Här några värdefulla tips hur veganer kan hålla sig friska trots begränsad kost. Hur de undviker att dö i förtid på grund av maten. Även vegetarianer kan ha nytta av tipsen.

Veganer är personer som valt att inte konsumera produkter från djurriket. Varken kött, ägg, mjölk, mejeriprodukter eller andra produkter från den animaliska världen.
Till skillnad från vegetarianer som kan tillåta sig ägg, mjölk, ost och annat från djurvärlden som inte är kött.

Visste du förresten att veganer – liksom kossor – också kan utropas till miljöbovar. Förtäring av ansenliga mängder baljväxter medför att veganer släpper ut mer gaser som bidrar till växthuseffekten. (Om än i betydligt mindre skala än kornas utsläpp, och möjligen mest obehagligt för den enskilda individen och dennes närmaste omgivning). Men det är bara en bonusinformation, vi går raskt vidare.

Centralt för veganer är diverse baljväxter, exempelvis bönor, ärter, kikärter, linser, jordnötter, soja, lupin. Baljväxter innehåller bland annat proteiner. Tyvärr är baljväxter en vanlig orsak till allergiska reaktioner, som kan bestå hela livet, vilket kan utgöra hinder för personer med veganambitioner.

Några sätt för veganer att överleva är:
1. Kosttillskott, t.ex. vitamin B12 och D-vitamin, t.ex. i form av tabletter i burkar som tillverkas av tablett- och burkfabriker.
2. Berikade livsmedel, dvs där matfabrikerna har tillsatt kosttillskott till livsmedlet.

Kosttillskott är extra viktigt för barn som äter veganskt, för att undvika allvarliga sjukdomar som t.ex. bestående nervskador, som inte går att reparera i efterhand (B12-brist). Eller för att undvika sjukdomen rakit som ger mjukt och missformat skelett (D-vitaminbrist).

Det kan också vara svårt för barn – och en del vuxna också – att få i sig tillräckligt med energi med enbart vegankost. Man kan behöva äta större volymer mat än vid blandad kost. Det beror på att många vegetabilier innehåller lite energi men mycket fibrer. Fibrer mättar bra, och risken är att barnet inte orkar äta så STORA PORTIONER som behövs för att täcka energibehovet.

Och glöm inte att koka baljväxterna tillräckligt innan du börja äta, om du vill slippa illamående, kräkningar, diarré och magsmärtor. Som orsakas av lektiner, som förstörs vid kokning.

---

---

* Tipsen kommer från Livsmedelsverket:
– livsmedelsverket.se/…/vegansk-mat-till-barn.
– livsmedelsverket.se/…/vegetarisk-mat-for-vuxna.
– livsmedelsverket.se/…/baljvaxter-jordnotter.

I Sverige har det funnits ”mobiltelefoner” i över sextio år, sedan 1956 e.Kr. Här kollar vi när de krympte tillräckligt för att bäras likt axelremsväskor, och sedan blev ännu mindre.

– Bakgrund.
– Några av 1980-talets mobiltelefoner i Sverige.
– Nittiotalet & lite till.
– Om yuppienalle.
– Sverige vs USA.
– För de som inte hade råd: köp en fejkmobil.

Bakgrund

Televerket lär ha sålt mobila telefoner redan 1953, men då kallades de biltelefoner. Det var ett fåtal användare och enbart i Stockholm till att börja med. Telefonen monterades i kundens bil och fungerade som i ett mobilt, publikt telefonisystem.

Med en sån telefon kunde man ringa till det vanliga telefonnätet på ungefär samma sätt som från en fast telefon.
Radioutrustningen var rörbestyckad, vägde kring 40 kilo och ockuperade halva bagageutrymmet.
På bilderna ovan visas endast telefonluren och nummerskivan (som man slog numret med genom att snurra på skivan).

År 1956 börjande man kalla dem mobiltelefoner istället för biltelefoner, bl.a. eftersom de även användes i båtar. Samma år infördes mobiltelefonisystemet MTA (MobilTelefonisystem A).

År 1962/65 lanserades (i Sverige) mobiltelefonisystemet MTB. Och med ny teknik minskades radioutrustningens storlek och vikt så att den halverades. (Med transistorer istället för elektronrör).

Nästa teknikskifte kom 1971 med mobiltelefonisystemet MTD, en tillfällig lösning som inte var automatisk. Uppringningarna gjordes istället manuellt via telefonister. Det lär funnits 700 telefonister i Sverige som betjänade abonnenterna.

Mobiltelefonernas vikt minskade ytterligare. En telefon kunde bestå av en telefonlur med en spiralkabel till en låda som innehöll radiosändaren och -mottagaren:

Bild ovan: Handic MTD 450 från 1976.

Parallellt med MTD pågick utvecklingen av MTC som hade försenats, och som 1981 kom att bli mobiltelefonisystemet NMT (Nordic Mobile Telephone). NMT samverkade över landsgränserna inom Norden (i motsats till MTA och MTB).

Några av 1980-talets mobiltelefoner i Sverige

År 1981 invigdes som sagt NMT 450, ett helautomatiskt mobiltelefonisystem. (450 betyder att radiovågornas frekvens är 450 MHz). NMT benämns första generationens mobiltelefoni, ”1G”.

Nedan visas några av de märken och modeller av mobiltelefoner som såg dagens ljus under åttiotalet. Och annonser från flera företag som saluförde telefonerna i Stockholm.

1982:

År 1982 uttryckte Mobiras vd Jorma Nieminen sin framtidsvision:

”En dag kommer folk att gå med telefoner i fickan på samma sätt som de nu går med miniradioapparater.”

Samma år (1982) släpptes den ”bärbara” mobiltelefon Mobira Senator, från Nokia (Mobira tillhörde Nokia).
Den bestod av två enheter: en bärbar låda (med handtag) innehållande radioutrustningen, och telefonluren som var ansluten till lådan med en spiralsladd.
Alltihop vägde 9,8 kg, varav lådan utgjorde merparten av vikten. (Se bild längre ner).

Priset var 21.250 kr inklusive moms, det motsvarar ca 57.300 kr i dagens penningvärde (2018).

---

Här kan inflikas att i USA år 1983 började Motorola sälja telefonen DynaTAC 8000X.
Den var överlägsen mobiltelefonerna i Sverige med avseende på bärbarhet:
vikt endast ca 800 gram och bestående av endast en (1) enhet i tegelstensstorlek, dvs allt kunde hållas i ena handen.

---

1984:

Bärbara Mobira Talkman, från Nokia, kom år 1984. Pris 25.000 kr, eller leasing. Kunde även hyras kortare tid.
Vikt 4,9 kg. (Hälften av föregångaren Mobira Senators vikt).
Knappsatsen hade ”trafiksäker grön belysning”.
”Från Mobira Talkman kan du ringa över hela världen utan att gå genom någon manuell växel”, enligt reklamen.

Bild ovan: Mobira Senator (1982) och Mobira Talkman (1984), från finska Nokia.

Bild ovan: reklam i Sverige för Mobira Talkman.

Bild nedan: annonser år 1984-1985 för Mobira Talkman. Från tre olika företag, i Stockholm (NTAB, Philipson Stockholm Bil Ab, Söderbergs bilstereo):

Bilder ovan: annonser ur Dagens Nyheter och Expressen, år 1984-1985.

1985:

År 1985 hade antalet NMT-abonnenter i Sverige passerat 100.000, vilket var långt över förväntningarna. (Televerket hade räknat med 100.000 år 1990).

Bilder ovan och nedan: några mobiltelefoner från mitten på 1980-talet. Man kunde ha ”lådan” i en axelremsväska medan man höll telefonluren i ena handen och samtalade.

Bild ovan: annons för mobiltelefon från Siemens, man lockar med ”Bärväska på köpet… värd 4.630 kr”. Företag GEAB, i Stockholm. (Ur Dagens Nyheter, 3 december 1985).

1986:

Hösten 1986 lanserade Ericsson sin bärbara mobiltelefon Hotline Combi (bild höger).
Bestod av två enheter (bärbar låda + luren).
Vikt 4 kg.
Pris 30.000 kr (exkl? moms).

NEC saluförde sin liknande modell i februari 1986.
Bild nedan: annons för mobiltelefoner från NEC, hos ”Stockholms Bilradio”, i Stockholm.

Bild ovan: annons ur Dagens Nyheter, 9 februari 1986.

1987:

Vid årsskiftet 1986/87 introducerades mobiltelefonisystemet NMT 900. Även kallat ”ficktelefonsystemet”.

År 1987 började de första ficktelefonerna att säljas i Sverige.
De bestod av en enda enhet, som kunde hållas med ena handen:

– Mobira Cityman, från Nokia.
Vikt 790 gram.
Ca 18 cm lång (exklusive antennen), 4 cm bred och nästan 8 cm tjock. Samtalstid 50 minuter på en laddning.

– HotLine 900 Pocket, från Ericsson.
Vikt 630 gram.
Ca 20 cm lång (exklusive antennen), 7 cm bred och 4 cm tjock. Samtalstid 30 minuter på en laddning. Pris 30.000 kr (exkl? moms). ”Den får plats i rockfickan”, enligt reklamen.

Bilder höger: Mobira Cityman (vänster) och HotLine 900 Pocket (höger).
Cityman var nästan dubbelt så tjock och hade tjugo minuter längre samtalstid än Hotline. (Bilderna visar inte telefonernas storlek i förhållande till varandra).

År 1987 fanns det 170.000 NMT-abonnenter i Sverige.

Bild ovan: Mobira Cityman provades av Sovjetunionens ledare M. Gorbatjov på en presskonferens 1987.

1989:

År 1989 lär mobiltelefonen Motorola MicroTAC varit världens då minsta och lättaste mobiltelefon. Får plats i skjortfickan, enligt reklamen. Vikt 350 gram.
Den hade en ny sorts ”flip”-teknik, ett hölje som fälldes ner över sifferknapparna. (Den var inte ”vikbar” som andra telefoner som kom långt senare).

Bild ovan: Motorola MicroTAC. Längd 23 cm med höljet utfällt (dvs kortare med höljet infällt). Antennen gick att dra in. Pris kring 20.000 kr. Började säljas i Sverige 1989-1990.

Nittiotalet & lite till

År 1990 hade antalet NMT-abonnenter ökat till ca 500.000 (i Sverige). Dvs fem gånger mer än vad som beräknades vid starten 1981.
I hela Norden lär det funnits ca en miljon NMT-abonnenter år 1990.

1992 introducerades GSM, ett digitalt mobiltelefonissystem (”Group Special Mobile”, eller ”Global System for Mobile communications”). GSM benämns andra generationens mobiltelefonisystem, ”2G”. Ersatte så småningom helt det analoga NMT.

Telefonerna fortsatte krympa, här ett litet urval från 1990-talet:

Bild ovan: Eri=Ericsson, Nok=Nokia, Mot=Motorola.

Globalt under 1990-talet föddes också (varav en del inte är med på bilden ovan):
– Mobiltelefon med pekskärm/touch screen (IBM).
– Mobiltelefon med inbyggd, ej synlig antenn.
– Mobiltelefon med WAP (Wireless Application Protocol) med enkel åtkomst till webben.
– Mobiltelefon med SMS.
– Smartmobil (smartphone) och handdator (PDA, Personal Digital Assistant), med bildskärm, tangentbord och bl.a. e-mail, t.ex. Nokia Communicator och BlackBerry.

Globalt under 2000-talet kom första mobiltelefonen med inbyggd kamera (Sanyo).
Nästa generationens mobilnät introducerades, 3G, med snabbare överföringshastighet av data (t.ex. då man tar emot och skickar bilder). Senare följt av 4G.

År 2007 knöt Apple ihop säcken med iPhone, och 2010 med surfplattan iPad.

Om yuppienalle

Ordet yuppienalle uppstod i Sverige troligen 1988-1989. Det tycks förekomma första gången i dagstidningar i november 1989 (”yuppie-nalle”).
Ordet syftade ursprungligen på dyra handhållna stora mobiltelefoner av typen Mobira Cityman, Hotline Pocket med flera fabrikat och modeller, som yuppier höll tätt intill sig som om det vore ett kramdjur eller en nallebjörn.

Sverige vs USA

Sverige lär varit först i världen med utvecklingen av mobiltelefonisystem. I Sverige ringdes också världens första mobiltelefonsamtal, år 1950, med en prototyp.
Ibland hävdas att det var i USA som världens första mobiltelefonsamtal ägde rum, år 1973 av företaget Motorola.
De olika uppfattningarna kan förstås bero på hur man definierar ”mobil” telefon. Som är mobil oavsett storlek, vikt och antal enheter? Eller som är mobil och handhållen bestående av endast 1 enhet? Eller som är mobil och som ryms i alla fickor?

Motorolas mobiltelefon, som började säljas i USA år 1983 (efter tio års ytterligare utveckling efter ”första samtalet” 1973), var helt handhållen. Man kunde hålla hela telefonen inklusive radioutrustningen i ena handen. Bild höger:
mobiltelefonen Motorola DynaTAC 8000X. Vikt ca 800 gram. Pris 4000 dollar. En laddning räckte till 30 minuters samtal.

Amerikanarna hade dock inte samma typ av mobiltelefonisystem (AMPS) som Sverige (NMT).
Först omkring år 1990 och framåt tycks det saluförts Motorola mobiltelefoner i Sverige.

Motorolas DynaTAC 8000X från 1983 anses av en del vara världens första kommersiella mobiltelefon. Vilket inte stämmer om man definierar ”mobiltelefon” som en telefon som är mobil oavsett storlek och antal enheter, som t.ex. Nokias Mobira Senator från 1982. Mer korrekt blir det möjligen om man benämner 8000X-telefonen som världens första kommersiella ficktelefon för stora fickor.

För de som inte hade råd: köp en fejkmobil

Suget efter mobiltelefoni var stort, vilket inte är konstigt eftersom en av våra mer framträdande sysselsättningar är kommunikation.
Som statussymbol lär de dyra mobiltelefonerna också varit hett eftertraktade.

Folk som ville imponera eller känna sig viktiga men inte hade råd med en riktig mobiltelefon kunde köpa en billig attrapp som de exponerade för omgivningen. Dvs en fejkad eller falsk mobiltelefon som folk flashade eller låtsades prata i, ute på stan eller bakom bilratten.

Bild ovan: fejkmobiltelefonen ”Cellular Phoney”. (phoney=falsk, phone=telefon).

Eller varför inte skaffa en falsk antenn att sätta på biltaket, för att ge sken av att äga en dyr mobiltelefon:

Bild ovan: annons för fejk-mobiltelefonantenn. Ur annonstexten:

”Looks exactly like the real thing! Everyone will think you’ve installed an expensive new cellular phone in your car. They’ll be impressed, but only YOU will know the truth.”

---

---

---

Småbarn kan minnas tidiga händelser i sina liv, i olika utsträckning. Sedan sker en naturlig förändring som medför att de som vuxna inte minns de händelserna. Det kallas barndomsamnesi.

Hur långt tillbaka som barn i 2-3-4-5 års ålder kan minnas beror på ålder och individuella förutsättningar. Det lär sträcka sig från några månader till över ett år för 2-3-åringar*, och längre för fyraåringar.
Exempelvis en stark händelse som inträffade vid 1,5 års ålder kan barnet i vissa fall minnas ett år senare. (T.ex. om barnet råkade ut för en olycka eller nåt annat mycket obehagligt).

Men sedan försvinner de minnena. Vuxna personer minns oftast inte händelser från sina tidigaste år. En del vuxna minns inte händelser som inträffade före åtta* års ålder, enligt vissa studier. Eller före tio års ålder enligt andra källor. Andra vuxnas minne kan sträcka sig betydligt längre tillbaka.

Det är s.k. barndomsamnesi som sätter stopp för VUXNA att minnas första delen av sin barndom. Denna barndomsglömska är högst individuell. Genomsnittet för vuxna personers tidigaste minnen tycks ligga omkring fem års ålder.

En osäkerhet när vuxna talar om sina tidigaste minnen kan vara om det saknas nåt som kan bekräfta de minnena. T.ex. en bekant från den tiden som minns samma händelse. Den vuxna kan annars missta sig på när i barndomen händelsen inträffade, eller blanda ihop det med en annan (senare) händelse.

Kuriosa: det finns sällsynta fall av vuxna som påstås minnas händelser från extremt tidigt i sin levnad (t.ex. från några veckor efter födseln), eller att de minns ”varje dag” av sina liv ända sedan barndomen, så kallad hypertymesi.

Några källor

* Vuxnas tidigaste minne från sin barndom:
Från ”Adults’ reports of their earliest memories…”, av Patricia J. Bauer m.fl, 2014:
”[…] Childhood amnesia is virtually universal. Nevertheless, there is both individual and group variability in the age of earliest memory. In terms of individual differences, at the young end of the distribution, samples typically include reports of earliest memories from age 2 years or younger (e.g., Henri & Henri, 1898; Jack & Hayne, 2010; Rubin, 2000; Usher & Neisser, 1993; West & Bauer, 1999). Conversely, samples typically include individuals for whom the earliest memory is from age 6 to as late as 8 years of life (e.g., Bauer, Stennes, & Haight, 2003). The density of early memories also differs: some adults recall many early memories, whereas others remember only a few (e.g., Jack & Hayne, 2010; Weigle & Bauer, 2000; West & Bauer, 1999). […]”
–  ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4104227/

* Barns minne av tidigare händelser:
Från ”Infantile Amnesia Across the Years: A 2‐Year Follow‐up of Children’s Earliest Memories”, av Carole Peterson m.fl, 2011:
”Considerable research has shown that 2- and 3-year-olds have a well-functioning memory system and can readily talk about past events, including ones that occurred when they were months or even more than a year younger (Bahrick, Parker, Fivush, & Levitt, 1998; Cleveland & Reese, 2008; Fivush & Schwarzmueller, 1998; Harley & Reese, 1999; Peterson, 1999; Peterson & McCabe, 2004; Peterson & Rideout, 1998; Van Abbema & Bauer, 2005).”
– medicalnewstoday.com/articles/225151
– academia.edu/…/Infantile_Amnesia_Across_the_Years…
– srcd.onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1111/j.1467-8624.2011.01597.x

Kommentar:
bilden överst i inlägget illustrerar generellt hur barns minnen av händelser (grön färg) inte finns kvar som vuxna. Och motsvarande att vuxnas minnen inte omfattar tidigaste barndomen.

Här tittar vi närmare på bröstgummi, Bröst-Gummi, Bröst Gummi. Nuförtiden och förritiden.

”[…] När han vaknade, var han alldeles afgjordt hungrig. […]
Med verklig glädje upptäckte han på sin chiffonnjé en liten påse bröstgummi, som han ifrigt tuggade på medan han läste aftontidningarna. […]”

Ovanstående är skrivet för över hundra år sedan, av en Pehr Staaff. Men VAD var det egentligen mannen ivrigt tuggade på? Googlar man ”bröstgummi” hittas mestadels amningsrelaterat:

samt nån enstaka maskeradprodukt:

Om man istället bingar (dvs använder sökmotor Bing.se) så blir resultatet något bättre, på första sidan, fjärde träffen ges ett hum om vad bröstgummi i detta fall kan innebära.

Närmare besked om vad mannen mumsade på får sökas i den tidsperiod då det ivriga mumsandet ägde rum, kring 1900-talet:

Bild ovan:
”Aktiebolaget Kalmar Karamellfabriks tillverkningar af alla slags Karameller, Konfekt, Marmelad, Chokolad, Lakrits och Bröstgummi m.m. m.m. rekommenderas.”

Bild ovan:
”Bröst-Gummmi.
Nytt välgörande medel mot hosta, heshet, hals- och bröstkatarr. Hvar och en, som i tid vill skydda sig för ofvannämnda besvärande åkommor, torde använda vårt Bröst-Gummi. Finnes hos Herrar Specerihandlande samt i våra Fabriksbodar: 35 Mäster-Samuelsgatan 35, 69 Drottninggatan 69. Sockerbageri-Aktiebolaget, Stockholm”

Bild ovan:
”Salâm, utmärktaste Bröstgummi.
Salâm Bröstgummi, tillverkad af finaste gummi arabicum, med tillsats af för bröstet de mest välgörande växtämnen, verkar slemlösande och lugnande på respirationsorganerna, vid åkommor af så väl akut som kronisk art, samt mot hosta, heshet, katarr m.m., hvarvid dess balsamiska bestånddelar verka i högsta grad välgörande och skyddande för bröstorganerna.
Herr Professor C.B. Mesterton yttrar den 26 Juni 1888, att de ingredienser som ingå i nämda bröstgummi äro af oskadlig beskaffenhet samt verka behagligt lindrande vid bröståkommor. Pris pr ask 50 öre.
Till salu och tillverkning i G. Thörnblads Konditori, Stureplan4, samt hos följande Hrr Specerihandlande i Stockholm: […] samt i Percy F. Lucks Lokaler.
I landsorten hos Hrr Konditorer och finare Specerihandlande.”

Bild ovan:
”RHOANA-GUMMI.
Bästa Bröst Gummi Pr. ask 1 kr.
Detta utmärkta bröstgummi har en lugnande, Slemlösande verkan, angenäm smak och håller sig väl. Det uppfans af vår firma och bragtes i marknaden år 1872 under det då obekanta namnet Rhoana-Gummi och har som sådant vunnit stort förtroende ej blott i Sverge, men äfven i Tyskland, Holland, Danmark och Norge.
Vi innehafva de amplaste vitsord och rekommendationer af följande Sångartister, Herrar O. Arnoldson,  A. Willman, Th. Wachtel, Fruarne Fr. Stenhammar, H. Willman, Fröken Niehoff, samt af Prernieraktörerna Herrar G. Fredriksson och A. Elmlund, som äfven af Doktor C. von Bergen m. fl. andra.

Hvarje ask är vecklad i hvitt omslag, med blått skärp, bärande vår adress och vårt sigill i rödt lack samt etikett med vårt fabriksmärke (S:t Eriks bild, omgifven af unionsflaggor).
OBS Då en annan fabrikant i rörelsen under namnet Rhoana-Gummi utsläppt en vara emballerad förvillande likt vårt, men endast vi känna sammansättningen och tillverkningssättet af Rhoana-Gummi, så få vi härmed fästa ärade afnämnares uppmärksamhet på detta försök att under annekteradt namn och i missledande inpackning utprångla en okänd vara, som alltså icke ens tyckes värd att bära ett eget namn. Vi anhålla vördsamt att våra ärade afnämare noga aktgifva på huruvida Rhoano-Gummiaskarne bära vår firmas namn och sigill. Stockholm i Maj 1881.
Carl J. Grafströms
Konfekt- och Chokladfabrik.”

Bild ovan:
”[…]
Medtag alltid en ask på resor,
Ni mår sjelf väl deraf och Edra vänner skola tacka Eder.”

Med andra ord…

…bröstgummit mannen tuggade på var alltså några slags halstabletter/-godis av det mjukare slaget, t.ex. som vingummi med något ”välgörande växtämne” tillsatt t.ex. från eukalyptusblad.

---

---

---

Ovanstående bilder kommer från annonser i dagstidningar från omkring år 1900. Överfört till digital text med ett OCR-program.

Strax efter julen 2016 meddelades att utgivningen av ”Nordisk Kriminalkrönika” skall upphöra och förlaget läggas ned. Svenska Polisidrottsförlaget AB har i samarbete med polisen årligen utgivit Nordisk Kriminalkrönika i 46 år, sedan 1970. Sista årgången blev 2016 (se nedan).

Böckerna innehåller uppmärksammade kriminalfall i Sverige, Danmark, Norge och Finland. Artiklarna är ofta skrivna av kriminalpolisens utredare, och syftar till att ge inblick i polisens utredningsarbete. Svenska Polisidrottsförlaget ingår i koncernen Nordisk Kriminalkrönike Aps med säte i Danmark.

Nedläggningen kom knappast som en överraskning. Redan 2011 rapporterades att Polisprosa lockar färre läsare (svb, 2011).
Som avslutning på Svenska Polisidrottsförlagets tid på webben blev deras sajt spifab.se hackad.

Dialog på deras facebooksida den 9 mars 2016:
”Det står att hemsidan är hackad så hur gör jag för att beställa boken?”
”Hackad, det låter konstigt. Det får vi följa upp. Tack för du påtalade det. Du kan beställa genom att ringa kundtjänst […]”

Men hackningen åtgärdades aldrig eller det ansågs inte lönt eftersom verksamheten ändå skulle läggas ned. I december 2016 togs sidorna bort från sajten.

---

Den första rubriken i 1970 års bok, första årgången, var: ”POLIS – Svår uppgift i modernt samhälle”. Låter som hämtat från dagens polisdebatt 2017.

Bild ovan: ur artikelregistret, rubriker i 1970 års upplaga av Nordisk kriminalkrönika.

Möjligen återuppstår krönikan i digital form, eller varför inte som onlinetjänst inklusive deras material ända sedan 1970 i sökbar form. Men 1,4-kilos pappersböcker kommer knappast tillbaka.

Dagens fråga: vilka av männen på bilden ser ut att ha mördat nån? Med andra ord, vilka har the look?

---

Omkring år 1900 var påföljden för mord livstids straffarbete samt ”förlust av medborgerligt förtroende för alltid”. Livstid innebar i praktiken 20-25 år.
Straffet för stöld, som en av männen ovan dömdes för, var uppåt tio års straffarbete om de hade dömts flera gånger tidigare, samt förlust av medborgerligt förtroende.

Förlust av medborgerligt förtroende innebar bl.a. att de förlorade rösträtten:

”den som gjort sig skyldig till något av dessa brott gick förlustig samhällets aktning och därmed de rättigheter och förmåner som tillkom en oförvitlig medborgare, såsom allmän och kommunal rösträtt och valbarhet, innehav av statsämbete m.m.”

Påföljden förlust av medborgerligt förtroende avskaffades år 1937.

---

De sex männen på porträttbilderna ovan dömdes för följande brott (numrering enligt bilderna):
2580=”Mord å sin bror”, 2620=”4:e resan stöld med inbrott”, 1060=”Mord”,
1580=”Mord, mordbrand och rån”, 1640=”Mord och rån”, 1080=”Mord och misshandel”.

---

---

Mera:
– ”The Look”, Roxette (dock inte murder look).

---

---

---

Porträttbilderna i rubrikbilden är från Centralfängelset omkring år 1900.

Frimurarebarnhuset i Stockholm i början på 1900-talet. Dit kunde barn komma som var föräldralösa eller vars föräldrar inte kunde ta hand om dem.

Noteringar från barnhuset för några av barnen

Nedan visas några noteringar från 1930-talet, då barnhuset var beläget i Blackeberg i Stockholm (verksamheten flyttades dit 1930 från Kristineberg). Som mest fanns där 167 barn (1934). Barnhuset hade egen skola där barnen fick undervisning. Barnhusverksamheten lades ned 1940.

Rune E, 10 år:

Runes levnadsförhållanden före intagningen till barnhuset beskrivs bl.a. som:
”Stort armod råder och gossen har fått gå mycket dåligt klädd samt särskilt under sista året fått fara mycket illa”.

Bild ovan: i beskrivningen av Rune under vistelsen på barnhuset ges bl.a. följande omdömen av flera personer:

”Snäll glad och villig”. (1932)
”Som ovan, men har även visat trilska”. (1933)
”Mestadels skötsam och ordentlig, men kan bli mycket häftig och obstinat om han råkar i dispyt med någon”. (1935)
”Rune Egnell är f.n. en liten ”rackar-unge”, men blir alldeles säkert, när denna perioden är över, en ovanligt käck o. trevlig pojke!”. (1936)

---

Harry H, 7 år:

Bild ovan: beskrivning av Harry under vistelsen på barnhuset:

”Opålitlig och slarvig.” (1931)
”Mycket ombytlig, ovanligt barnslig och obalanserad. Visat förstörelselusta”. (1933)
”Psykopatbarn!” (1936)
”Tyrann och plågoande mot dem han rår på. Retfull mot jämnåriga. Vid minsta motgång är det tårfloder (krokodiltårar). Smidig och artig utan att det verkar fjäsk.” (1938)

---

Elzy A, 7 år:

Bild ovan: beskrivning av Elzy under vistelsen på barnhuset:

”Opålitlig! Skvalleraktig! Kan f.n. ej klara sig utan ständig tillsyn! Mycket intresserad av pojkar. Hjälpklassbarn! Intresserad av småbarn! Äger en viss ”smidighet” i sitt uppträdande!” (1938)

---

Klas H, 8 år:

Bild ovan: beskrivning av Klas under vistelsen på barnhuset:

”Snäll, men nervös och har svårt att hålla tankarna samlade vid läxläsningen”. (1931)
”Nervös, egenkär, lögnaktig, lat, skådespelare”. (1933)
”Behöver praktisk sysselsättning, är inställsam och narras, men han kan även vara tillgiven och hjälpsam”. (1934)
”Psykopatbarn i högsta grad!” (1934)

---

Anna-Greta W, 8 år:

Bild ovan: beskrivning av Anna-Greta under vistelsen på barnhuset:

”Slarvig, mycket opålitlig! Växlande sinnesstämning! Mycket intresserad av pojkar!  Ibland har jag gjort mig den frågan: Hur är det med hennes förstånd?” (1938)

---

Regelbrott som barnen begick…

I barnhusets ”Straffjournal” från 1934 redovisas vad som föranledde notering, varning eller bestraffning. Exempel:

• ”glömt vantar i matsalen”
• ”beträtt gräsmattan trots förbud”
• ”smitit från skolan”
• (pojkar) ”klippta för förgripelse å flickor” (klippta=åkt fast)
• (flickor) ”klippta för slarv med gossar”
• ”homosexuell förlöpn”
• ”visslat i matsalen”
• ”ej tackat för maten”
• ”för sent till uppställning”
• ”kastat sten och slagit sönder fönster”
• ”slagits i matsalen. olydig.”
• ”slö, slapp, likgiltig i gymnastik, visat humör, utkörd från lektion.”
• ”använt Gunnar Bäckströms mössa”
• ”för sent till aftonvard”
• ”badat utan lov kl 4.30”
• ”stulit äpplen”
• ”prat i matsalen”
• ”stulit 25 öre fr. kamrat, förneka tills överbevisad”
• ”upprepat sladder i matsalen”
• ”byggt koja mot förbud, rökt i samma”
• ”innehaft tändstickor”

 …och straffen barnen fick

Exempel på bestraffningar:

• ”ris 10 slag”
• ”Söndags arrest”
• ”Straffhandräckn.”
• ”Rotting 8 slag”
• ”8 dagars planstraff”
• ”instängd”
• ”mörk arrest”
• ”2 lördagar planstraff”
• ”smaka ridspö”
• ”smörj” (=stryk)
• ”2 sönd. mörk arr.”
• ”Ris af pastor Bergö”
• ”1 söndag på planen”
• ”agad av Pastor B.”
• ”Ris i kamraters närvaro – Skamvrå i 3 dagar.”

Det är oklart vad som avses med ”planstraff”, på ”planen”.
”Söndagsarrest” lär innebära att barnet inte får lämna huset eller rummet den söndagen.
”Mörk arrest”, oklar betydelse, möjligen inlåst i skrubb e.dyl.

Fler exempel på förseelser och straff, från 1934-1935:

• ”smörj ris 10 slag för homosexuell förlöpn”
• ”Grovt övervåld mot yngre kamrat”. Straff: ”Rotting 8 slag”.
• ”Sedlig förvillelse. Olydnad”. Straff: ”Ris 10 slag”.
• ”De hade slagits med varandra”. Straff: ”Ris 9 slag”.
• ”Hade tagit 90 öre från Åke Petterson”. Straff: Ris 8 slag”.

Ris och rotting

Att aga ett barn med ris, rotting eller ridspö innebär att man slår på barnets kropp med ett tillhygge.

Bild ovan: ris och rotting.
Ris:
en bunt björkris (utan löv) eller ris från annan växt. Slogs t.ex. på barnets nakna rumpa.
Rotting:
en käpp eller längd av hårt flätad rotting, alt. en tunn gren från växten bambu. Slogs t.ex. på barnets hand eller fingrar.

I Sverige fick lärare bestraffa elever med aga ända fram till 1958 då det blev olagligt.
Föräldrars rätt att aga sina barn avskaffades 1966, förbud infördes 1979.

Den s.k. KB-mannen stal över hundra antika böcker för uppåt 25 miljoner kronor, och sprängde sig i luften efter att ha avslöjats. Hade nån mer person vetskap om stölderna? Vart tog pengarna vägen?

Boktjuven eller ”KB-mannen” som han kallades i media var förstebibliotekarie och chef för handskriftsenheten på KB (Kungliga biblioteket) i avdelningen för specialsamlingar. Och familjefar med hustru och två barn. Akademiska bakgrunden var filosofie doktor i idéhistoria, samt juristexamen och bibliotekarieexamen.

Bokstölderna pågick många år, troligen från 1987 fram till 2004 då han avslöjades.
En månad efter avslöjandet, den 8 december 2004 – efter att KB-mannen hade släppts från häktet – lämnade han jordelivet med buller och brak genom att kapa stålslangen till gasspisen i en lägenhet på Surbrunnsgatan 45. När gasen fyllt lägenheten antändes den troligen av en gnista från nån elektrisk apparat, t.ex. kylskåpets termostat.

Ovanstående bildcollage: den sprängda tvårumslägenheten i översta våningen på Surbrunnsgatan 45 (femte lägenhetsvåningen) i Stockholm.

Lägenheten totalförstördes, taket skadades, fasaden blåstes ut, tegelstenar och takpannor haglade ned över gatan. Mannen begravdes i lägenheten under ett berg av bråte. Sprängkraften lär ha motsvarat två kilo trotyl.
Intilliggande lägenheter skadades liksom flera hus mittemot. Omgivande människor hade änglavakt, ingen annan dödades men några skadades ”lindrigt”.

”Vilken jävla smäll” (Dynamit-Harry)*

---

Avslöjandet skedde för länge sedan men aktualiseras fortfarande då och då, exempelvis av Sveriges Radio den 26 augusti 2016 (länk):

”Det var en stöldhärva som bok-Sverige knappast upplevt tidigare. Den så kallade ”KB-mannen” eller ”Bibliotekstjuven” Anders Burius visade sig 2004 ha fört ut och sålt en mängd värdefulla böcker från sitt arbete på Kungliga Biblioteket, för ett sammanlagt försäljningsvärde av uppåt 25 miljoner kronor, innan han tog sitt liv.”

Svenska Dagbladet 2 juli 2015 (länk):

”Nyligen återlämnades två av de böcker som stals av Anders Burius, den så kallade KB-mannen, till Kungliga biblioteket i Stockholm. Under sin tid som chef för handskriftsavdelningen stal Burius 62 värdefulla böcker ur Kungliga bibliotekets samlingar, av vilka endast sju har kunnat återföras.”

Över hundra bokstölder

Totalt har över hundra böcker identifierats som stulna av KB-mannen: 62 böcker från KB, och drygt 40 böcker från tre andra bibliotek: Karolinska institutets bibliotek, Carolina Rediviva (Uppsala universitetsbibliotek) samt Stockholms universitetsbibliotek.

Böckerna såldes genom en auktionsfirma i Tyskland (Ketterer Kunst, tidigare F. Dörling).
Bokstölderna tycks ha intensifierats kring millenniumskiftet (åtminstone tycks antalet sålda stulna KB-böcker varit fler under åren 1999-2000*).

1995 anställdes mannen på KB. Dessförinnan stal han böcker på andra bibliotek, tidigast identifierade stölden tycks ha skett 1987. Men merparten av böckerna, och möjligen de mest dyrbara, stals troligen under tiden på KB, kanske med tyngdpunkt från 1999 fram till avslöjandet 2004.

I mars 2004, drygt ett halvår innan avslöjandet, medan en internutredning av stölderna pågick hos KB sedan oktober 2003, stal han bl.a. en bok från 1523 som såldes för uppåt en miljon kronor. För det priset fick köparen en femhundra år gammal bok som på 38 sidor latin beskriver en världshistorisk expedition: den första världsomseglingen, genomförd 1519-1522 av spanjoren Ferdinand Magellan. Bokens författare är Maximilianus Transsylvanus.

Ovan: första och sista sidan i boken från 1523 om Magellan.

Ovan, ur boken: den 10 (”decimo”) augusti år 1519 (”MDXIX”) avseglade Magellan från Sevilla (”Hispali”) med fem fartyg (”quinq nauib”).

Tillägg, november 2021: ovanstående bok (av Maximilianus Transsylvanus) återbördades till KB i oktober 2021*, efter sjutton år.

Vart tog pengarna vägen?

Senaste källan uppger att böckernas säljvärde var uppåt 25 miljoner kr, vilket innebär att KB-mannen kan ha håvat in omkring 20 miljoner kronor (SEK) efter att den tyska auktionsfirman tagit sin provision. Han lär fått betalt i kontanter (sedlar) av auktionsfirman.

KB-mannen erkände bara ett mindre antal av böckerna och att de hade inbringat ca nio miljoner kronor. Han vägrade säga mer än att pengarna hade spenderats på ”vidlyftigt leverne”. Polisen hittade inga större summor på mannens bankkonton. Och det fanns inget annat iögonfallade kring mannens vanor, inte heller hos hustrun.

Om han levt ”vidlyftigt” så tycks det varit dolt för omgivningen. En källa uppger:

”I media sades det att Anders levde ett liv med Armanikavajer och lyxbilar, men det var fel. Anders ägde en Mercedes SLK från 1997 som hade gått över 8 000 mil och var värderad till 90 000. Hans andra bil var en Jaguar Mark II från 1962 – en rishög, avställd sedan 25 år och värderad till 15 000. Hans konton och värdepapper låg vid hans död sammanlagt på strax över 141 000 kronor, hans skulder på under en miljon. Marie ägde två bilar, en Volvo 745 från 1989 och en BMW 525 från 2001. Inte heller i hennes ekonomi fanns det något som stack ut överdrivet.”
(Walter Repo, 2006)*

Möjligen kan en mindre del av bytet bekostat tvårumslägenheten (på Surbrunnsgatan) som mannen skaffade vid en provseparation i början på tvåtusentalet, den kan kostat kring ett par miljoner. Eller sexrumsvillan i Uppsala i början på nittiotalet. (Det är f.n. okänt om polisen efterforskade hur boendet finansierats).

Eller gömde han undan kontanter? I en låda hos nån väns vind eller källare?

Att gömma hos en bekant är inte helt gripet ur luften. Strax innan biblioteket polisanmälde stölderna hann KB-mannen gömma undan en låda med stulna böcker i garaget hos en kvinnlig bekant. Men den hittades av hyresvärden som kontaktade polisen.
Även hos KB-mannens mamma lär polisen hittat stulna böcker.

KB-mannen och pappan bytte till ett noblare efternamn

KB-mannens ursprungliga efternamn var Jonsson, ett av de vanligare efternamnen (numera på 12:e plats av vanligaste namnen). Vid 18 års ålder bytte han efternamn till Burius, ett namn som ingen annan i Sverige tycks burit vid den tiden.

Även hans pappa E.M. bytte till samma efternamn, båda namnbytena gjordes samtidigt, juli 1975 (tolv år innan de första belagda bokstölderna). En teori är att de tog namnet efter Johannes Bureus, Sveriges förste riksbibliotekarie.

Man kan undra vem som kläckte idén till namnbytet. Varför bytte pappa EM efternamn vid 56 års ålder? Hade även han behov av ett namn med finare klang? Ja, kanske. Lite släktforskning visar att EM tycks varit ett ”oäkta barn” som det hette förr, i kyrkböcker från den tiden uppges att EM:s mor var ogift och fadern okänd. EM flyttades till annan ort kort tid efter födseln, han tycks ha separerats från modern. (Ett par år efter födseln uppges modern vara ”obefintlig” och ådöms ”tvångsarbete” vid flera tillfällen).

KB-mannens mamma var troligen inte involverad i namnbytet, föräldrarna skilde sig när han var fyra år (1960).

KB-mannen gifte sig 1988, och då fanns det alltså tre personer i Sverige med namnet Burius: KB-mannen, hustrun och mannens pappa. Hustrun fick annat efternamn 2006, dvs ett par år efter avslöjandet. Idag bär ingen i Sverige efternamnet Burius.

Pappan dog samma dag som KB upptäckte bokstölderna

Den 28 oktober 2003 lär KB fått en förfrågan via email från Tyskland gällande en av böckerna som hade stulits. Detta email medförde att biblioteket upptäckte att boken var stulen, vilket så småningom ledde fram till att KB-mannen avslöjades (efter ett års internutredning).

Samma dag, 28 okt 2003, avled KB-mannens pappa, vilket förstås kan vara en slump att det inträffade samma dag. Eller så finns det nån slags koppling, t.ex. att pappans död triggat nån som hade vetskap om stölderna att på ett subtilt sätt och utan att själv få uppmärksamhet göra biblioteket medvetna att det förekom stölder.

KB-mannens ilska över att inte bli professor

1988, några månader innan KB-mannen gifte sig, sökte han en tjänst som professor. 1989 fick han beskedet att tjänsten gått till någon annan, vilket gjorde honom mycket upprörd:

”Anders blev rasande när han 1989 fick veta att han inte skulle bli professor i bok- och bibliotekshistoria vid Lunds universitet. […]  ”Det gick så långt att Anders gav ut en bok med konkurrenternas meriter. (”Professuren i bok- och bibliotekshistoria : en akademisk vitbok”, min anm).
– Han gjorde det för att visa hur dumma vi sakkunniga var, menade Harry Järv. Upprättelse fick Anders ändå inte. Däremot hade han fixat en kontakt i Tyskland genom vilken han samma år, 1989, sålde elva av sina stulna böcker på det ansedda auktionshuset F. Dörling.”  (Walter Repo, 2006)*

”Jäv och inkompetens präglar tillsättningen, menar Anders B, som förgäves överklagar hela vägen till regeringen.”  (Jesper Huor, 2008)*

Detta inträffade alltså 1989, några år efter de första belagda bokstölderna (1987), så bråket kring professortjänsten lär inte varit upptakten till bokstölderna.

Övrigt

När KB-mannen lämnade in stulna böcker till auktionsfirman i Tyskland kallade han sig Karl Fields. En teori är att det namnet syftade på poeten Erik Axel Karlfeldt, KB-mannen lär varit med i föreningen Karlfeldtsamfundets styrelse.

Att det tog många år innan stölderna upptäcktes eller offentliggjordes kan bero på flera saker. KB har mycket material att hålla reda på, idag ca 18 miljoner objekt. Som Sveriges nationalbibliotek har KB sedan 1661 i uppdrag att samla in och bevara allt svenskt tryck. Det kan också vara så att vissa av stölderna – även på de andra drabbade biblioteken – har upptäckts tidigare men inte kopplats samman eller har tystats ned.

---

---

---

* – Walter Repo, 2006: ”KB-mannen: Bibliotekstjuven som tjänade miljoner – och sprängde sig själv i luften”.

* – Jesper Huor, 2008: ”Boktjuven på KB”, 2008.
Och: ”Bibliotekarien – om brott och dubbelspel i Sveriges akademiska elit”, J.Huor, 2009.

* – Om att antalet stulna böcker ökade vid millennieskiftet. I KB:s lista (engelska, svenska) över de 62 KB-böcker som identifierats som stulna av KB-mannen framgår sälj-årtal för 53 av böckerna. Det ger följande sammanställning, antal KB-böcker per år som såldes via auktionsfirman:
1995: 2 st, 1996: 6 st, 1997: 2 st, 1998: 4 st, 1999: 14 st, 2000: 10 st, 2001: 5 st, 2002: 3 st, 2003: 5 st, 2004: 2 st.
Sälj-årtal saknas för nio av de 62 KB-böckerna, i deras lista anges de nio som: 2 st ”Sales unknown”, och 7 st ”Repatriated to KB” (återbördade).

* Tillägg, november 2021: i oktober 2021 återvände ytterligare 10 stulna böcker till KB:
– ”kb.se/…/2021-10-22-tio-stulna-bocker-atervander-till-kb”,
så nu har 17 böcker återbördats av de 62 som stals från KB.

* ”Vilken jävla smäll”, Dynamit-Harry i filmserien Jönssonligan (som dock inte handlar om KB-mannen eller bokstölderna).