Författararkiv: Tony

Polishändelser t.o.m. december 2021 (diagram)

Diagram ovan: antal polishändelser per månad december 2020 t.o.m. december 2021.

Mord/dråp per månad: röda fyrkanter.
Mord-/dråpförsök per månad: blåa fyrkanter.
Anträffad död per månad: svarta trekanter. Stiger kraftigt under tidig vår och planar sedan ut (självmord utgör troligen en ansenlig del av de fallen*).


Uppgifterna kommer från (svenska) polisens publicerade händelser gällande mord/dråp, mord/dråp-försök och anträffad död.
Obs att rubriceringarna är från inledningsskedet av polisens utredningar, en del av fallen kan senare fått annan rubricering (t.ex. en ”anträffad död” kanske senare visade sig vara mord, eller vice versa).




Mera:
– ”Polisens senaste mord, mordförsök och funna döda”.

* Folkhälsomyndigheten:Flest suicid sker på våren”.


Uppdaterad enligt ovanstående angivna månad/år.

Skådespelaren Alec Baldwins dödliga vådaskott

En månad efter dödsskjutningen så blev det plötsligt två mysterier istället för ett. Kan en sån revolver avfyras utan att man rör avtryckaren? Ja, vi kollar närmare.

Dödsskjutningen vid en repetition (”marking rehearsal”) för en westernfilm, i New Mexico, USA den 21 oktober 2021:
skådespelaren Alec Baldwin höll i en rekvisitarevolver som den vapenansvarige hade uppgett vara en ”cold gun”, dvs ofarlig. Revolvern skulle endast vara laddad med sex blindpatroner (”dummy rounds”), attrapper som ser ut som skarpa patroner men som är ofarliga (innehåller inget explosivt)*.

Den dödande kulan träffade filmfotografen Halyna Hutchins vid armhålan, fortsatte rakt igenom kroppen och träffade regissören Joel Souza i axeln. Han klarade sig utan allvarliga skador, men Halyna avled.

Ett mysterium är hur den skarpa patronen hamnade i rekvisitarevolvern?
Hade den vapenansvarige Hannah Gutierrez-Reed missat att det var en skarp patron bland blindpatronerna när hon gjorde sin obligatoriska säkerhetskontroll av revolvern strax innan den överlämnades till regiassistenten Dave Halls? som sedan överlämnade den till Baldwin med orden ”this is a cold gun”. Eller var det nån som bytte ut en av revolverns blindpatroner mot en skarp patron efter att Gutierrez-Reed hade lämnat revolvern ifrån sig?

Revolvern lär använts vid skarpskytte på en annan plats tidigare samma dag som dödsskjutningen. Hade en skarp patron glömts kvar i revolvern? Gutierrez-Reed har uppgett att när hon på förmiddan skulle ladda revolvern med sex blindpatroner så var det problem att få en av patronerna på plats i revolvern, det lyckades först efter rengöring av revolvern.

I några media spekuleras om brister hos en ammunitionsleverantör. Att en eller flera skarpa patroner (”live rounds”) av misstag hamnat i askar med blindpatroner, och att Gutierrez-Reed av nån anledning inte upptäckte det när hon laddade revolvern med blindpatroner. (Kännetecken för en blindpatron kan vara att den rasslar när man skakar den, eller att den har en markering i botten).

Ännu ett mysterium…

…dök upp drygt en månad efter dödsskjutningen, när Baldwin för en vecka sedan gjorde en längre intervju* där han berättade mer om vad som hänt. Baldwin sa bl.a:

  • Att revolvern avfyrades enbart genom att han släppte hanen, utan att han tryckte på avtryckaren. Det låter konstigt, men är fullt möjligt om revolvern är modifierad till en ”slip-gun” eller om den är skadad eller defekt (se nedan).
  • Att filmfotografen Halyna Hutchins hade vridit filmkamerans monitor åt sidan, så att hon och regissören befann sig vid sidan om kameran istället för bakom. (Se skissen ovan).
  • Och att Baldwin hade blivit instruerad och ”guidad” av Hutchins att rikta revolvern snett åt sidan om kameran, för att testa olika vinklar.

Baldwin sa bl.a. följande om revolvern:
– I den filmscenen skulle han inte trycka på avtryckaren, men han skulle spänna hanen.
– Baldwin frågade om han skulle spänna hanen, Hutchins sa ja. Han började spänna hanen (”I start to cock the gun”), men inte ända upp (”the hammer is far back as I could without cocking it actually”).
Baldwin håller hanen (”the hammer”) med tummen, de testar olika bildvinklar, och när Halyna säger att det räcker så släpper Baldwin hanen med tummen och då avfyras revolvern. (”I let go of the hammer of the gun, and the gun goes off”). Han tryckte inte på avtryckaren (”I did not pull the trigger”).

Att Baldwin inte tryckte på avtryckaren – och att fingret var utanför avtryckarbygeln – bekräftas av regiassistenten Dave Halls som bevittnade dödsskjutningen:
”…told abc news that he was watching, and agrees that Alec did not pull the trigger, and that he’s finger was outside the trigger bar.”

Olika sätt att avfyra en sådan revolver

Rekvisitarevolvern som Baldwin hanterade uppges vara en replika av en äldre* Colt .45 av typen single-action. En sån revolver kan avfyras utan att användaren behöver röra avtryckaren exempelvis om revolvern är modifierad eller skadad (se nedan).

Animerad bild ovan, visar hur det ser ut inuti en normal (ej modifierad), äldre* revolver av typen single-action.
Hanen är till höger, avtryckaren undertill. Hanen är fjäderbelastad, en del av den kraftiga fjädern syns nere till höger i bilden.
Cylindern (innehållande patronerna) roterar ett steg medsols varje gång man spänner upp hanen (”cock the gun”).

Vid normal skjutning: spänn hanen bakåt (t.ex. med tummen) så långt det går, tills hanen spärras av avtryckaren (som då glider in i ett hack i hanen, se bild).
Avfyra genom att trycka på avtryckaren, då frigörs hanen och far fram mot cylindern.
Det enda avtryckaren gör (när användaren trycker på den) är att frigöra den uppspända hanen. Därav namnet SINGLE-action. Om hanen inte är helt uppspänd så händer det ingenting när man trycker på avtryckaren.

2:a spärrläget, ”half-cocked”.

På den animerade bilden ovan syns att avtryckaren egentligen har två funktioner:
att spärra och att frigöra hanen.
Revolvern har tre spärrlägen (enligt manual* från Colt):
tre hack (”notches”) i hanen där avtryckaren kan hålla emot och spärra hanen. De två första hacken är säkerhetsspärrar, det tredje hacket är för att hålla fast hanen i avfyrningsposition.

Det första spärrläget kan användas då man bär revolvern, det skyddar mot ofrivillig avfyrning t.ex. om revolvern tappas på hanen.
Det andra hacket används då man laddar revolvern, då är hanen halvvägs spänd (”half-cocked”, bild höger).
Tredje hacket används för att skjuta, då är hanen helt spänd (”cocked”).

När hanen är spärrad i nåt av de tre lägena så kan den frigöras utan att skjuta, det görs med hanen OCH avtryckaren tillsammans.
Det är endast i tredje läget som hanen kan frigöras med ENBART avtryckaren. Dvs man kan inte skjuta från något av de två första spärrlägena, endast från tredje läget.

Skjuta utan att röra avtryckaren?

Några möjligheter att med den typen av revolver avlossa ett skott utan att röra avtryckaren:

  • Att den är modifierad så att avtryckaren inte kommer i kontakt med hanen (alternativt där avtryckaren är borttagen). Då kan man avfyra revolvern enbart med hanen, genom att dra hanen bakåt och släppa den. Dvs då kan flera skott skjutas i följd mycket snabbare än annars.
    Såna modifieringar gjordes t.ex. förr för tävlingar i snabbskytte och för uppvisningar. En sån revolver kallas ”slip-gun”.
  • Eller så kan revolvern vara skadad / defekt så att avtryckaren inte hålls kvar i hanens hack och hanen inte kan spännas upp. Dvs då går det skjuta med hanen utan att röra avtryckaren.

Vi vet inte exakt hur Baldwins revolver fungerade. Är den modifierad? Hur många spärrlägen har den? Är den skadad / defekt? Var den skarpa patronens tändhatt extra känslig så att revolvern kunde avfyras även om hanen släpptes från ett kortare avstånd än normalt? Det bör bland annat vara såna saker som polisutredningen söker svar på.

Om det är sant som Baldwin säger att han inte tryckte på avtryckaren (och inte heller höll den intryckt), och att han drog hanen nästan ända bak, då lutar det åt att revolvern är modifierad, skadad eller defekt. Eftersom hanen annars borde ha stoppats i nåt av de två första spärrlägena när han släppte hanen.
Om revolvern är modifierad eller skadad så kan man tycka att Baldwin borde ha märkt det innan det small. Eller så lade han inte märke till det därför att han var fokuserad på repetitionen eller pga okunskap.

Men om han tryckte på avtryckaren…

Regiassistenten Dave Halls (som bevittnade dödsskjutningen) lär ha bekräftat att Baldwin inte tryckte på avtryckaren, och att fingret var utanför avtryckarbygeln (se ovan).
Om det är en felaktig uppgift så är exempelvis nåt av följande händelseförlopp möjligt:

Att Baldwin omedvetet eller medvetet höll inne avtryckaren medan han spände hanen, och till slut råkade tappa taget om hanen. I så fall blir effekten densamma som med en modifierad revolver, dvs att avtryckaren inte spärrar hanen när man släpper hanen från bakre läget.
Den tekniken att skjuta används även vid snabbskjutning och kallas då ”fanning”, dvs man håller avtryckaren intryckt samtidigt som hanen dras bakåt och släpps (t.ex. med den andra handen) upprepade gånger i snabb följd.

Eller att Baldwin undanhåller något exempelvis därför att han egentligen spände upp hanen i skjutläge och sen klantade sig när han skulle spänna ner hanen (görs det på fel sätt så kan revolvern råka avfyras).
En annan möjlighet är att han spände upp hanen och tryckte på avtryckaren i övertygelsen att det var en ofarlig ”cold gun”, vilket egentligen skulle vara så korkat att det nog blev mycket svårt att medge.

Men ovanstående hypoteser motsägs alltså av Halls uppgifter.


Vi får se vad polisutredningen m.m. kommer fram till och hur mycket av resultatet de släpper till allmänheten.


OBS: resonemangen i ovanstående texter kring möjliga händelseförlopp rörande revolvern bygger på antagandet att revolvern Baldwin använde är konstruerad enligt Colts specifikationer för deras äldre* single-action revolver.
Revolvern Baldwin använde lär enligt media vara en Colt replika ”Long Colt 45 Revolver”, tillverkad av italienska F.LLi Pietta.




* Intervjun med Baldwin (ABC news, 2 december 2021), i tre delar:
– ”Alec Baldwin Exclusive Interview – Part 1 | ABC News”.
– ”Alec Baldwin Exclusive Interview – Part 2 | ABC News
(vid 01:30 och framåt beskrivs händelserna före och efter skottet).
– ”Alec Baldwin Exclusive Interview – Part 3 | ABC News”.
(vid 04:10 beskrivs vapenhantering m.m.).

* Det var alltså enbart blindpatroner som rekvisitarevolvern ovan skulle ha varit laddad med, de innehåller ingen tändhatt, inget krut, inget explosivt.
Blindpatroner är inte samma som effektpatroner (lösa skott, blanka skott, ”blank rounds”, ”blanks”). Effektpatroner har explosivt innehåll, men istället för en metallkula är det trä- eller annat mjukare material (som dock på väldigt nära håll kan kan orsaka skada och t.o.m. döda).

* Med ”äldre” single-action revolver avses här en från slutet på 1800-talet, som saknar den senare säkerhetsfunktionen ”transfer bar” i avfyrningsmekanismen.

* Manual från Colt: ”Single Action Army Revolver, Sheriff’s & Storekeeper’s Model Revolvers…”.
(Vissa detaljer/funktioner kan skilja från revolvern Baldwin använde).

Animerade bilden, klipp från:
– ”3D Animation: How a Single-Action Revolver works”.

Ruskigheter i forna tiders media

Bild ovan: ur dagstidningen Nerikes Allehanda den 28 september 1875. Översatt till modernare skrift:

”Självmord.
– Den 30 augusti hängde sig arbetaren Abraham Olsson i Grangärdes socken i Dalarna.
– Den 1 september hängde sig änkan Brita Olsdotter i Gagnefs socken i Dalarna.
– Den 10 september hängde sig bonden Anders Andersson i Mjällby socken i Blekinge.
– Religionsgrubbel har föranlett 67-åriga hustru Anna Olsson i Jonstorps socken i Skåne att med bandkniv skära halsen av sig.
– Den 25 september hängde sig skomakaren Nils Romberg i Helsingborg. Brännvinet var orsaken.
– Självmord begick 22 september manufakturhandlaren A.D.G. Krook i Malmö. Krook, som var 67 år gammal och städse levat indraget och arbetssamt, har lidit smärtsamma familjeförluster, vilket i förening med bruten hälsa och mindre god affärsställning tros ha orsakat det förtvivlade beslutet.”

Självmord med mera i dagstidningar på 1800-talet

En ruskighet för drygt hundra år sedan var att tidningarna rapporterade vilka medborgare som hade begått självmord. Ofta beskrevs tillvägagångssättet och ibland även orsaken.

En självmordsmetod, som kanske förvånar, var att skära halsen av sig själv med en bandkniv:

Denna otäcka, utökade användning av bandknivar omfattade inte bara självmordsförsök, de brukades även som tillhyggen och vapen. Här är några exempel ur Dagens Nyheter, Aftonbladet med flera tidningar från andra hälften av 1800-talet:

”En gardist vid Lifgardet till häst överfölls av två ynglingar och blev huggen i huvudet med en bandkniv.”

”Torpare Johan i Nordtorpet hade orsakat eldsvåda vid oförsiktig mossbränning. Han hittades död liggandes huvudstupa över ett dike. ”I sin förtvifvlan hade han skurit halsen af sig med en bandknif”.

”En tjänsteman vid statens jernväg blev överfallen av en man med bandkniv. Mannen måttade ett hugg mot tjänstemannen som ”denne dock lyckligtvis afvärjde”.

”67-åriga hustru Anna tog livet av sig med en bandkniv. Hon hade ”utgått på logen och med en der liggande bandknif tillfogat sig ett tvärsfver strupen gående och luftstrupen genomskärande sår af omkring 3 tums längd. Orsaken till den förtviflade gerningen har upplysts vara religionsskrupler, hvarav hon under de sista 2 eller 3 månaderna varit lidande.”

”Straffångar i Malmö överföll en vaktkonstapel och högg honom i armen med en bandkniv.”

”Änkan Stin Katrin Jansdotter berövade sig livet ”derigenom att hon med en s.k. bandknif afskar halsen. Hennes familj har en tid bortåt legat i nervfeber, nyligen hade hon sjelft blifvit enka och sjelf var hon på sistone angripen av smygande nervfeber. Orsaken till sjelfmordet tros derför vara sorg och förtvivlan. Hon var omkring 55 år gammal”.

”Tunnbinderiarbetaren Almström försökte hugga en konstapel i huvudet med en bandknif.”

”Förre tröskverksbyggaren, fattighjonet Per Belamson sökte med en bandknif afskära halsen, luftstrupen genomskars. Forslades till Mora lasarett och torde möjligen åter repa sig.”

”En medelålders man i någorlunda bergade omständigheter afhände sig lifvet medelst skärning i halsen med en bandknif, hvarvid så väl luft- som matstrupen afskuros. Anledningen till den hemska gerningen är obekant.”

”Två drängar tilldelade en man ett svårt slag i ansigtet af en skaftlös bandknif.”

”Stufveriarbetaren Carl Johan Olsson försökte igår att med en bandknif afhända sig lifvet. Han tillfogade sig sår öfver strupen och handlederna, men hindrades att fullborda sin afsikt. Han var vid tillfället ej nykter.”

”Snidaren Olof Hultqvist smög sig bakom en buske och tillfogade sig med en bandknif ett djupt sår i halsen. Hans tilltag bemärktes dock snart och han omhändertogs, hvarefter det häftigt blödande, men lyckligtvis icke dödliga såret förbands.”

Som synes så rapporterade tidningarna även försök till självmord, dvs där personen ifråga överlevde.
När det gäller genomförda självmord med bandkniv ligger det nära till hands – utan att känna till alla detaljer – att misstänka att vissa fall egentligen var mord.

Avrättningar

En annan ruskighet var förstås dödsstraffet. Så här beskrev några tidningar avrättningen av Anna Månsdotter, ”Yngsjömörderskan”, år 1890:

Bild ovan, ur Göteborgs Handels- Och Sjöfartstidning, 7 augusti 1890. Texten lyder:

Yngsjömörderskans afrättning. Kristianstad den 7 Augusti. Anna Månsdotter afrättades kl. 8 i morse å härvarande fängelsegård. 75 personer voro närvarande, bland dem många in- och utländske tidningsmän.
Anna Månsdotter darrade häftigt, då hon af pastor Hasselqvist framleddes till schavotten. Hon lade sig ned med någon svårighet, kved och jämrade sig. Skarprättaren, som var fullkomligt lugn, skilde med ett enda hugg hufvudet från kroppen; men hugget gick snedt, så att underkäken hängde fast vid kroppen.
Militär och polis höllo folkmassan på afstånd från fängelsegården.”

Göteborgs Aftonblad var mer detaljerade gällande Annas avrättning:

Ovanstående skribent förmedlade också att bödelns delvis missade yxhugg var ”ohyggligt”. Eller så syftade skribenten på dödsstraff som sådant.

Dödsstraffet (i Sverige) avskaffades 1921. Dessförinnan hade ingen avrättning skett sedan 1910.

Nutida media och självmord / suicid

Anledningen till att media numera inte skriver lika mycket om självmord som de gjorde förr beror bl.a. på branschens etiska regler för press, TV och radio. Där anges i 8:e paragrafen*:
”Iaktta stor försiktighet vid publicering av självmord och självmordsförsök särskilt av hänsyn till anhöriga och vad ovan sagts om privatlivets helgd.”

Den regeln är en rekommendation, media är fria att skriva mer om självmord om de skulle vilja det.
Om alla självmord publicerades skulle det bli ganska mycket självmordsskriverier och notiser i tidningarna.
År 2020 avled 1168 personer i säkert fastställda självmord i Sverige*. År 2019 var det något fler, 1269 personer. Det blir cirka tre per dygn.

De som jobbar preventivt mot självmord vill ha en mer genomarbetad journalistik om självmord.
SVT uppger (januari 2021) att de rapporterar om självmord, men:
”Samtidigt är ämnet i sig komplicerat, hemskt, privat och kan fel hanterat få negativa konsekvenser. Media har en lång historia av respekt och försiktighet i relation till självmord.
Våra publiceringar idag öppnar inte för en löpande nyhetsrapportering i ämnet, men gemensamt för alla våra samtal med personer som jobbar preventivt mot självmord är önskan om mer genomarbetad journalistik i ämnet.”

Och nu över till något helt annat

Under senare hälften av 1800-talet bytte tidningarna ut de gammaldags typsnitten mot nya, mer lättlästa. Ibland kunde en och samma tidningssida innehålla både gamla och nya typsnitt (i olika artiklar). Ett exempel på gammaldags typsnitt finns överst i detta inlägg (från Nerikes Allehanda 1875).

Följande lilla sammanställning kan vara till hjälp när man försöker läsa gamla texter:

Bild ovan: typsnittet till vänster i respektive bokstavspar ovan kallas frakturstil eller fraktur.
Flera såna gammaldags bokstäver är lätta att förväxla med nutida, exempelvis o/v och s/f.




* Etiska regler för press, TV och radio:
medieombudsmannen.se/…/etiska-regler-foer-press-tv-och-radio/

* Färre självmord under 2020:
folkhalsomyndigheten.se/suicidprevention/…/farre-sjalvmord-under-2020/



Återpublicerad från 2017 och uppdaterad.

Likheter mellan lokala och globala kurvor

Beskåda följande glada kurvor:

Diagram #1 (översta):
årsmedeltemperaturen i Stockholm åren 1850 till 2020. Mätdata från SMHI. (Källa).
Anm: SMHI har korrigerat temperaturserien så att vi kan bortse från ”urbana värmeöeffekten” som uppstår i storstäder.

Diagram #2 och #3 (mellersta och nedre):
globala årsmedeltemperaturen 1880 till 2020 (som avvikelse från en referenstemperatur), enligt amerikanska NASA. (Källa).
Den svarta kurvan är temperaturkurvan i utjämnad form (med metoden Lowess smoothing, med låg utjämningsparameter).
Diagram #2 är NASA:s originaldiagram.
Diagram #3 består av exakt samma temperaturserier som i diagram #2 men innehåller tre ytterligare kurvor (se nedan).


Som synes finns det vissa likheter mellan Stockholms årsmedeltemperatur och den globala årsmedeltemperaturen. Den lokala och globala kurvan liknar varandra i stora drag:
temperaturen stiger långsamt en bit in i 1900-talet, avstannar, sjunker en aning, och stiger igen från senare delen av 1900-talet.

Men, med originaldiagrammen #1 och #2 kan vi inte helt jämföra ”äpplen med äpplen” (som man bör) därför att utjämningsmetoden inte är samma.
Stockholmsdiagrammet (#1) använder utjämningsmetoden (glidande) 30-årsmedeltemperatur (den blåa kurvan), medan NASA:s globala diagram använder Lowess (den svarta kurvan).

Skillnaden mellan de olika utjämningsmetoderna framgår i diagram #3 där några kurvor har tillkommit som är utjämnade med metoderna 10-, 20- respektive 30-årsmedeltemperatur.
Den blåa kurvan (glidande 30-årsmedel.) skiljer sig ganska mycket från den svarta (Lowess smoothing) i diagram #3, eller hur.

Med andra ord:
när man använder samma utjämningsmetod, t.ex. 30-årsmedel, så liknar Stockholmskurvan ännu mer den globala kurvan. Vilket framgår i de blåa kurvorna i diagram #1 och #3 ovan.

Jaha. Men…

… gäller den likheten lokalt/globalt endast Stockholm?
Nej, SMHI har även beräknat sammanlagda årsmedeltemperaturen för 35 mätstationer i Sverige, dvs nästan som ett medelvärde för hela Sverige. Det ser likartat ut som ovan, i stora drag har den likheter med den globala årsmedeltemperaturen.

På denna planet lär det knappast finnas nån befolkad geografisk plats och spöklik Twilight Zone där lokala temperaturen de senaste hundra åren är helt opåverkad av den globala temperaturen.
Riktar vi blicken mot Grönland som delvis ligger på samma breddgrader som Sverige, så ser det också ungefär likadant ut. Exempel:

Diagram ovan: årsmedeltemperatur 1807 till 2020 i Qaqortoq på Grönland (som avvikelse från en referenstemperatur).

I det diagrammet finns ingen utjämnad kurva inlagd, men man kan med blotta ögat se det är ungefär samma som i Sverige åren 1880-2020, dvs:
stiger långsamt en bit in i 1900-talet, avstannar, sjunker en aning, och stiger igen från senare delen av 1900-talet.

Längre norrut på Grönland blir det liknande kurvor eller staplar, men de inbördes skillnaderna mellan max- och min-temperaturer blir något större.




På tal om kurva och kurvor: ordet kurva (kurwa) i polska språket betyder hora (prostituerad), kan vara bra att veta ifall nån polack börjar fnissa okontrollerat när du pratar om kurvan.

Rubrikbilden frånDina Dee” och ”DrSJS”.

Hittades efter 49 år, hade kört ner i en sjö

Fotot ovan är taget i september 2021 med en undervattensdrönare som vid fotoögonblicket befann sig 3,97 meter under vattenytan i sjön Trytetjern i Norge.
Det man ser är bakre registreringsskylten ovanför stötfångaren på en bil, en Vauxhall Cresta som med sina 4,7 meters längd står lodrätt med fronten nertryckt i sjöbotten.

Inuti bilen finns kvarlevorna efter William som försvann spårlöst en sommar för 49 år sedan, i juli 1972.

Bild ovan: tidningsartikel från 1972, om den försvunne grönsakshandlaren William Anker Lie och den försvunna bilen med registreringsnumret DA14027.
Rubriken lyder: ”Vann og stikkveier er sjekket. Lies forsvinning ET MYSTERIUM” (= vatten och kulvertar har genomsökts. Lies försvinnande, ett mysterium).

Bakgrunden är följande, delvis enligt Williams fru Ragnhild:

Torsdag 13 juli 1972 var William och Ragnhild på besök hos släktingar strax utanför Oslo. När de åt middag reste sig Anker plötsligt upp från bordet, gick ut och försvann i bilen. Ragnhild trodde att han hade åkt hem till deras lägenhet i Oslo. William ringde på kvällen och enligt Ragnhild verkade det som att han skulle komma tillbaka nästa dag.

Två dar senare, lördag 15 juli, åkte Ragnhild och Williams bror till lägenheten. William var inte där. På soffbordet hade nån (troligen William) lagt kläder och tavlor som tillhörde Ragnhild, de var ”omhyggelig skåret opp”.
Samma lördagskväll kontaktade Ragnhild polisen och anmälde William som försvunnen. Hon berättade att hans beteende hade ändrats för några år sedan då han fick en stroke.
På söndag 16 juli 1972 blev William och bilen efterlysta av polisen.

En tid senare fick polisen in en anmälan från ett par som en förmiddag hade sett en man sitta vid ett campingbord vid sjön Trytetjern den 15 eller 16 juli 1972. När de passerade platsen igen senare var mannen borta men campingbordet stod kvar, samt en termos, en reseradio, med mera.
Med hjälp av radions serienummer och en märkning från butiken som sålt den framkom att det var William som hade köpt radion. Ragnhild kunde också identifiera en del av den kvarlämnade campingutrustningen.

Polisen ansåg att det var för långgrunt i den sjön för en bil att hamna där så att den döljs, så det gjordes inga sökinsatser där.


49 år senare, i september 2021, gjorde norska tv-programmet ”Åsted Norge” en sökinsats vid nämnda sjö.

Bild ovan: sjön Trytetjern, i nutid. Den ligger ca 15 mil bilväg från Oslo där William och Ragnhild var bosatta.

Med en (trådlös) fjärrstyrd sonar avsökte man först längs vattenytan tills ett misstänkt objekt hittades. Därefter användes en (trådbunden) fjärrstyrd undervattensdrönare (ROV) för en närmare titt.
Sedan tog en mänsklig dykare vid. Och slutligen med hjälp av en lyftkran så blev resultatet följande:

Bild ovan: Williams Vauxhall Cresta av årsmodell 1971. Merparten av bilen är rostig, men bilens främre del som varit nedtryckt i den syrefattiga bottengyttjan är nästan fri från rost. Där är den vita färgen kvar och kromet blänker på främre navkapseln och stötfångaren.

Sjöns djup där bilen hittades är nedåt tio meter. Fyndplatsen ligger 150 meter från platsen där ett par hade sett en man i en campingstol vid sjön år 1972. Där finns också en badplats i närheten.

I bilen hittades bl.a. dokument, böcker, och ett avskedsbrev undertecknat William.
Hans behandling av Ragnhilds tillhörigheter i deras lägenhet, och det plötsliga uppbrottet från släktmiddagen, kan antyda en anledning till den allra sista bilturen.




Mera:
– ”www.tv2.no/a/14360097/ (16.11.2021)
– ”www.tv2.no/a/14334351/ (07.11.2021)

Einar mördades av en advokat och fotbollsspelare

Så här var det:

Polisen kontaktades av Einars sambo som sa att Einar är försvunnen.

Polisen genomförde sökinsatser. Einars kompis Atli deltog i sökandet efter Einar.
Atli sa oroligt: ”Det är inte likt Einar att hålla sig undan på det här sättet”.

Dagen efter försvinnandet hittades Einars bil parkerad vid ett hotell vid stadens flygplats, ett par kilometer från klädbutiken ”GAP Collection” som Einar drev tillsammans med Atli.
Hade Einar rest bort utan att meddela varken sin sambo eller sin affärspartner? undrade man.

Den försvunne var Einar Örn Birgisson, 27 år, fotbollsspelare och butiksinnehavare.

Hans affärspartner var förre landslagsspelaren och advokaten Atli Helgason, 33 år.
Några år tidigare hade Atli arbetat på en advokatbyrå, men blivit uppsagd på grund av vårdslös hantering av advokatbyråns medel. I samband med det hade Atli varit på behandlingshem för drogproblem.

Einar och Atli hade känt varandra i flera år, och de hade spelat tillsammans i klubben Vikingur, där Atli var lagkapten. Atli spelade tre landskamper, och gjorde mål för Island 1991.
Einar provspelade för Gunnilse IS i Göteborg 1997, men fick inget kontrakt. 1998 spelade han för Lyn i Norge. År 2000 började han i mästarlaget KR Reykjavik.

Atli var delägare i klädbutiken ”GAP Collection”. Atli ägde 20 procent, Einar resten. Butiken hade öppnat den 4 november, bara fyra dar före försvinnandet den 8 november år 2000.

Deras butik låg vid Laugavegur i Reykjavik, knappt två kilometer från flygplatsen och Hótel Loftleiðir där Einars bil hittades efter försvinnandet.

Misstankarna riktades mot Atli, polisen höll flera förhör. Den 14 november gjordes husrannsakan i Atlis hem och på kontoret, och man hittade blodiga kläder som med DNA-analys band Atli till brottet.

Bild ovan, tidningsrubrik den 15 november 2000: ”Atli bröt samman i natt”.  (Atli till vänster, Einar till höger).

Den 15 november, dagen efter husrannsakan, en vecka efter Einars försvinnande, bröt Atli ihop och erkände att han dödat Einar med en hammare. Och han sa att han hade dumpat kroppen i Grindavík fem mil från Reykjavik.
Nästa dag hittade polisen Einars kropp.

Atli uppgav bl.a. följande förklaringar till polisen:

Han och Einar hade träffats på onsdag förmiddag den 8 november vid parken Öskjuhlíð, ett populärt rekreationsmål knappt en kilometer från Hótel Loftleiðir vid flygplatsen i Reykjavik.

De hade kommit dit i varsin bil. Ett bråk om ekonomi hade uppstått. Einar hade attackerat Atli som sprang undan, runt bilen. Atli öppnade bakdörren på passagerarsidan och tog ut en hammare ur verktygslådan som fanns där. När Einar attackerade igen slog Atli ett eller två slag mot Einar. Han minns inte var på kroppen slagen träffade.
När Einar låg livlös på marken gjorde Atli återupplivningsförsök.

Atli fick panik, körde Einars kropp de fem milen till lavafältet nära Grindavík och dumpade kroppen där.
Atli minns inte om det var före eller efter dumpningen som han flyttade Einars bil den knappa kilometern från parken Öskjuhlíð till bilparkeringen vid Hótel Loftleiðir vid flygplatsen.


Polisens undersökning visade att Einar hade fått fyra slag i huvudet. Atli sa att några av de skadorna kan uppstått då kroppen hanterades vid transporten eller vid dumpningen.
I Einars kropp hittades inga droger, gifter eller tecken på sjukdomar som kunde ha bidragit till hans död.

Atli åtalades för dråp och förskingring.
Domstolen dömde Atli för dråp (”manndráp”), men inte förskingring.

Domstolens motivering var bl.a:
”Det finns ingenting som tyder på att den åtalade tidigare hade fattat beslut om att döda Einar. Det måste antas att hans avsikt uppstod när han slog med hammaren. Attacken mot den åtalade var våldsam. Han dödade Einar genom att slå honom fyra gånger i huvudet med en hammare.”

Den 29 maj 2001 dömde Reykjavíks tingsrätt Atli till 16 års fängelse.


År 2010 frigavs Atli.
År 2014 blev han delägare i en advokatbyrå.
År 2018 fick han tillbaka sin advokatlicens. Domaren sa att Atlis brott hade varit upprörande, men:
”å andra sidan måste det beaktas att 17 år har gått sedan Atli fick straffet, han har avtjänat sitt straff och har inte dömts för någon kriminell verksamhet sedan dess. Det är därför lämpligt att godkänna hans begäran”.




Några isländska ord:
lögregla = polis, lögfræðingur = advokat, játaði = erkände, manndráp = dråp, morð = mord, hinn látni = den avlidne, saksóknari = åklagare, Héraðsdómur = tingsrätten.

Isländska stavningar av Einar Örn Birgisson:
Einars Arnar Birgissonar, Einari Erni Birgissyni, Einar Erni Birgisson

Skyddspersonen som dog i en polisbil (Lars Vilks)

Här är två mysterier: ett tragiskt och smått osannolikt, och ett som handlar om vilseledande bildperspektiv. Bild ovan: frontalkollisionen inträffade på en nästan rak E4-sträcka.

En skyddsperson och hans två livvakter dödades när polisens livvaktsbil med punkteringsfria däck körde över vajerräcket in på mötande vägbanan och frontalkrockade med en lastbil. Lastbilschauffören överlevde.
De omkomna är Lars Vilks, 75 år, konstnär, samt hans livvakter Andreas ***, 44 år, polisinspektör, och David *******, 36 år, polisinspektör.
Dödskraschen inträffade på E4:an utanför Markaryd i Småland den 3 oktober 2021.

Livvaktsbilen var på väg söderut, det var bred europaväg, bra väglag, dagsljus, en söndag, tvåfiligt åt båda hållen, vajerräcke och nästan raksträcka. Så det är lite av ett mysterium hur det kunde gå så illa.

En person som på avstånd hörde men inte såg kraschen beskrev vad som kan varit en explosion strax före krocken:
”Jag hörde en stor smäll – tänkte det var ett långtradardäck eller nåt sånt – och sen ett stort brak. Och därefter nåt man inte vill höra: iiiiiiiiiiii och sen BOM! och sen blev det tyst.”

Livvaktsbilen hade hög hastighet, enligt ett annat vittne i massmedia.

Här är några hypoteser, osorterade, både med och utan inledande ”stor smäll”:

  • Däckexplosion hos livvaktsbilen så att föraren tappade kontrollen. Man hittade däckrester före kollisionsplatsen. Vad som talar emot den hypotesen är att däcken uppges varit punkteringsfria. Däckexplosionhypotesen passar bättre för vanliga däck och som är slitna eller/och gamla*.
  • Attentat mot Lars Vilks*. Vad som talar för den hypotesen sammanfaller med anledningen till att Vilks fått dygnet-runt-skydd av polisen det senaste decenniet. Men i nuläget talar inga fynd för attentat, säger polisen.
  • Väjde för älgtjur (som kan väga över ett halvt ton) eller annat vilt, och tappade kontrollen. Vad som talar emot är att det finns viltstängsel där. Å andra sidan är det stängslet placerat lite längre bort från (södergående) körbanan på den sträckan.
  • Ett plötsligt, drastiskt tekniskt fel, t.ex. pga felaktigt underhåll (eller sabotage).
  • Nån form av bråk uppstod i bilen mellan livvakterna och Vilks. Han hade levt med detta personskydd i många år, det var säkert påfrestande ibland.
  • De larvade sej i bilen, så att föraren tappade kontrollen.
  • Plötslig sjukdom hos föraren.
  • Alkohol- eller drogpåverkan.
  • Eller föraren tappade helt enkelt kontrollen pga för hög hastighet, eller att han somnade eller gjorde nåt annat misstag.

Vägen är tvåfilig i båda vägbanorna som är åtskilda med mittremsa och vajerräcke:

Bild ovan: södergående vägbanan, där livvaktsbilen färdades, strax före platsen där frontalkrocken inträffade på motsatta körbanan.

Livvaktsbilen hade en följebil, men den uppges varit utom synhåll så de såg inte krocken.

Enligt polisen vägde livvaktsbilen 4,5 ton, omkring dubbelt så mycket som en vanlig SUV. Om bilen varit mindre tung så hade kanske vajerräcket hindrat den från att hamna på motsatta vägbanan.

Bilder ovan: däckspår några dagar efter kraschen*. Övre: södergående vägbanan (livvaktsbilens däckspår). Undre: norrgående vägbanan, där frontalkrocken inträffade.

Livvaktsbilen tycks ha tryckt ner och passerat över vajerräcket. På ett annat fotografi, från kort tid efter kraschen, framgår att vajerräckets fyra vajrar var obrutna (men slaka) och att några av vajerstolparna hade slitits loss/knäckts.

Livvaktsbilen hade troligen (dolda) kameror både framåt och bakåt, som ständigt filmar, med ljud. (Liknande dashcam eller dashboard camera som även en del privatbilister har). Och en ”svart låda”. Om den utrustningen överlevde* branden så kan det åtminstone delvis ge svar på vad som hände. Eventuellt tillsammans med film från andra trafikanters fordonskameror.

Mysterium #2: Vilseledande bildperspektiv

Vilseledande foto.

Några fotografier i massmedia är missvisande så att det ser ut som en skarp kurva vid kollisionsplatsen (se bild höger), vilket det alltså inte är.

Och på andra liknande foton ser vissa objekt nära krockplatsen ut att ligga mycket närmare varandra än i verkligheten, och däckspåren har större vinkel mot vajerräcket än i verkligheten.

Bild ovan: missvisande foto av södergående vägbanan. Däckspåren tycks vara vinkelräta mot vajerräcket, i verkligheten är det mycket mindre vinkel. Även vajerstolparna närmast kameran ser ut att sitta mycket tätare än i verkligheten.


Mysteriets förklaring är att de bilderna är fotograferade på långt avstånd med teleobjektiv.
Exempel på liknande effekt:

Vänster bild ovan: de två objekten ser ut att vara placerade tätt intill varandra, och det ena snett bakom det främre.
På högra bilden framgår att de egentligen är placerade med avsevärt avstånd, och i rät linje med mattans mönster.




* Video med lastbilsdäck och personbilsdäck som går sönder/exploderar vid färd, troligen mestadels slitna/gamla, inte punkteringsfria däck:
– ”Tyres exploding while driving (Prt1) (Youtube)

* Däckspåren, från videor av:
Peter Lindmark och Pekka Kääntyi.

* Innehållet i ”svarta lådan” och liknande enheter kan vara intakt även när fordonet har brunnit häftigt, t.ex. om enheten slets loss vid kraschen och hamnade utanför brandhärden.

* Lars Vilks: Polisen har i över tio år dygnet-runt-skyddat Lars Vilks mot en del radikala muslimer eller islamister som dödshotat Vilks och försökt mörda honom, därför att Vilks år 2007/2010 tecknade profeten Mohammed som rondellhund.

Gissa seriemördarläkaren

På översta bilden är han 15 år. Fem år senare gifte han sig, de fick fyra barn. Några år senare blev han läkare, och började så småningom ta livet av sina patienter. Gissa vem.

Harold Frederick Shipman, eller Fred Shipman. Eller ”Dr Death”.

År 1998 åkte han fast, vid 52 års ålder. År 2000 dömdes han mot sitt nekande för mord på femton patienter.
Analyser visade att de hade injicerats med dödliga doser medicinska preparat. De dödas journaluppgifter hade ändrats i efterhand för att dölja morden. Och det bevisades att han hade förfalskat patienters testamenten.

Denne Doktor Död misstänks ha mördat ytterligare ett par hundra personer under åren 1975-1998.
År 2004 begick han självmord i fängelset.

Urgamla mordfall i våra istider

Vi befinner oss i en 11-tusenårig mellanistid i en 3-miljonerårig istidsperiod*. En naturlig fråga i det istidssammanhanget är: Vad finns det för urgamla mordfall i våra istider? (well vi kan väl åtminstone låtsas att det är en naturlig fråga, i det sammanhanget).
Svaret blir då att det har upptäckts exempelvis följande urgamla mord eller vad som kan tolkas som mord.

Innehåll:
– Ismannen Ötzi.
– Stora Bjersmannen.
– Några fler urgamla mord.
– Allra äldsta kända mordet?
– I vilka istider begicks dessa mord?
– *Iskristallklar istidshistorik.

Ismannen Ötzi

Ett bland de tidigaste kända morden i våran nuvarande mellanistid, och där offrets kropp har påträffats, tycks ha inträffat för omkring 5300 år sedan (ca 3300 f.Kr.) i Italiens alper alldeles intill gränsen till Österrike. År 1991 hittades där det unikt välbevarade mordoffret i en smältande glaciär på drygt tretusen meters höjd. Mannen fick namnet Ötzi, ismannen Ötzi, efter Ötztalalperna där kroppen hittades.

Mordet antas ha skett under försommaren (enligt analys av innehållet i en bägare av björknäver).
Ötzi sköts med pil bakifrån i vänstra skuldran. Pilskadan medförde troligen kraftig blödning som ledde till döden på några minuter. Någon drog ut pilen, en liten bit av pilspetsen blev kvar.
Han hade också en huvudskada som antas uppstått vid mordtillfället. På vänster hand fanns ett några dagar gammalt djupt skärsår (som hade börjat läka), kanske från ett slagsmål.

Då Ötzi mördades tycks han varit väl klädd och utrustad för jakt och naturliv. Han hade bland annat en kopparyxa, som anses varit värdefull och betraktades som en statussymbol, en kniv av flinta med träskaft, en pilbåge, flera pilar i ett koger, en ryggsäck, en midjeväska. Allt var väl bevarat efter den femtusenåriga nedfrysningen, dock lär utrustningen varit välanvänd och sliten.

Bild ovan: kvarlevorna var uttorkade men för övrigt välbevarade inklusive de inre organen. Överst på bilden syns kopparyxan, med kopparbladet fastbundet på ett 60 cm långt träskaft.

Att den dyrbara kopparyxan fanns kvar anses tyda på att det inte var ett rånmord. Fast det kan förstås finnas andra skäl till att mördaren/mördarna inte tog yxan, t.ex. att yxan i tumultet råkade döljas. Eller att mördaren var rädd att bli avslöjad om nån kände igen yxan.
Man vet inte heller om mördaren stal nån annan av Ötzis ägodelar. OM det var hans ägodelar, han kanske själv hade stulit yxan. Eller att han rentav själv var en mördare som nån hämnades på.

Bild ovan: fyndplatsen i Italien intill Österrikiska gränsen där Ötzi påträffades.

Stora Bjersmannen

Denne man i 35-40-årsåldern mördades* för knappt niotusen år sedan (ca 7000 f.Kr). Skelettet låg i en grav som påträffades 1953 vid gården Stora Bjärs i Stenkyrka socken på Gotland (Sverige). Fyndet fick namnet Stora Bjersmannen* eller Stora Bjärsmannen. Han antas varit en bland de första invånarna på Gotland.

Det fanns ett hål i kraniet som efter en stenyxa (bild ovan), och vänster underkäke var delvis krossad så att sex tänder slagits ut. Man hittade även en flisa efter en pilspets som kan ha skjutits in i höften på mannen.

* Enligt den senaste undersökningen (rapporterad i media) blev Bjersmannen mördad, men man kommenterar inte tidigare undersökningar där det konstaterades att skadan i huvudet hade börjat läka, samt att det finns frågetecken kring flisan i eller vid höften.

* Stavningen Stora Bjärs (orten) tycks vanligast förekommande, men när ovanstående fynd omtalas så används mestadels stavningen med e (dvs Bjers).

Några fler urgamla mord

Det har hittats många lik i mossar runtom i Europa, de flesta inte lika gamla som ovanstående och alla inte mördade. Nedan visas några av dessa som tagits av daga eller mördats.

Bockstensmannen (bild höger) dog för över 600 år sedan, under senare hälften av 1300-talet e.Kr.
Trolig dödsorsak: tre kraftiga slag mot huvudet. Efter döden pålades han med tre pålar genom överkroppen, varav den ena genom hjärtat. Anledningen till pålningen kan varit att man ville förhindra att den mördade mannen skulle återuppstå och hämnas.

Bockstensmannen hittades i en mosse några mil utanför Varberg i Sverige år 1936. Skelettet och håret var välbevarat, liksom mannens dräkt (som är Europas enda fullständig bevarade mansdräkt från medeltiden). Även vissa hudbitar, muskelstycken samt hjärnan kunde identifieras.

Bild ovan: Grauballemannen dog för cirka 2300 år sedan (omkring 300 f.Kr).
Han dödades med ett snitt i halsen från öra till öra.
Den välbevarade kroppen hittades i en mosse nära Silkeborg i Danmark år 1952.

Bild ovan: Tollundmannen dog för cirka 2300 år sedan (omkring 300 f.Kr).
Han dödades genom hängning.
Mannen hittades i en mosse på Jylland i Danmark år 1950. Kroppen var välbevarad inklusive de inre organen.

Den rödaktiga hårfärgen som syns på flera av bilderna ovan är inte offrens naturliga hårfärg, det lär orsakats av missfärgning från mossarnas vatten.

Allra äldsta kända mordet?

I en grotta i norra Spanien påträffade arkeologer ett 430 tusen år gammalt kranium med skador som tyder på att den personen blev ihjälslagen. Fyndet kallas kort o gott ”Cranium 17”.

Det har hittats ännu äldre skelettdelar som bevisar kannibalism och skador, men inga som definitivt kunnat kopplas till mord.
Kranium 17 tycks vara det första ”bevisade” mordfallet som påträffats bland mänskliga fossiler. Fast man kan vara hyfsat säker på att tvåbeningar har mördat varandra betydligt längre tillbaka i tiden än så.

I vilka istider begicks dessa mord?

Samtliga ovanstående mord utom det allra äldsta inträffade i vår nuvarande mellanistid (interglacial). Där Stora Bjersmannen är äldst med sina nästan 9 tusen år, följd av ismannen Ötzi med sina drygt 5 tusen år .

Det allra äldsta mordet, på sydligare nejder, för 430 tusen år sedan, begicks tidigare i vår nuvarande tremiljoneråriga istidsperiod: omkring eller i den femte istiden eller glacialen sedan nutid.

* Iskristallklar istidshistorik

Jorden befinner sig nu i en istidsperiod som hittills har pågått i nästan tre miljoner år. Inom denna tremiljoneråriga istidsperiod har vi haft flera långa hundratusenåriga istider (med inlandsis över t.ex. hela Sverige) och flera kortare tiotusenåriga mellanistider. Glacialer och interglacialer.
Just nu lever vi i en mellanistid eller interglacial sedan ca 11 tusen år tillbaka, med is vid t.ex. jordens poler och inlandsis på Grönland. Det är iskristallklart.

Sedan jordens begynnelse för över fyra miljarder år sedan, så lär vi haft minst 5 såna långa istidsperioder på flera miljoner år vardera:




Mera:
– Ötzi: South Tyrol Museum of Archaeology: iceman.it
– Ötzi: 3D-bilder på kroppen: icemanphotoscan.eu
– Ötzi: Karta  | Streetview | Terrängkarta (google).


Återpublicering från november 2018.