Josefin Nilsson och ryggmysteriet

Hur fick Josefin Nilsson* egentligen sin ryggskada? Frågan är berättigad efter att ha sett SVT:s ”dokumentärfilm” med systern Marie, som bl.a. håller tyst om whiplash-skadan efter bilkraschen 1997 där Marie var föraren.

Innehåll:
– Marie och Josefins bilkrasch 1997 med whiplash-skador nämns INTE i filmen.
– Bilolyckan tidigare på 1990-talet nämns INTE i filmen.
– I domen finns ingen uppgift om ryggen.
– Ryggskadan år 2008 nämns INTE i filmen.
– Slutsats.

I mars 2019 släppte SVT en känslosam ”dokumentär”-film med Marie som berättade om systern Josefin Nilsson* som dog 2016. En nationell hatstorm blossade därefter upp mot Josefins expojkvän gällande händelser som inträffade 1997 där expojkvännen dömdes året därpå för misshandel.

Filmens och Maries budskap är att expojkvännen var orsaken till Josefins ryggskador, och att dessa skador tretton år senare skulle ha lett till två ryggoperationer (2010-2011) samt en höftoperation 2016. Och att Josefin använde så mycket smärtstillande medicin att hon avled. Dvs att expojkvännen därmed, förutom många års lidande för Josefin, även indirekt hade orsakat hennes död.

Men mycket tyder på att Josefins ryggproblem hade helt andra orsaker.

Marie och Josefins bilkrasch 1997 med whiplash-skador nämns INTE i filmen

År 1997, när Marie och Josefin var ute i trafiken, bromsade Marie bilen så häftigt att de blev påkörda bakifrån av en lastbil som inte höll avståndet.
Bilkraschen orsakade whiplashskador (pisksnärtskador) hos båda systrarna. Enligt media fick Josefin ”men för livet”, med huvudvärk och smärtor i många år efteråt. Även föraren Marie drabbades av whiplashskada.

SVT-dokumentären säger inget om varken bilolyckan eller Josefins whiplashskada.

Denna whiplashskada återkommer genom åren i flera tidningsartiklar med Josefin, ända fram till år 2005, när hon pratar om huvudvärken och smärtan som orsakades av den bilkraschen. Citat (min fetstil):

1998-04-18 (Aftonbladet):
”Olyckan hände för nio månader sen, när vi höll på att skriva material till plattan, säger Marie. De var på väg till flygplatsen på Gotland. Marie Nilsson växlade ner i en kurva och bromsarna låste sig. Lastbilen bakom höll inte avståndet och brakade in i bakvagnen. (…) Josefin och Marie drabbades av så kallade pisksnärtsskador (whiplash) och lider ännu av det.

2002-03-10 (Aftonbladet):
”Josefin gnider sig i tinningarna flera gånger under intervjun. Hon lider av svår huvudvärk, ofta varje dag, sedan hon drabbades av en whiplash-skada 1997.
– Syrran (Marie) körde och jag satt i baksätet och sov med armarna om mina två brorsbarn. Plötsligt var Marie tvungen att göra en häftig inbromsning och jag kastades framåt med överkroppen.
– Jag har prövt alle möjlige naturmetoder, som akupunktur. Och massage tar jag så ofta jag kan. Jag planerar också att göra en ordentlig neurologisk undersökning.”

2003-09-27 (Göteborgs-Posten):
”För några år sedan hamnade hon och brorsbarnen i en bilolycka. Hennes syster körde, själv satt hon och sov i baksätet och hade sina brorsbarn på var sin sida. Josefin Nilsson hade inget nackstöd och en bil bakom höll inte avståndet. Plötsligt tvingades systern bromsa in och bilen bakom körde in i dem. Just när det hände, kände hon ingenting. Då var hon totalt fokuserad på barnen. Men sen kom baksmällan av whiplashskadan: en ständig huvudvärk.
– Det är skitjobbigt. Jag har så vansinnigt ont i huvudet och nacken varje dag. Det har påverkat mig och det är trist. Men så är det.”

2005-02-19 (Expressen):
”För några år sedan råkade Josefin Nilsson ut för en bilkrasch som gett henne men för livet. (…)
– Vissa dagar är bättre än andra, men ont gör det. Det är något jag tvingas leva med.
För att komma tillrätta med smärtorna måste hon då och då äta värktabletter.”

Det var alltså systern Marie som indirekt orsakade den bilkraschen och whiplashskadorna, genom att tvärbromsa så att de blev påkörda bakifrån. (Även om den bakomvarande juridiskt kan anses bära skulden till olyckan).

Enligt den äldsta artikeln ovan (1998) uppges att “bromsarna låste sig” då Marie skulle växla ner i en kurva.
Vilket kan tyda på att Marie tryckte på fel pedal när hon skulle växla, dvs på bromsen istället för kopplingspedalen. Det kan vara lätt hänt med en ovan eller oskicklig bilförare, se exempel i ”Ödesdigra feltramp, ibland dödliga”.

I senare års tidningsartiklar (se ovan) har dock förklaringen ändrats. Istället uppges att Marie tvingades bromsa häftigt.
Orsaken till ändringen kan möjligen varit att Marie eller nån annan insåg att den första förklaringen med låsta bromsar – dvs att bromsarna plötsligt bromsade av sig själv – framstod som underlig och fick Marie att framstå som mindre sanningsenlig eller att hon inte förstod vad som hade hänt.

Bilolyckan tidigare på 1990-talet nämns INTE i filmen

Ytterligare en bilolycka inträffade några år före 1997, där hela gruppen Ainbusk kraschade med sin bil. En av tjejerna (Annelie) fick benskada. Josefin klarade sig med en hårsmån:

” Några år tidigare var Josefin Nilsson och hela Ainbusk med i en annan bilolycka efter att ha spelat i Trollhättan.
– En lastbil skulle plötsligt göra en u-sväng och körde ut mot oss och vi hade varit dumsnåle och skulle åka allihop i en liten van. Då trodde jag att det var kört och att vi skulle dö.
Josefin Nilsson reagerade blixtsnabbt.

– På något vänster måste jag ha krupit ihop i en boll. Bilen var intryckt överallt runt om mig. Hade jag inte dragit upp benen hade de varit borta i dag.”
(Göteborgs-Posten 27 sep 2003).

Vem som var förare vid den kraschen framgår inte men det var troligen inte Josefin, hon hade inget körkort.
SVT-dokumentärfilmen säger inget om den bilolyckan.

I domen finns ingen uppgift om ryggen

Expojkvännen dömdes i hovrätten 1999 för en misshandel, olaga hot och skadegörelse, som inträffade 1997. Misshandeln utgjordes av en spark i magen efter att Josefin hade sparkat hans bord, enligt hennes egen uppgift.

Men det nämns inget om våld mot ryggen. Ryggen nämns överhuvudtaget inte alls i de domarna.

Tingsrätten hade dessförinnan slagit fast att både expojkvännen och Josefin själv hade varit våldsamma:
”Utrett är i och för sig att Nilsson slagit sönder bord och tavlor hos XXX men det ger inte honom rätt att slå.”

Anledningen till att hovrätten ändrade tingsrättens dom, där han dömdes för tre fall av misshandel, var att Josefin själv inte visste vad som hade orsakat blåmärkena på hennes ben och såret på armbågen.

Både hon och expojkvännen hade varit berusade. Eftersom Josefin hade utövat kraftig våld mot flera inventarier (bord, tavlor, glasskål) så kan de personskadorna uppstått då, tycks hovrätten ha resonerat. Dvs, blåmärkena på hennes ben kan uppstått då Josefin sparkade sönder inredningen. Och såret på armbågen kan orsakas av att det låg glassplitter på köksbordet efter att Josefin slagit sönder en glasskål.

Däremot stod det klart att expojkvännen hade hotat henne vid flera tillfällen på telefonsvararen, så där gick hovrätten på samma linje som tingsrätten.
Hovrätten sänkte påföljden från tre månaders fängelse till villkorligt med böter.

Ryggskadan år 2008 nämns INTE i filmen

Enligt media råkade Josefin år 2008 ut för ”en ryggskada som krävt flera operationer.” (SVT, 2015-02-20). Det nämns inte i SVT-dokumentären.

Ungefär samtidigt som Josefin fick den ryggskadan (2008) drabbades systern Marie av en svår depression som krävde ett års psykiatrisk vård med elchockbehandling och mediciner.
Det var också det året som Josefin och Ainbusk deltog i Melodifestivalen, utan större framgång, för att därefter ta ”time-out” och lägga artisteriet på hyllan.

År 2010, två år efter nämnda ryggskada, opererades Josefins rygg. Och sedan följde ännu en operation året därpå. Titanskruvar stabiliserade fyra ryggkotor.

Fem år senare säger Josefin skämtsamt i en intervju att hon inte längre kan svänga på höfterna som förr:
”Jag har ju stelopererat mig, det gör lite ont och man kan inte svänga på höfterna som förr, säger Josefin och ler.” (SVT, 2015-02-20).

Hon kan ha syftat på den typ av höftsvängande som i filmklippet ovan, som troligen är från en sketch eller annat humorsammanhang på nittiotalet eller tidigare. (Klippet finns även i SVT-dokumentären).
Där roterar Josefin extremt med höfterna och ryggen, avslutat med kraftig snärt. Folk kan få ryggproblem för mindre. (Det är f.n. okänt om den typen av aktiviteter på scenen nånsin gav Josefin problem med ryggen).

Kort tid före sin död, i februari 2016, opererades även Josefins ena höft.

Här kan nämnas att även systern Marie har genomgått stora operationer, enligt GT 30 mars 2018:
”- Jag var jättesjuk förra året. Har gjort fem operationer före januari. De opererade in ett nytt knä på grund av artros, och då fick jag en infektion i det – sjukhussjuka. Till slut tog de ut protesen, så jag fick gå utan med en ställning, och äta jättemycket antibiotika för att få bort bakterien.”

Slutsats

I SVT-dokumentärfilmen om Josefin uppger systern Marie att expojkvännen slagit på Josefins ryggkotor så att ”såren byggde bo” och ”kotorna ruttnade”. Marie läser då från en text hon själv har skrivit.
Hon refererar flera gånger till misshandelsdomen 1998/1999. Men där finns ingen uppgift alls om ryggen, varken i tingsrätts- eller hovrättsdomen.

Senare i filmen läser vännen Felicia Feldt några rader ur det halvfärdiga bokmanus som Josefin efterlämnade, att en mansperson vid ett okänt tillfälle hade knuffat Josefin in i en vägg så att det blev ett stort hål som hon fick krypa ut ur, och att hon kände att ”nu gick jag sönder”.
Inte heller där finns någon uppgift om ryggen. Men i sitt sammanhang i filmen får tittarna ändå intrycket att det gällde just ryggen.

Det enda konkreta just nu om möjlig orsak till Josefins ryggproblem är uppgifterna om bilkrascherna på nittiotalet.
Särskilt olyckan där systern Marie var föraren och som orsakade svåra whiplashskador.
Och ryggskadan år 2008.
Samt de extrema höft- och ryggrotationerna på scenen, som åtminstone kan sägas inte gynna ryggen vid eventuella ryggproblem.




Mera:
– ”Saknade pusselbitar i SVT:s dokumentär om Josefin Nilsson” (Jonna Westin, SR).
– ”Ger filmen om Josefin verkligen hela bilden?” (Anna Hedenmo / Publicistklubben, i Expressen).
Ödesdigra feltramp, ibland dödliga.
Kronisk whiplash-skada (pisksnärtskada).



Mera:

* Josefin Nilsson, 1969-2016, sångerska i Ainbusk (eller Ainbusk Singers), medverkade i flera shower, musikaler och filmer. Bl.a. i showen ”More Amore” (1990-91) och musikalen Chess (2002), av bl.a. Benny Andersson. Och i filmen Adam & Eva (1997). Josefin deltog även i Melodifestivalen 2005 och 2008.
Gruppen Ainbusk bildades i början på 1980-talet, och bestod av Josefin, hennes syster Marie samt de två vännerna Birgitta och Annelie.

Enligt massmedia tycks Josefin Nilsson varit en tjej med fart och fläkt, härligt vild, intensiv, som en berg-o-dalbana, ingen ”lagom-människa” och med ett mustigt, kraftfullt språk.

– Unni Drougge skrev exempelvis följande (ur lång intervju i Aftonbladet 11 nov 1998):
”Gruppen Ainbusk Singers är inne på sitt femtonde år och Josefin Nilsson har för längesen slagit rot i svenska hjärtan. Inte minst genom huvudrollen i succékomedin Adam & Eva.
Men vid det här laget kan vi lägga bilden av den väna hemvävda gotländskan till handlingarna.
De flesta vet att Josefin Nilsson är en tjej med ett sjuhelvetes krut, som brister ut i riktiga hamnarbetarflabb, röker som en fabriksskorsten och svär som en luttrad murvel. Men också grubblar mycket på varför hon sa det och det, och gjorde det och det, då och då.

– Ur intervju år 1995, med rubriken ”Jag vill inte vara söt, snäll flicka” (Ann-Cathrine Björnör Carlsson, Aftonbladet, 1995-08-13):
”Josefin duckar inte för det som gör ont. Hon är ingen lagom-människa. Det är antingen eller.
När jag älskar, älskar jag så djävla mycket. När jag hatar, hatar jag så in i helvete. Jag är glad på ett sätt att jag är sådan.
Det ger kanske en intensitet i livet som tar fram kreativiteten. Hon talar knappast heller lagom. Hon blandar friskt gutamål med svordomar och engelska glosor. Skrattet är stundtals lite hest och skrovligt. Hon försöker inte ens vara snäll, fin och söt flicka.

– Men sådan är kvinnorollen. Kvinnor vågar vara roliga numera. Men de vågar inte göra sig fula. Fast det törs jag.”

– På Ainbusks hemsida (inte uppdaterad sedan 2009) beskrivs Josefin av gruppmedlemmarna:
”Ger allt, jämt! Impulsiv, otroligt känslosam. (…) Som en berg- och dalbana. Livet går väldigt mycket upp och ner för Josa. Tänker och pratar högt – samtidigt…… Älskar att umgås, fika, prata, skrattar mycket och jättehögt. Gråter tyst. Odisciplinerad. Köper presenter plötsligt utan orsak bara för att hon vill och tycker om en. Charmerande, kärleksfull. Rolig. Strålar. Längtar.”