Författararkiv: Tony

Röran i omständigheterna kring döden

Det är okänt om Kevin kan beskåda oss, och omständigheterna, från en annan plats. Mänskligheten vet ju egentligen ingenting om såna saker.

Bild ovan: ”MÖRDAD. Än har ingen anhållits för mordet på fyraårige Kevin.” (Från 1998-08-29, dvs knappt två veckor efter Kevins död som inträffade 16 augusti).

Skadorna på Kevin, som de beskrivs enligt media m.fl, vittnar knappast om en olycka:

– Halsen: ”på halsens framsida”, ”runt halsen”.
– Huvudet: ”ett stort sår i bakhuvudet”.
– Ögonvitorna: ”tydliga blödningar”, som efter strypning/kvävning.
– Underlivet: ”skador runt underlivet”.
– Sticksår: flera sticksår, f.n. okänt var.

Polisutredningen 2018 föreslår olycka med lastpall som en tänkbar dödsorsak. (T.ex. lastpall som nån ställt på högkant, som fallit över Kevin och som sedan transporterats bort av någon). Men i den förklaringen nämns inte hur skadorna runt underlivet och sticksåren har uppstått. Dock kan det vara en hållbar förklaring om de skadorna kan ha uppstått efter döden (f.n. okänt om rättsläkaren gjort någon sådan bedömning).

Bild nedan, tidningsklipp från 1998:

1998-08-25:
”Flera boende i området Dottevik berättar dock om att flera äldre barn hotat att ge sig på Kevin för att sätta honom på plats eller ”hämnas” på honom av olika skäl.” .

1998-09-16:
”…Vi tror att ungefär 15 barn fanns runt mordplatsen då Kevin mördades.”

1998-11-02:
”Föräldrar ljög. Inte bara barn har ljugit i utredningen. En del föräldrar har av rädsla för en social katastrof tvingat sina barn att fara med osanning. De har varit rädda för att deras barn varit inblandade i dödsmisshandeln. I utredningen har också vuxna skyllt på andras barn för att föräldrarna är ovänner.”

Bild nedan, tidningsklipp från 4 september 1998:

Rubriktext: ”Jag var med när Kevin dödades. 12-årig pojke berättar för polisen”. Detta gällde alltså inte nån av de två s.k. bröderna.

Enligt åklagaren i polisutredningen 2018 bör sista iakttagelsen av Kevin varit strax efter kl 17.
Tidpunkten för döden var troligen mellan kl 17 och 18 eller något senare:
”Kevin dog någon gång mellan klockan 17 och 21.40, uppger Niclas Wargren.
– Vi har inte lyckats klarlägga sista iakttagelsen i livet av honom, men det bör vara någon gång strax efter 17. Sedan blir det lite mer osäkert. Rättsläkaren kan inte riktigt säga när, men man säger att det är mer som talar för att han avlidit i början av tidsperioden än i den senare delen av den, säger åklagaren.” (31 mars 2018, Expressen).

Ovanstående lilla urval av tidningsklipp
antyder röran i omständigheterna kring Kevins död.
Och att Kevin var omgiven av barn.

20 (tjugo!) domstolsärenden med da Costa-läkarna 1988-2014

Ett 20-tal domstolsärenden och rättegångar har hanterat da Costa-fallet, ’obducenten’ och ’allmänläkaren’ sedan 1988. Även Europadomstolen lär varit involverad ett par gånger, utan framgång för de två läkarna. Vi tittar närmare.

Catrine da Costa

Under åren 1988 till 2014 har ’obducentens’ och ’allmänläkarens’ ärende hanterats i ett tjugotal domstolar, inklusive Europadomstolen, varav avslag hela tio gånger hos Sveriges högsta rättsinstanser.

Hälften av de tjugo domstolsärendena har handlat om resningsansökningar m.m. i olika instanser. Exempelvis till de högsta rättsinstanserna har läkarna vänt sig:
– Sju (7) gånger till Högsta förvaltningsdomstolen, gällande prövningstillstånd samt resningsansökningar, under åren 1992 till 2014. (Källa).
– Tre gånger till Högsta domstolen, gällande prövningstillstånd, resningsansökning samt skadeståndskrav, åren 1988 till 2012.
Resultatet: avslag på ALLT.

Begrepp som ”rättshaverister” får en ny dimension här, eller otursförföljda om man hellre föredrar det. Dock är Catrine da Costa den med största oturen i det här fallet, hon blev av med livet.

Rättegångar m.m. (inte Europadomstolen), kort version:

*- 1988: Tingsrätten (mars).
*- 1988: Tingsrätten (juli).
– 1988: Svea hovrätt (september).
– 1989: Högsta domstolen.
– 1989: Kammarrätten.
– 1990: Högsta förvaltningsdomstolen.
*- 1991: Kammarrätten.
– 1992: Högsta förvaltningsdomstolen.
– 2000: Högsta domstolen.
– 2001: Svea hovrätt.
– 2001: Högsta förvaltningsdomstolen.
– 2004: Högsta förvaltningsdomstolen.
– 2010: Tingsrätten.
– 2010: Svea hovrätt.
– 2011: Högsta förvaltningsdomstolen (februari).
– 2012: Högsta domstolen (juli).
– 2012: Högsta förvaltningsdomstolen (augusti).
– 2013: Högsta förvaltningsdomstolen (april).
– 2014: Högsta förvaltningsdomstolen (januari).

De markerade åren (1988,1988,1991) i ovanstående lista är rättegångar med full bevisprövning.
I den första rättegången (mars 1988) ville man döma för mord men beslutet revs upp innan domen avkunnades.

De två läkarna dömdes aldrig för något brott, fast det var nära i första rättegången. I domskälen i de två följande rättegångarna (juli 1988 och 1991) bedömdes att läkarna hade begått brott mot griftefriden, men att det då var preskriberat.

Rättegångar m.m, längre version:

’Obducenten’ och ’allmänläkaren’ var åtalade för mord, alternativt grov misshandel och grovt vållande till annans död (år 1984).
’Allmänläkaren’ var även åtalad för grov otukt med barn och grovt sexuellt utnyttjande av underårig (sin dotter), och ’obducenten’ även för misshandel (strypgrepp på en kvinna hösten 1983).

Färgmarkeringar: Högsta domstolen = grönt, Högsta förvaltningsdomstolen = mörk orange.

*- 1988 mars:
Tingsrätten beslutade (oenigt) att läkarna var skyldiga, men domen hann inte avkunnas. I väntan på att läkarna skulle genomgå rättspsykiatrisk undersökning uttalade sig nämndemännen i en intervju. Svea hovrätt ansåg att de uttalat sig olämpligt och därmed begått rättegångsfel. Hovrätten ålade därför tingsrätten att göra om rättegången.

*- 1988 juli:
Tingsrätten friade läkarna. Men i domskälen uppgavs ändå att det stod utom allt rimligt tvivel att läkarna hade styckat Catrine (men det brottet var preskriberat).

– 1988 sep:
Svea hovrätt avvisade läkarnas överklagan. (Eftersom läkarna inte hade någon fällande dom).
– 1989 jan:
Högsta domstolen nekade prövningstillstånd angående domskälen.

– 1989:
Justitiekanslern (Hans Stark) kritiserade hovrättens intervention 1988, JK ansåg att rättegångsfel inte hade begåtts.
– 1989:
Socialstyrelsen ansökte hos HSAN (hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd) om att läkarnas legitimationer skulle dras in, vilket också blev HSAN:s beslut (men inte enhälligt).
– 1989:
Kammarrätten upphävde HSANs beslut.
– 1990:
Högsta förvaltningsdomstolen ålade kammarrätten att ompröva ärendet helt inklusive med full bevisföring.

*- 1991 maj:
Kammarrätten gjorde en ny bevisvärdering och fann det vara ställt utom allt rimligt tvivel att de bägge läkarna hade styckat kroppen. Och de beslutade att återkallelsen av läkarnas legitimationer skulle bestå.
– 1992 feb:
Högsta förvaltningsdomstolen, avslog läkarnas ansökan om prövningstillstånd (från 1991) gällande kammarrättens dom från 1991.

– 2000 okt:
Högsta domstolen avslår en resningsansökan och besvär över domvilla i fråga om hovrättens beslut i sept 1988.
– 2001 feb:
Svea hovrätt avslår talan beträffande tingsrättens dom i juli 1988.

– 2001 maj:
Högsta förvaltningsdomstolen, avslår läkarnas resningsansökan (från 1999) gällande kammarrättens dom 1991.

– 2004 juli:
Högsta förvaltningsdomstolen, avslår läkarnas resningsansökan (från 2003) gällande kammarrättens dom 1991.

– 2007: läkarna stämde staten på 40 milj kr i skadestånd.

– 2009: mordet på Catrine da Costa preskriberades.

– 2010:
Tingsrätten, avslog läkarnas skadeståndskrav på 40 miljoner kr.
– 2010:
Svea hovrätt, beviljade inte prövningstillstånd gällande skadeståndskravet.

– 2011 feb:
Högsta förvaltningsdomstolen, avslår läkarnas resningsansökan (från 2010) gällande kammarrättens dom från 1991.

– 2012 juli:
Högsta domstolen, beviljade inte prövningstillstånd i hovrätten gällande skadeståndskravet. Fann att de flesta anspråk var preskriberade och resten grundlösa. Tingsrättens dom stod därför fast.

– 2012 aug:
Högsta förvaltningsdomstolen, avslår läkarnas resningsansökan (från 2012 jan) gällande kammarrättens dom från 1991.

– 2013 apr: Högsta förvaltningsdomstolen, avslår läkarnas resningsansökan (från 2012 nov) gällande kammarrättens dom från 1991.

– 2014 jan:
Högsta förvaltningsdomstolen, avslår läkarnas resningsansökan (från 2013 maj) gällande kammarrättens dom från 1991.

– Dessutom:
ett par vändor till Europadomstolen, men det blev avslag där också.

Anm: ovanstående lista bygger delvis på uppgifter från media.

Sviten 2012 till 2104

Bakom sviten med de tre resningsansökningarna 2012–2014 stod läkarnas ombud Lars-Erik Tillinger, en krutgubbe som 1989 var en av ledamöterna i HSAN (hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd). Tillinger var redan då emot att de två läkarnas legitimationer skulle återkallas.
Tillinger var 92 år när han lämnade in resningsansökan i januari 2012. Han avled vid 97 års ålder (hösten 2017).

* Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, benämndes ”Regeringsrätten” fram t.o.m. 2010.

Källa gällande Högsta förvaltningsdomstolen: Källa till inlägg om styckmordet da Costa.

När mobiltelefonerna började krypa ner i fickorna (1980-talet)

I Sverige har det funnits ”mobiltelefoner” i över sextio år, sedan 1956 e.Kr. Här kollar vi när de krympte tillräckligt för att bäras likt axelremsväskor, och sedan blev ännu mindre.

– Bakgrund.
– Några av 1980-talets mobiltelefoner i Sverige.
– Nittiotalet & lite till.
– Om yuppienalle.
– Sverige vs USA.
– För de som inte hade råd: köp en fejkmobil.

Bakgrund

Televerket lär ha sålt mobila telefoner redan 1953, men då kallades de biltelefoner. Det var ett fåtal användare och enbart i Stockholm till att börja med. Telefonen monterades i kundens bil och fungerade som i ett mobilt, publikt telefonisystem.

Med en sån telefon kunde man ringa till det vanliga telefonnätet på ungefär samma sätt som från en fast telefon.
Radioutrustningen var rörbestyckad, vägde kring 40 kilo och ockuperade halva bagageutrymmet.
På bilderna ovan visas endast telefonluren och nummerskivan (som man slog numret med genom att snurra på skivan).

År 1956 börjande man kalla dem mobiltelefoner istället för biltelefoner, bl.a. eftersom de även användes i båtar. Samma år infördes mobiltelefonisystemet MTA (MobilTelefonisystem A).

År 1962/65 lanserades (i Sverige) mobiltelefonisystemet MTB. Och med ny teknik minskades radioutrustningens storlek och vikt så att den halverades. (Med transistorer istället för elektronrör).

Nästa teknikskifte kom 1971 med mobiltelefonisystemet MTD, en tillfällig lösning som inte var automatisk. Uppringningarna gjordes istället manuellt via telefonister. Det lär funnits 700 telefonister i Sverige som betjänade abonnenterna.

Mobiltelefonernas vikt minskade ytterligare. En telefon kunde bestå av en telefonlur med en spiralkabel till en låda som innehöll radiosändaren och -mottagaren:

Bild ovan: Handic MTD 450 från 1976.

Parallellt med MTD pågick utvecklingen av MTC som hade försenats, och som 1981 kom att bli mobiltelefonisystemet NMT (Nordic Mobile Telephone). NMT samverkade över landsgränserna inom Norden (i motsats till MTA och MTB).

Några av 1980-talets mobiltelefoner i Sverige

År 1981 invigdes som sagt NMT 450, ett helautomatiskt mobiltelefonisystem. (450 betyder att radiovågornas frekvens är 450 MHz). NMT benämns första generationens mobiltelefoni, ”1G”.

Nedan visas några av de märken och modeller av mobiltelefoner som såg dagens ljus under åttiotalet. Och annonser från flera företag som saluförde telefonerna i Stockholm.

1982:

År 1982 uttryckte Mobiras vd Jorma Nieminen sin framtidsvision:

”En dag kommer folk att gå med telefoner i fickan på samma sätt som de nu går med miniradioapparater.”

Samma år (1982) släpptes den ”bärbara” mobiltelefon Mobira Senator, från Nokia (Mobira tillhörde Nokia).
Den bestod av två enheter: en bärbar låda (med handtag) innehållande radioutrustningen, och telefonluren som var ansluten till lådan med en spiralsladd.
Alltihop vägde 9,8 kg, varav lådan utgjorde merparten av vikten. (Se bild längre ner).

Priset var 21.250 kr inklusive moms, det motsvarar ca 57.300 kr i dagens penningvärde (2018).

Här kan inflikas att i USA år 1983 började Motorola sälja telefonen DynaTAC 8000X.
Den var överlägsen mobiltelefonerna i Sverige med avseende på bärbarhet:
vikt endast ca 800 gram och bestående av endast en (1) enhet i tegelstensstorlek, dvs allt kunde hållas i ena handen.

1984:

Bärbara Mobira Talkman, från Nokia, kom år 1984. Pris 25.000 kr, eller leasing. Kunde även hyras kortare tid.
Vikt 4,9 kg. (Hälften av föregångaren Mobira Senators vikt).
Knappsatsen hade ”trafiksäker grön belysning”.
”Från Mobira Talkman kan du ringa över hela världen utan att gå genom någon manuell växel”, enligt reklamen.

Bild ovan: Mobira Senator (1982) och Mobira Talkman (1984), från finska Nokia.

Bild ovan: reklam i Sverige för Mobira Talkman.

Bild nedan: annonser år 1984-1985 för Mobira Talkman. Från tre olika företag, i Stockholm (NTAB, Philipson Stockholm Bil Ab, Söderbergs bilstereo):

Bilder ovan: annonser ur Dagens Nyheter och Expressen, år 1984-1985.

1985:

År 1985 hade antalet NMT-abonnenter i Sverige passerat 100.000, vilket var långt över förväntningarna. (Televerket hade räknat med 100.000 år 1990).

Bilder ovan och nedan: några mobiltelefoner från mitten på 1980-talet. Man kunde ha ”lådan” i en axelremsväska medan man höll telefonluren i ena handen och samtalade.

Bild ovan: annons för mobiltelefon från Siemens, man lockar med ”Bärväska på köpet… värd 4.630 kr”. Företag GEAB, i Stockholm. (Ur Dagens Nyheter, 3 december 1985).

1986:

Hösten 1986 lanserade Ericsson sin bärbara mobiltelefon Hotline Combi (bild höger).
Bestod av två enheter (bärbar låda + luren).
Vikt 4 kg.
Pris 30.000 kr (exkl? moms).

NEC saluförde sin liknande modell i februari 1986.
Bild nedan: annons för mobiltelefoner från NEC, hos ”Stockholms Bilradio”, i Stockholm.

Bild ovan: annons ur Dagens Nyheter, 9 februari 1986.

1987:

Vid årsskiftet 1986/87 introducerades mobiltelefonisystemet NMT 900. Även kallat ”ficktelefonsystemet”.

År 1987 började de första ficktelefonerna att säljas i Sverige.
De bestod av en enda enhet, som kunde hållas med ena handen:

– Mobira Cityman, från Nokia.
Vikt 790 gram.
Ca 18 cm lång (exklusive antennen), 4 cm bred och nästan 8 cm tjock. Samtalstid 50 minuter på en laddning.

– HotLine 900 Pocket, från Ericsson.
Vikt 630 gram.
Ca 20 cm lång (exklusive antennen), 7 cm bred och 4 cm tjock. Samtalstid 30 minuter på en laddning. Pris 30.000 kr (exkl? moms). ”Den får plats i rockfickan”, enligt reklamen.

Bilder höger: Mobira Cityman (vänster) och HotLine 900 Pocket (höger).
Cityman var nästan dubbelt så tjock och hade tjugo minuter längre samtalstid än Hotline. (Bilderna visar inte telefonernas storlek i förhållande till varandra).

År 1987 fanns det 170.000 NMT-abonnenter i Sverige.

Bild ovan: Mobira Cityman provades av Sovjetunionens ledare M. Gorbatjov på en presskonferens 1987.

1989:

År 1989 lär mobiltelefonen Motorola MicroTAC varit världens då minsta och lättaste mobiltelefon. Får plats i skjortfickan, enligt reklamen. Vikt 350 gram.
Den hade en ny sorts ”flip”-teknik, ett hölje som fälldes ner över sifferknapparna. (Den var inte ”vikbar” som andra telefoner som kom långt senare).

Bild ovan: Motorola MicroTAC. Längd 23 cm med höljet utfällt (dvs kortare med höljet infällt). Antennen gick att dra in. Pris kring 20.000 kr. Började säljas i Sverige 1989-1990.

Nittiotalet & lite till

År 1990 hade antalet NMT-abonnenter ökat till ca 500.000 (i Sverige). Dvs fem gånger mer än vad som beräknades vid starten 1981.
I hela Norden lär det funnits ca en miljon NMT-abonnenter år 1990.

1992 introducerades GSM, ett digitalt mobiltelefonissystem (”Group Special Mobile”, eller ”Global System for Mobile communications”). GSM benämns andra generationens mobiltelefonisystem, ”2G”. Ersatte så småningom helt det analoga NMT.

Telefonerna fortsatte krympa, här ett litet urval från 1990-talet:

Bild ovan: Eri=Ericsson, Nok=Nokia, Mot=Motorola.

Globalt under 1990-talet föddes också (varav en del inte är med på bilden ovan):
– Mobiltelefon med pekskärm/touch screen (IBM).
– Mobiltelefon med inbyggd, ej synlig antenn.
– Mobiltelefon med WAP (Wireless Application Protocol) med enkel åtkomst till webben.
– Mobiltelefon med SMS.
– Smartmobil (smartphone) och handdator (PDA, Personal Digital Assistant), med bildskärm, tangentbord och bl.a. e-mail, t.ex. Nokia Communicator och BlackBerry.

Globalt under 2000-talet kom första mobiltelefonen med inbyggd kamera (Sanyo).
Nästa generationens mobilnät introducerades, 3G, med snabbare överföringshastighet av data (t.ex. då man tar emot och skickar bilder). Senare följt av 4G.

År 2007 knöt Apple ihop säcken med iPhone, och 2010 med surfplattan iPad.

Om yuppienalle

Ordet yuppienalle uppstod i Sverige troligen 1988-1989. Det tycks förekomma första gången i dagstidningar i november 1989 (”yuppie-nalle”).
Ordet syftade ursprungligen på dyra handhållna stora mobiltelefoner av typen Mobira Cityman, Hotline Pocket med flera fabrikat och modeller, som yuppier höll tätt intill sig som om det vore ett kramdjur eller en nallebjörn.

Sverige vs USA

Sverige lär varit först i världen med utvecklingen av mobiltelefonisystem. I Sverige ringdes också världens första mobiltelefonsamtal, år 1950, med en prototyp.
Ibland hävdas att det var i USA som världens första mobiltelefonsamtal ägde rum, år 1973 av företaget Motorola.
De olika uppfattningarna kan förstås bero på hur man definierar ”mobil” telefon. Som är mobil oavsett storlek, vikt och antal enheter? Eller som är mobil och handhållen bestående av endast 1 enhet? Eller som är mobil och som ryms i alla fickor?

Motorolas mobiltelefon, som började säljas i USA år 1983 (efter tio års ytterligare utveckling efter ”första samtalet” 1973), var helt handhållen. Man kunde hålla hela telefonen inklusive radioutrustningen i ena handen. Bild höger:
mobiltelefonen Motorola DynaTAC 8000X. Vikt ca 800 gram. Pris 4000 dollar. En laddning räckte till 30 minuters samtal.

Amerikanarna hade dock inte samma typ av mobiltelefonisystem (AMPS) som Sverige (NMT).
Först omkring år 1990 och framåt tycks det saluförts Motorola mobiltelefoner i Sverige.

Motorolas DynaTAC 8000X från 1983 anses av en del vara världens första kommersiella mobiltelefon. Vilket inte stämmer om man definierar ”mobiltelefon” som en telefon som är mobil oavsett storlek och antal enheter, som t.ex. Nokias Mobira Senator från 1982. Mer korrekt blir det möjligen om man benämner 8000X-telefonen som världens första kommersiella ficktelefon för stora fickor.

För de som inte hade råd: köp en fejkmobil

Suget efter mobiltelefoni var stort, vilket inte är konstigt eftersom en av våra mer framträdande sysselsättningar är kommunikation.
Som statussymbol lär de dyra mobiltelefonerna också varit hett eftertraktade.

Folk som ville imponera eller känna sig viktiga men inte hade råd med en riktig mobiltelefon kunde köpa en billig attrapp som de exponerade för omgivningen. Dvs en fejkad eller falsk mobiltelefon som folk flashade eller låtsades prata i, ute på stan eller bakom bilratten.

Bild ovan: fejkmobiltelefonen ”Cellular Phoney”. (phoney=falsk, phone=telefon).

Eller varför inte skaffa en falsk antenn att sätta på biltaket, för att ge sken av att äga en dyr mobiltelefon:

Bild ovan: annons för fejk-mobiltelefonantenn. Ur annonstexten:

”Looks exactly like the real thing! Everyone will think you’ve installed an expensive new cellular phone in your car. They’ll be impressed, but only YOU will know the truth.”

Minnet hos barn och vuxna

Småbarn kan minnas tidiga händelser i sina liv, i olika utsträckning. Sedan sker en naturlig förändring som medför att de som vuxna inte minns de händelserna. Det kallas barndomsamnesi.

Hur långt tillbaka som barn i 2-3-4-5 års ålder kan minnas beror på ålder och individuella förutsättningar. Det lär sträcka sig från några månader till över ett år för 2-3-åringar*, och längre för fyraåringar.
Exempelvis en stark händelse som inträffade vid 1,5 års ålder kan barnet i vissa fall minnas ett år senare. (T.ex. om barnet råkade ut för en olycka eller nåt annat mycket obehagligt).

Men sedan försvinner de minnena. Vuxna personer minns oftast inte händelser från sina tidigaste år. En del vuxna minns inte händelser som inträffade före åtta* års ålder, enligt vissa studier. Eller före tio års ålder enligt andra källor. Andra vuxnas minne kan sträcka sig betydligt längre tillbaka.

Det är s.k. barndomsamnesi som sätter stopp för VUXNA att minnas första delen av sin barndom. Denna barndomsglömska är högst individuell. Genomsnittet för vuxna personers tidigaste minnen tycks ligga omkring fem års ålder.

En osäkerhet när vuxna talar om sina tidigaste minnen kan vara om det saknas nåt som kan bekräfta de minnena. T.ex. en bekant från den tiden som minns samma händelse. Den vuxna kan annars missta sig på när i barndomen händelsen inträffade, eller blanda ihop det med en annan (senare) händelse.

Kuriosa: det finns sällsynta fall av vuxna som påstås minnas händelser från extremt tidigt i sin levnad (t.ex. från några veckor efter födseln), eller att de minns ”varje dag” av sina liv ända sedan barndomen, så kallad hypertymesi.

Några källor

* Vuxnas tidigaste minne från sin barndom:
Från ”Adults’ reports of their earliest memories…”, av Patricia J. Bauer m.fl, 2014:
”[…] Childhood amnesia is virtually universal. Nevertheless, there is both individual and group variability in the age of earliest memory. In terms of individual differences, at the young end of the distribution, samples typically include reports of earliest memories from age 2 years or younger (e.g., Henri & Henri, 1898; Jack & Hayne, 2010; Rubin, 2000; Usher & Neisser, 1993; West & Bauer, 1999). Conversely, samples typically include individuals for whom the earliest memory is from age 6 to as late as 8 years of life (e.g., Bauer, Stennes, & Haight, 2003). The density of early memories also differs: some adults recall many early memories, whereas others remember only a few (e.g., Jack & Hayne, 2010; Weigle & Bauer, 2000; West & Bauer, 1999). […]”
– ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4104227/

* Barns minne av tidigare händelser:
Från ”Infantile Amnesia Across the Years: A 2‐Year Follow‐up of Children’s Earliest Memories”, av Carole Peterson m.fl, 2011:
”Considerable research has shown that 2- and 3-year-olds have a well-functioning memory system and can readily talk about past events, including ones that occurred when they were months or even more than a year younger (Bahrick, Parker, Fivush, & Levitt, 1998; Cleveland & Reese, 2008; Fivush & Schwarzmueller, 1998; Harley & Reese, 1999; Peterson, 1999; Peterson & McCabe, 2004; Peterson & Rideout, 1998; Van Abbema & Bauer, 2005).”
– medicalnewstoday.com/articles/225151
– academia.edu/…/Infantile_Amnesia_Across_the_Years…
– srcd.onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1111/j.1467-8624.2011.01597.x

Kommentar:
bilden överst i inlägget illustrerar generellt hur barns minnen av händelser (grön färg) inte finns kvar som vuxna. Och motsvarande att vuxnas minnen inte omfattar tidigaste barndomen.

Mordskämt & dråp-liga vitsar

Skämt om hemska saker som mord, dråp och död. Och några exempel från verkliga livet på skämt som ledde till mord. Och lite snällare saker som motvikt.

En sadist, en masochist, en mördare, en nekrofil, en zoofil och en pyroman satt på en bänk.
”Ska vi ha sex med en katt?”, frågade zoofilen.
”Ska vi ha sex med katten och sen tortera den?”, sa sadisten.
”Ska vi ha sex med katten, tortera den och sen döda den?”, ropade mördaren.
”Ska vi ha sex med katten, tortera den, döda den och sen ha sex med den igen?”, undrade nekrofilen.
”Ska vi ha sex med katten, tortera den, döda den, ha sex med den igen och sen bränna den?”, frågade pyromanen.
Efter en stunds tystnad sa masochisten: ”Mjau”

Jag vill dö fridfullt i sömnen, som min farfar. Inte skrikande och vrålande som passagerarna i hans bil.

Why are redneck murders the hardest to solve? All the DNA matches and there’s no dental records.

Två jägare är ute i skogen när en av dem kollapsar. Han verkar inte andas och hans blick är tom. Den andra jägaren sliter upp sin mobiltelefon och ringer 112. Han flämtar:
”Min kompis är död! Vad ska jag göra?”
Larmoperatören: ”Ta det lugnt. Jag hjälper dig. Försäkra dig först om att han verkligen är död.”
Det blir tyst. Sedan hörs ett skott. Jägaren kommer tillbaka i luren: ”Okej, vad gör jag nu?”

Alla barnen läste om styckmordet utom Assar, han låg i kassar.

A priest asks the convicted murderer at the electric chair, ”Do you have any last requests?”
”Yes,” replies the murderer. ”Can you please hold my hand?”

Ena kvinnan stolt: ”Min man är en ängel!”
Andra kvinnan: ”Du har tur, min lever fortfarande.”

En helikopter störtade på en kyrkogård i Norge. Hittills har man funnit 450 döda.

A man is walking with a young boy into the woods.
Boy: ”Hey mister its getting dark out and I’m scared.”
Man: ”How do you think I feel, I have to walk back alone.”

Hur vet du att din man är död? Sexet är samma men du får använda fjärrkontrollen.

The murderer was holed up in his house, and the SWAT team was trying to get him out. A cop got on the bullhorn and said, ”Come on out, or I’m going to come in there and drag you out!”
The murderer called back, ”I’m warning you. If you don’t wipe your feet when you come in, my wife’ll kill us both!”

Skämt som orsakade mord

Jury Convicts Man Who Killed Father After Megan Fox Joke:
– huffingtonpost.com/2013/11/19/jason-beckman-megan-fox_n_4301952.html .

Man gunned down outside bar after he joked about voting for Trump:
– nypost.com/2016/11/16/man-gunned-down-outside-bar-after-he-joked-about-voting-for-trump .

Killed ’after cracking joke about woman’s make-up’:
– mirror.co.uk/news/uk-news/brit-dad-killed-after-cracking-9814846 .

Atlanta Man Killed by Latino After Deportation ‘Joke’:
– breitbart.com/texas/2016/11/16/atlanta-man-killed-latino-deportation-joke .

Motvikt

En treårig pojke sitter intill en höggravid kvinna.
Pojke: Varför är du så tjock?
Gravid kvinna: Jag har en bäbis i mig.
Pojke: Är det en snäll bäbis?
Gravid kvinna: Ja, det är en väldigt snäll bäbis.
Pojke: Så varför åt du upp den?

Hustrun: Vill du ha middag?
Mannen: Vad finns det att välja på?
Hustrun: Ja och nej.

Adam i paradiset: ”Gud, varför gjorde du Eva så vacker?”.
Gud: ”Så att du ska älska henne.”
Adam: ”Men varför gjorde du henne så mjuk och skön att ta på?”
Gud: ”Så att du ska älska henne.”
Adam: ”Men Gud, varför gjorde du henne så dum?”
Gud: ”Så att hon ska älska DIG”.

En kille beklagar sig: min flickvän stjäl alltid mina t-shirts och tröjor… Men om jag tar en av hennes klänningar så säger hon plötsligt ”vi måste prata”.

Skratta aldrig åt din flickväns val. Du är en av dem.

– Är inte middan klar snart? I så fall går jag på restaurang!
– Vänta tio minuter!
– Är maten färdig då?
– Nej men då är jag klar att följa med.

– Det är jag som har gjort min man till miljonär.
– Ojdå, vad var han förut?
– Miljardär.

Min flickvän och jag skrattar ofta åt hur tävlingsinriktade vi båda är. Men jag skrattar mer.

Angående ”redneck murders”:
i lättkränkta miljöer kan det behöva klargöras att ”red” inte syftar på (medfödd) hudfärg. En redneck kan vara en vit, rasistisk person. (I skämtet ovan sysslar dessa personer även med incest och går aldrig till tandläkaren).

Några källor:
– ”unijokes.com” — ”jokes4all.net”

Rubrikbilden från ”Tumisu”.

Bättre raggningsrepliker för henne

Vassego här samlas flört- och raggningsrepliker för kvinnor o tjejer. I jämlikhetens namn. Kan även användas av män o killar – i vissa fall med smärre modifieringar – samt ickebinära med flera. Bör levereras med glimten i ögat, i rätt sammanhang och vid rätt tillfälle, annars kan det bli creepy (bild ovan). I de flesta fall krävs att mottagaren har humor eller är på samma våglängd som det heter.

– Jag har haft en hemsk dag och det hjälper alltid om en söt kille ler mot mig… Så vill du le mot mig?

– Om det hade varit kriminellt att vara sexig så hade du fått livstid.

– Om jag sa att du har en underbar kropp, skulle du bli sur på mig då?

– Jag kan inte hitta mitt läppbalsam, vill du vara gullig och fukta mina läppar?

– Är du modell?

– Vad vill du ha till frukost imorgon bitti?

– Jag slår vad om en kyss att du inte vågar pussa mig!

– Finns det en livboj här i närheten? Jag håller på att drunkna i dina ögon.

– Jag har hört att du är sötast i stan.

– Du har väl inget emot att jag förför dig?

– Det krävs en timmas aktivt sex för att förbränna alla kalorier från en påse chips. Jag har precis ätit tre påsar, vad gör du ikväll?

– Oh, du ser precis ut som min blivande pojkvän!

– Hej, jag är våt och det är ditt fel!

– Jag har en fin tavla som hänger över min säng, vill du se den?

– Det är privatfest i mina byxor och du är härmed inbjuden.

– Hej, vill du doppa din fläskfilé i min marinad?

– Du måste verkligen vara stark, för jag kan inte slita blicken ifrån dig.

– Jag längtar redan tills imorgon, för du blir säkert snyggare för var dag som går.

– Har du en karta? Jag är så vilsen i dina ögon!

– Kan jag få vägbeskrivning till ditt hjärta?

– Om jag frågade dig om du vill ha sex med mig, skulle ditt svar då bli det samma som svaret på denna fråga?

– Får jag kolla i din nacke och se om det står ”Made in heaven”?

– Förlåt att jag står och stirrar på dig, men utsikten är helt fantastisk.

F.d. seriemördar-författaren kräver 15 miljoner

Mer än tre år efter att han släpptes ut i mars 2014 kräver författaren Sture Bergwall (Thomas Quick) nu femton miljoner kronor i skadestånd för sin tid som (självförvållat) frihetsberövad.

FEMTON är också antalet år som Bergwall vidhöll att han hade mördat folk (1993 till 2008).
Först var det åren 1993 till 2001 då han mycket aktivt strävade efter att bli dömd i domstol, genom att lämna graverande uppgifter och plädera för att han hade mördat. I tal och skrift (och med teckningar), i polisförhör och i domstolar, i vården, i tidningsartiklar som han författade själv, i radiointervjuer, och i sin egen seriemördar-bok ”Kvarblivelse” där han skrev om några av sina mord och mordoffer. Boken utkom årsskiftet 1998-1999 och innehåller 286 sidor. Han planerade då även en nästa bok kallad ”Mordolog”.

Därefter i nästan sju års tid (2002–2008) och utan medicinering fortsatte han att vidhålla sina mord. Samtidigt som flera personer försökte riva upp morddomarna, t.ex. advokat Pelle Svensson år 2006. Men Bergwall höll fast vid sina morderkännanden.

I november 2008 tvärvände han efter att journalisten Hannes Råstam visat hur Bergwall kunde flytta skulden från sig själv till omgivningen, till ett antal personer inom polisen, rättsväsendet och vården, och hur Bergwall då kunde byta offerroll och författarinriktning.

Dömd till rättspsyk kan vara ansvarig för sina handlingar

Enligt lagen kan den som själv medverkar till frihetsberövandet inte fullt ut räkna med att JK säger ja till skadestånd*.

Ska Bergwall per automatik betraktas som otillräknelig (ej ansvarig för sina handlingar) därför att han var i rättspsykiatrisk vård?
Svar nej. Man kan ha en allvarlig psykisk störning utan att för den skull vara otillräknelig. Endast en mindre del av de gärningsmän som får diagnosen allvarligt psykiskt störda och som placeras på rättspsyk skulle klassas som otillräkneliga, om det fanns ett sådant begrepp i svensk lag.

En dömd kan placeras på rättspsykiatrisk klinik istället för fängelse om det fanns en allvarlig psykisk störning när brottet begicks. Det finns flera olika typer av allvarliga psykiska störningar. Den allvarliga störning Bergwall ansågs ha ligger knappast inom ramen för otillräknelighet. Nyckelorden i det fallet tycks varit sadism, pedofili, impulskontrollstörning. (Bergwall bedömdes också vara ”allmänintellektuellt välbegåvad och ha god verbal förmåga”, enligt Rättsmedicinalverkets utlåtande från 2013 som även innehåller historik).

Dessutom: efter att erkännandena dragits tillbaka 2008 hävdade Bergwall att han hade fabulerat och skådespelat vid den rättspsykiatriska utredningen 1991 i syfte att slippa fängelse (för brott begångna 1990), han ville hellre placeras på rättspsyk. I så fall lyckades han bra med det skådespeleriet… men det kan ligga honom i fatet nu.

Om medicinerna

Gällande medicineringens eventuella inverkan på morderkännandena så tycks det inte gjorts någon detaljerad oberoende granskning. Bergwallkommissionen använde delvis material som Bergwalls advokat och en docent Dåderman skapat. Kommissionen riktar viss kritik mot det materialet:
”Eftersom hon sammanställt alla läkemedel som givits över en tidsperiod, till exempel årsvis, kan man som läsare få ett något överdrivet intryck av läkemedelskonsumtionen under ett givet tillfälle (dygn).”

Kommissionen tycks inte granskat medicineringen i detalj, utan de drog den övergripande slutsatsen att fram till de första morderkännandena var doseringen konventionell utan biverkningar, och att doseringen därefter under de följande åtta åren ökade gradvis. Vilket förstås verkar rimligt.

Man kan notera att i perioden för den första polisutredningen och rättegången 1993-1994 (Zelmanovits-fallet) så hade Bergwall ett frivilligt uppehåll i medicineringen i över en månad (mars 1994), pga en tillfällig flytt till Växjö. Under den medicinfria tiden tog han heller inte tillbaka sina uppgifter om mord, så man kan nog lugnt bortse från medicinernas påverkan åtminstone i Zelmanovits-utredningen.

Om Bergwallkommissionen med mera

Fler uppgifter från Bergwallkommissionens rapport är bl.a. några brasklappar där det uppges att man inte kan utesluta att Bergwall kan ha fabulerat även inför kommissionen.
Och att kommissionen inte hittade några egentliga bevis för att teorin om bortträngda minnen hade tillämpats på Bergwall.
Och att kommissionen hittade flera uppgifter som visade att Bergwall inte alls var på väg att skrivas ut 1992, dvs det går rakt emot Bergwallförsvarets påstående.

Och att en medfånge inför kommissionen tyckte att skriverierna kring Bergwall inte stämde:

”Den medpatient vi intervjuat har reagerat på att Bergwalls berättelser refererats så okritiskt som sanningar i senare års skriverier – åtskilliga uppgifter stämmer inte alls med hur medpatienten uppfattat Bergwall och hans vård.”

De sista resterna av Bergwalls sedan år 2015 stängda blogg försvann från Google i somras (2017). På den bloggen fanns en del texter skrivna av Bergwall som inte precis är gynnsamma vid ett skadeståndskrav där försvaret försöker trolla bort hans ansvar. T.ex. formuleringar som:
”Jag ljög för att bli fälld och mitt egna ansvar är stort”,
och: ”Jag visste att jag ljög, och jag visste att det var orättfärdigt.”.

För några år sedan tillfrågades Bergwall hur mycket ansvar han själv ansåg att han hade i det här fallet. Svaret var då ”en tredjedel”. De övriga två tredjedelarna tyckte han att vården och rättsväsendet skulle dela på.
Vi får se om justitiekanslern går på Bergwalls linje eller om de hittar en egen väg.

* Om möjligheten till skadestånd:
– ”Svårt att få skadestånd för tiden som frihetsberövad” (SVD, 15 september 2016).
– ”Rättsexpert: Bergwall kan nekas skadestånd” (SVT, 16 april 2015).

Dessa fantastiska supersniffande vovvar och deras tränare

I Kim Wall-fallet hör vi talas om dem igen: de enastående vältränade svenska likhundarna, liksökhundarna, kriminalsökhundarna, specialsökhundarna, sökhundarna – kärt barn har många namn – med sina smått övernaturliga NOSAR, näsor, snokar, eller vad man nu vill kalla dessa högpresterande vovvars luktorgan.

De skickliga hundarna och deras tränare, som hjälpte danska polisen, lyckades lokalisera några av offrets kroppsdelar som låg i nedtyngda påsar 10-12 meter ner på havsbotten.

Hunden står längst fram på relingen och sniffar med nosen medan båten far fram på havets yta. Hundföraren sitter bakom och läser av hundens reaktioner.

Från kroppsdelarna nere på havets botten frigörs luktmolekyler, de färdas långt i vattnet med strömmarna, upp mot havsytan, upp i luften, råkar hamna i vovvens supersnok och pling! Hunden markerar genom att inta en viss position. Varpå hundföraren markerar deras geografiska läge i sin GPS.

Nästan lika häpnadsväckande är nästa steg: att polisen utifrån uppgifter om de aktuella havsströmmarna beräknar ungefär var på havsbotten kroppsdelarna bör finnas. I detta fall upp till tusen meter från platsen där hunden på båten markerade att luktmolekyler från död människa poppat in i nosen.

Sökbåten färdades delvis längs den rutt man visste att mord-ubåten tagit under sin ca femton timmars färd längs danska kusten utanför Köpenhamn. Att fastställa rutten var möjligt tack vare försvarsmaktens radarövervakning i Öresund. Polisen kunde alltså i efterhand se exakt hur ubåten rört sig då den varit i ytläge, vilket lär varit merparten av tiden förutom två tillfällen då ubåten befann sig i undervattensläge.

Bild ovan: karta över det område ubåten rörde sig torsdag-fredag 10-11 augusti 2017. Ubåtens exakta rutt tycks inte offentliggjorts men vissa platser har nämnts vilket överförts till kartbilden ovan. Färden startade vid Refshaleön på kvällen torsdag 10 augusti. Först bar det iväg norrut upp till Middelgrunden, därefter söderut.
Det tycks framför allt varit fynden kring den 6 oktober i Kögebukten som likhundar lyckades spåra.

Vägvredemörderskan fick 14 år och en skönhetsoperation

Tracie Andrews fick sitta 14 år i fängelse för att ha mördat sin pojkvän Lee Harvey med ett fyrtiotal knivhugg.

Lee Harvey, 25 år, mördades på en bilväg i England i december 1996. Mördaren hade skurit honom i halsen, utdelat cirka 40 knivhugg och lämnat honom att förblöda.

Lees flickvän Tracie Andrews, 27 år, berättade upprivet för polisen att paret i sin bil hade stoppats av en okänd bilist med vilt stirrande blick, varefter han hade knivskurit Lee och slagit Tracie i ansiktet. Enligt Tracie var det en ”road rage attack”, dvs ett överfall från en bilförare som blivit arg på en annan bilförare.

Bild ovan: Tracie med sin blåtira som lär varit självförvållad, i syfte att lura polisen att hon och Lee hade blivit överfallna av en vildögd man.

Bilder ovan: på en presskonferens med Lees föräldrar och Tracie några dagar efter mordet – innan polisen misstänkte Tracie – höll hon Lees mamma Maureen i handen och vädjade känslofyllt till allmänheten om tips att få fast mördaren.

Tillbakablick: Tracie hade ett förflutet som katalogmodell för hårförlängningar:

Kort tid efter presskonferensen försökte Tracie begå självmord med en överdos.
Polisen upptäckte felaktigheter i Tracies berättelse. Och de hittade spår som pekade mot Tracie: ett blodigt avtryck från ett knivblad inuti Tracies stövel, en hårtuss från henne i Lees hand, och blodstänk på Tracies kläder.

Mordvapnet visade sig vara en liten fickkniv av typen schweizisk armékniv, knivbladet är endast 8-9 cm långt.

Bild ovan: schweizisk armékniv.

Tracies grannar uppgav att de ofta hört skrik från parets bostad. Vittnen berättade att Tracie varit våldsam mot både Lee och tidigare pojkvänner.

Tracie dömdes 1997 till livstids fängelse med 14 år som rekommenderad kortaste strafftid innan villkorlig frigivning kunde bli aktuell.

När Tracie slutligen erkände mordet hävdade hon att hon handlat i självförsvar.

År 2008, då Tracie fortfarande satt fängslad, släppte Maureen Harvey (mamman till den mördade Lee) sin bok ”Pure Evil: How Tracie Andrews Murdered My Son, Deceived the Nation and Sentenced Me to a Life of Pain and Misery”:

Om boken: ”… In this compelling and harrowing book, Maureen shares the turmoil of a bereaved mother trying to come to terms with the brutal murder of her son while at the same time fighting to bring his killer, who she had welcomed into her home, to justice. …”

Bild ovan: Lee’s föräldrar med ett porträtt av sonen.

Skönhetsoperationen

Under fängelsetiden vistades Tracie fyra dagar på lasarett för att korrigera sin utskjutande underkäke, det bekostades av skattebetalarna.

Bild ovan: efter käkoperationen.

Efter 14 år i fängelse frigavs Tracie, som då hade förändrat utseende och bytt namn.

Bilder ovan: ”the road rage killer” före och efter fängelsevistelsen.

Så gick det sen

I november 2012, mindre än ett år efter att vägvredemörderskan Tracie under nytt namn frigivits villkorligt från fängelset och fått jobb på en pub, beklagade sig tvåbarnsmamman Linsie Goldsworthy över att hennes man Phil Goldsworthy vänsterprasslade med Tracie. Phil jobbade som dörrvakt på samma pub som Tracie.

Phil hade börjat ljuga och komma hem sent från jobbet på puben, och han slutade ha sex med sin fru Linsie. Hon sa till media att ”den kvinnan har stulit min man”. Linsie berättade också att ”If we went out with friends he would say excitedly, “Guess who’s working at the pub? The woman who stabbed her boyfriend to death”.

Äkte mannen Phil lär ha nekat till att ha en affär med Tracie. ”That is untrue,’ he said. ‘My missus knows that isn’t true.”
Förra året (2016) rapporterades dock att Phil och Tracie planerar att gifta sig.

Bild ovan: Phil och Tracie.

Barns våld mot barn

Här visas diverse uppgifter och (äldre*) statistik om våld mellan barn.

MAN KAN ana att antalet fall med dödligt våld mellan barn är högre än vad som är känt för allmänheten. T.ex. därför att det inte blir nån rättslig påföljd för de gärningspersoner som är yngre än 15 år och därmed inte straffmyndiga, dvs som inte har uppnått straffbarhetsålder.
Eller som fallet med fyraåringarna i Norge 1992 som tystades ned av myndigheterna, men råkade avslöjas två år senare i ett annat sammanhang.

Liknande gäller icke-dödligt våld mellan barn. Och där finns även ett mörkertal för våld som inte anmäls.

Dödligt våld mellan barn

När ett barn utövar dödligt våld mot ett annat barn så är det oftast mot någon barnet känner, t.ex. en lekkamrat.

Barn har inte samma konsekvenstänkande som vuxna och samma förmåga till bedömning av risker. Barn har sämre empatisk förmåga och inser inte människokroppens bräcklighet.
Dock, många barn har sett döda djur och vet att även människor dör.

Orsaken till dödligt våld mellan barn kan vara en lek som går för långt och leder till en olyckshändelse. Det kan handla om barn som inte lärt sig att sätta gränser och hantera sin aggressivitet på grund av en torftig social miljö. Eller så är det ett barn med ett genetiskt arv som gör att det har svårt att hantera impulser och aggressivitet.

Barn med lättväckt aggressivitet, sämre impulskontroll, och kanske dessutom föräldrar med egna problem, har större risk att begå allvarliga våldshandlingar.

Barn måste inte ha en psykisk störning för att bli våldsamma. En lek kan gå snett även för friska barn.

Icke-dödligt våld mellan barn

Misshandel mellan barn är betydligt vanligare än dödligt våld mellan barn.
Uppgifter från 1994, Sverige:

”Statistiska centralbyråns kriminalstatistik visar det tydligt: barn misshandlar barn. Fallen blir fler och fler. 1983 var antalet uppklarade misshandelsfall där såväl gärningsmannen som offret var under 15 år 108. I fjol, tio år senare, var motsvarande siffra 633.
Ser man på samtliga misshandelsfall där gärningsmännen är under 15 år och offrets ålder kan vara högre, är siffrorna lika förskräckande:
1990 anmäldes 536 fall till polisen. 1993 anmäldes 1 003 fall.

– Och det enda vi kan säga med säkerhet för 1994 är att kurvan fortsätter brant uppåt, säger forskaren Torbjörn Israelsson vid SCB.
Vid SCB understryker man att en del av ökningen säkert beror på en större medvetenhet hos föräldrar och därmed en större benägenhet att anmäla fallen till polisen.
– Men det här är i vilket fall som helst bara en del av det totala antalet. Här finns ett mörkertal, säger Torbjörn Israelsson.”

Ett ansenligt antal våldbrottsutredningar läggs ned, där gärningspersonen är barn under 15 år. Uppgift* från 2011, Sverige:
”Allt fler anmälda våldsbrott läggs ned på grund av att den misstänkte gärningspersonen är under 15 år. Förra året (2010) lades 3320 brottsutredningar ner på grund av den orsaken, en ökning med 16,5 procent jämfört med år 2005. Siffrorna är svåra att tolka, eftersom ökningen kan bero på ökad anmälningsbenägenhet.”

Barns utsatthet för icke-dödligt våld, totalt

Om vi avviker något från rubrikämnet och tittar på misshandel (inklusive grov) mot barn där gärningspersonens ålder inte är angiven (kan vara vuxen eller barn), så framgår det hur utsatta barn är för våld i landet Sverige.

År 2010 till 2014, mot barn 0-6 år*:
2550, 2900, 3231, 3261, 3797 fall.

År 2010 till 2014, mot barn 7-14 år*:
9054, 9293, 8814, 8780, 9866 fall.

Under 2014 anmäldes alltså över trettontusen fall av våld mot barn 0-14 år, där misstänkte gärningspersonen uppges vara vuxen eller barn. (Gäller anmälda fall, inte uppklarade).
Utöver detta tillkommer de fall som aldrig anmäls.

Fall där barn misshandlar barn kommer alltså vanligen inte till medias och allmänhetens kännedom p.g.a. sekretess. Och för att en del fall inte polisanmäls.

Mera:

– ”Lista: Barn som dödar”.
– ”Silje fem år, dödad av sexåringar”. (Norge).
– ”Fyraåringar dödade liten pojke”. (Norge).

Uppgifterna ovan kommer från en rad källor, bland annat några från kriminologen Mikael Rying. Statistiken för 2010-2014 kommer från Brå.
* Övriga statistikuppgifter i detta inlägg har ytterligare några år på nacken, eftersom det f.n. inte tycks finnas någon lättillgänglig senare statistik som även omfattar åldern på gärningspersonen.