En 16-årig tjej
i Piteå försvann en kväll i december. Platsen där hennes vänner såg henne för sista gången var bara några hundra meter från den plats där en 15-årig kille
två år tidigare också försvann spårlöst. Båda var elever i samma skola.
En tid efter tjejens försvinnande hörde folk av sig till polisen och sa att de hade sett henne efter försvinnandet. Bland annat hade hon setts i Stockholm, av en kille som hade känt igen henne från fotot i tidningarna. Men det var mest sannolikt falska tips.
Stora sökinsatser genomfördes i Piteå, med poliser och hundratals elever och andra frivilliga som gick skallgång och finkammade ett tjugofem kvadratkilometer stort område. Det uppgavs varit det största spaningspådraget som nånsin utförts i Norrbotten.
Men tjejen hittades inte. Liknande stora sökinsatser gjordes när killen
försvann två år tidigare, men han hittades inte heller.
Tjejens föräldrar letade efter henne varje dag i flera månader, men hon kunde inte hittas.
En fjärrskådare sa att tjejen hade kidnappats av en man.
Polisen tyckte det var märkligt att de två tonåringarna och
från samma skola hade försvunnit på ungefär samma plats. En annan polis trodde inte att försvinnandena hade nåt samband utöver att de råkat inträffa i samma geografiska område.
Kvarlevorna efter killen påträffades sjutton år efter försvinnandet.
Hans namn var Charles Zelmanovits. Han försvann en novembernatt 1976 efter en fest.
I september 1993 råkade en jägare hitta ett kranium i ett jaktområde cirka sex kilometer från bostadsområdet där Charles hade försvunnit. I jaktområdet hittade polisen ytterligare skelettdelar samt fragment och rester av Charles kläder. Det fanns inga spår av att Charles hade utsatts för våldsbrott, men det kunde inte heller uteslutas.
Den 16-åriga tjejen påträffades död tre månader efter försvinnandet.
Hennes namn var Annika Nyström. Hon försvann på lucianatten 1978.
I mars 1979 hittade en nioårig flicka Annikas översnöade kropp i närheten av en tom sommarstuga i Skuthamn efter vägen till Pite havsbad, cirka fem kilometer från bostadsområdet där hon hade försvunnit. Inget tydde på att Annika hade utsatts för våldsbrott. Hon hade troligen gått åt fel håll när hon skulle hem, och sedan satt sig för att vila och frusit ihjäl.
Polisen ansåg det fastslaget att Annika försvann / dog natten till luciadagen och inte senare.
Lokaltidningen rapporterade bl.a. följande:
”Att det är ytterst svårt för en skallgångskedja att en hitta en försvunnen visar fallet med Annica.
(…) Det var främst Pitholmsheden, Munksund och vägarna däromkring som genomsöktes. Extra noga var spanarna kring sommarstugor och uthus längs ut mot Pite havsbad. Men spaningarna gav inget resultat och ändå fanns den försvunna flickan just där man sökte intensivast. Sökandet försvårades av att det snöat natten innan.”
Några skillnader mellan de båda försvinnandena är att det inte snöade vid och efter Charles försvinnande. Hans kropp var troligen inte täckt med (nyfallen) snö vid eftersökningarna.
Och Charles hittades tvärs över Pitholmsheden och flera hundra meter in i en skog, dvs inåt land. Medan Annika hittades i ett sommarstugeområde som låg en bit från bostadsområdet, längs vägen och kusten.
Karta ovan (från nutid):
AN1=där Annikas promenad började. AN2=sista iakttagelsen av henne. AN3=fyndplats. Annikas bostad låg norrut, i centrala Piteå.
CZ1=där Charles promenad började. CZ2=sista iakttagelsen. CZ3=fyndplats. CZ hem=bostaden.
Snabbaste sättet att komma till fyndplatsen CZ3 är med bil på N. Pitholmsvägen (nordväst om CZ3), som övergår till grusväg (som inte syns på kartan ovan), och sedan promenad ett par hundra meter in i skogen. Hur Charles tog sig från CZ2 till CZ3 är inte känt.
Mera om Charles Zelmanovits: ”Charles Zelmanovits-fallet”.