Under hösten (2014) har massmedia rapporterat flitigt om en okänd person som på mobiltelefon ska ha spelat in en man som erkänt mord på Johan Asplund. Spekulationer i media. Polisen håller tyst. Om medias uppgifter är korrekta återgivna tycks dock erkännandet vara falskt.
[Uppdatering: i mars 2015 meddelade* polisen att mannen erkänt att det hela var ett påhitt].

Romanförfattaren Leif GW Persson säger sig misstro mannen med mobiltelefonen, som GW påstår sig haft direktkontakt med tidigare via Veckans Brott. Men han sväljer oförbehållsamt uppgiften att det är den s.k. Johanmannen* som tycks vara den utpekade gärningsmannen, ”eftersom alla som är insatta i Johanfallet vet att det är han” som GW uttryckte det gränsande till förtal. GW verkar dock inte ha mycket mer info om mobilmannen än massmedia, polisen tycks hålla tyst även gentemot GW.

Hur som helst, vissa uppgifter som florerar i media indikerar att erkännandet är falskt, som följande visar.

Brännugnen som inte existerade

I det påstådda erkännandet uppges i media (Aftonbladet, 2014-11-24) att:
”Flera av Johans tillhörigheter bränner mannen upp i en brännugn på Sundsvalls sjukhus där han under natten bryter sig in.”

Om uppgiftslämnaren sagt detta så ljuger han. Det fanns ingen brännugn då på Sundsvalls sjukhus. Däremot fanns det ett containerrum för riskavfall, vars innehåll transporterades till en tipp för förbränning, dock inte på helgdagar (Johan försvann en fredag).  Detta klargörs i domen 1985 gällande det enskilda åtal som föräldrarna Asplund väckte mot fruns före detta make, den s.k. ”Johanmannen”.

Inbrottet som aldrig inträffat

Ovanstående citat från nämnda artikel följs av:
”Uppgiften stämmer väl överens med en utredning som gjordes i början på 80-talet – det fanns brytmärken på dörren in till brännugnen på sjukhuset.”

Men detta tycks inte heller stämma. Magnetlåset till containerrummet var visserligen ur funktion då, men något inbrott eller brytmärken tycks inte ha konstaterats där. Enligt vaktmästaren kan det varit något fel i det elektriska systemet.
Däremot hade sjukhuset några veckor tidigare haft inbrott på ett annat ställe på sjukhuset, en avdelning där både en dörr och ett medicinskåp brutits upp med något slags verktyg. (Den tjuven var ute efter narkotika).

Pepsi-Colaburken

Mobilmannen påstår även (enligt media) att förövaren bjudit Johan på muffins och Pepsi-Cola:
”Mannen övertalade Johan att de innan skolan skulle åka och fika – han skulle bjuda på muffins och Pepsicola”

I tingsrättsdomen 1985 uppges att någon hade sett en färgburk, ett stänkskydd (till bilen) och ett muffinspaket i Johanmannens soptunna vid hans sommarstuga. Dock ingen Pepsicolaburk. I hovrättsdomen 1986 (där ”Johanmannen” frikändes) har färgburken dock försvunnit och istället dyker en tom Pepsicolaburk upp. Möjligen tack vare målsägandenas fantasifulla gärningsbeskrivning där de flera gånger nämner muffins och Pepsicolaburk. Anm: där framförs även detaljerade fantasier om hur Johanmannen skurit upp Johans halspulsåder:
”….mellan 12.00 – 12.30 fullföljt uppsåtet att skada Johan till livet genom att med kniv döda honom på så sätt att halspulsådern snittats upp nedom ena örat. Johan har sedan fått förblöda i ett skogsdike alldeles intill bilen….”
(Anm: dessa uppenbara fantasier reagerade även hovrätten på i sitt beslut att helt frikänna Johanmannen, se nedan).

Uppgiften från mobilmannen om Pepsicola motsägs i och för sig inte av uppgifterna i domen 1986 men man får intrycket att mobilmannen hämtat uppgifterna från målsägandenas gärningsbeskrivning, dvs deras fantasier där man upprepade gånger formulerar sig kring muffins och Pepsicola, t.ex:
”Johan förmåtts medfölja på en biltur varvid han bjudits på läsk ur en pepsicolaburk samt även fått äta av bakverket muffins. [Johanmannen] har därvid i tid förberett gärningen så att han blandat i något sömnmedel och efter en stund har Johan somnat.”

Mobilmannens uppgifter liknar delvis målsägandenas gärningsbeskrivning i domen 1986. Sömnmedel är dock utbytt mot kloroform, och i mobilmannens version skars det inte i Johans hals, inte ens ”nedom ena örat”…

Att Johan gillade muffins framgår i domarna från 1985-86, åtminstone enligt mamman som uppgav att muffins var Johans ”favoritgodis”. Mobilmannens felaktiga uppgift om brännugnen vittnar dock om att denne inte läst domarna från 1985-86 särskilt noggrant, eller att mobilmannen läst någon artikel från den tiden som uppgett felaktiga uppgifter om brännugn på sjukhuset.

Grävt en grav i frusen mark

I media uppges även att den påstådda gärningsmannen åkte till en plats i skogen och ”Där gräver han nu en grav som han lägger Johan i.” Dock hade det varit vinterkallt i flera veckor innan dess, ända sedan den 22 oktober var det mestadels minusgrader, ända nedåt femton minusgrader som lägst. Under tre dagar strax innan den 7 november var det några enstaka plusgrader, därefter minusgrader igen. Att gräva en grav i skogen bör inte varit lätt, om ens möjligt.

Polisen inte qvicka

Polisen lär ha haft tipset om mobilmannen på sitt bord sedan i somras, dvs i uppåt sex månader. Man kan förstå att de inte kvicka att dra slutsatser i detta ärende, risken är som sagt att det hela är en bluff. En annan aspekt är att brottet är preskriberat. Om det nu ligger något brott bakom: Johan kan ha försvunnit på egen hand genom olyckshändelse.

Johanmannen

Mobilmannens uppgifter (enligt media) ger alltså intrycket att mannen denne syftar på är densamme som Johanmannen – fru Asplunds tidigare pojkvän och sambo – som numera är 75 år gammal.
Johanmannen hade (har?) för övrigt en son i Johans ålder (ett år äldre än Johan). De båda pojkarna lär ha lekt mycket tillsammans sedan sju års ålder.

Johanmannen friades 1986

Man kan passa på att påminna om att Johanmannen blev friad i hovrätten 1986 efter att föräldrarna Asplund väckt enskilt åtal mot honom 1985 (min fetstil):

Hovrätten finner med hänsyn härtill att utredningen i målet inte kan anses innefatta tillräcklig bevisning att Andersson, på det sätt mälsägandena påstått, bemäktigat sig Johan och bortfört honom eller på annat sätt berövat honom friheten. Än mindre har utredningen visat att Andersson uppsåtligen berövat Johan livet eller av oaktsamhet orsakat hans död. Det är anmärkningsvärt att målsägandena i de sistnämnda båda hänseendena framställt sina påståenden utan att ens försöka prestera något som helst objektivt stöd för dem.

Hovrätten friade Johanmannen på samtliga punkter, och de reagerade på föräldrarna Asplunds och advokat Pelle Svenssons fantasier (att och hur Johan blivit dödad) som helt saknade ”objektivt stöd”.
Föräldrarna Asplund var uppenbarligen beredda att gå väldigt långt när de 1985 väckte enskilt åtal mot fru Asplunds f.d. man – ”Johanmannen” – för att sätta dit honom. Det ger en märklig känsla i dagsläget, om vad eller vem som egentligen ligger bakom mobilmannen och det påstådda erkännandet som ska ha spelats in på en mobiltelefon.

————–
Källor: Aftonbladet, 2014-11-24. Domarna 1985-86.
* ”Johanmannen” är Johans mammas tidigare pojkvän och sambo. Mamman har sedan åttiotalet varit övertygad om att Johanmannen står bakom Johans försvinnande 1980. Polisutredningen 1980 lades ned. Mamman och Johans biologiska pappa väckte då enskilt åtal mot Johanmannen 1985. Tingsrätten dömde Johanmannen mot sitt nekande till två års fängelse för olaga frihetsberövande, men han överklagade och friades i hovrätten 1986. Föräldrarna Asplund försökte då gå vidare till Högsta Domstolen men fick avslag.
—
* Uppdatering mars 2015: Inget erkännande i tipsarens telefon (polisens hemsida).
Ur polisens meddelande:
”Polisens utredning visar att det aldrig funnits något erkännande i tipset och att det inte finns någon inspelning eller någon ljudfil som tipsaren uppgivit.
Polisen i Västernorrland fick under 2014 in ett tips som enligt uppgifts-lämnaren skulle styrka att en namngiven person erkänt att han mördat Johan Asplund. Tipsaren uppgav även att han hade erkännandet inspelat som video-/ljudfil i sin mobiltelefon.
Polisen har bearbetat och följt upp tipset. Vi har hållit förhör med de personer som bedömts kunna ha uppgifter att lämna av betydelse i ärendet. Polisen har tagit tipslämnarens mobiltelefon i beslag och låtit expertkompetens, IT-forensiker vid rikskriminalpolisen samt personal vid SKL, undersöka den. Undersökningen av mobiltelefonen visar att det inte finns någon video/ljudfil med det så kallade ”erkännandet”.
Vid kompletterande förhör med tipslämnaren i februari 2015 har denne tagit tillbaka de uppgifter som initialt lämnats till polisen. Tipslämnaren har bekräftat att han hittat på uppgifterna om erkännandet och även uppgifterna om video-/ljudfilen. Tipslämnaren säger sig ha handlat i syfte att försöka skapa klarhet kring vad som hänt med Johan Asplund.
[…]
Polisen har upprättat en anmälan där tipsaren misstänks för förtal.”