Kategoriarkiv: öö

TESTAR

De största rånen i Sverige

Under åren 1990-2000 begicks exceptionellt många bank-, post- och värdetransportrån  i Sverige. Totalt anmäldes 2359 rån av den typen:
1253 bankrån, 894 postrån och 212 värdetransportrån.*

I genomsnitt 214 rån per år, under de elva åren. Toppåren var 1990-1994 då det årligen begicks över 300 rån per år.
Även år 2008 begicks osedvanligt många bankrån. Historiskt inträffade flest rån av denna typ under åren cirka 1980 till 2010.

På den tiden härjade flera rånarligor som t.ex. ”militärligan” och ”örnligan”, en samling beväpnade psykopater som ville ha mycket men slippa arbeta hederligt. Som ofta hotade, misshandlade och sköt mot oskyldiga människor i sin jakt på pengar och ”status”.

Största bank-, post- och värdetransportrånen i Sverige

Följande lista visar de rån som gav rånarna störst byte i form av omsättningsbara, användbara pengar.

  1. Arlanda flygplats, 2002, värdetransportrån:
    44 miljoner kronor.
  2. Stockholm, G4S värdedepå, 2009, ”helikopterrånet”:
    39 miljoner.
  3. Gotabanken i Alby, 1992:
    30 miljoner.
  4. Securitas värdedepå i Akalla, 2005:
    26 miljoner.
  5. Arlanda flygplats, Stockholm, 2006:
    19 miljoner.
  6. Hallunda, Stockholm, 2005, värdetransportrån:
    15 miljoner.
  7. Stockholm, 2018, värdetransportrån:
    15 miljoner.
  8. Landvetters flygplats, 2006:
    ”10-tals” miljoner kronor i utländsk valuta.
  9. Linköping, 2009, värdetransportrån:
    10 miljoner.
  10. Göteborg, 1987, värdetransportrån:
    4 miljoner.
  11. Trippelrån i Ullared, 1992, två banker och ett postkontor:
    2 miljoner.
  12. Swedbank i Stockholm, 2013:
    2 miljoner.

Några andra omtalade rån i Sverige

Rån där bytet inte var kontanter eller det är oklart vad bytet gav rånarna i slutändan.

1990: Gotabanken i Stockholm, värdetransportrån, ”930-miljonerskuppen”:
Cirka 930 miljoner kronor i värdepapper (statsskuldväxlar, statsobligationer och postväxlar) som dock spärrades omgående, enligt dåtida tidningsuppgifter. Samt knappt 1 miljon i kontanter.

1993: Moderna Museet, Stockholm:
konstverk till uppskattat värde av 500 miljoner kronor.

2000: Nationalmuseum i Stockholm:
konstverk till uppskattat värde av 300 miljoner kronor.

*) Bank-, post- och värdetransportrån, en analys av rånen under 1990-talet (av Brå, Brottsförebyggande rådet):
bra.se/rapporter/arkiv/2004-10-31-bank–post–och-vardetransportran

Bild (maskerad beväpnad man) av ”Soudnwave”.

112, 911, Karis lag, och gamla damens sopnöd

Här är ett minnesknep för barn (och vuxna som saknar nummerminne) att komma ihåg telefonnumret 112 för akuta nödsituationer. På bilderna visar poliskvinnan med fingsarna hur man i tur och ordning pekar på mun-näsa-ögon samtidigt som man säger ”ett”, ”ett”, ”två”.

Varning! Glöm inte att börja från munnen och fortsätta uppåt, till näsan och sedan ögonen.
Börjar du istället från ögonen och fortsätter neråt, med ditt finger, som i den gamla finger-pekar-ramsan ”öga öga näsa mun, här går vägen ner till brunn” (dvs ända neråt naveln eller ”brunnen”) så kan det bli jättekonstigt… åtminstone i en nödsituation.

Nödnumret 112 kan användas i alla EU-länder, dvs i Belgien, Bulgarien, Cypern, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Kroatien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike.

Många länder utanför EU använder också 112 som nödnummer. Exempelvis Norge (till polisen), Storbritannien (112 eller 999) och Island.
Omkring hundra länder i världen lär ha 112 som nödnummer.

Endast vid akuta nödsituationer vid fara för liv, egendom eller miljö

Nödnumret 112 ska bara användas vid akuta nödsituationer då det är ”fara för liv, egendom eller miljö”.
I andra, inte akuta (nöd-) situationer kan följande nummer användas:
Vid icke akuta polisärenden, ring 114 14.
För sjukvårdsrådgivning, ring 1177.
För information om större olyckor och kriser, ring 113 13.

USA och Kanada

I USA och Kanada är larmnumret 911. (Det lär även fungera med 112). Där tycks inte finnas någon finger-minnesramsa, barnen lär sig 911 ändå. Men andra problem kan uppstå. Som när en kvinna vid namn Kari Hunt blev knivdödad av sin exman i ett hotellrum i Texas.
Deras nioåriga dotter försökte ringa 911 flera gånger men kom inte fram. Hon visste inte att man först måste trycka 9 för att komma ut på linjen utanför hotellet.

Den tragiska händelsen ledde till en ny lag, ”Kari’s law”. Enligt den lagen ska man kunna nå larmtjänsten genom att slå enbart 911 även i hotell, kontorsmiljöer, sjukhus med mera.

Den sjuka och ensamma gamla damens sopnöd

I Hartford, Connecticut (USA) fick larmoperatören Katherine Grady ett 911-samtal från en handikappad 86-årig ensamstående kvinna som inte klarade att flytta sina soptunnor ut till vägen så att sopåkaren kunde tömma dem.

Men istället för att hänvisa till renhållningsverket erbjöd sig larmoperatören Katherine att efter sitt arbetspass hjälpa den nödställda kvinnan.
Se nyhetsinslag: ”911 Dispatcher Answers the Call to Take Out the Trash” (ABC news, 10 aug 2016). Eller lyssna på larmsamtalet:

Mera:
– Video ett-ett-två, (Polisen i Västmanlands Facebook).
– 112 – när det verkligen är akut (sosalarm.se).
– 112-dagen uppmärksammas i EU (sosalarm.se).
– mirror.co.uk/news/…/children-tried-save-mother-murdered (2015):
Children tried to save mother as she was murdered by their dad but couldn’t get through to 911.

SVT-troll såg Olle dödas men väntade 40 år med polisanmälan

SVT når nya höjder inom spjutspetsjournalistiken, denna gång med ett trolliknande scoop om det gamla försvinnandet av Olle Högbom i Sundsvall. Det leder tankarna till Johan Asplund-mytomanen för några år sedan, också i Sundsvall.

Fyrtio år efter försvinnandet av 18-årige Olle Högbom i Sundsvall onsdagen 7 september 1983 träder nu en Stefan Eriksson fram i SVT, efter att han nyligen varit i kontakt med polisen och berättat sin historia.
Stefan uppger att han den onsdagskvällen för 40 år sedan bevittnade hur en kille på cykel dödades då han blev påkörd av en vit personbil. Det var vid 22.20-tiden vid samma plats där Olle befann sig en stund tidigare då han sågs för sista gången av sina klasskompisar.
MEN, efter påkörningen blev Stefan förföljd hem och bevakad av okända män som han trodde ingick i ett kriminellt gäng som ville skrämma honom till tystnad. Därför har han inte vågat berätta för någon annan under dessa 40 år, förrän nu.

SVT har verkligen bemödat sig om att övertyga läsarna att uppgiftslämnaren Stefan har alla hästar i stallet. SVT har för närvarande publicerat hela sju (7) sex (6) artiklar om Stefan:

Bild: inför SVT:s kamera visar Stefan skisser som han påstås ritat kort tid efter påkörningen. Han trodde att polisen skulle höra av sig och kalla honom som vittne, men det gjorde de inte, säger Stefan.
På olycksplatsen, där Stefan stannade en halv minut med sin bil, såg han 5 personer utöver den påkörde mannen som Stefan uppfattade som död.

SVT har gjort flera videor om Stefan, bland annat en där han beskriver händelseförloppet den kvällen för fyrtio år sedan.

Bild: videon inleds med att Stefan sitter i en bil och pekar och berättar att han från sin bil såg två personer som jagade en cyklist.

I videon illustreras på SVT-ritade kartor var Stefans bil, cyklisten med flera befann sig den kvällen, enligt Stefans uppgifter:

I position (1) ovan befinner sig Stefans bil på Norra Järnvägsgatan och den jagade cyklisten på den korsande Floragatan. Men i videosekvensen där Stefan sitter i bilen och pekar var han såg den jagade cyklisten, så befinner de sig egentligen som den svarta bilen i position (4), där den påkörde killen ligger, trehundra meter österut på N. Järnvägsgatan. Det framgår av omgivningen som syns genom bilrutorna.*
Anledningen till denna lilla konstighet kan exempelvis vara:

  • Stefan är förvirrad och pekar åt fel håll.
  • Eller att SVT har klippt in Stefans röst från position (1) i en filmsekvens från position (4). Eftersom det filmas snett bakifrån så syns det inte om tal och läpprörelser inte hänger ihop.

För Stefans berättelse spelar det ingen större roll, men det är ett exempel på att det man ser inte alltid är vad det ser ut att vara.

Ännu ett skäl till att Stefan inte anmälde det tidigare uppges vara att han trodde att påkörningen och försvinnandet var två separata händelser. Han trodde att Olle Högbom försvann på en fredag eller lördag eftersom det uppgavs i tidningar att Olle varit på fest och skulle gå på nattklubb. Stefan säger att han inte visste att folk kan festa och gå på krogen andra dagar än fredag och lördag.
Men det förutsätter att Stefan inte läste tidningar, eller levde isolerad i en bunker. Olles försvinnande var omskrivet i flera år, både i riks- och lokaltidningar, och där angavs både veckodag och datum för Olles försvinnande.

Stefan tycks försökt få sin historia att passa in med sedan länge kända fakta från kvällen då Olle försvann, med varierande framgång. Exempel:

– En cyklande kille jagades av två personer, enligt Stefan. Det antyder att Olle stal en cykel en bit norrut på Floragatan.
Enligt kända fakta i Ollefallet hittades Olles cykelnyckel (och glasögon) hundra meter norrut vid den gatan, utanför norra ingången till Gymnastikhuset. Olle tycks alltså i verkligheten rört sig längs den sträckan, vilket kan inspirerat Stefan att placera cyklisten längs samma sträcka.

– Cyklisten blev påkörd av en bil, enligt Stefan.
Enligt uppgift från Ruben Högbom uppgav en kvinna att hon väcktes av bråk och höga röster och skrik från gatan under hennes sovrumsfönster, hon hade även hört dunsar mot plåt… och sedan upptäcktes bromsspår* där på gatan. Enligt samma källa var bromsspåren och kvinnans bostad hundra meter norrut på Floragatan, vid Gymnastikhuset. Så dessa ljud och bromsspår var inte från Stefans cykelolycka.
Stefan kan hört talas om kvinnans vittnesmål och tyckt att hans berättelse hade bra koppling till kända uppgifter, men missat exakt var ljuden och bromsspåren hade förekommit.

– Två av de fem personerna på olycksplatsen hade ”läderjackor eller lädervästar”, enligt Stefan, och de gjorde livräddning på den påkörda, livlösa mannen:
”Precis bakom bilen ser jag två personer i läderjackor eller lädervästar som gör livräddning, känner på pulsen och liknande…” (ur en av SVT:s videor).
”När de hade kollat andning och puls ställde de sig och diskuterade situationen med varandra och lät honom ligga där. Därför drog jag också slutsatsen att den liggande, orörliga personen var död…” (ur en av SVT:s artikeltexter).
Stefans tanke med de uppgifterna kan ha samband med det faktum att Olles pappa Ruben spekulerade att poliser varit inblandade i Olles försvinnande. Det kan liksom verka mer sannolikt att livräddningsförsök utförs av polis än av kriminella gängmedlemmar.

Stefans upptåg påminner en aning om en annan tipsare för några år sedan, då gällde det 11-årige Johan Asplund som försvann 1980, OCKSÅ i Sundsvall.

Den tipsaren påstod att han på sin mobiltelefon hade spelat in en man som erkänt att han mördat Johan. SVT rapporterade exempelvis: ”Fallet har sedan dess varit ett mysterium med ser nu ut att kunna lösas tack vare ett tips som polisen fick i somras”.
Fyra månader senare erkände tipsaren för polisen att han ljugit, det fanns ingen film.
Några av SVT:s rubriker var:

Asplund-mytomanens förklaring till polisen var att han hade:
”…handlat i syfte att försöka skapa klarhet kring vad som hänt med Johan Asplund.”
Ungefär samma motivering uppgav Stefan Eriksson när han kontaktade SVT. I en video berättar reportern hur det gick till när scoopet kom till dem och vad Stefan sa:
”…han vill bidra till klarhet och att det här kanske kan lösa sig till sist.”

Rubriken ovan som inleds med ”GW” syftar på den så kallade Johanmannen som pekas ut och förtalas av GW, en man som Johans föräldrar jagade i många år med hjälp av en annan Sundsvallsbo: exbrottaren och advokaten Pelle Svensson som bistod paret Asplund med att väcka enskilt åtal mot Johanmannen. Det slutade 6 år efter Johans försvinnande med att hovrätten friade Johanmannen och riktade stark kritik mot Pelle Svensson för att ha dragit det till domstol utan tillstymmelse till bevis. Att det saknas bevis och att Johanmannen friades i hovrätten tycks dock inte påverkat GW:s och paret Asplunds inställning.
Se även:
Senaste mysteriet i Johan Asplund-fallet [LÖST].

Varför Stefan inte kontaktade polisen tidigare förklaras med att han var rädd för okända kriminella. Och att han då trodde att den dödade cyklisten och Olle inte var samma person och händelse.
40 år senare kontaktar han inte bara polisen… han fläker även ut sig i SVT och inför hela svenska folket.
En gissning är att det så småningom framkommer att Stefan har eller har haft nån form av störning uti huvudknoppen. Den som överlever får se.

Mera:
Olle Högboms försvinnande

* Omgivningen i position (1) och (4): kan lätt kollas med Street View: position (1), position (4) (bildinsamling från aug. 2023). Kännetecken position (4): gräsmattan till vänster, trådstängslet till höger, byggnaderna och träden längre fram.

* Angående att polisen skulle ha hittat bromsspår vid Gymnastikhuset: den uppgiften kommer från Olles pappa Ruben. Enligt lokaltidningen och tf chefen vid spaningsroteln i Sundsvall hittades inga bromsspår där:
”Det finns i vart fall inga bromsspår eller några andra tecken på att han eventuellt skulle ha blivit påkörd på den plats där glasögonen upphittades, tillägger Hans Sporrong.” (Sundsvalls tidning, 23 sept 1983).

Gamla ouppklarade mord och the streetlight effect

Du har säkert hört om den packade mannen som sent på natten hade tappat nåt (sina nycklar, pengar, eller nåt annat), men som bara letade under en gatlykta därför att det var lättare att leta där det var ljust.
Det är en hundra år gammal historia. Och en variant av The streetlight effect*. Nåt liknande kan förekomma med gamla ouppklarade mordfall.

Bild ovan: seriestripp troligen från tidigt 1900-tal.

I över trettio år pågick polisutredningen av mordet på Olof Palme. Närmare bestämt 34 år, innan den avslutades år 2020 med att åklagare Krister Petersson – efter att han året dessförinnan i TV hade utlovat en lösning på Palmefallet – pekade ut en avliden man som misstänkt, på mycket svaga grunder. Mannen hette Stig Engström och förekom i polisutredningen som ett aningen excentriskt vittne.

Åklagarens misstänkliggörande av Engström uppskattas av författare, filmbolag med flera som vill tjäna PENGAR på Engström.
Även en del individer som inte tjänar pengar är övertygade att mördaren finns i det digra polisutredningsmaterialet. Deras logik påminner om ”the streetlight effect” fast de letar i en gammal polisutredning istället för under en gatlykta.

På tal om filmbolag: i januari 2022 inledde åklagare Zilla Hirsch en förtalsutredning mot Netflix för deras tv-serie där Engström framställs som mördare. (Med den rolige exkomikern Robert Gustafsson bärandes en lustig fettomask, i rollen som Engström).
Ska vi gissa att utredningen läggs ner, därför att seriens eftertexter innehåller en brasklapp att det hela bara är ”en teori”.

På tal om Palmes mördare: NU kan vi avslöja att Olof Palmes verkliga mördare heter Roger Svensson. Han var en våldsbenägen tjacklangare med förvirrat psyke, ”men ingen pundare”, som besökte Stockholm fredag kväll den 28 februari 1986 för några leveranser.
Rogge hatade regeringens narkotikapolitik, och han hatade Olof Palmes ”arroganta attityd”. Så när Rogge på väg till bilen helt oväntat råkade få syn på Palme, beslutade han spontant att använda sin skarpladdade Ruger* som förvarades i rockfickan som ”en livförsäkring”. Direkt efter dådet reste han hem, ”med känslan av stor befrielse”.
Under de följande decennierna berättade han aldrig för nån om mordet. Förrän nu.
Denne Roger finns inte med i Palmeutredningen.
Kanske är uppgiften sann om langaren Rogge med Rugern, eller så är det bara en teori, vem vet.

* Ruger, kaliber .357 Magnum, kan ha använts i Palmemordet, enligt polisen. Av den revolvertyp som mördaren bedöms ha använt så finns det flera fabrikat som är möjliga, t.ex. Smith & Wesson, Ruger, Taurus, m.fl:
polisen.se/om-polisen/polisens-arbete/palmeutredningen/.

* The streetlight effect: när man bara söker där det är enklast att söka.

Fler exempel:
– ”Why Scientific Studies Are So Often Wrong: The Streetlight Effect” (Dec 10, 2010):
discovermagazine.com/the-sciences/why-scientific-studies-are-so-often-wrong-the-streetlight-effect
– ”The streetlight effect in climate change research on Africa” (March 2017):
sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S0959378016302412

The streetlight effect:
en.wikipedia.org/wiki/Streetlight_effect
”The streetlight effect, or the drunkard’s search principle, is a type of observational bias that occurs when people only search for something where it is easiest to look.”

Bild överst (gubbe under gatlykta) av ”Jessica” (modifierad).

16-åriga Piteå-tjejen som försvann där en kille försvann två år tidigare

En 16-årig tjej i Piteå försvann en kväll i december. Platsen där hennes vänner såg henne för sista gången var bara några hundra meter från den plats där en 15-årig kille två år tidigare också försvann spårlöst. Båda var elever i samma skola.

En tid efter tjejens försvinnande hörde folk av sig till polisen och sa att de hade sett henne efter försvinnandet. Bland annat hade hon setts i Stockholm, av en kille som hade känt igen henne från fotot i tidningarna. Men det var mest sannolikt falska tips.

Stora sökinsatser genomfördes i Piteå, med poliser och hundratals elever och andra frivilliga som gick skallgång och finkammade ett tjugofem kvadratkilometer stort område. Det uppgavs varit det största spaningspådraget som nånsin utförts i Norrbotten.
Men tjejen hittades inte. Liknande stora sökinsatser gjordes när killen försvann två år tidigare, men han hittades inte heller.

Tjejens föräldrar letade efter henne varje dag i flera månader, men hon kunde inte hittas.
En fjärrskådare sa att tjejen hade kidnappats av en man.

Polisen tyckte det var märkligt att de två tonåringarna och från samma skola hade försvunnit på ungefär samma plats. En annan polis trodde inte att försvinnandena hade nåt samband utöver att de råkat inträffa i samma geografiska område.

Kvarlevorna efter killen påträffades sjutton år efter försvinnandet.
Hans namn var Charles Zelmanovits. Han försvann en novembernatt 1976 efter en fest.

I september 1993 råkade en jägare hitta ett kranium i ett jaktområde cirka sex kilometer från bostadsområdet där Charles hade försvunnit. I jaktområdet hittade polisen ytterligare skelettdelar samt fragment och rester av Charles kläder. Det fanns inga spår av att Charles hade utsatts för våldsbrott, men det kunde inte heller uteslutas.

Den 16-åriga tjejen påträffades död tre månader efter försvinnandet.
Hennes namn var Annika Nyström. Hon försvann på lucianatten 1978.

I mars 1979 hittade en nioårig flicka Annikas översnöade kropp i närheten av en tom sommarstuga i Skuthamn efter vägen till Pite havsbad, cirka fem kilometer från bostadsområdet där hon hade försvunnit. Inget tydde på att Annika hade utsatts för våldsbrott. Hon hade troligen gått åt fel håll när hon skulle hem, och sedan satt sig för att vila och frusit ihjäl.
Polisen ansåg det fastslaget att Annika försvann / dog natten till luciadagen och inte senare.

Lokaltidningen rapporterade bl.a. följande:

”Att det är ytterst svårt för en skallgångskedja att en hitta en försvunnen visar fallet med Annica.
(…) Det var främst Pitholmsheden, Munksund och vägarna däromkring som genomsöktes. Extra noga var spanarna kring sommarstugor och uthus längs ut mot Pite havsbad. Men spaningarna gav inget resultat och ändå fanns den försvunna flickan just där man sökte intensivast. Sökandet försvårades av att det snöat natten innan.”

Några skillnader mellan de båda försvinnandena är att det inte snöade vid och efter Charles försvinnande. Hans kropp var troligen inte täckt med (nyfallen) snö vid eftersökningarna.
Och Charles hittades tvärs över Pitholmsheden och flera hundra meter in i en skog, dvs inåt land. Medan Annika hittades i ett sommarstugeområde som låg en bit från bostadsområdet, längs vägen och kusten.

Karta ovan (från nutid):
AN1=där Annikas promenad började. AN2=sista iakttagelsen av henne. AN3=fyndplats. Annikas bostad låg norrut, i centrala Piteå.
CZ1=där Charles promenad började. CZ2=sista iakttagelsen. CZ3=fyndplats. CZ hem=bostaden.

Snabbaste sättet att komma till fyndplatsen CZ3 är med bil på N. Pitholmsvägen (nordväst om CZ3), som övergår till grusväg (som inte syns på kartan ovan), och sedan promenad ett par hundra meter in i skogen. Hur Charles tog sig från CZ2 till CZ3 är inte känt.

Mera om Charles Zelmanovits: ”Charles Zelmanovits-fallet”.

Okända mord som begicks av barn 0-14 år, i Sverige

Här är några fall i Sverige med mord som begicks av barn i åldrarna 0-14 år, och som inte tycks ha kommit till allmänhetens kännedom, som inte har rapporterats i massmedia*.

Med ”mord” avses här dödligt våld som mord, dråp eller misshandel med dödlig utgång, och där det finns en misstänkt gärningsperson yngre än femton år, enligt statistik från Brå*.

Följande mord i statistiken har INTE rapporterats i media*:

År 2009:
ett barn i åldern 0-14 år dödade en flicka eller kvinna.

År 2010:
ett barn i åldern 0-14 år dödade en flicka eller kvinna.

År 2012:
ett barn i åldern 0-14 år dödade en flicka eller kvinna.

År 2013:
ett barn i åldern 0-14 år dödade en pojke eller man.

Anm: offrens ålder anges inte i statistiken, endast kön. I inget av fallen användes skjutvapen, enligt statistiken.

Följande mord HAR rapporterats i media:

År 2011:
ett barn i åldern 0-14 år dödade en pojke eller man.

Detta var sannolikt den 10-årige pojke som ströp 4-årige Texas Linderot till döds med ett hopprep, i Ljungby, oktober 2011.

OBS denna typ av statistik hos Brå sträcker sig endast fram till första hälften av år 2014. Därefter och fram till nutid framgår inte uppgifter om gärningsperson 0-14 år.

* Statistikuppgifterna om ovanstående mord kommer från den officiella kriminalstatistiken, som tillhandahålls i form av Excelfiler som kan hämtas från Brå:s webbplats.

* Uttrycken ”okända” och ”mord som inte beskrivits i massmedia” innebär att mer information om de morden inte har hittats i massmedia från den tiden. Med andra ord, reservation görs för att hittillsvarande eftersökningar kan varit otillräckliga. Inlägget kan komma att ändras om nya uppgifter framkommer.

* Med ”mord” avses här dödligt våld som har rubricerats som mord, dråp eller misshandel med dödlig utgång.

Samtliga ovan beskrivna mord hade i sina respektive polisutredningar en misstänkt gärningsperson som var yngre än femton år (dvs inte straffmyndig, som inte kan lagföras) då polisutredningen lades ner med beslutet ”Misstänkt yngre än 15 år”.

I Brå:s statistik för åren 2000-2013 är beslutstypen ”Misstänkt yngre än 15 år” placerad i kategori ”Misstänkt person finns ej”, men det syftar på att personen inte är lagförd / åtalad för mordet. (Och egentligen att personen i fortsättningen därmed inte ska betraktas som misstänkt).
Här kan dock tilläggas att i Brå:s statistik för åren 2014-2020 är beslutstypen ”Misstänkt yngre än 15 år” placerad i kategori ”Brott med misstänkt person” (dvs de var misstänkta då polisutredningen lades ner). MEN, i den statistiken är beslutstypen ”Misstänkt yngre än 15 år” inte längre synlig, den har bakats in i beslutstypen ”Övrigt” i kategorin brott med misstänkt person.

Bilden överst från ”SarahRichterArt”.

Lille Kevin knivdödade sin egen mamma (i självförsvar)

Se upp för barnsmockan, den hänger i luften. Här är två solskenshistorier med barn som använde fysiskt våld med stor framgång.

Det är ”solskenshistorier” i betydelsen att det slutade lyckosamt, dvs med livet i behåll, för de små tvåbeningarna, och mindre lyckosamt för de stora som var dumma mot de små.

Det handlar om:
– En sjuåring som knivade ihjäl mamma när hon försökte kväva och strypa honom.
– Och en sexåring som sparkade en pedofil på smalbenet så att han blev jätterädd och sprang därifrån.

Lille Kevin, 7 år, som knivdödade sin mamma

Den 19 januari 1997 rapporterade Göteborgstidningen följande om Kevin i Paris:

”7-åring dödade sin mamma i självförsvar.

– Mamma försökte döda mig. Jag ville inte dö.
Så förklarar sjuårige Kevin varför han knivdödade sin mor.

Polisen är övertygad om att Kevin talar sanning. De kraftiga strypmärkena på hans hals är beviset. […]”

Kevin berättade för polisen att han vaknat av att mamman försökte kväva honom med en kudde. Kevin lyckades slingra sig undan och fly, men mamman hann ikapp honom i köket där hon tog ett rejält strypgrepp runt hans hals.

Kevin skar henne då i ansiktet med en kniv, och när hon inte släppte taget lyckades han få tag i en annan kniv och stack henne i bröstet så att hon segnade ner och dog.

Skälet till mammans mordförsök är okänt, förutom att hon varit deprimerad sedan en tid tillbaka.
Det finns förstås helt andra möjliga motiv, t.ex. att lille Kevin varje dag i flera månader hade terroriserat och till slut drivit stackars mamma över gränsen. Men det är ingen vacker tanke om Kevin, så den skippar vi.

Hur som helst så var det tur att 7-årige Kevin klarade av att döda mamma, innan han själv tappade andan för gott.

Sexåringen som sparkade iväg en pedofil likt Mel C i Spice Girls

Den 24 juni 1997 skrev Göteborgstidningen om 6-åriga Stacey i London:

”När sexåriga Stacey och hennes lillebror angreps av en pedofil gjorde hon som Mel C i Spice Girls.
Gav gubben en karatespark på smalbenet.
Gärningsmannen rusade skräckslagen från platsen.

Lilla Stacey Pennington hyllas i dag som hela Englands hjältinna. Hon kommer troligen att belönas med medalj av polisen.
– Mel C i Spice Girls är min idol så jag gjorde bara som hon brukar göra när den elake mannen försökte ta min bror, säger sexåringen till tidningen The Mirror. […]”

Staceys mamma Julie sa:
”- Stacey beundrar Spice Girls men jag har sagt åt henne tusen gånger att sluta öva sparkar på sin lillebror. Men nu får man väl vara glad för det…”

Polisen efterlyste den misstänkte pedofilen, och de sa att ”Stacey är en mycket djärv flicka.”

Och den mesige pedofilen satt väl hemma och slickade sina sår, som man brukar säga.
Om det verkligen var en pedofil och inte bara nån stackars harmlös idiot som inte lärt sig att aldrig tilltala främmande barn och försöka ge dem något. Men den tanken förtar Staceys insats, så den skippar vi.

Hursomhelst så var det tur att Stacey hade våldet i sig och inte tvekade att sparka, innan hennes lillebror och hon själv blev pedofiloffer.

Närliggande stoff:
– ”Våldet mellan barn 0-14 år mörkas, har ökat flera tusen procent”.
– ”Lista: Barn som dödar”.

 

Ruskigheter i forna tiders media

Bild ovan: ur dagstidningen Nerikes Allehanda den 28 september 1875. Översatt till modernare skrift:

”Självmord.
– Den 30 augusti hängde sig arbetaren Abraham Olsson i Grangärdes socken i Dalarna.
– Den 1 september hängde sig änkan Brita Olsdotter i Gagnefs socken i Dalarna.
– Den 10 september hängde sig bonden Anders Andersson i Mjällby socken i Blekinge.
– Religionsgrubbel har föranlett 67-åriga hustru Anna Olsson i Jonstorps socken i Skåne att med bandkniv skära halsen av sig.
– Den 25 september hängde sig skomakaren Nils Romberg i Helsingborg. Brännvinet var orsaken.
– Självmord begick 22 september manufakturhandlaren A.D.G. Krook i Malmö. Krook, som var 67 år gammal och städse levat indraget och arbetssamt, har lidit smärtsamma familjeförluster, vilket i förening med bruten hälsa och mindre god affärsställning tros ha orsakat det förtvivlade beslutet.”

Självmord med mera i dagstidningar på 1800-talet

En ruskighet för drygt hundra år sedan var att tidningarna rapporterade vilka medborgare som hade begått självmord. Ofta beskrevs tillvägagångssättet och ibland även orsaken.

En självmordsmetod, som kanske förvånar, var att skära halsen av sig själv med en bandkniv:

Denna otäcka, utökade användning av bandknivar omfattade inte bara självmordsförsök, de brukades även som tillhyggen och vapen. Här är några exempel ur Dagens Nyheter, Aftonbladet med flera tidningar från andra hälften av 1800-talet:

”En gardist vid Lifgardet till häst överfölls av två ynglingar och blev huggen i huvudet med en bandkniv.”

”Torpare Johan i Nordtorpet hade orsakat eldsvåda vid oförsiktig mossbränning. Han hittades död liggandes huvudstupa över ett dike. ”I sin förtvifvlan hade han skurit halsen af sig med en bandknif”.

”En tjänsteman vid statens jernväg blev överfallen av en man med bandkniv. Mannen måttade ett hugg mot tjänstemannen som ”denne dock lyckligtvis afvärjde”.

”67-åriga hustru Anna tog livet av sig med en bandkniv. Hon hade ”utgått på logen och med en der liggande bandknif tillfogat sig ett tvärsfver strupen gående och luftstrupen genomskärande sår af omkring 3 tums längd. Orsaken till den förtviflade gerningen har upplysts vara religionsskrupler, hvarav hon under de sista 2 eller 3 månaderna varit lidande.”

”Straffångar i Malmö överföll en vaktkonstapel och högg honom i armen med en bandkniv.”

”Änkan Stin Katrin Jansdotter berövade sig livet ”derigenom att hon med en s.k. bandknif afskar halsen. Hennes familj har en tid bortåt legat i nervfeber, nyligen hade hon sjelft blifvit enka och sjelf var hon på sistone angripen av smygande nervfeber. Orsaken till sjelfmordet tros derför vara sorg och förtvivlan. Hon var omkring 55 år gammal”.

”Tunnbinderiarbetaren Almström försökte hugga en konstapel i huvudet med en bandknif.”

”Förre tröskverksbyggaren, fattighjonet Per Belamson sökte med en bandknif afskära halsen, luftstrupen genomskars. Forslades till Mora lasarett och torde möjligen åter repa sig.”

”En medelålders man i någorlunda bergade omständigheter afhände sig lifvet medelst skärning i halsen med en bandknif, hvarvid så väl luft- som matstrupen afskuros. Anledningen till den hemska gerningen är obekant.”

”Två drängar tilldelade en man ett svårt slag i ansigtet af en skaftlös bandknif.”

”Stufveriarbetaren Carl Johan Olsson försökte igår att med en bandknif afhända sig lifvet. Han tillfogade sig sår öfver strupen och handlederna, men hindrades att fullborda sin afsikt. Han var vid tillfället ej nykter.”

”Snidaren Olof Hultqvist smög sig bakom en buske och tillfogade sig med en bandknif ett djupt sår i halsen. Hans tilltag bemärktes dock snart och han omhändertogs, hvarefter det häftigt blödande, men lyckligtvis icke dödliga såret förbands.”

Som synes så rapporterade tidningarna även försök till självmord, dvs där personen ifråga överlevde.
När det gäller genomförda självmord med bandkniv ligger det nära till hands – utan att känna till alla detaljer – att misstänka att vissa fall egentligen var mord.

Avrättningar

En annan ruskighet var förstås dödsstraffet. Så här beskrev några tidningar avrättningen av Anna Månsdotter, ”Yngsjömörderskan”, år 1890:

Bild ovan, ur Göteborgs Handels- Och Sjöfartstidning, 7 augusti 1890. Texten lyder:

”Yngsjömörderskans afrättning. Kristianstad den 7 Augusti. Anna Månsdotter afrättades kl. 8 i morse å härvarande fängelsegård. 75 personer voro närvarande, bland dem många in- och utländske tidningsmän.
Anna Månsdotter darrade häftigt, då hon af pastor Hasselqvist framleddes till schavotten. Hon lade sig ned med någon svårighet, kved och jämrade sig. Skarprättaren, som var fullkomligt lugn, skilde med ett enda hugg hufvudet från kroppen; men hugget gick snedt, så att underkäken hängde fast vid kroppen.
Militär och polis höllo folkmassan på afstånd från fängelsegården.”

Göteborgs Aftonblad var mer detaljerade gällande Annas avrättning:

Ovanstående skribent förmedlade också att bödelns delvis missade yxhugg var ”ohyggligt”. Eller så syftade skribenten på dödsstraff som sådant.

Dödsstraffet (i Sverige) avskaffades 1921. Dessförinnan hade ingen avrättning skett sedan 1910.

Nutida media och självmord / suicid

Anledningen till att media numera inte skriver lika mycket om självmord som de gjorde förr beror bl.a. på branschens etiska regler för press, TV och radio. Där anges i 8:e paragrafen*:
”Iaktta stor försiktighet vid publicering av självmord och självmordsförsök särskilt av hänsyn till anhöriga och vad ovan sagts om privatlivets helgd.”

Den regeln är en rekommendation, media är fria att skriva mer om självmord om de skulle vilja det.
Om alla självmord publicerades skulle det bli ganska mycket självmordsskriverier och notiser i tidningarna.
År 2020 avled 1168 personer i säkert fastställda självmord i Sverige*. År 2019 var det något fler, 1269 personer. Det blir cirka tre per dygn.

De som jobbar preventivt mot självmord vill ha en mer genomarbetad journalistik om självmord.
SVT uppger (januari 2021) att de rapporterar om självmord, men:
”Samtidigt är ämnet i sig komplicerat, hemskt, privat och kan fel hanterat få negativa konsekvenser. Media har en lång historia av respekt och försiktighet i relation till självmord.
Våra publiceringar idag öppnar inte för en löpande nyhetsrapportering i ämnet, men gemensamt för alla våra samtal med personer som jobbar preventivt mot självmord är önskan om mer genomarbetad journalistik i ämnet.”

Och nu över till något helt annat

Under senare hälften av 1800-talet bytte tidningarna ut de gammaldags typsnitten mot nya, mer lättlästa. Ibland kunde en och samma tidningssida innehålla både gamla och nya typsnitt (i olika artiklar). Ett exempel på gammaldags typsnitt finns överst i detta inlägg (från Nerikes Allehanda 1875).

Följande lilla sammanställning kan vara till hjälp när man försöker läsa gamla texter:

Bild ovan: typsnittet till vänster i respektive bokstavspar ovan kallas frakturstil eller fraktur.
Flera såna gammaldags bokstäver är lätta att förväxla med nutida, exempelvis o/v och s/f.

* Etiska regler för press, TV och radio:
”medieombudsmannen.se/…/etiska-regler-foer-press-tv-och-radio/”

* Färre självmord under 2020:
”folkhalsomyndigheten.se/suicidprevention/…/farre-sjalvmord-under-2020/”

Urgamla mordfall i våra istider

Vi befinner oss i en 11-tusenårig mellanistid i en 3-miljonerårig istidsperiod*. En naturlig mordfråga i det istidssammanhanget är: Vad finns det för urgamla mordfall i våra istider? Svaret blir att det har upptäckts exempelvis följande urgamla mord eller vad som kan tolkas som mord.

Innehåll:
– Ismannen Ötzi.
– Stora Bjersmannen.
– Några fler urgamla mord.
– Allra äldsta kända mordet?
– I vilka istider begicks dessa mord?
– *Iskristallklar istidshistorik.

Ismannen Ötzi

Ett bland de tidigaste kända morden i våran nuvarande mellanistid, och där offrets kropp har påträffats, tycks ha inträffat för omkring 5300 år sedan (ca 3300 f.Kr.) i Italiens alper alldeles intill gränsen till Österrike. År 1991 hittades där det unikt välbevarade mordoffret i en smältande glaciär på drygt tretusen meters höjd. Mannen fick namnet Ötzi, ismannen Ötzi, efter Ötztalalperna där kroppen hittades.

Mordet antas ha skett under försommaren (enligt analys av innehållet i en bägare av björknäver).
Ötzi sköts med pil bakifrån i vänstra skuldran. Pilskadan medförde troligen kraftig blödning som ledde till döden på några minuter. Någon drog ut pilen, en liten bit av pilspetsen blev kvar.
Han hade också en huvudskada som antas uppstått vid mordtillfället. På vänster hand fanns ett några dagar gammalt djupt skärsår (som hade börjat läka), kanske från ett slagsmål.

Då Ötzi mördades tycks han varit väl klädd och utrustad för jakt och naturliv. Han hade bland annat en kopparyxa, som anses varit värdefull och betraktades som en statussymbol, en kniv av flinta med träskaft, en pilbåge, flera pilar i ett koger, en ryggsäck, en midjeväska. Allt var väl bevarat efter den femtusenåriga nedfrysningen, dock lär utrustningen varit välanvänd och sliten.

Bild ovan: kvarlevorna var uttorkade men för övrigt välbevarade inklusive de inre organen. Överst på bilden syns kopparyxan, med kopparbladet fastbundet på ett 60 cm långt träskaft.

Att den dyrbara kopparyxan fanns kvar anses tyda på att det inte var ett rånmord. Fast det kan förstås finnas andra skäl till att mördaren/mördarna inte tog yxan, t.ex. att yxan i tumultet råkade döljas. Eller att mördaren var rädd att bli avslöjad om nån kände igen yxan.
Man vet inte heller om mördaren stal nån annan av Ötzis ägodelar. OM det var hans ägodelar, han kanske själv hade stulit yxan. Eller att han rentav själv var en mördare som nån hämnades på.

Bild ovan: fyndplatsen i Italien intill Österrikiska gränsen där Ötzi påträffades.

Stora Bjersmannen

Denne man i 35-40-årsåldern mördades* för knappt niotusen år sedan (ca 7000 f.Kr). Skelettet låg i en grav som påträffades 1953 vid gården Stora Bjärs i Stenkyrka socken på Gotland (Sverige). Fyndet fick namnet Stora Bjersmannen* eller Stora Bjärsmannen. Han antas varit en bland de första invånarna på Gotland.

Det fanns ett hål i kraniet som efter en stenyxa (bild ovan), och vänster underkäke var delvis krossad så att sex tänder slagits ut. Man hittade även en flisa efter en pilspets som kan ha skjutits in i höften på mannen.

* Enligt den senaste undersökningen (rapporterad i media) blev Bjersmannen mördad, men man kommenterar inte tidigare undersökningar där det konstaterades att skadan i huvudet hade börjat läka, samt att det finns frågetecken kring flisan i eller vid höften.

* Stavningen Stora Bjärs (orten) tycks vanligast förekommande, men när ovanstående fynd omtalas så används mestadels stavningen med e (dvs Bjers).

Några fler urgamla mord

Det har hittats många lik i mossar runtom i Europa, de flesta inte lika gamla som ovanstående och alla inte mördade. Nedan visas några av dessa som tagits av daga eller mördats.

Bockstensmannen (bild höger) dog för över 600 år sedan, under senare hälften av 1300-talet e.Kr.
Trolig dödsorsak: tre kraftiga slag mot huvudet. Efter döden pålades han med tre pålar genom överkroppen, varav den ena genom hjärtat. Anledningen till pålningen kan varit att man ville förhindra att den mördade mannen skulle återuppstå och hämnas.

Bockstensmannen hittades i en mosse några mil utanför Varberg i Sverige år 1936. Skelettet och håret var välbevarat, liksom mannens dräkt (som är Europas enda fullständig bevarade mansdräkt från medeltiden). Även vissa hudbitar, muskelstycken samt hjärnan kunde identifieras.

Bild ovan: Grauballemannen dog för cirka 2300 år sedan (omkring 300 f.Kr).
Han dödades med ett snitt i halsen från öra till öra.
Den välbevarade kroppen hittades i en mosse nära Silkeborg i Danmark år 1952.

Bild ovan: Tollundmannen dog för cirka 2300 år sedan (omkring 300 f.Kr).
Han dödades genom hängning.
Mannen hittades i en mosse på Jylland i Danmark år 1950. Kroppen var välbevarad inklusive de inre organen.

Den rödaktiga hårfärgen som syns på flera av bilderna ovan är inte offrens naturliga hårfärg, det lär orsakats av missfärgning från mossarnas vatten.

Allra äldsta kända mordet?

I en grotta i norra Spanien påträffade arkeologer ett 430 tusen år gammalt kranium med skador som tyder på att den personen blev ihjälslagen. Fyndet kallas kort o gott ”Cranium 17”.

Det har hittats ännu äldre skelettdelar som bevisar kannibalism och skador, men inga som definitivt kunnat kopplas till mord.
Kranium 17 tycks vara det första ”bevisade” mordfallet som påträffats bland mänskliga fossiler. Fast man kan vara hyfsat säker på att tvåbeningar har mördat varandra betydligt längre tillbaka i tiden än så.

I vilka istider begicks dessa mord?

Samtliga ovanstående mord utom det allra äldsta inträffade i vår nuvarande mellanistid (interglacial). Där Stora Bjersmannen är äldst med sina nästan 9 tusen år, följd av ismannen Ötzi med sina drygt 5 tusen år .

Det allra äldsta mordet, på sydligare nejder, för 430 tusen år sedan, begicks tidigare i vår nuvarande tremiljoneråriga istidsperiod: omkring eller i den femte istiden eller glacialen sedan nutid.

*) Iskristallklar istidshistorik

Jorden befinner sig nu i en istidsperiod som hittills har pågått i nästan tre miljoner år. Inom denna tremiljoneråriga istidsperiod har vi haft flera långa hundratusenåriga istider (med inlandsis över t.ex. hela Sverige) och flera kortare tiotusenåriga mellanistider. Glacialer och interglacialer.
Just nu lever vi i en mellanistid eller interglacial sedan ca 11 tusen år tillbaka, med is vid t.ex. jordens poler och inlandsis på Grönland. Det är iskristallklart.

Sedan jordens begynnelse för över fyra miljarder år sedan, så lär vi haft minst 5 såna långa istidsperioder på flera miljoner år vardera:

Mera:
– Ötzi: South Tyrol Museum of Archaeology: iceman.it
– Ötzi: 3D-bilder på kroppen: icemanphotoscan.eu
– Ötzi: Karta  | Streetview | Terrängkarta (google).

Tre likhundar och en studie om liklukt utan kropp

Här granskas en studie om tränade hundars förmåga att identifiera luktmolekyler från nyss avliden människa. Två av tre hundar presterade FELFRITT för små bitar av matta som kontaminerats i tio minuter utan direktkontakt med kroppen.

Basco, Kalle och Lady är namnen på de tre alerta fyrbeningarna i den studie som granskas här (bild ovan). Så kallade likhundar eller ”cadaver dogs”. Studien genomfördes år 2006 i Hamburg i Tyskland, av Oesterhelweg m.fl*, med publicering online 2007-2008.

Initiativet till studien lär uppkommit på grund av ett mordfall där en man misstänktes ha mördat sin fru på en segeltur. Ingen kropp hittades, men en likhund markerade för mänsklig liklukt på en matta i sovrummet i parets lustjakt.

Under två månaders tid – när tillfälle gavs från ordinarie polisjobbet – luktade de tre hundarna i mängder av glasburkar. Varje sök eller sökrunda (”search”) bestod av sex burkar (se bild), varav högst en burk innehöll liklukt från människa. Vissa sökrundor bestod enbart av (sex) burkar utan liklukt. Totalt genomfördes 354 sökrundor.

I varje glasburk låg en 20×20-centimeters bit av ny matta. Vissa mattbitar hade vid studiens början kontaminerats i två respektive tio minuter med lukt från människa som varit död mindre än tre timmar.
Kontamineringen skedde utan direktkontakt med den avlidnes hud, som var torr och utan skador. Kroppen inneslöts i ny bomullsfilt, mattbitar placerades under filten i angivet antal minuter.

Det fanns även mattbitar som kontaminerats med lukt från levande människa, samt mattbitar som inte hade kontaminerats (åtminstone inte medvetet…).
Hundarnas luktförmåga testades dessutom med kadaverin (cadaverine) som är en av många beståndsdelar i liklukt från både djur och människor.
Ingen av de tre hundarna markerade för lukt från levande människa eller från kadaverin.

Resultat, 10-minuters kontaminering

Bäst resultat blev det med tiominuters-mattbitar. I studiens tabell 3 (nedan) framgår att Basco och Lady var felfria. Även Kalle hade bra resultat. (Ju högre värden i tabellen desto bättre resultat. 100 är bäst, 0 är sämst).

Förklaring till några av begreppen i tabellen:

  • ”Sensitivity” ger svar på frågan: Hur stor andel av alla sökrundor med liklukt markerade hunden korrekt?
    Exempel: om det fanns liklukt i 63 sökrundor, och hunden markerade korrekt i 60 av dem, då är sensitiviteten 95 %. (60/63).
  • ”Specificity” ger svar på frågan: Hur stor andel av alla sökrundor utan liklukt ignorerade hunden korrekt? (dvs som hunden inte markerade).
    Exempel: om 47 sökrundor var utan liklukt och hunden ignorerade 43 av dem (och markerade fyra av de 47), då är specificiteten 91 %. (43/47).
  • ”PPV” (precisionen) svarar på frågan: Hur stor andel av de sökrundor som hunden markerade innehöll mänsklig liklukt?
    Exempel: om hunden markerade i 64 sökrundor och om 60 av dem innehöll mänsklig liklukt, då är PPV 94 %. (60/64).

Totalt för de tre hundarna för tiominuters-mattbitarna så var noggrannheten (”accuracy”) 98 procent. Även sensitiviteten och PPV var 98 procent.

Resultat, 2-minuters kontaminering

Med tvåminuters-mattbitarna blev resultatet begripligt nog mindre bra. Men ändå imponerande, med tanke på att de mattbitarna endast hade legat i två minuter under en ny bomullsfilt som omslöt en nyligen avliden kropp (vars hud var torr och utan skador).

I studiens tabell 2 (nedan) framgår att Basco och Lady även här var felfria i några av resultaten, men också mindre bra i andra resultat. Kalle presterade delvis bättre med tvåminuters-mattbitarna, och delvis bättre än Basco och Lady.

Totalt för de tre hundarna för tvåminuters-mattbitar så var noggrannheten (”accuracy”) 94 procent. Sensitiviteten var 86 procent och PPV 94 procent.

Felkällor och svagheter

Ingen vet säkert om de mattbitar som ansågs vara Okontaminerade verkligen var det. Om (osynliga) likluktmolekyler överförs av misstag, trots rigorösa rutiner, exempelvis via en personals rockärm eller på annat sätt till en ”okontaminerad” mattbit så kan det räcka för att hunden ska markera. Vilket då i studien registreras som en felaktig markering (s.k. falsk positiv), när det i själva verket var en korrekt markering (s.k. sann positiv).

Med andra ord så kan dessa lukttränade hundar ha presterat (ännu) bättre än vad som framkommer i nämnda studie, även om sannolikheten för att så är fallet tycks liten.

Dagens moderna vetenskap har ingen metod för att instrumentellt mäta mängden mänskliga likluktmolekyler, eller förekomsten eller frånvaron av liklukt. Hundarnas resultat kan inte bekräftas med mätinstrument, studiens resultat kan inte reproduceras instrumentellt.
Kunskapsläget är på stenåldersnivå jämfört med jyckarnas luktförmåga. ”The dog’s ability to smell seems to be far superior to the level of science today.”

Källor med mera:
*- www.sciencedirect.com/science/article/….
”Cadaver dogs — A study on detection of contaminated carpet squares” av L. Oesterhelweg m.fl.
Artikeln publicerad 2008, och ”received 3 October 2006; received in revised form 24 January 2007; accepted 28 February 2007, Available online 2 April 2007”.

Mera:
Andelen korrekta markeringar, dvs andelen sant positiva (”korrekt positiva” i studien), motsvaras av Sensitivity.
Andelen felaktiga markeringar, dvs andelen falskt positiva, motsvaras av 100 minus Specificity (i procent).