Författararkiv: Tony

Nytt år: ring UT gnällspikarna, ring IN problemlösarna

Uppmaningar inför år 2020.

Ring ut…

Ring ut* klimatalarmisterna och domedagsprofeterna. Ring ut de enkelspåriga klagosångerna.

Ring in…

Ring in konstruktiva tvåbeningar som genuint bryr sig om både människor och klimat, på riktigt, som inte bara gnäller.
Ring in positiva, lösningsorienterade medborgare med konkreta förslag på åtgärder, lokalt och globalt. Inklusive åtgärder för anpassning, ifall mänskligheten skulle misslyckas med de grandiosa planerna att hålla denna planet vid önskad temperatur. (Risken för ett sånt misslyckande kan inte anses liten, för att uttrycka det återhållsamt).
Hear hear:
ut med de ältande gnällspikarna, in med positiva problemlösare.



*Ring ut/in syftar på kyrkklockor som t.ex. i dikten ”Nyårsklockan” eller ”Ring klocka ring” av Alfred Tennyson, som brukar reciteras i statliga televisionen vid nyårsslaget.

”Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten
mot rymdens norrskenssky och markens snö;
det gamla året lägger sig att dö . . .
Ring själaringning över land och vatten!

Ring in det nya och ring ut det gamla
i årets första, skälvande minut.
Ring lögnens makt från världens gränser ut,
och ring in sanningens till oss som famla.
[…]”

Julbord med mord. Samt massmördartomten.

Julbord med mord erbjuds hos en del restauranger, man lockar med ”Julmordsweekend”, ”Middagsmord”, ”Middagsunderhållning – herrgårdsmord”, ”Överlever dina gäster en livsfarlig jul?”, och:
”Ett brutalt mord äger rum […] allt kantat av en härlig middag, humor och musikunderhållning”.

Det verkar endast vara MORD som förekommer på julbordsmenyerna. Andra grova brott kan inte uppbringas hos julbordsskådespelarnas repertoar. Tråkigt för de julbordsgäster som föredrar andra hemskheter än mord. Inte heller erbjuds varianter såsom Julbord med styckmord eller Julbord med massmord. Den sistnämnda varianten av julmord återfinns dock i verkliga livet som t.ex. i fallet med…

Massmördartomten

I en av våra julsånger uppges att: ”Anders Petters stuga står i ljusan låga, alla ljusen brinner oppsan”.
Det resultatet kan uppnås med exempelvis en hemmagjord eldkastare:

Bild ovan: massmördartomtens hemmagjorda eldkastare.

Bild ovan: massmördartomten utan tomteskägg.

Bild ovan: familjefoto med massmördartomten på allhelgonaafton (halloween), drygt ett år före morden.

På julafton år 2008, utklädd till tomte och beväpnad med handeldvapen och en hemmagjord eldkastare, mördade Bruce Pardo nio personer och skadade tre, i svärföräldrarnas hus i Kalifornien, USA*.

Mordoffren var exfrun Sylvia – skilsmässan hade slutförts en vecka tidigare – samt svärmor, svärfar, två svågrar, tre svägerskor och en brorson.

Bruce tycks planerat att mörda sin mamma också, eftersom hon hade valt exfruns sida i skilsmässan. Lyckligtvis för mamman så deltog hon inte i julfirandet hos svärföräldrarna pga att hon inte mådde bra den dan.

Även exfruns advokat ingick i mördarplanerna. Bruce skulle åka till advokaten efter att besöket hos svärföräldrarnas hus var avklarat.
Men vid husbränningen med eldkastaren ådrog sig Bruce svåra brännskador på armar och händer, och delar av tomtebyxorna hade smält på kroppen, så han begav sig till sin brors hem där han tog livet av sig med ett skott. Lyckligtvis för advokaten.

(Formuleringen ”Överlever dina gäster en livsfarlig jul?”, från den svenska julbordsmordsunderhållningen, får liksom en helt annan innebörd).


Ett par år senare gjordes (anti-) jullåten ”Black Christmas” som refererar till ovanstående julmassmord:
Poly Styrene – Black Christmas”.


Mera mord i juletid:

– Julbord med knivmord, i Oslo år 2018. Ett företag bjöd sina anställda på julbord i Holmenkollen:
www.nrk.no/norge/julebord-drapet….

– ”12 murders at Christmas”:
www.mirror.co.uk/news/world-news/12-murders-christmas-horrific-killings.



* Mera om fallet med massmördartomten, även benämnt ”the Covina massacre”:
– ”dailymail.co.uk/…/The-home-flame-thrower-Santa…”.
– ”cbsnews.com/news/santa-slayer-planned-more-murders”.
– ”oxygen.com/…/covina-massacre…”.

Tre likhundar och en studie om liklukt utan kropp

Här granskas en studie om tränade hundars förmåga att identifiera luktmolekyler från nyss avliden människa. Två av tre hundar presterade FELFRITT för små bitar av matta som kontaminerats i tio minuter utan direktkontakt med kroppen.

Basco, Kalle och Lady är namnen på de tre alerta fyrbeningarna i den studie som granskas här (bild ovan). Så kallade likhundar eller ”cadaver dogs”. Studien genomfördes år 2006 i Hamburg i Tyskland, av Oesterhelweg m.fl*, med publicering online 2007-2008.

Initiativet till studien lär uppkommit på grund av ett mordfall där en man misstänktes ha mördat sin fru på en segeltur. Ingen kropp hittades, men en likhund markerade för mänsklig liklukt på en matta i sovrummet i parets lustjakt.

Under två månaders tid – när tillfälle gavs från ordinarie polisjobbet – luktade de tre hundarna i mängder av glasburkar. Varje sök eller sökrunda (”search”) bestod av sex burkar (se bild), varav högst en burk innehöll liklukt från människa. Vissa sökrundor bestod enbart av (sex) burkar utan liklukt. Totalt genomfördes 354 sökrundor.

I varje glasburk låg en 20×20-centimeters bit av ny matta. Vissa mattbitar hade vid studiens början kontaminerats i två respektive tio minuter med lukt från människa som varit död mindre än tre timmar.
Kontamineringen skedde utan direktkontakt med den avlidnes hud, som var torr och utan skador. Kroppen inneslöts i ny bomullsfilt, mattbitar placerades under filten i angivet antal minuter.

Det fanns även mattbitar som kontaminerats med lukt från levande människa, samt mattbitar som inte hade kontaminerats (åtminstone inte medvetet…).
Hundarnas luktförmåga testades dessutom med kadaverin (cadaverine) som är en av många beståndsdelar i liklukt från både djur och människor.
Ingen av de tre hundarna markerade för lukt från levande människa eller från kadaverin.

Resultat, 10-minuters kontaminering

Bäst resultat blev det med tiominuters-mattbitar. I studiens tabell 3 (nedan) framgår att Basco och Lady var felfria. Även Kalle hade bra resultat. (Ju högre värden i tabellen desto bättre resultat. 100 är bäst, 0 är sämst).

Förklaring till några av begreppen i tabellen:

  • ”Sensitivity” ger svar på frågan: Hur stor andel av alla sökrundor med liklukt markerade hunden korrekt?
    Exempel: om det fanns liklukt i 63 sökrundor, och hunden markerade korrekt i 60 av dem, då är sensitiviteten 95 %. (60/63).
  • ”Specificity” ger svar på frågan: Hur stor andel av alla sökrundor utan liklukt ignorerade hunden korrekt? (dvs som hunden inte markerade).
    Exempel: om 47 sökrundor var utan liklukt och hunden ignorerade 43 av dem (och markerade fyra av de 47), då är specificiteten 91 %. (43/47).
  • ”PPV” (precisionen) svarar på frågan: Hur stor andel av de sökrundor som hunden markerade innehöll mänsklig liklukt?
    Exempel: om hunden markerade i 64 sökrundor och om 60 av dem innehöll mänsklig liklukt, då är PPV 94 %. (60/64).

Totalt för de tre hundarna för tiominuters-mattbitarna så var noggrannheten (”accuracy”) 98 procent. Även sensitiviteten och PPV var 98 procent.

Resultat, 2-minuters kontaminering

Med tvåminuters-mattbitarna blev resultatet begripligt nog mindre bra. Men ändå imponerande, med tanke på att de mattbitarna endast hade legat i två minuter under en ny bomullsfilt som omslöt en nyligen avliden kropp (vars hud var torr och utan skador).

I studiens tabell 2 (nedan) framgår att Basco och Lady även här var felfria i några av resultaten, men också mindre bra i andra resultat. Kalle presterade delvis bättre med tvåminuters-mattbitarna, och delvis bättre än Basco och Lady.

Totalt för de tre hundarna för tvåminuters-mattbitar så var noggrannheten (”accuracy”) 94 procent. Sensitiviteten var 86 procent och PPV 94 procent.

Felkällor och svagheter

Ingen vet säkert om de mattbitar som ansågs vara Okontaminerade verkligen var det. Om (osynliga) likluktmolekyler överförs av misstag, trots rigorösa rutiner, exempelvis via en personals rockärm eller på annat sätt till en ”okontaminerad” mattbit så kan det räcka för att hunden ska markera. Vilket då i studien registreras som en felaktig markering (s.k. falsk positiv), när det i själva verket var en korrekt markering (s.k. sann positiv).

Med andra ord så kan dessa lukttränade hundar ha presterat (ännu) bättre än vad som framkommer i nämnda studie, även om sannolikheten för att så är fallet tycks liten.

Dagens moderna vetenskap har ingen metod för att instrumentellt mäta mängden mänskliga likluktmolekyler, eller förekomsten eller frånvaron av liklukt. Hundarnas resultat kan inte bekräftas med mätinstrument, studiens resultat kan inte reproduceras instrumentellt.
Kunskapsläget är på stenåldersnivå jämfört med jyckarnas luktförmåga. ”The dog’s ability to smell seems to be far superior to the level of science today.”




Källor med mera:
*- www.sciencedirect.com/science/article/….
”Cadaver dogs — A study on detection of contaminated carpet squares” av L. Oesterhelweg m.fl.
Artikeln publicerad 2008, och ”received 3 October 2006; received in revised form 24 January 2007; accepted 28 February 2007, Available online 2 April 2007”.

Mera:
Andelen korrekta markeringar, dvs andelen sant positiva (”korrekt positiva” i studien), motsvaras av Sensitivity.
Andelen felaktiga markeringar, dvs andelen falskt positiva, motsvaras av 100 minus Specificity (i procent).

Tågspårmorden, del 2

Här fortsätter tågspårmorden, eller ”Delphi Murders”, ”Indiana Train Track Murders” eller ”Snapchat Murders” som detta fall också benämns.

Vid 13-tiden den 13 februari fick 13-åriga Abby och 14-åriga Libby skjuts av Libbys syster, till den sista tredjedelen av vandringsleden ”Monon High Bridge Trail”.

Där finns den gamla nedlagda järnvägsträbron ”Monon High Bridge”, som avslutar leden. De två flickorna skulle hämtas ett par timmar senare.

När Abby* och Libby* kom fram till brons norra del hade de gått vandringsleden cirka femhundra meter.

På den långa bron (flygfoto nedan) fotograferade flickorna vid åtminstone tre tillfällen, det vet vi säkert eftersom Libby la upp två bilder på Snapchat, samt att polisen offentliggjorde en tredje bild (och senare en kort filmsekvens) ur den filminspelning de hittade i hennes mobiltelefon.

B1=första bilden togs, med kameran i flickornas gångriktning.
B2 och B3=kameran riktad mot flickornas gångriktning.
FP=fyndplats, där flickorna hittades döda, ca 15 meter från ån/bäcken Deer Creek.
Längst upp till höger skymtar hörnet av begravningsplatsen Delphi Cemetery.

Klockan 14.07 la Libby upp de två bilderna B1 och B2 på Snapchat.

I bild B2 skymtar möjligen den misstänkte mannen vid brons norra ände därifrån flickorna kom. Det är ca hundra meter bort och tar högst ett par minuter för mannen att gå. Hela bron är ca 250 meter.

Vid B3 befinner sig flickorna nära brons södra ände. Libby som hade sinnesnärvaro nog att filma mannen, kan ha stoppat ner mobilen i fickan medan inspelningen var igång så att mannens röst fortsatte att spelas in, därav den dåliga ljudkvaliten.
Mannen sa bland annat ”Guys… down the hill”:

 

Efter kl 15 försökte Libbys pappa Derek nå henne på telefon, men ingen svarade. Efter att anhöriga själva sökt i några timmar, rapporterades flickornas försvinnande till polisen.

Dagen efter, på Valentine’s Day (Alla hjärtans dag), tisdagen den 14 februari 2017, hittades flickorna mördade i skogen några hundra meter från bron, femton meter norr om Deer Creek. Några hundra meter från begravningsplatsen Delphi Cemetery.

Karta ovan: A=där flickorna anslöt till vandringsleden. F=fyndplats enligt markägaren*. D=Delphi begravningsplats. X=fyndplats enligt andra källor.

Om brottet m.m.

Morden begicks sannolikt före kl 15 (eftersom Libby inte svarade efter kl 15 när pappan försökte nå henne), och tidigast en stund efter kl 14.07 (då bilder las upp på webben).

Polisen har inte meddelat några detaljer om skador, dödsorsak, om eventuella vapen, om det förekom sexuellt övergrepp, eller om flickorna gått själva eller burits till fyndplatsen.

Mördaren tycks ha lokalkännedom, enligt polisen.

Polisen har offentliggjort en fantombild och ett diffust foto på en misstänkt (se nedan), samt ett filmklipp och ett ljudklipp. Polisen har uppgett det finns mer material (ljud och bild) på Libbys mobiltelefon.

Ljudklippets röst ”Guys… down the hill” kan vara hopklippt från två olika meningar. År 2017 släppte polisen ett ljudklipp med enbart ”down the hill”, två år senare (2019) kom nästa klipp där ”guys” hade tillkommit. Det kan ha varit svårt att extrahera/filtrera ut en hörbar röst ur inspelningen.
Anm: ”guys” kan riktas till båda könen*.

Om det var en enda gärningsman så verkar det mindre troligt att flickorna burits till fyndplatsen (två kroppar, 40-60 kilo vardera (Libby var kraftigare byggd), sammanlagt uppåt hundra kilo). Möjligen om han bar dem i två omgångar, vilket hade varit extra riskfyllt. Under brons södra ände finns en väl synlig bilväg (dold av träden på flygfotot). Folk kunde komma när som helst, från båda håll. Det var dagsljus fram till efter kl 18.
Ån/bäcken Deer Creek är grund och har sandbankar på vissa ställen. Troligen gick det att ta sig över torrskodd nära fyndplatsen.
Mördaren kan ha fått flickorna att gå till fyndplatsen, under hot eller lurat eller lockat dem på något sätt.

Skjutvapen användes troligen inte. Annars hade polisen säkert informerat allmänheten om detta eftersom det kan ge värdefulla vittnesuppgifter om vapen som sålts eller bytt ägare senaste året eller åren, eller annan information om vapenägande grannar och dylikt.

Bild ovan: polisens efterlysning eller vädjan till allmänheten.

En hypotes är att mördaren hade en bil parkerad vid Delphi begravningsplats som ligger några hundra meter från platsen där flickorna hittades döda. Den begravningsplatsen består enbart av fält med gravplatser, ingen kyrka e.dyl. Enligt en gravlista är över sexhundra personer gravsatta där, ända fram till nutid (2019).
Mördaren har nån anhörig som vilar där.
Han tog en promenad genom skogen ner till bron. Som han gjort vid tidigare tillfällen, som rekreation. Denna gång råkade två flickor befinna sig där.



Mera:

Tågspårmorden (del 1).
Polisens information på Indianas officiella webbplats (nytt fönster öppnas).



* Abigail Joyce ”Abby” Williams, 13 år. Liberty Rose Lynn ”Libby” German, 14 år. I Delphi, Carol County, Indiana, USA. År 2017.

* Angående fyndplats X på kartan ovan så uppges bl.a. av polisen att fyndplatsen ligger ”one-half mile” (ca 800 meter) uppströms från bron. Men i en videointervju med markägaren vid fyndplatsen framgår bland annat att fyndplatsen är ca tvåhundra meter från bron: ”about an eighth of a mile”, dvs ca 1/8 mile. (En mile är ca 1600 meter).

* Angående ”guys”: ”It’s an informal way to refer to a person, especially a male. But a group of people can be guys, even if they’re all female.”

Angående mannens till synes något märkliga gång på filmklippet:
”Indiana State Police noted that because of the condition of the bridge, the man is not walking normally.”
Dvs bron var i dåligt skick, det var lite knepigt att gå där. Sedan hölls inte kameran stilla heller, vilket kan förstärka intrycket av mannens svajiga gång.

Markägaren på fyndplatsen ang. hur flickorna hamnat där:
“For them to get from there to all the way here with that rough territory they had to walk, you couldn’t carry them in a million years or drag them or drop them off,” said Logan. “They had to walk.

Tågspårmorden

Detta mordfall omnämns här med enbart en handfull bilder, inga namn och lite text. Ungefär som less is more.

Morden på de två flickorna begicks vid ett nedlagt järnvägsspår. Ena flickan filmade vad som antas vara gärningsmannen.

Videoklipp ovan: misstänkte mördaren på f.d. tågspåret på en träbro. (Mannens lite märkliga gång kan bero på den gamla brons skick, med delvis skadade träbalkar).

Ljud nedan: lyssna på misstänkte mördarens röst.

”Guys… down the hill”. Flickorna hittades nära ån eller bäckravinen, där går en stig ner från bron (down the hill).

Bild ovan: den misstänkte mannen tycks bl.a. klädd i huvtröja eller nån form av huvudbonad, och han verkar bära midjeväska. Hans vänstra hand tycks placerad i främre byxfickan, medan hans högra hand möjligen vilar med tummen i livremmen. (Eller så håller han nåt bakom ryggen).
Den rikliga växtligheten strax intill bron på bilden tyder på att mobilfilmen gjordes längre söderut än där bron korsar vattnet.

Bild ovan: merparten av bron sträcker sig över land.

SVT och skattemedel bakom filmen ”Quick”

Vem finansierade spelfilmen ”Quick”? Här är svaren… och några frågetecken.

År 2013 planerade SVT (Sveriges statliga television) tillsammans med filmrättighetsinnehavarna att göra en miniserie av journalisten Hannes Råstams bok om Thomas Quick.
Men SVT drog sig ur. Orsaken kan vara att SVT redan hade gjort en slags ”miniserie” i form av tre stycken entimmas hårdvinklade ”dokumentärer” signerade Råstam. (Och som SVT sände 21 gånger före och under resningsprocesserna åren 2008 till 2010*).

Det kunde blivit för mycket skattemedel på Quick för medborgarna att svälja, och att SVT därför övergav projektet med miniserien 2013.
Men fem år senare kom SVT in i matchen igen (se nedan).

Svaret på inledande frågan är att filmen ”Quick” – som hade premiär 20 september 2019 – har finansierats av flera statligt styrda skattemedelsfinansierade verksamheter, samt av investeringsbolag. Och eventuellt av nån privat aktör.
Exakt hur mycket filmen kostat är okänt men enligt producenten Helena Danielsson hos Brain Academy hade de en ”väl tilltagen budget, 40 miljoner”.

Så här ser det ut enligt diverse källor* (utom privat aktör):

Svenska Filminstitutet (den verksamheten drivs helt med skattemedel).
Pengar skyfflades till Quick-filmen av konsulenten Helen Ahlsson som är verksam inom ”Moving Sweden” hos Svenska Filminstitutet.

Enligt uppgift är produktionsbeloppet ”minst 500 000 kronor och högst 6 miljoner kronor.”
Moving Sweden är ett samarbete mellan SVT och Svenska Filminstitutet.
Enligt deras avtal ”får SVT visa långfilmen fyra (4) månader efter att den har haft premiär på festival och/eller bio”.

Film i Väst (drivs med skattemedel).
Film i Väst är ”efter Svenska Filminstitutet den väsentligaste finansiären av filmproduktion i Sverige”.
Film i Väst ägs av Västra Götalandsregionen (är politiskt styrt).

Umedia, utländskt inverteringsbolag.
De lär i genomsnitt investerat motsvarande ca 9 miljoner svenska kronor per film de senaste femton åren, enligt deras webbplats. (Totalt 500 miljoner dollar på ca 435 filmer världen över sedan 2004).

Nordisk Film eller/och Nordisk film- och TV-fond. Närmare uppgifter saknas f.n.

TV4. (Anges endast i några källor). Närmare uppgifter saknas f.n.

Privata aktörer? (Anges inte i källorna).
Knappast nån skulle bli förvånad om t.ex. romanförfattaren Leif GW Persson diskret har pytsat in några miljoner. GW har tidigare medverkat i en engelsk Quickfilm för några år sedan. Och senare varit involverad i produktionen av en svensk Quick-tv-serie i en reklamkanal.
Han har även erbjudit sig (hotat) att finansiera rättsliga åtgärder mot vissa oliktänkande personer rörande Quickärendet.

Redan år 2012 rapporterade media att de båda romanförfattarna GW och Jan Guillou ville ”hämnas” gällande Quickfallet:
”GW & GUILLOU satsar miljoner på HÄMNDPLAN” (bild höger, förstasidan av Aftonbladet 6 sept 2012):

Ur artikeltexten:
”De satsar miljoner – på hämnd (…) Det kan finnas skadeståndsgrundande historier som man kan jävlas mot dem med, om det kniper satsar jag gärna några miljoner på att utreda det, säger Leif GW Persson och tillägger att han för diskussioner med en advokat.
(…)
– Det är mest Leif (GW) som har tänkt i den här frågan, men jag är definitivt intresserad. Vi är ju bra på sånt här. Finanserna är inget problem. (…)”

Det tycks varit GW som var den mest drivande av de båda. GW sa sig vilja finansiera en skadeståndsprocess mot polis, åklagare samt vårdpersonal på Säter sjukhus. Det blev dock inget med den saken, som bekant. Istället blev det andra Quickproduktioner (se ovan), och kanske även nu den senaste Quickfilmen.

Sammanfattning

Budgeten var 40 miljoner enligt producenten, enligt en källa.
Exempelvis hälften kan då ha finansierats av:
– Svenska Filminstitutet samt Film i Väst (se ovan),
– och Umedia, om vi utgår från deras genomsnitt (se ovan).

Och resterande miljoner från exempelvis en eller flera av följande:
– Nordisk film och TV-fond / Nordisk Film.
– TV4.
– Privat? (t.ex. GW)


Tilläggas bör att svensk filmproduktion ofta bekostas med skattemedel.
Och att vi lever i en grandios ankdamm.

Vi avslutar med några tänkvärda ord från en av skådespelarna som tycks uppleva viss osäkerhet både inför dåtida och nutida rättssystemet:
”– Då litade vi på rättsväsendet, nu gör vi det också. Det är så störande och en otrygg känsla, att rättsväsendet som man tror är en klippa, kan vara så flexibelt, säger David Dencik.”



Mera:
– ”Ny film om Quick, slår inte the real deal”.
– ”Hjärntvätt föregick resningsprocesserna”. (Om de tre Quick-”dokumentärerna” som SVT sände före och under resningsprocesserna åren 2008 till 2010*).



* Resningsprocesserna pågick från april 2009 till juli 2013.
SVT sände Råstams tre Quick-”dokumentärer” 21 gånger från december 2008 till augusti 2010.
De tre filmerna fanns även att se på SVT Play.
Den första resningsansökan (av sex) lämnades in i april 2009, beviljades i december 2009, och åtalet lades ner i maj 2010.

Den andra resningsansökan lämnades i april 2010, beviljades i september 2010, och åtalet lades ner i mars 2011. Osv.

*Källor (olänkade, om inte din webbläsare länkar automatiskt):
– povfilm.se/53/att-filmatisera-fallet-thomas-quick  (Intervju med producenten).
– www.filmbransch.se/nu-borjar-inspelningen-av-storfilmen-quick
– press.nordiskfilm.se/pressweb/56fbb641e68e8/post/quick-en-av-tre-filmer-som-kan-bli-sveriges-oscarsbidrag
– www.filminstitutet.se  (Se meny ”Sök stöd”).
– www.filmivast.se  (Film i Väst).
– www.vgregion.se  (Västra Götalandsregionen).
– www.umedia.eu/en/  (Umedia).
– www.nordiskfilm.se (Nordisk Film).
– www.norden.org/sv/organisation/nordisk-film-och-tv-fond
– www.resume.se/nyheter/artiklar/2014/10/14/peter-settman-startar-bolag-med-nice/
– www.brainacademy.se

Mer info:
Filmproducent är Helena Danielsson med bolaget Brain Academy som startades 2014 och leds av grundaren Peter Settman och Helena Danielsson.

– www.svt.se/kultur/film/filmrecension-masterligt-skadespeleri-i-quick
Filmrecension i SVT, av Fredrik Sahlin, som även skriver:
”När man ser David Denciks faktiskt rörande porträtt av en förvirrad och jagsvag människa är det lätt att glömma bort att det rör sig om en person som är dömd för sexuella övergrepp på unga pojkar, och som ställt till mycket skada på många sätt. Här framstår han mest som ett offer, om än ett gravt stört sådant, en mysfarbror indragen i ett maktspel. Vilket inte känns helt oproblematiskt.

…Sista meningen ovan kan ersättas med: Vilket känns mycket problematiskt.

Kalla fall, 1986-2017, södra Sverige

Lista med drygt hundra ouppklarade mord, försvinnanden och misstänkta mord, samt några oidentifierade personer. Från södra Sverige åren 1986 till 2017.

Några från listan:

Emil Rittbo, 6 år, ihjälskjuten av bankrånare.
Strax efter klockan 17 torsdagen den 9 december 1993 utsattes banken i Hörby för rån. När rånarna flydde från platsen i sin flyktbil krockade de med den bil som Emil och Emils pappa färdades i. Emils pappa följde efter flyktbilen för att ta reda på vilket registreringsnummer den hade. Knappt en kilometer senare stannade flyktbilen och föraren klev ur. Föraren sköt mot Emil och Emils pappa. Ett av skotten träffade Emil som avled på platsen till följd av skottskadan.

Marua Ajouz, 18 år, styckmördad.
Marua försvann fredagen den 20 december 2002. I oktober året därpå hittades de första kvarlevorna av hennes kropp i Bokskogen i Hyby utanför Malmö.
I april 2017 hittades resterande kvarlevor nedgrävda i Nordanå i Staffanstorps kommun.
Det sista kända livstecknet från Marua är från kvällen den 20 december 2002 då hon befunnit sig på Ellstorpsgatan 3C i Malmö.

Källa och mer info hos polisens webbplats:
polisen.se/aktuellt/kalla-fall/.
F.n. (2 okt 2019) finns där endast fall från landets södra delar.

Ny film om Quick, slår inte the real deal

En film vid namn ”Quick” har sett dagens ljus. Det är en spelfilm, dvs handlingen är fiktiv (påhittad), som visserligen bygger på en verklig händelse. Som spelfilm betraktad är ”Quick” en stunds hyfsad verklighetsflykt. Filmen har några duktiga skådespelare, men de bleknar vid jämförelse med skådespelarinsatserna hos den äkta Thomas Quick (eller Sture Bergwall som han heter egentligen).

Varför nöja sig med fiction när man kan få the real deal? Här följer en liten sammanställning av autentiska ljudklipp med Thomas Quick, från åren 1995 (oktober), 1996 (april) och 1997 (november).
Lyssna på några smakprov av Quicks fabulösa skådespelartalanger:
Äkta Quick, ljudklipp från 1995, 1996, 1997. (textvideo, 3 min. 20 sek. Sammanställt från material som publicerats flitigt i SVT och annan massmedia).

I första klippet, från en konfrontation år 1995, berättar Quick lugnt hur han tidigare hade umgåtts med en man (Farebrink). Mannen nekar och protesterar mot Quicks påståenden. (Se även ”Kompletterande uppgifter” nedan).

I andra klippet, från en vallning den 26 april 1996, är Quick upprörd, skakar och darrar på rösten, när han förklarar hur han med kniv dödade och skar upp en liten flicka. I tredje klippet, från samma dag, skriker Quick på sig själv.

I fjärde och sista klippet, från en telefonintervju 1997, talar Quick lugnt och avslappnat om sin kommande bok ”Kvarblivelse”. Han säger bl.a. att ”jag försöker ge en ANING begriplighet till det obegripliga”.

Bild nedan, från 26 april 1996, Quick förklarar upprört – men ändå välformulerat – hur ett mord hade gått till:

Mer från den äkta Quick

Quicks gruvliga ångestfyllda beskrivning i ljudklippet ovan, hur han plockade ut en flickas inre organ för att söka hennes ”rädsla” vid ryggraden, var troligen noga planerad och formulerad i förväg.

Kvarblivelse (baksidan)

Att Quick planerade sina uppgifter noggrant framgår i hans egen bok ”Kvarblivelse” (1998). Följande exempel gäller Quicks förberedelser inför nästa dags terapistund (sid 51-52):

”Igår kväll var min reservoarpenna mina tankars medvetna som omedvetna synliggörare. Genom att låta pennan löpa rad efter rad och forma bokstäver till ord, ord till meningar och meningar till sammanhang utan att mekaniskt gå in och styra det pennan tecknade, blir bläcket till den form som tanken just är.
[…]
Det jag skrev igår var alltså riktat till Birgitta och fann, trots all plåga, utrymme i min förvissning att Birgitta delade det jag formulerade.

När jag i morse lade upp blocket, vars pärmar slöt de ark pennan sprungit över visste jag inte om jag skulle förmå mig att läsa högt vad jag skrivit när Birgitta kom. Jag ville inte läsa, jag var så orolig inför att själv höra och till Birgitta förmedla det den ocensurerade tanken antecknat.

När så Birgitta satt i den röda, högryggade fåtöljen och jag själv halvlåg i min säng – Birgitta nära mig och jag nära henne – nämnde jag min ängslan att läsa upp gårdagskvällens text. Samtidigt som jag sa det förstod jag att alla ord, som de sjutton arken var täckta med, gömde meningar med mer än deras intellektuella utstyrsel – orden hade fångat känslor av upplevelse och ögonblick och min högläsning skulle visa fram dem.

Jag var alltså ängslig att möta minnen fulla av smärta, den smärta orden fann från dagar jag varit tvungen att förtränga, stunder som min ångest öste sin svett ifrån. Jag var alltså inte ängslig för formen min tankes språk funnit; jag var rädd för att igen finnas i outhärdlig smärta. Jag behövde inte tveka och så började högläsningen.

Birgitta lyssnade och lät inte min, ibland svåra, meningsbyggnad störa.”

Vid ovanstående tillfälle nedtecknade alltså författarämnet Quick sina minnen på sjutton sidor i sitt skrivblock. Nästkommande dag läste han högt för den tålmodigt lyssnande terapeuten.

Och det var så det gick det till under Quick-åren:
han var drivande och planerade i förväg. Terapeuterna hade en lyssnande, mer passiv roll. Det framkommer i flera källor från den tiden, ända sedan 1993.

Kompletterande uppgifter

Fram till 1997 (före sista ljudklippet ovan) avkunnades följande morddomar mot Quick:

  • 1994, november: Charles Zelmanovits.
  • 1996, januari: makarna Stegehuis, kallat tältmorden i Appojaure, eller morden på holländska paret.
  • 1997, maj; Yenon Levi.

 Ljudklippet från 1995, 12 oktober, från en konfrontation med en Jonny Farebrink gällande ”tältmorden”.

Drygt tjugo år dessförinnan hade Quick och Farebrink varit intagna samtidigt på Sidsjöns sjukhus i Sundsvall (år 1972). De kan alltså ha träffats då. Men vid konfrontationen 1995 förnekade Farebrink kännedom om Quick. (Vilket inte är förvånande med tanke på polisens mordmisstankar samt Quicks sexpåståenden om Farebrink).

Farebrink lär också tidigare varit aktuell i utredningen av tältmorden, innan Quick kom in i bilden. (Tältmorden begicks 1984, fredagen 13 juli).

 Ljudklippen från 1996, 26 april, vallning utomhus:
I dessa två klipp, som kommer från samma dag, 26 april 1996, är Quick tidvis mycket känslomässig. Han darrar på rösten och skakar. I ena klippet skriker han ilsket (på sig själv).

Orsaken är lättbegriplig. Quick beskriver detaljerat ett mycket otäckt brott, hur han skurit upp en liten flicka, plockat ut hennes inälvor, för att med handen hitta ”rädslan” vid hennes ryggrad…
Att då darra på rösten och skaka i kroppen är en naturlig reaktion, det insåg Quick säkerligen och det förstår alla med normal inlevelseförmåga. Quick gav intrycket att han våndades kraftigt av allt det fruktansvärda han sade sig ha gjort med flickan.
(Vi utgår här ifrån att det Quick sa om flickan var påhittat. Men även om det var sant så förändras inte resonemanget, i så fall var det minst lika stor anledning att darra och visa starka känslor).

Journalisten Råstam framställde dock det hela visuellt, med videoklipp, i sina Quickfilmer åren 2008-2009, så att berättelsens starka känslomässiga karaktär förminskades.
Råstam pekade på videoklippen och menade att darrandet och skakandet orsakades av kraftig medicinering. Vilket framstår som en enögd slutsats.

Det mest troliga är att darrande rösten och skakande kroppen var ett uttryck för Quicks skådespelartalanger alternativt för sann ånger (beroende på vad man tror om sanningshalten i Quicks bekännelser).

 Ljudklippet från 1997, 24 november, telefonintervju:
Quicks efterlängtade bok ”Kvarblivelse” skulle ha släppts kort tid efter ovanstående intervju, dvs vid årsskiftet 1997/1998. Men publiceringen sköts upp ett år och bokskrivandet fortsatte (troligen pga av kritik från offrens anhöriga m.fl).

Ett syfte med upplägget i Kvarblivelse tycks varit att få läsaren att tycka synd om Quick och betrakta honom som ett offer (för en hemsk barndom), trots morden. Quick i offerrollen. Följaktligen är boken inte full med detaljerade våldsskildringar, eftersom det skulle ha motverkat syftet.

En undertitel till Kvarblivelse hade kunnat vara:
”En stackars, stackars seriemördare som själv är ett offer och som djupt ångrar sina brott”. Det tycks varit konceptet.


Bild ovan: the real deal, dvs den äkta Quick, i sitt rum på Säter rättspsyk, sittandes framför sin dator. På den tiden var bildskärmarna tjocka, som synes. Quicks dator kan varit exempelvis en sån här skrivbordsmodell:

Skrivbordsmodell, men datorlådan kunde ställas på högkant på golvet för den som föredrog det.

Mera:
“Kerstin Ekman vägrar skriva mördarbiografi”. Quick kontaktade flera andra författare och ville att de skulle skriva om honom, efter att hans egen bok ”Kvarblivelse” hade floppat år 1999.
– Om du missat ljudklippen: ”Äkta Quick, ljudklipp från 1995, 1996, 1997”.
– ”SVT och skattemedel bakom filmen “Quick”.

Bakgrund:
Quick/Bergwall är mannen som så att säga lurade hela Sverige… fast det finns osäkerhet exakt NÄR det skedde. Och var det i dåtid eller i nutid som den verkligt stora blåsningen ägde rum, när han fälldes eller när han friades.
Troligen blåstes det både då och nu, säger de medborgare som inser att sanningen sällan är svart eller vit.

Dödsdatum och rättsentomologi

Med en rättsentomologisk analys kan man i vissa fall fastställa när en person avled eller dödades. Men inte i da Costa-fallet. Förutsättningarna i det fallet möjliggör inte bestämning av dödsdatum med rättsentomologi. En orsak är att kroppsdelarna hittades inneslutna i plastsäckar och det är högst osäkert när insekter fick åtkomst till kroppen. Det kan ha skett långt efter att säckarna placerats utomhus.

För den som vill veta mer om da Costa-fallet och grotta ner sej i detaljer som kan upplevas som obehagliga, fortsätt läs. Först en kort översikt:

Studier visar att för lik inomhus kan det kan dröja flera dygn innan de hittas av spyflugor och andra insekter.
Säckarna hade blivit perforerade och innehöll många andra insekter förutom fluglarver.
Lufttemperaturen var låg och det var regnrekord.
Vår vanligaste spyfluga är solälskande och föredrar öppna platser.
En rättsentomolog kan med några dagars marginal bedöma när insekter fick åtkomst till en död kropp, vilket kan vara långt senare än dödsdatum.
Det svenska kalla klimatet försvårar tidsbestämningen för rättsentomologen, se t.ex. fallet Vatchareeya Bangsuan.

Bakgrund

Det man vet helt säkert i da Costafallet är att kroppen styckades och inneslöts i plastsäckar.
Den 18 juli 1984 hittades två tillslutna säckar (i buskage under en stor gran), och den 7 augusti hittades ytterligare två tillslutna säckar, som dessutom låg i varsin yttersäck, i buskage ett par kilometer från första fyndplatsen.

Domstolen på 1980-talet ansåg att dödsdatum kunde vara nånstans i intervallet 10 till 21 juni 1984.
Datumet 21 juni 1984 bestämdes av botanikers utlåtande att säckarna som hittades den 7 augusti hade legat där “två månader plus/minus högst två veckor”. Bedömningen gjordes utifrån växtligheten under och vid säckarna. Botanikerns tidsbestämning lär ha gjorts innan man visste att de hittade kvarlevorna tillhörde samma person som på den första fyndplatsen några veckor tidigare.

Det första datumet, 10 juni 1984, sattes utifrån sista säkra iakttagelsen av Catrine da Costa. Åklagarens gärningsbeskrivning utgick från 10 juni.
Säckarna vid första fyndplatsen, den 18 juli, rapporterades av en hundägare som uppgav att han lagt märke till säckarna första gången en månad tidigare, han angav inget datum. Hunden hade inte visat något intresse alls för säckarna.

Mera fakta

– Säckarna vid första fyndplatsen (18 juli) hade små hål i botten (var “perforerade”), troligen orsakat av insekter. Säckarna innehöll – förutom kvarlevor – rikligt med fluglarver, några enstaka okläckta puppor (inga flugor), samt många andra insekter (“gott om andra “kryp”, enligt polisen).

– Säckarna vid fyndplats två (7 augusti) innehöll dessutom kläckta puppor och ”sparsamt med flugor som är grönaktiga, slöa”, enligt rättsläkare.

Låg temperatur. Den 10 juni 1984, då brotten kan ha begåtts, var temperaturen omkring 10 grader dagtid och bara 6-7 grader nattetid.
Perioden 10 juni till 18 juli var medeltemperaturen utomhus 13,9 grader (enligt SMHI:s korrigerade data), med nattemperaturer ned till omkring tio grader under de första veckorna.
För perioden 18 juli till 7 augusti var medeltemperaturen 16,4 grader.

Mycket regn. Det var rikligt med nederbörd under juni-augusti, och år 1984 hade regnrekord för juni+juli under åren på 1980-talet.

Fördröjning. Flera studier har visat det som många redan anade eller visste, nämligen att det kan ta betydligt längre tid för spyflugor och andra insekter att kolonisera en död kropp när den ligger inomhus istället för utomhus. Även om fönster e.dyl. är öppna. Det handlar om uppåt fem dygns fördröjning, i de fall där åtkomst slutligen skedde. Liknande gäller förstås om kroppen är inlindad eller innesluten i något, t.ex. i en plastsäck.

– Om kroppsdelar innesluts i plast en kort tid efter döden så kan kroppsdelarna vara välbevarade även efter lång tid, särskilt om lufttemperaturen är låg (som i da Costafallet). I ett fall i Tyskland lär det hittats kroppsdelar som var relativt väl bevarade men som hade legat två år i plastsäck.

Hypotes (inomhushypotesen)

Ur ovanstående fakta kan vi göra följande hypotes.

Döden inträffade inomhus, styckningen var en transportstyckning (dvs kroppen låg på en för gärningsmannen riskfylld plats och måste därför flyttas).
Brottet utfördes på kvällen eller natten. Fönstren var stängda, av flera skäl (minska upptäcktsrisken, och det var kallt).
Utplacering utomhus av de förslutna säckarna skedde ganska omgående, samma natt.
Inga flugor eller andra insekter hade ännu fått åtkomst till kroppen.

Efter x antal dygn tar sig flugor eller fluglarver in genom säcken (säckarna). Exempelvis fluga genom litet hål som marklevande insekter åstadkommit (se från polisrapport ovan om säckarna). Eller fluga lägger ägg nära litet hål och när äggen kläcks inom ett par dygn letar sig de små larverna in genom hålet.

Låg utomhustemperatur och skuggig placering ger låg temperatur i säckarna.
Och det rikliga regnet leder bort värme som orsakas av larvernas egen ämnesomsättning. (Låg temperatur medför att flugans olika stadier ägg-larv-puppa tar längre tid).

Om en rättsentomolog hade gjort en analys så hade utlåtandet kunnat användas till att fastställa ungefär när flugorna eller larverna fått ÅTKOMST till kroppen.
Men oavsett vilken hypotes man väljer så är det inte möjligt att fastställa dödsdatum i detta fall. (Om inte gärningsmannen plötsligt erkänner nu 35 år senare).

Solälskande fluga stärker inomhushypotesen

En detalj värd att nämnas är att vår vanligaste spyfluga är SOLÄLSKANDE och föredrar ÖPPNA platser. Det är den grönskimrande så kallade guldflugan, eller Lucilia sericata på latin (eng. common green bottle fly).

Om det var den arten som hittades på första fyndplatsen så stärker det i viss mån inomhushypotesen (se ovan), och att flugor inte hade åtkomst förrän en tid efter att säckarna hade dumpats utomhus.

Rättsentomologi i Sverige, och några svårigheter

Rättsentomologiska metoder har tillämpats i Sverige sedan början på tvåtusentalet. Det svenska klimatet försvårar tidsbestämningen eftersom vintern stoppar upp processen, och tidigare har det saknats tillräcklig kunskap om hur det påverkar insekterna. I USA har metoden använts sedan 1980-talet, den är också vanlig i exempelvis Frankrike och Tyskland.

Anders Lindström som är rättsentomolog kan med några dagars marginal tala om hur länge insekterna har levt på en kropp som varit död minst ett par-tre dygn (beroende på när äggläggning och kläckning till larver skedde).
Enklast blir det om kroppen legat öppet och utomhus ända sedan döden inträffade, och helst med hyfsad sommarvärme. I andra fall kan det bli knepigare att fastställa dödsdatum, som framgår nedan.

Polisen anlitar Anders vid olika typer av brott, förutom mord också t.ex. vid tjuvskytte av vilda djur. Det är dock ganska sällan som polisen behöver hans kunskaper i mordfall, enligt Anders.

Ännu ett exempel på ett knepigt fall för rättsentomologen (förutom da Costa-fallet) är mordet på Vatchareeya Bangsuan i Boden. Hon försvann den 4 maj 2013 och hennes kroppsdelar hittades arton dygn senare, den 21-22 maj.
Där kunde Anders Lindström inte vara mer precis än att insekterna funnits på hennes kropp sedan nån gång under de första åtta dygnen 4:e till 12:e maj. Det hade varit såpass kallt den tiden, med medeltemperatur under tio plusgrader, och då utvecklas inte ägg/larver eller så sker överhuvudtaget ingen äggläggning.

Studie, tabell

Nedan visas resultat från en studie över medel-utvecklingstid, i Frankrike (2017). Dvs tiden det tar för de olika stadierna ägg-larv-puppa-fluga vid olika lufttemperaturer. Arten är samma som nämns ovan, dvs guldfluga eller Lucilia sericata.
Anm: i andra studier med samma art men i annat geografiskt område kan resultatet bli annat.

De blå-inringade värdena är tiden i timmar från ägg till fluga vid 30 respektive 12 grader (C) lufttemperatur. Det är stor skillnad i tid beroende på temperatur:
11 dygn (268 tim) vid 30 grader, och 62 dygn (1488 tim) vid 12 grader. Blir det ännu kallare kan processen avstanna eller gå i viloläge.

I en annan studie skedde ingen kläckning från puppa till fluga (adult emergence) då temperaturen understeg 17 grader, till skillnad från ovanstående studie där sådan kläckning tydligen skedde ända ned till tio grader (efter 121 dygn, 2904 tim).

I Sverige vid normala sommartemperaturer tar hela processen ägg-larv-puppa-fluga vanligen 30 till 35 dygn, enligt Anders Lindström. (Är det varmare eller kallare tar det kortare respektive längre tid).

Resultaten i olika studier i olika länder kan skilja sig åt något. Det antas bero på flera faktorer, bl.a. att det finns skillnader inom samma art i olika delar av världen.
Exempelvis i ett geografiskt område kan utvecklingstiden vara något längre vid en given temperatur än i ett annat område. Detta nämns i ovanstående studie från Frankrike.
I en studie från Österrike sägs: ”In addition, our results vary from those of other investigators, suggesting a different thermal behavior of the holarctic blowfly L. sericata in various zoogeographic regions”.

Sammanfattning da Costa-fallet

I säckarna på första fyndplatsen, 18 juli 1984, fanns rikligt med fluglarver, några enstaka okläckta puppor (inga flugor), samt många andra insekter (“gott om andra “kryp”, enligt polisen).
Säckarna vid andra fyndplatsen, 7 augusti, innehöll kläckta puppor och ”sparsamt med flugor som är grönaktiga, slöa”.

Sommaren 1984 var medeltemperaturen utomhus låg under juni till augusti, med låga nattemperaturer. I kombination med det rikliga regnandet som kyler ytterligare så kan fluglarvernas utveckling periodvis avstannat eller gått i viloläge.
Exempelvis den 10 juni, sista säkra iakttagelsen av Catrine da Costa, var temperaturen ca 10 grader dagtid och bara 6-7 grader nattetid.

Att säckarna vid fyndplats #2, som upptäcktes tre veckor senare, innehöll kläckta puppor och flugor indikerar att de säckarna placerades ut ungefär samma datum som säckarna på fyndplats #1 den 18 juli.
Dvs på fyndplats #2 hade larverna haft längre tid att utvecklas än vid fyndplats #1.
Hade fyndplats #1 hittats samtidigt som fyndplats #2, så hade sannolikt även säckarna på fyndplats #1 innehållit kläckta puppor och flugor. (Kanske i ännu större utsträckning eftersom det inte var dubbla säckar på fyndplats #1).

MEN eftersom det är okänt NÄR insekter fick tillgång till kroppsdelarna (eftersom de var instängda i kraftiga plastsäckar, och det var en kall och regnig period), så är det omöjligt att fastställa dödsdatum utifrån utvecklingsstadierna för larver, puppor och flugor.

I andra fall där man vet att kroppen ända från brottstillfället legat oskyddad och utomhus så är det ändå viktigt att rättsentomologen har korrekta studier att tillgå, helst från det egna geografiska området eller egna landet, för att kunna göra en korrekt bedömning.



Mera:
Kall och regnig sommar i Stockholm 1984.
Fyndplats 1 (Karlbergsparken).
Fyndplats 2 (Eugeniavägen).




Mer info:
Den första insekten som hittar en död kropp är ofta spyflugan. De kan i gynnsamma fall inom några timmar efter dödsögonblicket känna lukten på över en kilometers avstånd om kroppen ligger öppet och utomhus. Befinner sig flugan i närheten så kan den vara framme inom några minuter, om kroppen ligger öppet och utomhus.
Är kroppen belägen inomhus så kan det dröja flera dygn, med öppet fönster, innan flugor hittar dit och det inte är för låg utomhustemperatur.
I Sverige finns ett femtiotal arter spyflugor, varav ett tiotal Lucilia-arter.

Flugbild överst av ”Virvoreanu-Laurentiu”.

Misshandel: Kvinnor slår lika ofta som män, men svagare

I nära relationer begås misshandel lika mycket av kvinnor som av män, enligt flera studier.
Men när kvinnor har slagit behöver offren inte uppsöka vård i lika stor utsträckning, eftersom kvinnor ofta har mindre styrka. De kan helt enkelt inte slå lika hårt som män.
Följaktligen görs inte polisanmälan i samma utsträckning av män som blivit slagna av en kvinna, som när kvinnor blivit slagna av en man.

Enligt en stor studie av Brå (Brottsförebyggande rådet) år 2014 gällande våld i nära relation år 2012 så uppgav knappt två procent av kvinnorna respektive männen att de hade utsatts för misshandel, och en halv procent vardera uppgav att de hade utsatts för grov misshandel. Bild:

I denna och liknande studier används en bredare definition av misshandel.
I andra studier med snävare definition så är det istället flest kvinnor som uppger sig blivit utsatta (i nära relationer), vilket alltså kan förklaras med att kvinnor ofta inte kan slå lika hårt (och att en del av de kvinnliga slagen då inte ingår i de studierna).

En ”avvikelse” från ovanstående resultat från Brå-studien uppstår när de intervjuade tillfrågades om misshandel under hela sin livstid (istället för ett år). Då är det fler kvinnor än män som uppger att de utsatts för misshandel i nära relationer. Men det behöver inte betyda att män för många år sedan slog oftare än kvinnor. Skälet kan istället vara att en del av de (kvinnliga) slag som de männen utsattes för har fallit i glömska genom åren, eftersom de knappast orsakade större smärta eller rädsla*. (Ett annat skäl är möjligen att det kan vara en typisk manlig egenskap att negativa händelser (här slag som inte orsakade längre tids smärta) faller i glömska genom åren i större utsträckning än hos kvinnor).

Anm: ovanstående studie omfattar som synes även andra typer av våld än misshandel. Både psykiskt och fysiskt våld. För flera av dem är kvinnor mer utsatta än män (i nära relationer), t.ex. gällande hot och sexualbrott.

Här följer några citat från andra studier* med liknande resultat som ovan. I vissa studier visar sig män vara MER utsatta än kvinnor (i nära relationer):

”More men (11%) than women (8%) reported exposure to physical assault in the past year, while more women reported exposure to sexual coercion.”

”Män rapporterar en större utsatthet för fysiskt våld i relationen än vad kvinnor gör. Däremot får våld i relationen svårare hälsokonsekvenser för kvinnor. Det visar två studier med sammanlagt 1 400 svenskar som genomförts vid Sahlgrenska akademin.”

”Men fortfarande rapporterar fler kvinnor än män att de använt våld i självförsvar, medan män framför allt uppgav att de blivit sårade och kränkta och därför använt våld, säger professor Gunilla Krantz som lett studierna.”

Citat från andra källor* som hänvisar till andra studier:

”En kvinna som blir slagen av sin man behöver inte enbart vara offer. Det hävdar den kontroversiella holländska experten Justine van Lawick som under veckan föreläser på Gävle konserthus om våld i nära relation.
– Oftast är det eskaleringen mellan två som är problemet, säger hon.”

”Det är i stora kvantitativa enkätundersökningar det har visat att ungefär lika många kvinnor som män utövar våld mot sin partner.
Forskarna har använt sig av frågeformuläret CTS (Conflict Tactics Scale) där män och kvinnor har fått svara på en lång rad frågor hur ofta de har skrikit på, knuffat, slagit, och så vidare, sin partner. Man har också fått svara på hur ofta man har varit utsatt för samma slags våld.
De flesta av dessa studier är gjorda i Nordamerika och på en relativt ung befolkning. Men det finns också flera studier i Norden.”

”I Sverige genomförde Peter Gill och Carita Remahl en stor enkätstudie som publicerades 2005 och vars resultat i stort överensstämd med de internationella undersökningarna. Dessutom visade resultatet att kvinnan var den som oftast tog initiativet till våldet, det vill säga att det var kvinnan som slog först.”

”- Sverige är ett av världens mest jämställda länder och det är naivt att framställa kvinnor som offer. Det har florerat flera felaktiga siffror på hur stor andel av kvinnorna som varit utsatta för misshandel av sina män, säger Gill.”

Angående ovanstående citat från Gill så är deras definition av misshandel sannolikt bredare än t.ex. domstolarnas.

Misshandelsvåldet i dessa studier omfattar både våld med ringa skador och grövre våld. Det fysiskt mindre allvarliga våldet, t.ex. slag och sparkar som inte medför allvarliga personskador, tycks vara vanligast förekommande.
Det är också skillnad mellan sporadiskt, spontant våld som uppstår vid t.ex. gräl, där båda könen är ungefär lika våldsaktiva, och mer regelbundet, terroriserande våld där kvinnor är mer utsatta än män.

När det gäller grövre våld så är kvinnor alltså mer utsatta än män, både fysiskt och psykiskt. Men om kvinnor hade haft lika stor muskelmassa som män så skulle det troligen varit jämställt mellan könen även gällande grövre våld.

Kvinnor och män slår alltså i ungefär samma omfattning. Och när ena partnern utdelar ett slag, eller utövar någon form av psykiskt våld, så kan bråket eskalera snabbt till grövre fysiskt våld. Därför borde alla antivåldskampanjer rikta sig till BÅDA könen (eller rättare sagt: alla tre*).




*Källor / Länkar:

– Studie: ”Brott i nära relationer. En nationell kartläggning” (2014, Brå. PDF-fil). Studien är en fördjupning av ett avsnitt ur Nationella trygghetsundersökningen (NTU) som Brå genomför årligen.
– Studie: ”Men’s and women’s exposure and perpetration of partner violence”. (2012, Loevestad and Krantz).
– Studie: ”Män mer utsatta för våld i relationen än kvinnor”. (2013, Sahlgrenska akademin).
– Artikel: ”När kvinnor slår”. (2011, baserad på uppgifter från NIKK, Nordisk information för kunskap om kön).
– Artikel: ”Föreläser för socialtjänsten – ger kvinnor större skuld i våld i nära relation”. (18 mar 2016, intervju med holländska experten Justine van Lawick).
* Tredje könet (wikipedia).

* Angående misshandel under livstiden och att kvinnor minns fler slag än män:
”Since women mostly are physically disadvantaged we hypothesize that women may feel more threatened than men and subsequently recall bias would be less in women than in men.
Such a hypothesis may also explain why men’s reported exposure to physical assault for the period earlier in life was lower than expected (it was of the same size as for the past year) .
Support for this reasoning is also found in a study by Dobash and Dobash [8] where men described women’s violence as “insignificant,” “comical” and “ludicrous” (pp 340), hereby demonstrating that the violence was less frightening to them and less import to recall.”

bmcpublichealth.biomedcentral.com/… (2012, ”Men’s and women’s exposure and perpetration of partner violence”)

– Bild / silhuett överst av Gerd Altmann.