Häromveckan fick de två ”bröderna” i Kevinfallet en mindre summa från regeringen: en miljon kr vardera. Det motsvarar en decimetertjock bunt tusenlappar. Det är bara en tiondel av vad bröderna begärde vid tidigare skadeståndskrav till JK. Då ville de ha 10 miljoner kr per skalle, men där fick dom avslag. Det blev alltså bara en decimeter istället för en meter. Vilken otur.

Justitieminister Morgan Johansson (S) skänkte de två små pengabuntarna ”ex-gratia”, dvs ”av nåd”. Eller för att han inte orkade lyssna på ytterligare fem års klagosånger i massmedia. Eller av taktiska skäl, för att det är valår i år. Socialdemokraterna har tidigare i år utsatts för Kevinpress från andra politiker, och Sveriges alla 7,5 miljoner röstberättigade medborgare har förstås inte kunnat undgå att se och höra talas om Kevinfallet under de senaste fem åren.

Nog om detta, frågan är istället:

Vad hände med 4-årige Kevin sommaren 1998…

…när han dödades? Då två bröder 7 och 5 år gamla misstänktes varit involverade i Kevins död?

Kevin dödades vid en liten fotbollsplan där ungefär 15 barn befann sig, söndag kväll 16 augusti 1998 (sista dan på sommarlovet).
Han dog mellan klockan 17 och 21, mest sannolikt i början på den tidsperioden dvs mellan kl 17 och 18.
Kroppen hittades efter kl 21 liggandes på en lastpall som flöt i vattnet bland vassen vid stranden. Döden hade inträffat ett stenkast därifrån, bakom en röd bod vid fotbollsplanen, enligt dåvarande polisutredningen.

Bild ovan: dåtida flygfoto över området (1998). Nära platsen där Kevins kropp anträffades syns den lilla fotbollsplanen där barn lekte vid tidpunkten då Kevin dödades.

Bild ovan: nutida flygfoto över fyndplatsen (F). B=där Kevin dog, vid fotbollsplanen, bakom en röd bod (numera riven), enligt dåvarande utredning.

Två bilder ovan: boden vid fotbollsplanen.

Bild ovan, löpsedel från augusti 1998: ”Nio barn greps – Förhördes av polis i flera timmar om mordet på Kevin”.

Totalt 120 barn förhördes i polisutredningen som pågick från 16 augusti till 2 november 1998.
Över 350 vuxna förhördes.

Bild ovan, tidningsrubrik från augusti 1998: ”Jag var med när Kevin dödades. 12-årig pojke berättar för polisen.”

---

Fyra olika ”sanningar” / versioner

Från olika källor finns åtminstone fyra versioner åtkomliga för svenska folket av vad som hände Kevin. Olika sanningar för olika medborgare och tidsperioder. Här är de ordnade kronologiskt med äldsta versionen först, dvs när de blev åtkomliga för allmänheten:

Version 1: Båda bröderna orsakade Kevins död.
Källa (sommar-höst 1998): en polisutredning, numera officiellt inaktuell version.
Enligt polisen år 1998 befann sig ungefär 15 barn vid platsen / fotbollsplanen där Kevin dödades bakom en bod.
Flera boende i Dottevik berättade att flera äldre barn hade hotat att ge sig på Kevin för att sätta honom på plats eller ”hämnas” på honom av olika skäl.

Totalt hölls 1300 förhör med 482 personer, varav 120 barn, i polisutredningen 1998.

”Brödernas” föräldrar kontaktade polisen hela nitton (19) gånger under utredningen och lämnade uppgifter om vad sönerna hade berättat hemma om Kevins död.
Därför kallades familjen till förhör, i barnanpassade lokaler (med leksaker, dataspel, godis m.m), och man försökte få bröderna att upprepa vad de hade sagt hemma till föräldrarna.

Till slut ansåg polisen att hela familjen hade lämnat tillräckligt många uppgifter som sammantaget visade att bröderna hade varit involverade i Kevins död.
Utredningen (förundersökningen) mot bröderna avslutades med motiveringen att de var yngre än 15 år. Utredningen mot två andra pojkar avslutades med motiveringen att de var oskyldiga. Ärendet överlämnades därefter till socialtjänsten.

Version 2: Ingen av bröderna orsakade Kevins död.
Källa (maj 2017): tre SVT-dokumentärer och massmedia, och en polisutredning i kölvattnet.
Källuppgifterna består av klipp och fragment ur FUP* 1998, och som SVT vävde ihop till en berättelse med suggestiv musik och dramaturgi i tre känslosamma dokumentärer.
Därefter lades locket på, och allt det andra i FUP hemlighålls för svenska folket.

Resultatet av den efterföljande polisutredningen (som genomfördes under starkt medietryck / grupptryck) sammanfattades bl.a. så här av åklagare Niclas Wargren år 2018:

”Visserligen har bröderna i polisförhör flera gånger lämnat uppgifter att de HAR sett hur Kevin dog, att de har varit där då, och att de själva har utövat våld mot Kevin då han avled… Men jag bedömer att uppgifterna är otydliga, motsägelsefulla och inkonsekventa. Det kan ifrågasättas om de är självupplevda.”

”Det som brödernas FÖRÄLDRAR har sagt i förhör under utredningen 1998 gäller dels vad de har iakttagit under eftermiddan/kvällen när Kevin dog, och dels vad föräldrarna därefter har hört sina söner säga i olika sammanhang… Även de uppgifterna är enligt min uppfattning otydliga, motsägelsefulla och inkonsekventa, och behäftade med stor osäkerhet.”

Angående alibit från den andra familjen ”så ger de uppgifterna mycket litet utrymme för att bröderna skulle kunnat varit närvarande vid Kevins död”.

”Drunkning kan inte uteslutas, men det finns fynd som till viss del talar emot drunkning som dödsorsak.”

”Sexuellt våld bedöms inte som sannolikt, men kan inte helt uteslutas”.

”Bevisningen mot bröderna är sammantaget så svag att de avförs från utredningen.”

Nackdelen med version 2 är att den innehåller osannolika förklaringar. Numera förklaras ALLT graverande som föräldrarna och bröderna sa och skrev år 1998 med att de hade falska minnen skapade av chock, psykisk press och ledande frågor. Dessutom påstås att dessa människor numera har bortträngda minnen av sina (dåvarande) falska minnen. Sanningen är nog att de inte vill prata om allt de sa och skrev då, det blir för komplicerat. (Minnen av omskakande, svåra händelser försvinner inte helt, enligt forskare).

Så vem dödade Kevin? Enligt denna numera officiella version finns ingen gärningsperson. De spekulerar i att Kevin dödades av en lastpall, dvs en olycka.
Men kriminalteknikern som år 1998 undersökte platsen där Kevin hittades död, avfärdar lastpallshypotesen och hävdar än idag att någon tog livet av Kevin: ”Ja, det har jag trott hela tiden. Däremot inte sagt att det är bröderna som gjort det.”

Version 3: En viss ”13-åring” orsakade Kevins död.
Källa (maj 2017 och senare): en törstig romanförfattare kallad ”GW” uttalar sig i massmedia. Dock framfördes den versionen av nån annan i media redan år 1999, efter att den pojken erkänt ett annat brott, så GW är många år på efterkälken med sina funderingar.

Den pojken misstänktes och förhördes även flera gånger i Kevin-polisutredningen år 1998, men avfördes till slut från utredningen.

Version 4: En av bröderna + en äldre pojke orsakade Kevins död. Och den andra brodern såg bara Kevin när han redan var död, och när de andra pojkarna bar Kevin från boden vid fotbollsplanen till strandkanten.
Kevins död var ett misstag, de hade inte uppsåt att döda, enligt den ena brodern.
Den ”äldre pojken” kan eventuellt varit pojken i version 3 ovan.

Källan (maj 2018) består av några läckta uppgifter från bl.a. vittnesuppgifter som nedtecknades av familjen strax efter att polisutredningen hade avslutats i början på november 1998. De läckta uppgifterna har fått begränsad spridning men finns åtkomliga för alla på Internet.

I de uppgifterna framkommer bland annat att ena brodern var rädd för de äldre pojkarna (som var i 10-13-årsåldern). På grund av rädslan berättade han därför inte allt förrän efter polisutredningen var avslutad, och efter att föräldrarna haft många samtal med sönerna i lugn och ro, i hemmets trygga vrå.
Anm: även denna tanke – att bröderna inte vågade säga allt till polisen eftersom de var rädda för de äldre pojkarna – framfördes i media redan år 1999.

---

Här påstås inte att en version är mer eller mindre sann än nån annan. Vilken version som verkar sannast får var och en avgöra på egen hand.

Ur ett humanistiskt perspektiv så är nutida officiella massmedieversionen (version 2 ovan) bästa alternativet. Därför att det vore inhumant att idag, tjugo år senare, vidhålla att nån av de vuxna bröderna eller båda fortfarande ska betraktas som misstänkta.

---

Angående att polisutredningen 2018 drog en annan slutsats än polisutredningen 1998:

Bevisvärdering är ingen exakt vetenskap, bevisvärdering omfattar subjektiva moment.
Det är inte ovanligt att olika rättsinstanser gör helt olika bedömningar. T.ex. att tingsrätten friar men hovrätten fäller, eller vice versa, på exakt samma bevisunderlag.
Eller att olika åklagare drar olika slutsatser ur exakt samma underlag. Exempelvis som i saxmordfallet häromåret där tre åklagare gjorde samma bedömning att bevisen höll, medan en fjärde åklagare gjorde motsatt värdering (under starkt medietryck), på samma bevisunderlag.

---

---

Mera:
– ”Röran i omständigheterna kring döden”.
– ”Bok om Kevinfallet kastar sten i glashus”.

---

---

---

* FUP: (polisens) förundersökningsprotokoll.

Kuriosa och mindre nyttigt vetande, om tjockleken på en sedelbunt:
uppgifterna ovan är avrundade. En en-miljonersbunt med tusenkronorssedlar är ca 12 cm tjock, och motsvarande för en tio-miljonersbunt är följaktligen ca 1,2 meter.
Information från Riksbanken:
”Sedelpapperet har en tjocklek på 125 mikrometer med en tolerans på 10% plus och minus. När pappret sedan trycks blir det något tunnare på grund av det höga trycket som används i tryckprocesserna. Sen beror tjockleken på hur mycket fukt som sedlarna blir utsatta för och om de blir vikta eller knöliga. Det är därför svårt att ge ett helt korrekt svar på frågan men en bunt med 100 sedlar brukar vara cirka 1,2 cm tjock.”

De kritiserar att de misstänktes ha orsakat Kevins död… och sedan misstänkliggör de själva en annan person. Efter att ha levererat vilseledande uppgifter om Kevinfallet. Vi tar en snabbtitt.

I augusti 2020 utkom boken ”Berättelsen om Kevinfallet”, eller ”Familjen som slutade tiga” som var den ursprungliga officiella förhandstiteln hos bokhandlare och bibliotek fram till sommaren då namnet plötsligt ändrades. (Se bild ovan där båda namnen förekommer i samma annons, innan bokhandlare m.fl. hunnit ändra både text och bild). Boken skulle varit klar hösten 2018 men blev uppskjuten två år.

Författarna Andreas Slätt och familjen Karlsson-Dahlén skriver inledningsvis att de har ”ingen offerkofta på”. Därefter följer cirka trehundra sidor med ofta offerkofta.
Man kritiserar att polisens utredning 1998 misstänkte att de två s.k. bröderna (i familjen Dahlén) hade orsakat fyraårige Kevins död. I slutet av boken vänder författarna blicken mot en annan pojke, den s.k. ”13-åringen”, och misstänkliggör honom för Kevins död.
Författarna gör alltså ungefär samma sak som de kritiserar andra för. En variant på kasta sten i glashus.

Vilka konsekvenser bokens misstänkliggörande får för den idag vuxna ”13-åringen” är okänt. Man kan tyvärr anta att hans identitet är känd av ett antal dårfinkar runtom i Sverige. Det kan i värsta fall medföra avsevärda obehag och problem för honom, särskilt med tanke på de känslostormar som SVT och annan media orsakade i landet kring Kevinfallet.

Några av de falska eller vilseledande påståendena i boken ”Berättelsen om Kevinfallet” framgår av följande citat (från e-bok, därav inga sidnummer. Mina överstrykningar markerar det falska).

• ”[…] Söndagen den 16 augusti 1998, ca klockan 18.00–18.15, försvinner Kevin för att ett antal timmar senare hittas död på en lastpall.”
• ”[…] Familjen Dahlén var inte i Dottevik när Kevin förolyckades. De var på en fisketur ett par mil utanför Arvika.”
• ”[…] Det fanns till och med ett bensinkvitto som visade att de hade varit någon helt annanstans när Kevin dog.”

Det falska här består i att bokens författare ger läsarna intrycket att det är fastställt att familjen inte var i området när Kevin dog. I boken påstås att Kevin dog efter klockan 18, det är ett vilseledande påstående (se nedan).

Enligt åklagare Niclas Wargren, från den senaste polisutredningen (2017-2018), så är den sista säkra iakttagelsen av Kevin strax efter klockan 17. Dvs nästan en timma innan familjen Dahlén åkte på fisketur.
Och enligt Wargren och rättsläkaren dog Kevin sannolikt i början av tidsperioden mellan kl 17 och 21:

”Kevin dog någon gång mellan klockan 17 och 21.40, uppger Niclas Wargren.
– Vi har inte lyckats klarlägga sista iakttagelsen i livet av honom, men det bör vara någon gång strax efter 17. Sedan blir det lite mer osäkert. Rättsläkaren kan inte riktigt säga när, men man säger att det är mer som talar för att han avlidit i början av tidsperioden än i den senare delen av den, säger åklagaren.” (31 mars 2018, Expressen).

Med andra ord:
Kevin kan ha dött exempelvis klockan 17.30 eller däromkring.
Dvs en halvtimma innan familjen Dahlén lämnade bostadsområdet och åkte på fisketur med en besökande familj.

Inte heller finns det nåt bensinkvitto som visar att familjen varit ”någon helt annanstans när Kevin dog”. Vad som finns är:
a) en förhörsuppgift från den besökande familjen att de hade åkt i förväg och tankat för 50 kr i sedelautomat vid 18-tiden, och
b) en uppgift från mackägaren att en 50-kronors tankning gjordes kl. 17.58.
Polisens fråga till mackägaren var om det skett en 50-kronors tankning vid 18-tiden. Polisen frågade inte om det hade gjorts fler tankningar en stund efter (eller före) kl. 18. På den tiden var det vanligt med 50-kronors och 100-kronorstankningar i sedelautomater.

Men främsta invändningen är förstås att polisen inte vet exakt klockslag när Kevin dog, endast att han dog mellan kl 17 och nån/några timmar framåt.
Och därför kan man inte veta om familjen var nån annanstans när Kevin dog, eftersom familjen inte åkte förrän vid 18-tiden.

Boken tar även upp den i massmedia omtalade ”anteckningen” som pappa Wiene gjorde i polisutredningen 1998. Citat ur boken:

”Precis som det varit för Eva mindes han ingenting efteråt, men förhörsprotokollet daterat 981019 visar att han under en natt, efter att ha fått narkotikaklassade läkemedel, plötsligt ”minns” att Christian ritat en teckning av Kevin vid flytbryggan, varpå Weine själv ritade en teckning med samma motiv och gav den till polisen när de kom för att förhöra honom.
Denna teckning blev i polisens ögon ett bevis för att Weines barn var skyldiga till ett mord.”

Bokens författare förminskar det till en ”teckning”, men i själva verket innehöll merparten av pappersbladet en handskriven text där pappa Weine beskrev när bröderna kom inspringande och sa att Kevin ligger nere vid vattnet. Under texten ritade Weine en fyrkant och ett kryss, så som den ena sonen uppgavs ha ritat på ett papper samma dag som Kevin dog.

Så här såg ”teckningen” ut så som den avbildas i massmedia:

Texten som pappan Weine skrev lyder enligt följande (några namn är maskade):

… “i dörröppningen till köket, för att jag skulle gå in i köket (det var lite trångt när ***** var där) för att hämta draglådan i städskrubben.
Jag tog fram draglådan för att se om allt var OKEJ då kommer Christian och ***** med papper och penna och Christian ritar vart Kevin ligger i vattnet och jag svarar DET TROR JAG INTE PÅ och knycklar ihop lappen och kastar det i soporna. Ungefär så såg den lappen ut.”

Notera att texten tycks vara en fortsättning från en föregående sida, det kan ha varit en smärre uppsats.

---

Pappa Weine skrev alltså att han inte trodde på uppgiften om Kevin, och att han därför ignorerade Christian och slängde lappen. (Christian hade endast sagt att Kevin ligger i vattnet, inte att han var död eller medvetslös). Föräldrarna uppgav även vid senare tillfälle att Christian hade varit blöt om byxorna. Dvs föräldrarna Eva och Weine kan ha trott att både Christian och Kevin blivit blöta och därefter sprungit hem var och en till sig.

Det som hände sedan kan varit ungefär så här:

Dagen efter fick Eva och Weine reda på att Kevin hade hittats död efter klockan 21. Och därför gjorde de ingen koppling till vad barnen hade sagt om Kevin före klockan 18.
Det var först en tid senare, efter rättsläkarens utlåtande att Kevin troligen dog efter kl 17, som föräldrarna erinrade sig Christians tidigare uppgift att Kevin ligger i vattnet.
Och då blev Eva och Weine chockade, över att de inte hade trott på Christian, och över att sönerna faktiskt kanske hade varit närvarande vid Kevins död.

Men idag, tjugo år senare, påstår föräldrarna att det hela var falska minnen inklusive Weines alla anteckningar.

---

Även mamman Eva lämnade uppgifter, mycket mer detaljerade, om det händelseförloppet.
Men idag (bort-)förklaras föräldrarnas uppgifter om barnen med följande:

a) att föräldrarna inte minns att de sagt, skrivit och ritat dessa saker,
b) att de var påverkade av narkotiska läkemedel,
c) att hans ord inte var hans, de var hennes ord,
d) att hennes ord inte var hennes, de var polisens,
e) att polisen och socialtjänsten tvingade föräldrarna att säga saker under hot att ta barnen ifrån dem.

Ganska heltäckande eller hur. I stort sett allting skulle kunna bortförklaras med ovanstående uppsättning förklaringsmodeller.

Det kan göras fler kommentarer till nämnda bok men det skulle bli långrandigt. Men man kan undra varför bokens författare så frenetiskt försöker få läsarna att tro att familjen inte var hemma när Kevin dog? Räcker det inte att polisens misstankar mot dem har försvunnit?

En anledning kan vara följande:
om föräldrarna, dvs Weine och Eva Dahlén, ignorerade barnens uppgifter att Kevin ligger vid vattnet, t.ex. därför att föräldrarna inte insåg allvaret och trodde att barnen pratade strunt, och istället åkte och fiskade, så är föräldrarnas agerande inte särskilt smickrande för dem.
Tanken att Kevin kanske hade levt idag om föräldrarna hade rusat ner till stranden kan nog vara ganska svår att bära.
I så fall är det begripligt att föräldrarna då (1998) hade svårt att berätta om det, och idag (2020) inte vill kännas vid sina uppgifter överhuvudtaget. Tyvärr görs detta på bekostnad av att flera andra personer pekas ut som klandervärda.

Nämnda bok som helhet kraschar som en melon tappad från hög höjd ned i betongen. Kladdigt värre för bokens upphovspersoner, ingen vacker syn. Att författarna efter diverse vilseledanden och falska påståenden misstänkliggör en annan person för Kevins död, blir slutgiltiga spiken i kistan för den boken.

---

Mera:
– ”Röran i omständigheterna kring döden”

Mera mera:
vid polisens presskonferens i mars 2018 spekulerade åklagare Wargren att ett skrik som några personer hört vid 18-tiden kunde vara Kevins dödsskrik. Men det var som sagt bara spekulation. (Och det gällde ett bostadsområde med många barnfamiljer, barn kan skrika hjärtskärande med full kraft men av helt andra skäl än vara utsatta för dödshot). Senare uppgav Wargren att Kevin kan ha dött redan strax efter kl. 17.

Det är okänt om Kevin kan beskåda oss, och omständigheterna, från en annan plats. Mänskligheten vet ju egentligen ingenting om såna saker.

Bild ovan: ”MÖRDAD. Än har ingen anhållits för mordet på fyraårige Kevin.”  (Från 1998-08-29, dvs knappt två veckor efter Kevins död som inträffade 16 augusti).

Skadorna på Kevin, som de beskrivs enligt media m.fl, vittnar knappast om en olycka:

– Halsen: ”på halsens framsida”, ”runt halsen”.
– Huvudet: ”ett stort sår i bakhuvudet”.
– Ögonvitorna: ”tydliga blödningar”, som efter strypning/kvävning.
– Underlivet: ”skador runt underlivet”.
– Sticksår: flera sticksår, f.n. okänt var.

Polisutredningen 2018 föreslår olycka med lastpall som en tänkbar dödsorsak. (T.ex. lastpall som nån ställt på högkant, som fallit över Kevin och som sedan transporterats bort av någon). Men i den förklaringen nämns inte hur skadorna runt underlivet och sticksåren har uppstått. Dock kan det vara en hållbar förklaring om de skadorna kan ha uppstått efter döden (f.n. okänt om rättsläkaren gjort någon sådan bedömning).

Bild nedan, tidningsklipp från 1998:

1998-08-25:
”Flera boende i området Dottevik berättar dock om att flera äldre barn hotat att ge sig på Kevin för att sätta honom på plats eller ”hämnas” på honom av olika skäl.” .

1998-09-16:
”…Vi tror att ungefär 15 barn fanns runt mordplatsen då Kevin mördades.”

1998-11-02:
”Föräldrar ljög. Inte bara barn har ljugit i utredningen. En del föräldrar har av rädsla för en social katastrof tvingat sina barn att fara med osanning. De har varit rädda för att deras barn varit inblandade i dödsmisshandeln. I utredningen har också vuxna skyllt på andras barn för att föräldrarna är ovänner.”

Bild nedan, tidningsklipp från 4 september 1998:

Rubriktext: ”Jag var med när Kevin dödades. 12-årig pojke berättar för polisen”. Detta gällde alltså inte nån av de två s.k. bröderna.

Enligt åklagaren i polisutredningen 2018 bör sista iakttagelsen av Kevin varit strax efter kl 17.
Tidpunkten för döden var troligen mellan kl 17 och 18 eller något senare:
”Kevin dog någon gång mellan klockan 17 och 21.40, uppger Niclas Wargren.
– Vi har inte lyckats klarlägga sista iakttagelsen i livet av honom, men det bör vara någon gång strax efter 17. Sedan blir det lite mer osäkert. Rättsläkaren kan inte riktigt säga när, men man säger att det är mer som talar för att han avlidit i början av tidsperioden än i den senare delen av den, säger åklagaren.” (31 mars 2018, Expressen).

Ovanstående lilla urval av tidningsklipp
antyder röran i omständigheterna kring Kevins död.
Och att Kevin var omgiven av barn.