Om ”Dödsgåtan Viola Widegren”

Här ges kommentarer om boken ”Dödsgåtan Viola Widegren” av John Karlsson, enligt tidigare inlägg.
Spoilervarning! Följande text i detta inlägg visar/avslöjar detaljer ur boken.


Boken granskar hela polisutredningen (inte bara enstaka förhör som i tidigare inlägg här på bloggen), och sjukjournaler, bouppteckningar, brev till och från Viola (”Vivi”), andra gamla dokument inklusive gammal press. Många av uppgifterna har detaljerade källhänvisningar, boken innehåller hundratals fotnoter.

Nedan visas några exempel på uppgifter ur boken.

Några missar och svagheter i polisutredningen

Polisen undersökte inte Violas många brev, anteckningar och övriga tillhörigheter på elevhemmet förrän elva månader efter hennes försvinnande. Det berodde på ett missförstånd mellan polisledningen och spaningsledaren (om man uttrycker det snällt), vilket sedan hemlighölls bakom sekretess.

Under första halvåret av utredningen låg Violas tillhörigheter oskyddade i en olåst resväska under sängen på elevhemmet, innan den flyttades till ett låst utrymme på vinden.
Under det halvåret kan en viktig ledtråd lätt ha stulits, t.ex. ett brev, en anteckning eller Violas dagbok. Flera journalister grävde också i Violas resväska långt innan polisen insåg sitt misstag.

Efter de elva månaderna fick polisen också tag i Violas adresslista med 37 namn. Överst på den listan finns tre personer med telefonnummer och som Viola tycks haft mest kontakt med:
väninnan Inga-Maj, en moster, samt allra överst på listan en okänd kvinna med förnamn och telefonnummer.
Den okända kvinnan förhördes aldrig av polisen, och nämns heller ingenstans i polisutredningen eller i de hundratalet förhör som hade hållits med olika personer.

I polisutredningen fanns ett trettiotal öppnade brev till Viola. Men bokens granskare hittade också fem oöppnade brev, brev som polisen missat eller ignorerat. Ett av de 5 breven var från en tysk kille som skrev att han planerat en resa till Sverige.

Om Violas sjukdom

Tidigare källor uppger att det var brusten blindtarm i första sjukhusvändan, och en (odefinierad) ”böld” vid den andra sjukhusvistelsen.
I ”Dödsgåtan…” framgår att den odefinierade bölden var inflammation i vänster äggstock och äggledare, och att båda togs bort.
Och att blindtarmen var en osäker uppgift. Sjukdomsförloppet var inte typiskt för brusten blindtarm (appendix). Och i sjukjournalen angavs ”man finner icke säkert appendix”. Man kan av misstag tagit bort höger äggledare, i värsta fall även delar av eller hela äggstocken. Flera sådana misstag finns dokumenterade i media i andra fall genom åren.

Violas två sjukhusvistelser, som varade sammanlagt över 4 månader, medförde nedsatt förmåga att få egna barn. I värsta fall förlorade barnkära Viola helt möjligheten till egna barn.

Om Violas lillebror

Ett år innan Viola försvann, när hon var inlagd på lasarettet i Sollefteå första gången för ”blindtarmen”, dog hennes nyfödda lillebror. Några dagar senare skrev Viola från lasarettet till väninnan Inga-Maj (citat ur boken):

”Pappa har varit hit i dag också, å då rymde jag med honom ner till BB, och hälsa på mamma. Du vet jag har fått en liten bror men han har dött. Jag är så arg så jag tror jag spricker i bitar, när man äntligen har fått en bror, då ska han dö. Och jag som så gärna ville ha en bror.”

Mamman Agnes var prematurföderska, pojken kom 2,5 månader för tidigt. (Hennes 8-åriga dotter hade bara varit en månad för tidig och klarat sig).
De föregående åren hade flera av Violas närmaste avlidit: mormor, morfar och längre tillbaka Violas biologiska mamma.


Boken innehåller också en rad udda detaljer…

… och uppgifter, där inte alla har med försvinnandet att göra men som visar hur det var för Viola, familjen och folket på den tiden.

Några exempel:

– Violas pappa Carl hade en bror som också hette Karl (med k), bosatt i Umeå, och som liksom Carl också hade två döttrar.
Det blev förvirrande för Sollefteå-bygdens illasinnade ryktesspridare, som trodde att Karls två döttrar var Carls barn och att de hade omhändertagits av myndigheterna på grund av Carls 8-åriga dotter (som i hotbrev kallades ”satunge” och ”slynunge”).

– Ett tackbrev några år tidigare till Viola från Norge hade öppnats (”geöffnet”) av nazisternas brevcensur och stämplats med hakkorset. (Bild, detalj från kuvertet).
Brevskrivaren tackade för en rock som Viola (Vivi) hade skickat med hjälpsändning till de krigsdrabbade i det ockuperade Norge. Brevet, som skrevs av mamman till 7-årige Asbjörn, inleds
”Kjare milde gode Vivi!”
Mamman tackar Viola för ”den gode varme rocken” som sonen fått, och hon beskriver hur familjen efter senaste explosionen måste bo 10 vuxna och 3 barn i ett litet rum.

– Ett av många tips till polisen var ett ”horoskop” som landade på spaningsledarens Janne Sundins bord några månader efter Violas försvinnande (bild, detalj ur boken). Han skickade det vidare till SKA (Statens kriminaltekniska anstalt) med begäran om analys.
Underlaget som Sundin bifogade till forensikerna på SKA ”bestod av sex tättskrivna sidor med astrologiska symboler och beräkningar, Violas, Carls och Agnes namn och födelsedatum, samt uttryck som: ’Detta tyder på våldsam död’. Undertecknat av ’Felix Straube, Kramfors, Stadshotellet’.



Det finns många liknande uppgifter i boken, och man får en annan bild av Violas försvinnande, av polisutredningen och av familjen Widegrens situation.
Boken fördjupar sig också i skospåren som hittades i snön vid älven, i polisens eftersökningar på land och i vatten (bland annat de 24 dagarnas dyksökningar i älven under loppet av 14 månader), förhören som hölls med Violas 8-åriga lillasyster, de vaga tipsen som inkom till polisen om sexbrott mot Viola, den mystiske ”midnattsmannen”, Violas pengaarv, de utländska brevklubbvännerna, ryktena och dödshoten, Carls kritik mot polisen, med mera.

Flera personers bakgrund granskas närmare: Viola och hennes pappa Carl, spaningsledaren Janne Sundin (vars bror satt i fängelse flera år) och författaren Sture Lönnerstrand. Både Sundin och Lönnerstrand skrev en bok under Violautredningen. (Lönnerstrand skrev två, en om Viola och en diktsamling som också tycks handlat om Violafallet).


Uppgifterna om Violas motgångar stärker visserligen teorin om självmord.
Men bokens uppgifter att polisen inte undersökte Violas resväska och tillhörigheter som låg åtkomliga för alla att ta del av, så att viktiga ledtrådar kan ha stulits,
och uppgiften om den okända kvinnan överst på Violas adresslista (kvinnan som knuffat ner väninnan och bästisen Inga-Maj till en andraplats på listan),
och även det oöppnade brevet från tysken som planerat en resa till Sverige,
öppnar för andra alternativ än självmord eller olycka. Som att Viola blev utsatt för brott, eller att hon rymde och sedan höll sig undan eller senare utsattes för brott.

Violas kropp hittades aldrig. I många år efter försvinnandet framstod Carl i media som övertygad att Viola var i livet, att hon hade rymt och höll sig undan. I ett av de långa, kritiska brev som Carl skickade till polisen under flera år efter hennes försvinnande, där han begärde och krävde att polisen skulle återuppta eftersökningarna, skrev han bland annat (citat ur boken):

”Hade mina synpunkter blivit beaktade tror jag snart fallet ej behövt bliva Sveriges största kriminalgåta.
Det måste väl stå klart för varje vettig människa att söker man en person som med 99 % säkerhet finnes i livet och man uteslutande söker under jorden och vattnet, kan den lättaste gåta bli svår nog.”

Boken går igenom olika hypoteser om vad som hände vid försvinnandet, och tiden efteråt. Och hur det sedan gick för familjen Widegren. Det dröjde många år innan förtalet och ryktesspridningen upphörde, vilket var kopplat till en specifik händelse som inträffade 14 år efter att Viola försvann.

Tilläggas kan att boken nämner Cornelis Vreeswijks avskedsvisa Felicia adjö, att den utkom och började spelas i radio 20 år efter Violas försvinnande. Ett halvår senare lämnade Carl in ansökan om dödförklaring av Viola. Carl kan ha lyssnat på och berörts av Cornelis vistext om hur Felicia försvann spårlöst, men att hoppet nu var ute att hon var vid liv:
”Felicia är död, död är mitt enda hopp, försvunnen hennes kropp”.

Direktlänk: youtube.com/watch?v=0uvlgRohKhQ




Bilder: Viola, brevkuvertdetalj, horoskop: från boken ”Dödsgåtan Viola Widegren” av John Karlsson