En lördag kväll var 22-åriga Iréne Andersson och hennes pojkvän på en fest utanför Sundsvall.
Vid 22-tiden inträffade ett gräl med en bekant.
Iréne blev upprörd och gick ut.
Hon lämnade kvar sina glasögon i huset.
Försvinnandet polisanmäldes några dagar senare, på måndagen.
Under de följande månaderna genomfördes STORA SÖKINSATSER efter Iréne. Poliser med tio hundar, frivilliga från brandkåren, sextio militärer, samt ortsbor, bekanta och anhöriga gick skallgång och finkammade terrängen i trakterna runtomkring där hon försvunnit.
Vissa områden genomsöktes flera gånger, både med hundar och skallgång med militär.
Eftersökningarna försvårades av att det snöade dan efter att Irene försvann.
Även vattendrag undersöktes, med hjälp av grodmän och militär.
Polisens teori var bland annat att Irene hade utsatts för brott.
Bild ovan: ”Mystisk bil nytt spår i fallet Iréne”.
En annan uppgiftslämnare påstod att Irene låg död på en soptipp i Söråker.
Flera personer uppgav att de, efter försvinnandet, på olika platser hade sett en kvinna som kunde varit Irene.
En bil, en ljus Volvo, togs i beslag för teknisk undersökning.
Ett halvår efter försvinnandet gjordes nya eftersökningar med hjälp av traktens brukhundsklubb och med polisens egna hundar.
Bilder ovan: ”60 militärer söker Irene”, och ”Skallgången resultatlös”.
Nio månader senare
Den 6 augusti 1981, drygt nio månader efter försvinnandet, av en slump påträffades Irenes kvarlevor en kilometer från den plats där hon sist hade setts i livet. Det var två privatpersoner som vid promenad med sin hund råkade hitta kvarlevorna.
Kvarlevorna återfanns under en gran, i ”ett ganska besvärligt” skogsparti, i närheten av den plats där hon försvann. Det två personerna var ute och tränade en unghund. Fyndet gjordes över femhundra meter från närmaste bilväg. Kroppen låg ovanpå marken.
Mordteorin avskrevs. Det fanns inga tecken på yttre våld. Hennes död ansågs ha en naturlig förklaring. Irene hade troligen gått vilse bland stigarna i skogen, lagt sig ner för att vila, och frusit ihjäl.
Polis och militär hade vid flera tillfällen sökt och gått skallgång i det området. En polis sa till tidningen:
”– Otur. Vi passerade platsen, men hittade inte Irene.”
Återpublicerat från 2016.
