I många år brottades romanförfattaren Leif GW Persson förgäves med att försöka förstå Quickfallet, så att han skulle kunna skriva klart sin Quickbok.

År 2003 tillkännagav massmedia att författaren Leif GW Persson och hans kompis psykiater Åsgård arbetar med en bok om Quickfallet:

”Nu arbetar Leif GW Persson på en bok i ämnet tillsammans med psykiater Ulf Åsgård. Där ska de kritiskt granska utredningarna.”

Ett par år senare, 2005, beklagade sig GW att hans kommande bok om Quickfallet hängde som en kvarnsten:

”Den hänger som en kvarnsten runt halsen på mig. Jag får ingen ordning på den eftersom historien är så enfaldig från början och dessutom tillkrånglad bortom allt förstånd. Man måste kunna skildra historien så inte folk tror att det kommit in ytterligare en galning, berättaren. Men den ska bli färdig.”

En kvarnsten.

Sanningen var nog att GW hade problem med brottsstatistiken. Som han ofta lutar sig mot. Quicks agerande var liksom UNIKT. Och maximalt vansinnigt.
Om en viss typ av brottsligt agerande inte har inträffat tidigare i historien, så kan det väl inte ha inträffat nu heller, tänkte GW, och så blev det kortslutning uti huvudknoppen när han ändå försökte få grepp om Quickfallet.

Försöker greppa Quick.

Några år senare hade dock GW tagit nya tag, och var FULL av optimism.
År 2007 utbrast han:

”Boken om Quick har blivit försenad i flera år. Men nu är den färdigskriven och väntas komma ut nästa sommar.”

Tyvärr blev det ingen bok den gången heller.

Ytterligare några år senare var det dags igen, 2009. För då hade det hänt saker. Quick hade året dessförinnan försäkrat omvärlden att han hade ljugit om precis allting de senaste femton åren. Men att han nu enbart talade Sanning.

Ett nytt scenario såg dagens ljus: alla OMKRING Quick var skyldiga, medans Quick själv var oskyldig. Precis tvärtom mot innan, så att säga.

Och GW sa att arbetet med boken tog en oväntad vändning när Quick plötsligt tog tillbaka sina erkännanden. Nu skulle boken minsann bli klar:

”Leif GW Persson hoppas att boken ska vara ute till sommaren.
Tillsammans med sin medförfattare, psykiatern Ulf Åsgård, ska han nu sätta sig ner och redigera det digra råmanuskriptet.
– Vi ska stryka ner materialet så att den här obegripliga historien blir fattbar.”

Men… det gick åt pipan igen. De fick inte ordning på boken då heller. Inte ens när Quick sade sig bära den äkta sanningens prägel. Och tänk om Quick plötsligt ändrade sig igen…

GW har byggt upp sitt namn på att fabulera, att skriva romaner. Vilket är hedervärt för en författare. Som tur är för GW fanns det andra böcker för honom att skriva, andra fabler att berätta.

Källor: artiklar från DN (2003-09-01), TT (2005-09-09), TT (2007-12-09), och GP (2009-01-03).

Rubrikbild, kvarnsten av ”Ohle”.