Enligt kända fakta i Ollefallet hittades Olles cykelnyckel (och glasögon) hundra meter norrut vid den gatan, utanför norra ingången till Gymnastikhuset. Olle tycks alltså i verkligheten rört sig längs den sträckan, vilket kan inspirerat Stefan att placera cyklisten längs samma sträcka.

– Cyklisten blev påkörd av en bil, enligt Stefan.
Enligt uppgift från Ruben Högbom uppgav en kvinna att hon väcktes av bråk och höga röster och skrik från gatan under hennes sovrumsfönster, hon hade även hört dunsar mot plåt… och sedan upptäcktes bromsspår* där på gatan. Enligt samma källa var bromsspåren och kvinnans bostad hundra meter norrut på Floragatan, vid Gymnastikhuset. Så dessa ljud och bromsspår var inte från Stefans cykelolycka.
Stefan kan hört talas om kvinnans vittnesmål och tyckt att hans berättelse hade bra koppling till kända uppgifter, men missat exakt var ljuden och bromsspåren hade förekommit.

– Två av de fem personerna på olycksplatsen hade ”läderjackor eller lädervästar”, enligt Stefan, och de gjorde livräddning på den påkörda, livlösa mannen:
”Precis bakom bilen ser jag två personer i läderjackor eller lädervästar som gör livräddning, känner på pulsen och liknande…” (ur en av SVT:s videor).
”När de hade kollat andning och puls ställde de sig och diskuterade situationen med varandra och lät honom ligga där. Därför drog jag också slutsatsen att den liggande, orörliga personen var död…” (ur en av SVT:s artikeltexter).
Stefans tanke med de uppgifterna kan ha samband med det faktum att Olles pappa Ruben spekulerade att poliser varit inblandade i Olles försvinnande. Det kan liksom verka mer sannolikt att livräddningsförsök utförs av polis än av kriminella gängmedlemmar.

Stefans upptåg påminner en aning om en annan tipsare för några år sedan, då gällde det 11-årige Johan Asplund som försvann 1980, OCKSÅ i Sundsvall.

Den tipsaren påstod att han på sin mobiltelefon hade spelat in en man som erkänt att han mördat Johan. SVT rapporterade exempelvis: ”Fallet har sedan dess varit ett mysterium med ser nu ut att kunna lösas tack vare ett tips som polisen fick i somras”.
Fyra månader senare erkände tipsaren för polisen att han ljugit, det fanns ingen film.
Några av SVT:s rubriker var:

Asplund-mytomanens förklaring till polisen var att han hade:
”…handlat i syfte att försöka skapa klarhet kring vad som hänt med Johan Asplund.”
Ungefär samma motivering uppgav Stefan Eriksson när han kontaktade SVT. I en video berättar reportern hur det gick till när scoopet kom till dem och vad Stefan sa:
”…han vill bidra till klarhet och att det här kanske kan lösa sig till sist.”

Rubriken ovan som inleds med ”GW” syftar på den så kallade Johanmannen som pekas ut och förtalas av GW, en man som Johans föräldrar jagade i många år med hjälp av en annan Sundsvallsbo: exbrottaren och advokaten Pelle Svensson som bistod paret Asplund med att väcka enskilt åtal mot Johanmannen. Det slutade 6 år efter Johans försvinnande med att hovrätten friade Johanmannen och riktade stark kritik mot Pelle Svensson för att ha dragit det till domstol utan tillstymmelse till bevis. Att det saknas bevis och att Johanmannen friades i hovrätten tycks dock inte påverkat GW:s och paret Asplunds inställning.
Se även:
Senaste mysteriet i Johan Asplund-fallet [LÖST].

Varför Stefan inte kontaktade polisen tidigare förklaras med att han var rädd för okända kriminella. Och att han då trodde att den dödade cyklisten och Olle inte var samma person och händelse.
40 år senare kontaktar han inte bara polisen… han fläker även ut sig i SVT och inför svenska folket.

En gissning är att det så småningom framkommer att Stefan varit intagen på mentalsjukhus eller psykiatriskt dito, eller har / har haft någon annan form av störning uti huvudknoppen. Den som överlever får se.

Mera:
Olle Högboms försvinnande

* Omgivningen i position (1) och (4): kan lätt kollas med Street View: position (1), position (4) (bildinsamling från aug. 2023). Kännetecken position (4): gräsmattan till vänster, trådstängslet till höger, byggnaderna och träden längre fram.

* Angående att polisen skulle ha hittat bromsspår vid Gymnastikhuset: den uppgiften kommer från Olles pappa Ruben. Enligt lokaltidningen och tf chefen vid spaningsroteln i Sundsvall hittades inga bromsspår där:
”Det finns i vart fall inga bromsspår eller några andra tecken på att han eventuellt skulle ha blivit påkörd på den plats där glasögonen upphittades, tillägger Hans Sporrong.” (Sundsvalls tidning, 23 sept 1983).

Snabbkurs för klimatvesslor

Så blir DU en fullfjädrad klimatvessla på fem minuter! Sedan kan du jobba på SVT, Sveriges Radio och liknande tillhåll.

Välkommen till intensivkursen för klimatvesslor! (climate deceptive weasels).
Kursens moment bygger på autentiska händelser och företeelser i SVT, Sveriges Radio och annan massmedia med mera våren-sommaren 2023.

Kursmoment 1:

Låtsas att temperaturen uppmätt vid markytan är lufttemperaturen (som brukar mätas ett par meter ovanför markytan). I markytan kan det bli långt över tjugo grader varmare än lufttemperaturen.
Exempel: Sveriges Radio på webben, 13 juli 2023:
”Extremvärme sveper över Europa – 60 grader i Spanien”
”60 grader uppmätta i spanska inlandet.”

Efter att läsare ifrågasatt uppgiften togs ”60 grader” bort från rubriken, och ordet marktemperatur lades in i texten: ”60 grader i marktemperatur uppmätta i spanska inlandet”:
sverigesradio.se/artikel/extremvarmen-sveper-over-europa-60-grader-i-spanien
(originalrubriken finns kvar i sidans länkadress).

Även nu efter ändringen kan texten lura ouppmärksamma läsare som inte reflekterar över ordet ”marktemperatur”. Mycket bra klimatvessleinsats!

Kursmoment 2:

Låtsas att ett äldre, officiellt temperaturrekord inte gäller längre, så att istället en dagens temperatur blir nytt rekord.
Exempel: SVT, nyhetsprogrammet Rapport, 16 juli 2023, angående platsen som kallas jordens varmaste och som har stort symbolvärde för klimatalarmister.
SVT Rapports nyhetsuppläsare berättade att det under dagen spås bli 55 grader i Death Valley*, Kalifornien, och:
”Det skulle i så fall vara den högsta temperaturen som uppmätts, eftersom det tidigare rekordet på 56,6 grader från 1913 ifrågasätts.”

WMO officiella världsrekord* kan visserligen inte ogiltigförklaras och avsättas av SVT och andra klimatalarmister. Men det är så klimatvesslor arbetar, det måste du lära dig om du vill bli en. Tyvärr blev det till slut bara 53,3 grader den dan i Death Valley. Men en ansenlig mängd SVT-tittare blev säkert lurade ändå, och tror nu att rekordet från 1913 inte längre gäller. Tummen upp!

Kursmoment 3:

Sprid nyhetsrubriker av typen LURA-DOM-SOM-BARA-LÄSER-BÖRJAN:

  • NYTT VÄRMEREKORD 49 GRADER förväntas
  • EXTREMVÄRME OCH FLERA NYA VÄRMEREKORD spås
  • FLERA NYA VÄRMEREKORD DENNA VECKA enligt prognosen

SVT Text-tv och många fler är mästare på detta.

När de förväntade rekorden sedan uteblir, håll tyst om det.

Kursmoment 4:

Vid kraftiga värmeböljor, bege dig ut i skogen och ”tappa” nåt eldfängt i torra gräset.
Helst vid en känd turistort, så att det blir maximalt mycket uppmärksamhet i media när dina skogsbränder rasar för fullt.

Hävda sedan att det är klimatförändringarna som orsakar bränderna.
Håll tyst om / avfärda studier som visar att uppåt 90 procent av alla skogsbränder är anlagda, med eller utan avsikt.

Avfärda uppgifter att merparten av sommarens skogsbränder sannolikt var anlagda, av exempelvis personer som tänt på med avsikt att skada (arson=mordbrand):

Kursmoment 5a:

Sätt dig på motorväg eller annan bilväg och blockera trafiken, som ”klimataktivist”.
Det är lite mer krävande än att starta skogsbränder.
Men har du klarat momentet starta skogsbränder så är nästa naturliga steg att sitta på motorvägar.

Du får extra poäng om du och dina vesslekompisar lyckas orsaka långa bilköer och stoppa följande från att komma fram i trafiken:

  • Privatbilist på väg till akutmottagningen med sitt sjuka barn, som i bilen plötsligt blir blå i ansiktet och till slut avlider därför att de sitter fast i din långa bilkö så att barnet inte hinner få sjukvård innan det är för sent.
  • Privatbilist på väg till BB med gravid fru som plötsligt börjar föda, det uppstår komplikationer så att den nyfödda bebisen inte går att rädda eftersom de inte hinner till BB innan det är för sent.
  • Ambulans med akutfall som inte går att rädda – eller får men för livet – på grund av förseningen.
  • Näringsidkare som förlorar inkomster på grund av förseningen.

Lyckas du med en eller flera av de punkterna så blir det guldstjärnor för dig!

Tips: håll dig i Sverige, blockera INTE bilvägar i USA eftersom amerikanska poliser kan vara handlingskraftiga, rikta pistol mot dig och behandla dig som terrorist. Som i den här videon:
youtu.be/e8fDM60MS84?si=Bf9mBHx56luu_jm2&t=577

Kursmoment 5b:

Limma fast dig själv på motorväg eller dylikt och blockera trafiken.
Detta moment är lite svårare än att enbart sitta på motorväg.
Men har du klarat momenten starta skogsbränder och sitta på motorväg, så är nästa naturliga steg att limma fast dig själv.

Kursmoment 6:

Sprid osäkra uppgifter som om de vore pålitliga och säkra. Exempel:

  • Låtsas att osäkra Globala DYGNS-medeltemperaturer är pålitliga och säkra. Exempelvis ”världens temperatur den 6 juli”.
  • Låtsas att osäkra temperaturer beräknade ur tusenåriga proxydata är pålitliga och säkra.

Exempel: Sveriges Radio, Studio Ett, 14 juli 2023:
”miljöprofessor” Johan Rockström sa ”så här varmt har det inte varit på 200 tusen år” tätt åtföljt av rekord med global dygnstemperatur. Två vessleknep i samma andetag, strongt gjort!

OBS! Som klimatvessla måste du hålla tyst om följande fakta:

  • Att upphovsmannen bakom beräkningarna av globala dygns-temperaturer själv uppger att värdena är inofficiella uppskattningar, och att globala års-temperaturer är mer tillförlitliga:
    ”These are estimates, unofficial records,” University of Maine climate scientist Sean Birkel, who developed Climate Reanalyzer, told AFP.
    ”The greatest emphasis should be placed on an annual and monthly timescale,” he added, with these reports subject to greater checks and verifications than is possible for daily records that rely on near real-time information.”
  • Att Globala DYGNS-medeltemperaturer beräknas med satellitdata och datorsimuleringar = osäkra uppgifter.
  • Att tusenåriga LOKALA temperaturer beräknas ur isborrkärnor, trädringar, havssediment, koraller m.m. = osäkra uppgifter.
  • Att beräkningar av tusenåriga globala årsmedeltemperaturer är ännu mer osäkra.

Kursmoment 7:

Skapa FLER ANLEDNINGAR till braskande rubriker om värmerekord.
Uppgifterna behöver INTE vara sanna, verifierade eller officiella.

BAKGRUND:
Tidigare rapporterade massmedia om diverse lokala värmerekord samt globala års-medeltemperaturen (för de senaste hundra åren) så länge trendkurvan för globala årsmedeltemperaturen klättrade uppåt.

MEN nu har den börjat peka NERÅT:

Bild ovan: NASA:s globala årsmedeltemperatur* åren 2000-2022. Trendkurvan (svart) beräknas av NASA ur årsvärdena (grått).

Därför har SVT och andra klimatalarmister hållit tyst om globala ÅRS-medeltemperaturen under det senaste året, och istället rapporterat om globala MÅNADS-medeltemperaturer, och denna sommar även globala DYGNS-medeltemperaturer. Det ger många fler tillfällen att basunera ut förväntade värmerekord och faktiska rekord.

MEN DET BEHÖVS ÄNNU MER för att skapa ännu fler braskande rubriker.
Ett tips för Dig är att beräkna globala TIM-temperaturer och globala MINUT-temperaturer. Och erbjud SVT, Sveriges Radio och annan klimatalarmistisk media att ta del av dina temperaturuppgifter. Inspiration kan du hämta från universitetet i Maine som skapar de nämnda globala dygns-temperaturerna. Lycka till!

Kursmoment 8:

Sträva efter att dölja klimatrelaterade uppgifter som går emot dig men som du ändå MÅSTE eller FÖRVÄNTAS redovisa.
Men det får inte bli alltför uppenbart, särskilt inte om du sitter på en global plattform med många besökare.
Du kan behöva kompromissa och exempelvis bara visa mindre delar av det oönskade resultatet.

Exempel på en sådan subtil kompromiss är trendkurvans nedgång i NASA:s diagram år 2023 med globala årstemperaturen för åren fram till 2022, se kurvan ”efter” på bilden:

Bild: före och efter trendkurvans nedgång (svart linje).

När trenden gick uppåt var trendkurvan (svart) placerad FRAMFÖR årskurvan (ljusgrå) och väl synlig (vänstra bilden ovan). När trenden pekar neråt har svarta trendkurvan flyttats till BAKOM årskurvan och döljs delvis (högra bilden).
Bilden visar ett utsnitt ur NASA:s diagram från 2022 och 2023 (för åren fram till 2021 respektive 2022).

GRATTIS till dina nyvunna färdigheter! Kursen kan komma att utökas med fler moment, för din vidareutbildning.

Mera:

* NASA:s nedåtgående globala årsmedeltemperatur:
Moder Jords temperaturtrend sjunkande.

* Om WMO, världsrekord och Death Valley:

Bild ovan: del av det handskrivna protokollet för juli 1913 från väderstationen i Greenland Ranch (numera Furnace Creek) i Death Valley, Kalifornien, USA.
Den 10 juli det året noterades 134 grader Fahrenheit (56,7 grader Celsius). Halva juli var mycket varm och fem dagar i följd var extra varma (9-13 juli) då det noterades från 129 till 134 grader Fahrenheit (53,9 till 56,7 grader Celsius).

Protokollet finns på vädermyndigheten NOAA:s webbplats, på en sida som uppdaterades nyligen (7 juli 2023):
ncei.noaa.gov/news/earths-hottest-temperature.
”In fact, Death Valley holds the record for the world’s highest surface air temperature ever recorded: 134°F observed at Greenland Ranch on July 10, 1913.”

Den mätuppgiften är granskad och godkänd av WMO (Meteorologiska världsorganisationen) och anses vara det officiella världsrekordet. I ett nyligt WMO-inlägg (17 juli 2023):
public.wmo.int/en/media/news/wmo-monitoring-potential-new-temperature-records
nämns bland annat Death Valley-rekordet från 1913, och de länkar till ”Archive of Weather and Climate Extremes”:
wmo.asu.edu/…/world-meteorological-organization-global-weather-climate-extremes-archive

En ”klimathistoriker” vid namn Burt och ett par ”väderexperter” har ifrågasatt det rekordet, och det har skrivits några nyhetsartiklar om att det ”nya” ”moderna” rekordet istället är från år 2020: 54 grader Celsius i Death Valley. Burt lär ha en blogg där han framför sin invändning att omkringliggande väderstationer inte hade så hög temperatur, enligt honom. Men temperaturer kan skilja flera grader mellan väderstationer på tillräckligt avstånd från varandra, och kan fluktuera kraftigt på samma plats från en minut till en annan.

En annan möjlighet som föreslagits är att det kanske var en sandstorm vid den väderstationen, så att sand lade sig på mätutrustningen och påverkade temperaturmätningen. Invändningen mot den invändningen är att avläsningen var manuell och då inspekterades även utrustningen vid varje avläsningstillfälle.

Men det har hänt förr att WMO har ogiltigförklarat rekord, så hoppet är inte ute.

Bild överst, vessla: DawidSliwka.

Moder Jords temperaturtrend sjunkande

Bild ovan: NASA:s globala årsmedeltemperatur* år 2000-2022 (hämtat ur NASA:s diagram 1880-2022 med deras zoom-funktion). Trendkurvan (svart) beräknas av NASA ur årsvärdena (grått).

Trendkurvan för globala års-medeltemperaturen pekar nu neråt sedan år 2018.
Det orsakas av de två svalare åren 2021 och 2022.

Men det var inte förrän i år (2023) – när årsvärdet för 2022 infördes i NASA:s diagram – som de svalare åren påverkade trendkurvan så att den började luta åt ”fel” håll. (”Fel håll” ur klimatalarmisters perspektiv). Innan dess pekade trendkurvan snett uppåt (diagram för 2021 och äldre).
Det framgår i NASA:s senaste diagram jämfört med tidigare års diagram:

Bild ovan med fyra diagram med NASA:s globala årsmedeltemperatur:
överst är NASA:s senaste diagram* (åren 1880-2022), därunder några av de föregående årens diagram (1880-2021, -2020 och nederst -2019).

Notera att det ser ut som att NASA försöker dölja nedgången, i översta diagrammet (1880-2022).
Så länge de senaste åren av den svarta trendkurvan steg UPPÅT så placerade NASA kurvan FRAMFÖR den gråa årskurvan, så att hela trendkurvan var väl synlig. Men när år 2022 drog ner trendkurvan så förpassades den till BAKOM årskurvan.

Så länge NASA:s besökare inte funderar närmare på vad som skymtar där bakom den gråa årskurvan, eller zoomar in i diagrammet (som i bilden längst upp i inlägget), så är det oklart för besökarna vad som händer med trendkurvan de senaste åren.

Om året 2023 kommer att påverka senaste årens trendkurva så att den pekar uppåt igen – det får vi veta först nästa år (2024) – så kan SVT, Sveriges Radio med flera alarmister börja prata om globala årstemperaturen igen. (Om globala årstemperaturen för 2023 blir tillräckligt hög så kan den nuvarande nedgången i trendkurvan komma att försvinna helt i nästa års diagram).

Senaste året har alarmisterna undvikit att nämna globala årstemperaturen, och istället rapporterat om globala månads- och dygns-temperaturer som ger fler möjligheter till alarmistiska utrop trots osäkerheten i de uppgifterna.

Mera:
– Snabbkurs för klimatvesslor.

* Global årsmedeltemperatur, NASA, senaste diagrammet:
climate.nasa.gov/vital-signs/global-temperature/
* Tidigare års arkiverade sidor:
web.archive.org/…/vital-signs/global-temperature/

Baldwins fingrar på puffran

I klippet ovan framgår att Baldwins pekfinger är på avtryckaren medan tummen snabbt spänner upp och släpper hanen.

Vapenansvarige Hannah Gutierrez-Reed och skådespelare Alec Baldwin är nu åtalade och riskerar upp till arton månaders fängelse. Regiassistenten Dave Halls anses också gjort fel, men han kommer lindrigare undan med ett strafföreläggande.
Gutierrez-Reeds arbetsuppgift var att kontrollera att vapnet inte var skarpladdat. De andra två bröt mot protokollet: vapnet ska överräckas direkt från vapenansvarige till skådespelaren, inte via en tredje person (Halls).

När privatpersoner hanterar sina vapen så är det antingen laddat med skarpa patroner eller inte laddat alls, och man behöver bara kolla om vapnet är tomt eller inte.
Men i skådespelarnas rekvisitavapen används ofta blindpatroner (krutlösa som bara ser ut som riktiga patroner) eller effektpatroner (”lösa skott”, som innehåller krut men inga riktiga kulor), och som är väldigt lika skarpa patroner.

Skådespelare ska utan fara kunna rikta det ”laddade” vapnet mot människor och ibland även skjuta mot människor. För privatpersoner är det ett stort nejnej att ens rikta sitt vapen mot människor även om det är oladdat… fast de personerna har knappast nån vapenansvarig vars uppgift är att förvissa sig om att vapnet inte innehåller skarpa patroner.

I fallet Baldwin skulle det varit blindpatroner i magasinet. Baldwin kunde ha ”provskjutit” hela magasinet innan filmningen började för att förvissa sig om att där inte fanns nån skarp patron. Dvs han kunde valt att inte lita på den vapenansvarige Hannahs ord ”this is a cold gun” att revolvern är ofarlig.

Men när det är effektpatroner i vapnet, hur ska skådespelaren göra då? Det går ju inte att provskjuta, då hamnar man i en evig loop och ingen film blir gjord.
Granska varje patron närmare och leta efter markeringar eller annat som avslöjar om det är lösa- eller skarpa patroner? Och att den vapenansvarige och skådespelaren gör kontrollen tillsammans, på plats, ögonblicket före filmningen.
En annan lösning är att plocka ut alla patroner och filma med tom puffra, och fixa effekterna efteråt. Eller använda leksaksvapen när man leker.

Mera:
”Skådespelaren Alec Baldwins dödliga vådaskott”.

Med reservation för att ovanstående korta klipp kanske inte är från dödsolyckan (där filmfotografen Halyna Hutchins dödades av ett vådaskott). I källan med videon som klippet kommer från:
rumble.com/…shows-moment-before-halyna-hutchins-shot-by-alec-baldwin  (apr 2022)
uppges det vara detta olyckstillfälle. Och det verkar autentiskt, med kameralinsen som strax efteråt glider mot taket och slutligen hamnar uppochner. Notera att man har beskurit filmen överst så att mynningsflamman inte syns, och att ljudet är avstängt.

Det finns en annan video med animerade figurer ganska lika människor, och som är partsinlaga från advokater, som framställer händelsen lite annorlunda än videon ovan.