Lille Kevin knivdödade sin egen mamma (i självförsvar)

Se upp för barnsmockan, den hänger i luften. Här är två solskenshistorier med barn som använde fysiskt våld med stor framgång.

Det är ”solskenshistorier” i betydelsen att det slutade lyckosamt, dvs med livet i behåll, för de små tvåbeningarna, och mindre lyckosamt för de stora som var dumma mot de små.

Det handlar om:
– En sjuåring som knivade ihjäl mamma när hon försökte kväva och strypa honom.
– Och en sexåring som sparkade en pedofil på smalbenet så att han blev jätterädd och sprang därifrån.

Lille Kevin, 7 år, som knivdödade sin mamma

Den 19 januari 1997 rapporterade Göteborgstidningen följande om Kevin i Paris:

”7-åring dödade sin mamma i självförsvar.

– Mamma försökte döda mig. Jag ville inte dö.
Så förklarar sjuårige Kevin varför han knivdödade sin mor.

Polisen är övertygad om att Kevin talar sanning. De kraftiga strypmärkena på hans hals är beviset. […]”

Kevin berättade för polisen att han vaknat av att mamman försökte kväva honom med en kudde. Kevin lyckades slingra sig undan och fly, men mamman hann ikapp honom i köket där hon tog ett rejält strypgrepp runt hans hals.

Kevin skar henne då i ansiktet med en kniv, och när hon inte släppte taget lyckades han få tag i en annan kniv och stack henne i bröstet så att hon segnade ner och dog.

Skälet till mammans mordförsök är okänt, förutom att hon varit deprimerad sedan en tid tillbaka.
Det finns förstås helt andra möjliga motiv, t.ex. att lille Kevin varje dag i flera månader hade terroriserat och till slut drivit stackars mamma över gränsen. Men det är ingen vacker tanke om Kevin, så den skippar vi.

Hur som helst så var det tur att 7-årige Kevin klarade av att döda mamma, innan han själv tappade andan för gott.

Sexåringen som sparkade iväg en pedofil likt Mel C i Spice Girls

Den 24 juni 1997 skrev Göteborgstidningen om 6-åriga Stacey i London:

”När sexåriga Stacey och hennes lillebror angreps av en pedofil gjorde hon som Mel C i Spice Girls.
Gav gubben en karatespark på smalbenet.
Gärningsmannen rusade skräckslagen från platsen.

Lilla Stacey Pennington hyllas i dag som hela Englands hjältinna. Hon kommer troligen att belönas med medalj av polisen.
– Mel C i Spice Girls är min idol så jag gjorde bara som hon brukar göra när den elake mannen försökte ta min bror, säger sexåringen till tidningen The Mirror. […]”

Staceys mamma Julie sa:
”- Stacey beundrar Spice Girls men jag har sagt åt henne tusen gånger att sluta öva sparkar på sin lillebror. Men nu får man väl vara glad för det…”

Polisen efterlyste den misstänkte pedofilen, och de sa att ”Stacey är en mycket djärv flicka.”

Och den mesige pedofilen satt väl hemma och slickade sina sår, som man brukar säga.
Om det verkligen var en pedofil och inte bara nån stackars harmlös idiot som inte lärt sig att aldrig tilltala främmande barn och försöka ge dem något. Men den tanken förtar Staceys insats, så den skippar vi.

Hursomhelst så var det tur att Stacey hade våldet i sig och inte tvekade att sparka, innan hennes lillebror och hon själv blev pedofiloffer.

Närliggande stoff:
– ”Våldet mellan barn 0-14 år mörkas, har ökat flera tusen procent”.
– ”Lista: Barn som dödar”.

 

De världsomspännande urpysselprocedurerna

Nyss utfördes de rituella klockmaniprocedurerna igen. Det stora ur- och klockpysslet som sker varje vår och höst. Ännu en yttring av människoapans dårskap.

Homo habilis, 2 miljoner år f.Kr.

För länge sen bestämde människoapor att alla klockor och ur skulle vridas fram eller tillbaka minst två gånger per år. Därför att… man får vara uppe en timme längre, eller bönderna får mer ljus på kvällen, eller för att spara energi, eller nåt sånt.

Ursprunget benämns normaltid eller ”vintertid”. Avvikelsen som infördes för länge sen kallas ”sommartid”. EU-parlamentet försöker avskaffa* den ständigt återkommande klockhysterin. Men det faller på oenighet, och att en del tror att det handlar om ”sommar” eller ”vinter” året runt.

EGENTLIGEN handlar det om hur vi vill ha dagsljuset under vinterhalvåret.
Både för- och nackdelar märks mest under vinterhalvåret, oavsett om man tillämpar normaltid eller sommartid.
Därför att på vintern är det ont om dagsljus, kortare dagar, ger små marginaler.
På sommaren är dagarna långa, gott om dagsljus, då saknar det i stort sett betydelse om det mörknar kl 23 eller 24, eller ljusnar kl 03 eller 04.

Kärnfrågan är:

Hur vill Du ha det lilla dagsljuset under VINTERHALVÅRET?

  • Ljusare vintermorgnar och mörkare vintereftermiddagar? Välj normaltid (vintertid).
  • Ljusare vintereftermiddagar och mörkare vintermorgnar? Välj sommartid.

Personligen spelar det ingen roll vilken tid som väljs, så länge man enas om att sluta vrida klockorna fram och tillbaka. Fast ärligt talat: helst ”sommartid” året runt, för de ljusare vintereftermiddagarnas skull.

* Några skäl att avskaffa tidsomställningarna lär vara: ingen eller försumbar energibesparing med sommartid. Ökad dödlighet av stressrelaterade hjärtsjukdomar på våren, pga omställningen till sommartid. Enligt EU:s nätenkät år 2018 ville över 80 % slopa tidsomställningarna.

Återpublicering från 28 oktober 2019.

Violas svenskaprov, julfirande och sista (ögon-)blick

Här betraktas ett svenskaprov av Viola Widegren, och hur familjen firade jul. Och de svalnade studierna. Och ögonblicken innan Viola försvann spårlöst för evig tid.

Familjen Widegren bestod av föräldrarna Carl och Agnes samt de två döttrarna Viola och Eva Marie (som var 8 år när sjuttonåriga Viola försvann i december 1948). De hade jordbruk, kor, grisar, häst, höns, och en traktor. Samt en motorcykel som Carl använde i sitt andra jobb som virkesmätare runtom i skogarna.

Violas namn var Ingrid Viola Widegren, men hon använde smeknamnet Vivi och bytte W mot V i efternamnet. Det blev: Vivi Videgren, även i formella sammanhang som i brevkontakterna med distansskolan ”Hermods korrespondensinstitut” (se bild ovan).

Följande lilla uppsats i ämnet ”Modersmålet 1” skrev Viola (Vivi) när hon var 15 år, drygt två år innan hon försvann. Det tycks varit Violas första svenskaprov på första året i Hermods distanskurs för realskolestudier. (Det var Violas sjunde* läsår inklusive hennes 6 år i folkskola).
Första sidan av det rättade provet visas på bilden ovan. Läraren daterade rättningarna 8 juli 1946.
Nedan visas avskrift av Violas hela text (extra radbrytningar har lagts in på några ställen).

”Hur julen firas i mitt hem.

Julen är årets största högtid, den infaller den 25 december.
Nu skall jag berätta, om hur julen firas i mitt hem. På julaftonens förmiddag kläder min syster och jag julgranen, med många vackra saker. Kockan fyra har vi ”dopp i grytan”, och sedan blir det väldigt långsamt, innan det blir tid att dricka kaffe, klockan fem. Dansen kring granen börjar vi med klockan sex, och sedan kommer den efterlängtade jultomten och delar ut julklapparna.

I år klädde min syster och jag ut oss till jultomtar. Vi gick till en 80-årig gammal tant. Vi hade med oss en liten gran, som vi klätt med stjärnor, ljus, faggor, glitter, karameller och mycket annat. Min syster hade en liten säck med några julklappar till henne. Jag har alldrig sett den gamla tanten så glad. Hon ville, att vi skulle stanna en stund och dricka kaffe med henne. Det skulle vi ju gärna vilja gjort, men då hade vi ju måst tagit av oss maskerna!

Nästa julmorgon tänker jag följa med till julottan, det tänkte jag i år också, men jag försovde mig.
Juldagen och annandagen brukar vi ha främmande eller också är vi bortbjudna.”

Det som läraren anmärkte på har blå färg i avskriften ovan.
Resultatet blev ”B-” (b minus) enligt lärarens notering, dvs mellan godkänt och underkänt. Dåtidens betygsskala var A-B-C. Läraren anmärkte på felstavningar, kommatecken, faktafel och verbformer (t.ex. ”gick” istället för ”gingo”). Läraren skrev: ”Ni är osäker på verbformerna! Koncentrera uppmärksamheten på dem.”
Man kan anta att det gick bättre i senare prov eftersom pappa Carl efter första året sökte stipendium åt Viola vilket beviljades (för den första Hermods-årskursen av tre), det var på 200 kr. (Avgiften för alla tre kurserna var 600 kr). Stipendium kunde sökas för ett läsår i taget.

I Violas uppsats framgår att familjen firade traditionsenlig svensk julafton. Med julgran, dopp i grytan, dans kring granen (vid 18-tiden), och sedan kom jultomten med julklapparna.
Viola och systern hälsade också på och spred julstämning hos en gammal tant och gav henne julklappar.
Tidigt på juldagens morgon åkte familjen till julottan i kyrkan. Men senaste julen hade Viola försovit sig och därför inte följt med. Pappa Carl och mamma Agnes hade låtit Viola sova istället för att väcka henne.

Uppsatsen ger intrycket att föräldrarna Carl och Agnes var skötsamma och snälla. Och de hade inte tvingat Viola att följa med till julottan tidigt på juldagsmorgonen, utan låtit henne sova sin skönhetssömn.

Detta ligger i linje med vad föräldrarna uppgav i polisförhör ett par år senare efter att Viola hade försvunnit.
Carl och Agnes berättade då att de försökte underlätta för Viola så mycket som möjligt. Föräldrarna ville att Viola skulle bli en fin flicka, med bättre möjligheter än de själva haft.
Agnes sa att de ”passade upp henne” för att hon ”skulle få det riktigt skönt”. Därför behövde hon exempelvis aldrig hjälpa till i stallet:

”Vi har gjort vårt bästa för att lätta upp allt för henne. Hon har aldrig mjölkat korna, aldrig rengjort i stallet.”

Carl hade hoppats att Viola skulle fortsätta studera och bli ”postföreståndarinna”, dvs chef på ett postkontor. Ett välavlönat, statligt och tryggt arbete.
När Viola fick börja en Hermodskurs för tre års realskolestudier (som fortsättning på Violas sex års folkskola), så var planen hos föräldrarna och Viola att det skulle leda till vidare studier för att bli sjuksköterska.

Men studieintresset började svalna efter årskurs 7 när Viola fick tillfälliga butiksjobb (enligt mamma Agnes i polisförhör).
Och de senaste åren (1947-1948) var hon långtidssjuk i flera omgångar, med operationer och komplikationer som följd (brusten blindtarm, bukhinneinflammation, samt operation av en ”böld” följt av infektion och feber). Uppdatering juli 2024: Violas vänstra äggstock och äggledare togs bort vid operationen av ”bölden”. Och den ”brustna blindtarmen” var en osäker uppgift. (Enligt boken ”Dödsgåtan Viola Widegren”).
Under de månaderna fick hon uppskov från kursanordnaren (Hermods).

Sommaren 1948, efter de långa sjukhusvistelserna, sökte Viola jobb som ”springflicka” i en tobaksaffär, och hon sa att hon ville jobba som hembiträde eller som biträde på ett ålderdomshem i södra Sverige.

I oktober 1948 fick 17-åriga Viola en veckas vikariat som vårdbiträde eller sjukvårdsbiträde på sjukhuset i Sollefteå. Det korta vikariatet förnyades sedan flera gånger under de följande månaderna.
Några dar innan Viola försvann så hade hon fått ett nytt vikariat med början måndag 6 december och en vecka framåt.

När Viola försvann den 5 december hade hon inte varit hemma hos föräldrarna på en månad. Tidigare i oktober hade föräldrarna gett henne tillåtelse att flytta hemifrån till stan med villkoret att hon skötte studierna och att hon ibland besökte föräldrarna.

Men Viola läste inte tillräckligt, hade hon sagt till en bekant.
Kanske var det så att Viola hade gett upp studierna men inte förmådde berätta det för föräldrarna.

Minuterna före försvinnandet, och Violas sista blick

Söndag kväll vid 17-tiden den 5 december 1948 satte sig Viola på bussen i Sollefteå för att motvilligt besöka föräldrarna några mil utanför stan. Enligt föräldrarna hade hon dessförinnan i flera veckor:
”i telefon snäst av deras önskan att få se henne lite mera hemmavid.”

Viola anlände vid 18.30-tiden. Hon gick in i huset utan att hälsa. Hon sa ”med uppbragt stämma”:
”Vad menas med detta? Nu vill jag först och främst ha reda på vad det är ni vill mig!”

Föräldrarna upplevde Viola ”som förbytt” och ”elak”. De kände inte igen hennes uppförande.
En ordväxling uppstod, pappa Carl örfilade Viola, hon fick lite näsblod. (Det var tio år sedan Carl agade Viola, då hon var sju år och hade försvunnit en kväll och Carl hittade henne klockan ett på natten i närheten av Faxälven).
Föräldrarna ville att Viola skulle stanna hemma över vintern och göra klart realskoleexamen, men hon ville tillbaka till stan.

Carl sa därefter till Viola ”säg att du stannar hemma”, med en röst som ”låtit ängslig och icke hård och befallande. Det hade verkat som om Widegren varit ängslig att han skulle mista Vivi.” (Det berättade mamma Agnes senare i polisförhör).

Viola svarade att hon lovade att stanna hemma.
En stunds tystnad följde. Viola satt ner. Agnes såg Violas blick och fick känslan att hon ”fått någon idé”.
Viola reste sig och gick lugnt ut ur rummet. Hon såg sig i väggspegeln medan hon gick mot ytterdörren.
Agnes hörde ytterdörren stängas. Det var sista livstecknet från Viola.

I polisförhör med Agnes framgår följande om den allra sista minuten:

”Då fru Widegren såg Vivis blick fick hon den uppfattningen, att Vivi fått någon ide. ”Det var en speglande blick, EJ dyster och bekymrad blick, fru Widegren fått av Vivi. Vivi gick därpå lugnt ut från sovalkoven och ut i tamburen.

Då hon gått, hade hon sett sig i spegeln, som hängde mellan dörrarna till sovalkoven och tamburen. Fru Widegren trodde att Vivi gått ut i tamburen för att hänga av sig kappan.
…
Fru Widegren fick emellertid höra att ytterdörren stängts och då förstod hon att Vivi gått ut. Till sin man yttrade hon också att hon trodde att Vivi gick ut.”

Familjen trodde att Viola gick till toaletten, som fanns i huset intill. Violas hatt och handväska låg kvar på köksbordet.
En stund senare konstaterade föräldrarna att Viola inte var på toaletten. De trodde då att Viola tagit sig tillbaka till stan.
Uppdatering juli 2024: pappa Carl trodde senare att Viola lämnade kvar hatten och handväskan därför att Viola insåg att Carl annars skulle förstått att hon tänkte sticka tillbaka till stan (enligt boken ”Dödsgåtan Viola Widegren”).

Uppgifterna ovan kommer framför allt från polisförhör från 1948 med Agnes, Carl och dottern Eva Marie.

* Sjunde läsåret = 6 år obligatorisk ”folkskola” + första året realskola på distans, år 1946. Tanken var att hon skulle läsa 3 år realskola på distans, dvs totalt nio läsår (motsvarar ungefär dagens grundskola). Pga flera månadslånga sjukdomsperioder så fick hon uppskov i studierna. Vid försvinnandet i december 1948 så var studierna inte klara.

Sanningar och körsbärsplockare i Kevinfallet

Häromveckan fick de två ”bröderna” i Kevinfallet en mindre summa från regeringen: en miljon kr vardera. Det motsvarar en decimetertjock bunt tusenlappar. Det är bara en tiondel av tidigare skadeståndskrav till JK då de begärde 10 miljoner kr vardera, men fick avslag. Det blev alltså bara en decimeter istället för en meter.

Justitieminister Morgan Johansson (S) skänkte de två pengabuntarna ”ex-gratia”, dvs ”av nåd”, eller för att han inte orkade lyssna på ytterligare fem års klagosånger i massmedia, eller/och av taktiska skäl för att det är valår i år. Socialdemokraterna har tidigare i år utsatts för Kevinpress från andra politiker, och Sveriges alla 7,5 miljoner röstberättigade medborgare har förstås inte kunnat undgå att se och höra talas om Kevinfallet under de senaste fem åren.

Vad hände med 4-årige Kevin sommaren 1998…

…när han dödades? Då två bröder 7 och 5 år gamla misstänktes varit involverade i Kevins död?

Kevin dödades vid en liten fotbollsplan där ungefär 15 barn befann sig, söndag kväll 16 augusti 1998 (sista dan på sommarlovet).
Han dog mellan klockan 17 och 21, mest sannolikt i början på den tidsperioden dvs mellan kl 17 och 18.
Kroppen hittades efter kl 21 liggandes på en lastpall som flöt i vattnet bland vassen vid stranden. Döden hade inträffat ett stenkast därifrån, bakom en röd bod vid fotbollsplanen, enligt dåvarande polisutredningen.

Bild ovan: dåtida flygfoto över området (1998). Nära platsen där Kevins kropp anträffades syns den lilla fotbollsplanen där barn lekte vid tidpunkten då Kevin dödades.

Bild ovan: nutida flygfoto över fyndplatsen (F). B=där Kevin dog, vid fotbollsplanen, bakom en röd bod (numera riven), enligt dåvarande utredning.

Två bilder ovan: boden vid fotbollsplanen.

Bild ovan, löpsedel från augusti 1998: ”Nio barn greps – Förhördes av polis i flera timmar om mordet på Kevin”.

Totalt 120 barn förhördes i polisutredningen som pågick från 16 augusti till 2 november 1998.
Över 350 vuxna förhördes.

Bild ovan, tidningsrubrik från augusti 1998: ”Jag var med när Kevin dödades. 12-årig pojke berättar för polisen.”

Fyra olika ”sanningar” / versioner

Från olika källor finns åtminstone fyra versioner åtkomliga för svenska folket av vad som hände Kevin. Olika sanningar för olika medborgare och tidsperioder. Här är de ordnade kronologiskt med äldsta versionen först, dvs när de blev åtkomliga för allmänheten:

Version 1: Båda bröderna orsakade Kevins död.
Källa (sommar-höst 1998): en polisutredning, numera officiellt inaktuell version.
Enligt polisen år 1998 befann sig ungefär 15 barn vid platsen / fotbollsplanen där Kevin dödades bakom en bod.
Flera boende i Dottevik berättade att flera äldre barn hade hotat att ge sig på Kevin för att sätta honom på plats eller ”hämnas” på honom av olika skäl.

Totalt hölls 1300 förhör med 482 personer, varav 120 barn, i polisutredningen 1998.

”Brödernas” föräldrar kontaktade polisen hela nitton (19) gånger under utredningen och lämnade uppgifter om vad sönerna hade berättat hemma om Kevins död.
Därför kallades familjen till förhör, i barnanpassade lokaler (med leksaker, dataspel, godis m.m), och man försökte få bröderna att upprepa vad de hade sagt hemma till föräldrarna.

Till slut ansåg polisen att hela familjen hade lämnat tillräckligt många uppgifter som sammantaget visade att bröderna hade varit involverade i Kevins död.
Utredningen (förundersökningen) mot bröderna avslutades med motiveringen att de var yngre än 15 år. Utredningen mot två andra pojkar avslutades med motiveringen att de var oskyldiga. Ärendet överlämnades därefter till socialtjänsten.

Version 2: Ingen av bröderna orsakade Kevins död.
Källa (maj 2017): tre SVT-dokumentärer och massmedia, och en polisutredning i kölvattnet.
Källuppgifterna består av klipp och fragment ur FUP* 1998, och som SVT vävde ihop till en berättelse med suggestiv musik och dramaturgi i tre känslosamma dokumentärer.
Därefter lades locket på, och allt det andra i FUP hemlighålls för svenska folket.

Resultatet av den efterföljande polisutredningen (som genomfördes under starkt medietryck / grupptryck) sammanfattades bl.a. så här av åklagare Niclas Wargren år 2018:

”Visserligen har bröderna i polisförhör flera gånger lämnat uppgifter att de HAR sett hur Kevin dog, att de har varit där då, och att de själva har utövat våld mot Kevin då han avled… Men jag bedömer att uppgifterna är otydliga, motsägelsefulla och inkonsekventa. Det kan ifrågasättas om de är självupplevda.”

”Det som brödernas FÖRÄLDRAR har sagt i förhör under utredningen 1998 gäller dels vad de har iakttagit under eftermiddan/kvällen när Kevin dog, och dels vad föräldrarna därefter har hört sina söner säga i olika sammanhang… Även de uppgifterna är enligt min uppfattning otydliga, motsägelsefulla och inkonsekventa, och behäftade med stor osäkerhet.”

Angående alibit från den andra familjen ”så ger de uppgifterna mycket litet utrymme för att bröderna skulle kunnat varit närvarande vid Kevins död”.

”Drunkning kan inte uteslutas, men det finns fynd som till viss del talar emot drunkning som dödsorsak.”

”Sexuellt våld bedöms inte som sannolikt, men kan inte helt uteslutas”.

”Bevisningen mot bröderna är sammantaget så svag att de avförs från utredningen.”

Nackdelen med version 2 är att den innehåller osannolika förklaringar. Numera förklaras ALLT graverande som föräldrarna och bröderna sa och skrev år 1998 med att de hade falska minnen skapade av chock, psykisk press och ledande frågor. Dessutom påstås att dessa människor numera har bortträngda minnen av sina (dåvarande) falska minnen. Sanningen är nog att de inte vill prata om allt de sa och skrev då, det blir för komplicerat. (Minnen av omskakande, svåra händelser försvinner inte helt, enligt forskare).

Så vem dödade Kevin? Enligt denna numera officiella version finns ingen gärningsperson. De spekulerar i att Kevin dödades av en lastpall, dvs en olycka.
Men kriminalteknikern som år 1998 undersökte platsen där Kevin hittades död, avfärdar lastpallshypotesen och hävdar än idag att någon tog livet av Kevin: ”Ja, det har jag trott hela tiden. Däremot inte sagt att det är bröderna som gjort det.”

Version 3: En viss ”13-åring” orsakade Kevins död.
Källa (maj 2017 och senare): en törstig romanförfattare kallad ”GW” uttalar sig i massmedia. Dock framfördes den versionen av nån annan i media redan år 1999, efter att den pojken erkänt ett annat brott, så GW är många år på efterkälken med sina funderingar.

Den pojken misstänktes och förhördes även flera gånger i Kevin-polisutredningen år 1998, men avfördes till slut från utredningen.

Version 4: En av bröderna + en äldre pojke orsakade Kevins död. Och den andra brodern såg bara Kevin när han redan var död, och när de andra pojkarna bar Kevin från boden vid fotbollsplanen till strandkanten.
Kevins död var ett misstag, de hade inte uppsåt att döda, enligt den ena brodern.
Den ”äldre pojken” kan eventuellt varit pojken i version 3 ovan.

Källan (maj 2018) består av några läckta uppgifter från bl.a. vittnesuppgifter som nedtecknades av familjen strax efter att polisutredningen hade avslutats i början på november 1998. De läckta uppgifterna har fått begränsad spridning men finns åtkomliga för alla på Internet.

I de uppgifterna framkommer bland annat att ena brodern var rädd för de äldre pojkarna (som var i 10-13-årsåldern). På grund av rädslan berättade han därför inte allt förrän efter polisutredningen var avslutad, och efter att föräldrarna haft många samtal med sönerna i lugn och ro, i hemmets trygga vrå.
Anm: även denna tanke – att bröderna inte vågade säga allt till polisen eftersom de var rädda för de äldre pojkarna – framfördes i media redan år 1999.

Här påstås inte att en version är mer eller mindre sann än nån annan. Vilken version som verkar sannast får var och en avgöra på egen hand.
Ur ett humanistiskt perspektiv är nutida officiella massmedieversionen (version 2 ovan) bästa alternativet. Därför att det vore inhumant att idag, tjugo år senare, vidhålla att nån av de vuxna bröderna eller båda fortfarande ska betraktas som misstänkta.

Angående att polisutredningen 2018 drog en annan slutsats än polisutredningen 1998:
bevisvärdering är ingen exakt vetenskap, bevisvärdering omfattar subjektiva moment.
Det är inte ovanligt att olika rättsinstanser gör helt olika bedömningar. T.ex. att tingsrätten friar men hovrätten fäller, eller vice versa, på exakt samma bevisunderlag.
Eller att olika åklagare drar olika slutsatser ur exakt samma underlag. Exempelvis som i saxmordfallet häromåret där tre åklagare gjorde samma bedömning att bevisen höll, medan en fjärde åklagare gjorde motsatt värdering, under starkt medietryck, på samma bevisunderlag.

Mera:
– ”Röran i omständigheterna kring döden”.
– ”Bok om Kevinfallet kastar sten i glashus”.

* FUP: (polisens) förundersökningsprotokoll.

Kuriosa och mindre nyttigt vetande, om tjockleken på en sedelbunt:
uppgifterna ovan är avrundade. En en-miljonersbunt med tusenkronorssedlar är ca 12 cm tjock, och motsvarande för en tio-miljonersbunt är följaktligen ca 1,2 meter.
Information från Riksbanken:
”Sedelpapperet har en tjocklek på 125 mikrometer med en tolerans på 10% plus och minus. När pappret sedan trycks blir det något tunnare på grund av det höga trycket som används i tryckprocesserna. Sen beror tjockleken på hur mycket fukt som sedlarna blir utsatta för och om de blir vikta eller knöliga. Det är därför svårt att ge ett helt korrekt svar på frågan men en bunt med 100 sedlar brukar vara cirka 1,2 cm tjock.”

Några av de buggar som inte dödades före tolvslaget år 99 till 00…

Här visas ett axplock av de buggar som missades och som fanns kvar den 1 januari år 2000, trots enorma insatser före millennieskiftet för att utplåna buggarna från jordens yta.

Efter ”Dubbelmord & millenniebuggen” tas här en närmare titt på vad millenniebuggen egentligen handlade om. Dvs vad som hände vid övergången från år 99 till år 00… eller rättare sagt: vid övergången från år 1999 till år 2000.

Felaktiga testresultat som ledde till aborter, och krånglande EKG-apparater. Det är ett par av de allvarliga problem som orsakades av kvarvarande buggar i januari år 2000, som medförde att en del datorsystem trodde att det var år 1900 eller noll istället för år 2000.

De flesta buggar som överlevde millennieskiftet gav inte allvarliga problem, åtminstone inte av de som rapporterades till allmänheten. Av massmedias katastrofscenarier syntes inte ett spår i media efter årsskiftet, till sådan besvikelse för vissa invånare att de trodde millenniebuggen bara var en fet bluff.

Rubriker: Sverige, exempel på buggar som slank igenom. Utrikes, exempel på buggar som slank igenom. Om millenniebuggen. Osäker jämförelse med Ryssland. Mera.

Nedan visas ett urval av de problem som uppstod i januari år 2000, i Sverige och utrikes, och som kom till massmedias kännedom. (Dvs problem som orsakades av kvarvarande buggar). Troligen var de problemen endast en liten del av alla som inträffade efter millennieskiftet. Många IT-avdelningar på företag m.m. jobbade eller hade jour på nyårsafton för att snabbt upptäcka och åtgärda kvarvarande buggar innan ordinarie arbetsveckan började, och man kan anta att många av dem inte rapporterades vidare till utomstående.

 Sverige, exempel på buggar som slank igenom

Inledningsvis ett exempel som ger en mer detaljerad inblick.

Bild ovan: ur tidningsartikel från 2 januari 2000 (Svenska Dagbladet). Några citat:

”(…) EKG-utrustning på flera av landets sjukhus slutade fungera under nyårsnatten. Datorerna klarade inte av omställningen från 1999 till 2000.”
”(…) Systemet trodde att det var år 1900, visade fel tid, och registrerade inte hjärtverksamheten.”
”(…) Enligt sjuksköterskan Maria Oscarsson vid sjukhuset kan det finnas en viss säkerhetsrisk för hjärtpatienter om EKG-apparaterna inte går som de ska, eftersom personalen då måste lita till att patienterna själva slår larm.
– Framför allt stör det oss mycket i arbetet eftersom manuell övervakning är mer personalkrävande och om det fortsätter så här får vi problem”
”(…) Det är ett allvarligt fel, men det har inte hotat patientsäkerheten”.
”(…) – Trots alla tester missade vi att modifiera en fil i programvaran. Därför uppstod det här problemet”

”(…) Under nyårsdagen rapporterade sammanlagt sju landsting att de haft någon typ av störningar inom sjukvården efter millenneskiftet. Enligt Gunilla Hult-Backlund är dock nästan alla störningar av mindre allvarlig karaktär, och berörde främst medicinteknisk utrustning eller administrativa funktioner.”

Om man på nittiotalet hade ignorerat millenniebuggen så hade sannolikt sjukvården överhopats med fel av olika slag i början på år 2000 vilket kunde ha hotat patientsäkerheten, kanske rentav orsakat personskador eller död.

Fler exempel från Sverige på buggar som slank igenom:

– Automatlarmet på en elstation i Degerfors var ur funktion.

– I Sjöbo slutade trehundra trygghetslarm att fungera.

– Ett inbrottslarm vid östra Hagaskolan i Göteborg aktiverades vilket inte berodde på inbrott utan tros vara ett 2000-problem.

– Polismyndigheten i Örebro fick problem med ett ekonomisystem.

– Vid Försvarets radioanstalt förekom problem med ett inpasseringssystem.

– I Värmland slutade telefonväxlarna fungera vid tre sjukhus.

– Hos en taxifirma i Åmål slutade taxametrarna att fungera.

– Ett pc-system för vatten- och vindförhållanden i Södertälje slutade fungera.

– Ett administrativt stöd för lotsbeställning inom datasystemet Topaz slutade fungera.

– Det gick inte att vidarekoppla telefonsamtal till vårdcentralen i Hagfors.

– Frånvarobeskeden i telefonväxlarna vid sjukhusen i Karlstad och Torsby fungerade inte.

– Ett ekonomisystem i Mullsjö kommun tolkade 99 som 2099. Fakturor fick hanteras manuellt.

– I Örebro län hade polis- och räddningstjänst mindre problem med sina datasystem.

– I simhallen i Täby gjorde millenniebuggen att det inte gick att köpa årskort.

– En del mindre störningar vid några reningsverk har rapporterats.

– Utrustning som automatiskt registrerar hjärtverksamheten hos patienter slutade fungera vid tolvslaget, dels vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, dels vid sjukhuset i Piteå. (se ovan om EKG-utrustning).

 Utrikes, exempel på buggar som slank igenom

Några missade millenniebuggar i utlandet, som rapporterades i svensk massmedia i början av år 2000:

– Det kanske värsta buggen som missades inträffade i Storbritannien ”där två kvinnor genomförde aborter efter att de mottagit felaktiga resultat på ett downs syndrom-test. De felaktiga svaren, som skickats till 154 gravida kvinnor, beskrevs som en direkt orsak av millenniebuggen”.

– ”USA:s fem mest avancerade spionsatelliter upphörde att fungera under tre dagar.”

– Småfel i ett tågbolags övervakning av tågen, i USA.

– Datorproblem i San Franciscos lokaltrafik (USA).

– I Storbritannien sattes 20.000 kreditkortsläsare ur funktion på grund av millenniebuggen (det inträffade dock fyra dagar före nyårsafton, eftersom de hade programmerats att hantera transaktioner under fyradagarsperioder).

– Det amerikanska marinobservatoriet, USA:s officiella tidräknare, visade strax efter midnatt att det var år 19100.

– I en svensk tidningsartikel uppges att ”Ett och annat larm hade gått av sig själv – eller slutat fungera.”, och ”Några inpasseringskort krånglade mer än vanligt.”

– En tysk man hade plötsligt 13 miljoner D-mark på sitt bankkonto, datumet var 1899.

– Italienska interner som skulle frigivits strax före nyår hade plötsligt 100 år kvar. Medan andra skulle ha frigivits redan år 1900.

– ”Den västafrikanska staten Gambia föreföll i går ha varit det enda land som drabbades av allvarligare störningar orsakade av den så kallade millenniebuggen. Det meddelade den internationella övervakningscentralen i Washington som försökt spåra alla förtretligheter orsakade av datortrassel i samband med årtusendeskiftet.
Påtagliga störningar förekom i Gambias energiförsörjning liksom inom transportväsendet. Även inom landets finanssektor förekom en del trassel liksom i en del statlig service.
Enligt övervakningscentralen kan dock problemen inte bara hänföras till millenniebuggen. Experterna lade en del av skulden på utebliven internationell hjälp till Gambia att förbereda sig för årtusendeskiftet.” (TT-AFP)

Följande sammanställning av millenniebuggar som missades eller slank igenom är från ”What Really Happened in Y2K?”, under rubriken ”What Failures Occurred after 2000”, av en professor Martyn Thomas från Gresham College år 2017. (Flera av punkterna innehåller flera olika händelser).

1. 15 nuclear reactor shut-downs (in Spain, Ukraine, Japan and the USA).

2. Many credit card systems rejected valid cards.

3. The oil pumping station in Yumurtalik shut down, cutting off supplies to Istanbul.

4. There were power cuts in Hawaii and cable television feeds failed.

5. Glitches hit government computers in Hong Kong and mainland China.
Police testing the sobriety of drivers in Hong Kong had to enter birth dates on breath-testing machine because of an apparent Y2K malfunction.
Courthouse computers in Italy mixed up prisoner dates by 100 years.
A few ATM machines shut down.

6. Government computers in Hong Kong failed to display the correct date, but no records were lost and everything ran smoothly, officials said.
Weather observations in part of mainland China had to be made by hand after the circuit board of a solar measuring device in the remote north-western region of Ningxia failed to roll over to 2000.

7. In Tokyo, about a dozen small brokerages reported Y2K-related glitches in a record-keeping system. They were quickly fixed.
Ten small Hong Kong companies reported minor hardware or software problems possibly caused by Y2K.
The heat went out in apartments for about 900 families in Pyeongchon, South Korea.

8. A hospital in western Norway reported that an X-ray machine had failed.
News reports said cash registers at a handful of 7-Eleven convenience stores also failed there, and some ATM machines weren’t working.

9. Ticketing machines on some buses in Australia briefly jammed.
Forecasting maps at the French weather service initially got the New Year Day date as ”01/01/19100.”
Eight hundred slot machines shut down at a Delaware horse track.
Taxi meters broke down in a China province.

10. Three dialysis machines stopped functioning in Egypt hospitals, but the problem was quickly fixed.

11. A provincial court in South Korea issued automated summonses to 170 people to appear for trial on Jan. 4, 1900 instead of Jan. 4, 2000.

12. A customer at a New York State video rental store had a bill for $91,250, the cost of renting the movie ’The General’s Daughter’ for 100 years.

13. Glitches were reported in train-pass vending machines in Tokyo, in a program of France’s Syracuse II military satellite system, and at the Islamabad Stock Exchange in Pakistan, where computers said the year was 1900. Exchange members were forced to manually record their transactions.

14. The Palatka-Putnam, Florida reporting station, conveyed that the county’s 911 service was experiencing intermittent problems with the name and number link.

15. Low-level Windshear Alert (LLWAS) systems failed at Tampa, Denver, Atlanta, Orlando, Chicago O’Hare, and St. Louis during the rollover. The systems displayed an error message. Air Transportation system specialists at each site rebooted LLWAS computers to clear the error, and the last system was in normal operation in just over two hours. Impact on operations was minimal.

16. The Direct Access Radar Channel monitor at Albuquerque, N.M. failed immediately after the rollover.

17. Kavouras Graphic Weather Display Systems at flight service stations in 16 locations around the country failed about ten minutes after the rollover. Data supplied to automated flight service stations was not updating properly. Specialists discovered the system sent data bearing the date ”2010,” resulting in rejection of National Weather Service data and incorrect updates of weather data in the system.

18. An Automatic Backup to the central computer complex at the Cleveland Air Route Traffic Control Center failed to activate after the date change.

19. ARINC Oceanic Display and Planning System printers at Oakland, CA and Islip, NY, failed the transition from 1999 to 2000. These are not FAA printers but are a redundant system used in the relay of data from ARINC communications centers to air traffic controllers handling oceanic traffic.

20. The Federal Reserve Bank of Chicago experienced Y2K related problems in transferring $700,000 in tax payments. The bug was fixed and the payments were made the next day.

21. Weather Message Switching Center Replacement, Atlanta, GA, stopped recognizing and processing certain kinds of Notices to Airmen (NOTAMS) because of a software problem involving a failure to recognize years ending in ”0” in the NOTAM time and date code.

22. Several problems remained in Microsoft Visual Basic and Access.

23. Payroll software at Berlin’s German Opera denied certain employees government mandated subsidies for families with children. When year 2000 arrived, the computers date was 1900. This caused a person born in 1995 to appear 95 years old, making the parents ineligible for the government subsidy.

24. The Pentagon had a self-inflicted Y2K mis-fix that resulted in complete loss of ability to process satellite intelligence data for 2.5 hours at midnight GMT on the year turnover, with the fix for that leaving only a trickle of data from 5 satellites for several days afterward.

25. The Pentagon DefenseLINK site was disabled by a preventive mistake.

26. The Kremlin press office could not send e-mail.

27. In New Zealand, an automated radio station kept playing the New Year’s Eve 11pm news hour as most recent, because 99 is greater than 00.

28. Toronto abandoned their non-Y2K-compliant bus schedule information system altogether, rather than fix it.

29. Birth certificates for British new-borns were for 1900.

30. Some credit-card machines failed, and some banks repeatedly charged for the same transaction — once a day until a previously available fix was finally installed.

31. Various people received bills for cumulative interest since 1900.

32. At least one person was temporarily rich, for the same reason.

33. In e-mail, Web sites, and other applications, strange years were observed beginning on New Year’s Day (and continuing until patched), notably the years 100 (99+1), 19100 (19 concatenated with 99+1), 19000 (19 concatenated with 99+1 (mod 100)), 1900, 2100, 3900, and even 20100.
Some Compaq sites said it was Jan 2 on Jan 1. U.K.’s NPL atomic clock read Dec 31 1999 27:00 at 2am GMT on New Year’s Day.”

Anm: ”ATM machines” som nämns på några ställen ovan är bankomater / uttagsautomater.

Om millenniebuggen

Rader med (käll-) kod skriven i COBOL-språket.

Stora ansträngningar gjordes under nittiotalet för att åtgärda millenniebuggen. T.ex. för ett enda större företag år 1999 kunde det handla om att granska miljontals rader kod (källkod) i sina stordatorprogram, och korrigera de delar av koden som bedömdes vara år-2000-kritiska.

Exempelvis amerikanska Citibank lär haft 400 miljoner rader kod att granska i sina stordatorer. Tiotusentals korrigeringar ansågs nödvändiga för att undvika problem efter millennieskiftet.
Företaget General Motors hade 2 miljarder rader kod i sina stordatorer som styrde deras verksamhet, och som behövde granskas och åtgärdas före år 2000.

De flesta buggarna fanns i stordatorer och andra datorsystem som användes inom myndigheter, banker, industrin, företagen, sjukvården med flera. Exempelvis datorer vars program var skrivna i COBOL* (ett programmeringsspråk), ibland med kod från 1980-talet modifierad genom åren till ett lapptäcke av kod, och med bristfällig dokumentation.

Persondatorer (eller PC), med Windows, Mac och liknande, var inte lika utsatta. Inte heller s.k. inbäddade eller inbyggda system (t.ex. mikrochip), många av dessa var inte datum- eller årtalskänsliga.

Under 1990-talet spred massmedia påståenden från domedagsprofeter, lycksökande konsulter och ”experter” som hävdade att efter övergången till år 2000 skulle flygplan ramla ner, kärnkraftverk explodera, hissar störta, m.m.
Fler utnyttjade den uppskruvade stämningen, t.ex. i boken ”The Millennium Bug – How to Survive the Coming Chaos” (bild).

Men såna katastrofscenarier avfärdades av IT-branschen. T.ex. så hade varken kärnkraftverk eller hissar den typen av datoriserade styrsystem, och flygplan kan alltid manövreras manuellt vid behov.

De verkliga problemen som kunde uppstå pga millenniebuggen var mindre spektakulära. Men kunde ändå bli allvarliga, särskilt om de kom i stora mängder och samtidigt. För att förhindra det lär svenska staten och företagen satsat totalt mellan 40 och 50 miljarder kronor under nittiotalet på att korrigera felaktig kod i datorprogram. (En del källor uppger lägre kostnad än så).

Sveriges och andra högdigitaliserade länders kostnader kan möjligen varit onödigt höga, det stora pengaflödet kan attraherat en och annan oseriös aktör (även om det inte kan bevisas).

 Osäker jämförelse med Ryssland

Efter millennieskiftet förekom påståenden att Sverige och en del andra länder hade spenderat alldeles för mycket pengar på millenniebuggen, och den kritiken grundades på jämförelse med Ryssland. Det (osäkra) argumentet löd ungefär så här:
Efter millennieskiftet uppstod knappast fler problem i Ryssland än i Sverige, trots att Ryssland hade spenderat mycket mindre pengar än Sverige. Och eftersom Ryssland är mycket större än Sverige så borde de haft många fler problem efter millennieskiftet.

Jämförelsen med Ryssland kan grundas på felaktiga uppgifter eller falska premisser. Mot ovanstående argument kan invändas:

  • Ryssland kan haft låg rapporteringsvilja. Att man helst inte vill medge brister i sina egna system, att de inte har den transparens som Sverige med flera länder har.
  • I Ryssland användes ofta andra programmeringsspråk än i västländer.
  • Ryssland var inte lika digitaliserat som Sverige och andra västländer. Det uppgav även ryska myndigheter i december 1999, angående risken för problem:
    ”Nej, försäkrar myndigheterna och hävdar att risken för Y2K-problem är större i det långt mer datoriserade väst. […] Riskerna är större i mer datoriserade västländer”

Frågetecken alltså för uppgifter om Rysslands faktiska kostnader före millennieskiftet.
Och frågetecken gällande omfattningen av kvarvarande problem efter millennieskiftet.
Och frågetecken för såna jämförelser mellan länder som har stora skillnader i datoranvändningen.

Mera:
– ”2000-säkringen i Sverige: Myt och verklighet (1 mars 2000, Statens offentliga utredningar från Näringsdepartementet, slutrapport från 2000-delegationen, SOU 2000:24).
– ”Dubbelmord & millenniebuggen”.

* Millenniebuggen kallas också Y2K-buggen, the millennium bug, 2000-buggen, millenniumbuggen.
Y2K = förkortning för year 2 gånger tusen (K=1000), dvs år 2000.

* Cobol, var/är ett affärsorienterat programmeringsspråk. För tekniska applikationer användes t.ex. språket Fortran. Det fanns/finns flera andra språk.

Återpublicering från 2 maj 2020.

Violas okända läkarrecept på ”uppiggningsmedel” kvällen hon försvann

Efter läsarfrågor om Viola Widegrens läkarrecept som nämns i ett äldre Mysterium24-inlägg* kommer här svaren plus lite till.

Viola Widegren

När 17-åriga Viola ”Vivi” Widegren försvann spårlöst tidigt en söndag kväll i början på december, så lämnade hon kvar hatten och handväskan på köksbordet i föräldrahemmet. Detta är välkända uppgifter. Likaså att den kvarlämnade handväskan innehöll en ansenlig summa av hennes lön från ett tillfälligt jobb som vårdbiträde.

De uppgifterna brukar nämnas i alla berättelser om Violafallet som har framförts sedan dess, i tidningar, tidskrifter, böcker, radio och tv. (Av nån anledning har detta fall uppmärksammats mycket i många år). Men under alla dessa år tycks ingen utomstående granskat mer av innehållet i Violas handväska. Ingen utom författaren Sture Lönnerstrand år 1951 (se nedan), och Mysterium24 för några år sedan*.

I handväskan fanns bland annat läkarrecept på uppiggande medel, som på den tiden vanligen innehöll amfetamin. Effekten av ett sånt preparat kan ha medverkat till händelseutvecklingen. Enligt föräldrarna var Viola ”helt förändrad” den kvällen, de kände inte igen hennes beteende.
Här rotar vi runt lite mer i Violas handväska och funderar en stund över saker och ting.

Rubriker:
Polisens inventering av Violas handväska.
Föremål som utelämnades vid polisens inventering.
Dåtidens uppiggande medel, och Violas långa arbetsdagar och kvällar.
Viola var helt förändrad, enligt föräldrarna.
Violas tidigare nattliga försvinnande vid älven.
Sammanfattning.

Polisens inventering av Violas handväska

I statspolisens inventering av innehållet i Violas handväska uppges att kriminalöverkonstapel J. Sundin ”har i närvaro av makarna Widegren i deras hem undersökt handväskan och föremålen däri”.
I den kvarlämnade handväskan fanns bland annat ett avlöningskuvert, och 110 kr och 66 öre i kontanter (motsvarar ca 2175 kr år 2021), kvitton på diverse inköp och ett armbandsur.

Kriminalöverkonstapel Sundin redovisade dock inte samtliga föremål som fanns i handväskan. Inventeringen avslutades med följande ord:

”Vidare fanns i väskan diverse smärre föremål som tycktes sakna betydelse i fallet. Bland dem kan nämnas spegel, läppstift, ask med ett halssmycke och en brosch i form av silverkors sådant som sjuksystrar brukar ha, några bitar karameller, litet garn och ett slags tygfläta.”

Några av de ”betydelselösa” föremålen nämndes kortfattat. De övriga föremålen utelämnades helt.

Föremål som utelämnades vid polisens inventering

Sture Lönnerstrand

Författaren Sture Lönnerstrand bedrev en egen ”utredning” om Violas försvinnande. Det gjordes i samförstånd med Violas föräldrar, och:
”med herr Widegrens fulla vetskap och tillåtelse”, som Lönnerstrand uttryckte det i ett brev till polisen.
”Herr Widegren” var alltså Violas pappa Carl, som några år senare skrev artikeln ”Mina lidandes år” där även Lönnerstrand omnämndes:
”Det var en journalist från Stockholm, Sture Lönnerstrand, som gjorde en noggrann undersökning av Violas hela liv; han samlade bl.a. vittnen i hennes flick-bekanta som han intervjuade.”

Lönnerstrand skrev flera artiklar om Violafallet, i tidskrifter och dagstidningar. År 1951 publicerade Lönnerstrand boken ”Sanningen om Viola Widegren : flickan som försvann”.
Boken handlar bl.a. om Lönnerstrands ”utredning” av fallet och hans hypotes att Viola hade rymt med en man från sjukhuset. Och att hon skulle ge sig tillkänna när hon blev myndig då hon kunde förfoga över pengaarvet från sina morföräldrar. (Dvs nästkommande år, 1952, när Viola fyllde 21 år).

Men det intressanta är Lönnerstrands dokumentation av innehållet i Violas handväska (se nedan), inte hans hypoteser om Violas försvinnande.

Kort tid efter boksläppet publicerade Lönnerstrand en tidningsartikel där han nämnde några av föremålen i Violas handväska, och det visas ett fotografi med några av föremålen numrerade. Fotografiet tycks fungera som utfyllnad för att lätta upp textmassan. Artikelns fokus ligger inte på dessa föremål utan handlar bl.a. om ovan nämnda hyptotes om försvinnandet.

Bild ovan: ur nämnda artikel (22 juli 1951, Aftonbladet), fotografi med numrerade föremål från Violas handväska, och med följande bildtext:

”Det enda spår helgumflickan lämnade efter sig var handväskan, som bl.a. innehöll:
1) ransoneringskort, 2) ett urklipp av en intervju med en svensk-amerikanska med rubriken ”Låt pengar göra pengar råder kritisk Multrå-mrs”, 3) 110 kr. i sedlar och några växelmynt, 4) två recept på ”uppiggningsmedel” utfärdade av en läkare vid Sollefteå lasarett.”

Några av de föremål som utelämnades i polisens inventering var alltså ransoneringskort, en tidningsartikel och två läkarrecept.

Violas ransoneringskort gällde troligen kaffe, te eller annat som fortfarande var ransonerat åren efter andra världskriget.
Det som sticker ut är läkarrecepten på ”uppiggningsmedel”, och tidningsurklippet som handlar om att få pengar att växa. Det sistnämnda intresserade nog Viola eftersom hon hade ett arv som väntade henne när hon blev myndig.

Dåtidens uppiggande medel, och Violas långa arbetsdagar och kvällar

Några av 1940-talets populära, receptbelagda uppiggningsmedel var exempelvis Fenedrin, Benzedrine, Leodrin, Sympametin, Mecodrin, Eufodrinal, Psykoton och Pervitin.
Några var receptfria under de inledande åren, för att sedan bli receptbelagda.
Den typen av preparat (ofta i pillerform) innehöll det centralstimulerande ämnet amfetamin eller amfetaminliknande ämnen, men förstås i mycket lägre doser än vid tungt narkotikamissbruk.

Förutom uppiggande effekt så kan en användare av sådana preparat bl.a. uppleva ökat självförtroende, känna sig orädd, och bli mer pratsam*.

Det var nog enkelt för Viola, som dessutom jobbade på sjukhuset, att få en läkare att skriva ut nåt uppiggande.
Viola hade goda skäl att vara trött, det var långa dagar och kvällar med arbete och studier. Hon jobbade tillfälligt som vårdbiträde hela dagarna från kl 7 på morgonen. Varannan dag var det lång arbetsdag som inte slutade förrän kl 20 på kvällen.

Och på kvällarna läste Viola distanskurser för grundskoleexamen (”realexamen”, 3 läsår. Tidigare hade hon gått 6 år ”folkskola”). Dvs studierna motsvarade ungefär de tre sista årskurserna i nutida grundskolan. Dock hade hennes distans-studieintresse svalnat efter första läsåret, framkom i polisutredningen, när hon vid 16 års ålder började jobba tillfälligt i en Konsumbutik.
Sedan blev hon dessutom sjuk i två perioder i sammanlagt över tre månader, vid 16 och 17 års ålder, och fick då uppskov från institutet (Hermods) som anordnade kurserna.

Viola var helt förändrad, enligt föräldrarna

Kvällen då Viola försvann hade föräldrarna inte känt igen hennes beteende. När Viola anlände vid 18.30-tiden så gick in i huset utan att hälsa. Hon sa ”med uppbragt stämma”: ”Vad menas med detta? Nu vill jag först och främst ha reda på vad det är ni vill mig!”

Här är några exempel från författaren Klas Kohlström (som för övrigt inte nämner läkarrecepten) på hur föräldrarna uppfattade Viola den kvällen. Citat ur Kohlströms artikel i Nordisk kriminalkrönika år 2000 (min fetstil):

  • ”[…] Då Viola väl var hemma, fann föräldrarna sin dotter helt förändrad. De kände inte igen henne.”
  • ”[…] Styvmor häpnar. Aldrig har hon hört maken till ungjänta att vara styv i tonen mot sina egna föräldrar – och detta efter att i veckor, i telefon, ha snäst av deras önskan att få se henne lite mera hemmavid.
    – Men vad du är elak, Vivi! säger hon. Ta av dig kappan, och säg att du stannar hemma!”.
  • ”[…] Inne i huset var far och mor fortfarande mycket uppbragta över dotterns näsvisa uppträdande.”

Enligt en annan källa uppgav pappa Carl att:
”Viola var så uppstudsig när hon kom hem. Hon vart elak och knöt näven framför mig. Så har hon aldrig gjort förr, inte mot mej i varje fall”. (ur kapitlet om Viola i boken ”Brottets krönika, del 3” (1959), av Carl Olof Bernhardsson).

Föräldrarna ville att Viola skulle stanna hemma över vintern för att göra klart studierna.
Viola hade flyttat till stan för att jobba/vikariera några veckor som vårdbiträde (innan dess hade hon haft tillfälliga jobb i flera lokala livsmedelsaffärer). Vikariatet förlängdes sedan några veckor i taget.

Vid besöket hos föräldrahemmet kvällen Viola försvann hade hon inte varit hemma på en månad. Villkoren för flytten hemifrån var att hon skötte studierna och hälsade på föräldrarna ibland. Men hon hade inte följt överenskommelsen. Pappa Carl misstänkte att Viola hade ”hamnat i dåligt sällskap”, och han var rädd att hon skulle bli ”gatflicka” (prostituerad).

I Sture Lönnerstrands bok uppges att Viola den kvällen varit ”alldeles som förbytt”, ”stor i truten” och ”högfärdig”. Lönnerstrand undrar: ”Vad i all sin dar hade det flugit i henne egentligen?”.

Varken Lönnerstrand, Kohlström, Bernhardsson eller annan författare nämner nåt om effekterna från uppiggningsmedel och eventuellt amfetaminpreparat som en möjlig förklaring till Violas beteende den kvällen.
På Violas tid var kunskaperna begränsade om såna preparat, så det kan förklara att Lönnerstrand och Bernhardsson år 1951 och 1959 inte funderade i såna banor. Och Kohlström år 2000 kanske inte ens hade upptäckt uppgiften om läkarrecepten, eller inte kopplat samman det med Violas uppförande.

Den kvällen var alltså Viola ”helt förändrad”, ”som förbytt”, mamman hade ”aldrig hört på maken”, och de blev ”mycket uppbragta” över Violas uppförande.

Violas offensiva och ”elaka” uppförande när hon kom till föräldrahemmet kan berott på att hon var irriterad, ARG och UPPRÖRD över att pappa Carl hade tvingat henne att åka och besöka föräldrarna på sin enda lediga dag.

Om Viola dessutom nyligen hade börjat använda ”uppiggningsmedel”, så kan effekten från pillren förstärkt Violas irritation, gjort henne mer djärv och frispråkig, och därmed bidragit till Violas kaxighet hos föräldrarna den kvällen. Och sedan även bidragit till hennes förehavanden efter att hon försvann ut genom dörren, t.ex. genom att hon blev mer orädd och oförsiktig.

Violas tidigare nattliga försvinnande vid älven

Viola var nog inte rädd för att vara ute på kvällarna. Det framgår av ett annat försvinnande som inträffade när Viola var sju år, dvs tio år tidigare. I ett polisförhör berättade Violas mamma (styvmor) Agnes:

”Vid det tillfället hade flickan gått ut en kväll och icke återkommit, utan Widegren hade fått söka henne till vid 1.00-tiden på natten då han påträffat henne tillsammans med två andra personer i närheten av Faxälven.”

Viola hade alltså gått ut en kväll och inte återkommit. Pappa Carl hade sökt efter Viola till ända framåt klockan 01 på natten och slutligen hittat henne i närheten av älven.

Sammanfattning

Dåtidens ”uppiggningsmedel” innehållande amfetamin ordinerades till vanliga, hederliga, arbetande, trötta medborgare som behövde piggas upp. Som t.ex. Viola med sitt arbete på sjukhuset plus studier på kvällarna.

Vi vet inte produktnamnet på Violas ”uppiggningsmedel” eller vad det innehöll. Och vi vet inte om hon hade intagit uppiggningspiller den aktuella kvällen, t.ex. före eller under bussfärden till föräldrahemmet.
Med andra ord: vilken inverkan Violas uppiggningsmedel hade på själva försvinnandet är spekulationer, liksom mycket annat i Violafallet. Dock har funderingarna kring hennes uppiggningsmedel viss substans i form av läkarrecept med mera, i motsats till många andra spekulationer som baseras på rena fantasier.

För att förstå att ett uppiggningsmedel kan ha haft viss betydelse för händelseförloppet kvällen Viola försvann så behöver man känna till följande:

  • Att Viola hade läkarrecept på uppiggningsmedel.
  • Att sådana preparat kunde innehålla amfetamin eller liknande.
  • Att de var fullt lagliga och allmänt accepterade.
  • Att det fanns uppåt ett tiotal såna produkter med likartat innehåll.
  • Att amfetamin t.ex. kan öka självsäkerheten, minska rädslor, göra användaren pratsam.
  • Att Violas föräldrar var mycket förvånade över hennes kaxiga beteende den kvällen.
  • Att oavsett preparatets aktiva substans – amfetamin eller nåt helt annat – så kan även en placeboeffekt* bidragit till Violas agerande.
  • Att Viola troligen var mycket upprörd. Både av att hon tvingats åka till föräldrarna på sin lediga dag, och sedan av att pappa Carl sa att hon måste stanna hemma resten av vintern för att slutföra distansstudierna, att hon inte fick återvända till stan. Och slutligen av bråket och örfilen en stund innan hon försvann ut genom dörren.
  • Och att upprördheten eventuellt i kombination med effekten från preparatet kan ha gjort Viola oförsiktig nere vid älven eller nån annanstans.

Vi kan vara hyfsat säkra på att uppgifterna om Violas läkarrecept på uppiggningsmedel är tillförlitliga, eftersom de kommer från Lönnerstrand som hade nära kontakt med familjen Widegren som givit honom tillåtelse att göra en egen ”utredning” om Violas försvinnande.

Det finns dock möjlighet att detta ”uppiggningsmedel” var av annan typ än som nämns ovan. Vid sjukperioden i maj, då Viola var 17 år, ett halvår före försvinnandet, hade hon ”blodbrist” och fick ”järnmedicin”. Ett av symtomen vid blodbrist är trötthet, och det skulle kunna vara så att receptläkaren eller Lönnerstrand har benämnt denna järnmedicin som ”uppiggningsmedel”. I så fall kvarstår ändå möjligheten att en psykologisk effekt fick Viola att bete sig offensivt och annorlunda (enligt föräldrarna som inte kände igen hennes uppförande och tyckte att hon var helt förändrad).

Den sanna sanningen om Viola kan vara lika oåtkomlig som Faxälvens hemligheter. Liksom alla de människor som drunknat i älvens strömmande vatten de senaste hundra åren.

* Äldre inlägg om Viola (där även läkarrecepten nämns):
– ”Viola, älven och isen”.

* Om dåtidens uppiggningsmedel, dess effekter m.m:
””Bli piggelin, ät Fenedrin!” (lagligt amfetamin förr i tiden)”.

* Placeboeffekt: förväntanseffekt, dvs att personen upplever en förväntad effekt därför att personen har en stark tilltro till att preparatet ska ge den effekten.

Återpublicering från 8 april 2020.

Dubbelmord & millenniebuggen

På nittiotalet spred massmedia domedagsstämning med oro för ”millenniebuggen”. Det ledde till morden på José och Elena, några dagar före millennieskiftet.

År 1999 plockade José och Elena Najera ut sina besparingar från bankkontot, av oro för att banksystemen skulle kollapsa och pengarna försvinna på grund av millenniebuggen vid övergången från 1999 till år 2000.

José, 46 år, var byggarbetare, Elena, 42 år, var läkare (bild ovan). Deras son José, 19 år, var studerande. (Sonen hade samma namn som pappan). Familjen var bosatt i Garden Grove i Kalifornien, USA.

Millenniebuggen var en omfattande brist i datorsystems äldre programkod som inte kunde hantera övergången från år 1999 till 2000. Det var mestadels i s.k. stordatorer inom företag, industri, banker, myndigheter m.m. som det förekom såna fel eller ”buggar”.
Under senare hälften av 1990-talet lades stora resurser på att åtgärda buggarna före år 2000. (I Sverige lär notan landat på över 40 miljarder kronor).

I ett tidigt skede lyfte massmedia fram domedagsprofeter, lycksökande konsulter och ”experter” som hävdade att vid millennieskiftet skulle flygplan ramla ner, kärnkraftverk explodera, hissar störta, m.m. Som att jordens undergång var nära.
Men såna katastrofscenarier avfärdades av IT-branschen. T.ex. så hade varken kärnkraftverk eller hissar den typen av datoriserade styrsystem, varken i väst- eller i östländerna. Och flygplan kan alltid manövreras manuellt vid behov.

De verkliga problemen som kunde uppstå pga millenniebuggen var mindre spektakulära. Men kunde ändå bli allvarliga, särskilt om de uppstod i stora mängder och samtidigt.
Massmedias inledande domedagsskriverier hade dock skapat oro hos en del av befolkningen, trots att massmedia framåt slutet på nittiotalet också beskrev en mer korrekt bild av millenniebuggen.

Natten den 28 december 1999 knivmördades José och Elena Najera i sitt hus, medan sonen var på en fest. Det var inget rånmord, inget verkade ha stulits. På mordplatsen hittades en svart skidmask eller rånarluva, innehållande hårstrån och DNA från vad som antogs vara mördarens.

Misstankarna föll på Gerald Johnson, som var studiekamrat till sonen José Najera. I Geralds badrum hittades sedan spår av offrens blod. Och Geralds DNA matchade fyndet i rånarluvan. Gerald nekade till brott.
Flera utredningsåtgärder vidtogs för att försöka få klarhet i varför paret Najera hade mördats och om det fanns fler personer involverade, men man kom inte längre.
År 2002 dömdes Gerald mot sitt nekande till livstids fängelse.

Våren 2007 fick Gerald avslag på ett överklagande. Han erkände då morden och avslöjade samtidigt att morden begåtts efter uppmaning av sonen José. Förhoppningen hos Gerald tycks varit att erkännandet skulle öka chansen till tidsbestämt straff och villkorlig frigivning. Senare begick Gerald självmord i fängelset, efter att fått beskedet att han aldrig skulle släppas fri.

José junior.

År 2010 dömdes José mot sitt nekande till livstids fängelse.

Så varför mördades Josés föräldrar?
Innan Gerald begick självmord i fängelset år 2007 berättade han att det var sonen José som hade övertalat sina föräldrar att flytta besparingarna på 70 tusen dollar från bankkontot till kontanter i ett bankfack, pga hotet från millenniebuggen.

José hade tillgång till bankfacket och stal 18 tusen dollar, några månader före morden. Stölden upptäcktes, och pappan tvingade José att jobba tidigt på dagarna på pappans byggarbetsplats. Samtidigt som José skulle sköta studierna, vilket han inte gjorde.
José ville därför röja pappan ur vägen, och gjorde upp en plan med Gerald att mörda pappan medan José hade alibi på en fest.
När Gerald sedan knivade ihjäl pappan så dök mamman upp, och kände igen Gerald eftersom rånarluvan hade åkt av. Därför avvek Gerald från planen och mördade även mamman.

Återpublicering från 29 april 2020.

Våldet mellan barn 0-14 år mörkas, har ökat flera tusen procent

I Sveriges officiella kriminalstatistik kan medborgarna inte längre se antalet uppklarade misshandelsbrott mellan barn 0 till 14 år. De uppgifterna plockades bort efter att våldet hade ökat med tvåtusen (!) procent. Vi tar en titt.

Rubriker: Tvåtusen procents ökning. Misshandel mot barn 0-14 år där den misstänkte är 0-14 år. Misshandel mot barn 0-6 år där den misstänkte är 0-14 år. Om källorna.

Tvåtusen procents ökning

Antalet uppklarade* misshandelsbrott mellan barn i åldrarna 0 till 14 år ökade från 108 fall år 1983 till 2425 fall år 2009 (se diagram ovan). En ökning* med över 2000 procent. (1906 % per capita).

Några år senare fortsatte troligen den kraftiga ökningen, efter en nedgång fram till år 2013. Men vi vet inte säkert, eftersom Brå* slutade redovisa de uppgifterna år 2014. (Anm: det är Brå som ansvarar för den officiella kriminalstatistiken, på uppdrag av regeringen).

Så hur är det i NUTID med våldet bland dina och våra kära små barn? (Dvs fr.o.m. år 2014?)
Har misshandelsbrotten fortsatt öka mellan 0-14-åringar de senaste tio åren?
Hur är det med barns misshandel mot barn 0-6 år? Och barns misshandel mot barn 0-14 år?
Eller med andra ord: har antalet såna fall som kommer till polisens kännedom ökat de senaste tio åren? Ja, det pekar åt det hållet.

Innan ovanstående frågor besvaras mer ingående så kollar vi ett exempel på åldersfördelningen bland brottsmisstänkta barn 0-14 år. Det gäller dock samtliga brott, inte enbart barns misshandel mot barn, och uppgiften är från år 2012 (källa Brå).
Av det årets 5704 brottsmisstänkta barn i åldrarna 0-14 år så var åldersfördelningen enligt följande:

  • 72 procent av de misstänkta gärningspersonerna var 13-14 år.
  • 14 procent var 12 år. (=ca 800 st).
  • 14 procent var 11 år eller yngre. (=ca 800 st).
  • De yngsta brottsmisstänkta var fem år gamla.

(Man får tänka på att inte jämställa så unga brottsmisstänkta med vuxna brottsmisstänkta gällande konsekvenstänk, motiv osv. Barn är ju bara barn, så att säga).
Anm: detta är enda exemplet (på åldersfördelning) som kunde hittas hos Brå.

Misshandel mot barn 0-14 år där den misstänkte är 0-14 år

Om man i nutid (år 2022) vill veta om antalet misshandel mellan barn 0-14 år har fortsatt att skena iväg uppåt eller inte, så blir det som sagt frågetecken från och med år 2014. Men sannolikt har ökningen fortsatt fram till nutid trots minskningen åren 2012-2013 (visas längre ner på denna sida).

Diagram #1 ovan: antal UPPKLARADE misshandel mot barn 0 till 14 år, där misstänkta gärningspersoner är 0 till 14 år.
Åren 1983 och 1993, källa SCB*. Åren 1995-2013 (och luckan 2014-2021), källa Brå.

Vi ser en kraftig uppgång från 1980- till 1990-talet (det rapporterades år 1994 i massmedia med viss oro*, det ansågs ”förskräckande”).
Och därefter har vi en ännu större ökning fram till omkring 2009 (som märkligt nog inte alls tycks ha omtalats i tryckt media).
Anm: mellan 1980 till 2009 ökade Sveriges folkmängd med <13 procent, det är marginellt i jämförelse med den tvåtusenprocentiga ökningen av antalet sådana fall.

  • Angående felet år 2000 (och eventuellt även åren 2001-2003), citat från Brå:
     ”Under år 2000 skedde en omläggning av de datasystem som levererar underlag till brottsstatistiken. Detta har bland annat fått konsekvenser för statistiken över uppklarade brott.”
  • Angående luckan utan data år 2014 och framåt, citat från Brå:
    ”Som ett led i att målgruppsanpassa och kvalitetssäkra produkterna i brottsstatistiken publicerar Brå från och med helåret 2014 ny statistik […] I och med revideringen utgår redovisningarna av antalet uppklarade brott respektive tekniskt uppklarade brott.”.
    (Uppgiften om ”misstänkt gärningsperson <15 år” ingick i ”tekniskt uppklarade brott”, och försvann därför också, min anm).

Komplettering: även under första halvåret 2014 finns det statistik (med gärningsperson 0-14 år), det framgår inte i diagrammen på denna sida. Under första halvåret 2014 var det 506 misshandelsfall, vilket indikerar att totala antalet fall år 2014 kan varit fler än föregående år. Dvs att antalet återigen ökade, strax innan Brå / regeringen dolde den typen av statistik.

Den som är lite konspiratoriskt lagd eller har foliehatten på, kan av det ovanstående till synes stympade diagrammet få intrycket att några politiker e.dyl. har härjat i statistiksystemet för att försöka trolla bort den kraftiga våldsutvecklingen mellan barn. Förklaringen från Brå är förstås en annan* (se mer i sidfoten).

Ett sätt att få en hint om våldsutvecklingen efter år 2013 är att titta på antalet ANMÄLDA brott av den typen (dvs ännu inte handlagda/utredda brott, ingen misstänkt gärningsperson ännu):

Diagram #2: Antal ANMÄLDA brott av typen misshandel mot barn 0-14 år (gärningspersoner alla åldrar). År 1981 till 2020, källa Brå.

Hela kurvan för anmälda brott är kraftigt stigande, vid år 2013 avstannar ökningen och sjunker en aning, vilket överensstämmer med diagram #1 vid år 2013 (som gäller uppklarade brott), sedan stiger det igen. (Den lilla sänkningen år 2020 beror troligen på covid-pandemins restriktioner).

Jämförelsen av diagrammen leder till antagandet att sänkningen år 2013 i diagram #1 för uppklarade brott bara var tillfällig, och att barns våld mot barn fortsatte öka efter år 2013. Kanske till uppåt tretusen procents ökning, sedan 1980-talet.
(I det antagandet ingår även antagandet att fördelningen mellan olika åldrar bland samtliga gärningspersoner inte förändrades drastiskt efter år 2013).

Ökningen i statistiken kan som sagt bero på en kombination av att våldet mellan barn faktiskt har ökat, och att folk genom åren har blivit alltmer benägna att göra polisanmälan.

Misshandel mot barn 0-6 år där den misstänkte är 0-14 år

Nedan visas motsvarande uppgifter för brottsoffergruppen 0 till 6 år (istället för 0-14 år).

Diagram #3, ovan: antal UPPKLARADE misshandel mot barn 0 till 6 år, där misstänkta gärningspersoner var 0 till 14 år. Åren 1995 till 2013 (och luckan 2014-2021), källa Brå.

Och så jämför vi med antalet ANMÄLDA brott (ej ännu handlagda/utredda):

Diagram #4, ovan: antal ANMÄLDA brott av typen misshandel mot barn 0-6 år (gärningspersoner alla åldrar). År 1981 till 2020, källa Brå.

Trenden överensstämmer ganska bra med diagram #3, inklusive den tillfälliga dippen vid år 2013.
Så även för brottsoffergruppen 0 till 6 år verkar antalet misshandelsfall ha ökat ytterligare under de senaste tio åren.

Om källorna

Underlaget till diagrammen ovan kommer mestadels från Brå. Uppgifterna om åren 1983 och 1993 kommer från SCB via media* från 1994 (se fotnot).

Statistik över Uppklarade brott, misshandel mot barn, där antalet misstänkta gärningspersoner 0-14 år framgår, är inte särskilt lättillgängligt hos Brå. (Finns inte som diagram).
De uppgifterna ligger i 19 stycken Excel-filer*, en fil för varje år 1995 till 2013.
Anm: i Brås material är åldrarna uppdelade på 0-6 år och 7-14 år.
Anm2: där finns även data för första halvåret 2014 (är inte utsatt i diagrammen ovan). Antalet det halvåret var totalt 506, dvs mer än hälften av föregående år 2013 vilket antyder en ökning för hela år 2014.

Motsvarande statistik fr.o.m. 2014 finns också i excelfiler (”Handlagda brott”). Men där saknas alltså statistik med antalet misstänkta gärningspersoner yngre än 15 år.

Statistiken över Anmälda brott, misshandel mot barn, hittas i Brås online sökfunktion* ”Databas över anmälda brott”, där man kan välja sökkriterier och få fram en tabell med siffrorna, eller presenterat i ett diagram.
Där finns data fr.o.m. år 1981 (för brottstypen misshandel mot barn). Men det är enbart Anmälda brott, och där finns inte heller statistik över antalet misstänkta gärningspersoner 0-14 år.
Deras diagramfunktion har dock vissa brister så därför har egna diagram gjorts ovan även för anmälda brott.

* ”Uppklarat brott” innebär att det anmälda brottet har handlagts och avslutats av polisen (med eller utan misstänkt gärningsperson eller lagföring). Sedan år 2014 kallas det ”handlagt” brott.
I ovanstående fall med barns misshandel mot barn så har ärendena avslutats därför att den misstänkta gärningspersonen inte var straffbar (straffmyndig) och därmed inte kan lagföras, dvs personen var yngre än 15 år. (Ärendet har därefter övergått till sociala myndigheter).

* Brå och SCB: Statistiska centralbyrån ansvarade för Sveriges officiella kriminalstatistik fram till 1994-1995 då det övertogs av Brå, Brottsförebyggande rådet.

* Ökningen ca 2000 % åren 1983-2009 blir 1906 % per capita.

* Den stora ökningen från 1983 till 1993 rapporterades bl.a. i Expressen 1994-11-02, citat:
”Statistiska centralbyråns kriminalstatistik visar det tydligt: barn misshandlar barn. Fallen blir fler och fler. 1983 var antalet uppklarade misshandelsfall där såväl gärningsmannen som offret var under 15 år 108.
I fjol, tio år senare, var motsvarande siffra 633.
Ser man på samtliga misshandelsfall där gärningsmännen är under 15 år och offrets ålder kan vara högre, är siffrorna lika förskräckande:
1990 anmäldes 536 fall till polisen. 1993 anmäldes 1 003 fall.
– Och det enda vi kan säga med säkerhet för 1994 är att kurvan fortsätter brant uppåt, säger forskaren Torbjörn Israelsson vid SCB.”.

* Om omläggningen 2014 hos Brå:
planeringen inför den stora omläggningen inleddes troligen flera år innan det nya systemet sjösattes år 2014. Ändringarna innebar bl.a. att statistiken från och med redovisningsåret 2014 omfattar samtliga anmälda brott där ett beslut har fattats under året, istället för som tidigare ett urval av de beslutade brotten. Numera ingår även direktavskrivna brott.
Man ersatte benämningen ”uppklarade brott” med ”handlagda brott”, det kan anses tydligare eftersom uttrycket ”uppklarade brott” kan missuppfattas som ”personuppklarade brott” (att någon har lagförts).
Och man tog bort beslutstyper som exempelvis ”misstänkt <15 år”, som ingick i ”tekniskt uppklarade brott”.
Av de som före 2014 benämndes som olika typer av ”uppklarade brott” finns endast kvar ”personuppklarade brott”, som omfattar lagförda personer med minst 15 års ålder.
Nåt annat skäl att ta bort redovisningen av beslutstypen ”misstänkt <15 år” har inte framkommit.

* Excel-filer för Uppklarade brott 1995-2013 (med misstänkt gärningsperson 0-14 år):
bra.se/statistik/kriminalstatistik/handlagda-brott.html
(längst ned på sidan)
under rubriken ”Uppklarade brott, T. o. m. första halvåret 2014”.
Välj ”Tabeller – Slutlig statistik”, ”Uppklarade brott efter brottstyp och typ av beslut”.

Excelfil för första halvåret 2014, med misstänkt gärningsperson 0-14 år:
som ovan men under ”Tabeller – Preliminär statistik” (istället för Tabeller – Slutlig statistik).

* Excel-filer för Handlagda brott 2014-2020:
bra.se/statistik/kriminalstatistik/handlagda-brott.html
under rubriken ”Handlagda brott, Fr. o. m helåret 2014”.
Välj ”Tabeller – Slutlig statistik”, ”Handlagda brott efter om utredning har bedrivits eller ej och typ av beslut”.

* Brås sökfunktion ”Databas över anmälda brott”:
statistik.bra.se/solwebb/action/index

Dricksvattenrysare och mystiska försvinnanden

De allra flesta drunknings- och mordoffer återfinns inte i dricksvattenreservoarer och vattentorn. Men när det inträffar så kan kranvattnet bli smått skräckinjagande.

Vattentorn eller vattenreservoarer kan vara formade som en cylinder (bild höger) eller ha annan utformning. Man kan klättra upp till toppen och öppna manluckan för att t.ex. inspektera vattenytan eller ta prover. Eller ramla ner i vattnet…

Här är några dricksvattenrysare med försvinnanden som involverar vattentorn och vattentankar, dvs större och mindre vattenreservoarer som tillhandahåller dricksvatten till folks bostäder.

USA, Los Angeles (2013)
Kvinna 21 år, Elisa, försvann och hittades några veckor senare i en liten dricksvattentank på taket på den höga hotellbyggnad där hon bodde.
Hotellgäster hade klagat på att det var lågt vattentryck.
Dödsorsaken uppgavs vara drunkning, med psykisk sjukdom som bidragande faktor.
Det finns frågetecken kring hur hon lyckades ta sig upp till taket och in i vattentanken.

Tanken var endast två och en halv meter hög, rymde tre kubikmeter, det var en av fyra dricksvattentankar på hotelltaket.

Mexiko, Mexiko City (2014)
Kvinna 27 år, Carmen, försvann och hittades elva månader senare i en dricksvattentank nära hennes bostad efter att de boende klagat på att vattnet smakade illa.
Enligt vissa källor var dödsorsaken strypning.

Vattentanken var ansluten till ett femtiotal lägenheter. Tankens storlek var uppskattningsvis 20-30 kubikmeter, dvs större än i Elisa-fallet.

USA, Princeton, West Virginia (1989)
En okänd man hittades i ett vattentorn efter att de omkringboende klagat på vattnets smak och lukt.
Manluckan ovanpå vattentornet var öppen och kläderna låg intill. Polisen avslöjade varken dödsorsak eller mannens identitet. Myndigheterna uppgav att vattnet inte utgjorde någon hälsofara.

Vattentornet var 40 meter högt, varav själva vattentanken var 12 meter hög och rymde ca 380 kubikmeter dricksvatten. Dvs mycket större än i fallen med Elisa och Carmen. (Fast ändå ganska litet jämfört med vattentorn som rymmer flera tusen kubikmeter).

Anläggningen var omgiven av staket, och stegens nedersta del satt sex meter ovanför markytan, så mannen lär fått anstränga sig rejält för att ta sig upp till toppen. (Bilden till höger är ett annat vattentorn av ungefär samma storlek).

Sverige

För flera decennier sedan var säkerheten mot intrång i svenska vattentorn och vattenanläggningar mycket lägre eller rentav obefintlig. Inga larmanläggningar, ingen kamerabevakning, dörrar hade standardlås, manluckan på toppen av tornet hade ett enkelt hänglås.

Numera är säkerheten i svenska vattentorn generellt högre än tidigare, sedan skyddslagen skärptes år 2010. Allmänheten har inte heller tillträde till aktiva vattentorn i samma utsträckning som tidigare, t.ex. som utsiktsplats eller kafé med utsikt.

Men trots att säkerheten har förbättrats så sakteliga så inträffar ibland oönskade händelser i svenska dricksvattentorn. Några exempel från de senaste tio åren:

2014 juni: Stenungsund, skadegörelse mot vattentornet, manluckan var öppen. Invånarna uppmanades att inte dricka kranvatten. Vattentornet tömdes, prover togs.
”Man har fått tillgång till vattnet och då vet vi inte om någon eller några hade förorenat vattnet. Skadegörelse bestod i att ett lås på en lucka på tornets tak var borta så att luckan gick att öppna, vilket gjorde att det gick att komma åt vattnet.” (Göteborgsposten).

2014 nov: Kristianstad, en död fågel hittades i vattenreservoaren, man vet inte hur länge den legat där. Invånarna uppmanades koka dricksvattnet.
”Det var vid en så kallad inre filmning – som görs var tredje eller var femte år – inuti anläggningen som den döda fågeln hittades.” (Kristianstadsbladet).

2019 sept: Degerfors, intrång i vattenreservoar, luckan var uppbruten. Polis- och Säpoanmält.
”Det var på onsdagen som kommunen upptäckte att någon brutit upp grindarna och luckan till reservoaren. Det är dock oklart om vattnet förorenats på något sätt… Vattenprover har skickats på analys, och innan klartecken ges uppmanas invånare att koka dricksvattnet som en försiktighetsåtgärd.” (Svenska Dagbladet).

2017 juni: Robertsfors, inbrott i vattentornet.
”Vattentornet måste tömmas och rengöras. Analyssvaren på vattnet kommer dröja i tre dygn, och invånare uppmanas för säkerhets skull att koka kranvattnet som nu tillförs från en reservkälla… Vi har regelbundet personal som åker förbi, så det har självklart funnits ett säkerhetstänk och ordentliga lås och dörrar i flera lager där. Det är inget öppet torn, utan har forcerats med ordentligt våld.” (SVT).

2014 juli: Stenungsund, inbrott i vattentornet.
”…någon har passerat både våra larm och våra låsanordningar med verktyg för att ta sig in. Vi har ett skydd som jag bedömer är i paritet med andra kommuner. Men jag tror ändå vi ska se över att öka bevakningen till exempel med kamerabevakning eller om vi behöver inhägna områdena kring de här objekten” (SR).

2010 juni: Hammarstrand, sabotage, nån tömde en brandsläckare ner i dricksvattnet i vattenreservoaren. ”Konsekvensen blev att kommunen tvingades stänga av vattnet under mer än ett dygn”. (SVT).

2009 sept: Sundsvall, höjer nu bevakningen vid sina vattenanläggningar.
”I Bosvedjan har ett stängsel satts upp och snart ska även övervakningskameror komma på plats… Vattentornet i Bosvedjan har de senaste åren utsatts för skadegörelse i form av klotter och förstörelse. Det har även eldats upp kablar på tornet.” (SVT).

Det sista exemplet ovan, från år 2009 i Bosvedjan i Sundsvall, gäller samma område som där elvaårige pojken Johan Asplund försvann år 1980 (se nedan).

Fotografi ovan, från 1980: en kille som via ett stängsel klättrar upp på ett vattentorn vid elljusspåret intill Bosvedjan, i samband med sökinsatserna efter elvaårige Johan som försvann spårlöst. (Och som aldrig har återfunnits*).

Det fanns två vattentorn i bostadsområdet där Johan var bosatt: ett torn 300 meter från bostaden, och ett torn på fem minuters cykelavstånd från pojkens bostad, vid elljusspåret (foto ovan).
Därmed inte sagt att Johan hamnade i ett vattentorn och därför aldrig hittades (sannolikheten för det kan anses liten). Det är dock okänt vilka kontroller som gjordes efter försvinnandet, t.ex. om tornen genomsöktes ordentligt (t.ex. genom tömning).

Anm: vattentornet på fotot ovan rymmer troligen 1300 kubikmeter eller mer, dvs mycket större vattenvolym än vid de utländska dödsfallen som beskrivs inledningsvis. (Stor vattenvolym späder ut föroreningar mera, smak- och lukt påverkas inte lika lätt).

Det verkar inte finnas några kända, av massmedia rapporterade, mänskliga dödsfall inuti svenska vattentorn och reservoarer. Åtminstone inte i aktiva, vattenfyllda anläggningar.

Numera klassas många vattentorn i Sverige som skyddsobjekt vilket ger möjlighet till större resurser för skydd mot intrång och sabotage, enligt skyddslagen från 2010 (som föregicks av lagen från 1990).
Skälen till det höjda säkerhetstänket kan varit ökande risk för terrorhot, sabotage, intrång och skadegörelse. Och att utbyggnaden av mobiltelefonnätet har lett till att en del vattentorn används av teleoperatörer för att placera sina antenner, vilket medför att sådana anläggningar kan behöva ökad säkerhet.

Svenska skyddslagen före 1990 – som tillkom femtio år tidigare (1940) – var mer inriktad på skydd för försvaret och militäranläggningar, eller ”industriell eller annan verksamhet av väsentlig betydelse för försvaret eller folkförsörjningen”. Men inte specifikt anläggningar för vattenförsörjning och inte som skyddsobjekt, som i nutida skyddslag.

Övrigt

Företag i USA som inspekterar och rengör dricksvattentorn invändigt berättar på sina webbplatser varför man bör anlita dem. Deras bilder visar hur det kan se ut om man inte öppnar plånboken och anlitar dessa företag tillräckligt ofta:

Bild ovan: exempel på kadaverfynd vid rengöring av dricksvattentorn i USA.

Vid rengöring av vattentorn i Sverige kan nämnas Göteborg, där vattentornen ”renas en gång per år av personer som måste bära klorerade och sterila kläder för att inte riskera att förorena dricksvattnet.”

Djurkadaver- eller likfynd i svenska dricksvattentorn eller reservoarer verkar numera ovanligt. Eller så kommer det inte alltid till allmänhetens kännedom.
Däremot inträffar ibland olyckor så att dricksvatten förorenas t.ex. med kolibakterier. Då vidtas åtgärder som t.ex. att tömma vattentornet och rengöra det, att klorera vattnet, att uppmana befolkningen i området att koka vattnet. Också en slags rysare.

* Skyddslagar: 2010 (nu gällande).  1990 (upphävdes 2010).  1940 (upphävdes 1991).
* Pojken som försvann spårlöst: Johan Asplund, 7 november 1980 i Bosvedjan, Sundsvall.

Rubrikbilden (vattenkran) av ”Arcaion”.

Delvis återpublicering från 1 december 2016.

Axplock ur patientjournaler

Ur läkares och sekreterares anteckningar i patientjournaler.

  • Patienten har små frimärken i vagina.
  • Jag förstod ej patienten, han förstod ej mig, men han fick tid om 1 vecka.
  • Smärtan i ryggen kommer när patienten ligger raklång med båda benen på rygg.
  • Har varit och fjällvandrat. Nedkom med helikopter igår.
  • Patienten tycker att höger stortå hänger ner något jämfört med de andra fingrarna.
  • Inget illamående eller kallsvett vid ontet.
  • Söker pga att ha slagit i vänster stortå som nästan helt har lossnat. Personalen får dock ej dra loss den, då det gör ont.
  • Har mått relativt bra i gipset.
  • Detta var de patienter som blev liggande på mitt skrivbord.
  • Har huvudvärk i huvudet.
  • Fick dock besked om att hjärtat var bra, men att hon skulle återkomma om hon blev medvetslös.
  • Poängterar att det är viktigt att patienten håller sig ren mellan fötterna.
  • Jag tittar på patienten i mikroskop och blir inte klokare av det.
  • Blöder ibland ifrån vänster näsa.
  • Lider av besvedande svära.
  • När hon känner sig trött kan ansiktet vridas åt höger och där stå och smårycka en liten stund.
  • Femårig flicka med öroninflammation två gånger årligen sedan urminnes tider.
  • Patienten måste sova högt under kudden.
  • Liten knöl på höger sida av vänster skalle.
  • Hon beskriver huvudvärken som spännande.
  • Urin odlad på distriktsläkaren visar växt av coli.
  • Patienten har återigen fått ont i värken.
  • Vänster knä svullnade upp och sökte distriktsläkare.
  • Kan ej få ned hakan mot huvudet.
  • Patienten är betydligt piggare sedan hon kom härifrån.
  • Patienten har bedömts som osammanhängande.
  • Druckit ett glas rödvin på kvällen tillsammans med kokta hummern.
  • Har börjat få blodiga små matskedar i avföringen upp till 15 gånger per dag.
  • Lastbilschaufför med god kondition som åker en mil utan att bli andfådd i vanliga fall.
  • Foten är lokaliserad som tidigare runt omkring foten och över hälleden.
  • Idag till lunch får patienten akuta diarréer.
  • Patienten har framfotsframfall.
  • Har ramlat två gånger utan att slå sig speciellt mycket på toaletten.
  • Sköts i hemmet av maken som är militär.
  • Patienten har inte ont för jämnan, bara för det mesta.
  • Patienten tål inte ost, mjölk eller smör, ej heller modern och en bror.
  • Patienten söker pga medvetslöshet.
  • Anges bli ganska andfådd av dotter som är sekreterare på cardiologen.
  • Mat får han från sonen som ligger infryst.
  • Har fått större hemsamarit men tycker inte att det räcker ändå.
  • Cyklade i dag på eftermiddagen när plötsligt en liten flicka kom in i hennes framhjul.
  • Har nu fått rullstol och ämnar åka till Norrköping med denna.
  • Besked till doktorn som opererar via fax.
  • Allergisk mot Tim och Tej.
  • Gift med en 7 veckor gammal son.
  • Har ibland ont i vissa skor.
  • Har inte idrottat eller råkat ut för något annat trauma.
  • I hemmet finns katt, hund, ko och heltäckningsmattor.
  • Lungorna låter rena och får åka hem.
  • I nästa vecka ska patientens tik få valpar. Patienten helt frisk i övrigt.
  • Liggandes på magen undersöker jag patientens hälar.

Liknande listor med axplock ur patientjournaler finns lite varstans på webben och i papperstidningar sedan länge tillbaka, med de äldsta källorna daterade 1990-talet.

Det handlar om syftningsfel, missförstånd, felstavningar, förväxlingar, märkliga uttryck samt en o annan gränslös läkare som inte har alla knivar i lådan.

Konstigheterna kommer nog inte bara från läkare utan även från sekreterare som missuppfattar när de skriver vad de tror sig höra vad läkaren talat in (dikterat) med sin diktafon. Exempelvis ”Allergisk mot Tim och Tej” som nog egentligen handlar om grässorten timotej.

Det finns också självskrivande diktafoner med taligenkänning, med syftet att minska arbetsbelastningen och snabbare få in diktaten i journalerna. (Tycks dock vara mindre vanligt i Sverige*). Minskar självskrivande diktafoner antalet knasigheter i patientjournalerna? Tveksamt.

* Ang. självskrivande diktafoner. Enligt äldre uppgift: ”är det mindre än 5 procent av läkarna i Sverige som använder den här typen av diktafoni. I Norge är siffran runt 80 procent.” (ur Dagens Medicin, sept 2018).

Rubrikbild läkare av ”Tumisu”.