Ur Johans perspektiv

Här sammanställs tiden fram till försvinnandet, sett från Johans synvinkel. Han kan haft skäl att avvika från de vanliga rutinerna helt självmant, utan att bli lockad av någon. Tjejen Irenes försvinnande som var förstasidesstoff i flera dagar fram till Johan försvann, kan också ha påverkat Johan. Och att han därefter råkade ut för olycka eller brott.
Uppdaterad 28 januari 2017

Det gäller alltså 11-årige JA (Johan Asplund) som försvann fredagen den 7 november 1980 i Sundsvall. Lägger man samman alla uppgifter om JA som finns tillgängliga offentligt så kastar de möjligen delvis ett annat ljus över försvinnandet.

Tidslinje JA, ur JA:s perspektiv

När JA var 3 år: biologiska pappan BA separerar från mamma och flyttar hemifrån.

5 år: mammas nya sambo ”Ragnar” blir en omtyckt ny pappa. Ragnar hade en egen son i JA:s ålder.

10 år: ”pappa” Ragnar försvinner, han och mamma separerar.

10 år: en ”Åke” blir ny pojkvän till mamma, hösten/vintern.

10 år: Ragnar tillbaka igen, några månader vintern/våren.

11 år: Ragnar friar men mamma säger nej. (Dock oklart om JA kände till detta).

11 år. Omkring den 20-25 september 1980: en ”Folke” blir ny pojkvän till mamma. Folke hade mörkt förflutet med våld mot tidigare sambor och deras barn. (Det visste troligen inte JA:s mamma).

Dagarna innan och samma morgon som Johans försvinnande hade den lokala morgontidningen stora förstasidesartiklar om den försvunna Irene Andersson (som försvann den 25 oktober). Medierapporteringen om Irenes mystiska försvinnande undgick knappast någon i Sundsvall, inte heller Johan.

Förstasidan, onsdag 5 november, ”Mystisk bil nytt spår i fallet Iréne”:

Förstasidan, torsdag 6 november, ”60 militärer söker Iréne”:

Förstasidan, fredag 7 november, ”Snart två veckor sedan Iréne försvann”:

Samma morgon som ovan (7 november 1980):
viljor drar åt olika håll mellan JA och mamma, innan Folke och mamma åker till jobbet:
– Mamma beslutar att JA ska ha skjorta på sig i skolan, trots att JA inte gillar skjortknappar.
– JA vill sluta skolan tidigare för att packa inför resa till biologiska pappan BA, mamma säger att det inte behövs därför att de kan hjälpas åt senare på eftermiddagen.
– JA säger att han inte har några pengar, mamma säger han ska få efter skolan.

Första lektionen som väntade i skolan den morgonen kl 08:25 var matematik, ett ämne som JA hade svårt för och fick specialundervisning i (se nedan).

Senare samma dag (fredag 7 november 1980):

När mamma kommer hem till lägenheten på eftermiddagen visar det sig att JA ratat skjortan som mamma lagt på sängen. Istället hade JA valt en tröja, utan knappar, han hade gått emot mammans vilja.
För övrigt var det ”som vanligt ungefär” i lägenheten: tänd lampa, handduk på golvet, ej uppäten frukost, katten ej hemma. Förutom skjortan så var det enligt mamman ”inget ovanligt” för JA.

Mer om JA, som tycks gillat djur och natur

JA var intresserad av djur, enligt mamman. ”Han ÄLSKADE alla djur, han bar hem allt från myror till grodyngel, och hans största önskan var att få en hund”.
Mamman trodde ”att Johan drömde om att få bli bonde, med kor, grisar och höns”.

JA tycks vistats en del i naturen intill bostadsområdet, där det fanns skog, bergsskrevor, stenrösen, grottor och sankmarker. JA kan t.ex. haft hemliga favoritställen i skogen e.dyl. som han besökte ibland utan någon annans vetskap.
(Notera att det 1980 inte fanns mobiltelefoner, Internet, surfplattor, persondatorer och liknande som lockade en elvaåring. Det fanns två (2) TV-kanaler, som mestadels sände på kvällstid).

JA uppges varit ”överbeskyddad” av mamman, han var ”hårt hållen”, dock i all välmening verkar det som. Det vittnade både biologiska pappan BA och ”pappa” Ragnar om. Några citat från de båda männen:
”[Mamman] har alltid varit mycket mån om Johan och oerhört omtänksam på gränsen till lite larvigt överbeskyddande.” (BA).
”Han tyckte många gånger att [mamman] hade en alltför överbeskyddande attityd gentemot Johan, vilket han ofta framhöll.” (Ragnar).

JA gillade inte skjortor med knappar, i motsats till mamman som gärna ville att han skulle ha skjorta. (Möjligen kan det varit så att JA inte hade optimal finmotorik för knappknäppning, det varierar mellan individer).

JA fick tidvis specialundervisning i skolan. ”I Johans klass undervisade två speciallärare […] Hon känner till att Johan tidvis fick specialundervisning i svenska och matematik; ”Johan behövde ibland hjälp med att komma på knepet hur man skulle gå till väga för att lösa problemet.”.
JA:s specialbehov kan möjligen varit en av orsakerna till mammans extra omtänksamhet som uppfattades som överbeskydd av de båda män som hon haft längre förhållanden med.

Matematik var första lektionens ämne dagen JA försvann:
”Ett par av hans kamrater ska ha sett honom i Bosvedjeskolan innan den första lektionen, matematik kl 8.25, skulle börja. Men han kom aldrig till 5 A:s klassrum.” (ST, 10 nov 1980).

Om mammans nye pojkvän ”Folke”

”Folke” blev ihop med mamman drygt en månad innan JA försvann.
Två tidigare sambor till Folke vittnade senare att han hade varit fysiskt våldsam mot dem, och otrevlig mot deras barn som de hade från andra förhållanden. Och att Folke tidigare varit intagen (patient) i 3-4 år på mentalsjukhuset Beckomberga. (För övrigt samma sjukhus där JA:s föräldrar en gång hade lärt känna varandra, som anställda).
Vid tiden för JAs försvinnande jobbade Folke som lärarvikarie på vårdskolan, på samma arbetsplats som JAs mamma.
Mammans förhållande med ”Folke” upphörde direkt efter JAs försvinnande. Enligt dem själva var det aldrig något ”djupt” förhållande.

Anm: ”Folke” är inte den man som misstänkliggjordes och i media kallades ”Johanmannen” (=”Ragnar”). Folke påstods ha alibi, i annat fall bör han varit mer sannolik som misstänkt. Men Folke kan ändå haft negativ inverkan på JA så att han gav sig iväg (se Sammanfattning).

Sammanfattning

Barn går emot föräldrarna ibland, det är normalt. Liksom att de har hemligheter som föräldrarna inte känner till.
JA kan varit missnöjd med sin situation, både den morgonen och sedan en tid tillbaka. Något som mamman kanske inte såg eller insåg. Året dessförinnan försvann ”pappa” Ragnar som JA var fäst vid. Därefter blev det turbulent med främmande personer i hemmet. JA visste kanske att Ragnar hade friat men fått nej av mamma. Folke kan varit otrevlig mot JA, utan mammans vetskap. Och JA:s vilja gick åt annat håll än mammans morgonen han försvann.

Möjligen uppstod JA:s tanke den morgonen att göra något annat, trotsa mamma, gå iväg en stund till skogen intill och snön. Att det stod matematik på schemat första lektionen kan ha underlättat beslutet, JA hade problem med det ämnet.

JA kan också tagit intryck av medierapporteringen om den försvunna Irene, som var på lokaltidningens förstasida samma morgon som JA försvann och även de två föregående dagarna (samt några artiklar dessförinnan).

Att försvinnandet skedde bara en dryg månad efter att ”Folke” kom in i JA:s liv väcker också frågor, med tanke på Folkes till synes mörka bakgrund. Folke uppges haft alibi för den morgonen.
Men om Folke hade givit JA skäl att ogilla Folke, betett sig illa mot JA, så kan det varit en bidragande orsak till att JA avvek från sina vanliga rutiner den morgonen.

Källor m.m:
– Dokumentärfilmen ”Ett barn försvinner”, Studio S, 1983, Elwin (där en rad personer inkl. båda föräldrarna intervjuas och berättar ingående om JAs försvinnande).
Domarna från tingsrätten 1985 och hovrätten 1986.
Boken ”Fallet Johan” (1986) av Göran Elwin.
Samt media.

– ”Ragnar” och ”Folke” är inte deras riktiga namn. (Samma som i Elwins bok).
I media kallades ”Ragnar” ofta för ”Johanmannen”.

– Ang. domarna i tings- och hovrätten:
Redan samma dag som JA försvann misstänkliggjorde föräldrarna ”Ragnar” (”Johanmannen”) på mycket lösa grunder. Han blev sedan misstänkt i polisutredningen och förhördes vid flera tillfällen, men avfördes efter några veckor från utredningen.

Några år senare anlitade JA:s föräldrar sin barndomskamrat advokat Pelle Svensson som väckte enskilt åtal för människorov (kidnappning) alternativt olaga frihetsberövande. (Människorov kan ge betydligt längre straff, ända upp till livstid). 1985 lyckades föräldrarna få Ragnar dömd på indicier, av Sundsvalls tingsrätt, till två års fängelse för olaga frihetsberövande.

Efter överklagande från båda parter (advokat Svensson ville döma för både människorov och mord) så friades Ragnar 1986 av en enig hovrätt.
Hovrätten utdelade även kritik mot advokat Svensson för att inte ha haft ”något som helst objektivt stöd” för bevisningen mot Johanmannen.

Fem meters lucka hittade inte Irene och Johan

Knappt två veckor innan 11-årige Johan Asplund försvann spårlöst så försvann 22-åriga Iréne Andersson. Här är en kort inblick. Samt några frågor utan svar. Och om fem meters lucka.

Lördag kväll den 25 oktober 1980 försvinner 22-åriga Iréne Andersson strax utanför Sundsvall. Torsdagen den 30 oktober börjar lokala Sundsvalls tidning skriva om Irenes försvinnande. Bland annat ställs frågan på förstasidan: ”Blev kvinnan bortförd i bil?”

En vecka senare var det dags igen, artiklarna om Irenes försvinnande både föregår och sammanfaller tidsmässigt med Johan Asplunds försvinnande. Tre dagar i följd, inklusive samma morgon som Johan försvann, är Irenes försvinnande förstasidesstoff i lokaltidningen:

Onsdag 5 november:
”Mystisk bil nytt spår i fallet Iréne”.
Torsdag 6 november:
”60 militärer söker Iréne”.
Fredag 7 november, samma dag som Johan försvann:
”Snart två veckor sedan Iréne försvann”.

Den 10 november kommer personal från mordkommissionen i Stockholm för att bistå Sundsvallspolisen med Irene-fallet.
Några dagar senare kopplas kommissionen även in på Johan-fallet. ”De tror på en snabb lösning av båda fallen”, skriver lokaltidningen.

Den 18 november släpps ”Johanmannen”* efter att ha förhörts vid flera tillfällen.
Inget anhållande gjordes av någon av de misstänkta i varken Johan- eller Irene-fallet.

Fredag den 5 december 1980 åker riksmordkommissionen hem. ”Mordkommissionen lämnar Sundsvall.” ”Jag är mycket besviken”, säger kriminalkommissarie Otto Andersson som då hade lett det största spaningspådraget i länets polisiära historia.
Ur artikel: ”Ingen möda har sparats […] Ett 50-tal polismän har jobbat med fallet, dagar, kvällar och nätter. Engagemanget har varit totalt.
Frivilliga i tusental har gått skallgång. Kvadratmil stora områden har trampats med fem meters lucka. […]”

Sammanfattningsvis så florerade misstankar om brott bakom båda fallen, men inte med samma gärningsperson, under vintern 1980-1981. Polisen hade några misstänkta som snart avfördes från utredningarna.

Sommaren 1981 – nio månader senare – hittades Irene av en slump i skogsområdet där hon hade försvunnit och där omfattande sökinsatser tidigare hade gjorts.
Kvarlevorna, fyndplatsen samt omständigheterna vid försvinnandet visade att sannolikt inget brott låg bakom Irenes försvinnande.

Fyndet visade också att ”fem meters lucka” i skallgångarna inte varit tillräckligt finmaskigt för att hitta Irene. Och inte heller för att hitta Johan, om han fanns i sökområdena i Bosvedjans omgivningar.

Övrigt

Många invånare i Bosvedjan (där Johan och mamman bodde) kände säkert till det omskrivna Irene-fallet och följde det i lokaltidningen tiden innan Johan försvann. Även Johan och mamman.

När sedan även Johan försvann så ökade skriverierna i media. Oroliga föräldrar började skjutsa sina barn till och från skolan. Det spekulerades bland invånarna i Bosvedjan och övriga Sundsvall om huruvida brott hade begåtts, och om det kunde vara samma gärningsperson bakom båda försvinnandena.

Man kan undra hur Johan påverkades av skriverierna om Irenes försvinnande?
Och sedan: hur inverkade Irenes försvinnande på hur folk i Sundsvall uppfattade Johans försvinnande? På dem som senare kom att vittna till Johanmannens* nackdel? Folk som var övertygade om att brott hade begåtts.

Se där, ytterligare några frågor som aldrig lär få några svar. Samt en insikt om fem meters lucka.

Källor m.m:
Skallgångsbilden som inleder inlägget är inte från Irene- eller Johanfallet.
* ”Johanmannen” var Johans mammas ex-sambo, han hade bott hos mamman och Johan i fyra år fram till 1979.

Polisbok i graven efter 46 år

Strax efter julen 2016 meddelades att utgivningen av ”Nordisk Kriminalkrönika” skall upphöra och förlaget läggas ned. Svenska Polisidrottsförlaget AB har i samarbete med polisen årligen utgivit Nordisk Kriminalkrönika i 46 år, sedan 1970. Sista årgången blev 2016 (se nedan).

Böckerna innehåller uppmärksammade kriminalfall i Sverige, Danmark, Norge och Finland. Artiklarna är ofta skrivna av kriminalpolisens utredare, och syftar till att ge inblick i polisens utredningsarbete. Svenska Polisidrottsförlaget ingår i koncernen Nordisk Kriminalkrönike Aps med säte i Danmark.

Nedläggningen kom knappast som en överraskning. Redan 2011 rapporterades att Polisprosa lockar färre läsare (svb, 2011).
Som avslutning på Svenska Polisidrottsförlagets tid på webben blev deras sajt spifab.se hackad.

Dialog på deras facebooksida den 9 mars 2016:
”Det står att hemsidan är hackad så hur gör jag för att beställa boken?”
”Hackad, det låter konstigt. Det får vi följa upp. Tack för du påtalade det. Du kan beställa genom att ringa kundtjänst […]”

Men hackningen åtgärdades aldrig eller det ansågs inte lönt eftersom verksamheten ändå skulle läggas ned. I december 2016 togs sidorna bort från sajten.

Den första rubriken i 1970 års bok, första årgången, var: ”POLIS – Svår uppgift i modernt samhälle”. Låter som hämtat från dagens polisdebatt 2017.

Bild ovan: ur artikelregistret, rubriker i 1970 års upplaga av Nordisk kriminalkrönika.

Möjligen återuppstår krönikan i digital form, eller varför inte som onlinetjänst inklusive deras material ända sedan 1970 i sökbar form. Men 1,4-kilos pappersböcker kommer knappast tillbaka.

Viola, älven och isen

Sjuttonåriga Viola Widegren försvann spårlöst en söndag kväll vintern 1948. Troligen tagen av Faxälven som strömmar förbi på bara några minuters promenadavstånd från föräldrahemmet.
[Uppdaterad juli 2024 med uppgifter ur boken ”Dödsgåtan Viola Widegren”]

Blicken riktades mot det här fallet när en polis i förbigående nämnde Viola i en gammal tidningsartikel om en Iréne Anderssons försvinnande:
“Att man nu äntligen hittat kroppen är dock en oerhörd lättnad, menar Axel Lundell.
– Ja, det var tur. Annars kanske vi fått ett nytt Viola-fall. Vi kanske aldrig hade hittat kroppen om ytterligare en vinter fått gå, säger han.”

Violafallet 1948 är ett genom åren mycket omtalat försvinnande, vars lösning kan vara att Viola råkade halka ned i den elva meter djupa Faxälven efter att hon lämnat hemmet i vredesmod. Därefter packades kroppen in i issörja, forslades så småningom under yt-isen ned till den närbelägna ännu djupare Helgumsjön och kilades fast på nedåt trettio meters djup. (Se mer nedan).

Försvinnandet föregicks av en konflikt med föräldrarna. Viola ville fortsätta jobba och bo i stan (hon hade då varit hemifrån i en månad), ett arrangemang som föräldrarna hade accepterat under förutsättning att Viola lovat att fullfölja sin skolstudier, och att hon besökte föräldrarna ibland när hon var ledig.
Men efter ett missförstånd, eller en liten lögn från Viola? (se nedan), ville far och mor att hon skulle stanna hemma hos dem över vintern tills hennes studier var klara. Konflikten kulminerade när pappan örfilade Viola så att hon fick näsblod.

Efter att Viola suttit på sängen fem minuter, situationen hade lugnat ned sig och näsblodet upphört, gick Viola ut lugnt och stilla. Familjen trodde då att hon gick till toaletten som var belägen i huset intill. Kvar på köksbordet låg Violas hatt och handväska som bl.a. innehöll halva hennes lön (det som var kvar efter att hon köpt ganska dyra julklappar till mor, far och lillasyster).
Viola hittades aldrig trots mycket omfattande sökinsatser.

Åtskilliga förklaringar till försvinnandet har framförts av folk som sökt uppmärksamhet eller spridit illasinnade rykten. Siare, fjärrskådare, dårfinkar, framburna av media förstås (vem annars). Det ryktades att pappan var mördare och kannibal. Inget polisiärt pekade åt att någon i familjen hade mördat Viola. Siare pekade ut olika platser på familjens tomt där Viola påstods ligga nedgrävd. Polisen vägrade gräva trots att pappan begärde grävningar för att få slut på ryktena. Folk påstods ha mött Viola i utlandet långt efter försvinnandet (vilket bl.a. lär kunnat bero på att svenska tjejer i utlandet kallade sig Viola Widegren).

Bildcollage ovan: Viola Widegren.

Bakgrund, familjen

Föräldrarna hade tidigare drivit en liten affär, men flyttade när mamman blev svårt sjuk i diabetes och tuberkulos. Pappan började då arbeta i skogen som virkesmätare (”tummare”), och han skötte dottern Viola och sin sängliggande hustru som även vårdades på lasarett under långa perioder. Hustrun dog 1937, då var Viola sex år. Pappan gifte om sig 1938 och ett par år senare fick de en dotter, och Viola fick en (halv-)syster.

Viola lär sagt om sin pappa att ”han är lik farfar, sträng, men from som ett lamm”.

I januari 1944 köpte familjen Widegren en fastighet i byn Holmstrand, postadress Västerbränna, vid Faxälven och flyttade dit. Ett par år senare köpte de även en närliggande fastighet där det fanns ett torp som de hyrde ut till en mamma med två barn.

Bild ovan: gammal karta ur förundersökningen, med familjens bostad markerad (här förtydligat med gul pil). Nutida adress Södra Holmstrand 138, Helgum (enligt Eniro).

Familjens hus låg på några minuters promenadavstånd till Faxälven:

Flygfoto ovan (nutid): familjen Widegrens bostad inringad med rött. Sollefteå ligger cirka fyra mils bilväg därifrån, åt sydost.

Faxälven rinner österut mot Helgumsjön en mil längre ned. I området vid familjens bostad är Faxälven mellan 70-100 meter bred och nedåt elva meter djup.

Om Viola

Viola ”Vivi” Widegren föddes 2 maj 1931. Nedan följer diverse uppgifter om Viola, i kronologisk ordning.

Sedan hösten 1945 studerade Viola till realexamen (via en korrespondenskurs från Hermods), ungefär motsvarande nutida grundskola. Studierna beräknades vara klara framåt våren 1948. Hon hade tidigare läst 6-årig obligatorisk folkskola, och skulle nu fortsätta med 3 år ”realskola”. Planen var att Viola skulle utbilda sig så att hon sedan kunde fortsätta studera till sjuksköterska.
Hösten 1947, brusten blindtarm, Viola var inlagd ett par månader på lasarettet i Sollefteå (brusten blindtarm, infektion i bukhinnan?). Avbrott i studierna.
Uppdatering juli 2024: diagnosen var osäker, och sjukdomsförloppet var inte typiskt för brusten blindtarm (enligt boken ”Dödsgåtan Viola Widegren”).
Våren 1948, två månader på lasarettet pga ”komplikationer” (sviter efter infektion?). Nytt avbrott i studierna. Tiden för realexamen flyttades fram ett år, till våren 1949.
Uppdatering juli 2024: Violas vänstra äggstock och äggledare togs bort.
Viola läste för lite, lär hon sagt till en kamrat. Studierna tycks inte gått så bra som hon (och föräldrarna) önskade.
Oktober 1948, Viola fick ett kort vikariat (en vecka) på Garnisonssjukhuset som ”sjukvårdsbiträde”. (”Garnis” låg en kilometer från lasarettet). Under de följande två månaderna förnyades vikariatet flera gånger med 1-2 veckor i taget.
Viola fick bo på Garnisonssjukhusets elevhem. Det godkändes av föräldrarna med villkoren att Viola fortsatte studera och att hon besökte föräldrarna ibland när hon var ledig.
Fredag 3 december 1948: Viola fick sin första avlöning från sjukhuset.
Lördag 4 dec: vikariatet upphörde, Viola hade packat och skulle åka hem då hon av sjukhuset fick förlängt en vecka från måndag den 6 dec. Ringde hem och berättade, föräldrarna godkände i tron att vikariatet började omgående lörd 4 dec.
Möjligen ägnade Viola en del av lördagen till att köpa julklappar åt familjen (se nedan).
Söndag 5 dec förmiddag, arg pappa i telefon tyckte att Viola hade ljugit för honom om när vikariatet började. Han krävde att hon skulle komma hem samma dag, han tänkte att hon kanske hade hamnat i ”dåligt sällskap”. Och Violas lillasyster var ledsen för att Viola inte hade varit hemma på en månad.
Till sina arbetskamrater lär Viola sagt att ~~”om jag får stryk när jag kommer hem, så kommer jag inte tillbaka”~~. Uppdatering juli 2024, enligt polisförhör med Violas arbetskamrater hade Viola sagt:
”Får jag stryk nu, när jag kommer hem, då kommer jag inte tillbaka i kväll klockan elva”.
Dvs hon sa eller antydde inte att hon aldrig skulle komma tillbaka.
Hon lär även sagt till arbetskamrat att hon skulle få stryk om pappan fick reda på hur lite hon hade studerat. Uppdatering juli 2024: arbetskamraten uppgav också att hon aldrig hört Viola säga att hon någonsin hade fått stryk hemma.
Senare på eftermiddagen tog Viola bussen till föräldrahemmet, var framme vid halvsju-tiden på söndagskvällen.

Försvinnandet

När Viola klev in genom dörren till föräldrahemmet vid halvsjutiden lär hon varit irriterad mot föräldrarna över att hon tvingats lägga söndagen på att åka till Västerbränna, enda dagen i veckan hon annars kunde vila och sova ut.

Det uppstod en ordväxling där pappan ville att Viola skulle stanna hemma över vintern och avsluta realskolestudierna. Även mamman tyckte att hon skulle stanna hemma. Och Viola fick örfilar av pappan så att hon fick näsblod.

Viola satte sig ned en stund på en säng. Hon lär sagt ”Ja, jag ska stanna”. Efter en stund när situationen lugnat ned sig och näsblodet upphört, gick Viola lugnt ut genom ytterdörren, utan att säga något. Familjen trodde att hon gick till toaletten. Då var klockan ca kvart i sju på söndagskvällen.

Hon lämnade huset utan sin hatt och utan sin handväska som bl.a. innehöll 110 kr (=ca tvåtusen kr i dagens penningvärde). I handväskan fanns även kvitton på julklappar som Viola hade köpt till sin styvmamma, sin pappa och till lillasyster.
Uppdatering juli 2024: pappa Carl trodde senare att Viola lämnade kvar hatten och handväskan därför att Viola insåg att Carl annars skulle förstått att hon inte tänkte gå till toaletten och därför hindrat henne från att åka tillbaka till stan.

Sökandet

Efter en stund lär pappan sökt Viola i närområdet utan framgång. Påföljande dagarna ringde föräldrarna runt och sökte vidare. De tycks trott att hon i vredesmod tagit sig tillbaka till Sollefteå. Försvinnandet polisanmäldes inte förrän på onsdagen. Polisen tycks inte ansett det märkligt att anmälan dröjde tre dagar, Viola var 17 år, arbetade och bodde inte hemma längre.
Uppdatering juli 2024: i polisförhör framkom att pappa Carl ville polisanmäla redan på tisdag eftermiddag (dag två), men blev avrådd av Violas mosters man Hugo Boman som tyckte det var för sent och mörkt för polisen att göra något.

Därefter följde omfattande eftersökningar, flera tillfällen med dykningar i älven, flera skallgångar i området. Pappan, styvmamman och Violas lillasyster förhördes. Polisen hade inga misstankar mot familjen. Men en del folk ute i bygden spred rykten att Viola hade mördats av pappan.

Vädret

Vid försvinnandet lär det varit 2-3 plusgrader, nästan klart, tjäle i marken, barmark, knappt nån snö kvar förutom nedåt älven på gångstigen där snön var ”ungefär en dm djup”. Det hade varit minusgrader några dagar innan dess. På natten/dagen efter försvinnandet sjönk temperaturen till omkring 4 minusgrader. Två dagar efter försvinnandet kom det 4-5 mm nederbörd (snö).

Älven var isbelagd, med ganska tjock is som bar både folk och kreatur. Det fanns en stor, naturlig vak strax utanför stigen mot familjens hus. Kan ha sett ut ungefär så här:

Möjligt händelseförlopp

Viola går ut ur huset, upprörd, kränkt, ledsen. Hon har fått stryk. Örfilar, näsblod. Hon tycker att föräldrarna motarbetar hennes möjlighet att göra det hon trivs med, att jobba på sjukhuset. Studierna går inte som förväntat, realskoleexamen kan komma att misslyckas. Hon hade fått sin första avlöning från sjukhuset, och köpt ganska dyra julklappar till familjen i god tid före jul.

Hon vill hålla sig undan en stund, göra föräldrarna lite oroliga, hämta andan. Snyftande går hon den välkända stigen bort till älven, stigen hon gått många gånger förut under de drygt fyra år familjen bott där.

Framme vid älvkanten vill hon vaska bort örfilar, gråt och näsblod ur ansiktet. Omdömet är nedsatt av det upprörda tillståndet. Viola går sakta fram till isvakens kant, böjer sig ner, sträcker händerna mot vattenytan, halkar och dras ner snabbt i den iskalla, flödande älven. Hinner inte ens skrika.

Om isbildning i strömmande vatten

Isbildning på älvar är delvis annorlunda än på sjöar pga att vattnet är strömmande. I älvar bildas ”kravis” av iskristaller som kan flockas ihop till ett istäcke vid ytan. Och det kan bildas issörja av kravis som kan anhopas som en tjock luddig massa på bottnen och uppåt ytan.

”- Det är emellertid inte säkert att en drunknad direkt sjunker till botten i en flödande älv. Dykaren Juhojuntti förklarade att de väldiga lagren av issörja kan bilda de mest underliga gångar, vari ting kan fastna. Viola kan ha hamnat i en sådan gång och blivit infrusen där. Kanske var det därför man aldrig fann henne på älvbottnen.
På våren har hon så flutit med isen ut i den milslånga, bortåt trettio meter djupa Helgumsjön och hamnat där, och vad Helgumsjön en gång lagt i sina gömmor släpper den inte ifrån sig med mindre att den torrläggs.” (Klas Kohlström, NKK).

Mer om is på och i älvar (SMHI):
– Is på älvar.
– Is på sjöar och älvar (pdf-fil).

Månljus? Stjärnljus? Kolsvart?

Angående sikten vid stigen till älven på kvällen vid 19-tiden den 5 dec 1948.
Solen hade gått ned tidigare på eftermiddagen. Det tycks inte funnits någon mer bebyggelse eller belysning mellan familjen Widegrens hus och älven. Enligt en källa var det ganska klart väder:
”Tre dagar senare, den 8 december, skulle det bli halvmåne och det var ganska klart väder, så alldeles kolsvart bör det inte ha varit.” (Klas Kohlström, NKK).

Hur klar himlen var går knappast att fastställa närmare. Men vissa uppgifter om månen kan kontrolleras. Att det var nästan halvmåne den 5 dec 1948 tycks stämma.
Däremot verkar månen gått ned vid 18:30-tiden, enligt en källa*. (Och stod som högst ca 4 grader ovanför horisonten den dagen). Men enligt samma källa gick månen ner 1,5 timma senare nästa kväll (6 dec), efter kl. 20, så uppgiften om månens nedgång kan vara osäker.

Dock, i lokaltidningen Nya Norrland, den 18 december 1948, konstaterades att det inte var svårt att på kvällen ta sig ned till älven:

”Spår under snön mot älven svag ledtråd om Vivis öde”.
”Vid samma tillfälle kunde emellertid polisen också konstatera, att det inte förelåg några svårigheter att ens under mörker ta sig ned till älven, vilket tidigare påståtts, och just vid yttersta kanten av timmerupplaget skulle det också gått mycket lätt att komma ut i vattnet, som rann omedelbart intill. På denna plats är älven också relativt djup.”

Viola försvann strax före kl 19. Om det var stjärnklart, och eventuellt måne, så kan hon hittat lätt längs den välbekanta stigen. Och nere vid älven låg isen och snö som reflekterar ljuset och ger synlighet där. I annat fall kan Viola förstås haft ficklampa att lysa sig fram med, även på den tiden fanns det små ficklampor som rymdes lätt i t.ex. hennes kappficka.

Fler hypoteser

En annan hypotes som har vissa likheter med ovanstående olycksvariant är att Viola blev så ledsen att hon begick självmord genom att kasta sig i älven.
Eller, att självmordstanken ledde till olycka därför att hon blev oförsiktig när hon ville vaska av ansiktet eller när hon gick på isen.

Ytterligare hypoteser som framförts genom åren är rymning och mord.

Bild ovan: En rymningshypotes som involverar olycka är att Viola ville ta sig tillbaka till stan men inte samma väg som hon kom. Utan istället via vägen på andra sidan älven. Och att hon trillat i vaken när hon försökt korsa älven över isen. Vad som talar emot den hypotesen är att det blir långt att vandra, genom skogen, och den sträckan var troligen inte lika välbekant för Viola.

Eller att hon rymde, oavsett väg, och sedan dess lyckats hålla sig undan från alla sina bekanta och familjen. Eller att hon samma kväll eller en tid senare blev mördad av okänd person.

Vad som talar emot rymning (inklusive ev. mord) är att hon lämnade kvar handväskan med ganska mycket pengar, motsvarande tvåtusen kronor i dagens penningvärde. Det hade knappast en rymmare gjort. Även hatten lämnades kvar. Både hatt och handväska var viktiga accessoarer för den tidens kvinnor. Man får intrycket att Viola bara tänkte gå ut en kort stund, t.ex. till toaletten.
Uppdatering juli 2024: en annan möjlig förklaring till att Viola lämnade kvar hatt och handväska är att hon bara ville ge sken av att gå till toaletten, så att hon skulle kunna åka tillbaka till stan (se längre upp i detta inlägg).

Förutom pengar och kvitton innehöll handväskan även bl.a. läppstift, en spegel, ett armbandsur, ett par smycken, och två recept* på “uppiggningsmedel” utfärdade av en läkare vid Sollefteå lasarett.
Notera att på den tiden (1940-talet) var det vanligt att läkare ordinerade Fenedrin eller andra liknande amfetamin-preparat som “uppiggande” medel till trötta medborgare. (Viola jobbade mycket på sjukhuset och studerade också på distans till realexamen). Sådana preparat kan göra användaren pigg, orädd, pratsam, m.m.
Produktnamnet framgår dock inte i källorna. Det kan ha varit någon annan typ av (svagare) uppiggande medel som inte var receptbelagt men som den läkaren ändå skrev ut på recept.

Ryktena om pappan som mördare omfattar även kannibalism (citat från Klas Kohlström, NKK):

”En grannfru [ej tidigare nämnd] hade ”med egna ögon” sett konserveringsglas med inlagda människodelar i Widegrens källare.”
”Att det rök så svart hos Widegrens, berodde på att de just höll på att elda upp Viola.”
”Grannpojken såg själv hur fru Widegren stod i la’gårn och kokade pölsa till grisen av Viola.”
”Vanärade Kannibal Widegren …när du redan har henne nedan kragen på dig sjelv och holler som bäst på att smälta sista biten … har du att emotse att få smaka min älgstuttsare …”

För den som önskar finns det många fler mer eller mindre galna påståenden att fantisera kring.

Polisen förhörde hela familjen inklusive den åttaåriga lillasystern. Det fanns inga misstankar mot någon av dem. I första förhöret lär dock pappan tonat ner bråket och inte nämnt näsblodet, vilket senare lär ha spätt på ortsbefolkningens rykten mot honom.

Sammanfattning

Sedan ett par år tillbaka studerade Viola via korrespondenskurs, motsvarande nutida grundskolan, hon skulle bli klar om några månader.
I oktober hade hon sökt och fått ett vikariat som sjukvårdsbiträde. Hennes föräldrar hade godkänt att hon jobbade, och att hon bodde på elevhemmet i stan. I gengäld hade hon lovat att fortsätta med studierna, och att hälsa på föräldrarna ibland.
Men hon hade studerat ”för lite” och befarade att hon skulle få stryk om pappa fick reda på att hon inte hade skött sina studier.

På fredagen före försvinnandet fick Viola sin första lön från sjukhuset.
På lördagen fick hon sitt vikariat förlängt från och med måndag. Föräldrarna godkände det. Det verkar som att Viola ljög om att vikariatet började redan samma dag (lördag), orsaken kan varit att hon skulle köpa julklappar till mor, far och lillasyster. (I så fall en behjärtansvärd liten lögn).

På söndagen fick föräldrarna reda på att Viola tycks ha ljugit att vikariatet började på lördag. Pappan krävde att Viola skulle komma hem omedelbart. Viola blev irriterad, det tog 1,5 timma med bussen ut till föräldrahemmet, och sista bussen tillbaka till stan gick vid 22-tiden, hon skulle inte vara tillbaka i stan före framåt midnatt.

Viola anlände till föräldrahemmet vid 18:30, ett gräl utbröt, far och mor ville att Viola skulle stanna hemma över vintern och göra klart skolstudierna, pappan örfilade Viola med näsblod som följd. Hon satte sig ner en stund på sängen, och gick sedan ut lugnt och stilla som för att gå till toaletten (som fanns i huset intill). Hon lämnade kvar sin hatt och sin handväska (skälet kan t.ex. varit att hon tänkte gå till toaletten, eller att hon ville ge sken av att strax komma tillbaka).

Så långt är det ganska säkra uppgifter. Vad som hände sedan är höljt i dunkel. Här framhålls olycka som mest sannolika orsak till försvinnandet, men inte i samband med rymning.

Olyckan kan ha skett efter att Viola snyftande gått den välbekanta stigen ned till älven för att hålla sig undan föräldrarna en stund, när hon sedan fick ett infall att vaska av ansiktet med isvakens vatten.
Hennes omdöme var grumlat av det upprörda tillståndet, annars hade hon inte närmat sig vaken på det sättet.
(Ytterligare en faktor kan vara: om de ”uppiggande” medel Viola hade på läkarrecept var av typen Fenedrin e.dyl. (se ovan), så kan det också ha påverkat hennes omdöme. Gjort henne mer orädd, mer riskbenägen).

Orsaken till att kroppen aldrig hittades skulle då bero på de besvärliga isförhållanden som kan råda i strömmande vatten. En kropp kan packas in och döljas i issörja, och sedan forslas med strömmen nedåt älven. I detta fall till den trettio meter djupa sjön en mil längre ned.

Uppdatering juli 2024:

i boken Dödsgåtan Viola Widegren* presenteras en del nya uppgifter (fler än vad som visas i detta inlägg), uppgifter som tidigare varit okända för allmänheten.
I boken dras inga definitiva slutsatser, men för mig leder de nya uppgifterna samt den djupgående insyn boken ger i fallet till följande slutsatser:

Att det lutar ännu mer (än tidigare) åt att Viola antingen begick självmord i älven, eller råkade ut för olycka med omdömet nedsatt av sitt upprörda tillstånd.
Att det lutar lite mer (än tidigare) åt att Viola faktiskt rymde.
Att det lutar mindre åt att Viola begav sig ut i den otillgängliga skogen, och med den klädseln hon hade då: kjol och kappa (och någon form av lättare skor).
Att det lutar starkt åt att pappan, mamman och lillasystern var sanningsenliga i de omfattande och noggranna förhören med polisen.
Att egentligen inget lutar åt att Viola mördades med någon i familjen som gärningsperson.

Anledningen till självmord skulle då kunna haft en förhistoria, t.ex. att barnkära Viola uppfattade konsekvenserna av sin sjukdom som att hon aldrig skulle kunna få barn. Och/eller att hon upplevde stark studiepress. Och att hon inte fick åka tillbaka till stan och jobba på sjukhuset, utan istället tvingas stanna hemma resten av vintern och plugga distansstudier som inte gick bra. Och att hon inte hade hållit löftet att plugga under tiden hon vikarierade som extra sjukvårdsbiträde.
Dessutom finns en förhörsuppgift från en utomstående att Viola tidigare sagt till sin mamma att Viola tänkte ta livet av sig om hon inte fick arbeta på sjukhuset. (Den uppgiften tycks dock inte nämnts av föräldrarna i något av alla de förhör som hölls med dem).

* Källor:
diverse artiklar från både förr och nutid, särskilt artikel av Klas Kohlström i Nordisk Kriminalkrönika 2000.
– Läkarrecepten i Violas handväska: ”Violas okända läkarrecept på ’uppiggningsmedel’ kvällen hon försvann” (Mysterium24, april 2020).
– Om månen i december 1948 i Sollefteå: timeanddate.com .
– Boken Dödsgåtan Viola Widegren av John Karlsson (utkom i april 2024).

Två svenska kvinnliga styckmördare i nutid

– Maria, 45 år, 1998 i Stockholm.
– Jonna, 25 år, 2014 i Askersund.
Två kvinnor med styckmord på sitt samvete.

Här kunde följt en detaljerad beskrivning av respektive mord men det gör det inte.
Den som vill läsa om huvud stekt i ugn, bortskuret könsorgan och verktyget fogsvans hänvisas till kvällstidningsartiklar.

I Marias fall antas motivet varit ekonomiskt, i Jonnas fall handlade det om svartsjuka.

Offren var Gabriel Kisch (Stockholm, 1998):

och Lovisa Lindh (Askersund, 2014):

Mera:
– Sveriges första kvinnliga styckmördare: Anna Brita i Göteborg 1862.
Om ett styckmord för över 150 år sedan.

Vilka har The (murder) Look?

Dagens fråga: vilka av männen på bilden ser ut att ha mördat nån? Med andra ord, vilka har the look?

Omkring år 1900 var påföljden för mord livstids straffarbete samt ”förlust av medborgerligt förtroende för alltid”. Livstid innebar i praktiken 20-25 år.
Straffet för stöld, som en av männen ovan dömdes för, var uppåt tio års straffarbete om de hade dömts flera gånger tidigare, samt förlust av medborgerligt förtroende.

Förlust av medborgerligt förtroende innebar bl.a. att de förlorade rösträtten:

”den som gjort sig skyldig till något av dessa brott gick förlustig samhällets aktning och därmed de rättigheter och förmåner som tillkom en oförvitlig medborgare, såsom allmän och kommunal rösträtt och valbarhet, innehav av statsämbete m.m.”

Påföljden förlust av medborgerligt förtroende avskaffades år 1937.

De sex männen på porträttbilderna ovan dömdes för följande brott (numrering enligt bilderna):
2580=”Mord å sin bror”, 2620=”4:e resan stöld med inbrott”, 1060=”Mord”,
1580=”Mord, mordbrand och rån”, 1640=”Mord och rån”, 1080=”Mord och misshandel”.

Mera:
– ”The Look”, Roxette (dock inte murder look).

Porträttbilderna i rubrikbilden är från Centralfängelset omkring år 1900.

Brott och straff i barnhuset

Frimurarebarnhuset i Stockholm i början på 1900-talet. Dit kunde barn komma som var föräldralösa eller vars föräldrar inte kunde ta hand om dem.

Noteringar från barnhuset för några av barnen

Nedan visas några noteringar från 1930-talet, då barnhuset var beläget i Blackeberg i Stockholm (verksamheten flyttades dit 1930 från Kristineberg). Som mest fanns där 167 barn (1934). Barnhuset hade egen skola där barnen fick undervisning. Barnhusverksamheten lades ned 1940.

Rune E, 10 år:

Runes levnadsförhållanden före intagningen till barnhuset beskrivs bl.a. som:
”Stort armod råder och gossen har fått gå mycket dåligt klädd samt särskilt under sista året fått fara mycket illa”.

Bild ovan: i beskrivningen av Rune under vistelsen på barnhuset ges bl.a. följande omdömen av flera personer:

”Snäll glad och villig”. (1932)
”Som ovan, men har även visat trilska”. (1933)
”Mestadels skötsam och ordentlig, men kan bli mycket häftig och obstinat om han råkar i dispyt med någon”. (1935)
”Rune Egnell är f.n. en liten ”rackar-unge”, men blir alldeles säkert, när denna perioden är över, en ovanligt käck o. trevlig pojke!”. (1936)

Harry H, 7 år:

Bild ovan: beskrivning av Harry under vistelsen på barnhuset:

”Opålitlig och slarvig.” (1931)
”Mycket ombytlig, ovanligt barnslig och obalanserad. Visat förstörelselusta”. (1933)
”Psykopatbarn!” (1936)
”Tyrann och plågoande mot dem han rår på. Retfull mot jämnåriga. Vid minsta motgång är det tårfloder (krokodiltårar). Smidig och artig utan att det verkar fjäsk.” (1938)

Elzy A, 7 år:

Bild ovan: beskrivning av Elzy under vistelsen på barnhuset:

”Opålitlig! Skvalleraktig! Kan f.n. ej klara sig utan ständig tillsyn! Mycket intresserad av pojkar. Hjälpklassbarn! Intresserad av småbarn! Äger en viss ”smidighet” i sitt uppträdande!” (1938)

Klas H, 8 år:

Bild ovan: beskrivning av Klas under vistelsen på barnhuset:

”Snäll, men nervös och har svårt att hålla tankarna samlade vid läxläsningen”. (1931)
”Nervös, egenkär, lögnaktig, lat, skådespelare”. (1933)
”Behöver praktisk sysselsättning, är inställsam och narras, men han kan även vara tillgiven och hjälpsam”. (1934)
”Psykopatbarn i högsta grad!” (1934)

Anna-Greta W, 8 år:

Bild ovan: beskrivning av Anna-Greta under vistelsen på barnhuset:

”Slarvig, mycket opålitlig! Växlande sinnesstämning! Mycket intresserad av pojkar! Ibland har jag gjort mig den frågan: Hur är det med hennes förstånd?” (1938)

Regelbrott som barnen begick…

I barnhusets ”Straffjournal” från 1934 redovisas vad som föranledde notering, varning eller bestraffning. Exempel:

”glömt vantar i matsalen”
”beträtt gräsmattan trots förbud”
”smitit från skolan”
(pojkar) ”klippta för förgripelse å flickor” (klippta=åkt fast)
(flickor) ”klippta för slarv med gossar”
”homosexuell förlöpn”
”visslat i matsalen”
”ej tackat för maten”
”för sent till uppställning”
”kastat sten och slagit sönder fönster”
”slagits i matsalen. olydig.”
”slö, slapp, likgiltig i gymnastik, visat humör, utkörd från lektion.”
”använt Gunnar Bäckströms mössa”
”för sent till aftonvard”
”badat utan lov kl 4.30”
”stulit äpplen”
”prat i matsalen”
”stulit 25 öre fr. kamrat, förneka tills överbevisad”
”upprepat sladder i matsalen”
”byggt koja mot förbud, rökt i samma”
”innehaft tändstickor”

…och straffen barnen fick

Exempel på bestraffningar:

”ris 10 slag”
”Söndags arrest”
”Straffhandräckn.”
”Rotting 8 slag”
”8 dagars planstraff”
”instängd”
”mörk arrest”
”2 lördagar planstraff”
”smaka ridspö”
”smörj” (=stryk)
”2 sönd. mörk arr.”
”Ris af pastor Bergö”
”1 söndag på planen”
”agad av Pastor B.”
”Ris i kamraters närvaro – Skamvrå i 3 dagar.”

Det är oklart vad som avses med ”planstraff”, på ”planen”.
”Söndagsarrest” lär innebära att barnet inte får lämna huset eller rummet den söndagen.
”Mörk arrest”, oklar betydelse, möjligen inlåst i skrubb e.dyl.

Fler exempel på förseelser och straff, från 1934-1935:

”smörj ris 10 slag för homosexuell förlöpn”
”Grovt övervåld mot yngre kamrat”. Straff: ”Rotting 8 slag”.
”Sedlig förvillelse. Olydnad”. Straff: ”Ris 10 slag”.
”De hade slagits med varandra”. Straff: ”Ris 9 slag”.
”Hade tagit 90 öre från Åke Petterson”. Straff: Ris 8 slag”.

Ris och rotting

Att aga ett barn med ris, rotting eller ridspö innebär att man slår på barnets kropp med ett tillhygge.

Bild ovan: ris och rotting.
Ris:
en bunt björkris (utan löv) eller ris från annan växt. Slogs t.ex. på barnets nakna rumpa.
Rotting:
en käpp eller längd av hårt flätad rotting, alt. en tunn gren från växten bambu. Slogs t.ex. på barnets hand eller fingrar.

I Sverige fick lärare bestraffa elever med aga ända fram till 1958 då det blev olagligt.
Föräldrars rätt att aga sina barn avskaffades 1966, förbud infördes 1979.

Självmordsbombaren som stal antika böcker för 25 miljoner

Den s.k. KB-mannen stal över hundra antika böcker för uppåt 25 miljoner kronor, och sprängde sig i luften efter att ha avslöjats. Hade nån mer person vetskap om stölderna? Vart tog pengarna vägen?

Boktjuven eller ”KB-mannen” som han kallades i media var förstebibliotekarie och chef för handskriftsenheten på KB (Kungliga biblioteket) i avdelningen för specialsamlingar. Och familjefar med hustru och två barn. Akademiska bakgrunden var filosofie doktor i idéhistoria, samt juristexamen och bibliotekarieexamen.

Bokstölderna pågick många år, troligen från 1987 fram till 2004 då han avslöjades.
En månad efter avslöjandet, den 8 december 2004 – efter att KB-mannen hade släppts från häktet – lämnade han jordelivet med buller och brak genom att kapa stålslangen till gasspisen i en lägenhet på Surbrunnsgatan 45. När gasen fyllt lägenheten antändes den troligen av en gnista från nån elektrisk apparat, t.ex. kylskåpets termostat.

Ovanstående bildcollage: den sprängda tvårumslägenheten i översta våningen på Surbrunnsgatan 45 (femte lägenhetsvåningen) i Stockholm.

Lägenheten totalförstördes, taket skadades, fasaden blåstes ut, tegelstenar och takpannor haglade ned över gatan. Mannen begravdes i lägenheten under ett berg av bråte. Sprängkraften lär ha motsvarat två kilo trotyl.
Intilliggande lägenheter skadades liksom flera hus mittemot. Omgivande människor hade änglavakt, ingen annan dödades men några skadades ”lindrigt”.

”Vilken jävla smäll” (Dynamit-Harry)*

Avslöjandet skedde för länge sedan men aktualiseras fortfarande då och då, exempelvis av Sveriges Radio den 26 augusti 2016 (länk):

”Det var en stöldhärva som bok-Sverige knappast upplevt tidigare. Den så kallade ”KB-mannen” eller ”Bibliotekstjuven” Anders Burius visade sig 2004 ha fört ut och sålt en mängd värdefulla böcker från sitt arbete på Kungliga Biblioteket, för ett sammanlagt försäljningsvärde av uppåt 25 miljoner kronor, innan han tog sitt liv.”

Svenska Dagbladet 2 juli 2015 (länk):

”Nyligen återlämnades två av de böcker som stals av Anders Burius, den så kallade KB-mannen, till Kungliga biblioteket i Stockholm. Under sin tid som chef för handskriftsavdelningen stal Burius 62 värdefulla böcker ur Kungliga bibliotekets samlingar, av vilka endast sju har kunnat återföras.”

Över hundra bokstölder

Totalt har över hundra böcker identifierats som stulna av KB-mannen: 62 böcker från KB, och drygt 40 böcker från tre andra bibliotek: Karolinska institutets bibliotek, Carolina Rediviva (Uppsala universitetsbibliotek) samt Stockholms universitetsbibliotek.

Böckerna såldes genom en auktionsfirma i Tyskland (Ketterer Kunst, tidigare F. Dörling).
Bokstölderna tycks ha intensifierats kring millenniumskiftet (åtminstone tycks antalet sålda stulna KB-böcker varit fler under åren 1999-2000*).

1995 anställdes mannen på KB. Dessförinnan stal han böcker på andra bibliotek, tidigast identifierade stölden tycks ha skett 1987. Men merparten av böckerna, och möjligen de mest dyrbara, stals troligen under tiden på KB, kanske med tyngdpunkt från 1999 fram till avslöjandet 2004.

I mars 2004, drygt ett halvår innan avslöjandet, medan en internutredning av stölderna pågick hos KB sedan oktober 2003, stal han bl.a. en bok från 1523 som såldes för uppåt en miljon kronor. För det priset fick köparen en femhundra år gammal bok som på 38 sidor latin beskriver en världshistorisk expedition: den första världsomseglingen, genomförd 1519-1522 av spanjoren Ferdinand Magellan. Bokens författare är Maximilianus Transsylvanus.

Ovan: första och sista sidan i boken från 1523 om Magellan.

Ovan, ur boken: den 10 (”decimo”) augusti år 1519 (”MDXIX”) avseglade Magellan från Sevilla (”Hispali”) med fem fartyg (”quinq nauib”).

Tillägg, november 2021: ovanstående bok (av Maximilianus Transsylvanus) återbördades till KB i oktober 2021*, efter sjutton år.

Vart tog pengarna vägen?

Senaste källan uppger att böckernas säljvärde var uppåt 25 miljoner kr, vilket innebär att KB-mannen kan ha håvat in omkring 20 miljoner kronor (SEK) efter att den tyska auktionsfirman tagit sin provision. Han lär fått betalt i kontanter (sedlar) av auktionsfirman.

KB-mannen 2002

KB-mannen erkände bara ett mindre antal av böckerna och att de hade inbringat ca nio miljoner kronor. Han vägrade säga mer än att pengarna hade spenderats på ”vidlyftigt leverne”. Polisen hittade inga större summor på mannens bankkonton. Och det fanns inget annat iögonfallade kring mannens vanor, inte heller hos hustrun.

Om han levt ”vidlyftigt” så tycks det varit dolt för omgivningen. En källa uppger:

”I media sades det att Anders levde ett liv med Armanikavajer och lyxbilar, men det var fel. Anders ägde en Mercedes SLK från 1997 som hade gått över 8 000 mil och var värderad till 90 000. Hans andra bil var en Jaguar Mark II från 1962 – en rishög, avställd sedan 25 år och värderad till 15 000. Hans konton och värdepapper låg vid hans död sammanlagt på strax över 141 000 kronor, hans skulder på under en miljon. Marie ägde två bilar, en Volvo 745 från 1989 och en BMW 525 från 2001. Inte heller i hennes ekonomi fanns det något som stack ut överdrivet.”
(Walter Repo, 2006)*

Kontanter, sedelbuntar.

Möjligen kan en mindre del av bytet bekostat tvårumslägenheten (på Surbrunnsgatan) som mannen skaffade vid en provseparation i början på tvåtusentalet, den kan kostat kring ett par miljoner. Eller sexrumsvillan i Uppsala i början på nittiotalet. (Det är f.n. okänt om polisen efterforskade hur boendet finansierats).

Eller gömde han undan kontanter? I en låda hos nån väns vind eller källare?

Att gömma hos en bekant är inte helt gripet ur luften. Strax innan biblioteket polisanmälde stölderna hann KB-mannen gömma undan en låda med stulna böcker i garaget hos en kvinnlig bekant. Men den hittades av hyresvärden som kontaktade polisen.
Även hos KB-mannens mamma lär polisen hittat stulna böcker.

KB-mannen och pappan bytte till ett noblare efternamn

KB-mannens ursprungliga efternamn var Jonsson, ett av de vanligare efternamnen (numera på 12:e plats av vanligaste namnen). Vid 18 års ålder bytte han efternamn till Burius, ett namn som ingen annan i Sverige tycks burit vid den tiden.

Även hans pappa E.M. bytte till samma efternamn, båda namnbytena gjordes samtidigt, juli 1975 (tolv år innan de första belagda bokstölderna). En teori är att de tog namnet efter Johannes Bureus, Sveriges förste riksbibliotekarie.

Man kan undra vem som kläckte idén till namnbytet. Varför bytte pappa EM efternamn vid 56 års ålder? Hade även han behov av ett namn med finare klang? Ja, kanske. Lite släktforskning visar att EM tycks varit ett ”oäkta barn” som det hette förr, i kyrkböcker från den tiden uppges att EM:s mor var ogift och fadern okänd. EM flyttades till annan ort kort tid efter födseln, han tycks ha separerats från modern. (Ett par år efter födseln uppges modern vara ”obefintlig” och ådöms ”tvångsarbete” vid flera tillfällen).

KB-mannens mamma var troligen inte involverad i namnbytet, föräldrarna skilde sig när han var fyra år (1960).

KB-mannen gifte sig 1988, och då fanns det alltså tre personer i Sverige med namnet Burius: KB-mannen, hustrun och mannens pappa. Hustrun fick annat efternamn 2006, dvs ett par år efter avslöjandet. Idag bär ingen i Sverige efternamnet Burius.

Pappan dog samma dag som KB upptäckte bokstölderna

Den 28 oktober 2003 lär KB fått en förfrågan via email från Tyskland gällande en av böckerna som hade stulits. Detta email medförde att biblioteket upptäckte att boken var stulen, vilket så småningom ledde fram till att KB-mannen avslöjades (efter ett års internutredning).

Samma dag, 28 okt 2003, avled KB-mannens pappa, vilket förstås kan vara en slump att det inträffade samma dag. Eller så finns det nån slags koppling, t.ex. att pappans död triggat nån som hade vetskap om stölderna att på ett subtilt sätt och utan att själv få uppmärksamhet göra biblioteket medvetna att det förekom stölder.

KB-mannens ilska över att inte bli professor

1988, några månader innan KB-mannen gifte sig, sökte han en tjänst som professor. 1989 fick han beskedet att tjänsten gått till någon annan, vilket gjorde honom mycket upprörd:

”Anders blev rasande när han 1989 fick veta att han inte skulle bli professor i bok- och bibliotekshistoria vid Lunds universitet. […] ”Det gick så långt att Anders gav ut en bok med konkurrenternas meriter. (”Professuren i bok- och bibliotekshistoria : en akademisk vitbok”, min anm).
– Han gjorde det för att visa hur dumma vi sakkunniga var, menade Harry Järv. Upprättelse fick Anders ändå inte. Däremot hade han fixat en kontakt i Tyskland genom vilken han samma år, 1989, sålde elva av sina stulna böcker på det ansedda auktionshuset F. Dörling.” (Walter Repo, 2006)*

”Jäv och inkompetens präglar tillsättningen, menar Anders B, som förgäves överklagar hela vägen till regeringen.” (Jesper Huor, 2008)*

Detta inträffade alltså 1989, några år efter de första belagda bokstölderna (1987), så bråket kring professortjänsten lär inte varit upptakten till bokstölderna.

Övrigt

När KB-mannen lämnade in stulna böcker till auktionsfirman i Tyskland kallade han sig Karl Fields. En teori är att det namnet syftade på poeten Erik Axel Karlfeldt, KB-mannen lär varit med i föreningen Karlfeldtsamfundets styrelse.

Att det tog många år innan stölderna upptäcktes eller offentliggjordes kan bero på flera saker. KB har mycket material att hålla reda på, idag ca 18 miljoner objekt. Som Sveriges nationalbibliotek har KB sedan 1661 i uppdrag att samla in och bevara allt svenskt tryck. Det kan också vara så att vissa av stölderna – även på de andra drabbade biblioteken – har upptäckts tidigare men inte kopplats samman eller har tystats ned.

* – Walter Repo, 2006: ”KB-mannen: Bibliotekstjuven som tjänade miljoner – och sprängde sig själv i luften”.

* – Jesper Huor, 2008: ”Boktjuven på KB”, 2008.
Och: ”Bibliotekarien – om brott och dubbelspel i Sveriges akademiska elit”, J.Huor, 2009.

* – Om att antalet stulna böcker ökade vid millennieskiftet. I KB:s lista (engelska, svenska) över de 62 KB-böcker som identifierats som stulna av KB-mannen framgår sälj-årtal för 53 av böckerna. Det ger följande sammanställning, antal KB-böcker per år som såldes via auktionsfirman:
1995: 2 st, 1996: 6 st, 1997: 2 st, 1998: 4 st, 1999: 14 st, 2000: 10 st, 2001: 5 st, 2002: 3 st, 2003: 5 st, 2004: 2 st.
Sälj-årtal saknas för nio av de 62 KB-böckerna, i deras lista anges de nio som: 2 st ”Sales unknown”, och 7 st ”Repatriated to KB” (återbördade).

* Tillägg, november 2021: i oktober 2021 återvände ytterligare 10 stulna böcker till KB:
– ”kb.se/…/2021-10-22-tio-stulna-bocker-atervander-till-kb”,
så nu har 17 böcker återbördats av de 62 som stals från KB.

* ”Vilken jävla smäll”, Dynamit-Harry i filmserien Jönssonligan (som dock inte handlar om KB-mannen eller bokstölderna).

Hundmarkering som bevis

Enbart markering från en liksökhund används i vissa fall som en del av bevisningen i rättegång.

En rätt tränad liksökhund är oerhört träffsäker, den kan uppfatta enstaka luktmolekyler från en död människa även om kroppen inte finns kvar på platsen. En sådan hund markerar endast för död människa, inte för djur, spillning eller annat.

Om en liksökhund markerar kvarleva från död människa men inga synliga rester från kroppen hittas, så kan en sådan markering tillsammans med hundförarens uppgifter utgöra bevisning i en rättegång. Men det är inte okontroversiellt. Nedan några exempel.

Kate Prout (UK)
När Kate Prout försvann 2007 föll misstankarna på hennes man Adrian som nekade. Det fanns inga spår efter kamp, blod eller liknande, men en liksökhund markerade för död människa i parets vardagsrum.
2010 dömes Adrian för mord, bevisningen utgjordes av indicier samt hundens markering.
Senare erkände han och kvarlevorna efter hustrun kunde därmed hittas.

Bianca Jones (USA)
Tvååriga Bianca Jones försvann 2011, pappan Lane hävdade att hon blivit bortförd av beväpnade män. Den åttaåriga systern vittnade att pappan varit våldsam mot henne när hon kissat på sig. En liksökhund markerade för död människa i en garderob i barnens sovrum och i pappans bil.
2012 dömdes pappan för mord, där hundens markering var en del av bevisningen. Det fanns ingen teknisk bevisning.

Tips för den som vill söka fler liknande utländska mordfall där markering av liksökhund varit en del av bevisningen i fällande dom eller i utredningen:
Guadeloupe Montano (1990), Susan Pilley (2010), Cori Baker (2007), Amir Jennings (2011), Shakara Dickens (2010).

En annan typ av användning av hundmarkering som bevis är med s.k. ID-hundar eller ”dofthundar”, som används för att avgöra om en misstänkt hållit i t.ex. ett hittat mordvapen.

Sverige

I Sverige har hundmarkering använts som en del av bevisningen i mordåtal. Några exempel:

Dubbelmordet i Hells Angels lokal utanför Göteborg, år 2001. En liksökhund markerade att människolik funnits i lokalen. De båda kropparna hittades senare i en bergtäkt. En man dömdes för mord, bevisen utgjordes bl.a. av dna-spår i lokalen från de mördade männen, telefonsamtalslistor samt hundens markering. (12 sep 2002, Aftonbladet).

En sjubarnspappa i Malmö försvann sommaren 2016. Hans kropp har inte hittats. I en misstänkt mans bil som påträffades några månader efter försvinnandet fanns blod från pappan. En liksökhund markerade i bilen för död människa. (Den hunden är tränad att markera endast för lukt från människolik, inte för blod eller annat).
Rätten ansåg att mannen utsatt pappan för dödligt våld. Men eftersom uppsåt inte kunde fastställas dömdes mannen för grov misshandel och grovt vållande till annans död, istället för mord. (25 augusti 2017, Sydsvenskan).

Hundmarkering = Skäligen misstänkt…

Markering från liksökhund kan i vissa fall motsvara misstankegraden skäligen misstänkt. (Dvs det behövs ytterligare bevisning för att kunna leda till åtal, som i exemplen ovan).
I följande dokument från ett kanadensiskt företag som utbildar hundförare till polis och militär finns ytterligare några exempel på rättsfall där markering av liksökhund ingick i bevisningen, med förklaring hur man resonerade kring detta.
www.policek9.com/Fleck/Cadaver%20Dogs.pdf
(Där nämns även en hundförare som dömdes för att ha planterat bevis, lämningar från död människa).

Mera:
– Foruminlägg Cadaver Dog Alert Convictions without a body (några av exemplen ovan är hämtade därifrån).
– Kate Prout: gloucestershirelive.co.uk, dailymail.co.uk.
– Bianca Jones: detroit.cbslocal.com, cbsnews.com, dailymail.co.uk, detroit.cbslocal.com.

Minns Sophia

Älskade glada Sophia, som rycktes bort av okända. Vi saknar dig oändligt.
(några av ’dina’ låtar finns här, markerade med blomma)

”If Heaven Was Needing A Hero”, Jo Dee Messina. [Sök]
”I guess Heaven was needing a hero, Somebody just like you, Brave enough to stand up for what you believe and follow it through”
”Gone Away”, The Offspring. [Sök]
”And it feels, And it feels like, Heaven’s so far away”
”Sapphire”, John Martyn. [Sök]
”I don’t know what to do, I got no place to go, Oh the day I lost my sweet Sapphire.”

”Smooth Operator”, Sade (live 2011). [Sök]

”Wake Me Up”, Avicii. [Sök]

”Unbreak My Heart”, Toni Braxton (Live). [Sök]

”La La Latch”, Pentatonix. [Sök]

”BOSS”, Fifth Harmony. [Sök]

”Shake It Off”, Taylor Swift. [Sök]

”You Ain’t Seen Nothing Yet”, Bachman Turner Overdrive. [Sök]

”Waka Waka”, Shakira. [Sök]

”Paradise”, Coldplay. [Sök]

”What Now”, Rihanna. [Sök]

– ”Rain”, Uriah Heep. [Sök]

– ”I’ll See You Again”, Westlife. [Sök]

”Long As I Can See The Light”, Creedence Clearwater Revival. [Sök]

Tips: om en länk inte fungerar längre, tryck ”[Sök]” vid den länken så hittas förhoppningsvis andra sidor med den låten.
– Reklamen hos Youtube kan ibland tryckas bort med lilla krysset till höger om det är en banner, eller med ”Hoppa över annons” (som visas efter några sekunder). Eller skaffa Adblock eller annonsblockerare.