På 1940-talet och däromkring sålde svenska apotek amfetamin som ”uppiggningsmedel” med mera. Här är en kort inblick.
För länge sen kunde medborgare som behövde nåt uppiggande köpa exempelvis en tub Fenedrin (bild ovan) innehållande amfetamintabletter. Efter några år beslutades att såna piller skulle vara receptbelagda.
Läkare skrev frikostigt ut amfetaminpreparat som ”uppiggande medicin” till trötta och hängiga medborgare som behövde… piggas upp.
Andra invånare som inte ville gå till läkaren, eller som ville ha större mängder av de åtråvärda pillren, skaffade förfalskade läkarrecept*. Det tycks varit enkelt för den som hade tillgång till ett tomt receptblock och som med penna kunde skriva smått oläslig läkarstil så som läkare gjorde innan de skrev sina recept med datorer (se nedan).
På 1940-talet var Fenedrin det nya prestationshöjande universalmedlet i Sverige för att hålla sig pigg och vaken. Det fanns även annat som var attraktivt med dessa piller. Fördelarna med Fenedrin och liknande amfetaminprodukter var/är exempelvis:
- Stärkt självförtroende, större självsäkerhet, mera orädd.
- Ökad talförhet, mer pratsam.
- Mer energi, mer vitalitet, mer ork.
- Känsla av större kreativitet, ökad associationsrikedom.
- Mindre sömnbehov.
- Aptitnedsättande.
- Ökad sexualdrift.
(Nackdelarna var dock inte lika utforskade på den tiden).
Sådana amfetaminprodukter kallades t.ex:
”piggelintabletter”, ”antitrötthetsmedel”, ”medel mot dagen-efter-hjärna”, och ”semesterpiller”.
En reklamslogan var: ”bli piggelin, ät Fenedrin!”
– ”Semesterpiller” syftade på att de kunde hålla föraren vaken när familjen skulle på bilsemester. I en del länder användes det av lastbilschaufförer under långkörningar.
– Studenter kunde/kan ta amfetaminpreparat för att orka plugga eller skriva en tentamen. (Om eller i vilken omfattning det görs i nutid låter vi vara osagt).
– Under andra världskriget med flera krig fick olika länders soldater amfetamin för att öka prestationsförmågan, göra dem orädda, mer skärpta, och klara sig längre utan mat och sömn.
Benzedrine, Fenedrin, med flera
Under handelsnamnet Benzedrine (eller Benzedrin) började amfetamin säljas receptfritt på apotek i Sverige år 1938. Nåt år senare blev det dock receptbelagt.
Inledningsvis användes Benzedrine som astmamedicin, men efter hand främst som uppiggande medicin, mot milda depressioner och som bantningsmedel.
En annan amfetaminprodukt vid namn Fenedrin började säljas receptfritt på svenska apotek i början på 1940-talet. Några år senare blev även Fenedrin receptbelagt.
Läkarna lär ha varit mycket generösa med att förskriva Fenedrin och liknande preparat.
Liknande amfetaminprodukter, samt amfetaminliknande substanser (analoger och derivat), salufördes under andra handelsnamn, exempelvis: Leodrin, Sympametin, Mecodrin, Eufodrinal, Psykoton, och Pervitin.
Bild ovan: fingertopparna håller en liten burk Mecodrin, innehållande 50 tabletter amfetaminpreparat.
Benzedrine och Fenedrin avregistrerades som läkemedel år 1952 respektive 1954. Ett skäl var den ökande illegala handeln med de preparaten.
Anm: efter 1954 kallades även andra amfetaminpreparat för ”fenedrin” av en del medborgare.
Några beskrivningar av dåtida amfetaminbruk
En socialdemokratisk riksdagsledamot vid namn Gunnar Myrdal använde amfetamin regelbundet i trettio års tid, ända sedan 1940-talet, enligt sonen Jan Myrdal i sin bok ”Inför nedräkningen” (1993).
Citat från en intervju med Jan Myrdal om hans pappa Gunnar Myrdal:
”Det var väldigt vanligt med medel som amfetamin i hans kretsar på 40- och 50-talet.
(…) Fenedrin, ritalina, amfetamin. Dessa medel knaprades* i de flesta ledarkretsar.
(…) Jan Myrdal poängterar att det inte handlade om att injicera medlen.
(…) Ämnen som ritalina skrevs ut av läkare ända in på 60-talet.
(…) Det finns en hel generation som tog studenten med hjälp av fenedrin.”
(TT, 15 jan 1993, ”Gunnar Myrdals amfetaminbruk låg i tiden”).
Nedan visas citat från olika källor om amfetaminpreparat förr i tiden:
”Jag blev uttagen att köra en personbil, en Volvo, med en svensk överstelöjtnant, han hette Natt och Dag, ett passande namn, jag kallade honom för Dygnet runt, allt gick nämligen dygnet runt, fenedrin (amfetamin) delades ut generöst för att vi skulle klara av det höga tempot. Insatsen bestod alltså i att transportera Skandinaver från de tyska koncentrationslägren till ett uppsamlingsläger i norra Tyskland.”
(Mariestads-Tidningen, 2009-11-20)
”Det fanns en morbror till. Han hade stark ångest som han dövade med fenedrin.”
(GP, 23 juli 2001)
”I forna tider tenterades studenterna på något halvårs plugg i taget. Processen kunde pågå upp till fem timmar. För att dämpa ångesten tog en del av oss fenedrin – knarkets faror var oss obekanta under denna jämförelsevis oskyldiga epok.
Skärpt och munter inträdde den lätt drogade hos exekutor. ”Vad trevligt Professorn bor!” utbrast han ledigt och slog sig ner i någon bra fåtölj. Oftast gick det vägen.”
(GP, 6 okt 1994 ”När kallsvetten kommer”).
”Erna fick tag i Fenedrin och gav ”medicinen” till arbetarna, de kallade den för piggelintabletter”.
(GP, 31 okt 2019).
”Den förra världsstjärnan, bosatt i Malmö, är i dag ointresserad av att kommentera brevet. Han säger emellertid att fenedrin förekom under 40-talet men att han själv aldrig var nyfiken och aldrig prövade prestationshöjande medel.”
(Aftonbladet, 3 jan 2003, angående uppgiften att Gunder Hägg år 1944 skrivit ett brev till sin läkare och efterfrågat något uppiggande).
”Planet var så tungt lastat med bränsle att von Rosen fick flyga en omväg för att undgå Småländska höglandet. Det säger en del. Färdkosten bestod av smörgåsar, kaffe och fenedrin, men den senare drogen klarade han sig utan. Allt enligt en radiointervju från 1947.”
(BLT, 2010-01-20)
* Om förfalskade recept
Att förfalska läkarrecept för att få tag i amfetaminpiller var inte så svårt på den tiden.
Följande exempel handlar om receptförfalskande tjejer och killar i åldrarna 14 till 19 år. Några av dem hade t.ex. haft sommarjobb på sjukhus och där lyckats stjäla tomma receptblock.
Citat ur en rapport av Nils Bejerot, följande handlar om 1956:
”På sommaren började några medlemmar i gänget att pröva ”fenedrin”; observera att Fenedrin vid denna tidpunkt var indraget men att andra amfetaminpreparat ofta populärt kallades för ”fenedrin” eller ”fens”.
Gänget har i huvudsak bestått av skolungdom, flickorna var 14—17 år gamla och pojkarna 17—19 år.
(…) Medicinerna hade ungdomarna fått ut på förfalskade recept. Några i gänget hade haft feriearbete på sjukhus och kommit över tomma receptblock. ”I de flesta fall har gänget använt sig av uppdiktade läkarnamn”.
För ett apoteksbiträde som arbetar under brådska är det i allmänhet nog att receptet är utskrivet med s. k. läkarstil och häri har läroverksungdomarna varit skickliga.”
* ”knapra” amfetamin = inta via munnen (oralt). I pillerform, eller lösa upp amfetaminpulver i vatten och dricka.
Mera:
– ”Om diverse droger”.