Författararkiv: Tony

Bergwalls Quick-offer 1964 till 1993

Här visas sexton av Bergwalls Quickoffer, dvs personer som författaren Sture Bergwall under namnet Thomas Quick erkände att han hade mördat åren 1964 till 1993.
Samt en karta med fyndplatserna.

De var KALLA FALL när Quick började erkänna mord. Dvs polisen hade slutat utreda de morden eller försvinnandena.

Merparten av offren mördades eller försvann på en helg eller fredag. (I Yenon Levy-fallet är det dock inte klarlagt vilken veckodag mordet inträffade). Sammanställning:

  • 1964 lördag 16 maj: Thomas Blomgren, Växjö.
  • 1967 söndag 16 april: Alvar Larsson, Sirkön.
  • 1971 torsdag 17 juni: Reine (eller Raine) Svensson, Sundsvall.
  • 1976 lördag 13 nov: Charles Zelmanovitz, Piteå.
  • 1976 söndag 12 dec: Benny Forsgren, Söderhamn.
  • 1980 fredag 7 nov: Johan Asplund, Sundsvall.
  • 1981 fredag 21 aug: Trine Jensen, Oslo.
  • 1981 fredag 28 aug: Marianne Rugaas Knutsen, Risör, Norge.
  • 1981 onsdag 25 nov: Magnus Nork, Jönköping.
  • 1983 onsdag 7 sept: Olle Högbom, Sundsvall.
  • 1984 fredag 13 juli: Janni och Marinus Stegehuis, Appojaure.
  • 1985 tisdag 25 juni: Gry Storvik, Oslo.
  • 1988 sön-lör 5-11 juni: Yenon Levy, Rörshyttan (Falun).
  • 1988 söndag 3 juli: Therese Johannesen*, Drammen, Norge.
  • 1993 fredag 22 okt: Örjan Sellin, Sigtuna (Stockholm).

Fetstil = som Quick dömdes för.

Karta över fyndplatserna

När morden begicks (enligt Quick) så var han bosatt i Falun.

Merparten av fyndplatserna ligger nära en europaväg (E4, E45, E16 eller E18).
Platserna är lätta att komma till med bil, inga längre sträckor på småvägar.

Nästan alla fyndplatserna ligger nära hav eller sjö. Även t.ex. Appojaure-dubbelmordet (vid sjön Voulep Appojaure), Sirkön (vid sjön Åsnen), Rörshyttan (vid Bysjön), Sigtuna (vid Mälaren), Jönköping (vid Vättern).

Förklaringar:

  • Röda markeringar med blå kant betecknar mord som Quick dömdes för. (6 markeringar, 6 rättegångar. Appojaure var dubbelmord, Oslo var två mordtillfällen. Dvs totalt åtta mord som han dömdes för).
  • Röda markeringar utan blå kant betecknar mord som Quick erkände men inte dömdes för.
  • Sundsvall och Oslo har tre brottstillfällen vardera. Övriga röda markeringar betecknar 1 brottstillfälle (Appojaure räknas som 1 brottstillfälle).
    Det är totalt 16 brottstillfällen på kartan (dvs mord, enligt Quick).
  • Listan omfattar de erkännanden Quick gjorde där en specifik ort/stad har angetts. (I andra erkännanden angavs ingen specifik plats, t.ex. ”nånstans i södra sverige”).



* När Therese Johannesen försvann hade hon axellångt hår, som på bilden i collaget ovan, och hon hade framtänder (som ej var helt utväxta).
I media publicerades ofta missvisande, äldre bilder där hon hade kort hår och helt saknade framtänder.

10 miljoner skäl att skicka en puffra till GW

Hej du där! Kanske har just DIN Smith & Wesson* tillräcklig hög spårlikhet med Palmekulan?! Lämna in din puffra och håva in tio miljoner kronor skattefritt!!

Mängder av knäppgökar och pengasugna tipsare lär stå på kö till GW (romanförfattaren Leif GW Persson) som har utlovat tio miljoner kronor i belöning för vapnet som dödade Olof Palme. Den senast omskrivna tips-revolvern visade sig ha grad -1 (minus 1) på NFC:s* utlåtandeskala. Nu framkom dessutom att GW hade undanhållit vapnets historik för NFC. Revolvern var knappt använd, vilket skulle sänka graden ytterligare på NFC-skalan om man gjorde ett nytt utlåtande. Den puffran har aldrig varit i närheten av Palmekulorna då det begav sig.

Kulorna från Palmemordet.

GW:s vilseledande skala ”1 till 9”

GW vill gärna vilseleda omgivningen genom att uttrycka NFCs utlåtandeskala som en skala 1 till 9.
NFCs skala omfattar graderna -4 till +4 inklusive noll. Det är visserligen nio skalsteg, men i NFCs skala är det stor skillnad mellan -1 och +1. NFCs positiva skalsteg/grader uttrycker att något talar FÖR en hypotes, medan de negativa talar EMOT.

Exempel: om man likt GW uttrycker att minus 1 motsvarar en 3:a på en skala 1 till 9, då framstår det som 33% av max vilket ger intrycket att det finns ett bevisvärde. Men en negativ grad i NFCs utlåtandeskala har ingen beviskraft, det kan inte ingå i bevisning för fällande dom.

10 kan bli 50 miljoner

Om Din Smith & Wesson* kaliber .357 Magnum har tillräckligt hög likhet och om man dessutom lyckas hitta Palmes mördare utifrån din revolver, då skall det enligt uppgift tillkomma ytterligare 40 miljoner. Dvs totalt femtio mille ned i dina fickor, skattefritt.
GW lovar också full anonymitet som han är beredd att försvara in i det sista:

”Hans eller hennes anonymitet kan jag garantera och skulle vi äntligen gå i mål är belöningen för Palmevapnet enbart tio miljoner kronor plus ytterligare fyrtio om man i slutändan kan lagföra en gärningsman.”

”- I värsta fall kan jag tänka mig sitta i finkan för den sakens skull, säger han. Vi kan ju göra det här programmet från en lämplig kriminalvårdsanstalt…
[…]
– Jag kan se till att den här uppgiftslämnaren får pengarna helt anonymt så ingen har en susning var pengarna kommer ifrån, säger han.”

GW är alltså beredd att avtjäna fängelsestraff för att hemlighålla uppgifter om den person som lämnar rätt vapen… Inkluderar det en mördare som vill tjäna tio miljoner utan att åka fast, kan man undra.

Komplettering, juni 2020:

Ovanstående text är från 2016. Palmeutredningen lades ned 10 juni 2020, efter totalt 34 års utredningsarbete, varav tre år med nuvarande utredare, och en totalkostnad för svenska folket på minst 600 000 000 kronor (sexhundra miljoner).

Vid nedläggningen meddelades bl.a. följande om de två kulorna som dödade och skadade makarna Palme (vissa av uppgifterna lär varit kända sedan 1986):

– Att spåren på kulorna var/är såpass få, och kulorna så demolerade, att det sannolikt inte går att binda kulorna till rätt mordvapen.
Kommentar:
få spår kan bero på att mordvapnet var tidigare oanvänt eller knappt använt.

– Att det med spåranalys inte ens kan visas att de två kulorna är utskjutna från samma vapen.
(Däremot visar blyisotopsammansättningen i blyrester på makarnas kläder och på själva kulorna att det sannolikt är rätt kulor, att de inte är utbytta).

– Att mordvapnet kan sätta helt andra spår på kulor idag än vad det gjorde 1986. Beroende på hur mordvapnet har hanterats och skjutits med sedan dess.

– Att mordvapnet kan finnas bland de 788 vapen som har provskjutits och analyserats av NFC (tidigare SKL). Yttrande från NFC år 2020:
”Kulorna från Sveavägen har dessutom sannolikt aldrig haft potential att kunna bindas till, och därigenom identifiera, det vapen de utskjutits ur. Därmed är det fullt möjligt att det vapen som dödade Olof Palme kan ha passerat SKL/NFC utan att ha kunnat identifieras som mordvapnet”.

– Att trots ovanstående punkter så har testandet av 788 vapen inte varit i onödan, enligt NFC, eftersom NFC har ”bidragit till tekniska bevisningen genom att vi har avfärdat väldig många vapen”.
Kommentar:
eftersom ett mordvapen kan sätta helt andra spår på kulor idag än vid mordet, hur tillförlitliga är då NFC:s ”väldigt många” avfärdanden?
T.ex. om det för ett vapen finns spårskillnad och det är känt att vapnet har skjutits med efter mordtillfället, och graden anges till t.ex. -1. Då talar resultatet ”i någon mån” emot att det är mordvapnet. Men om spårbilden har ändrats tillräckligt sedan mordtillfället så skulle det ändå kunna vara mordvapnet.
GW-vapnet ovan däremot fick grad -1 men senare framkom att vapnet knappt var använt, och skulle därför egentligen hamnat på en lägre (negativ) grad. Därför är det vapnet mer sannolikt inte mordvapnet.

– Att det senaste (sista?) vapnet som provskjutits och som Palmeutredningen hade satt stort hopp till, fick grad noll av NFC. (Dvs det talar varken för eller emot att det är mordvapnet).
Och att åklagare Krister Petersson ”inte vet” om fler av de 788 vapnen har grad noll. Däremot visste han att inget av dem har grad över noll.
Kommentar:
troligen har fler av de 788 vapnen grad noll. I annat fall hade Petersson nog känt till och sagt att det vapnet var det enda med grad noll.

— Slut på komplettering 2020 —


* NFC = Nationellt forensiskt centrum, tidigare SKL (Statens Kriminaltekniska laboratorium).
* Smith & Wesson, eller annan revolver som har samma konstruktion inuti pipan (fem högervridna bommar), t.ex. Ruger eller Taurus och några till.

Hitta gravar med radar utan spadar

Här visas några exempel hur man med GPR (georadar) hittar gamla gravplatser m.m. utan att gräva först.

GPR = Ground Penetrating Radar, Ground Probing Radar, eller georadar. Eller ”markradar” när det gäller undersökningar vid markytan.
GPR har många användningsområden för att lokalisera diverse dolda objekt, här tas endast upp nedgrävda kroppar (men kropparna tas inte upp, liksom). Tekniken bakom GPR utelämnas i detta inlägg, förutom att det som penetrerar marken är elektromagnetiska vågor (radiovågor), med frekvenser från några MHz till flera tusen MHz. Låga frekvenser används vid stora djup (hundratals meter) och större objekt, höga frekvenser vid mindre djup (några decimeter) och mindre objekt.

GPR-instrument finns i olika storlekar, från mindre, handhållna, till större som dras/rullas längs marken med handkraft eller med fordon. De handhållna används för mindre djup, t.ex. för att hitta rör och ledningar i golv, väggar o.dyl.

När man söker kroppar nedgrävda på någon eller några meters djup i marken är utrustningen något större och kan vara buren av en anordning med hjul som ska underlätta mätning vid längre sträckor. Kan t.ex se ut så här:

När GPR-instrumentet förflyttas en mätsträcka erhålls data som kan presenteras som ett tvådimensionellt, vertikalt tvärsnitt ned i marken. Ett objekt kan komma att indikeras på radarbilden likt ett uppochnedvänt U. Ibland är u-formen mindre framträdande, beroende på objektets täthet och elektriska/magnetiska egenskaper och hur det skiljer sig från det omgivande jordlagret.

Med en GPR-mätning kan man fastställa exakt var ett objekt finns beläget i horisontalled. Däremot kan det vara vanskligt att avgöra exakt hur djupt ned i marken objektet finns, vilket beror på att det är svårt att exakt fastställa hur marklagret just där är beskaffat och hur det påverkar radarns elektromagnetiska vågor. Men man kan ändå göra hyfsade uppskattningar.

Exempel från en arkeologisk utgrävning

I nedanstående montage har man vandrat över graven ett antal mätningar från vänster till höger (eller vice versa) med några decimeters mellanrum. De 2D-radarbilder (vertikala tvärsnitt ned i marken) som genererats av GPR:en vid varje vandring över graven, framgår också på bilden (A,B,C,D…)

Rutnät och 3D

Ovanstående exempel ger alltså data som kan återges på bild som vertikala tvärsnitt ned i marken, där horisontella axeln är mätsträckan på marken (sträckan man vandrade med sin GPR), och vertikala axeln är markdjupet. En enstaka sådan radarbild erhålls genom förflytta GPR:en en enstaka sträcka.

Gör man upprepade mätningar parallellt längs ett givet rutnät, och har den programvara som krävs, så utökas möjligheterna till tredimensionell visning.

Ovan visas några vanliga rörelseschema i form av rutnät, för att erhålla tredimensionella presentationer. Man behöver alltså göra flera mätningar vilket kan ta en stund om det är större markytor.

Testmätning med rutnät och 3D

Här ska finnas två gravplatser, ett barn och en vuxen. Kring dem har man markerat kanten på rutnätet som bildar en kvadrat på ca 3×3 meter (10×10 feet).

Vid en enstaka mätning, då man vandrade en gång tvärs över båda gravarna (från kvadratens ena kant till den andra, t.ex. från vänster till höger på bilden ovan), erhölls följande tvärsnitt i vertikalled ned i marken:

De två gula pilarna visar var kropparna finns. Anm: det går inte att se att det är mänskliga kvarlevor, det kunde lika gärna varit andra typer av objekt. Det man ser är att det finns en avvikelse (anomali) i jordlagret.
På bilden framgår också att de befinner sig på ca en meters djup (3-4 feet), och att man vandrade tre meter (10 feet) med sin GPR vid den mätningen.

Efter att ha vandrat med GPR:en fram och tillbaka på längden och tvären enligt det markerade rutnätet, vilket lär ha tagit ca 25 minuter i ovanstående 3×3 meters test, kan en tredimensionell återgivning presenteras.

På följande bilder visas ett horisontellt tvärsnitt, dvs man har plockat ut en tunn skiva (slice) från den tredimensionella återgivningen, på det djup ned i marken där kropparna ligger:

På de två ovanstående bilderna ser man alltså kropparna ovanifrån. Ovanliggande och underliggande marklager är bortplockade, vi ser enbart den skiva (slice) som innehåller data från ett visst djup ned i marken.
Anm: man får intrycket att endast den vuxna kroppen begravdes med kista.
Anm: den mörka rektangeln är ytan där man inte vandrade med GPR:en pga att gravstenarna är placerade där.

Fler exempel

Här har man också mätt i rutnät, skapat en tredimensionell presentation, och plockat ut en skiva/slice (eller horisontellt tvärsnitt) från 3 feets djup (knappt en meter) där en kropp uppges ligga begravd:

Följande 2D vertikala tvärsnitt visar samma kropp som ovanstående 3D-bild:

GPR 3D från kyrkogård:



Källor m.m:
Case Studies (sensoft.ca)
Locate Homicide Victim and the Gun (gprforensics.com)
Ground Penetrating Radar for Forensic Investigations (geophysical.com)

Ground Penetrating Radar Explained (geophysical.com)
Ground Penetrating Radar (GPR) Explained (malags.com)
Ground-penetrating radar (wikipedia.org)

Den tredje läkaren i ”koffertmordet”

Det kan ha varit en tredje läkare involverad i styckningen av Margareta af Forselles. Det hävdar en person med insyn och som ägnat tusentals timmar åt fallet.

I det s.k. koffertmordet i Göteborg 1969 blev MaF (Margareta af Forselles) styckad av en läkare. Läkaren, kallad ”Ajten”, dömdes dock inte eftersom han dog kort tid innan sanningen uppdagades (bl.a. via hans egna föräldrar) cirka två år efter mordet.

Den läkarkollega/festpartner, här kallad läkareGB, som befann sig hos Ajten kvällen MaF mördades, nekade till inblandning. Han hade dock känt till mordet och styckningen men hållit tyst.

Följande (nya) uppgifter kommer från en person som vi kan kalla källaX:

  • Ajtens kollega läkareGB blev chockad av mordet och åkte hem till Stockholm. Samtidigt anlände den tredje läkaren, här kallad läkareHG, till kollegan Ajten i Göteborg. LäkareHG medverkade sedan vid styckningen av MaF.
    .
  • Tjugo år tidigare hade läkareHG haft MaF som hembiträde, när hon var 17 år och gravid.
    .
  • LäkareHG var från Stockholm där han jobbade på Karolinska sjukhuset. Han var patolog och hudläkare, men även narkoman. Drev också en privatpraktik. Hans extraknäck var illegala aborter.
    .
  • LäkareHG förekom aldrig i polisutredningen. Han tog sitt liv 1970-02-17, ett halvår efter mordet.

Enligt källaX lär det finnas fler uppgifter som pekar i samma riktning gällande den tredje läkaren, bl.a. uppgifter från en kriminalkommisarie som deltog i utredningen.



Mer om fallet:
– Läkaren gifte sig efter styckningen.
– Mordet på Margareta af Forselles, ”Koffertmordet”.

Läkaren gifte sig efter styckningen

Läkaren eller ”koffertmördaren” tycks inte ha störts nämnvärt av sin bestialiska hantering. Fem månader senare gifte han sig, och bosatte sig en halvmil från brottsplatsen.

Läkaren som styckade den prostituerade Margareta af Forselles och dumpade henne i resväskor i havet, var 32 år gammal när det skedde (född 1937-02-20). Vi kan kalla honom för S.A.
Styckningen ägde rum i SA:s lägenhet på Kungshöjdsgatan i Göteborg natten mellan söndag-måndag den 6-7 juli 1969.

Den manlige läkarkollegan som också befann sig i SA:s lägenhet på mordnatten lär varit på besök från Stockholm*.

Kungshöjdsgatan i Göteborg (nutid).

Giftermål strax före nyårsafton 1969

Lördagen den 27 december 1969 – drygt fem månader efter mordet – gifte sig SA med en kvinna, som vi kan kalla Barbro. Hon var två år yngre (född 1939-10-28) än SA.

Bröllopet ägde alltså rum fyra månader efter att den första resväskan (av två) innehållande en del av Margaretas kvarlevor hade hittats i havet vid Gåsö (augusti 1969).

Efter det fyndet hade SA ringt till sina föräldrar och erkänt att det var han som hade dumpat Margareta i havet. Föräldrarna, som då var 63 respektive 70 år, hade sagt till SA att han skulle kontakta polisen.
Men istället gifte han sig. Och föräldrarna höll tyst om SA:s erkännande.

SA och Barbro bosatte sig på Lyrfågelgatan i Göteborg, cirka en halvmil från brottsplatsen.

Karta ovan: 1=Biljardhallen och puben på Andra Långgatan. 2=Kungshöjdsgatan. 3=Lyrfågelgatan. Det är ca en halvmil mellan 2 och 3.

SA:s läkarkollega Bo Martin

En av SA:s läkarkollegor var Bo Martin, en på 1970-talet känd radioprofil. Han var ”radiodoktor” 1971-1979, och gav ut flera böcker under åttiotalet. Bo Martin föddes utanför Örebro, mitt emellan Stockholm och Göteborg.

I januari 1971 blev Bo Martin radiodoktor och hans röst kunde höras uti stugorna runtom i landet.
Tre månader senare dog SA av en överdos (april 1971).
Ytterligare några månader senare påträffades de resterande kvarlevorna av Margareta i en resväska i havet vid Gåsö (augusti 1971). Två år efter att styckningen hade ägt rum.

Kort tid därefter bröt SA:s föräldrar sin två år långa tystnad och berättade för polisen att deras son var ”koffertmördaren”.

Bo störd av SA:s kvinnor

Tio år tidigare – under studietiden kring slutet på femtiotalet – var Bo Martin och SA kurskamrater i Göteborg och hade rum intill varandra. Bo Martin lär ha klagat över att han ibland hade svårt att sova på grund av ”nattliga ljud på andra sidan väggen”, när SA ”smugit in kvinnor på sitt rum”.

Uppgiften om Bo och SA:s kvinnor på rummet berättas av en annan kurskamrat – läkaren Nils Eriksson* – som på Internet offentliggjort 160 sidor texter med minnen från sin tid som medicinstuderande, varav endast en liten del handlar om SA. Nils beskrivning är inte känslomässig, han konstaterar bara torrt att SA tyvärr blev koffertmördare.

Bo:s berättelse om SA

1969 hade SA, Nils Eriksson och Bo Martin varit bekanta i minst tio år. Nils återger vad Bo Martin berättat för honom om SA och mordet på Margareta. (Anm: SA kallades ”Ajten” av kurskamraterna, och ”Bosse” är Bo Martin). Ur Nils Erikssons texter*, sidan 18:

”Av kamraterna i vår skrivgrupp blir Jallis senare anestesiolog och ambulansläkare. Bosse blir allmänläkare och radiodoktor och Ajten någon sorts societetsläkare. Dessutom kommer han tyvärr att bli koffertmördare.
Flera år senare berättar Bosse:
”Ajten skötte min mottagning en tid medan jag hade semester. När jag kom tillbaka berättade Ajten att han varit tvungen skaffa helt ny inredning i sin bil, en Volvo P1800. En katt hade rivit sönder klädseln, sade han. Året därpå såg jag på förstasidan i GT bilden av en kvinna, Margareta af Forselles, som jag hade haft som patient på Nordhemspolikliniken. Hon hade hittats styckad, liggande i en resväska utanför Gåsö. Alltså den ö där Ajten har bott. Så småningom framkom det att resväskan tillhörde Ajten. Bosse förstod då att Ajtens motiv för att byta inredning i Volvon var, att det fanns blod från den mördade kvinnan på klädseln.”

I april 1971, då jag arbetade på Sahlgrenska sjukhuset, kom ambulansen till akutmottagningen med Ajten. Han var död av en överdos knark. Det hann inte bli någon rättegång. Mordet är beskrivet på Wikipedia under rubriken Koffertmordet.”

Utifrån Nils berättelse gällande Bo Martins mottagning, semester och SA:s (”Ajten”) utbytta bilklädsel, tycks det åtminstone inte varit Bo Martin som var läkarkollegan i SA:s lägenhet den 6-7 juli 1969. Vem denne kollega var är inte offentliggjort.

Märkligt bröllop

Man kan undra hur bröllopet gestaltade sig för läkaren SA, hustrun Barbro, SA:s föräldrar med flera, som då alla visste eller anade att brudgummen SA varit involverad i det brott som omtalades så flitigt i massmedia.

En tid före bröllopet hade SA erkänt inför sina föräldrar. Och på mordkvällen hade SA sagt i telefon till sin blivande hustru Barbro att han hade en död kvinna i lägenheten. Barbro hade betraktat det som fantasier, troligen ville hon inte heller att något skulle störa bröllopsplanerna.

Sanningen delvis dold

SA tycks inte gjort sitt bästa för att dölja sitt brott:
han berättade både för föräldrarna, för en svåger, och för sin blivande hustru, enligt deras senare vittnesmål till polisen (efter att samtliga hållit tyst i två år).

Enligt föräldrarna hade SA sagt att han ”blivit tvingad att ta hand om kroppen”, och han hade försäkrat att han inte hade mördat Margareta.
Enligt ”svågerns” uppgift till polisen hade SA sagt något liknande till honom, och att det var SA:s läkarkollega som hade dödat henne.
Läkarkollegan uppgav för polisen att SA bett om hjälp att föra bort liket, men kollegan hade vägrat och åkt hem till Stockholm.

Exakt vad som hände och hur dessa människor tänkte lär man knappast få reda på.
Läkaren SA avled 1971. Förundersökningen lades ned. SA:s föräldrar är borta sedan länge, mamman avled 1973 bara två år efter att SA gått bort. Pappan dog 1993.
Hustrun ”Barbro” tycks finnas kvar i livet, hon gifte om sig några år efter SA:s död.
Läkarkollegan som också var i lägenheten på mordnatten vet vi för tillfället inget mera om. Inte heller svågern som också kände till mordet.



Mera:
– Mordet på Margareta af Forselles, ”Koffertmordet”.


*Källor:
– Att SA gifte sig 1969, m.m: Sveriges dödbok, Sveriges befolkning.
– Att läkarkollegan var från Stockholm: bok ”Brott vi minns”, Stawreberg, sid 50.

– Kurskamraten och läkaren Nils Erikssons texter: ”Medicinare” (pdf-fil. Skapad 2012).

Mordet på Margareta af Forselles, ”Koffertmordet”

Två styckande läkare figurerade i Catrine da Costa-fallet. Även i fallet Margareta af Forselles – ”koffertmordet” i Göteborg – var det med stor sannolikhet läkare som stod för styckningen. Fallet anses vara polisiärt uppklarat.

I juli 1969 blev den 37-åriga prostituerade Margareta af Forselles kvävd till döds, styckad och dumpad i två koffertar (resväskor) i havet vid Gåsö utanför Lysekil, några mil utanför Göteborg.

Ytterligare ett obehagligt faktum är att flera personer visste vem som låg bakom Margaretas död, men de hörde inte av sig till polisen förrän flera år senare när det började brännas.

Margareta var gift med den finske greven Bengt af Forselles, båda var alkoholiserade och tycks haft dålig ekonomi. På kvällen den 6 juli försvann Margareta efter att ha lämnat puben Sjöboden på Andra Långgatan i Göteborg. Hon hade gått ut för att ta en nypa luft, paret skulle därefter träffas på ett diskotek.
Den 10 juli anmälde maken henne som försvunnen. Anledningen till makens dröjsmål var att hon vid tidigare tillfällen hade försvunnit och återkommit.

Puben Sjöboden på Andra Långgatan i Göteborg.

Första fyndet

En månad senare, den 7 augusti, råkade några dykare i båt på väg till jobb få syn på en rutmönstrad resväska som flöt omkring på havet vid Gåsö.

Kring väskan fanns en kätting som var fäst med nylonlina. Inuti väskan fanns en bål från kvinna, inlindad i tidningssidor från bl.a. Göteborgsposten med senaste datering den 6 juli 1969, dvs samma datum som Margareta hade försvunnit en månad tidigare.

Man kunde inte säkert identifiera kvarlevorna i detta första fynd, men rättsläkare konstaterade att styckningen hade utförts av någon som var insatt i anatomi.

Utifrån uppskattad ålder, ett ärr vid naveln samt makens anmälan om Margaretas försvinnande, antog polisen att det var Margaretas kvarlevor som hittats vid Gåsö.
En vecka efter första fyndet, den 15 augusti, publicerades en efterlysning av Margareta med hennes bild och följande beskrivning:
”Den saknade kvinnan är 160 cm lång med ordinär, möjligen något spenslig kroppsbyggnad, svart, långt hår, gröna ögon, något buskiga svarta ögonbryn, rak, möjligen konkav näsa, samt protes i över- och underkäke.”

Hett tips, två år senare

Först två år senare, den 11 augusti 1971, fick polisen ett hett tips gällande en 34-årig läkare (född 1937) som kom från en gammal känd Gåsöfamilj (ön vid fyndplatsen). Den läkaren hade sin praktik i Göteborg och han brukade enligt tipsaren träffa prostituerade kvinnor. Läkaren hade dött av en överdos alkohol och tabletter i april samma år (dvs knappt två är efter Margaretas död).
Tipset stämde med rättsläkarens tidigare utlåtande att styckaren var insatt i anatomi.

Dagen efter tipset, den 12 augusti 1971, råkade en fiskare vid Gåsö göra ytterligare fynd som ledde till att man hittade Margaretas övriga kvarlevor och resterna av en andra resväska. Därmed kunde man med säkerhet identifiera den hittade kroppen som Margareta af Forselles.

Läkarens föräldrar träder fram och vittnar

En vecka efter de slutliga fynden i augusti 1971, två år efter försvinnandet, kontaktades polisen av föräldrarna till den avlidne läkaren. De uppgav att de hela tiden vetat om att sonen varit inblandad i mordet. Han hade besökt Gåsö fyra dagar efter Margaretas försvinnande, haft med sig två resväskor som han tagit med sig ut i sin segelbåt. När han kom tillbaka från segelturen var resväskorna borta.

Och efter att den första resväskan hade hittats en månad senare hade läkarsonen ringt till sina föräldrar och erkänt. Ur ”Brott vi minns”, Stawreberg, sida 50 (min fetstil):

Under mötet med läkarens föräldrar, som var fyllt av starka känslor från föräldrarnas sida, kom det fram att sonen besökt Gåsö fyra dagar efter Margareta af Forselles försvinnande. Han hade med sig två resväskor som han utan kommentarer hade lagt i sin segelbåt innan han seglat iväg.
När han kommit tillbaka till föräldrahemmet var väskorna försvunna. Han hade tvättat sina händer med kommentaren ”Nu tvår jag mina händer som Pontius Pilatus”, men inte förklarat närmare vad han menat.
Föräldrarna sa att de hela tiden vetat om att sonen varit inblandad i mordet, eftersom han redan när den första resväskan hittats, hade ringt hem och berättat att han blivit tvingad att ta hand om kroppen. Sonen hade dock försäkrat att han inte mördat kvinnan, men föräldrarna uppmanade honom ändå att kontakta polisen, något som han aldrig gjorde.

Min anm: kommentaren som läkaren lär ha fällt inför föräldrarna, ”Nu tvår jag mina händer som Pontius Pilatus”, syftade troligen på att Pilatus enligt myten sägs ha tvättat sina händer när han sände Jesus till döden.

Fler vittnen

Efter att läkarens föräldrar trätt fram efter två års tystnad kunde polis få fram ytterligare vittnesmål:

  • En kollega, som varit i läkarens lägenhet i Göteborg när Margareta dog. De hade varit berusade. Kollegan uppgav att läkaren senare i telefon berättat om hur han styckat Margareta i badkaret.
  • Läkarens hustru, som varit bortrest kvällen då Margareta försvann men som hade talat med honom i telefon den kvällen. Han hade då sagt att han hade en död kvinna i lägenheten, men hustrun hade uppfattat det som fyllesnack och fantasier.
  • Läkarens svåger, som hela tiden vetat att Margareta varit i läkarens lägenhet. Enligt svågern hade läkaren berättat att det var kollegan som dödade henne.

Utredningen lades ned

Att Margareta dött genom kvävning kunde bevisas, det var ingen naturlig död, ”andningsvägarna har blockerats utifrån”, kvävningen har skett ”med någons handaverkan”. Men det kunde inte fastställas hur det gått till, om det var mord eller exempelvis en sexlek, s.k. strypsex*.

Enligt rättsläkare visade styckningen på olika beteenden, dvs den kan ha utförts av två personer: ”T.ex. höger lårben är inte avskiljt från underbenet som vänster lårben är, etc.”

Den misstänkte gärningsmannen – läkaren – var avliden. Kollegan uppgav att det var läkaren som var gärningsmannen. Svågern uppgav att läkaren sagt att det var kollegan som dödat Margareta. Ord stod mot ord.

Man kunde inte avgöra vem som utfört kvävningen, om det var läkaren eller kollegan. Förundersökningen lades därför ned den 28 januari 1972. Margaretas man överklagade nedläggningsbeslutet två gånger utan framgång. Ärendet anses polisiärt avklarat.



Mera:
– Läkaren gifte sig efter styckningen.


*Källor: bok ”Brott vi minns”, Anna-Maria Stawreberg, 2010.
Om koffertmordet: Wikipedia.
Om strypsex: – erotic asphyxiation.

Bilder dumpningsplats Eugeniavägen. Karta körväg.

Flygbilder och foton på dumpningsplatsen vid dåvarande Eugeniavägens industriområde. Och karta med kortast dåvarande bilväg mellan de två fyndplatser där säckar hittades.

Flygfoton Eugeniavägens industriområde och Karolinska m.m.

Bild ovan: röd ring=rättsläkarstationen. Gul pil=dumpningsplats Eugeniavägen. Sett från sydväst. 1968?

Bild ovan: gul pil=dumpningsplats Eugeniavägen. Sett från söder. 1977.

Bild ovan: röd pil=dumpningsplats Eugeniavägen. Årtal okänt.

Färdväg dumpning

Nedanstående karta visar hur gm (gärningsmannen/-männen) kan ha färdats när säckarna dumpades vid Eugeniavägens industriområde samt vid Karlbergsparken (Ekelundsvägen). Vägbeskrivningen utgår från domen gällande den s.k. ’obducenten’ och ’allmänläkaren’.

Karta ovan:
#1 = rättsläkarstationen.
#2 = ungefärligt område på Eugeniavägen (i industriområdet) där gm vänder och kör tillbaka för att dumpa. Ett annat alternativ är att gm dumpar direkt vid #3 och därefter vänder bilen. Anm: den delen av Eugeniavägen som sträcker sig genom industriområdet är en återvändsgata, det var skyltat vid infarten (vid #3 på kartan ovan).
#3 = första dumpningsplatsen (Eugeniavägen 17).
#4 = andra dumpningsplatsen (Ekelundsvägen vid Karlbergsparken).
Det är ca 1,7 km fågelvägen mellan de två dumpningsplatserna.

På det gamla rivningshotade Eugeniavägens industriområde, mellan Karolinska sjukhuset och SJ:s järnvägsspår, fanns över femtio aktiva småföretag som inom några år skulle tvingas flytta sina verksamheter då hela området skulle rivas för ett motorvägsbygge (Norra Länken). Dumpningsplatsen låg nära infarten till industriområdet.

Dumpningsplatsen i utkanten av industrområdet

Dumpningsplatsen (fyndplatsen, vid gatunummer 17) ligger till vänster strax efter att man svängt in på den del av Eugeniavägen som leder till Eugeniavägens industriområde (från gult till grönt på bilden nedan):

Bild ovan: Eugeniavägen leder dels till Norrbackainstitutet (vid Karolinska sjukhuset), och dels till Eugeniavägens industriområde.

Dumpningsplats Eugeniavägen i bilder

Gärningsmannen valde troligen denna plats därför att den låg i utkanten av ett rivningshotat industriområde med inga eller få aktiviteter nattetid.

Strax efter att gm svängt in på vägen till Eugeniaområdets industriområde ser gm en lämplig dumpningsplats på vänster sida:

Dumpningsplatsen är dold av högt buskage intill det gamla skjulet där ingen tycks varit på länge (även högt buskage framför skjulets dörr).

Gm kör långsamt förbi och vidare en bit in på Eugeniavägens industriområde för att förvissa sig om att inga nattliga aktiviteter pågår där, med folk som riskerar att överraska gm.
Gm vänder sedan bilen och kör tillbaka. Gm närmar sig dumpningsplatsen, nu på gm:s högra sida, på väg ut från industriområdet:

Gm stannar vid skjulet på Eugeniavägen 17:

…och förbi en bit så att bakluckan befinner sig intill buskaget vid sidan om skjulet.
Gm stiger ur bilen, öppnar bagageluckan och lyfter ut en av säckarna (de väger cirka tio kg vardera), tar ett steg åt sidan och kastar iväg säcken, ut över buskarna, den landar bakom buskaget. Kanske lät det överraskande mycket när säcken slog i marken. Gm tar ett steg tillbaka, lyssnar spänt igen.
Gm lyfter ut nästa säck och hivar iväg den, säcken dunsar ner bakom buskaget.

Gm blir störd av något, stänger bagageluckan och kör iväg ut från Eugeniavägen. Färden går sedan med de övriga säckarna mot Ekelundsvägen vid Karlbergsparken.

Om dumpningen

Utplaceringen av säckarna kan alltså ha skett i omvänd ordning än hur de hittades – som i ovanstående tänkbara händelseförlopp – och samtliga säckar kan ha utplacerats inom ett kort tidsintervall, på samma kväll/natt.

  • Mindre risk att dumpa allt samtidigt. Vid dumpning med längre tids mellanrum finns risk att något uppstår som medför att polisen har ökad uppmärksamhet eller rentav att säckarna hittas.
  • Mer sannolikt att gm söker sig till en mer avskild, inte mindre avskild, dumpningsplats om gm blir störd.
  • Den prydligt ihopvikta handduken vid dumpningsplats Karlbergsparken antyder att dumpningen var klar och avslutad. Den ihopvikta handduken antyder också att gm var en ordningsam person.

Några tidigare inlägg om Catrine da Costa-fallet

– Den ordningsamme gärningsmannen. (Bl.a. om handduken vid fyndplats 1).
– Kall och regnig sommar i Stockholm 1984.
– Fyndplats 1. Karlbergsparken. (Andra dumpningsplatsen, enligt ovanstående beskrivning).
– Fyndplats 2. Eugeniavägen. (Första dumpningsplatsen, enligt ovanst. beskrivning).

Artonåring försvunnen i sju år, hittades i skorsten

Här är ett mysterium som löstes. Åtminstone nästan, man vet inte varför pojken hamnade i den lilla stugans skorsten.

Artonårige Josh (Joshua) Maddux, 183 cm, 68 kg, försvann spårlöst den 8 maj 2008. Han lämnade hemmet på morgonen och återkom aldrig. Sju år senare, i augusti 2015, när en ödestuga revs 1,5 kilometer från pojkens hem hittades hans kvarlevor i den lilla stugans skorsten.

Obduktionen visade inga fysiska skador som brutna ben eller skottskada. Inga spår av droger hittades. Rättsläkaren uppgav att det inte fanns tecken på trauma. Enligt en källa var knäna ovanför huvudet.

Stugans ägare uppgav att de tittade till stugan ibland, för att skrämma bort djur och försöka hitta källan till lukten som de trodde kom från råttor.

Polisen tror att Josh klättrade ned i skorstenen för att komma in i stugan.
Systern till Josh beskriver honom som intelligent, snäll och kreativ. ”Intelligent” behöver inte betyda att personen ifråga är kunnig i skorstenars anatomi. Josh kan ha vilseletts av skorstenens form på utsidan, om den hade en lätt konisk form som på denna bild:

Den utvändiga formen kan ge intrycket att även insidan är bredare ju längre ned man kommer, för att slutligen mynna ut i en bred spisöppning. Dvs så länge man lyckas ta sig in i hålet längst upp, så kan det verka lätt att slinka in i huset via skorstenen. Men inuti kan det se helt annorlunda ut:

Rökkanalen är inte lodrät ända ned, och trängre nedtill. Svårt eller omöjligt att ta sig in den vägen alltså. Och halvvägs ned kan det vara omöjligt att ta sig upp igen av egen kraft.

Ett alternativ till polisens hypotes kan vara att Josh klättrade upp på hustaket för att ställa sig på skorstenen – som ett barnsligt infall eller för att få bättre utsikt – och sedan tappade fotfästet.
Att han blev utsatt för brott tycks verka mindre sannolikt.

Cold case status: solved

Ur CBI:s ”cold case” databas (Colorado Bureau of Investigation):

——————————
Källor: – news.sky.com. – dailymail.co.uk. – nowp.co. – inquisitr.com. – CBI, colorado.gov.
* Ang. knäna: ”the report said the young man’s legs had been dislodged from his body, his knees were above his head”. Detta kan ha inträffat successivt senare, av naturliga orsaker.

Skolformer förr och nu

När en äldre person berättar att h*n tog ”realexamen” i ”realskolan” så motsvarar det ungefär en nuvarande grundskoleexamen, ibland något högre nivå. Realskolan var steget mellan ”folkskolan” och gymnasieskolan.

Fram till 1962*, på vissa orter fram till 1972, fanns följande skolformer:

  • Folkskola, 6 år. Obligatoriskt. (Gratis för eleven). 1936 beslutade riksdagen 7-årig folkskola, men det var inte genomfört i hela landet förrän framåt 1948-1949.
    Skolstart skedde vid 7-9 års ålder, vanligen vid 7. De två första åren i folkskolan kallades ”småskolan”.
  • Realskola. 3-6 år. Frivilligt. (Inte gratis). Mål: realexamen.
    Man kunde börja realskolan efter två, fyra eller sex år folkskola. Totala antalet läsår folkskola+realskola var 8 till 10 år (se nedan).
  • Gymnasium. Mål: studentexamen.
  • Högskola / Universitet.

Folkskola var alltså högst sex läsår. Eller sju, beroende på vilket år man studerade och på vilken ort i landet.
Begåvade barn kunde börja realskolan direkt efter småskolan, dvs efter två år i folkskolan, och sedan gå sex år i realskolan. Dvs totalt 2+6 = 8 läsår.
Eller så kunde man börja realskolan efter fjärde eller sjätte årskursen i folkskolan:

  • Efter fjärde folkskoleåret, till femårig realskola (4+5 = 9 läsår).
  • Eller efter sjätte folkskoleåret, till 3- eller 4-årig realskola (6 + 3 eller 4 = 9 eller 10 läsår).

Eller så blev det bara högst 6-7 år i folkskolan, om läslust eller/och pengar saknades. För de medborgare som även gick realskola och tog realexamen så blev totala studietiden folkskola+realskola 8 till 10 läsår beroende på vilka val som gjordes.

Efter realexamen kunde man fortsätta med gymnasiet och ta studentexamen. Och därefter universitet / högskola.


Under perioden 1962 och 1972 ersattes folkskolan och realskolan av den nioåriga (obligatoriska) grundskolan*.
År 2018 blev förskoleklassen obligatorisk, med skolplikt från det år barnen fyller sex år (istället för sju år som tidigare). Dvs skolplikten blev tioårig istället för nioårig.


Kunskapsmässigt motsvarar en utbildning på realskolenivå ungefär den nutida grundskolan, 9 till 10 läsår.

Exempel på beskrivning* av studier på 1950-talet

En Åke* berättar:

”Jag är född och uppvuxen i Mora där jag tog realexamen (4-årig) 1952. […]
Jag började vid Högre tekniska läroverket i Stockholm 1952 och tog examen på 1955 elektroteknisk linje år 1955. […]
År 1964 tog jag efter studier på fritid fil. kand-examen vid Stockholms universitet med ämneskombinationen matematik, matematisk statistik, teoretisk fysik och företagsekonomi, som i kombination med min tidigare ingenjörsexamen har visat sig mycket användbar.”

Vid studier i nutid skulle ovanstående kunna formuleras som att:
– gått ut grundskolan (”realexamen”),
– fortsatt på treårigt gymnasium (”Högre tekniska läroverket”), blev gymnasieingenjör,
– följt av universitetsstudier.



* Mera:
Folkskolan och grundskolan” (av Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund m.fl).
”Med beslutet vid 1962 års riksdag gick en gammal skolepok i graven. Den nya grundskolan skulle ersätta folkskolan, fortsättningsskolan, högre folkskolan, kommunala mellanskolan, realskolan och kommunala flickskolan.”




* ”Åke”, beskrivning av studier: docplayer.se.

Realexamen uttalas med betoning på a (re-Al), som i realtid och realvärde.

Uppdaterad 2022 (om tioårig skolplikt 2018).

Inte för sent att hitta Johan med kvalificerad liksökhund

Om kvarlevorna finns under markytan t.ex. i skogarna vid Bosvedjan så skulle en rätt tränad liksökhund idag kunna hitta Johan Asplund. Trots att det gått 35 år sedan han försvann.
Uppdaterad 21 september 2015

I ett tidigare inlägg ifrågasätts om polisens hundar 1980 hade rätt kvalifikationer för att kunna hitta Johan när de sökte i skogarna vid hans bostad i Bosvedjan och andra områden. Under de senaste decennierna har kunskapen ökat kring träning och specialisering av liksökhundar. Exempelvis finns nu i Sverige den första certifierade arkeologihunden, specialiserad på mänskliga benrester.

Arkeologihunden Fabel med sin tränare Sophie.

Fabel – Sveriges första certifierade arkeologihund

Fabel är schäfern som hittar nedgrävda gamla människoben ned till 1,5 meters djup. Fabel är tränad av arkeologen Sophie Vallulv. Ur artikel ”En nos i arkeologins tjänst”, GP, 16 september 2015 (min fetstil):

[…] Det blev många timmars träning varje dag och efter ett och ett halvt år hade hon en hund som med 94 procents säkerhet kunde skilja människoben från djurben.
Slutprovet fick Fabel göra vid Sandby borg på Öland, en fornborg där en massaker tros ha ägt rum på 400-talet.
– Jag och hunden visste inte var benen låg, men en arkeolog från länsmuseet i Kalmar visste.
Fabel kunde markera för benrester på en och en halv meters djup. Arbetet har resulterat i en masteruppsats i experimentell arkeologi och dessutom ett nystartat företag, som ska erbjuda tjänster åt arkeologer.

Sophie Vallulv har fått frågor från andra hundägare hur man gör. Men vem som helst har inte rätt att hantera mänskliga kvarlevor. Själv har hon fått låna ben från olika institutioner och sedan har hon tränat hunden med bomullstussar som legat intill sådana ben. Fabel själv har aldrig varit i närheten av att få gnaga på gamla människoben. […]
Källa, GP, 2015.

Notera att hunden inte bara kan hitta gamla benrester (där övrigt av kroppen är borta sedan länge), den kan även skilja människoben från djurben. Det tycks alltså finnas goda möjligheter att en liksökhund än idag skulle kunna hitta Johans kvarlevor om de inte ligger alltför djupt.

Mer om likhundar som hittar nedgrävda mänskliga benrester

Ur nedanstående citat från 2008 till 2014 kan man ana utvecklingen det senaste decenniet. 2008 talade man om att hitta 25 år gamla benrester ”2 feet deep” (0,6 meter). År 2014 nämns möjligheten ”hundratals år”, och man visar hur tjugo år gamla benrester hittades ”15 feet down” (4,5 meter). År 2015 (ovan) konstateras vetenskapligt att hunden Fabel kan spåra 1600 år gamla benrester på 1,5 meters markdjup.
Anm: möjligt sökdjup beror på typ av mark/jord, hur kompakt den är m.m, benresternas ålder, träningen m.m.

Några citat från 2008 till 2014:

syracuse.com/news (2014):
Experts: Cadaver dogs 95 percent accurate, can smell remains 15 feet underground.
A well-trained cadaver dog almost never gets it wrong, according to experts.

If the dog has the proper training in picking up the full range of scents of human decomposition, his accuracy rate is about 95 percent, said Sharon Ward, a cadaver dog trainer in Portland, Ore.
[…] Depending on the type of soil, its aeration and the presence of tree roots in the ground, a cadaver dog can pick up the scent of remains deep underground
[…] the remains of 1994 kidnap victim […] All three dogs put their noses in the same area and alerted, she said. She told the police to bring in a bulldozer, and they found a body 15 feet down, Ward said.

Cadaver dogs are trained to not alert on dead animals in the area — only human remains, she said.
[…] How old can the skeletal remains be? Hundreds of years, said Cat Warren, a cadaver dog expert from North Carolina who published a book, ”What the Dog Knows: The Science and Wonder of Working Dogs.” But she and Ward both warned that the dogs are like people. They do make mistakes sometimes. ”The dogs are not magic,” Warren said. ”It depends on their training.”
Källa, 2014.

aboutforensics.co.uk (2013):
”Depending on the use of the cadaver dog, they will be trained to detect specific decomposition odours. For example, some may be trained to detect odours associated with the early stages of decomposition, whereas others may be required to locate older remains. Some dogs are specifically trained to detect dead bodies underwater, with the canine situated on a shoreline or boat. A newer concept is that of historical human remains detection dogs, which are trained to locate historical or archaeological graves.”
Källa, 2013.

slate.com/articles/ (2012):
Can cadaver dogs really sniff out 30-year-old remains?
Yes, if you have the right dog. Genetics matter: beagles, bloodhounds, German shepherds, and Labrador retrievers are best, although many breeds are appropriate as long as the dogs prove smart and eager to please. Education is also crucial.
Källa, 2012.

independent.co.uk/news/ (2008):
”But how good are dogs at detecting a skeleton from which all the flesh has fallen away? The anthropologist Keith Jacobi of the University of Alabama has investigated this at a police-dog training facility, where human remains ranging from fresh to skeletonised have been buried (the remains were bequeathed by donors).

In one study involving four dogs and their handlers, Jacobi says the dogs were able to detect remains at all stages of decomposition. Performance varied between dogs, but some could locate skeletonised remains buried in an area of 300ft by 150ft. ”The few single human vertebrae I used in the study were well over 25 years old, and dry bone,” Jacobi says. ”This made the discovery of one of these vertebrae, which we buried in dense woods 2ft deep, by a cadaver dog pretty remarkable.”
Källa, 2008.



Mera: Vetenskapens värld i SVT om hunden Fabel. Kan ses till 5 mars 2016. Börjar 38:30 in i programmet.