Författararkiv: Tony

Sanningar och körsbärsplockare i Kevinfallet

Häromveckan fick de två ”bröderna” i Kevinfallet en mindre summa från regeringen: en miljon kr vardera. Det motsvarar en decimetertjock bunt tusenlappar. Det är bara en tiondel av vad bröderna begärde vid tidigare skadeståndskrav till JK. Då ville de ha 10 miljoner kr per skalle, men där fick dom avslag. Det blev alltså bara en decimeter istället för en meter. Vilken otur.

Justitieminister Morgan Johansson (S) skänkte de två små pengabuntarna ”ex-gratia”, dvs ”av nåd”. Eller för att han inte orkade lyssna på ytterligare fem års klagosånger i massmedia. Eller av taktiska skäl, för att det är valår i år. Socialdemokraterna har tidigare i år utsatts för Kevinpress från andra politiker, och Sveriges alla 7,5 miljoner röstberättigade medborgare har förstås inte kunnat undgå att se och höra talas om Kevinfallet under de senaste fem åren.

Nog om detta, frågan är istället:

Vad hände med 4-årige Kevin sommaren 1998…

…när han dödades? Då två bröder 7 och 5 år gamla misstänktes varit involverade i Kevins död?

Kevin dödades vid en liten fotbollsplan där ungefär 15 barn befann sig, söndag kväll 16 augusti 1998 (sista dan på sommarlovet).
Han dog mellan klockan 17 och 21, mest sannolikt i början på den tidsperioden dvs mellan kl 17 och 18.
Kroppen hittades efter kl 21 liggandes på en lastpall som flöt i vattnet bland vassen vid stranden. Döden hade inträffat ett stenkast därifrån, bakom en röd bod vid fotbollsplanen, enligt dåvarande polisutredningen.

Bild ovan: dåtida flygfoto över området (1998). Nära platsen där Kevins kropp anträffades syns den lilla fotbollsplanen där barn lekte vid tidpunkten då Kevin dödades.

Bild ovan: nutida flygfoto över fyndplatsen (F). B=där Kevin dog, vid fotbollsplanen, bakom en röd bod (numera riven), enligt dåvarande utredning.

Två bilder ovan: boden vid fotbollsplanen.

Bild ovan, löpsedel från augusti 1998: ”Nio barn greps – Förhördes av polis i flera timmar om mordet på Kevin”.

Totalt 120 barn förhördes i polisutredningen som pågick från 16 augusti till 2 november 1998.
Över 350 vuxna förhördes.

Bild ovan, tidningsrubrik från augusti 1998: ”Jag var med när Kevin dödades. 12-årig pojke berättar för polisen.”

Fyra olika ”sanningar” / versioner

Från olika källor finns åtminstone fyra versioner åtkomliga för svenska folket av vad som hände Kevin. Olika sanningar för olika medborgare och tidsperioder. Här är de ordnade kronologiskt med äldsta versionen först, dvs när de blev åtkomliga för allmänheten:

Version 1: Båda bröderna orsakade Kevins död.
Källa (sommar-höst 1998): en polisutredning, numera officiellt inaktuell version.
Enligt polisen år 1998 befann sig ungefär 15 barn vid platsen / fotbollsplanen där Kevin dödades bakom en bod.
Flera boende i Dottevik berättade att flera äldre barn hade hotat att ge sig på Kevin för att sätta honom på plats eller ”hämnas” på honom av olika skäl.

Totalt hölls 1300 förhör med 482 personer, varav 120 barn, i polisutredningen 1998.

”Brödernas” föräldrar kontaktade polisen hela nitton (19) gånger under utredningen och lämnade uppgifter om vad sönerna hade berättat hemma om Kevins död.
Därför kallades familjen till förhör, i barnanpassade lokaler (med leksaker, dataspel, godis m.m), och man försökte få bröderna att upprepa vad de hade sagt hemma till föräldrarna.

Till slut ansåg polisen att hela familjen hade lämnat tillräckligt många uppgifter som sammantaget visade att bröderna hade varit involverade i Kevins död.
Utredningen (förundersökningen) mot bröderna avslutades med motiveringen att de var yngre än 15 år. Utredningen mot två andra pojkar avslutades med motiveringen att de var oskyldiga. Ärendet överlämnades därefter till socialtjänsten.

Version 2: Ingen av bröderna orsakade Kevins död.
Källa (maj 2017): tre SVT-dokumentärer och massmedia, och en polisutredning i kölvattnet.
Källuppgifterna består av klipp och fragment ur FUP* 1998, och som SVT vävde ihop till en berättelse med suggestiv musik och dramaturgi i tre känslosamma dokumentärer.
Därefter lades locket på, och allt det andra i FUP hemlighålls för svenska folket.

Resultatet av den efterföljande polisutredningen (som genomfördes under starkt medietryck / grupptryck) sammanfattades bl.a. så här av åklagare Niclas Wargren år 2018:

”Visserligen har bröderna i polisförhör flera gånger lämnat uppgifter att de HAR sett hur Kevin dog, att de har varit där då, och att de själva har utövat våld mot Kevin då han avled… Men jag bedömer att uppgifterna är otydliga, motsägelsefulla och inkonsekventa. Det kan ifrågasättas om de är självupplevda.”

”Det som brödernas FÖRÄLDRAR har sagt i förhör under utredningen 1998 gäller dels vad de har iakttagit under eftermiddan/kvällen när Kevin dog, och dels vad föräldrarna därefter har hört sina söner säga i olika sammanhang… Även de uppgifterna är enligt min uppfattning otydliga, motsägelsefulla och inkonsekventa, och behäftade med stor osäkerhet.”

Angående alibit från den andra familjen ”så ger de uppgifterna mycket litet utrymme för att bröderna skulle kunnat varit närvarande vid Kevins död”.

”Drunkning kan inte uteslutas, men det finns fynd som till viss del talar emot drunkning som dödsorsak.”

”Sexuellt våld bedöms inte som sannolikt, men kan inte helt uteslutas”.

”Bevisningen mot bröderna är sammantaget så svag att de avförs från utredningen.”

Nackdelen med version 2 är att den innehåller osannolika förklaringar. Numera förklaras ALLT graverande som föräldrarna och bröderna sa och skrev år 1998 med att de hade falska minnen skapade av chock, psykisk press och ledande frågor. Dessutom påstås att dessa människor numera har bortträngda minnen av sina (dåvarande) falska minnen. Sanningen är nog att de inte vill prata om allt de sa och skrev då, det blir för komplicerat. (Minnen av omskakande, svåra händelser försvinner inte helt, enligt forskare).

Så vem dödade Kevin? Enligt denna numera officiella version finns ingen gärningsperson. De spekulerar i att Kevin dödades av en lastpall, dvs en olycka.
Men kriminalteknikern som år 1998 undersökte platsen där Kevin hittades död, avfärdar lastpallshypotesen och hävdar än idag att någon tog livet av Kevin: ”Ja, det har jag trott hela tiden. Däremot inte sagt att det är bröderna som gjort det.”

Version 3: En viss ”13-åring” orsakade Kevins död.
Källa (maj 2017 och senare): en törstig romanförfattare kallad ”GW” uttalar sig i massmedia. Dock framfördes den versionen av nån annan i media redan år 1999, efter att den pojken erkänt ett annat brott, så GW är många år på efterkälken med sina funderingar.

Den pojken misstänktes och förhördes även flera gånger i Kevin-polisutredningen år 1998, men avfördes till slut från utredningen.

Version 4: En av bröderna + en äldre pojke orsakade Kevins död. Och den andra brodern såg bara Kevin när han redan var död, och när de andra pojkarna bar Kevin från boden vid fotbollsplanen till strandkanten.
Kevins död var ett misstag, de hade inte uppsåt att döda, enligt den ena brodern.
Den ”äldre pojken” kan eventuellt varit pojken i version 3 ovan.

Källan (maj 2018) består av några läckta uppgifter från bl.a. vittnesuppgifter som nedtecknades av familjen strax efter att polisutredningen hade avslutats i början på november 1998. De läckta uppgifterna har fått begränsad spridning men finns åtkomliga för alla på Internet.

I de uppgifterna framkommer bland annat att ena brodern var rädd för de äldre pojkarna (som var i 10-13-årsåldern). På grund av rädslan berättade han därför inte allt förrän efter polisutredningen var avslutad, och efter att föräldrarna haft många samtal med sönerna i lugn och ro, i hemmets trygga vrå.
Anm: även denna tanke – att bröderna inte vågade säga allt till polisen eftersom de var rädda för de äldre pojkarna – framfördes i media redan år 1999.

Här påstås inte att en version är mer eller mindre sann än nån annan. Vilken version som verkar sannast får var och en avgöra på egen hand.

Ur ett humanistiskt perspektiv så är nutida officiella massmedieversionen (version 2 ovan) bästa alternativet. Därför att det vore inhumant att idag, tjugo år senare, vidhålla att nån av de vuxna bröderna eller båda fortfarande ska betraktas som misstänkta.

Angående att polisutredningen 2018 drog en annan slutsats än polisutredningen 1998:

Bevisvärdering är ingen exakt vetenskap, bevisvärdering omfattar subjektiva moment.
Det är inte ovanligt att olika rättsinstanser gör helt olika bedömningar. T.ex. att tingsrätten friar men hovrätten fäller, eller vice versa, på exakt samma bevisunderlag.
Eller att olika åklagare drar olika slutsatser ur exakt samma underlag. Exempelvis som i saxmordfallet häromåret där tre åklagare gjorde samma bedömning att bevisen höll, medan en fjärde åklagare gjorde motsatt värdering (under starkt medietryck), på samma bevisunderlag.

Mera:
– ”Röran i omständigheterna kring döden”.
– ”Bok om Kevinfallet kastar sten i glashus”.

* FUP: (polisens) förundersökningsprotokoll.

Kuriosa och mindre nyttigt vetande, om tjockleken på en sedelbunt:
uppgifterna ovan är avrundade. En en-miljonersbunt med tusenkronorssedlar är ca 12 cm tjock, och motsvarande för en tio-miljonersbunt är följaktligen ca 1,2 meter.
Information från Riksbanken:
”Sedelpapperet har en tjocklek på 125 mikrometer med en tolerans på 10% plus och minus. När pappret sedan trycks blir det något tunnare på grund av det höga trycket som används i tryckprocesserna. Sen beror tjockleken på hur mycket fukt som sedlarna blir utsatta för och om de blir vikta eller knöliga. Det är därför svårt att ge ett helt korrekt svar på frågan men en bunt med 100 sedlar brukar vara cirka 1,2 cm tjock.”

Några av de buggar som inte dödades före tolvslaget år 99 till 00…

Här visas ett axplock av de buggar som missades och som fanns kvar den 1 januari år 2000, trots enorma insatser före millennieskiftet för att utplåna buggarna från jordens yta.

Efter ”Dubbelmord & millenniebuggen” tas här en närmare titt på vad millenniebuggen egentligen handlade om. Dvs vad som hände vid övergången från år 99 till år 00… eller rättare sagt: vid övergången från år 1999 till år 2000.

Felaktiga testresultat som ledde till aborter, och krånglande EKG-apparater. Det är ett par av de allvarliga problem som orsakades av kvarvarande buggar i januari år 2000, som medförde att en del datorsystem trodde att det var år 1900 eller noll istället för år 2000.

De flesta buggar som överlevde millennieskiftet gav inte allvarliga problem, åtminstone inte av de som rapporterades till allmänheten. Av massmedias katastrofscenarier syntes inte ett spår i media efter årsskiftet, till sådan besvikelse för vissa invånare att de trodde millenniebuggen bara var en fet bluff.

Rubriker: Sverige, exempel på buggar som slank igenom. Utrikes, exempel på buggar som slank igenom. Om millenniebuggen. Osäker jämförelse med Ryssland. Mera.

Nedan visas ett urval av de problem som uppstod i januari år 2000, i Sverige och utrikes, och som kom till massmedias kännedom. (Dvs problem som orsakades av kvarvarande buggar). Troligen var de problemen endast en liten del av alla som inträffade efter millennieskiftet. Många IT-avdelningar på företag m.m. jobbade eller hade jour på nyårsafton för att snabbt upptäcka och åtgärda kvarvarande buggar innan ordinarie arbetsveckan började, och man kan anta att många av dem inte rapporterades vidare till utomstående.

 Sverige, exempel på buggar som slank igenom

Inledningsvis ett exempel som ger en mer detaljerad inblick.

Bild ovan: ur tidningsartikel från 2 januari 2000 (Svenska Dagbladet). Några citat:

”(…) EKG-utrustning på flera av landets sjukhus slutade fungera under nyårsnatten. Datorerna klarade inte av omställningen från 1999 till 2000.”
”(…) Systemet trodde att det var år 1900, visade fel tid, och registrerade inte hjärtverksamheten.”
”(…) Enligt sjuksköterskan Maria Oscarsson vid sjukhuset kan det finnas en viss säkerhetsrisk för hjärtpatienter om EKG-apparaterna inte går som de ska, eftersom personalen då måste lita till att patienterna själva slår larm.
– Framför allt stör det oss mycket i arbetet eftersom manuell övervakning är mer personalkrävande och om det fortsätter så här får vi problem”
”(…) Det är ett allvarligt fel, men det har inte hotat patientsäkerheten”.
”(…) – Trots alla tester missade vi att modifiera en fil i programvaran. Därför uppstod det här problemet”

”(…) Under nyårsdagen rapporterade sammanlagt sju landsting att de haft någon typ av störningar inom sjukvården efter millenneskiftet. Enligt Gunilla Hult-Backlund är dock nästan alla störningar av mindre allvarlig karaktär, och berörde främst medicinteknisk utrustning eller administrativa funktioner.”

Om man på nittiotalet hade ignorerat millenniebuggen så hade sannolikt sjukvården överhopats med fel av olika slag i början på år 2000 vilket kunde ha hotat patientsäkerheten, kanske rentav orsakat personskador eller död.

Fler exempel från Sverige på buggar som slank igenom:

– Automatlarmet på en elstation i Degerfors var ur funktion.

– I Sjöbo slutade trehundra trygghetslarm att fungera.

– Ett inbrottslarm vid östra Hagaskolan i Göteborg aktiverades vilket inte berodde på inbrott utan tros vara ett 2000-problem.

– Polismyndigheten i Örebro fick problem med ett ekonomisystem.

– Vid Försvarets radioanstalt förekom problem med ett inpasseringssystem.

– I Värmland slutade telefonväxlarna fungera vid tre sjukhus.

– Hos en taxifirma i Åmål slutade taxametrarna att fungera.

– Ett pc-system för vatten- och vindförhållanden i Södertälje slutade fungera.

– Ett administrativt stöd för lotsbeställning inom datasystemet Topaz slutade fungera.

– Det gick inte att vidarekoppla telefonsamtal till vårdcentralen i Hagfors.

– Frånvarobeskeden i telefonväxlarna vid sjukhusen i Karlstad och Torsby fungerade inte.

– Ett ekonomisystem i Mullsjö kommun tolkade 99 som 2099. Fakturor fick hanteras manuellt.

– I Örebro län hade polis- och räddningstjänst mindre problem med sina datasystem.

– I simhallen i Täby gjorde millenniebuggen att det inte gick att köpa årskort.

– En del mindre störningar vid några reningsverk har rapporterats.

– Utrustning som automatiskt registrerar hjärtverksamheten hos patienter slutade fungera vid tolvslaget, dels vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, dels vid sjukhuset i Piteå. (se ovan om EKG-utrustning).

 Utrikes, exempel på buggar som slank igenom

Några missade millenniebuggar i utlandet, som rapporterades i svensk massmedia i början av år 2000:

– Det kanske värsta buggen som missades inträffade i Storbritannien ”där två kvinnor genomförde aborter efter att de mottagit felaktiga resultat på ett downs syndrom-test. De felaktiga svaren, som skickats till 154 gravida kvinnor, beskrevs som en direkt orsak av millenniebuggen”.

– ”USA:s fem mest avancerade spionsatelliter upphörde att fungera under tre dagar.”

– Småfel i ett tågbolags övervakning av tågen, i USA.

– Datorproblem i San Franciscos lokaltrafik (USA).

– I Storbritannien sattes 20.000 kreditkortsläsare ur funktion på grund av millenniebuggen (det inträffade dock fyra dagar före nyårsafton, eftersom de hade programmerats att hantera transaktioner under fyradagarsperioder).

– Det amerikanska marinobservatoriet, USA:s officiella tidräknare, visade strax efter midnatt att det var år 19100.

– I en svensk tidningsartikel uppges att ”Ett och annat larm hade gått av sig själv – eller slutat fungera.”, och ”Några inpasseringskort krånglade mer än vanligt.”

– En tysk man hade plötsligt 13 miljoner D-mark på sitt bankkonto, datumet var 1899.

– Italienska interner som skulle frigivits strax före nyår hade plötsligt 100 år kvar. Medan andra skulle ha frigivits redan år 1900.

– ”Den västafrikanska staten Gambia föreföll i går ha varit det enda land som drabbades av allvarligare störningar orsakade av den så kallade millenniebuggen. Det meddelade den internationella övervakningscentralen i Washington som försökt spåra alla förtretligheter orsakade av datortrassel i samband med årtusendeskiftet.
Påtagliga störningar förekom i Gambias energiförsörjning liksom inom transportväsendet. Även inom landets finanssektor förekom en del trassel liksom i en del statlig service.
Enligt övervakningscentralen kan dock problemen inte bara hänföras till millenniebuggen. Experterna lade en del av skulden på utebliven internationell hjälp till Gambia att förbereda sig för årtusendeskiftet.” (TT-AFP)

Följande sammanställning av millenniebuggar som missades eller slank igenom är från ”What Really Happened in Y2K?”, under rubriken ”What Failures Occurred after 2000”, av en professor Martyn Thomas från Gresham College år 2017. (Flera av punkterna innehåller flera olika händelser).

1. 15 nuclear reactor shut-downs (in Spain, Ukraine, Japan and the USA).

2. Many credit card systems rejected valid cards.

3. The oil pumping station in Yumurtalik shut down, cutting off supplies to Istanbul.

4. There were power cuts in Hawaii and cable television feeds failed.

5. Glitches hit government computers in Hong Kong and mainland China.
Police testing the sobriety of drivers in Hong Kong had to enter birth dates on breath-testing machine because of an apparent Y2K malfunction.
Courthouse computers in Italy mixed up prisoner dates by 100 years.
A few ATM machines shut down.

6. Government computers in Hong Kong failed to display the correct date, but no records were lost and everything ran smoothly, officials said.
Weather observations in part of mainland China had to be made by hand after the circuit board of a solar measuring device in the remote north-western region of Ningxia failed to roll over to 2000.

7. In Tokyo, about a dozen small brokerages reported Y2K-related glitches in a record-keeping system. They were quickly fixed.
Ten small Hong Kong companies reported minor hardware or software problems possibly caused by Y2K.
The heat went out in apartments for about 900 families in Pyeongchon, South Korea.

8. A hospital in western Norway reported that an X-ray machine had failed.
News reports said cash registers at a handful of 7-Eleven convenience stores also failed there, and some ATM machines weren’t working.

9. Ticketing machines on some buses in Australia briefly jammed.
Forecasting maps at the French weather service initially got the New Year Day date as ”01/01/19100.”
Eight hundred slot machines shut down at a Delaware horse track.
Taxi meters broke down in a China province.

10. Three dialysis machines stopped functioning in Egypt hospitals, but the problem was quickly fixed.

11. A provincial court in South Korea issued automated summonses to 170 people to appear for trial on Jan. 4, 1900 instead of Jan. 4, 2000.

12. A customer at a New York State video rental store had a bill for $91,250, the cost of renting the movie ’The General’s Daughter’ for 100 years.

13. Glitches were reported in train-pass vending machines in Tokyo, in a program of France’s Syracuse II military satellite system, and at the Islamabad Stock Exchange in Pakistan, where computers said the year was 1900. Exchange members were forced to manually record their transactions.

14. The Palatka-Putnam, Florida reporting station, conveyed that the county’s 911 service was experiencing intermittent problems with the name and number link.

15. Low-level Windshear Alert (LLWAS) systems failed at Tampa, Denver, Atlanta, Orlando, Chicago O’Hare, and St. Louis during the rollover. The systems displayed an error message. Air Transportation system specialists at each site rebooted LLWAS computers to clear the error, and the last system was in normal operation in just over two hours. Impact on operations was minimal.

16. The Direct Access Radar Channel monitor at Albuquerque, N.M. failed immediately after the rollover.

17. Kavouras Graphic Weather Display Systems at flight service stations in 16 locations around the country failed about ten minutes after the rollover. Data supplied to automated flight service stations was not updating properly. Specialists discovered the system sent data bearing the date ”2010,” resulting in rejection of National Weather Service data and incorrect updates of weather data in the system.

18. An Automatic Backup to the central computer complex at the Cleveland Air Route Traffic Control Center failed to activate after the date change.

19. ARINC Oceanic Display and Planning System printers at Oakland, CA and Islip, NY, failed the transition from 1999 to 2000. These are not FAA printers but are a redundant system used in the relay of data from ARINC communications centers to air traffic controllers handling oceanic traffic.

20. The Federal Reserve Bank of Chicago experienced Y2K related problems in transferring $700,000 in tax payments. The bug was fixed and the payments were made the next day.

21. Weather Message Switching Center Replacement, Atlanta, GA, stopped recognizing and processing certain kinds of Notices to Airmen (NOTAMS) because of a software problem involving a failure to recognize years ending in ”0” in the NOTAM time and date code.

22. Several problems remained in Microsoft Visual Basic and Access.

23. Payroll software at Berlin’s German Opera denied certain employees government mandated subsidies for families with children. When year 2000 arrived, the computers date was 1900. This caused a person born in 1995 to appear 95 years old, making the parents ineligible for the government subsidy.

24. The Pentagon had a self-inflicted Y2K mis-fix that resulted in complete loss of ability to process satellite intelligence data for 2.5 hours at midnight GMT on the year turnover, with the fix for that leaving only a trickle of data from 5 satellites for several days afterward.

25. The Pentagon DefenseLINK site was disabled by a preventive mistake.

26. The Kremlin press office could not send e-mail.

27. In New Zealand, an automated radio station kept playing the New Year’s Eve 11pm news hour as most recent, because 99 is greater than 00.

28. Toronto abandoned their non-Y2K-compliant bus schedule information system altogether, rather than fix it.

29. Birth certificates for British new-borns were for 1900.

30. Some credit-card machines failed, and some banks repeatedly charged for the same transaction — once a day until a previously available fix was finally installed.

31. Various people received bills for cumulative interest since 1900.

32. At least one person was temporarily rich, for the same reason.

33. In e-mail, Web sites, and other applications, strange years were observed beginning on New Year’s Day (and continuing until patched), notably the years 100 (99+1), 19100 (19 concatenated with 99+1), 19000 (19 concatenated with 99+1 (mod 100)), 1900, 2100, 3900, and even 20100.
Some Compaq sites said it was Jan 2 on Jan 1. U.K.’s NPL atomic clock read Dec 31 1999 27:00 at 2am GMT on New Year’s Day.”

Anm: ”ATM machines” som nämns på några ställen ovan är bankomater / uttagsautomater.

Om millenniebuggen

Rader med (käll-) kod skriven i COBOL-språket.

Stora ansträngningar gjordes under nittiotalet för att åtgärda millenniebuggen. T.ex. för ett enda större företag år 1999 kunde det handla om att granska miljontals rader kod (källkod) i sina stordatorprogram, och korrigera de delar av koden som bedömdes vara år-2000-kritiska.

Exempelvis amerikanska Citibank lär haft 400 miljoner rader kod att granska i sina stordatorer. Tiotusentals korrigeringar ansågs nödvändiga för att undvika problem efter millennieskiftet.
Företaget General Motors hade 2 miljarder rader kod i sina stordatorer som styrde deras verksamhet, och som behövde granskas och åtgärdas före år 2000.

De flesta buggarna fanns i stordatorer och andra datorsystem som användes inom myndigheter, banker, industrin, företagen, sjukvården med flera. Exempelvis datorer vars program var skrivna i COBOL* (ett programmeringsspråk), ibland med kod från 1980-talet modifierad genom åren till ett lapptäcke av kod, och med bristfällig dokumentation.

Persondatorer (eller PC), med Windows, Mac och liknande, var inte lika utsatta. Inte heller s.k. inbäddade eller inbyggda system (t.ex. mikrochip), många av dessa var inte datum- eller årtalskänsliga.

Under 1990-talet spred massmedia påståenden från domedagsprofeter, lycksökande konsulter och ”experter” som hävdade att efter övergången till år 2000 skulle flygplan ramla ner, kärnkraftverk explodera, hissar störta, m.m.
Fler utnyttjade den uppskruvade stämningen, t.ex. i boken ”The Millennium Bug – How to Survive the Coming Chaos” (bild).

Men såna katastrofscenarier avfärdades av IT-branschen. T.ex. så hade varken kärnkraftverk eller hissar den typen av datoriserade styrsystem, och flygplan kan alltid manövreras manuellt vid behov.

De verkliga problemen som kunde uppstå pga millenniebuggen var mindre spektakulära. Men kunde ändå bli allvarliga, särskilt om de kom i stora mängder och samtidigt. För att förhindra det lär svenska staten och företagen satsat totalt mellan 40 och 50 miljarder kronor under nittiotalet på att korrigera felaktig kod i datorprogram. (En del källor uppger lägre kostnad än så).

Sveriges och andra högdigitaliserade länders kostnader kan möjligen varit onödigt höga, det stora pengaflödet kan attraherat en och annan oseriös aktör (även om det inte kan bevisas).

 Osäker jämförelse med Ryssland

Efter millennieskiftet förekom påståenden att Sverige och en del andra länder hade spenderat alldeles för mycket pengar på millenniebuggen, och den kritiken grundades på jämförelse med Ryssland. Det (osäkra) argumentet löd ungefär så här:
Efter millennieskiftet uppstod knappast fler problem i Ryssland än i Sverige, trots att Ryssland hade spenderat mycket mindre pengar än Sverige. Och eftersom Ryssland är mycket större än Sverige så borde de haft många fler problem efter millennieskiftet.

Jämförelsen med Ryssland kan grundas på felaktiga uppgifter eller falska premisser. Mot ovanstående argument kan invändas:

  • Ryssland kan haft låg rapporteringsvilja. Att man helst inte vill medge brister i sina egna system, att de inte har den transparens som Sverige med flera länder har.
  • I Ryssland användes ofta andra programmeringsspråk än i västländer.
  • Ryssland var inte lika digitaliserat som Sverige och andra västländer. Det uppgav även ryska myndigheter i december 1999, angående risken för problem:
    ”Nej, försäkrar myndigheterna och hävdar att risken för Y2K-problem är större i det långt mer datoriserade väst. […] Riskerna är större i mer datoriserade västländer”

Frågetecken alltså för uppgifter om Rysslands faktiska kostnader före millennieskiftet.
Och frågetecken gällande omfattningen av kvarvarande problem efter millennieskiftet.
Och frågetecken för såna jämförelser mellan länder som har stora skillnader i datoranvändningen.

Mera:
– ”2000-säkringen i Sverige: Myt och verklighet (1 mars 2000, Statens offentliga utredningar från Näringsdepartementet, slutrapport från 2000-delegationen, SOU 2000:24).
– ”Dubbelmord & millenniebuggen”.

* Millenniebuggen kallas också Y2K-buggen, the millennium bug, 2000-buggen, millenniumbuggen.
Y2K = förkortning för year 2 gånger tusen (K=1000), dvs år 2000.

* Cobol, var/är ett affärsorienterat programmeringsspråk. För tekniska applikationer användes t.ex. språket Fortran. Det fanns/finns flera andra språk.

Återpublicering från 2 maj 2020.

Violas okända läkarrecept på ”uppiggningsmedel” kvällen hon försvann

Efter läsarfrågor om Viola Widegrens läkarrecept som nämns i ett äldre Mysterium24-inlägg* kommer här svaren plus lite till.

Viola Widegren

När 17-åriga Viola ”Vivi” Widegren försvann spårlöst tidigt en söndag kväll i början på december, så lämnade hon kvar hatten och handväskan på köksbordet i föräldrahemmet. Detta är välkända uppgifter. Likaså att den kvarlämnade handväskan innehöll en ansenlig summa av hennes lön från ett tillfälligt jobb som vårdbiträde.

De uppgifterna brukar nämnas i alla berättelser om Violafallet som har framförts sedan dess, i tidningar, tidskrifter, böcker, radio och tv. (Av nån anledning har detta fall uppmärksammats mycket i många år). Men under alla dessa år tycks ingen utomstående granskat mer av innehållet i Violas handväska. Ingen utom författaren Sture Lönnerstrand år 1951 (se nedan), och Mysterium24 för några år sedan*.

I handväskan fanns bland annat läkarrecept på uppiggande medel, som på den tiden vanligen innehöll amfetamin. Effekten av ett sånt preparat kan ha medverkat till händelseutvecklingen. Enligt föräldrarna var Viola ”helt förändrad” den kvällen, de kände inte igen hennes beteende.
Och detta var inte heller första gången som Viola hade försvunnit.
Här rotar vi runt lite mer i Violas handväska och funderar en stund över saker och ting.

Rubriker:
Polisens inventering av Violas handväska.
Föremål som utelämnades vid polisens inventering.
Dåtidens uppiggande medel, och Violas långa arbetsdagar och kvällar.
Viola var helt förändrad, enligt föräldrarna.
Violas tidigare nattliga försvinnande vid älven.
Sammanfattning.

Polisens inventering av Violas handväska

I statspolisens inventering av innehållet i Violas handväska uppges att kriminalöverkonstapel J. Sundin ”har i närvaro av makarna Widegren i deras hem undersökt handväskan och föremålen däri”.
I den kvarlämnade handväskan fanns bland annat ett avlöningskuvert, och 110 kr och 66 öre i kontanter (motsvarar ca 2175 kr år 2021), kvitton på diverse inköp och ett armbandsur.

Kriminalöverkonstapel Sundin redovisade dock inte samtliga föremål som fanns i handväskan. Inventeringen avslutades med följande ord:

”Vidare fanns i väskan diverse smärre föremål som tycktes sakna betydelse i fallet. Bland dem kan nämnas spegel, läppstift, ask med ett halssmycke och en brosch i form av silverkors sådant som sjuksystrar brukar ha, några bitar karameller, litet garn och ett slags tygfläta.”

Några av de ”betydelselösa” föremålen nämndes kortfattat. De övriga föremålen utelämnades helt.

Föremål som utelämnades vid polisens inventering

Sture Lönnerstrand

Författaren Sture Lönnerstrand bedrev en egen ”utredning” om Violas försvinnande. Det gjordes i samförstånd med Violas föräldrar, och:
”med herr Widegrens fulla vetskap och tillåtelse”, som Lönnerstrand uttryckte det i ett brev till polisen.
”Herr Widegren” var alltså Violas pappa Carl, som några år senare skrev artikeln ”Mina lidandes år” där även Lönnerstrand omnämndes:
”Det var en journalist från Stockholm, Sture Lönnerstrand, som gjorde en noggrann undersökning av Violas hela liv; han samlade bl.a. vittnen i hennes flick-bekanta som han intervjuade.”

Lönnerstrand skrev flera artiklar om Violafallet, i tidskrifter och dagstidningar. År 1951 publicerade Lönnerstrand boken ”Sanningen om Viola Widegren : flickan som försvann”.
Boken handlar bl.a. om Lönnerstrands ”utredning” av fallet och hans hypotes att Viola hade rymt med en man från sjukhuset. Och att hon skulle ge sig tillkänna när hon blev myndig då hon kunde förfoga över pengaarvet från sina morföräldrar. (Dvs nästkommande år, 1952, när Viola fyllde 21 år).

MEN det intressanta är Lönnerstrands dokumentation av innehållet i Violas handväska (se nedan), inte hans hypoteser om Violas försvinnande.

Kort tid efter boksläppet publicerade Lönnerstrand en tidningsartikel där han nämnde några av föremålen i Violas handväska, och det visas ett fotografi med några av föremålen numrerade. Fotografiet tycks fungera som utfyllnad för att lätta upp textmassan. Artikelns fokus ligger inte på dessa föremål utan handlar bl.a. om ovan nämnda hyptotes om försvinnandet.

Bild ovan: ur nämnda artikel (22 juli 1951, Aftonbladet), fotografi med numrerade föremål från Violas handväska, och med följande bildtext:

”Det enda spår helgumflickan lämnade efter sig var handväskan, som bl.a. innehöll:
1) ransoneringskort, 2) ett urklipp av en intervju med en svensk-amerikanska med rubriken ”Låt pengar göra pengar råder kritisk Multrå-mrs”, 3) 110 kr. i sedlar och några växelmynt, 4) två recept på ”uppiggningsmedel” utfärdade av en läkare vid Sollefteå lasarett.”

Några av de föremål som utelämnades i polisens inventering var alltså ransoneringskort, en tidningsartikel och två läkarrecept.

Violas ransoneringskort gällde troligen kaffe, te eller annat som fortfarande var ransonerat åren efter andra världskriget.
Det som sticker ut är läkarrecepten på ”uppiggningsmedel”, och tidningsurklippet som handlar om att få pengar att växa. Det sistnämnda intresserade nog Viola eftersom hon hade ett arv som väntade henne när hon blev myndig.

Dåtidens uppiggande medel, och Violas långa arbetsdagar och kvällar

Några av 1940-talets populära, receptbelagda uppiggningsmedel var exempelvis Fenedrin, Benzedrine, Leodrin, Sympametin, Mecodrin, Eufodrinal, Psykoton och Pervitin.
Några var receptfria under de inledande åren, för att sedan bli receptbelagda.
Den typen av preparat (ofta i pillerform) innehöll det centralstimulerande ämnet amfetamin eller amfetaminliknande ämnen, men förstås i mycket lägre doser än vid tungt narkotikamissbruk.

Förutom uppiggande effekt så kan en användare av sådana preparat bl.a. uppleva ökat självförtroende, känna sig orädd, och bli mer pratsam*.

Det var nog enkelt för Viola, som dessutom jobbade på sjukhuset, att få en läkare att skriva ut nåt uppiggande.
Viola hade goda skäl att vara trött, det var långa dagar och kvällar med arbete och studier. Hon jobbade tillfälligt som vårdbiträde hela dagarna från kl 7 på morgonen. Varannan dag var det lång arbetsdag som inte slutade förrän kl 20 på kvällen.

Och på kvällarna läste Viola distanskurser för grundskoleexamen (”realexamen”, 3 läsår. Tidigare hade hon gått 6 år ”folkskola”). Dvs studierna motsvarade ungefär de tre sista årskurserna i nutida grundskolan. Dock hade hennes distans-studieintresse svalnat efter första läsåret, framkom i polisutredningen, när hon vid 16 års ålder började jobba tillfälligt i en Konsumbutik.
Sedan blev hon dessutom sjuk i två perioder i sammanlagt över tre månader, vid 16 och 17 års ålder, och fick då uppskov från institutet (Hermods) som anordnade kurserna.

Viola var helt förändrad, enligt föräldrarna

Kvällen då Viola försvann hade föräldrarna inte känt igen hennes beteende. När Viola anlände vid 18.30-tiden så gick in i huset utan att hälsa. Hon sa ”med uppbragt stämma”: ”Vad menas med detta? Nu vill jag först och främst ha reda på vad det är ni vill mig!”

Här är några exempel från författaren Klas Kohlström (som för övrigt inte nämner läkarrecepten) på hur föräldrarna uppfattade Viola den kvällen. Citat ur Kohlströms artikel i Nordisk kriminalkrönika år 2000 (min fetstil):

  • ”[…] Då Viola väl var hemma, fann föräldrarna sin dotter helt förändrad. De kände inte igen henne.”
  • ”[…] Styvmor häpnar. Aldrig har hon hört maken till ungjänta att vara styv i tonen mot sina egna föräldrar – och detta efter att i veckor, i telefon, ha snäst av deras önskan att få se henne lite mera hemmavid.
    – Men vad du är elak, Vivi! säger hon. Ta av dig kappan, och säg att du stannar hemma!”.
  • ”[…] Inne i huset var far och mor fortfarande mycket uppbragta över dotterns näsvisa uppträdande.”

Enligt en annan källa uppgav pappa Carl att:
”Viola var så uppstudsig när hon kom hem. Hon vart elak och knöt näven framför mig. Så har hon aldrig gjort förr, inte mot mej i varje fall”. (ur kapitlet om Viola i boken ”Brottets krönika, del 3” (1959), av Carl Olof Bernhardsson).

Föräldrarna ville att Viola skulle stanna hemma över vintern för att göra klart studierna.
Viola hade flyttat till stan för att jobba/vikariera några veckor som vårdbiträde (innan dess hade hon haft tillfälliga jobb i flera lokala livsmedelsaffärer). Vikariatet förlängdes sedan några veckor i taget.

Vid besöket hos föräldrahemmet kvällen Viola försvann hade hon inte varit hemma på en månad. Villkoren för flytten hemifrån var att hon skötte studierna och hälsade på föräldrarna ibland. Men hon hade inte följt överenskommelsen. Pappa Carl misstänkte att Viola hade ”hamnat i dåligt sällskap”, och han var rädd att hon skulle bli ”gatflicka” (prostituerad).

I Sture Lönnerstrands bok uppges att Viola den kvällen varit ”alldeles som förbytt”, ”stor i truten” och ”högfärdig”. Lönnerstrand undrar: ”Vad i all sin dar hade det flugit i henne egentligen?”.

Varken Lönnerstrand, Kohlström, Bernhardsson eller annan författare nämner nåt om effekterna från uppiggningsmedel och eventuellt amfetaminpreparat som en möjlig förklaring till Violas beteende den kvällen.
På Violas tid var kunskaperna begränsade om såna preparat, så det kan förklara att Lönnerstrand och Bernhardsson år 1951 och 1959 inte funderade i såna banor. Och Kohlström år 2000 kanske inte ens hade upptäckt uppgiften om läkarrecepten, eller inte kopplat samman det med Violas uppförande.

Den kvällen var alltså Viola ”helt förändrad”, ”som förbytt”, mamman hade ”aldrig hört på maken”, och de blev ”mycket uppbragta” över Violas uppförande.

Violas offensiva och ”elaka” uppförande när hon kom till föräldrahemmet kan berott på att hon var irriterad, ARG och UPPRÖRD över att pappa Carl hade tvingat henne att åka och besöka föräldrarna på sin enda lediga dag.

Om Viola dessutom nyligen hade börjat använda ”uppiggningsmedel”, så kan effekten från pillren FÖRSTÄRKT Violas irritation, gjort henne mer djärv och frispråkig, och därmed bidragit till Violas kaxighet hos föräldrarna den kvällen. Och sedan även bidragit till hennes förehavanden efter att hon försvann ut genom dörren, t.ex. genom att hon blev mer orädd och oförsiktig.

Violas tidigare nattliga försvinnande vid älven

Viola var nog inte rädd för att vara ute på kvällarna. Det framgår av ett annat försvinnande som inträffade när Viola var sju år (dvs tio år tidigare). I ett polisförhör berättade Violas mamma (styvmor) Agnes:

”Vid det tillfället hade flickan gått ut en kväll och icke återkommit, utan Widegren hade fått söka henne till vid 1.00-tiden på natten då han påträffat henne tillsammans med två andra personer i närheten av Faxälven.”

Viola hade alltså gått ut en kväll och inte återkommit. Pappa Carl hade sökt efter Viola till ända framåt klockan 01 på natten och slutligen hittat henne i närheten av älven.

Om 17-åriga Viola tog uppiggningsmedel innan hon kom till föräldrarna kvällen då hon försvann för alltid, så kan det också ha medverkat till att minska eventuella betänkligheter att gå ner till älven på egen hand.

Sammanfattning

Dåtidens ”uppiggningsmedel” innehållande amfetamin ordinerades till vanliga, hederliga, arbetande, trötta medborgare som behövde piggas upp. Som t.ex. Viola med sitt arbete på sjukhuset plus studier på kvällarna.

Vi vet inte produktnamnet på Violas ”uppiggningsmedel” eller vad det innehöll. Och vi vet inte om hon hade intagit uppiggningspiller den aktuella kvällen, t.ex. före eller under bussfärden till föräldrahemmet.
Med andra ord: vilken inverkan Violas uppiggningsmedel hade på själva försvinnandet är spekulationer, liksom mycket annat i Violafallet. Dock har funderingarna kring hennes uppiggningsmedel viss substans i form av läkarrecept med mera, i motsats till många andra spekulationer som baseras på rena fantasier.

För att förstå att ett uppiggningsmedel kan ha haft viss betydelse för händelseförloppet kvällen Viola försvann så behöver man känna till följande:

  • Att Viola hade läkarrecept på uppiggningsmedel.
  • Att sådana preparat kunde innehålla amfetamin eller liknande.
  • Att de var fullt lagliga och allmänt accepterade.
  • Att det fanns uppåt ett tiotal såna produkter med likartat innehåll.
  • Att amfetamin t.ex. kan öka självsäkerheten, minska rädslor, göra användaren pratsam.
  • Att Violas föräldrar var mycket förvånade över hennes kaxiga beteende den kvällen.
  • Att oavsett preparatets aktiva substans – amfetamin eller nåt helt annat – så kan även en placeboeffekt* bidragit till Violas agerande.
  • Att Viola troligen var mycket upprörd. Både av att hon tvingats åka till föräldrarna på sin lediga dag, och sedan av att pappa Carl sa att hon måste stanna hemma resten av vintern för att slutföra distansstudierna, att hon inte fick återvända till stan. Och slutligen av bråket och örfilen en stund innan hon försvann ut genom dörren.
  • Och att upprördheten eventuellt i kombination med effekten från preparatet kan ha gjort Viola oförsiktig nere vid älven eller nån annanstans.

Vi kan vara hyfsat säkra på att uppgifterna om Violas läkarrecept på uppiggningsmedel är tillförlitliga, eftersom de kommer från Lönnerstrand som hade nära kontakt med familjen Widegren som givit honom tillåtelse att göra en egen ”utredning” om Violas försvinnande.

Det finns dock möjlighet att detta ”uppiggningsmedel” var av annan typ än som nämns ovan. Vid sjukperioden i maj, då Viola var 17 år, ett halvår före försvinnandet, hade hon ”blodbrist” och fick ”järnmedicin”. Ett av symtomen vid blodbrist är trötthet, och det skulle kunna vara så att receptläkaren eller Lönnerstrand har benämnt denna järnmedicin som ”uppiggningsmedel”. I så fall kvarstår ändå möjligheten att en psykologisk effekt fick Viola att bete sig offensivt och annorlunda (enligt föräldrarna som inte kände igen hennes uppförande och tyckte att hon var helt förändrad).

Den sanna sanningen om Viola kan vara lika oåtkomlig som Faxälvens hemligheter. Liksom alla de människor som drunknat i älvens strömmande vatten de senaste hundra åren.

* Äldre inlägg om Viola (där även läkarrecepten nämns):
– ”Viola, älven och isen”.

* Om dåtidens uppiggningsmedel, dess effekter m.m:
””Bli piggelin, ät Fenedrin!” (lagligt amfetamin förr i tiden)”.

* Placeboeffekt: förväntanseffekt, dvs att personen upplever en förväntad effekt därför att personen har en stark tilltro till att preparatet ska ge den effekten.

Återpublicering från 8 april 2020.

Dubbelmord & millenniebuggen

På nittiotalet spred massmedia domedagsstämning med oro för ”millenniebuggen”. Det ledde till morden på José och Elena, några dagar före millennieskiftet.

År 1999 plockade José och Elena Najera ut sina besparingar från bankkontot, av oro för att banksystemen skulle kollapsa och pengarna försvinna på grund av millenniebuggen vid övergången från 1999 till år 2000.

José, 46 år, var byggarbetare, Elena, 42 år, var läkare (bild ovan). Deras son José, 19 år, var studerande. (Sonen hade samma namn som pappan). Familjen var bosatt i Garden Grove i Kalifornien, USA.

Millenniebuggen var en omfattande brist i datorsystems äldre programkod som inte kunde hantera övergången från år 1999 till 2000. Det var mestadels i s.k. stordatorer inom företag, industri, banker, myndigheter m.m. som det förekom såna fel eller ”buggar”.
Under senare hälften av 1990-talet lades stora resurser på att åtgärda buggarna före år 2000. (I Sverige lär notan landat på över 40 miljarder kronor).

I ett tidigt skede lyfte massmedia fram domedagsprofeter, lycksökande konsulter och ”experter” som hävdade att vid millennieskiftet skulle flygplan ramla ner, kärnkraftverk explodera, hissar störta, m.m. Som att jordens undergång var nära.
Men såna katastrofscenarier avfärdades av IT-branschen. T.ex. så hade varken kärnkraftverk eller hissar den typen av datoriserade styrsystem, varken i väst- eller i östländerna. Och flygplan kan alltid manövreras manuellt vid behov.

De verkliga problemen som kunde uppstå pga millenniebuggen var mindre spektakulära. Men kunde ändå bli allvarliga, särskilt om de uppstod i stora mängder och samtidigt.
Massmedias inledande domedagsskriverier hade dock skapat oro hos en del av befolkningen, trots att massmedia framåt slutet på nittiotalet också beskrev en mer korrekt bild av millenniebuggen.

Natten den 28 december 1999 knivmördades José och Elena Najera i sitt hus, medan sonen var på en fest. Det var inget rånmord, inget verkade ha stulits. På mordplatsen hittades en svart skidmask eller rånarluva, innehållande hårstrån och DNA från vad som antogs vara mördarens.

Misstankarna föll på Gerald Johnson, som var studiekamrat till sonen José Najera. I Geralds badrum hittades sedan spår av offrens blod. Och Geralds DNA matchade fyndet i rånarluvan. Gerald nekade till brott.
Flera utredningsåtgärder vidtogs för att försöka få klarhet i varför paret Najera hade mördats och om det fanns fler personer involverade, men man kom inte längre.
År 2002 dömdes Gerald mot sitt nekande till livstids fängelse.

Våren 2007 fick Gerald avslag på ett överklagande. Han erkände då morden och avslöjade samtidigt att morden begåtts efter uppmaning av sonen José. Förhoppningen hos Gerald tycks varit att erkännandet skulle öka chansen till tidsbestämt straff och villkorlig frigivning. Senare begick Gerald självmord i fängelset, efter att fått beskedet att han aldrig skulle släppas fri.

José junior.

År 2010 dömdes José mot sitt nekande till livstids fängelse.

Så varför mördades Josés föräldrar?
Innan Gerald begick självmord i fängelset år 2007 berättade han att det var sonen José som hade övertalat sina föräldrar att flytta besparingarna på 70 tusen dollar från bankkontot till kontanter i ett bankfack, pga hotet från millenniebuggen.

José hade tillgång till bankfacket och stal 18 tusen dollar, några månader före morden. Stölden upptäcktes, och pappan tvingade José att jobba tidigt på dagarna på pappans byggarbetsplats. Samtidigt som José skulle sköta studierna, vilket han inte gjorde.
José ville därför röja pappan ur vägen, och gjorde upp en plan med Gerald att mörda pappan medan José hade alibi på en fest.
När Gerald sedan knivade ihjäl pappan så dök mamman upp, och kände igen Gerald eftersom rånarluvan hade åkt av. Därför avvek Gerald från planen och mördade även mamman.

Återpublicering från 29 april 2020.

Våldet mellan barn 0-14 år mörkas, har ökat flera tusen procent

I Sveriges officiella kriminalstatistik kan medborgarna inte längre se antalet uppklarade misshandelsbrott mellan barn 0 till 14 år. De uppgifterna plockades bort efter att våldet hade ökat med tvåtusen (!) procent. Vi tar en titt.

Rubriker: Tvåtusen procents ökning. Misshandel mot barn 0-14 år där den misstänkte är 0-14 år. Misshandel mot barn 0-6 år där den misstänkte är 0-14 år. Om källorna.

Tvåtusen procents ökning

Antalet uppklarade* misshandelsbrott mellan barn i åldrarna 0 till 14 år ökade från 108 fall år 1983 till 2425 fall år 2009 (se diagram ovan). En ökning* med över 2000 procent. (1906 % per capita).

Några år senare fortsatte troligen den kraftiga ökningen, efter en nedgång fram till år 2013. Men vi vet inte säkert, eftersom Brå* slutade redovisa de uppgifterna år 2014. (Anm: det är Brå som ansvarar för den officiella kriminalstatistiken, på uppdrag av regeringen).

Så hur är det i NUTID med våldet bland dina och våra kära små barn? (Dvs fr.o.m. år 2014?)
Har misshandelsbrotten fortsatt öka mellan 0-14-åringar de senaste tio åren?
Hur är det med barns misshandel mot barn 0-6 år? Och barns misshandel mot barn 0-14 år?
Eller med andra ord: har antalet såna fall som kommer till polisens kännedom ökat de senaste tio åren? Ja, det pekar åt det hållet.

Innan ovanstående frågor besvaras mer ingående så kollar vi ett exempel på åldersfördelningen bland brottsmisstänkta barn 0-14 år. Det gäller dock samtliga brott, inte enbart barns misshandel mot barn, och uppgiften är från år 2012 (källa Brå).
Av det årets 5704 brottsmisstänkta barn i åldrarna 0-14 år så var åldersfördelningen enligt följande:

  • 72 procent av de misstänkta gärningspersonerna var 13-14 år.
  • 14 procent var 12 år. (=ca 800 st).
  • 14 procent var 11 år eller yngre. (=ca 800 st).
  • De yngsta brottsmisstänkta var fem år gamla.

(Man får tänka på att inte jämställa så unga brottsmisstänkta med vuxna brottsmisstänkta gällande konsekvenstänk, motiv osv. Barn är ju bara barn, så att säga).
Anm: detta är enda exemplet (på åldersfördelning) som kunde hittas hos Brå.

Misshandel mot barn 0-14 år där den misstänkte är 0-14 år

Om man i nutid (år 2022) vill veta om antalet misshandel mellan barn 0-14 år har fortsatt att skena iväg uppåt eller inte, så blir det som sagt frågetecken från och med år 2014. Men sannolikt har ökningen fortsatt fram till nutid trots minskningen åren 2012-2013 (visas längre ner på denna sida).

Diagram #1 ovan: antal UPPKLARADE misshandel mot barn 0 till 14 år, där misstänkta gärningspersoner är 0 till 14 år.
Åren 1983 och 1993, källa SCB*. Åren 1995-2013 (och luckan 2014-2021), källa Brå.

Vi ser en kraftig uppgång från 1980- till 1990-talet (det rapporterades år 1994 i massmedia med viss oro*, det ansågs ”förskräckande”).
Och därefter har vi en ännu större ökning fram till omkring 2009 (som märkligt nog inte alls tycks ha omtalats i tryckt media).
Anm: mellan 1980 till 2009 ökade Sveriges folkmängd med <13 procent, det är marginellt i jämförelse med den tvåtusenprocentiga ökningen av antalet sådana fall.

  • Angående felet år 2000 (och eventuellt även åren 2001-2003), citat från Brå:
     ”Under år 2000 skedde en omläggning av de datasystem som levererar underlag till brottsstatistiken. Detta har bland annat fått konsekvenser för statistiken över uppklarade brott.”
  • Angående luckan utan data år 2014 och framåt, citat från Brå:
    ”Som ett led i att målgruppsanpassa och kvalitetssäkra produkterna i brottsstatistiken publicerar Brå från och med helåret 2014 ny statistik […] I och med revideringen utgår redovisningarna av antalet uppklarade brott respektive tekniskt uppklarade brott.”.
    (Uppgiften om ”misstänkt gärningsperson <15 år” ingick i ”tekniskt uppklarade brott”, och försvann därför också, min anm).

Komplettering: även under första halvåret 2014 finns det statistik (med gärningsperson 0-14 år), det framgår inte i diagrammen på denna sida. Under första halvåret 2014 var det 506 misshandelsfall, vilket indikerar att totala antalet fall år 2014 kan varit fler än föregående år. Dvs att antalet återigen ökade, strax innan Brå / regeringen dolde den typen av statistik.

Den som är lite konspiratoriskt lagd eller har foliehatten på, kan av det ovanstående till synes stympade diagrammet få intrycket att några politiker e.dyl. har härjat i statistiksystemet för att försöka trolla bort den kraftiga våldsutvecklingen mellan barn. Förklaringen från Brå är förstås en annan* (se mer i sidfoten).

Ett sätt att få en hint om våldsutvecklingen efter år 2013 är att titta på antalet ANMÄLDA brott av den typen (dvs ännu inte handlagda/utredda brott, ingen misstänkt gärningsperson ännu):

Diagram #2: Antal ANMÄLDA brott av typen misshandel mot barn 0-14 år (gärningspersoner alla åldrar). År 1981 till 2020, källa Brå.

Hela kurvan för anmälda brott är kraftigt stigande, vid år 2013 avstannar ökningen och sjunker en aning, vilket överensstämmer med diagram #1 vid år 2013 (som gäller uppklarade brott), sedan stiger det igen. (Den lilla sänkningen år 2020 beror troligen på covid-pandemins restriktioner).

Jämförelsen av diagrammen leder till antagandet att sänkningen år 2013 i diagram #1 för uppklarade brott bara var tillfällig, och att barns våld mot barn fortsatte öka efter år 2013. Kanske till uppåt tretusen procents ökning, sedan 1980-talet.
(I det antagandet ingår även antagandet att fördelningen mellan olika åldrar bland samtliga gärningspersoner inte förändrades drastiskt efter år 2013).

Ökningen i statistiken kan som sagt bero på en kombination av att våldet mellan barn faktiskt har ökat, och att folk genom åren har blivit alltmer benägna att göra polisanmälan.

Misshandel mot barn 0-6 år där den misstänkte är 0-14 år

Nedan visas motsvarande uppgifter för brottsoffergruppen 0 till 6 år (istället för 0-14 år).

Diagram #3, ovan: antal UPPKLARADE misshandel mot barn 0 till 6 år, där misstänkta gärningspersoner var 0 till 14 år. Åren 1995 till 2013 (och luckan 2014-2021), källa Brå.

Och så jämför vi med antalet ANMÄLDA brott (ej ännu handlagda/utredda):

Diagram #4, ovan: antal ANMÄLDA brott av typen misshandel mot barn 0-6 år (gärningspersoner alla åldrar). År 1981 till 2020, källa Brå.

Trenden överensstämmer ganska bra med diagram #3, inklusive den tillfälliga dippen vid år 2013.
Så även för brottsoffergruppen 0 till 6 år verkar antalet misshandelsfall ha ökat ytterligare under de senaste tio åren.

Om källorna

Underlaget till diagrammen ovan kommer mestadels från Brå. Uppgifterna om åren 1983 och 1993 kommer från SCB via media* från 1994 (se fotnot).

Statistik över Uppklarade brott, misshandel mot barn, där antalet misstänkta gärningspersoner 0-14 år framgår, är inte särskilt lättillgängligt hos Brå. (Finns inte som diagram).
De uppgifterna ligger i 19 stycken Excel-filer*, en fil för varje år 1995 till 2013.
Anm: i Brås material är åldrarna uppdelade på 0-6 år och 7-14 år.
Anm2: där finns även data för första halvåret 2014 (är inte utsatt i diagrammen ovan). Antalet det halvåret var totalt 506, dvs mer än hälften av föregående år 2013 vilket antyder en ökning för hela år 2014.

Motsvarande statistik fr.o.m. 2014 finns också i excelfiler (”Handlagda brott”). Men där saknas alltså statistik med antalet misstänkta gärningspersoner yngre än 15 år.

Statistiken över Anmälda brott, misshandel mot barn, hittas i Brås online sökfunktion* ”Databas över anmälda brott”, där man kan välja sökkriterier och få fram en tabell med siffrorna, eller presenterat i ett diagram.
Där finns data fr.o.m. år 1981 (för brottstypen misshandel mot barn). Men det är enbart Anmälda brott, och där finns inte heller statistik över antalet misstänkta gärningspersoner 0-14 år.
Deras diagramfunktion har dock vissa brister så därför har egna diagram gjorts ovan även för anmälda brott.

* ”Uppklarat brott” innebär att det anmälda brottet har handlagts och avslutats av polisen (med eller utan misstänkt gärningsperson eller lagföring). Sedan år 2014 kallas det ”handlagt” brott.
I ovanstående fall med barns misshandel mot barn så har ärendena avslutats därför att den misstänkta gärningspersonen inte var straffbar (straffmyndig) och därmed inte kan lagföras, dvs personen var yngre än 15 år. (Ärendet har därefter övergått till sociala myndigheter).

* Brå och SCB: Statistiska centralbyrån ansvarade för Sveriges officiella kriminalstatistik fram till 1994-1995 då det övertogs av Brå, Brottsförebyggande rådet.

* Ökningen ca 2000 % åren 1983-2009 blir 1906 % per capita.

* Den stora ökningen från 1983 till 1993 rapporterades bl.a. i Expressen 1994-11-02, citat:
”Statistiska centralbyråns kriminalstatistik visar det tydligt: barn misshandlar barn. Fallen blir fler och fler. 1983 var antalet uppklarade misshandelsfall där såväl gärningsmannen som offret var under 15 år 108.
I fjol, tio år senare, var motsvarande siffra 633.
Ser man på samtliga misshandelsfall där gärningsmännen är under 15 år och offrets ålder kan vara högre, är siffrorna lika förskräckande:
1990 anmäldes 536 fall till polisen. 1993 anmäldes 1 003 fall.
– Och det enda vi kan säga med säkerhet för 1994 är att kurvan fortsätter brant uppåt, säger forskaren Torbjörn Israelsson vid SCB.”.

* Om omläggningen 2014 hos Brå:
planeringen inför den stora omläggningen inleddes troligen flera år innan det nya systemet sjösattes år 2014. Ändringarna innebar bl.a. att statistiken från och med redovisningsåret 2014 omfattar samtliga anmälda brott där ett beslut har fattats under året, istället för som tidigare ett urval av de beslutade brotten. Numera ingår även direktavskrivna brott.
Man ersatte benämningen ”uppklarade brott” med ”handlagda brott”, det kan anses tydligare eftersom uttrycket ”uppklarade brott” kan missuppfattas som ”personuppklarade brott” (att någon har lagförts).
Och man tog bort beslutstyper som exempelvis ”misstänkt <15 år”, som ingick i ”tekniskt uppklarade brott”.
Av de som före 2014 benämndes som olika typer av ”uppklarade brott” finns endast kvar ”personuppklarade brott”, som omfattar lagförda personer med minst 15 års ålder.
Nåt annat skäl att ta bort redovisningen av beslutstypen ”misstänkt <15 år” har inte framkommit.

* Excel-filer för Uppklarade brott 1995-2013 (med misstänkt gärningsperson 0-14 år):
bra.se/statistik/kriminalstatistik/handlagda-brott.html
(längst ned på sidan)
under rubriken ”Uppklarade brott, T. o. m. första halvåret 2014”.
Välj ”Tabeller – Slutlig statistik”, ”Uppklarade brott efter brottstyp och typ av beslut”.

Excelfil för första halvåret 2014, med misstänkt gärningsperson 0-14 år:
som ovan men under ”Tabeller – Preliminär statistik” (istället för Tabeller – Slutlig statistik).

* Excel-filer för Handlagda brott 2014-2020:
bra.se/statistik/kriminalstatistik/handlagda-brott.html
under rubriken ”Handlagda brott, Fr. o. m helåret 2014”.
Välj ”Tabeller – Slutlig statistik”, ”Handlagda brott efter om utredning har bedrivits eller ej och typ av beslut”.

* Brås sökfunktion ”Databas över anmälda brott”:
statistik.bra.se/solwebb/action/index

Dricksvattenrysare och mystiska försvinnanden

De allra flesta drunknings- och mordoffer återfinns inte i dricksvattenreservoarer och vattentorn. Men när det inträffar så kan kranvattnet bli smått skräckinjagande.

Vattentorn eller vattenreservoarer kan vara formade som en cylinder (bild höger) eller ha annan utformning. Man kan klättra upp till toppen och öppna manluckan för att t.ex. inspektera vattenytan eller ta prover. Eller ramla ner i vattnet…

Här är några dricksvattenrysare med försvinnanden som involverar vattentorn och vattentankar, dvs större och mindre vattenreservoarer som tillhandahåller dricksvatten till folks bostäder.

USA, Los Angeles (2013)
Kvinna 21 år, Elisa, försvann och hittades några veckor senare i en liten dricksvattentank på taket på den höga hotellbyggnad där hon bodde.
Hotellgäster hade klagat på att det var lågt vattentryck.
Dödsorsaken uppgavs vara drunkning, med psykisk sjukdom som bidragande faktor.
Det finns frågetecken kring hur hon lyckades ta sig upp till taket och in i vattentanken.

Tanken var endast två och en halv meter hög, rymde tre kubikmeter, det var en av fyra dricksvattentankar på hotelltaket.

Mexiko, Mexiko City (2014)
Kvinna 27 år, Carmen, försvann och hittades elva månader senare i en dricksvattentank nära hennes bostad efter att de boende klagat på att vattnet smakade illa.
Enligt vissa källor var dödsorsaken strypning.

Vattentanken var ansluten till ett femtiotal lägenheter. Tankens storlek var uppskattningsvis 20-30 kubikmeter, dvs större än i Elisa-fallet.

USA, Princeton, West Virginia (1989)
En okänd man hittades i ett vattentorn efter att de omkringboende klagat på vattnets smak och lukt.
Manluckan ovanpå vattentornet var öppen och kläderna låg intill. Polisen avslöjade varken dödsorsak eller mannens identitet. Myndigheterna uppgav att vattnet inte utgjorde någon hälsofara.

Vattentornet var 40 meter högt, varav själva vattentanken var 12 meter hög och rymde ca 380 kubikmeter dricksvatten. Dvs mycket större än i fallen med Elisa och Carmen. (Fast ändå ganska litet jämfört med vattentorn som rymmer flera tusen kubikmeter).

Anläggningen var omgiven av staket, och stegens nedersta del satt sex meter ovanför markytan, så mannen lär fått anstränga sig rejält för att ta sig upp till toppen. (Bilden till höger är ett annat vattentorn av ungefär samma storlek).

Sverige

För flera decennier sedan var säkerheten mot intrång i svenska vattentorn och vattenanläggningar mycket lägre eller rentav obefintlig. Inga larmanläggningar, ingen kamerabevakning, dörrar hade standardlås, manluckan på toppen av tornet hade ett enkelt hänglås.

Numera är säkerheten i svenska vattentorn generellt högre än tidigare, sedan skyddslagen skärptes år 2010. Allmänheten har inte heller tillträde till aktiva vattentorn i samma utsträckning som tidigare, t.ex. som utsiktsplats eller kafé med utsikt.

Men trots att säkerheten har förbättrats så sakteliga så inträffar ibland oönskade händelser i svenska dricksvattentorn. Några exempel från de senaste tio åren:

2014 juni: Stenungsund, skadegörelse mot vattentornet, manluckan var öppen. Invånarna uppmanades att inte dricka kranvatten. Vattentornet tömdes, prover togs.
”Man har fått tillgång till vattnet och då vet vi inte om någon eller några hade förorenat vattnet. Skadegörelse bestod i att ett lås på en lucka på tornets tak var borta så att luckan gick att öppna, vilket gjorde att det gick att komma åt vattnet.” (Göteborgsposten).

2014 nov: Kristianstad, en död fågel hittades i vattenreservoaren, man vet inte hur länge den legat där. Invånarna uppmanades koka dricksvattnet.
”Det var vid en så kallad inre filmning – som görs var tredje eller var femte år – inuti anläggningen som den döda fågeln hittades.” (Kristianstadsbladet).

2019 sept: Degerfors, intrång i vattenreservoar, luckan var uppbruten. Polis- och Säpoanmält.
”Det var på onsdagen som kommunen upptäckte att någon brutit upp grindarna och luckan till reservoaren. Det är dock oklart om vattnet förorenats på något sätt… Vattenprover har skickats på analys, och innan klartecken ges uppmanas invånare att koka dricksvattnet som en försiktighetsåtgärd.” (Svenska Dagbladet).

2017 juni: Robertsfors, inbrott i vattentornet.
”Vattentornet måste tömmas och rengöras. Analyssvaren på vattnet kommer dröja i tre dygn, och invånare uppmanas för säkerhets skull att koka kranvattnet som nu tillförs från en reservkälla… Vi har regelbundet personal som åker förbi, så det har självklart funnits ett säkerhetstänk och ordentliga lås och dörrar i flera lager där. Det är inget öppet torn, utan har forcerats med ordentligt våld.” (SVT).

2014 juli: Stenungsund, inbrott i vattentornet.
”…någon har passerat både våra larm och våra låsanordningar med verktyg för att ta sig in. Vi har ett skydd som jag bedömer är i paritet med andra kommuner. Men jag tror ändå vi ska se över att öka bevakningen till exempel med kamerabevakning eller om vi behöver inhägna områdena kring de här objekten” (SR).

2010 juni: Hammarstrand, sabotage, nån tömde en brandsläckare ner i dricksvattnet i vattenreservoaren. ”Konsekvensen blev att kommunen tvingades stänga av vattnet under mer än ett dygn”. (SVT).

2009 sept: Sundsvall, höjer nu bevakningen vid sina vattenanläggningar.
”I Bosvedjan har ett stängsel satts upp och snart ska även övervakningskameror komma på plats… Vattentornet i Bosvedjan har de senaste åren utsatts för skadegörelse i form av klotter och förstörelse. Det har även eldats upp kablar på tornet.” (SVT).

Det sista exemplet ovan, från år 2009 i Bosvedjan i Sundsvall, gäller samma område som där elvaårige pojken Johan Asplund försvann år 1980 (se nedan).

Fotografi ovan, från 1980: en kille som via ett stängsel klättrar upp på ett vattentorn vid elljusspåret intill Bosvedjan, i samband med sökinsatserna efter elvaårige Johan som försvann spårlöst. (Och som aldrig har återfunnits*).

Det fanns två vattentorn i bostadsområdet där Johan var bosatt: ett torn 300 meter från bostaden, och ett torn på fem minuters cykelavstånd från pojkens bostad, vid elljusspåret (foto ovan).
Därmed inte sagt att Johan hamnade i ett vattentorn och därför aldrig hittades (sannolikheten för det kan anses liten). Det är dock okänt vilka kontroller som gjordes efter försvinnandet, t.ex. om tornen genomsöktes ordentligt (t.ex. genom tömning).

Anm: vattentornet på fotot ovan rymmer troligen 1300 kubikmeter eller mer, dvs mycket större vattenvolym än vid de utländska dödsfallen som beskrivs inledningsvis. (Stor vattenvolym späder ut föroreningar mera, smak- och lukt påverkas inte lika lätt).

Det verkar inte finnas några kända, av massmedia rapporterade, mänskliga dödsfall inuti svenska vattentorn och reservoarer. Åtminstone inte i aktiva, vattenfyllda anläggningar.

Numera klassas många vattentorn i Sverige som skyddsobjekt vilket ger möjlighet till större resurser för skydd mot intrång och sabotage, enligt skyddslagen från 2010 (som föregicks av lagen från 1990).
Skälen till det höjda säkerhetstänket kan varit ökande risk för terrorhot, sabotage, intrång och skadegörelse. Och att utbyggnaden av mobiltelefonnätet har lett till att en del vattentorn används av teleoperatörer för att placera sina antenner, vilket medför att sådana anläggningar kan behöva ökad säkerhet.

Svenska skyddslagen före 1990 – som tillkom femtio år tidigare (1940) – var mer inriktad på skydd för försvaret och militäranläggningar, eller ”industriell eller annan verksamhet av väsentlig betydelse för försvaret eller folkförsörjningen”. Men inte specifikt anläggningar för vattenförsörjning och inte som skyddsobjekt, som i nutida skyddslag.

Övrigt

Företag i USA som inspekterar och rengör dricksvattentorn invändigt berättar på sina webbplatser varför man bör anlita dem. Deras bilder visar hur det kan se ut om man inte öppnar plånboken och anlitar dessa företag tillräckligt ofta:

Bild ovan: exempel på kadaverfynd vid rengöring av dricksvattentorn i USA.

Vid rengöring av vattentorn i Sverige kan nämnas Göteborg, där vattentornen ”renas en gång per år av personer som måste bära klorerade och sterila kläder för att inte riskera att förorena dricksvattnet.”

Djurkadaver- eller likfynd i svenska dricksvattentorn eller reservoarer verkar numera ovanligt. Eller så kommer det inte alltid till allmänhetens kännedom.
Däremot inträffar ibland olyckor så att dricksvatten förorenas t.ex. med kolibakterier. Då vidtas åtgärder som t.ex. att tömma vattentornet och rengöra det, att klorera vattnet, att uppmana befolkningen i området att koka vattnet. Också en slags rysare.

* Skyddslagar: 2010 (nu gällande).  1990 (upphävdes 2010).  1940 (upphävdes 1991).
* Pojken som försvann spårlöst: Johan Asplund, 7 november 1980 i Bosvedjan, Sundsvall.

Rubrikbilden (vattenkran) av ”Arcaion”.

Delvis återpublicering från 1 december 2016.

Axplock ur patientjournaler

Ur läkares och sekreterares anteckningar i patientjournaler.

  • Patienten har små frimärken i vagina.
  • Jag förstod ej patienten, han förstod ej mig, men han fick tid om 1 vecka.
  • Smärtan i ryggen kommer när patienten ligger raklång med båda benen på rygg.
  • Har varit och fjällvandrat. Nedkom med helikopter igår.
  • Patienten tycker att höger stortå hänger ner något jämfört med de andra fingrarna.
  • Inget illamående eller kallsvett vid ontet.
  • Söker pga att ha slagit i vänster stortå som nästan helt har lossnat. Personalen får dock ej dra loss den, då det gör ont.
  • Har mått relativt bra i gipset.
  • Detta var de patienter som blev liggande på mitt skrivbord.
  • Har huvudvärk i huvudet.
  • Fick dock besked om att hjärtat var bra, men att hon skulle återkomma om hon blev medvetslös.
  • Poängterar att det är viktigt att patienten håller sig ren mellan fötterna.
  • Jag tittar på patienten i mikroskop och blir inte klokare av det.
  • Blöder ibland ifrån vänster näsa.
  • Lider av besvedande svära.
  • När hon känner sig trött kan ansiktet vridas åt höger och där stå och smårycka en liten stund.
  • Femårig flicka med öroninflammation två gånger årligen sedan urminnes tider.
  • Patienten måste sova högt under kudden.
  • Liten knöl på höger sida av vänster skalle.
  • Hon beskriver huvudvärken som spännande.
  • Urin odlad på distriktsläkaren visar växt av coli.
  • Patienten har återigen fått ont i värken.
  • Vänster knä svullnade upp och sökte distriktsläkare.
  • Kan ej få ned hakan mot huvudet.
  • Patienten är betydligt piggare sedan hon kom härifrån.
  • Patienten har bedömts som osammanhängande.
  • Druckit ett glas rödvin på kvällen tillsammans med kokta hummern.
  • Har börjat få blodiga små matskedar i avföringen upp till 15 gånger per dag.
  • Lastbilschaufför med god kondition som åker en mil utan att bli andfådd i vanliga fall.
  • Foten är lokaliserad som tidigare runt omkring foten och över hälleden.
  • Idag till lunch får patienten akuta diarréer.
  • Patienten har framfotsframfall.
  • Har ramlat två gånger utan att slå sig speciellt mycket på toaletten.
  • Sköts i hemmet av maken som är militär.
  • Patienten har inte ont för jämnan, bara för det mesta.
  • Patienten tål inte ost, mjölk eller smör, ej heller modern och en bror.
  • Patienten söker pga medvetslöshet.
  • Anges bli ganska andfådd av dotter som är sekreterare på cardiologen.
  • Mat får han från sonen som ligger infryst.
  • Har fått större hemsamarit men tycker inte att det räcker ändå.
  • Cyklade i dag på eftermiddagen när plötsligt en liten flicka kom in i hennes framhjul.
  • Har nu fått rullstol och ämnar åka till Norrköping med denna.
  • Besked till doktorn som opererar via fax.
  • Allergisk mot Tim och Tej.
  • Gift med en 7 veckor gammal son.
  • Har ibland ont i vissa skor.
  • Har inte idrottat eller råkat ut för något annat trauma.
  • I hemmet finns katt, hund, ko och heltäckningsmattor.
  • Lungorna låter rena och får åka hem.
  • I nästa vecka ska patientens tik få valpar. Patienten helt frisk i övrigt.
  • Liggandes på magen undersöker jag patientens hälar.

Liknande listor med axplock ur patientjournaler finns lite varstans på webben och i papperstidningar sedan länge tillbaka, med de äldsta källorna daterade 1990-talet.

Det handlar om syftningsfel, missförstånd, felstavningar, förväxlingar, märkliga uttryck samt en o annan gränslös läkare som inte har alla knivar i lådan.

Konstigheterna kommer nog inte bara från läkare utan även från sekreterare som missuppfattar när de skriver vad de tror sig höra vad läkaren talat in (dikterat) med sin diktafon. Exempelvis ”Allergisk mot Tim och Tej” som nog egentligen handlar om grässorten timotej.

Det finns också självskrivande diktafoner med taligenkänning, med syftet att minska arbetsbelastningen och snabbare få in diktaten i journalerna. (Tycks dock vara mindre vanligt i Sverige*). Minskar självskrivande diktafoner antalet knasigheter i patientjournalerna? Tveksamt.

* Ang. självskrivande diktafoner. Enligt äldre uppgift: ”är det mindre än 5 procent av läkarna i Sverige som använder den här typen av diktafoni. I Norge är siffran runt 80 procent.” (ur Dagens Medicin, sept 2018).

Rubrikbild läkare av ”Tumisu”.

”Vägsalt dödar”… Vad? Vem? Olof Palme?


Om vägsalt och vad det dödar. Och om mordet på statsminister Olof Palme. Och om den gränslösa ingenjören.

Rubriker: Inledning.  Kritik och protester.  ”Vägsalt dödar” och ”ingenjören utan gränser”.  Avslöjandet.  Slutord / sammanfattning.

Trafikverket (f.d. Vägverket) har halkbekämpat vintervägar med vägsalt sedan 1950-talet (saltet används som tömedel). Även innan dess spreds vägsalt i Sveriges avlånga land.

Vägsalt används också på våren för dammbindning på grusvägar ute på landet, och i en del städer (på asfalterade gator). Dammbindning i städer görs ofta nattetid. (Det finns flera skäl till dammbindning i städer, se studie*).

Bild ovan: dammbindning med vägsalt på grusväg.

Olika typer av vägsalt i torr eller flytande form används alltså under en stor del av året, framför allt på vintern och våren. HUNDRATUSENTALS TON vägsalt sprids årligen på en del av Sveriges vägnät, i städer och på stora och små vägar, inklusive cykelbanor, runtom i landet.

De negativa effekterna av vägsaltningen är bland annat:
Skador på vegetation och mark. Och föroreningar i grundvatten och vattentäkter.
Korrosion (rost) på bilar och andra fordon.
Skador (korrosion) på betong och metallkonstruktioner i t.ex. broar. (Korrosionsskador kan minskas med andra saltblandningar eller medel men det blir mycket dyrare).
Kan försämra sikten då vägsaltsörja lägger sig på vindrutor, strålkastare och reflexer.
När saltade vägar blir snötäckta kan de bli ännu halare än de annars skulle varit.
Felaktig saltning (t.ex. på oplogad väg) kan orsaka olyckor.
Vägsträckor där saltningen plötslig upphör kan leda till olyckor.
Saltet kan locka ut renar och andra vilda djur på vägarna och orsaka viltolyckor.
Djur kan få obehag eller skador. T.ex. hundar kan få smärtor i trampdynorna och svårt att gå.

Främsta orsaken att halkbekämpa med vägsalt är att minimera stora trafikstörningar på grund av den TUNGA TRAFIKEN: dvs lastbilar som blockerar högtrafikerade vägar när lastbilarna hamnar på tvären eller halvvägs ner i diket. Eller blir ståendes i halkiga backar, och även i svaga uppförslut där lastbilar tvingats sakta in eller stanna t.ex. vid köbildning och sen inte kommer vidare pga halkan. Där sandning inte är en tillräcklig åtgärd eller snabbt försvinner av den intensiva trafiken.

Flera studier har genom åren visat att utan vägsalt eller andra tömedel så blir störningarna i trafiken mycket större. Det framgår av flera försök där t.ex. två likvärdiga vägnätsområden med olika typer av halkbekämpning (med och utan salt) har jämförts under en eller flera vintrar.
Problemet är alltså att den omfattande tunga trafiken inte kan hantera de svåraste vinterväglagen när enbart sand (och plogning) används som halkbekämpning. Detta lär vara främsta anledningen till att vägsalt används.

För svårare trafikolyckor så tycks vägsaltningen inte göra nån större skillnad utom vid s.k. osynlig halka (ofta i början på vintern) då vägsalt kan förhindra svåra olyckor.
Generellt så kör folk försiktigare i vinterväglag oavsett om det är saltat eller inte.
Antalet allvarliga personskador och dödsolyckor i trafiken ökar på våren och sommaren när vägarna är torra och fina och hastigheterna är högre.

Kritik och protester

Kritik och protester mot vägsaltningen tycks förekommit lika länge som vägsalt har använts. I en tidningsartikel från 1938 (i DN) – dvs för över åttio år sedan – pekas vägsalt ut som orsaken till tre systrars insjuknande i häftigt illamående efter att vid en cykeltur ätit slånbär som växte längs vägkanten. Det motsades dock dan efter i en artikel (i Falu länstidning) med rubriken:
”Vårt vägsalt orsakar icke förgiftning. Slånbärsätande cykeltöserna hade fått sommardiarré?”

Den gången var det endast spekulationer, och det gällde vägsalt för dammbindning. Sedan dess vet man mer om vägsaltets faktiska skadeverkningar. Kritiken brukar mestadels handla om den typ av vägsalt som vanligen används för halkbekämpning (natriumklorid, dvs bordssalt). Det salt som vanligen används vid dammbindning har dock liknande nackdelar (kalciumklorid och magnesiumklorid).

Bild ovan: rostig bil. Kan bero på vägsalt. Eller/och att ägaren har misskött bilen. Och vissa bilmodeller är mer rostbenägna än andra.

Här är ett litet urval av tidningsrubriker om vägsalt, äldsta först:

  • 1938 nov: ”Dammbindning och grusvägsunderhåll. Automobilens plötsliga och snabba utveckling ställde för ett antal år sedan våra väghållningsmyndigheter inför ett par allvarliga problem: det ohygieniska dammet som rördes upp av fordonen”. (Svenska Dagbladet).
  • 1958 apr: ”Var noga med tvätten. Vägsalt fräter på lacket.” (Aftonbladet).
  • 1970 feb: ”Enligt en undersökning i Göteborg rostar bilarna där lika mycket antingen man saltar eller inte saltar” — ”Nu har vägverket beställt en undersökning, som skall klargöra om vägsaltet verkligen befrämjar bilrosten.” — ”Undersökningen skall pågå ungefär ett år”. (Svenska Dagbladet).
  • 1972 feb: ”Nya undersökningar: Vägsaltet hotar sjöarna. Löser ut olja och metall.” — ”Skogsfågel tycks i relativt stor omfattning få invärtes skador av saltet – åtskilliga fåglar har hittats döda intill nysaltade vägar.” — ”… katter och hundar som har sprickbildningar och frätsår på tassarna”. — ”På vegetationen konstateras skador främst på buskar, alléträd och även annan växtlighet intill vägar som behandlas med salt.” — ”Gamla broarna tål inte saltet.” (Dagens Nyheter).
  • 1973 feb: ”När skall vi slippa salthysterin” — ”Motståndet mot saltet är mycket starkt” — ”Det är fruktansvärt, sade en taxichaufför efter det stora snöfallet i tisdags morse. Saltet biter sig fast i rutor och vindrutetorkare och lack så att man måste använda fotogen för att få bort det.” (GöteborgsTidningen).
  • 1973 mars: från undersökning som Korrosionsinstitutet gjort på uppdrag av Vägverket:
    ”Vägsaltet påskyndar bilrosten” — ”det finns inte något direkt samband mellan vägsaltning och bilrost i storstadsområden. Men på andra platser i landet med mer normal atmosfär har man funnit att vägsaltning spelar betydligt större roll för rostskador.” (Svenska Dagbladet).
  • 1976 feb: ”Bilindustrin gör bildelar som ska gå sönder”. (Aftonbladet).
  • 1982 okt: ”Vägverket gjorde försök med saltfria vägar under två vintrar, på försökssträckor i trakten av Linköping… Ca 300 tunga lastbilar blev stående i backarna vid Kolmården.” (Dagens Nyheter).
  • 1984 dec: ”Vintervägarna säkrast med salt” — ”Sveriges bilar rostar bort i en takt av 6,7 miljarder kronor per år, har Korrosionsinstitutet räknat ut. Och eländet lär fortsätta: försöken med saltfria vintervägar blev ett bakslag och skall inte upprepas.” — ”Efter fem års försök och forskning, står det klart att inget slår vägsaltet (vanligt koksalt NaCl) ur trafiksäkerhets- och framkomlighetssynpunkt”. (Svenska Dagbladet).
  • 1985 dec: ”Regeringen har beslutat att stoppa vägsaltningen på Gotland och delar av ostkusten.” — ”Ett kalkmedel som heter Absol och vanlig sand ska ersätta vägsaltet som används på vinterkörbanorna.” (Dagens Nyheter).
  • 1985 dec: ”Tranebergsbron vittrar sönder, men stan saltar vidare. I vinter kommer 6000 ton salt att ösas ut på vägar och gator i Stockholm. Salt som kommer att orsaka skador för ca 15 miljoner kronor bara på vägnätet.” (Dagens Nyheter).
  • .
  • 1986 nov: ”Miljardskador oacceptabla. Mindre vägsalt redan i vinter.” — ”Saltet på vägarna kostar de svenska bilisterna drygt två miljarder kr årligen i form av rostskador på bilarna. Därtill kommer en rad negativa miljöeffekter. Men motåtgärder är på gång. Genom projektet ”Minsalt” som startar på allvar i vinter skall saltanvändningen reduceras väsentligt.” (Dagens Nyheter).
  • 1987 dec: ”Fler stopp med mindre vägsalt” — ”Upplever inte att trafiksäkerheten försämrats” — ”Sämre framkomlighet, fler stopp och fler stenskott blir det när man saltar vägarna mindre. Det visas försöken i Dalarna. Men trafiksäkerheten har inte försämrats.” (GöteborgsTidningen).
  • 1990 okt: ”Vägverket… 150 000 ton salt, 6 000 man…” — ”Runt om i landet” — ”Försöket med saltfria vägar är avslutat och vi kan konstatera att det inte går att klara vare sig säkerhet eller framkomlighet utan salt.” (I Dag).
  • 1992 feb: ”Bort med vägsaltet. Trafikanterna eniga i VTI-rapport”. (Arbetet).
  • 1994 okt: ”Fler saltfria vägar gatukontorets mål”. (DN).
  • 1996 dec: ”Bättre ploga än salta. Motormännen kritiserar ökande användning av vägsalt. […] Men Vägverket uppger att saltningen gått ned under senare år.” (Arbetet).
  • 2002 nov: ”Vägsalt får kritik av ambulansmän” — ”Den kritik som hittills kommit in handlar om att saltet lockar vilt på vägen och att smutsen försämrar sikten eftersom den lägger sig både på vindrutan, lyset och reflexerna.” (SR).
  • 2005 juni: ”Vägsalt gör svenska bilar extra rostiga” — ”Precis som i tidigare studier som Korrossionsinstutet har gjort är det stora skillnader mellan olika bilmodellers tålighet för rost.” (Svenska Dagbladet).
  • 2008 apr: ”Vägsalt dödar grödor” — ”Åkermarker nära saltade vägar blir förstörda och luckras upp av natriumet. Som följd växer det sämre och grödorna dör ut. Det här har forskare vid SLU kommit fram till. Sedan tidigare vet man att vägsaltet också förorenar grundvattnet.” (SVT).
  • 2009 jan: ”Ett Halland fritt från vägsalt är inte realistiskt, säger Mikael Johansson, regionchef på Vägverket Sydväst. Just nu pågår Saltupproret i Västerbotten, som skrivits under av 20 000 personer och där man vill ersätta saltet med traditionell plogning, hyvling och sandning.” (Sveriges Radio).
  • 2018 juni: ”Stort raseri över saltade vägar.” — Under tisdagen mottog regionen en skrivelse från Trafikverket om att börja salta delar av vägarna på Gotland. Förslaget möttes av stark kritik från allmänheten.” (helagotland.se).
  • 2018 nov: ”Behovet av vägsalt och sandning ökar – Trafikverket försöker minimera miljöverkningarna” — ”Enligt Trafikverket kommer behovet av vägsalt och sand att öka på grund av livligare trafik och milda vintrar.” (HBL).
  • 2018 nov: ”I Norrbotten har saltet skapat problem för trafikanter och renhållningen då saltet lockar ut renar på vägarna där de riskerar att bli påkörda.” (ATL).
  • 2019 jan: ”Politiker vill förbjuda vägsalt – Förstör vinteridyllen” — ”Antalet vägar i landet som saltas för att bekämpa halkan ökar. Men många är emot metoden. I Åre kommun vill politikerna ha saltfria vägar eftersom de anser att turismen skadas av vägsaltet.” (tv4.se).
  • 2020 febr: ”Vem är det som INTE skickat ut saltbilarna? En viktig fråga efter vinterns halkkaos i Västsverige och upp längs Norralndskusten. Och nu vet jag. Trafikverkets avtal med entrepenörerna sa stopp.” — ”Mitt i en kurva kommer man in i ett äldre avtal, och där är det snorhalt”. (Aftonbladet).
  • 2021 febr: ”Vägsaltet är ett nödvändigt ont” — ”Saltar vi så får vi klagomål för att vi saltar och sandar vi så får vi klagomål för att det blir halkigt.” (SR).
  • 2021 mars: ”Gunillas hund skadade sig på vägsaltet” — ”Hon berättar att flera hundar bränt och skadat sig under vintern. – Jag har träffat folk som bär sina hundar till bilarna för att de inte ska behöva gå på det.” (Mitti).

I materialet ovan framgår att det genom åren gjorts en del namninsamlingar och demonstrationer där tiotusentals personer protesterat mot vägsaltningen.

Anm: medlet ”Absol” som nämns ovan (december 1985) blev ingen hit. Det var fem gånger så dyrt som salt och har ingen smältande effekt på snö och is.

År 2021 skriver Trafikverket på sin webbplats bl.a. följande om vägsaltningen vid halkbekämpning:

”Saltningens miljö- och omgivningspåverkan spänner från bland annat påverkan på växter, förhöjning av salthalt i yt- och grundvatten till ökad korrosion på fordon. Den påverkan som sker är givetvis inte önskvärd, men behöver ställas i relation till de nyttor som saltningen anses medföra. I ett ställningstagande från 1974 gjorde riksdagen bedömningen att fördelarna med saltningen vägde avsevärt tyngre än nackdelarna vilket fortfarande utgör en förutsättning som Trafikverket arbetar utifrån.
[…]
Saltningen av våra vintervägar är livligt debatterad. Saltningen ger förbättrad tillgänglighet och trafiksäkerhet, men också vissa negativa miljöeffekter. Miljöanpassad framkomlig vinterväg skall säkerställa att Trafikverket minimerar saltanvändningen i vinterväghållningen på ett sådant sätt att den med fortsatt hög användbarhet och trafiksäkerhet motsvarar medborgarnas och näringslivets krav och önskemål.
[…]
Trafikverket har nästan 10 000 mil statliga vägar och ca 25 procent av dem saltas då ingen annan halkbekämpningsmetod fungerar. Vi saltar på högtrafikerande vägar och där det ofta är snabba temperaturväxlingar. Det finns negativa effekter som vi är väl medvetna om, men utan salt skulle främst den tunga trafiken stanna. Vi arbetar med förbättrade metoder och försöker ständigt att minska saltmängden.
[…]
Halkbekämpning är i första hand en framkomlighetsfråga. I vissa fall t.ex. vid den första osynliga halkan på hösten kan också halkbekämpningen bidra till ökad trafiksäkerhet.
Vid riktigt dåligt väglag kör de flesta sakta och håller extra avstånd. Olyckor med allvarliga personskador eller dödsfall ökar på våren och sommaren när vägarna är torra och bara. Detta beror i hög grad på att trafikanterna ökar hastigheten.”

Nackdelarna med vägsalt är som sagt skador på vegetation, mark, fordon med mera. Det gäller framför allt vid halkbekämpning men även vid dammbindning (se studie*).
Men fördelarna med vägsaltningen anses överväga nackdelarna.

”Vägsalt dödar” och ”ingenjören utan gränser”

Några driver vägsaltfrågan med stort engagemang. Exempelvis följande man som bloggar och twittrar om bland annat vägsalt som dödar. Och som skriver att han en vecka efter mordet på Olof Palme skickade ett anonymt brev där han och ”Saltfria-Väg-Fraktionen” tog på sig ansvaret för mordet. I brevet bifogade han två tomhylsor av samma sort som till de två Palmekulorna som hittades vid mordplatsen.
Polisen fick brevet den 9 mars 1986. De lyckades aldrig spåra mannen. Polisens analys av tomhylsorna talade varken för eller emot att Palmekulorna kom från de hylsorna.

På sin blogg presenterar han sig som:
”Bengt Jonasson, Civilingenjör utan gränser”.
Med sitt politiska parti ”Absolut Saltfria Vägpartiet”:
absolutvetande.se/…/absolut-saltfria-vagpartiet
har han deltagit i åtminstone fyra val, åren 1982, 1988, 1991 och 2014. Partiet fick en (1) röst vid respektive val (det är ett vanligt resultat bland alla de hundratals småpartier som deltar i val).

Både vägsaltpartiet och vägsaltdekalen (bilder ovan) tycks ha tillkommit i början på 1980-talet:
”Dekalen VÄGSALT DÖDAR som jag lät trycka upp för mer än 30 år sedan talar sitt tydliga språk. Självklart har jag Vägverkets kulörer. Det är en varningsskylt. Kör inte på saltade vägar!” (Jonasson, blogginlägg från 2015).

Bild ovan: inlägg på Jonassons blogg* 17 december 2021, om erkännandebrevet, dekalen, m.m.

På Jonassons blogg och Twitter framträder bilden av en udda person som gärna använder grova och stötande formuleringar, exempelvis ”Vägsaltningen kan liknas vid Hitlers gasning av judar och romer.”
Jonasson riktar ofta grov kritik mot socialdemokrater i allmänhet, och mot specifika politiker och tjänstemän. I ett blogginlägg från 2016 om Anders Ygeman, dåvarande inrikesminister (min fetstil):

”Socialdemokraterna i maskopi med miljöterroristerna utgör det största hotet och sabotaget mot livskvalitet, samhällsekonomi och välfärd.
Ni sossar har som huvudintresse att missbruka makt och konfiskera människors tillgångar.
Den som inte förstår detta meddelande rekommenderas att uppsöka läkare. Att bli nedsövd för all framtid är inget brott, för många en framgång och lättnad.
[…]
Jag kan inte se annat än att du i likhet med Ingemar Skogö och Gunnar Malm saknar en funktion i det svenska samhället, att du, i samklang med Olof Palme och Anna Lindh, saknar en funktion i det svenska samhället. De senare två framgångsrikt avrättade.”

Formuleringen ”Att bli nedsövd för all framtid är inget brott” kan tolkas som ett dödshot.
Uttrycket ”framgångsrikt avrättade” avser morden på Olof Palme (1986) och Anna Lindh (2003, uppklarat).

När Ingemar Skogö – tidigare generaldirektör på Vägverket (Trafikverket) till 2009 – avled år 2019 så firade Jonasson det dödsfallet med följande inlägg:

”Ny nationaldag för Sverige
Fira Ingemar Skogös bortgång. Svenska folket bör enas om att byta nationaldag till 28 maj så att vi återkommande kan jubla över Ingemar Skogös död.
Ingemar Skogö är Sveriges mest framgångsrike samhällssabotör och mördare genom vägsaltning.”

Om Lena Erixon – nuvarande generaldirektör på Trafikverket – skrev Jonasson år 2017 (min fetstil):

”Lena Terrorist Erixon
Vi måste få ett slut på allt ditt jävelskap, all din anstiftan till mord på vägtrafikanter, allt ditt sabotage mot infrastruktur, realkapital, framkomlighet, livskvalitet och miljö.
:
Din företrädare, Ingemar ”Ondskan” Skogö, avrättade sex oskyldiga busspassagerare i Rasbo och går fortfarande lös, t.ex. i Bromma. Vad tycker du om det, Erixon?”

Enligt Jonasson är Erixon med flera ansvariga för mord på vägtrafikanter.

Nämnda bussolycka med sex dödsoffer återkommer vid upprepade tillfällen hos Jonasson. Den olyckan handlar om en kollision mellan två bussar i Rasbo, Uppsala den 27 februari 2007.
Jonasson anser uppenbarligen att den dödsolyckan orsakades av vägsaltning.
I en 76-sidig rapport från Statens haverikommission bedöms dock olyckan ha orsakats av brister i vägens utformning och hastighetsgränser, och brister i bussföretagets säkerhetsarbete.

Avslöjandet

Den 16 december 2021 publicerade tidningen SvD ett gräv om vem personen var som efter Palmemordet skickade det nämnda erkännandebrevet inklusive två tomhylsor. Brevskrivaren, som i media kallas ”Ingenjören”, uppgavs varit tävlingsskytt och ägt en revolver av samma typ som troligen användes vid Palmemordet (Smith & Wesson .357 Magnum).
”Ingenjörens” revolver beslagtogs år 2006 av polisen i ett annat ärende och har därefter försvunnit. Även de två tomhylsorna som bifogades brevet har försvunnit hos polisen.
(SvD och annan media visar också andra smått besvärande uppgifter om ”Ingenjören” och rättsväsendet, med de uppgifterna återges inte här).

Därefter samma dag (16 dec 2021) och senare, bloggade och twittrade ”gränslösa” Jonasson om detta. Han publicerade dessutom en kopia på brevet, gamla bilder på sin Smith & Wesson .357 Magnum-revolver, och en kopia på sin vapenlicens. (Han skriver dock inget om medias övriga avslöjanden).

Bild ovan: Jonassons Twitter* 16 dec 2021, med brevet, vapenlicensen m.m.

Jonasson skriver att han inte dödade Palme. Att brevet 1986 bara var ett försök att få mer uppmärksamhet på vägsaltningen.

Brevet från 1986 som Jonasson har publicerat på sin blogg och Twitter innehåller följande text (”statsminister” var/är felstavat):

”Saltfria-Väg-Fraktionen
Till finansminister Kjell-Olof Feldt

Vi på Saltfria-Väg-Fraktionen påtager oss ansvaret för mordet på stadsminister Olof Palme.

Herr Palme var en gång i tiden kommunikationsminister och medan han ännu levde en ansedd politiker. Han glömde dock bort sin viktigaste uppgift, att förbjuda saltningen på våra vägar. Det hade kanske varit mera schysst att fixa dom inkompetenta nollorna på Vägverket och Väg- och Trafik-institutet. Ett avrättande av stadsminister Palme bedömer vi dock ge mer tyngd åt vårt krav: Ett vägsaltfritt Sverige som ju ger bättre samhällsekonomi, trafiksäkerhet och miljö.

Vänliga men bestämda hälsningar från välmenande SVF Saltfria-Väg-Fraktionen.
P.S. Tomhylsorna .357 magnum bifogas. D.S.”

Jonasson skriver på sina sociala medier att han har alibi för kvällen den 28 februari 1986 då Palme mördades: ”Jag var hos min fästmö den kvällen i Finspång där jag också var boende samt arbetade på ABB.”. Men kvinnan uppges inte minnas den kvällen.

Hur visste Jonasson vilken typ av tomhylsor han skulle bifoga brevet den 8 eller 9 mars 1986? Han kan ha sett det i dagstidningarna. Den 3-4 mars 1986 rapporterade media att mordvapnet troligen var en ”357 Magnum av märket Smith & Wesson och ammunitionen av fabrikat Winchester”.
I andra artiklar uppgavs ammunitionen vara ”Winchester 357 Magnum Metal Piercing”, eller ”Winchester – Western .357 Magnum Hi-Speed, Metal Piercing”.

Det kan t.o.m. varit de medieuppgifterna som gav Jonasson idén och inspirationen att skicka ett sånt brev, eftersom han hade tillgång till sån ammunition och en sådan Magnum-revolver som beskrevs i tidningarna. (Sen är det en annan sak att de flesta medborgare aldrig ens skulle komma på idén att göra nåt liknande, oavsett om de innehar vapen eller inte).

Slutord / sammanfattning

Att åklagare Krister Petersson nyligen meddelade att han inte tänker öppna Palmeutredningen pga det som framkommit om Ingenjören är fullt begripligt.

Man kan raljera och säga att åklagare Petersson inte vill öppna utredningen därför att Ingenjören fortfarande lever (och kan försvara sig).
I motsats till den avlidne Stig Engström (”Skandiamannen”) som sommaren 2020 misstänkliggjordes postumt när han pekades ut som mordmisstänkt, men inte tillräckligt för åtal (om han hade levt). Samtidigt som Petersson stängde ner Palmeutredningen.

Med andra ord, det finns inte tillräckligt underlag för polis / åklagare att öppna Palmeutredningen igen för Ingenjörens skull. Ingenjörens revolver är borta. De två tomhylsorna likaså. Att alibi inte kan uppbringas för en kväll för 35 år sedan är inte märkligt. Kvar finns bara ett gammalt erkännandebrev och svaga indicier kring en udda figur, som febriga privatspanare kan tänkas spekulera och fantisera om. Bevismässigt ungefär lika svagt som med den tidigare utpekade Stig Engström.

Så på rubrikens fråga om vägsalt liksom dödade Palme (indirekt) är svaret: har inte en susning, kanske, kanske inte. Och på den (osaltade) vägen är det.

Fördelen för ingenjören utan gränser är att han till slut har fått den uppmärksamhet han nu säger att han ville ha med sitt erkännandebrev. Men det tog 35 år.

* Studier, från VTI (Statens väg- och transportforskningsinstitut):
– ”Fordonskorrosion beroende på vintervägsaltning” (2006, pdf-fil).
– ”Miljöeffekter av dammbindning av grusvägar” (1999, pdf-fil).

* Blogginlägg av Jonasson, 17 dec 2021, om erkännandebrevet m.m:
– absolutvetande.se/uncategorized/palme-co/
* Jonassons Twitter, 16 dec 2021, med brevet, vapenlicensen, m.m:
– twitter.com/AbsolutVett/status/1471596715430092812

Rubrikbilden vägsaltningsfordon av ”JerzyGorecki”, med montage (”vägsalt dödar”) av mysterium24.

Uppdaterad 2022-01-04.

När fullmånen går upp bakom ryggen medan solen går ner

Bilder ovan: mobiltelefonkameran riktad västerut och österut med några minuters mellanrum.

Att solen går ner ganska samtidigt som fullmånen går upp i motsatta väderstrecket.
Det inträffar två gånger per år, om man med ”fullmåne” menar den dan i månaden som månen är maximalt full, och med ”ganska samtidigt” menar när tiden mellan solnedgång och fullmåneuppgång är som kortast, exempelvis några minuter. Under 2021 i Sverige inträffade detta den 27 februari och 19 november.

Dessa uppgifter är levererade från avdelningen för överblivet överskottsvetande.

Mera: allt om månens och solens aktiviteter i Stockholm:
– ”timeanddate.com/moon/sweden/stockholm”.
– ”timeanddate.com/sun/sweden/stockholm”.

Förgrundsbild kvinna av ”Mysticsartdesign”.

Drive-by-skjutningen vid en drive-thru, och mordoffret Adriana 12 år.

Mamman med Adrianas foto i knät.

Vid 3-tiden på sommarnatten söndag 2 augusti 2020 i Norsborg i Botkyrka, Stockholm:

Några beväpnade personer i en stulen bil öppnade eld i riktning mot en hamburgerkedjas drive-through. Ett tjugotal skott avlossades, från två vapen.

12-åriga Adriana som befann sig i närheten på en hemlig nattpromenad med sin hund, hamnade i skjutarnas skottlinje och dödades.

Flera andra personer som befann sig på platsen klarade sig helskinnade i kulregnet, inklusive ett par gängmedlemmar som antas varit målet för skjutningen.

Dvs förutom mord på en flicka så begick gärningsmännen även mordförsök på ett flertal personer.

Flygfoto ovan: enligt media* avlossades flera skottsalvor från två håll. Efter de första skottsalvorna förflyttades bilen hundra meter och skjutandet fortsatte. (GM=gärningsmän. Pilarna visar skottriktningarna. X=kulhål).

Under tiden som förflutit sedan dess…

…dvs under de senaste 16 månaderna (2 aug 2020 till 20 dec 2021), så har bland annat följande hänt:

Nyligen (dec 2021) greps och häktades en gängmedlem i 30-årsåldern som misstänkt för skjutningen, enligt media. Polisen har hittat DNA-spår. En polischef har sagt till media att 30-åringen är den misstänkte skytten, och att ett åtal möjligen kommer under våren.

Sedan början på juli 2021 är tre gängmedlemmar från Norsborg häktade i sin utevaro. De tre är i 22-23 års åldern, har turkiska namn, är födda i Sverige och är svenska medborgare.
De var skrivna i Norsborg fram till februari-mars 2021 då deras adresser ändrades till en postbox i centrala Stockholm. Sedan drog alla tre till Turkiet och sökte turkiskt medborgarskap (sannolikt på inrådan av en advokat, se nedan). Fördelen med den strategin är att Sverige inte har nåt utlämningsavtal med Turkiet.

I juli 2021 efterlystes de tre av Interpol och Europol:
– ”www.interpol.int/…” (direktlänkar Interpol: [1] – [2] – [3]).
– ”eumostwanted.eu” (direktlänkar Europol: [1] – [2] – [3]).
Enligt Interpol är samtliga tre efterlysta för ”Murder” och ”Attempted murder”, samt en av dem även för ”Exceptionally gross violation of the Swedish Firearms Act”. I en rap-musikvideo som de la upp på webben dan innan skjutningen visades flera vapen och han poserade* även med det vapen som enligt polisen användes då Adriana sköts ihjäl, en automatkarbin AK-47 (Kalasjnikov).

Samma månad (juli 2021) mejlade de tre efterlysta till tidningen Expressen*, citat:
”Vi har redan vart i kontakt med åklagaren och utredaren. Vi alla tre befinner oss i Turkiet och har turkiskt medborgarskap, vi vet att det inte finns något utlämningsavtal mellan Sverige och Turkiet men vi är villiga att lämna in oss till svensk polis för att bevisa vår oskyldighet.
Vi har absolut inte rymt! vi var kvar i Sverige nästan ett år efter det tragiska händelsen inträffade, vi åkte bara på en lång semester.”

Man kan ana att de har en advokat som rådgivare för deras strategi och formuleringar.
Några dar innan ovanstående mejl skickades så hade de mejlat till tingsrätten och begärt en annan advokat. (En som har erfarenhet av denna typ av fall, verkar det som).

Och de tycks ha stannat kvar i Turkiet. Åtminstone ligger deras efterlysningar kvar (den 20 dec 2021) hos Interpol och Europol, och enligt Europol antas de gömma sig i Turkiet: ”they are believed to be hiding in Turkey”.

Fler gängmedlemmar har tidigare häktats för Adriana-skjutningen, men ingen har åtalats.

Däremot har tre andra personer häktats, åtalats och dömts för grovt vapenbrott. De tre avslöjades i nämnda rap-musikvideo. I september 2021 dömdes de till fängelse för vapenbrott. I december 2021 skärpte hovrätten straffet för en av dem, så att straffen blev fyra, fem respektive 2,5 års fängelse. (Fängelsevistelsen blir kortare eftersom man friges efter 2/3 av tiden).
I de kretsarna är nåt år på kåken en merit så grattis till dom.

* Ang. skottsalvorna, artikel (aug 2020):
”expressen.se/…/ung-kvinna-skadad-efter-skottlossning”.
* Ang. poseringen med vapen i rap-musikvideon, artikel (juli och dec 2021):
”aftonbladet.se/…/tre-man-efterlysta-for-mordet-pa-adriana”.
* Ang. mejlet från de tre efterlysta, artikel (juli 2021):
”expressen.se/…/efterlysta-mannen-villiga-att-lamna-in-oss-till-polisen/”.

Angående Adrianas nattpromenad med hunden: enligt hennes pappa var Adriana ensam hemma eftersom han jobbade natt. Mamman, hennes man och deras andra barn hade åkt på utlandssemester men Adriana hade valt att stanna hemma hos pappa.