Kategoriarkiv: öö

TESTAR

Seriemördare som är barn till seriefödare

Är alla seriemördare* syskonlösa? Nej, följande lista visar ett urval seriemördare som har två eller flera syskon, dvs vars föräldrar är seriefödare*.

Bild ovan: Harold Shipman, Charles Cullen, Ted Bundy, gifta paret Fred & Rosemary West, samt Steve Wright.

 Harold Shipman, hade tre syskon.
Han var läkare (allmänläkare). Mördade patienter.
15-250 offer, under åren 1975-1998.
Kallades ”Dr Death”, och ”The Angel Of Death”
Hängde sig i cellen 2004.

 Charles Cullen, hade sju syskon.
Sjuksköterska. Mördade patienter.
30-400 offer, 1988-2003.
Kallad ”Angel of death” och ”Killer nurse”.
Dömdes 2003 till arton livstidsstraff.

 Ted Bundy, hade tre syskon. (halvsyskon, Ted hade annan pappa).
Över 30 offer, 1970-talet.
Avrättades 1989.

 Fred West, hade fem syskon.
Gift med Rosemary som deltog i mördandet.
12-13 offer (unga kvinnor), 1967-1987.
1995 hängde sig Fred i häktet, hustrun Rosemary dömdes till livstid senare samma år.

 Steve Wright, hade tre syskon.
5 offer, 2006-2009.

 Peter Tobin, hade sju syskon.
Fler än 3 offer, 1990-talet och 2006.

 Peter Sutcliffe ”Yorkshire Ripper”, hade fem syskon.
13 offer, 1970-talet.

 Levi Bellfield ”The Bus Stop Killer”, hade fyra syskon.
Fler än 3 offer, 2000-talet.

 Trevor Hardy ”The Beast of Manchester”, hade tre syskon.
3 offer, 1970-talet.

 John Reginald Christie, hade sex syskon.
8 offer, 1940-50-talet.

 Beverley Allitt, hade tre syskon.
4 offer, 1991.

 Bröderna Briley (The Briley Brothers).
1979 begick de tre bröderna Briley och medbrottslingen Duncan Meekins elva mycket våldsamma mord. De sista som föll offer för dem var en familj i sitt hem. Mannen, hustrun (som var gravid) och deras femåriga son mördades. Dessförinnan våldtogs hustrun.
12 offer, 1971 (1) och 1979 (11).
Två av bröderna avrättades 1984 respektive 1985, den tredje fick livstid. Kumpanen Meekins vittnade emot bröderna och fick livstid.

Bild ovan: Linwood, James och Anthony Briley, och Duncan Meekins.



* Seriemördare kallas den som mördat minst tre personer vid olika tillfällen som inte ligger för nära varandra i tid. Till skillnad från massmördare som mördat alla sina offer (minst tre) vid samma tillfälle eller inom en kort tidsram.
Samma definition tillämpas inte överallt i världen. Enligt FBI går gränsen för seriemord vid två istället för tre: ”Serial Murder: The unlawful killing of two or more victims by the same offender(s), in separate events” (se: fbi.gov/…/serial-murder).

* Seriefödare är föräldrar som har minst tre egna barn ELLER minst två om man istället använder en USA-inspirerad definition. Liknande begrepp är:
seriemoder (inte att förväxla med danskans seriemorder (=seriemördare),
seriemödrar (inte att förväxla med mödrar i tv-serier).

Dessa fantastiska supersniffande vovvar och deras tränare

I Kim Wall-fallet hör vi talas om dem igen: de enastående vältränade svenska likhundarna, liksökhundarna, kriminalsökhundarna, specialsökhundarna, sökhundarna – kärt barn har många namn – med sina smått övernaturliga NOSAR, näsor, snokar, eller vad man nu vill kalla dessa högpresterande vovvars luktorgan.

De skickliga hundarna och deras tränare, som hjälpte danska polisen, lyckades lokalisera några av offrets kroppsdelar som låg i nedtyngda påsar 10-12 meter ner på havsbotten.

Hunden står längst fram på relingen och sniffar med nosen medan båten far fram på havets yta. Hundföraren sitter bakom och läser av hundens reaktioner.

Från kroppsdelarna nere på havets botten frigörs luktmolekyler, de färdas långt i vattnet med strömmarna, upp mot havsytan, upp i luften, råkar hamna i vovvens supersnok och pling! Hunden markerar genom att inta en viss position. Varpå hundföraren markerar deras geografiska läge i sin GPS.

Nästan lika häpnadsväckande är nästa steg: att polisen utifrån uppgifter om de aktuella havsströmmarna beräknar ungefär var på havsbotten kroppsdelarna bör finnas. I detta fall upp till tusen meter från platsen där hunden på båten markerade att luktmolekyler från död människa poppat in i nosen.

Sökbåten färdades delvis längs den rutt man visste att mord-ubåten tagit under sin ca femton timmars färd längs danska kusten utanför Köpenhamn. Att fastställa rutten var möjligt tack vare försvarsmaktens radarövervakning i Öresund. Polisen kunde alltså i efterhand se exakt hur ubåten rört sig då den varit i ytläge, vilket lär varit merparten av tiden förutom två tillfällen då ubåten befann sig i undervattensläge.

Bild ovan: karta över det område ubåten rörde sig torsdag-fredag 10-11 augusti 2017. Ubåtens exakta rutt tycks inte offentliggjorts men vissa platser har nämnts vilket överförts till kartbilden ovan. Färden startade vid Refshaleön på kvällen torsdag 10 augusti. Först bar det iväg norrut upp till Middelgrunden, därefter söderut.
Det tycks framför allt varit fynden kring den 6 oktober i Kögebukten som likhundar lyckades spåra.

Läkaren gifte sig efter styckningen

Läkaren eller ”koffertmördaren” tycks inte ha störts nämnvärt av sin bestialiska hantering. Fem månader senare gifte han sig, och bosatte sig en halvmil från brottsplatsen.

Läkaren som styckade den prostituerade Margareta af Forselles och dumpade henne i resväskor i havet, var 32 år gammal när det skedde (född 1937-02-20). Vi kan kalla honom för S.A.
Styckningen ägde rum i SA:s lägenhet på Kungshöjdsgatan i Göteborg natten mellan söndag-måndag den 6-7 juli 1969.

Den manlige läkarkollegan som också befann sig i SA:s lägenhet på mordnatten lär varit på besök från Stockholm*.

Kungshöjdsgatan i Göteborg (nutid).

Giftermål strax före nyårsafton 1969

Lördagen den 27 december 1969 – drygt fem månader efter mordet – gifte sig SA med en kvinna, som vi kan kalla Barbro. Hon var två år yngre (född 1939-10-28) än SA.

Bröllopet ägde alltså rum fyra månader efter att den första resväskan (av två) innehållande en del av Margaretas kvarlevor hade hittats i havet vid Gåsö (augusti 1969).

Efter det fyndet hade SA ringt till sina föräldrar och erkänt att det var han som hade dumpat Margareta i havet. Föräldrarna, som då var 63 respektive 70 år, hade sagt till SA att han skulle kontakta polisen.
Men istället gifte han sig. Och föräldrarna höll tyst om SA:s erkännande.

SA och Barbro bosatte sig på Lyrfågelgatan i Göteborg, cirka en halvmil från brottsplatsen.

Karta ovan: 1=Biljardhallen och puben på Andra Långgatan. 2=Kungshöjdsgatan. 3=Lyrfågelgatan. Det är ca en halvmil mellan 2 och 3.

SA:s läkarkollega Bo Martin

En av SA:s läkarkollegor var Bo Martin, en på 1970-talet känd radioprofil. Han var ”radiodoktor” 1971-1979, och gav ut flera böcker under åttiotalet. Bo Martin föddes utanför Örebro, mitt emellan Stockholm och Göteborg.

I januari 1971 blev Bo Martin radiodoktor och hans röst kunde höras uti stugorna runtom i landet.
Tre månader senare dog SA av en överdos (april 1971).
Ytterligare några månader senare påträffades de resterande kvarlevorna av Margareta i en resväska i havet vid Gåsö (augusti 1971). Två år efter att styckningen hade ägt rum.

Kort tid därefter bröt SA:s föräldrar sin två år långa tystnad och berättade för polisen att deras son var ”koffertmördaren”.

Bo störd av SA:s kvinnor

Tio år tidigare – under studietiden kring slutet på femtiotalet – var Bo Martin och SA kurskamrater i Göteborg och hade rum intill varandra. Bo Martin lär ha klagat över att han ibland hade svårt att sova på grund av ”nattliga ljud på andra sidan väggen”, när SA ”smugit in kvinnor på sitt rum”.

Uppgiften om Bo och SA:s kvinnor på rummet berättas av en annan kurskamrat – läkaren Nils Eriksson* – som på Internet offentliggjort 160 sidor texter med minnen från sin tid som medicinstuderande, varav endast en liten del handlar om SA. Nils beskrivning är inte känslomässig, han konstaterar bara torrt att SA tyvärr blev koffertmördare.

Bo:s berättelse om SA

1969 hade SA, Nils Eriksson och Bo Martin varit bekanta i minst tio år. Nils återger vad Bo Martin berättat för honom om SA och mordet på Margareta. (Anm: SA kallades ”Ajten” av kurskamraterna, och ”Bosse” är Bo Martin). Ur Nils Erikssons texter*, sidan 18:

”Av kamraterna i vår skrivgrupp blir Jallis senare anestesiolog och ambulansläkare. Bosse blir allmänläkare och radiodoktor och Ajten någon sorts societetsläkare. Dessutom kommer han tyvärr att bli koffertmördare.
Flera år senare berättar Bosse:
”Ajten skötte min mottagning en tid medan jag hade semester. När jag kom tillbaka berättade Ajten att han varit tvungen skaffa helt ny inredning i sin bil, en Volvo P1800. En katt hade rivit sönder klädseln, sade han. Året därpå såg jag på förstasidan i GT bilden av en kvinna, Margareta af Forselles, som jag hade haft som patient på Nordhemspolikliniken. Hon hade hittats styckad, liggande i en resväska utanför Gåsö. Alltså den ö där Ajten har bott. Så småningom framkom det att resväskan tillhörde Ajten. Bosse förstod då att Ajtens motiv för att byta inredning i Volvon var, att det fanns blod från den mördade kvinnan på klädseln.”

I april 1971, då jag arbetade på Sahlgrenska sjukhuset, kom ambulansen till akutmottagningen med Ajten. Han var död av en överdos knark. Det hann inte bli någon rättegång. Mordet är beskrivet på Wikipedia under rubriken Koffertmordet.”

Utifrån Nils berättelse gällande Bo Martins mottagning, semester och SA:s (”Ajten”) utbytta bilklädsel, tycks det åtminstone inte varit Bo Martin som var läkarkollegan i SA:s lägenhet den 6-7 juli 1969. Vem denne kollega var är inte offentliggjort.

Märkligt bröllop

Man kan undra hur bröllopet gestaltade sig för läkaren SA, hustrun Barbro, SA:s föräldrar med flera, som då alla visste eller anade att brudgummen SA varit involverad i det brott som omtalades så flitigt i massmedia.

En tid före bröllopet hade SA erkänt inför sina föräldrar. Och på mordkvällen hade SA sagt i telefon till sin blivande hustru Barbro att han hade en död kvinna i lägenheten. Barbro hade betraktat det som fantasier, troligen ville hon inte heller att något skulle störa bröllopsplanerna.

Sanningen delvis dold

SA tycks inte gjort sitt bästa för att dölja sitt brott:
han berättade både för föräldrarna, för en svåger, och för sin blivande hustru, enligt deras senare vittnesmål till polisen (efter att samtliga hållit tyst i två år).

Enligt föräldrarna hade SA sagt att han ”blivit tvingad att ta hand om kroppen”, och han hade försäkrat att han inte hade mördat Margareta.
Enligt ”svågerns” uppgift till polisen hade SA sagt något liknande till honom, och att det var SA:s läkarkollega som hade dödat henne.
Läkarkollegan uppgav för polisen att SA bett om hjälp att föra bort liket, men kollegan hade vägrat och åkt hem till Stockholm.

Exakt vad som hände och hur dessa människor tänkte lär man knappast få reda på.
Läkaren SA avled 1971. Förundersökningen lades ned. SA:s föräldrar är borta sedan länge, mamman avled 1973 bara två år efter att SA gått bort. Pappan dog 1993.
Hustrun ”Barbro” tycks finnas kvar i livet, hon gifte om sig några år efter SA:s död.
Läkarkollegan som också var i lägenheten på mordnatten vet vi för tillfället inget mera om. Inte heller svågern som också kände till mordet.



Mera:
– Mordet på Margareta af Forselles, ”Koffertmordet”.


*Källor:
– Att SA gifte sig 1969, m.m: Sveriges dödbok, Sveriges befolkning.
– Att läkarkollegan var från Stockholm: bok ”Brott vi minns”, Stawreberg, sid 50.

– Kurskamraten och läkaren Nils Erikssons texter: ”Medicinare” (pdf-fil. Skapad 2012).